"Sex äpplen låg i en korg och sex flickor befann sig i rummet. Flickorna tog var sitt äpple, men det låg ändå kvar ett äpple i korgen. Hur kunde det komma sig?"
Den som står för denna gåta heter Paul Sloane. Han har gett ut flera böcker. Förutom "De sex äpplena" också "Mannen i hissen", (Brain Books). Säkert fler. Men det är dessa två böcker jag har i hyllan.
Jag köpte dem när de kom ut 1992-1993 i desperation; jag behövde hjälp att tänka utanför boxen, tänka mer eller mindre i ett kaos, snarare än vertikalt och horisontellt.
Jag vet inte om det var rätt beskrivning men jag tror du förstår. Man sitter ofta fast i sina invanda tankar och det märks väldigt tydligt när man ska lösa Paul Sloanes problem. Här ett relativt enkelt:
"En kvinna har två söner som föddes samma timme, samma dag, samma år. Men de var inte tvillingar. Vad var de?
Hur ska jag kunna attackera detta problem?
En del har svaret givet direkt. Ibland, inte alltid. På något sätt har de sett lösningen, kanske bearbetat frågan i det undermedvetna och får upp svaret till ytan.
Men lösningen kommer inte genom den logiska analysen man normalt gör. Du måste överskrida, överbrygga och bryta igenom dina invanda tankeramar och för det behövs det - fantasi.
Fantasi är din bästa resurs när du ger dig in i denna ovanliga, tokiga, osannolika och ytterst ologiska värld där du behöver tänka lateralt, beskriver baksidestexten på boken "Mannen i hissen".
"En man bor på tionde våningen i ett hyreshus. Varje dag tar han hissen ned till bottenvåningen för att gå till jobbet eller för att gå och handla. När han kommer tillbaka tar han alltid hissen upp till sjunde våningen och därifrån går han sedan upp till sin lägenhet på tionde våningen. Varför gör han det?
Jag har en annan bok i ämnet, en bok av Edvard de Bono, som faktiskt myntade begreppet Lateralt Tänkande. Många av er känner säkert igen "De tänkande hattarna" - en gruppövning där var och en bär en hatt på vilken det följer en egenskap; pessimistisk, optimistisk, sur, glad, etc.
En övning jag kört i mitt tidigare jobb, inte bara tillsammans med medarbetare utan också med många kunder. Alla har haft stor behållning av övningen.
För den ger möjlighet till att tänka utanför boxen, att försöka finna det ologiska, som just i detta fall är vägen som öppnar möjligheter.
Många undrar nu säkert när jag ska knyta ihop säcken, det kommer strax.
Jag ska först ge ett exempel på enkelt idéarbete byggt på lateralt tänkande. Slumpordstekniken går ut på att ur en lista på säg 100 ord (substantiv och adjektiv är enklast) slumpmässigt välja ett ord.
Problemet: Vi ska anlägga en strörre parkeringsplats. Hur?
Det allra enklaste är givetvis att lägga den stora parkeringsplatsen i ett rutsystem, såsom miljontals parkeringsplatser är uppritade sedan bilen föddes. En fyrkant eller rektangel med många likadana p-fickor inritade med vita streck på asfalten.
Vi söker en annan lösning.
Vi väljer ett slumpord slumpmnässigt genom att be någon säga en siffra. Det blev 67. Den 67:e ordet är... alpväg.
Genom frågor tar vi oss fram. Vad har en alpväg för egenskaper? Krokig. Slingrande. Stigande. Smal, Karg. Farlig. Härlig utsikt. Hög luft. Kan vara hal. Etc.
När vi sedan utvärderar försöker vi överföra nya egenskaper (alpvägens) på vår stora parkeringsplats. Går den att göra krokig? Slingrande? Smal? Stigande? Farlig? Etc...
Tja, farlig kanske vi måste stryka om det inte ger fler idéer men Slingrande var ganska bra, kanske en slingrande väg genom parkeringsfältet med en plats här och där, kanske "farlig" på så sätt att hastigheten ska hållas nere, kanske "stigande" genom att bygga vissa platser lutande (går det att spara yta här?) etc.
Blev vi inte nöjda? Jamen, då tar vi ett nytt slumpord! Mer idéarbete!
Ja, ni förstår tanken och metoden.
Nu kommer det ni förstått: jag har aldrig varit inne i en verksamhet med så stort behov av lateralt tänkande som en offentlig, kommunal förvaltning.
Man brukar fråga mig: Har ni mycket jobb på kommunen?
Jag svarar alltid: Här finns hur mycket som helst att göra!
Följdfrågan: Är det görligt?
Svaret: Det är inte Mission Impossible men...det handlar om inställning och attityd.
Ungefär som han som skulle sälja skor i Sahara (vars företrädare sagt att här bär ingen skor så här finns ingen marknad) mailade hem till chefen: ingen här bär skor här så marknaden är gigantisk!
Om jag har en uppgift som kommunalråd, utöver att driva poltiskt arbete, så är det att försöka få in det laterala tänkandet.
Kommunchefen är till sin natur ifrågasättande, hon har därför hälften gjort. Frågandet är centralt i idéarbete.
Lateralt tänkande bygger på att man ifrågasätter de invanda tankemönstren, ställer frågor som måste få svar och öppnar upp tankevurpor som kan te sig uppseendeväckande vid en första anblick, men som leder problemet vidare till en av alla de lösningar som finns.
I en kommun, inte nödvändigtvis enbart Vimmerby utan jag tror de flesta, så sitter man fast i rutmönster som ger samma svar hela tiden. Och ska man göra något annorlunda så är det andra mönster på andra skrivbord som också måste ändras och helt plötsligt är projektet så stort att man faller tillbaka till rutmönstret.
För att lyckas behöver alla vändas - samtidigt.
Till att börja med genom att öppna upp för iémöten.
(Ibland tenderar kommunstyrelsen att bli ett idémöte och det är något som kan både reta och roa. Jag brukar säga att roliga möten kan bli kreativa - tråkiga, sura möten kommer så småningom ingen till...).
Min önskan för de resterande två åren av mandatperioden är därför att vi ska öppna upp taket på stadshuset, i våra bolag, i alla våra verksamheter, släppa ut rädslan, repa mod och våga vara kreativa. Ärendelistan i kommunens ledningsgrupp måste också innehålla punkten Idémöte, där ledningen tillsammans attackerar ett problem.
Jag har personligen inget problem med att vi alla politiker sitter i samma idémöte men sannolikt är rutsystemet "partierna" för etablerade och därför får vi väl ha våra idémöten på var sitt håll, alliansen och oppositionen. Jag kommer dock att försöka skapa idémöte som en del i vårt presidieberedning kommande år. Vi är en lagom stor grupp för att kunna göra nåt bra av det.
Jag föreslår också att alla förvaltningar ska ha ett ärende på dagordningen som heter "Idéarbete.
Tjänstemännen kan, likaväl som politikerna, organisera regelmässiga möten där idéarbete står på dagordningen.
Kommunens största företag, Vimmerby kommun, måste organisera idéarbete för att komma fram.
I min värld skulle alla tränas i att söka idéer till nya lösningar, nya sätt att hantera problem, nya sätt att uttföra verksamhet, nya sätt att utreda.
Det är en stor apparat att hantera, men oj så lönsam den skulle vara över tiden!
Vi står inför mycket stora problerm; de högsta investeringskostnaderna någonsin i den kommunala verksamheten, de högsta någonsin i bolagen (både Wemab och Näs), en mycket stor social utmaning, en växande äldre befolkning, en make over av stadsplaneringen, etc.
Vi står också inför de största möjligheterna någonsin: Astrid Lindgrens Värld ska ta språnget och Vimmerby kommun kan hänga på, vi både är och har ett varumärke/destination, vi har en stark sparkassa i form av skogsegendomar, vi har en ny startklar organisation och ledningsgrupp, vi har en stark småindustri och en stabil livsmedelsindustri som växer.
Vimmerby, Sveriges mest lekfulla destination.
Vimmerby kommun, Sveriges mest kreativa organisation.
Är det möjligt?
Jag tror det går!
Gott Nytt År alla kommuninvånare!
Fotnot: Svaret på gåtorna publiceras nästa år. Du får först någon dag på att lösa dem. Så håll utkik efter svaret i denna blogg på nyårsdagen, direkt efter tolvslaget. Du kan ju alltid ta hjälp av sällskapet du har på nyårsafton. :-)
söndag 30 december 2012
söndag 23 december 2012
Julbetraktelse 2012
"Om man hade varit tvungen att vistas utomhus och kämpa med ett ut-och-invänt paraply och kalla regndroppar som letat sig in under kragen i nacken, skulle man varit benägen att påstå att detta inte alls var någon behaglig dag."
Skrivet i Roger E. Allens "Management enligt Puh" - och alla kan givetvis leva sig in i besvärligheterna som beskrivs.
I nästa stycke kontrasten:
"Men inomhus, om man satt i en bekväm stol framför brasan och hade gott arbetssamvete, en liten munsbit av något slag på bordet bredvid sig och en mycket bra bok att läsa, var dagen perfekt."
För mig har arbete ett basalt värde, jag måste arbeta för att ha balans i mitt liv.
Arbete skapar möjlighet till självförverkligande, till att själv ha möjligheten att forma sitt jag, ja...till och med sitt liv.
Definitionen på arbete är givetvis inte detsamma idag som förr; arbete kan definieras som Moder Thereses välgörenhetsarbete, likväl som en plats i en lärosal eller i ett uppdrag.
Njutningen är givetvis fullständig - och uppbygglig - om man också kan sitta bekvämt i en fåtölj och njuta av ett gott arbetssamvete.
Arbete är en viktig del av livet.
Det är viktigt att alla får den möjligheten; att alla från sina val i skolan, sina val i sitt civila liv till sina val av arbete har möjlighet att forma sitt jag, sin utgångspunkt.
Så är det inte idag.
Jag känner mig i ständig opposition.
När jag söker svar i Den Stora Partiorganisationen så får jag svaret att det är rätt. Jag ska vara i opposition; mot etablissemanget, mot stagnation och mot orättvisor.
Det är mitt jobb och mitt kall som moderat.
Att leva i en demokrati där opposition får bedrivas mot den regering vars majortet består av det egna partiet, är tacksamt. Det skapar möjlighet till djup påverkan.
Å andra sidan skulle jag inte kunna fungera politiskt annars...
Det är för möjligheterna, värderingarna och friheten att kunna vara i ständig opposition jag är just moderat.
Ibland hör man; "Det finns jobb, bara de tar sig samman att skaffa ett!" eller "Klipp håret och skaffa dig ett arbete!" som jag själv fick höra som mycket ung.
Insikten om att sakers förhållande inte är riktigt så enkla får man om man arbetar i politiken.
Som företagare ser man inte den sidan; då är företaget, precis det vore en egen människa, det viktigaste och allenarådande och ska så vara.
Företaget har ett gigantiskt ansvar mot alla de som arbetar i det, och ibland måste beslut tas som räddar företaget men inte alla som arbetar i det. Företaget måste fortleva, dess stora samhällstjänst måste fortleva, folk måste ha jobb.
Företagets väl och ve går före dess ägare. Tanken kan tyckas svår.
Hur konstigt det än låter är det så.
I framgångsrika företag dock, sammanfaller ägarens och företagets intentioner.
Som politiker ser man företagets stora möjligheter, men också dess tillkortakommanden. Företaget behöver inte samverka med samhället (även om det ger fördelar), ingen kräver att det ska lägga gratis tid i samhällsbygget och alla accepterar att det står sig själv närmast.
Politiken får ta resten.
Om en arbetssökande ska kunna bryta in i företaget och få ett anställningsbevis kräver det antingen extra ordinära teoretiska eller praktiska kvalifikationer - eller också en framåtanda som sannolikt kommer med generna.
Den som inte har något av detta, de som har brister i utbildningen, har stökiga hem, har föräldrar som inte kan ge stöd och uppmuntran, har ensamheten som kompis eller har flytt sitt land och lever i en ny kultur de inte förstår - de är alla politikens skötebarn, inte i första hand företagens.
Alla politiker, av hela sitt hjärta, unnar alla dessa att få "sitta bekvämt i en fåtölj och ha gott arbetssamvete" - ja, det är själva existensen av dessa och möjligheten att förändra, som ger politikerna drivkraft, många gånger ideellt, att forsätta söka och pröva lösningar.
Många företagare undrar nog hur detta kan intressera människor så till den grad att de blir politiker.
Ett ekorrhjul, en hopplös karusell som hela tiden kommer tillbaka till startpunkten, tycker många.
Så kan det nog betraktas - men över tiden har politikerna i generationer skapat förändring som vi alla i samhället kallar utveckling, välståndsbygge, välfärd.
Politik är byggnation, förändring, förbättring.
Det är inte lönen som driver en poliker, det är möjligheten att skapa förändring till det bättre för människor. Glädjen i ett engagemang för någon, för något, för framtiden.
I det perspektivet ska vi alla vara glada över att någon vill ta jobbet.
Jag vill passa på att tacka alla Vimmerbys politiker, för det stora arbete
ni lägger ned för vår lilla kommun. Utan er skulle kommunen stå helt stilla.
Jag vill också tacka alla medarbetare som trots order, och kontraorder, ändå ser
till att producera den välfärd vi politiker beslutar om.
Kommunen är vi alla.
I Vimmerby ska vi attackera utanförskapet. Vi ska göra det samfällt, engagerat och med frenesi!
Vi skapar en arbetsmarknadsenhet där ALLA ska samarbeta, ingen ska se sitt eget revis som något att bevaka, utan något att hämta energi ur.
Ett uppdrag för politiker i alla läger är att trumma det mantrat till alla, överallt, ständigt: samarbeta över de fiskala gränserna, samarbeta om era pengar, samarbeta om era åtgärder!
Vi ska bryta ned arbetslösheten, bryta ned utanförskapet; det är vårt gemensamma mål!
Strategin är inte enbart att mobilisera akuta åtgärder utan också att medverka till att fler jobb skapas.
Det är hela spektrat; fylla utbildningsluckor, ordna praktikplatser i både företag och kommun, effektivisera mentorskap, öka kontakten med företagen.
Samtidigt måste kommunen samverka ännu mer med företagen för att underlätta jobbskapande; var och vilka kan utvecklas, var finns möjligheterna, inte om, utan hur kan kommunen hjälpa till?
Det finns mycket som kännetecknar en bra kommun.
För mig är det hög kvalité i barnomsorg och skola, hög kvalitet i vård och omsorg och ett bra lokalt näringslivsklimat.
För att få pengar till dessa stora uppgifter måste vi ha en hög lägstanivå; kommunen måste klara att höja lägstanivån inom socialtjänsten och se till att folk så långt möjligt tillskansar sig förmågan att klara sig själva.
För detta behövs det stöd och det är kommunens andra stora attack mot utanförskapet; vi måste samverka över gränserna, hitta styrformerna, utbyta information och sätta in åtgärder som verkligen gör skillnad för det socialt drabbade.
2013 blir det en mycket stor uppgift för tjänstemän och politiker i kommunen.
Som ni ser hänger allt samman.
Lösningen är inte ett bidragssamhälle där incitament för att klara sin egen försörjning, eller för att förverkliga drömmar, suddas ut. Ett samhälle där staten axlar individens ansvar.
Lösningen är heller inte ett kallt, osolidariskt samhälle utan gemenskap och där ingen tar hand om en annan. Där vi inte ser varandra och där vi saknar inlevelse.
Lösningen är än mer komplex, svår att beskriva i en kort mening, svår att hämta i ett enda parti.
Lösningen finner vi i den demokratiska diskussionen, i samtalen, i våra öppna sinnen - i samverkan.
Och ett vet jag; näringslivet och kommunen måste jobba tillsammans i ett gemensamt intresse av att skapa välstånd för alla, den offentliga sektorns utmaning är att jobba i takt med varandra, att lägga sina budgetar i en gemensam pott för att gemensamt klara problematiken.
Inte någonstans i världen idag kan du vara helt själv, oberoende av andra.
Så är det också i Vimmerby kommun.
Jag hoppas att du inte är helt själv denna jul.
Min snart 94-åriga mor hoppas jag ska kunna vara i så god form på julafton att hon låter oss hämta henne till familjens julbord.
Hon är nu den äldste levande i familjen, hör dåligt men kan läsa alldeles utmärkt. Bland annat Vimmerby Tidning. Där jag är med ibland.
Och hon undrar då vad jag håller på med:
- Politiker!? Ja, du har ju alltid varit pratglad... Se nu bara till att göra rätt för dig, ta inte massa dumma beslut utan lyssna på vad folk har att säga. Hör du det, pojken min!
- Ja, ja... mamma.... men jag fyller snart 60 år och kan nog re´det där själv...
- Ja, men ta inga såna där beslut som man blir galen på när politiker gör. Och dra inte ned på hemtjänsten, utan de där flickorna hade jag inte klarat mig...
Fotnot:
Årets julklappar, enligt traditionen:
Till kommunstyrelsens förste vice ordförande:
En snabbtorkande lagningsmassa till vattenledningsrör. Bra att ha när vattnet fryser sönder rören och man har bråttom in till sammanträdet.
Till oppositionsrådet:
En öronlapp till vänsterörat, perfekt isolerad som stänger ute alla yttringar och konstiga förslag som kommer från vänster.
Till kommunchefen:
En kurs i andningsteknik hos en thailänsk buddistmunk. Med den kan man behärska den första snabba inandningen när ordförande säger att arbetet ska vara klart i morron...
Till Vimmerby Tidnings kommunreporter:
Ett bra artikeluppslag är att ta reda på varför varmvattenrören som skulle lagts i stadshusets plenisal (som numera går under epitetet Kylrummet), lades under cementplattorna utanför stadshusets entré på 1970-talet? Svaret kanske är att politikerna i fullmäktige var mer tjockhudade då och tjänstemännen skulle kunna gå ut och röka i inneskorna...
Skrivet i Roger E. Allens "Management enligt Puh" - och alla kan givetvis leva sig in i besvärligheterna som beskrivs.
I nästa stycke kontrasten:
"Men inomhus, om man satt i en bekväm stol framför brasan och hade gott arbetssamvete, en liten munsbit av något slag på bordet bredvid sig och en mycket bra bok att läsa, var dagen perfekt."
För mig har arbete ett basalt värde, jag måste arbeta för att ha balans i mitt liv.
Arbete skapar möjlighet till självförverkligande, till att själv ha möjligheten att forma sitt jag, ja...till och med sitt liv.
Definitionen på arbete är givetvis inte detsamma idag som förr; arbete kan definieras som Moder Thereses välgörenhetsarbete, likväl som en plats i en lärosal eller i ett uppdrag.
Njutningen är givetvis fullständig - och uppbygglig - om man också kan sitta bekvämt i en fåtölj och njuta av ett gott arbetssamvete.
Arbete är en viktig del av livet.
Det är viktigt att alla får den möjligheten; att alla från sina val i skolan, sina val i sitt civila liv till sina val av arbete har möjlighet att forma sitt jag, sin utgångspunkt.
Så är det inte idag.
Jag känner mig i ständig opposition.
När jag söker svar i Den Stora Partiorganisationen så får jag svaret att det är rätt. Jag ska vara i opposition; mot etablissemanget, mot stagnation och mot orättvisor.
Det är mitt jobb och mitt kall som moderat.
Att leva i en demokrati där opposition får bedrivas mot den regering vars majortet består av det egna partiet, är tacksamt. Det skapar möjlighet till djup påverkan.
Å andra sidan skulle jag inte kunna fungera politiskt annars...
Det är för möjligheterna, värderingarna och friheten att kunna vara i ständig opposition jag är just moderat.
Ibland hör man; "Det finns jobb, bara de tar sig samman att skaffa ett!" eller "Klipp håret och skaffa dig ett arbete!" som jag själv fick höra som mycket ung.
Insikten om att sakers förhållande inte är riktigt så enkla får man om man arbetar i politiken.
Som företagare ser man inte den sidan; då är företaget, precis det vore en egen människa, det viktigaste och allenarådande och ska så vara.
Företaget har ett gigantiskt ansvar mot alla de som arbetar i det, och ibland måste beslut tas som räddar företaget men inte alla som arbetar i det. Företaget måste fortleva, dess stora samhällstjänst måste fortleva, folk måste ha jobb.
Företagets väl och ve går före dess ägare. Tanken kan tyckas svår.
Hur konstigt det än låter är det så.
I framgångsrika företag dock, sammanfaller ägarens och företagets intentioner.
Som politiker ser man företagets stora möjligheter, men också dess tillkortakommanden. Företaget behöver inte samverka med samhället (även om det ger fördelar), ingen kräver att det ska lägga gratis tid i samhällsbygget och alla accepterar att det står sig själv närmast.
Politiken får ta resten.
Om en arbetssökande ska kunna bryta in i företaget och få ett anställningsbevis kräver det antingen extra ordinära teoretiska eller praktiska kvalifikationer - eller också en framåtanda som sannolikt kommer med generna.
Den som inte har något av detta, de som har brister i utbildningen, har stökiga hem, har föräldrar som inte kan ge stöd och uppmuntran, har ensamheten som kompis eller har flytt sitt land och lever i en ny kultur de inte förstår - de är alla politikens skötebarn, inte i första hand företagens.
Alla politiker, av hela sitt hjärta, unnar alla dessa att få "sitta bekvämt i en fåtölj och ha gott arbetssamvete" - ja, det är själva existensen av dessa och möjligheten att förändra, som ger politikerna drivkraft, många gånger ideellt, att forsätta söka och pröva lösningar.
Många företagare undrar nog hur detta kan intressera människor så till den grad att de blir politiker.
Ett ekorrhjul, en hopplös karusell som hela tiden kommer tillbaka till startpunkten, tycker många.
Så kan det nog betraktas - men över tiden har politikerna i generationer skapat förändring som vi alla i samhället kallar utveckling, välståndsbygge, välfärd.
Politik är byggnation, förändring, förbättring.
Det är inte lönen som driver en poliker, det är möjligheten att skapa förändring till det bättre för människor. Glädjen i ett engagemang för någon, för något, för framtiden.
I det perspektivet ska vi alla vara glada över att någon vill ta jobbet.
Jag vill passa på att tacka alla Vimmerbys politiker, för det stora arbete
ni lägger ned för vår lilla kommun. Utan er skulle kommunen stå helt stilla.
Jag vill också tacka alla medarbetare som trots order, och kontraorder, ändå ser
till att producera den välfärd vi politiker beslutar om.
Kommunen är vi alla.
I Vimmerby ska vi attackera utanförskapet. Vi ska göra det samfällt, engagerat och med frenesi!
Vi skapar en arbetsmarknadsenhet där ALLA ska samarbeta, ingen ska se sitt eget revis som något att bevaka, utan något att hämta energi ur.
Ett uppdrag för politiker i alla läger är att trumma det mantrat till alla, överallt, ständigt: samarbeta över de fiskala gränserna, samarbeta om era pengar, samarbeta om era åtgärder!
Vi ska bryta ned arbetslösheten, bryta ned utanförskapet; det är vårt gemensamma mål!
Strategin är inte enbart att mobilisera akuta åtgärder utan också att medverka till att fler jobb skapas.
Det är hela spektrat; fylla utbildningsluckor, ordna praktikplatser i både företag och kommun, effektivisera mentorskap, öka kontakten med företagen.
Samtidigt måste kommunen samverka ännu mer med företagen för att underlätta jobbskapande; var och vilka kan utvecklas, var finns möjligheterna, inte om, utan hur kan kommunen hjälpa till?
Det finns mycket som kännetecknar en bra kommun.
För mig är det hög kvalité i barnomsorg och skola, hög kvalitet i vård och omsorg och ett bra lokalt näringslivsklimat.
För att få pengar till dessa stora uppgifter måste vi ha en hög lägstanivå; kommunen måste klara att höja lägstanivån inom socialtjänsten och se till att folk så långt möjligt tillskansar sig förmågan att klara sig själva.
För detta behövs det stöd och det är kommunens andra stora attack mot utanförskapet; vi måste samverka över gränserna, hitta styrformerna, utbyta information och sätta in åtgärder som verkligen gör skillnad för det socialt drabbade.
2013 blir det en mycket stor uppgift för tjänstemän och politiker i kommunen.
Som ni ser hänger allt samman.
Lösningen är inte ett bidragssamhälle där incitament för att klara sin egen försörjning, eller för att förverkliga drömmar, suddas ut. Ett samhälle där staten axlar individens ansvar.
Lösningen är heller inte ett kallt, osolidariskt samhälle utan gemenskap och där ingen tar hand om en annan. Där vi inte ser varandra och där vi saknar inlevelse.
Lösningen är än mer komplex, svår att beskriva i en kort mening, svår att hämta i ett enda parti.
Lösningen finner vi i den demokratiska diskussionen, i samtalen, i våra öppna sinnen - i samverkan.
Och ett vet jag; näringslivet och kommunen måste jobba tillsammans i ett gemensamt intresse av att skapa välstånd för alla, den offentliga sektorns utmaning är att jobba i takt med varandra, att lägga sina budgetar i en gemensam pott för att gemensamt klara problematiken.
Inte någonstans i världen idag kan du vara helt själv, oberoende av andra.
Så är det också i Vimmerby kommun.
Jag hoppas att du inte är helt själv denna jul.
Min snart 94-åriga mor hoppas jag ska kunna vara i så god form på julafton att hon låter oss hämta henne till familjens julbord.
Hon är nu den äldste levande i familjen, hör dåligt men kan läsa alldeles utmärkt. Bland annat Vimmerby Tidning. Där jag är med ibland.
Och hon undrar då vad jag håller på med:
- Politiker!? Ja, du har ju alltid varit pratglad... Se nu bara till att göra rätt för dig, ta inte massa dumma beslut utan lyssna på vad folk har att säga. Hör du det, pojken min!
- Ja, ja... mamma.... men jag fyller snart 60 år och kan nog re´det där själv...
- Ja, men ta inga såna där beslut som man blir galen på när politiker gör. Och dra inte ned på hemtjänsten, utan de där flickorna hade jag inte klarat mig...
Med det vill jag tillönska alla i Vimmerby kommun en riktigt God Jul!
Fotnot:
Årets julklappar, enligt traditionen:
Till kommunstyrelsens förste vice ordförande:
En snabbtorkande lagningsmassa till vattenledningsrör. Bra att ha när vattnet fryser sönder rören och man har bråttom in till sammanträdet.
Till oppositionsrådet:
En öronlapp till vänsterörat, perfekt isolerad som stänger ute alla yttringar och konstiga förslag som kommer från vänster.
Till kommunchefen:
En kurs i andningsteknik hos en thailänsk buddistmunk. Med den kan man behärska den första snabba inandningen när ordförande säger att arbetet ska vara klart i morron...
Till Vimmerby Tidnings kommunreporter:
Ett bra artikeluppslag är att ta reda på varför varmvattenrören som skulle lagts i stadshusets plenisal (som numera går under epitetet Kylrummet), lades under cementplattorna utanför stadshusets entré på 1970-talet? Svaret kanske är att politikerna i fullmäktige var mer tjockhudade då och tjänstemännen skulle kunna gå ut och röka i inneskorna...
söndag 16 december 2012
Kreativiteten måste in i politiken
När jag i veckan intervjuades av Vimmerby Tidning om året som gott fick jag anledning att reflektera över vad vi åstadkommit. Inte bara ett år utan egentligen två.
Jag ska inte föregå VT:s artikel och börja summera nu, det får vänta till efter nyår, men jag kan ändå konstatera att mycket har hänt.
Och fort har det gått (tycker somliga ;-) men ändå kanske inte tillräckligt fort.
Somligt i den offentliga sektorn går extremt sakta. Man kallar den "demokratibranschen" har jag fått lära mig. Och den branschen är inte lönt att försöka förändra, utan här gäller det att försöka anpassa sig och se vad som kan åstadkommas med den branschens spelregler.
Eftersom jag tycker, som ni förstår eftersom jag är part i målet, att vi gjort jättemycket viktigt vill jag påpeka att den stora förtjänsten för detta har kommunchefen och hennes ledningsgrupp.
Det är dom som fått effektuera alla beslut om förändringsarbete och den operativa delen av kommunen har verkligen varit på tå.
Visserligen ska saker och ting inte ta ett år och ibland två år - men i kommunsektorn är det ändå väldigt snabbt om man då betänker att det är en stor mängd förändringar som skett.
Jag har också dessa två år fått ett bra kontaktnät med andra kommuners kommunledningar och med det perspektivet kan även jag se att vi gjort väldigt mycket, väldigt snabbt i Vimmerby kommun de två år som gått.
Jag får tillfälle att återkomma till detta runt årsskiftet.
Vad har vi då framför oss? Framtiden är alltid intressantare än tiden som förflutit. Många på regional- och nationell nivå höjer varningens finger för 2013 och 2014. Man säger att det blir två tuffa år, åtminstone 2013.
Och säkert är det så. Men precis som i allt annat handlar det om hur man rustar sig inför svårigheter.
Förr i tiden, när man av olika tecken förstod att vintern skulle bli svår, samlade man i ladorna, tejpade fönstren, högg mycket ved, fyllde skafferiet och blev på det sättet mentalt förberedda.
Vi bör nog följa mönstret, även om sysslorna är annorlunda.
Vi bör följa "väderprognosen" (läs verksamhetsutvecklingen) och det gör vi bäst genom täta återkopplingar med verksamheterna. Eftersom det är politiken som fattar de breda och djupa besluten är underlagen otroligt viktiga. Ibland slarvar jag själv med att efterfråga dessa, men som väl är är det många politiker i nämnderna nu lätt när händelser utanför prognoserna blir avsevärt värre än man kunnat spå. Sociala området är ett sådant. Men utan vår strikta budget 2012, där vi la nivån för ett stort överskott i kommunen totalt, hade vi knappast klarat socialens 18 Mnkr minus och Teknikens 12 Mnkr minus som man tror att det blir 2012.
Jag tror ändå att vårt balanskrav, botten-botten så att säga, på plus 14 Mnkr blir väl tufft att nå och det måste vi för att inte ha en ryggsäck 2013. Tvåårsbudgeten ger oss dock utrymme att agera.
Nu är vi ändå där, med cirka 30 Mnkr av det cirka 40 mnkr planerade överskottet (best case) förbrukat, och vi kan sörja ett tag men snabbt måste vi titta på 2013 och lika snabbt måste vi rikta åtgärder mot underskotten.
Teknikens underskott ska vi kunna ta ned på sikt genom att gatuunderhållet hamnar i ett bolag. Jag är djupt övertygad om att ett bolag klarar sin ekonomi bättre än en förvaltning, vad gäller sådan produktion som gatuunderhåll.
Socialens underskott hanterade jag i förra söndagens blogg, jag tror om att vi kommer att nå framgång där också, men kanske det inte syns förrän andra halvåret 2013.
Men vad som är ett större bekymmer är - finansen.
Där har vi gynnats av låg ränta, senarelagda eller uteblivna investeringar och därmed låg påverkan på vår driftbudget.
Följande projekt påverkar driftbudgbeten redan andra halvan av 2013 och definivt 2014 och framåt:
- Lundens nya förskola 32 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya demensboendena, en bra bit över 100 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya Ceosarenan 8,5 Mnkr i kapitalinsats.
- Rondeller, parkeringsplatser och annan infrastruktur både på Ceos och vid Cirkusplatsen, kanske 10-15 Mnkr.
- Två nya industriområden, kanske runt 75 Mnkr i kapitalinsats. (visserligen kommer pengar tillbaka när vi säljer tomter men de ska ända räntas under lång tid.)
- Fibersatsning, jag tror vi måste räkna med tvåsiffrigt belopp vardera under flera budgetperioder.
- Nya tomtområden där åtminstone gator måste läggas.
- Förbättringsarbeten, idrottshall, skolor, kommunens byggnader, ett antal miljoner.
Jag kan fortsätta med ett antal projekt till...
Investeringar är knepiga, de märks inte så tydligt i driftbugdten för respektive förvaltning. Men när de är så stora som de vi har kommer både Barn- och Utbildnings och Socialnämnd på ett påtaghligt sätt se en stor påverkan på sina driftbudgetar.
Och det svåra men detta stora investeringsbehov är; hur ska något kunna prioriteras bort eller skjutas på framtiden?
Demensboendebehovet har vi ärvt; under flera mandatperioder har den frågan skjutits fram.
Förskolorna möglade, också de besluten har valsat länge. Vi måste ta dem båda för framtidens skull.
Precis som Ceosvallen. Långbänken har varit påfrestande.
Precis som Industriområdena som fanns med redan i ÖP:n 2007 och där inte ett spadtag tagits ens 2010.
Tomtområden då? Ja, finns det inga attraktiva tomter att bygga på, var ska det behovet tillfredsställas då? Inte i denna kommun i varje fall blir säkert svaret. Vi måste helt enkelt ha tomtmark att erbjuda.
Fibersatsningen då - den kan vänta! Svaret är nej även där. Får vi ingen fiber i kommunen så är det en starkt utvecklingshämmande faktor. IT-utvecklingen, eller Internet som informations- och kommunikationskanal, går så snabbt och är redan så utvecklad att det inte räcker med trådlöst.
Jag var på teater i helgen hos Komedianterna (...grattis till 30 år förresten!).
Där var en av replikerna: "Det ska fan vara teaterdirektör i Vimmerby!" Får man travestera detta och byta ut teaterdirektör mot kommunalråd?
För det är en mycket, mycket tung uppgift som ligger framför oss och jag kan inte se annat än att vi måste klara den med färre antal anställda medarbetare än vi har idag.
Därför måste kreativiteten komma in i politiken och i administrationen; hur gör vi detta bättre, billigare och med färre mantimmar...? Hur utbildar vi för uppgiften? Hur lockar vi de bästa, mest kompetenta? Vad kan läggas i privat drift, vad måste vi ha kvar i kommunen? Hur kan samhället, föreningslivet, organisationerna, företagen hjälpa vår gemensamma, av alla ägda, kommun?
Ett av svaren på effektiviseringsproblematiken är samarbeten med andra. Detta har vi redan sett och är i full gång att bädda för.
Men jag tror att en annan viktig faktor är att samarbeta brett INOM kommununen och även inom hela den offentliga sektorn. Det håller inte att exempelvis en kommun eftersträvar smarta och effektiva lösningar och så kommer en regional eller nationell beslutande församling och gör nåt annat. Som går åt motsatt håll.
De informella maktkamper jag ser i den offentliga sektorn är fördyrande och skapar ineffektivitet. Prestige och inmutning av revir bygger inget samhälle eller organisation.
Jag tycker vi har kommit en bra bit på väg i Vimmerby kommun men jag har en stor portion ödmjukhet inför fortsättningen.
Jag har dock ingen plan B.
För jag är övertygad om att vi kommer att klara det om vi hjälps åt, företag, organisationer och kommunen.
Och fokuserar på de positiva möjligheter som ändå står till buds.
Jag ska inte föregå VT:s artikel och börja summera nu, det får vänta till efter nyår, men jag kan ändå konstatera att mycket har hänt.
Och fort har det gått (tycker somliga ;-) men ändå kanske inte tillräckligt fort.
Somligt i den offentliga sektorn går extremt sakta. Man kallar den "demokratibranschen" har jag fått lära mig. Och den branschen är inte lönt att försöka förändra, utan här gäller det att försöka anpassa sig och se vad som kan åstadkommas med den branschens spelregler.
Eftersom jag tycker, som ni förstår eftersom jag är part i målet, att vi gjort jättemycket viktigt vill jag påpeka att den stora förtjänsten för detta har kommunchefen och hennes ledningsgrupp.
Det är dom som fått effektuera alla beslut om förändringsarbete och den operativa delen av kommunen har verkligen varit på tå.
Visserligen ska saker och ting inte ta ett år och ibland två år - men i kommunsektorn är det ändå väldigt snabbt om man då betänker att det är en stor mängd förändringar som skett.
Jag har också dessa två år fått ett bra kontaktnät med andra kommuners kommunledningar och med det perspektivet kan även jag se att vi gjort väldigt mycket, väldigt snabbt i Vimmerby kommun de två år som gått.
Jag får tillfälle att återkomma till detta runt årsskiftet.
Vad har vi då framför oss? Framtiden är alltid intressantare än tiden som förflutit. Många på regional- och nationell nivå höjer varningens finger för 2013 och 2014. Man säger att det blir två tuffa år, åtminstone 2013.
Och säkert är det så. Men precis som i allt annat handlar det om hur man rustar sig inför svårigheter.
Förr i tiden, när man av olika tecken förstod att vintern skulle bli svår, samlade man i ladorna, tejpade fönstren, högg mycket ved, fyllde skafferiet och blev på det sättet mentalt förberedda.
Vi bör nog följa mönstret, även om sysslorna är annorlunda.
Vi bör följa "väderprognosen" (läs verksamhetsutvecklingen) och det gör vi bäst genom täta återkopplingar med verksamheterna. Eftersom det är politiken som fattar de breda och djupa besluten är underlagen otroligt viktiga. Ibland slarvar jag själv med att efterfråga dessa, men som väl är är det många politiker i nämnderna nu lätt när händelser utanför prognoserna blir avsevärt värre än man kunnat spå. Sociala området är ett sådant. Men utan vår strikta budget 2012, där vi la nivån för ett stort överskott i kommunen totalt, hade vi knappast klarat socialens 18 Mnkr minus och Teknikens 12 Mnkr minus som man tror att det blir 2012.
Jag tror ändå att vårt balanskrav, botten-botten så att säga, på plus 14 Mnkr blir väl tufft att nå och det måste vi för att inte ha en ryggsäck 2013. Tvåårsbudgeten ger oss dock utrymme att agera.
Nu är vi ändå där, med cirka 30 Mnkr av det cirka 40 mnkr planerade överskottet (best case) förbrukat, och vi kan sörja ett tag men snabbt måste vi titta på 2013 och lika snabbt måste vi rikta åtgärder mot underskotten.
Teknikens underskott ska vi kunna ta ned på sikt genom att gatuunderhållet hamnar i ett bolag. Jag är djupt övertygad om att ett bolag klarar sin ekonomi bättre än en förvaltning, vad gäller sådan produktion som gatuunderhåll.
Socialens underskott hanterade jag i förra söndagens blogg, jag tror om att vi kommer att nå framgång där också, men kanske det inte syns förrän andra halvåret 2013.
Men vad som är ett större bekymmer är - finansen.
Där har vi gynnats av låg ränta, senarelagda eller uteblivna investeringar och därmed låg påverkan på vår driftbudget.
Följande projekt påverkar driftbudgbeten redan andra halvan av 2013 och definivt 2014 och framåt:
- Lundens nya förskola 32 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya demensboendena, en bra bit över 100 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya Ceosarenan 8,5 Mnkr i kapitalinsats.
- Rondeller, parkeringsplatser och annan infrastruktur både på Ceos och vid Cirkusplatsen, kanske 10-15 Mnkr.
- Två nya industriområden, kanske runt 75 Mnkr i kapitalinsats. (visserligen kommer pengar tillbaka när vi säljer tomter men de ska ända räntas under lång tid.)
- Fibersatsning, jag tror vi måste räkna med tvåsiffrigt belopp vardera under flera budgetperioder.
- Nya tomtområden där åtminstone gator måste läggas.
- Förbättringsarbeten, idrottshall, skolor, kommunens byggnader, ett antal miljoner.
Jag kan fortsätta med ett antal projekt till...
Investeringar är knepiga, de märks inte så tydligt i driftbugdten för respektive förvaltning. Men när de är så stora som de vi har kommer både Barn- och Utbildnings och Socialnämnd på ett påtaghligt sätt se en stor påverkan på sina driftbudgetar.
Och det svåra men detta stora investeringsbehov är; hur ska något kunna prioriteras bort eller skjutas på framtiden?
Demensboendebehovet har vi ärvt; under flera mandatperioder har den frågan skjutits fram.
Förskolorna möglade, också de besluten har valsat länge. Vi måste ta dem båda för framtidens skull.
Precis som Ceosvallen. Långbänken har varit påfrestande.
Precis som Industriområdena som fanns med redan i ÖP:n 2007 och där inte ett spadtag tagits ens 2010.
Tomtområden då? Ja, finns det inga attraktiva tomter att bygga på, var ska det behovet tillfredsställas då? Inte i denna kommun i varje fall blir säkert svaret. Vi måste helt enkelt ha tomtmark att erbjuda.
Fibersatsningen då - den kan vänta! Svaret är nej även där. Får vi ingen fiber i kommunen så är det en starkt utvecklingshämmande faktor. IT-utvecklingen, eller Internet som informations- och kommunikationskanal, går så snabbt och är redan så utvecklad att det inte räcker med trådlöst.
Jag var på teater i helgen hos Komedianterna (...grattis till 30 år förresten!).
Där var en av replikerna: "Det ska fan vara teaterdirektör i Vimmerby!" Får man travestera detta och byta ut teaterdirektör mot kommunalråd?
För det är en mycket, mycket tung uppgift som ligger framför oss och jag kan inte se annat än att vi måste klara den med färre antal anställda medarbetare än vi har idag.
Därför måste kreativiteten komma in i politiken och i administrationen; hur gör vi detta bättre, billigare och med färre mantimmar...? Hur utbildar vi för uppgiften? Hur lockar vi de bästa, mest kompetenta? Vad kan läggas i privat drift, vad måste vi ha kvar i kommunen? Hur kan samhället, föreningslivet, organisationerna, företagen hjälpa vår gemensamma, av alla ägda, kommun?
Ett av svaren på effektiviseringsproblematiken är samarbeten med andra. Detta har vi redan sett och är i full gång att bädda för.
Men jag tror att en annan viktig faktor är att samarbeta brett INOM kommununen och även inom hela den offentliga sektorn. Det håller inte att exempelvis en kommun eftersträvar smarta och effektiva lösningar och så kommer en regional eller nationell beslutande församling och gör nåt annat. Som går åt motsatt håll.
De informella maktkamper jag ser i den offentliga sektorn är fördyrande och skapar ineffektivitet. Prestige och inmutning av revir bygger inget samhälle eller organisation.
Jag tycker vi har kommit en bra bit på väg i Vimmerby kommun men jag har en stor portion ödmjukhet inför fortsättningen.
Jag har dock ingen plan B.
För jag är övertygad om att vi kommer att klara det om vi hjälps åt, företag, organisationer och kommunen.
Och fokuserar på de positiva möjligheter som ändå står till buds.
söndag 9 december 2012
Vimmerbys svåra sociala utmaning
Vimmerby kommun står inför stora sociala utmaningar.
Som hos många andra kommuner ökar nu våra sociala kostnader och socialförvaltningens utredning, som presenteras för Socialnämnden den 13 december, visar på kraftigt ökade kostnader.
Kostnaderna ökar över hela linjen; förebyggande, försörjningsstöd, utredningar, placeringar och också personalkostnader eftersom man haft svårt att rekrytera egen personal och fått använda bemanningsföretag.
När utredningarna tar alla resurser så saknas det på andra områden.
I fredags besökte jag familjeenhetens sex medarbetare och fick under förmiddagen deras bild av situationen.
På en familjeenhet arbetar man med alla åldrar av människor i social nöd; barn, ungdomar, vuxna och gamla, infödda svenskar som nysvenskar.
I många fall arbetar man med hela familjer, i en del fall också med enbart kanske någon familjemedlem i fokus och resterande familjemedlemmar ges stöd.
Jag fick tillfälle att lyssna på deras berättelser, både om framgångsrikt och mindre framgångsrikt arbete och också vad de tror om framtiden. Samtidigt fick jag tillfälle att vädra några egna idéer och diskutera dessa.
Precis som många andra kommunanställda; man gör ett fantastiskt jobb. Och det är ett jobb man inte kan göra utan stark utvecklad empati och ett brinnande intresse för humana frågor.
Men jag tog också med mig svårigheten man idag har att få landstingets inrättningar att gå i takt med kommunen, många gånger får kommunen i onödan ta över där landstinget inte förmått ta sitt ansvar. Och det är ett bekymmer jag tänker ta vidare till landstingets politiker. Många kommuner har samma problem.
Jag blir mer och mer övertygad om att vi måste jobba mer i fokusprojekt i kommunen. Social omsorg är en kärnverksamhet för en kommun, och därför en djup angelägenhet för politiken. Men också detta område måste underkastas kostnadskontroll, återkoppling, resultatmätning och framförallt målstyrning. Det går i flera fall att genomföra mätningar.
Skapa ett förslagsvis 3-årigt fokusprojekt; en styrgrupp med en (helst externt rekryterad) projektledare som sätter samman medarbetare kring ett bord, alla med samma uppgift; att från barnsben, genom tonåren och upp i livet se till att människor i riskzonen kommer på rätt spår i livet. Medarbetare som kanske är tjänstlediga från sina ordinarie jobb under de tre åren för att fokusera enbart på detta? Ett specialfokuserat team? Är det möjligt att sätta samman sådana i en kommun?
Hur skulle det gå till? Jag tror folk ska väljas till en sådan grupp utifrån sitt genuina intresse, och inte utifrån befattning. Ofta blir grupper sammansatta utifrån medarbetares befattningar, representation, och man sitter där för man har ett visst ansvar i sin tjänsteutövning. Kompetent är man säkert, men brinner man för uppgiften?
Säg att vi lyckas sätta samman en sådan grupp av folk som brinner, från olika områden; förskola och skola, landsingets och socialnämndens relevanta verksamheter, polis, integrationsenheten, fritidssidan, föreningslivet etc – vad skulle inte den kunna åstakomma?
För att öka möjligheterna; ge gruppen en egen budget och styr dem med målsättningar och inte med detaljer. Budskapet: ”Fånga upp barn i riskzonen redan i förskolan, följ hela vägen, sätt in åtgärder, stöd och mentorskap"
När jag förra veckan diskuterade detta med socialnämndens ordförande, socialchefen och kommunchefen var vi alla inne på att vi behöver en bredare samverkan för att lyckas.
På Familjeteamet är man av samma åsikt: en bredare samverkan, tidigt ingripande för förebyggande verksamhet.
Men hur ska man kunna rapportera så att resultaten syns? Svaret är: det behövs inte alltid siffror, man kan rapportera med fallstudier, med enkäter, med prognoser och komplettera med de mätningar som finns.
Fredagsförmiddagens möte kändes viktigt för mig. Jag fick ånyo insikter som gör att jag kan styra in mig själv på viktiga frågor; jag ser att jag har ett eget arbete att göra gentemot politiken i stort men också polismyndighet och landsting bland annat.
Den 8 januari ska Socialnämnden komma till kommunstyrelsen för att återigen redovisa hur läget ser ut.
Kanske man då inte ännu landat i ett åtgärdspaket och ett ”socialt grepp” som innebär att vi kommer igång med nya angreppsätt, men ändå... att man kan redovisa att vi är på väg .
Utvecklingen måste bromsas snabbt – och vändas.
Av både humana och ekonomiska skäl.
12 Mnkr mer än budget kostar den sociala sidan per den siste november. Aktualiseringar, dvs när folk slår larm inom skola, förskola, omsorg etc, har ökat och det innebär att vi enligt lag måste utreda.
De här larmen kom tidigare också, men då ringde man till Familjeteamet direkt som hade resurser att prioritera till detta förebyggande arbete. Det har man inte idag, menar man.
Jag tror att det är en av orsakerna till problemen, men långt ifrån den kompletta bilden.
Jag tror vi måste jobba brett, riktigt, riktigt brett för att komma in i samhället på djupet, redan i förskolan, på mellanstadiet, i den utsatta familjen. Fler måste ta ansvar; skolan, landstinget, polisen, kriminalvården.
Och fler måste vara med att betala - alla får annars sin del av utanförskapets yttringar i takt med att livet går snett från förskolan och uppåt.
En svår uppgift för socialförvaltningen som äger frågan. Men jag är övertygad om att det går att hitta en bra modell, en bra lösning.
lördag 8 december 2012
Kommentar till Lars Johanssons (v) inlägg i VT idag
Vänsterpartiets Lars Johansson, Vimmerby, tycker i dagens Vimmerby Tidning att jag lagt ett skamligt förslag.
Vimmerby Tidning beskriver dock inte förslaget och bakgrunden till det, läsarna kan därför inte bilda sig en egen uppfattning.
Här är mitt personliga förslag:
- Jag tycker att vår Integrationsenhet ska utreda hur många flyktingar Vimmerby kommun kan ta emot mot bakgrund av de resurser man har, INRÄKNAT att man nu också får sköta folkbokföring och ersättningsansökningar åt flyktingarna när Servicekontoret ska flytta till Västervik i sommar.
- Servicekontorets två statliga medarbetare ska ersättas av kommunens folk, dels genom att vi får vara medföljare till Västervik, dels att vi får administrera annat via Internet som dessa flyktingar sannolikt inte kan hantera.
Bakgrunden:
Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket har en Serviceenhet i Vimmerby i Focushuset, alldeles intill vår Integrationsenhet. Det gemensamma arbete dessa har att sköta är bland annat folkbokföring och ersättningar till flyktingar som nyanländer. De hämtas i regel i Kalmar ochbilas/bussas till Vimmerby. Det första dessa flyktingar måste ha är en registrering i folkbokföringen.
När nu de statliga verkens gemensamma kontor läggs ned får dessa ärenden avhjälpas i Västervik. Det innebär att integrationsenhetens personal får följa med. Alternativet är att medarbetarna får hjälpa flyktingen att registrera uppgifter via nätet.
I båda fallen är det kommunalt arvoderade medarbetare som får göra statens medarbetares jobb därför att staten dras sig undan sitt trygghetssystem i Vimmerby.
Detta faktum anser jag som kommunpolitiker ska påpekas för staten: vi har en överenskommelse stat och kommun, där varje part sköter sitt. Nu vill statliga verk dra sig undan sin del av ansvaret och föra över det på kommunen.
Kommunen å sin sida har tillsatts de resurser man kan tillsätta för det antal flyktingar man tar emot och för en bibehållen kvalité. Det är inte så att vi ska försämra vår del i mottagandet för att staten inte sköter sitt. De som blir lidande av detta är kommunens medarbetare och i värsta fall flyktingarna.
Enligt Lars Johansson (v) ska vi inte alls reagera på statens indragning.
Och gör vi det så ska vi kallas Sverigedemokrater.
Det är en fullständigt obegriplig vinkling.
Vimmerby Tidning beskriver dock inte förslaget och bakgrunden till det, läsarna kan därför inte bilda sig en egen uppfattning.
Här är mitt personliga förslag:
- Jag tycker att vår Integrationsenhet ska utreda hur många flyktingar Vimmerby kommun kan ta emot mot bakgrund av de resurser man har, INRÄKNAT att man nu också får sköta folkbokföring och ersättningsansökningar åt flyktingarna när Servicekontoret ska flytta till Västervik i sommar.
- Servicekontorets två statliga medarbetare ska ersättas av kommunens folk, dels genom att vi får vara medföljare till Västervik, dels att vi får administrera annat via Internet som dessa flyktingar sannolikt inte kan hantera.
Bakgrunden:
Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket har en Serviceenhet i Vimmerby i Focushuset, alldeles intill vår Integrationsenhet. Det gemensamma arbete dessa har att sköta är bland annat folkbokföring och ersättningar till flyktingar som nyanländer. De hämtas i regel i Kalmar ochbilas/bussas till Vimmerby. Det första dessa flyktingar måste ha är en registrering i folkbokföringen.
När nu de statliga verkens gemensamma kontor läggs ned får dessa ärenden avhjälpas i Västervik. Det innebär att integrationsenhetens personal får följa med. Alternativet är att medarbetarna får hjälpa flyktingen att registrera uppgifter via nätet.
I båda fallen är det kommunalt arvoderade medarbetare som får göra statens medarbetares jobb därför att staten dras sig undan sitt trygghetssystem i Vimmerby.
Detta faktum anser jag som kommunpolitiker ska påpekas för staten: vi har en överenskommelse stat och kommun, där varje part sköter sitt. Nu vill statliga verk dra sig undan sin del av ansvaret och föra över det på kommunen.
Kommunen å sin sida har tillsatts de resurser man kan tillsätta för det antal flyktingar man tar emot och för en bibehållen kvalité. Det är inte så att vi ska försämra vår del i mottagandet för att staten inte sköter sitt. De som blir lidande av detta är kommunens medarbetare och i värsta fall flyktingarna.
Enligt Lars Johansson (v) ska vi inte alls reagera på statens indragning.
Och gör vi det så ska vi kallas Sverigedemokrater.
Det är en fullständigt obegriplig vinkling.
söndag 2 december 2012
Fabriken, jobb och social omsorg
Flashback omedelbart när jag klev innanför dörren på Fabriken i Vimmerby.
Just där soffan står, just där jag blev bjuden på kaffe av föreståndare Yvonne Karlsson och hennes medarbetare; där stod jag och sjöng "Staffan var en stalledräng" för mamma och hennes arbetskompisar, sömmerskor hela bunten, vid Lucia för sissådär 54 år sedan.
Ungefär...
Kaffe fick jag inte då, men däremot var damerna på Mästersöm frikostiga med småslantar som man kunde köpa kola för nere på kafé Stjärnan som låg granngårds i Stjärnhusen. Sjöng man bara tillräckligt många stjärngossevisor och log så brett man kunde så kom det en slant i handen...
Undrar om barndomen är ungefär likadan för barnen idag, som den var för mig i stjärnhusen?
Tillbaka till framtiden. Eller riktigare nutiden. Lyssnarresan gick denna gång till Fabriken som ni säkert förstått och det här är nutidens ungdomsgård (vår var kaféerna i stan. Å så baksidan på hyreshuset...).
Ungdomsgård är det inte heller längre, och inte heller fritidsgård. Mer relevant är: allaktivitetshus! För här bryter man generationsgränserna på många håll! Gamla och unga fikar tillsammans, spelar tillsammans och pratar tillsammans.
Efter 3,5 år är Fabriken det allaktivitetshus många hoppats på; fullt med verksamhet i möteslokalerna, i källaren där Boulspelet pågår, borta vid snokerborden (biljard) och i kafét. Också funktionshindrade är här just därför att aktiviteterna riktar sig till alla.
- Jag är nöjd, säger Yvonne. Det är också roligt att många föräldrar kommer på våra föräldrarkafér, där kan vi prata om hur ungdomarna mår, vad de gör och hur allt fungerar.
Ett 50-tal ungdomar brukar regelbundet besöka Fabriken, en del för att få läxhjälp, andra för att delta i aktiviteter.
Nu försöker man också ordna sommarjobb åt ungdomarna, de kommunala sommarjobben vill säga. Fördelningen måste bli någolunda rättvis över de tre år som man går i gymnasiet.
Utan Fabriken skulle Vimmerby vara en fattigare kommun.
Intressanta två timmars besök för mig.
När vi nu har en månad kvar av 2012 så börjar vi se vårt resultat, både det ekonmiska och det verksamhetsmässiga.
När det gäller äldreomsorgen är den under ständig förbättring. Nu försöker man öka kontinuiteten hemma hos de gamla genom att se över hur Vimmerby stad ska delas upp. "Distrikten" har behov av att bli mindre för att inte de gamla ska möta för många människor i hemtjänsten.
Matproduktionen har utretts och nya beslut är på väg. Det ska bli tillagningsskök igen så sakteliga. Först ska dock kalkyler gås igenom.
Däremot håller gamla socialnämndens verksamhet på att gå över styr; kostnaderna skenar och överskridandet är en bra bit över 10 Mnkr bara för den rena socialverksamheten.
Vi behöver nu organisera verksamheten för att få ned placeringar, försörjningsstöd och andra dyra insatser, både för individens hälsa och kommunekonomins skull.
Socialnämnden har gjort en kraftig genomlysning som kommunstyrelsen fått ta del av och det är en skrämmande läsning. Och en skrämmande utveckling.
Här måste vi mobilisera gemensamma krafter skola, omsorg, socialtjänst, polis, landsting, arbetsförmedling, integrationsenhet, etc.
I morgon måndag ska vi ha ett arbetsmöte där socialnämndens ordförande och jag deltar. Därefter måste vi sjösätta en bred projektgrupp, precis som vår arbetsmarknadsenhet som nu är på väg att formeras, för att klara de svåra åtaganden som väntar.
Visst behövs pengar. Mycket pengar. Och vi är beredda att satsa dem men då måste systemen vara uppkopplade så vi snabbt får veta om de gör nytta eller inte, dokumentationen måste vara rigorös, researchen hur andra kommuner når framgång detaljrik. Vi har inte råd att skjuta bredvid med våra resurser, de måste användas effektivt.
Hur ser framtidens jobb ut?
Hur ska man jobba i företag och kommun i framtiden?
Sparade en debattartikel från Dagens Industri den 14 november i år, skriven av Anders Flodström, universitetslektor, Sven Otto Littorin f d arbetsmarknadsminister samt David Nordfors, ordförande i tankesmedjan IIIJ, Silicon Valley.
Jag citerar följande:
- Ingen arbetsplats, organisation eller företag klarar sig i längden från innovation och entreprenörsskap. Och vad sker i skolans värld? Hur många komunala skolor investerar i pedagogisk innovation? Hur många har en innovationsansvarig eller sätter av tid till att sporra nytänkande internt?
- Mångsyssleri, kompetens och talang - inte kunskap och livslångt lärande - är nycklar till framgång i morgon. Den gamla arbetsmarknaden kommer på skam, tvånget att sätta en enda traditionell etikett på folk för att kunna förmedla jobb håller inte längre. Personliga egenskaper som social förmåga, förändringsbenägenhet och problemlösning står i centrum. Hur skolan fostrar dessa blir otreoligt viktigt framöver.
Skrev de alltså den 14 november i år.
Nåt att fundera på för alla och envar.
Just där soffan står, just där jag blev bjuden på kaffe av föreståndare Yvonne Karlsson och hennes medarbetare; där stod jag och sjöng "Staffan var en stalledräng" för mamma och hennes arbetskompisar, sömmerskor hela bunten, vid Lucia för sissådär 54 år sedan.
Ungefär...
Kaffe fick jag inte då, men däremot var damerna på Mästersöm frikostiga med småslantar som man kunde köpa kola för nere på kafé Stjärnan som låg granngårds i Stjärnhusen. Sjöng man bara tillräckligt många stjärngossevisor och log så brett man kunde så kom det en slant i handen...
Undrar om barndomen är ungefär likadan för barnen idag, som den var för mig i stjärnhusen?
Tillbaka till framtiden. Eller riktigare nutiden. Lyssnarresan gick denna gång till Fabriken som ni säkert förstått och det här är nutidens ungdomsgård (vår var kaféerna i stan. Å så baksidan på hyreshuset...).
Ungdomsgård är det inte heller längre, och inte heller fritidsgård. Mer relevant är: allaktivitetshus! För här bryter man generationsgränserna på många håll! Gamla och unga fikar tillsammans, spelar tillsammans och pratar tillsammans.
Efter 3,5 år är Fabriken det allaktivitetshus många hoppats på; fullt med verksamhet i möteslokalerna, i källaren där Boulspelet pågår, borta vid snokerborden (biljard) och i kafét. Också funktionshindrade är här just därför att aktiviteterna riktar sig till alla.
- Jag är nöjd, säger Yvonne. Det är också roligt att många föräldrar kommer på våra föräldrarkafér, där kan vi prata om hur ungdomarna mår, vad de gör och hur allt fungerar.
Ett 50-tal ungdomar brukar regelbundet besöka Fabriken, en del för att få läxhjälp, andra för att delta i aktiviteter.
Nu försöker man också ordna sommarjobb åt ungdomarna, de kommunala sommarjobben vill säga. Fördelningen måste bli någolunda rättvis över de tre år som man går i gymnasiet.
Utan Fabriken skulle Vimmerby vara en fattigare kommun.
Intressanta två timmars besök för mig.
När vi nu har en månad kvar av 2012 så börjar vi se vårt resultat, både det ekonmiska och det verksamhetsmässiga.
När det gäller äldreomsorgen är den under ständig förbättring. Nu försöker man öka kontinuiteten hemma hos de gamla genom att se över hur Vimmerby stad ska delas upp. "Distrikten" har behov av att bli mindre för att inte de gamla ska möta för många människor i hemtjänsten.
Matproduktionen har utretts och nya beslut är på väg. Det ska bli tillagningsskök igen så sakteliga. Först ska dock kalkyler gås igenom.
Däremot håller gamla socialnämndens verksamhet på att gå över styr; kostnaderna skenar och överskridandet är en bra bit över 10 Mnkr bara för den rena socialverksamheten.
Vi behöver nu organisera verksamheten för att få ned placeringar, försörjningsstöd och andra dyra insatser, både för individens hälsa och kommunekonomins skull.
Socialnämnden har gjort en kraftig genomlysning som kommunstyrelsen fått ta del av och det är en skrämmande läsning. Och en skrämmande utveckling.
Här måste vi mobilisera gemensamma krafter skola, omsorg, socialtjänst, polis, landsting, arbetsförmedling, integrationsenhet, etc.
I morgon måndag ska vi ha ett arbetsmöte där socialnämndens ordförande och jag deltar. Därefter måste vi sjösätta en bred projektgrupp, precis som vår arbetsmarknadsenhet som nu är på väg att formeras, för att klara de svåra åtaganden som väntar.
Visst behövs pengar. Mycket pengar. Och vi är beredda att satsa dem men då måste systemen vara uppkopplade så vi snabbt får veta om de gör nytta eller inte, dokumentationen måste vara rigorös, researchen hur andra kommuner når framgång detaljrik. Vi har inte råd att skjuta bredvid med våra resurser, de måste användas effektivt.
Hur ser framtidens jobb ut?
Hur ska man jobba i företag och kommun i framtiden?
Sparade en debattartikel från Dagens Industri den 14 november i år, skriven av Anders Flodström, universitetslektor, Sven Otto Littorin f d arbetsmarknadsminister samt David Nordfors, ordförande i tankesmedjan IIIJ, Silicon Valley.
Jag citerar följande:
- Ingen arbetsplats, organisation eller företag klarar sig i längden från innovation och entreprenörsskap. Och vad sker i skolans värld? Hur många komunala skolor investerar i pedagogisk innovation? Hur många har en innovationsansvarig eller sätter av tid till att sporra nytänkande internt?
- Mångsyssleri, kompetens och talang - inte kunskap och livslångt lärande - är nycklar till framgång i morgon. Den gamla arbetsmarknaden kommer på skam, tvånget att sätta en enda traditionell etikett på folk för att kunna förmedla jobb håller inte längre. Personliga egenskaper som social förmåga, förändringsbenägenhet och problemlösning står i centrum. Hur skolan fostrar dessa blir otreoligt viktigt framöver.
Skrev de alltså den 14 november i år.
Nåt att fundera på för alla och envar.
söndag 25 november 2012
Framtidens möjligheter oändliga!
Jag ska ta tillfället i akt och resonera lite kring handeln i Vimmerby.
För inte så länge sedan hade Vimmerby Tidning en artikel med näringslivschef Patrik Kinnbom och mig där vi fick lägga våra synpunkter på volymhandeln i grannkommunen, dvs den stora handeln som byggs upp vid infarten till Västervik.
Reaktioner har varit många, de flesta tycker faktiskt att vi ska slå vakt om vår centrumhandel och att förekomsten av volymhandlen inte är så viktig.
Så här skriver en man som flyttat till Vimmerby för några år sedan:
"BEHÅLL handeln i staden annars gör ni samma misstag som många andra städer och tar död på stadskärnan. Det tjänar INTE Vimmerby på."
Frågan är givetvis om man tar död på handeln i stadskärnan om man utvecklar volymhandeln i utkanten av staden?
Ja, många har befarat att så sker, exemplöevis när Tornbyområdet i Linköping (hur stort som helst idag!) och A6-området i Jönköping.
Centrumhandeln har drabbats, men inte alls slagits ut. Istället har valmöjligheterna ökat, shoppingturismen har ökat.
Är det då Vimmerbys väg?
Jag ska drista mig till några förslag som jag tror har stor inverkan på om centrumhandeln ska växa och utvecklas:
1) Handlarna måste vara aktiva och se till helheten. Idag är aktivitetsledaren verksam på Vimmerby Tidning vilket i och för sig är bra; ömsesidighet och samarbete är fruktsamt. Men räcker det med hans arbete? Behövs det ytterligare resurser från handeln?
Jag hoppas att handlarna i kommunens Näringslivsråd, i Svensk Handel etc. tar i och ser till att få mycket energi som möjligt i sitt skrå.
Det är handlarna själva som kan avgöra om det blir framgång eller tillbakagång. Ser man Vimmerby centrum som ett handelsområde kan aktiviteterna vara lika kraftfulla som i ett köpcentrum vilket som helst.
2) Kommunen kan kratta managen, skapa en vackrare, mer inbjudande miljö, men vi kan inte tända marschallen, sopa rent utanför dörren och placera välkomnande grönska vid butiken.
Vi kan heller inte anställa kommunala tomtar som spelar musik på gator och torg vid julskyltningen, ordna så det snöar med snökanoner eller servera glögg och pepparkakor vid rykande grytor. Eller ska vi det? Hur ser man då på handlarnas energi om kommunen skulle stå för aktiviteterna...?
Stadsvandringen som Komedianterna gör sommartid får 100.000 kronor av kommunen. Vi gör det för att ge besökare kunskap om gamla Vimmerby. Ett sätt att "kratta manegen". Kan handlarna koppla sig till stadsvandringen...? Idéer...?
3) Det kommunen måste göra är att se till att det finns många soffor att sitta på, många papperskorgar att lägga skräp i, att gator och torg är städade, att se till att vi har handlarvänliga p-platser och p-platstider, blommor och blad på sommaren och gröna träd och lampor på vintern.
Förra året tändes inte adventsljusen på Rådhustorget. Handeln ville inte köpa marschaller till dem. Vi får se hur det blir denna december.
4) Det kommunen kan göra är att stadsplanera så att centrumhandeln och volymhandeln flyter samman. Vimmerby stad har en unik möjlighet att få centrumhandeln att flyta ihop med ICA-området och Netto-området. det kan vi diskutera nu när Sobyllakiosken flyttar. Vi kan lägga om gatorna, skapa lediga tomter för etablering av både butiksytor och bostadsrätter (på andra våningen) om vi kan planera på ett bra sätt. Idéerna kan flöda, fönster för utveckling öppnar sig. Tänk er att Konsum vänder på sin entré (eller har två, en åt varje håll) så den blir mot ICA-området. Rulltrappor upp över parkeringsgaragen in i butiken . En rondell mellan Sibylla och Konsum. Mitt emot Konsum på ledig gatu- och parkeringsmark bygga nytt handelshus med bostadsrätter på andra våningen. En idé som man säkert kan göra smakfullt. Inga beslut har tagits, bara idéer som kan diskuteras.
5) Hur kan volymhandeln knyta sig till centrumhandeln? Jo, vi kan fortsätta bygga volymhandeln bort mot Västra Tullen. Granngårdens nya ägare kan utveckla fler handelshus, plåtladans ägare har ju köpt för att bygga handelshus, mellan Bilteknik och Tullen-fastigheten finns plats och hur kan Tullens fastighet göras om för en ökad volymhandel? Hur länge håller gamla Shell-macken och fastigheten gamla Gulf-macken...? Med handelshus på dessa platser knyts volymhandeln ihop med centrumhandeln. Om Vimmerby kan utvecklas på det sättet så tror jag vi kan fortsätta vara en mycket attraktiv handelsstad.
Men det krävs initiativ, och en marknad som vill satsa.
Från kommunens sida kan vi bidra med planarbete; från årsskiftet blir det fokus på en ny Översiktsplan för Vimmerby stad och då hoppas jag på full fart i dessa diskussioner.
6) Hur knyter vi samman centrum och Astrid Lindgrens Värld? Man märker en ökad irritation i ALV över att centrum stänger samtidigt som parken. Om ALV förverkligar alla sina planer med kanske en miljon besö-kare som resultat; vad hindrar dem då från att bygga eget köptcentrum...?
Vad skulle hindra dem från att bygga fram butiker i sitt eget område. Man har hur mycket mark som helst.
Det är viktigt ur handelns och hela kommunens perspektiv att förbindelsen mellan Astrid Lindgrens Världs boende och park till centrum hålls öppen och är lätt att använda. Men precis som med allt annat; vad lockar turisten att gå upp till Vimmerby centrums stängda butiker? Kommunalt anställda trubadurer...?
Nej, handeln måste ta sig en funderare om hur man kan bidra positivt till våra turisters upplevelse och försöka ha öppet då Astrid Lindgrens Värld har stängt.
Med gemensamma kreativa krafter hittar man säkert en lösning.
7) Lösningen är att Vimmerby kan hitta sitt eget koncept, sina egna butiker, på marknadens egna villkor så de överlever. Vi har en fördel som andra inte har; vi har Astrid Lindgrens hela dragningskraft och den flyttar inte till Kina. Den är och förblir här.
Och även om varumärket är omgärdat med begränsningar, så har vi ännu inte nått en procent av den potential som vi i framtiden kan utveckla runt besökaren som vill uppleva Astrid Lindgrens hembygd och sagovärld.
Nu har Tillväxtverket gett oss 10 Mnkr under tre år, under samma tid ska kommunen lägga 5 Mnkr på turistens upplevelse och nu har Regionförbundets arbetsutskott också föreslagit att man ska lägga 5 Mnkr under tre år. Näringslivet är inbjudet att lägga lika mycket.
OM man tar vara på den här möjligheten; i besöksnäringen, i handeln, i kulturen etc, så kommer turistkronorna att komma alla kommuninvånarna till del också långt in i framtiden.
Kan man vara annat än positiv med sådana möjligheter?!
Fotnot: Du läser väl kommunchefen Carolina Leijonrams blogg också. Just i fredags skrev hon mycket intressant om entreprenörsskap och ledarskap.
För inte så länge sedan hade Vimmerby Tidning en artikel med näringslivschef Patrik Kinnbom och mig där vi fick lägga våra synpunkter på volymhandeln i grannkommunen, dvs den stora handeln som byggs upp vid infarten till Västervik.
Reaktioner har varit många, de flesta tycker faktiskt att vi ska slå vakt om vår centrumhandel och att förekomsten av volymhandlen inte är så viktig.
Så här skriver en man som flyttat till Vimmerby för några år sedan:
"BEHÅLL handeln i staden annars gör ni samma misstag som många andra städer och tar död på stadskärnan. Det tjänar INTE Vimmerby på."
Frågan är givetvis om man tar död på handeln i stadskärnan om man utvecklar volymhandeln i utkanten av staden?
Ja, många har befarat att så sker, exemplöevis när Tornbyområdet i Linköping (hur stort som helst idag!) och A6-området i Jönköping.
Centrumhandeln har drabbats, men inte alls slagits ut. Istället har valmöjligheterna ökat, shoppingturismen har ökat.
Är det då Vimmerbys väg?
Jag ska drista mig till några förslag som jag tror har stor inverkan på om centrumhandeln ska växa och utvecklas:
1) Handlarna måste vara aktiva och se till helheten. Idag är aktivitetsledaren verksam på Vimmerby Tidning vilket i och för sig är bra; ömsesidighet och samarbete är fruktsamt. Men räcker det med hans arbete? Behövs det ytterligare resurser från handeln?
Jag hoppas att handlarna i kommunens Näringslivsråd, i Svensk Handel etc. tar i och ser till att få mycket energi som möjligt i sitt skrå.
Det är handlarna själva som kan avgöra om det blir framgång eller tillbakagång. Ser man Vimmerby centrum som ett handelsområde kan aktiviteterna vara lika kraftfulla som i ett köpcentrum vilket som helst.
2) Kommunen kan kratta managen, skapa en vackrare, mer inbjudande miljö, men vi kan inte tända marschallen, sopa rent utanför dörren och placera välkomnande grönska vid butiken.
Vi kan heller inte anställa kommunala tomtar som spelar musik på gator och torg vid julskyltningen, ordna så det snöar med snökanoner eller servera glögg och pepparkakor vid rykande grytor. Eller ska vi det? Hur ser man då på handlarnas energi om kommunen skulle stå för aktiviteterna...?
Stadsvandringen som Komedianterna gör sommartid får 100.000 kronor av kommunen. Vi gör det för att ge besökare kunskap om gamla Vimmerby. Ett sätt att "kratta manegen". Kan handlarna koppla sig till stadsvandringen...? Idéer...?
3) Det kommunen måste göra är att se till att det finns många soffor att sitta på, många papperskorgar att lägga skräp i, att gator och torg är städade, att se till att vi har handlarvänliga p-platser och p-platstider, blommor och blad på sommaren och gröna träd och lampor på vintern.
Förra året tändes inte adventsljusen på Rådhustorget. Handeln ville inte köpa marschaller till dem. Vi får se hur det blir denna december.
4) Det kommunen kan göra är att stadsplanera så att centrumhandeln och volymhandeln flyter samman. Vimmerby stad har en unik möjlighet att få centrumhandeln att flyta ihop med ICA-området och Netto-området. det kan vi diskutera nu när Sobyllakiosken flyttar. Vi kan lägga om gatorna, skapa lediga tomter för etablering av både butiksytor och bostadsrätter (på andra våningen) om vi kan planera på ett bra sätt. Idéerna kan flöda, fönster för utveckling öppnar sig. Tänk er att Konsum vänder på sin entré (eller har två, en åt varje håll) så den blir mot ICA-området. Rulltrappor upp över parkeringsgaragen in i butiken . En rondell mellan Sibylla och Konsum. Mitt emot Konsum på ledig gatu- och parkeringsmark bygga nytt handelshus med bostadsrätter på andra våningen. En idé som man säkert kan göra smakfullt. Inga beslut har tagits, bara idéer som kan diskuteras.
5) Hur kan volymhandeln knyta sig till centrumhandeln? Jo, vi kan fortsätta bygga volymhandeln bort mot Västra Tullen. Granngårdens nya ägare kan utveckla fler handelshus, plåtladans ägare har ju köpt för att bygga handelshus, mellan Bilteknik och Tullen-fastigheten finns plats och hur kan Tullens fastighet göras om för en ökad volymhandel? Hur länge håller gamla Shell-macken och fastigheten gamla Gulf-macken...? Med handelshus på dessa platser knyts volymhandeln ihop med centrumhandeln. Om Vimmerby kan utvecklas på det sättet så tror jag vi kan fortsätta vara en mycket attraktiv handelsstad.
Men det krävs initiativ, och en marknad som vill satsa.
Från kommunens sida kan vi bidra med planarbete; från årsskiftet blir det fokus på en ny Översiktsplan för Vimmerby stad och då hoppas jag på full fart i dessa diskussioner.
6) Hur knyter vi samman centrum och Astrid Lindgrens Värld? Man märker en ökad irritation i ALV över att centrum stänger samtidigt som parken. Om ALV förverkligar alla sina planer med kanske en miljon besö-kare som resultat; vad hindrar dem då från att bygga eget köptcentrum...?
Vad skulle hindra dem från att bygga fram butiker i sitt eget område. Man har hur mycket mark som helst.
Det är viktigt ur handelns och hela kommunens perspektiv att förbindelsen mellan Astrid Lindgrens Världs boende och park till centrum hålls öppen och är lätt att använda. Men precis som med allt annat; vad lockar turisten att gå upp till Vimmerby centrums stängda butiker? Kommunalt anställda trubadurer...?
Nej, handeln måste ta sig en funderare om hur man kan bidra positivt till våra turisters upplevelse och försöka ha öppet då Astrid Lindgrens Värld har stängt.
Med gemensamma kreativa krafter hittar man säkert en lösning.
7) Lösningen är att Vimmerby kan hitta sitt eget koncept, sina egna butiker, på marknadens egna villkor så de överlever. Vi har en fördel som andra inte har; vi har Astrid Lindgrens hela dragningskraft och den flyttar inte till Kina. Den är och förblir här.
Och även om varumärket är omgärdat med begränsningar, så har vi ännu inte nått en procent av den potential som vi i framtiden kan utveckla runt besökaren som vill uppleva Astrid Lindgrens hembygd och sagovärld.
Nu har Tillväxtverket gett oss 10 Mnkr under tre år, under samma tid ska kommunen lägga 5 Mnkr på turistens upplevelse och nu har Regionförbundets arbetsutskott också föreslagit att man ska lägga 5 Mnkr under tre år. Näringslivet är inbjudet att lägga lika mycket.
OM man tar vara på den här möjligheten; i besöksnäringen, i handeln, i kulturen etc, så kommer turistkronorna att komma alla kommuninvånarna till del också långt in i framtiden.
Kan man vara annat än positiv med sådana möjligheter?!
Fotnot: Du läser väl kommunchefen Carolina Leijonrams blogg också. Just i fredags skrev hon mycket intressant om entreprenörsskap och ledarskap.
söndag 18 november 2012
Insikter de senaste veckorna
Alliansen i kommunfullmäktige i Vimmerby består av 26 ledamöter från moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och folkpartiet.
Utöver dessa finns ytterligare flera allianspolitiker som sitter i nämnder och styrelser.
För två veckor sedan bjöds samtliga in till en hearing i plenisalen rörande vår äldreomsorg.
Det kom åtta.
Den information vi åtta som var där fick av förvaltningschefen samt två verksamhetschefer var ytterst värdefull. Man hade förberett med illustrativa overheadbilder.
Bland annat fick jag klart för mig följande rörande hemtjänsten:
- Landsorten runt Vimmerby stad har inte alls samma problem med många ansikten hos brukarna, som man hör i stan. Tvärtom, där är kontinuiteten mycket bättre.
- Det är de stora arbetsplatsområdena i Vimmerby stad som är orsaken till bristen på kontinuitet (15-20 ansikten hos en brukare en vecka) - inte delade turer.
- Delade turer är till förfång för en del av medarbetarna; en del vill ha dem, andra inte. Men delade turer i sig påverkar inte att brukaren får många olika människor inom omsorgen i sitt hem.
- Tidigare fanns få arbetsplatsområden i Vimmerby. Nu har man gjort fem men problemet kvarstår ändå. Man planerar att göra ännu fler arbetsområden i Vimmerby stad för att kunna komma tillbaka till en rimlig kontinuitet hos brukarna.
Jag har sparat all information jag fick och ska försöka använda den i diskussionen kring hemtjänsten när vi ska behandla 2014-2015 års budget.
Hemtjänsten inom äldreomsorgen är en viktig kvalitetsfråga. Vi måste komma rätt där.
När t.f. kostchef Mikael Palm arrangerade ett möte om kosten i plenisalen förra veckan, med bland annat en föreläsande chefredaktör och matexpert, kom det många medarbetare för att lyssna.
Jag var dock ensam politiker där. Tyvärr.
Återigen fick jag ta del av insikter som fick mig att omvärdera och nyvärdera frågor.
Det verkar vara en helt annan matservering i andra kommuners skolor än i Vimmerby...
Matsalarna verkar se helt annorlunda ut i andra kommuner än i vår...
Andra tycks ha hunnit så mycket längre...
Maten tycktes vara bättre lagad hos andra...
En kommun hade egen gris- och kogård där man slaktade allt kött själva till sina matsalar...
Hur skulle Vimmerby kunna sticka ut, frågade matexperten.
För mig är svaret givet: vi ska inte sticka ut på annat sätt än att skapa bra, gedigen och omtyckt mat till våra barn och våra gamla. Maten är ingen gimmick, ingen kampanj.
Maten är blodigt dagligt allvar och målet måste vara att alla vill äta den, hemma eller i våra matsalar.
Men är det på nåt område jag tycker vi tagit oss framåt senaste halvåret så är det inom kosten.
Konsulten Mikael Palm och Teknik & Servicenämnden har sakta men säkert arbetat sig igenom hela denna tjocka problematik, benat ut frågora och problemen, och är nu färdiga för att lägga förslag.
Jag fick ta del av dem när jag gästade Teknik & Servicenämndens sammanträde i veckan.
Vi ska se över och besluta runt en rad olika förslag: fler tillagningsskök ska komma igång, centralköket ska laga färre portioner, matsalarna ska se annorlunda ut, salladsborden bli mer omfattande, fler rätter att välja på, enkäter bland eleverna ska styra matsedeln, mer råvaror, mer närproducerat, etc...
Listan är lång och jag funderar: rekryteringen av en ordinarie kostchef inom kort måste bli ytterst noggrann. Här har vi verkligen inte råd att missa. Det är en så strategisk rekrytering att jag kommer att begära att den behandlas brett i kommunledningen.
Innan dess ska dock Mikael Palm lägga fast organisationen och den ska beslutas av kommunstyrelsen som från nyår får ansvaret inom samhällsbyggnad.
Också dom äldre påverkas av kostorganisationen. Det ser ut som vi kan köra igång matlagningen på Vidala igen bland annat.
Lyckas vi kommer mycket att bli bättre och det ser också ut att bli en marginell kostnadsökning, om ens någon. En osäker jämförelsekostnad är vad transporterna idag kostar.
Men kockarna och kockerskorna kommer tillbaka i verksamheten och det bådar gott!
Kostfrågan tar sig nu sakta fram för att hamna i kommunstyrelsen så småningom.
Jag tycker det är extremt roligt när bollar landar.
Många av de bollar vi slängde upp i luften 2011 och 2012 kommer nu ned en efter en.
Men det finns två bollar som fortsätter fladdra omkring där uppe:
En är skolan. Ett tapp i rankningen innebär att vägen är något längre till vår vision: en av Sveriges tio bästa skolkommuner 2017, och en av de 25 bästa 2014.
Jag känner mig ändå rätt trygg eftertsom jag vet att ordföranden och nämnden är så engagerad och att förvaltningschefen är så kvalificerad.
Jag tror de kommer att lyckas vända trenden, och mitt eget besök på mellanstadiet på Vimarskolan i veckan, där jag pratade om entreprenörsskap med en grupp lärare, var mycket givande.
Lärarna ska försöka göra verklighet av skolplanens "entreprenöriellt lärande" och det är mycket spännande. Jag kommer tillbaka till skolfrågorna i en kommande blogg.
Den andra bollen är knepigare. Den handlar om socialnämndens mycket stora underskott, delen som härrör från gamla socialnämnden. Det handlar om placeringar i institution och familjehem i första hand.
I lördagens Vimmerby Tidning sa ordförande Elisabeth Lago-Nilsson att hon trodde antalet placeringar var följden av indragning av förebyggande resurser till Bubblan och fältassistenterna.
Förmodligen har hon tagit del av den analys som så småningom kommer att redovisas bredare.
Ska man ha en verksamhet av typen Bubblan eller med fältassistenter så måste man kunna redovisa resultat. Det ska vara svart på vitt och det ska vara återkommande rapporter. Jag upplevde att det inte fanns sådana när vi behandlade innevarande budget.
Istället var det knappast någon som kunde vittna om Bubblans eventuella positiva effekt.
Det räcker inte med att säga "många familjer kommer dit". Vi vill veta hur många, hur många som blev hjälpta, hur många som inte behövde placeras, etc. Vi vill veta hur den kommunala sociala verksamheten lyckas. Inte lätt, men det går om man hittar systemet.
Det är samma sak på integrationsområdet, arbetet med våra invandrarfamiljer. Hur lyckas man, hur många kommer till studier, kommer till jobb, startar eget, flyttar? Enkäter? Görs det något?
Det är överlag få rapporter i verksamheterna, åtminstone sådana som följer begäran om anslag.
I budgetarbetet inför 2014-2015 så kommer kravet på detaljrika redovisningar med mätningar utifrån satta mål att öka. Analyserna måste baseras på något, nya pengar eller förändrade budgetförhållande måste grundas i något. Kostnadsjämförelser med andra i kommungruppen är självklart.
I den konkurrens som råder om pengarna måste politiken ha rejält på fötterna för att vara säker på att prioritera rätt.
Självklart kan alla se att om man kan bedriva förebyggande insatser hemma hos familjerna, eller rådgivning hos fältassistenter eller en familjeenhet, så kan den finansieras om man slipper placera. Placeringarna i familjehem och på instiututioner är extremt dyra. Man får mer för pengarna med insatser på hemmaplan.
Om socialnämnden anser det är receptet hoppas jag man anger det, samt budgetmedel, verksamhetsmål, hur den ska se ut, uppföljning, etc.
Ett tvång är målsättning och mätbarhet.
Jag hoppas också att, när man ska redovisa sin analys i kommunstyrelsen, man jämfört med andra kommuner.
Rimligtvis finns det en fem-i-topp-lista bland landets 290 kommuner, kanske till och med i kommungruppen med likartade förutsättningar, där man har de vinnande recepten, de vinnande verksamheterna som både bär sig ekonomiskt och ger bäst humaneffekt.
Det är inte nödvändigt att Vimmerby kommun uppfinner allt från början.
Den stora frågan är inte om det finns pengar, för det finns pengar. Mycket pengar. Cirka 740 Mnkr i skatteintäkt plus en mängd taxor och avgifter.
Den stora frågan är istället hur man bäst använder dem och får störst effekt av dem.
Varje kommunal verksamhet måste kunna visa den effekten om verksamheten ska få fortsatt anslag i sin budget.
Jag hoppas att socialnämnden i sin analys kan komma fram till hur pengarna man får i sin budget gör bäst nytta. Och att man kan visa det i uppföljningar.
Utöver dessa finns ytterligare flera allianspolitiker som sitter i nämnder och styrelser.
För två veckor sedan bjöds samtliga in till en hearing i plenisalen rörande vår äldreomsorg.
Det kom åtta.
Den information vi åtta som var där fick av förvaltningschefen samt två verksamhetschefer var ytterst värdefull. Man hade förberett med illustrativa overheadbilder.
Bland annat fick jag klart för mig följande rörande hemtjänsten:
- Landsorten runt Vimmerby stad har inte alls samma problem med många ansikten hos brukarna, som man hör i stan. Tvärtom, där är kontinuiteten mycket bättre.
- Det är de stora arbetsplatsområdena i Vimmerby stad som är orsaken till bristen på kontinuitet (15-20 ansikten hos en brukare en vecka) - inte delade turer.
- Delade turer är till förfång för en del av medarbetarna; en del vill ha dem, andra inte. Men delade turer i sig påverkar inte att brukaren får många olika människor inom omsorgen i sitt hem.
- Tidigare fanns få arbetsplatsområden i Vimmerby. Nu har man gjort fem men problemet kvarstår ändå. Man planerar att göra ännu fler arbetsområden i Vimmerby stad för att kunna komma tillbaka till en rimlig kontinuitet hos brukarna.
Jag har sparat all information jag fick och ska försöka använda den i diskussionen kring hemtjänsten när vi ska behandla 2014-2015 års budget.
Hemtjänsten inom äldreomsorgen är en viktig kvalitetsfråga. Vi måste komma rätt där.
När t.f. kostchef Mikael Palm arrangerade ett möte om kosten i plenisalen förra veckan, med bland annat en föreläsande chefredaktör och matexpert, kom det många medarbetare för att lyssna.
Jag var dock ensam politiker där. Tyvärr.
Återigen fick jag ta del av insikter som fick mig att omvärdera och nyvärdera frågor.
Det verkar vara en helt annan matservering i andra kommuners skolor än i Vimmerby...
Matsalarna verkar se helt annorlunda ut i andra kommuner än i vår...
Andra tycks ha hunnit så mycket längre...
Maten tycktes vara bättre lagad hos andra...
En kommun hade egen gris- och kogård där man slaktade allt kött själva till sina matsalar...
Hur skulle Vimmerby kunna sticka ut, frågade matexperten.
För mig är svaret givet: vi ska inte sticka ut på annat sätt än att skapa bra, gedigen och omtyckt mat till våra barn och våra gamla. Maten är ingen gimmick, ingen kampanj.
Maten är blodigt dagligt allvar och målet måste vara att alla vill äta den, hemma eller i våra matsalar.
Men är det på nåt område jag tycker vi tagit oss framåt senaste halvåret så är det inom kosten.
Konsulten Mikael Palm och Teknik & Servicenämnden har sakta men säkert arbetat sig igenom hela denna tjocka problematik, benat ut frågora och problemen, och är nu färdiga för att lägga förslag.
Jag fick ta del av dem när jag gästade Teknik & Servicenämndens sammanträde i veckan.
Vi ska se över och besluta runt en rad olika förslag: fler tillagningsskök ska komma igång, centralköket ska laga färre portioner, matsalarna ska se annorlunda ut, salladsborden bli mer omfattande, fler rätter att välja på, enkäter bland eleverna ska styra matsedeln, mer råvaror, mer närproducerat, etc...
Listan är lång och jag funderar: rekryteringen av en ordinarie kostchef inom kort måste bli ytterst noggrann. Här har vi verkligen inte råd att missa. Det är en så strategisk rekrytering att jag kommer att begära att den behandlas brett i kommunledningen.
Innan dess ska dock Mikael Palm lägga fast organisationen och den ska beslutas av kommunstyrelsen som från nyår får ansvaret inom samhällsbyggnad.
Också dom äldre påverkas av kostorganisationen. Det ser ut som vi kan köra igång matlagningen på Vidala igen bland annat.
Lyckas vi kommer mycket att bli bättre och det ser också ut att bli en marginell kostnadsökning, om ens någon. En osäker jämförelsekostnad är vad transporterna idag kostar.
Men kockarna och kockerskorna kommer tillbaka i verksamheten och det bådar gott!
Kostfrågan tar sig nu sakta fram för att hamna i kommunstyrelsen så småningom.
Jag tycker det är extremt roligt när bollar landar.
Många av de bollar vi slängde upp i luften 2011 och 2012 kommer nu ned en efter en.
Men det finns två bollar som fortsätter fladdra omkring där uppe:
En är skolan. Ett tapp i rankningen innebär att vägen är något längre till vår vision: en av Sveriges tio bästa skolkommuner 2017, och en av de 25 bästa 2014.
Jag känner mig ändå rätt trygg eftertsom jag vet att ordföranden och nämnden är så engagerad och att förvaltningschefen är så kvalificerad.
Jag tror de kommer att lyckas vända trenden, och mitt eget besök på mellanstadiet på Vimarskolan i veckan, där jag pratade om entreprenörsskap med en grupp lärare, var mycket givande.
Lärarna ska försöka göra verklighet av skolplanens "entreprenöriellt lärande" och det är mycket spännande. Jag kommer tillbaka till skolfrågorna i en kommande blogg.
Den andra bollen är knepigare. Den handlar om socialnämndens mycket stora underskott, delen som härrör från gamla socialnämnden. Det handlar om placeringar i institution och familjehem i första hand.
I lördagens Vimmerby Tidning sa ordförande Elisabeth Lago-Nilsson att hon trodde antalet placeringar var följden av indragning av förebyggande resurser till Bubblan och fältassistenterna.
Förmodligen har hon tagit del av den analys som så småningom kommer att redovisas bredare.
Ska man ha en verksamhet av typen Bubblan eller med fältassistenter så måste man kunna redovisa resultat. Det ska vara svart på vitt och det ska vara återkommande rapporter. Jag upplevde att det inte fanns sådana när vi behandlade innevarande budget.
Istället var det knappast någon som kunde vittna om Bubblans eventuella positiva effekt.
Det räcker inte med att säga "många familjer kommer dit". Vi vill veta hur många, hur många som blev hjälpta, hur många som inte behövde placeras, etc. Vi vill veta hur den kommunala sociala verksamheten lyckas. Inte lätt, men det går om man hittar systemet.
Det är samma sak på integrationsområdet, arbetet med våra invandrarfamiljer. Hur lyckas man, hur många kommer till studier, kommer till jobb, startar eget, flyttar? Enkäter? Görs det något?
Det är överlag få rapporter i verksamheterna, åtminstone sådana som följer begäran om anslag.
I budgetarbetet inför 2014-2015 så kommer kravet på detaljrika redovisningar med mätningar utifrån satta mål att öka. Analyserna måste baseras på något, nya pengar eller förändrade budgetförhållande måste grundas i något. Kostnadsjämförelser med andra i kommungruppen är självklart.
I den konkurrens som råder om pengarna måste politiken ha rejält på fötterna för att vara säker på att prioritera rätt.
Självklart kan alla se att om man kan bedriva förebyggande insatser hemma hos familjerna, eller rådgivning hos fältassistenter eller en familjeenhet, så kan den finansieras om man slipper placera. Placeringarna i familjehem och på instiututioner är extremt dyra. Man får mer för pengarna med insatser på hemmaplan.
Om socialnämnden anser det är receptet hoppas jag man anger det, samt budgetmedel, verksamhetsmål, hur den ska se ut, uppföljning, etc.
Ett tvång är målsättning och mätbarhet.
Jag hoppas också att, när man ska redovisa sin analys i kommunstyrelsen, man jämfört med andra kommuner.
Rimligtvis finns det en fem-i-topp-lista bland landets 290 kommuner, kanske till och med i kommungruppen med likartade förutsättningar, där man har de vinnande recepten, de vinnande verksamheterna som både bär sig ekonomiskt och ger bäst humaneffekt.
Det är inte nödvändigt att Vimmerby kommun uppfinner allt från början.
Den stora frågan är inte om det finns pengar, för det finns pengar. Mycket pengar. Cirka 740 Mnkr i skatteintäkt plus en mängd taxor och avgifter.
Den stora frågan är istället hur man bäst använder dem och får störst effekt av dem.
Varje kommunal verksamhet måste kunna visa den effekten om verksamheten ska få fortsatt anslag i sin budget.
Jag hoppas att socialnämnden i sin analys kan komma fram till hur pengarna man får i sin budget gör bäst nytta. Och att man kan visa det i uppföljningar.
söndag 11 november 2012
Nu: Depåstopp och konsolidering
Vad händer dig när du presterat under stress, press och under tidsnöd en längre tid?
Blir du sjuk? Förkyld...?
Ofta kommer sådant ifatt när man känner att man är i mål och kan börja pusta ut.
Ungefär känns det så i kommunen nu.
Vi har nått ett etappmål och det finns ett stort behov av att pusta ut, varva ned.
Kalla det gärna: kommunal konsolidering.
I januari 2011 påbörjade vi i Vimmerby kommun en förändringsresa som är ständigt pågående, ständigt närvarande men som har ett antal depåstop.
Vi öppnade upp mandatperioden med en hearing kallat "Greppet"; En rad olika förändringar skulle till; , vi skulle vända upp ekonomin från minus till plus, vi skulle förändra vår investeringsbudget så att den innehöll enbart investeringar och inte drift, vi skulle se över och ompröva ledande befattningshavare, projekt och verksamheter, vi skulle tillsätta en konsultutredning om ekonomi och styrmodeller, vi skulle mäta av och jämföra oss med andra kommuner med samma struktur, vi skulle aktivera oss mer i regionala sammanhang, vi skulle kunna mer, ha större insikt i nämndernas ekonomiska förutsättningar, etc.
Inte minst var Vimmerby kommun dåligt positionerad i olika rankinglistor; näringsliv, skola, äldreomsorg. Antingen var vi för dyra, hade för låg kvalité eller så saknade vi förtroende hos de vi var satta att tjäna.
Jobb, jobb, jobb - ut på förändringsresan igen med nya tag!
Själv åkte jag ut på Lyssnarresor till näringslivet och kommunens företagare. Det blev en hektisk tid, mycket negativ kritik mot kommunens både politiska och tjänstemannamässiga hantering, och samtalen blev många.
Inne i huset var frustrationen stor.
Var fanns drivet?
Därefter ett nytt depåstopp.
Depåstoppet innehöll diskussion kring en organisationsutredning UNIK Resurs genomfört och som innehöll kritik mot den politiska kulturen/strukturen som rått sedan flera år, mot tjänstemännens inställning och bitvis bristande kompetens, kritik mot invanda och ineffektiva ledningsstrukturer, och förslag på omedelbara förändringar.
De togs av fullmäktige.
Alla gasade upp och...
Ut på banan igen och nya varv i förändringsarbetet!
Chefer slutade, konsulter kom in, nämnder organiserades om, medarbetare fick andra huvudmän, tjänster försvann, nya medarbetare behövdes eftersom det var nya frågor kommunen behövde ha kompetens i, etc.
Transparensen skulle ökas, medborgarnas inflytande likaså, dialogen skulle förbättras vilket för egen del innebar denna blogg, brevlådan visslaren (whistle blower) och Lyssnarresa ut bland kommunens medarbetare.
För kommunadministrationen innebar det ny informationsavdelning och snart en ombyggd entré med ett större kund- och gästfokus.
Och så ska vi inte glömma en ny hemsida, som snart kommer att bli ännu bättre.
Nu depåstopp igen. Precis nu.
För nu är alla pusselbitar vad avser nya medarbetare på plats och senast vid årsskiftet har också alla påbörjat sin anställning i kommunen.
Vad innebär då detta depåstopp?
Jo, konsulterna ska fasas ut, politikernas långsiktiga visionsdokument ska beslutas, ett nytt ekonomiskt styrsystem ska implementeras, resursehovsfördelning istället för anslagsfinansiering, tydliga spelregler mellan tjänstemän och politiker, identifiering av frågor i den ljusa samarbetszonen där vi är överens om hur vi ska fungera, teamwork, brett inflytande, gemensamma mål, regelmässiga avstämningar, återkopplingar och respekt för budget och resurser.
Konsolidering! Ett bra namn på det depåstopp vi är i nu fram till en bit in på nya året.
Vi måste stanna upp, fasa ut och fasa in, ge organisationen tid att sätta sig.
Konsolidering är en lugnare period.
Då finns inga krav på tillväxt. Eller riktigare; kraven på ordning och reda och stabilitet är viktigare än tillväxt.
Vad händer i nästa fas av förändringsresan, för det är väl ständiga förbättringar vi arbetar med?
Jo, nu ska politiken lämna läsglasögonen och skaffa sig en kikare.
Man ska försöka spana in i framtiden och lägga mål för vad Vimmerby ska utvecklas till.
Det är svårt, för vi känner att vi ligger efter.
Bland annat med Översiktsplanen som ska uppdateras vart fjärde år men som i kommunen legat still sedan 2007. Nästa år ska det arbetet påbörjas igen.
Men några saker kan jag personligen se (nu när organisationen konsoliderar sig) som arbetsuppgifter resten av mandatperioden, till nästa depåstopp:
1) Vi kan se att våra nya bostadsområden kommer innanför den nya yttre ringled som kommer att gå från Krönsmon till Hörestahult. Det innebär förslag på bland annat nya bostadsområden.
2) Vi kan se att efter Krönsmon kommer ett nytt industriområde på andra sidan Hörestult, där den nya ringleden har en ände.
3) Vi kan se att vi måste öka takten i arbetet att ge minst 90 procent av kommuninvånarna tillgång till fiber, bredbandsuppkoppling. För oss är det den viktigaste landsbygdsfrågan.
4) Vi kan se att vi måste planera noggrant om inom kost och äldreomsorg för att möta det ökade antalet äldre, både vad avser boende för funktionshindrade äldre som boende för friska äldre.
5) Vi kan se att vi måste skapa en bra uppväxt för våra barn, så att de har det i minnet när de som välutbildade och nyblivna småbarnsföräldrar funderar på att flytta hem igen. "Tillbaka hem till Vimmerby" (se fotnot) måste bli ett alternativ för våra utflyttade ungdomar och då måste vi ha en hög kvalité i barnomsorg och skola, likväl som i kultur- och fritidsaktiviteter. Här finns mycket inom begreppet "attraktionskraft" som också landar i en vacker och ren miljö, trygghet på gator, tolerans.
6) Vi måste skapa förutsättningar för nya politiker. Det behövs en kraftig föryngring och kompetenshöjning, och inse att ideellt arbete har en gräns; människor ska inte förlora i levnadsstandard för att de väljer att bli kommunpolitiker. Det måste bli attraktivt att delta och tjäna samhället.
7) Vi måste skapa valmöjligheter, inte bara för invånarna utan också för de kommunalt anställda. Konkurrens driver saker framåt.
Fotnot: "Tillbaka hem till Vimmerby" är ett begrepp, ett mål som jag vill lansera och skapa diskussion kring framöver.
Om målet är att få våra unga att flytta hem måste vi prestera en bra uppväxt, så att de vill att deras egna barn också ska växa upp här. Vi har väldigt mycket som talar för oss. Ett idéarbete på tvären i hela kommunen kan bli starten. Jag återkommer med ett initiativ.
Blir du sjuk? Förkyld...?
Ofta kommer sådant ifatt när man känner att man är i mål och kan börja pusta ut.
Ungefär känns det så i kommunen nu.
Vi har nått ett etappmål och det finns ett stort behov av att pusta ut, varva ned.
Kalla det gärna: kommunal konsolidering.
I januari 2011 påbörjade vi i Vimmerby kommun en förändringsresa som är ständigt pågående, ständigt närvarande men som har ett antal depåstop.
Vi öppnade upp mandatperioden med en hearing kallat "Greppet"; En rad olika förändringar skulle till; , vi skulle vända upp ekonomin från minus till plus, vi skulle förändra vår investeringsbudget så att den innehöll enbart investeringar och inte drift, vi skulle se över och ompröva ledande befattningshavare, projekt och verksamheter, vi skulle tillsätta en konsultutredning om ekonomi och styrmodeller, vi skulle mäta av och jämföra oss med andra kommuner med samma struktur, vi skulle aktivera oss mer i regionala sammanhang, vi skulle kunna mer, ha större insikt i nämndernas ekonomiska förutsättningar, etc.
Inte minst var Vimmerby kommun dåligt positionerad i olika rankinglistor; näringsliv, skola, äldreomsorg. Antingen var vi för dyra, hade för låg kvalité eller så saknade vi förtroende hos de vi var satta att tjäna.
Jobb, jobb, jobb - ut på förändringsresan igen med nya tag!
Själv åkte jag ut på Lyssnarresor till näringslivet och kommunens företagare. Det blev en hektisk tid, mycket negativ kritik mot kommunens både politiska och tjänstemannamässiga hantering, och samtalen blev många.
Inne i huset var frustrationen stor.
Var fanns drivet?
Därefter ett nytt depåstopp.
Depåstoppet innehöll diskussion kring en organisationsutredning UNIK Resurs genomfört och som innehöll kritik mot den politiska kulturen/strukturen som rått sedan flera år, mot tjänstemännens inställning och bitvis bristande kompetens, kritik mot invanda och ineffektiva ledningsstrukturer, och förslag på omedelbara förändringar.
De togs av fullmäktige.
Alla gasade upp och...
Ut på banan igen och nya varv i förändringsarbetet!
Chefer slutade, konsulter kom in, nämnder organiserades om, medarbetare fick andra huvudmän, tjänster försvann, nya medarbetare behövdes eftersom det var nya frågor kommunen behövde ha kompetens i, etc.
Transparensen skulle ökas, medborgarnas inflytande likaså, dialogen skulle förbättras vilket för egen del innebar denna blogg, brevlådan visslaren (whistle blower) och Lyssnarresa ut bland kommunens medarbetare.
För kommunadministrationen innebar det ny informationsavdelning och snart en ombyggd entré med ett större kund- och gästfokus.
Och så ska vi inte glömma en ny hemsida, som snart kommer att bli ännu bättre.
Nu depåstopp igen. Precis nu.
För nu är alla pusselbitar vad avser nya medarbetare på plats och senast vid årsskiftet har också alla påbörjat sin anställning i kommunen.
Vad innebär då detta depåstopp?
Jo, konsulterna ska fasas ut, politikernas långsiktiga visionsdokument ska beslutas, ett nytt ekonomiskt styrsystem ska implementeras, resursehovsfördelning istället för anslagsfinansiering, tydliga spelregler mellan tjänstemän och politiker, identifiering av frågor i den ljusa samarbetszonen där vi är överens om hur vi ska fungera, teamwork, brett inflytande, gemensamma mål, regelmässiga avstämningar, återkopplingar och respekt för budget och resurser.
Konsolidering! Ett bra namn på det depåstopp vi är i nu fram till en bit in på nya året.
Vi måste stanna upp, fasa ut och fasa in, ge organisationen tid att sätta sig.
Konsolidering är en lugnare period.
Då finns inga krav på tillväxt. Eller riktigare; kraven på ordning och reda och stabilitet är viktigare än tillväxt.
Vad händer i nästa fas av förändringsresan, för det är väl ständiga förbättringar vi arbetar med?
Jo, nu ska politiken lämna läsglasögonen och skaffa sig en kikare.
Man ska försöka spana in i framtiden och lägga mål för vad Vimmerby ska utvecklas till.
Det är svårt, för vi känner att vi ligger efter.
Bland annat med Översiktsplanen som ska uppdateras vart fjärde år men som i kommunen legat still sedan 2007. Nästa år ska det arbetet påbörjas igen.
Men några saker kan jag personligen se (nu när organisationen konsoliderar sig) som arbetsuppgifter resten av mandatperioden, till nästa depåstopp:
1) Vi kan se att våra nya bostadsområden kommer innanför den nya yttre ringled som kommer att gå från Krönsmon till Hörestahult. Det innebär förslag på bland annat nya bostadsområden.
2) Vi kan se att efter Krönsmon kommer ett nytt industriområde på andra sidan Hörestult, där den nya ringleden har en ände.
3) Vi kan se att vi måste öka takten i arbetet att ge minst 90 procent av kommuninvånarna tillgång till fiber, bredbandsuppkoppling. För oss är det den viktigaste landsbygdsfrågan.
4) Vi kan se att vi måste planera noggrant om inom kost och äldreomsorg för att möta det ökade antalet äldre, både vad avser boende för funktionshindrade äldre som boende för friska äldre.
5) Vi kan se att vi måste skapa en bra uppväxt för våra barn, så att de har det i minnet när de som välutbildade och nyblivna småbarnsföräldrar funderar på att flytta hem igen. "Tillbaka hem till Vimmerby" (se fotnot) måste bli ett alternativ för våra utflyttade ungdomar och då måste vi ha en hög kvalité i barnomsorg och skola, likväl som i kultur- och fritidsaktiviteter. Här finns mycket inom begreppet "attraktionskraft" som också landar i en vacker och ren miljö, trygghet på gator, tolerans.
6) Vi måste skapa förutsättningar för nya politiker. Det behövs en kraftig föryngring och kompetenshöjning, och inse att ideellt arbete har en gräns; människor ska inte förlora i levnadsstandard för att de väljer att bli kommunpolitiker. Det måste bli attraktivt att delta och tjäna samhället.
7) Vi måste skapa valmöjligheter, inte bara för invånarna utan också för de kommunalt anställda. Konkurrens driver saker framåt.
Fotnot: "Tillbaka hem till Vimmerby" är ett begrepp, ett mål som jag vill lansera och skapa diskussion kring framöver.
Om målet är att få våra unga att flytta hem måste vi prestera en bra uppväxt, så att de vill att deras egna barn också ska växa upp här. Vi har väldigt mycket som talar för oss. Ett idéarbete på tvären i hela kommunen kan bli starten. Jag återkommer med ett initiativ.
söndag 4 november 2012
Positiv medicin mot november-depp...
Jag har svårt att se någon nytta med november...
Vilken bedrövlig månad!
Regn, rusk, kylig blåst, dimma, fukt och växter som tappar livet...
Det bästa med november är att vintern närmar sig, med klar himmel, torr kyla och soliga dagar på isen! Ja det är skillnad det!
Mötet i fiskeklubben förra helgen gav datum på vinterns pimpeltävlingar och nu får man, åtminstone i tanken, tänka sig härliga dagar på pimpelisarna!
Känner mig genast lite bättre, lite mer positiv!
För att bättra på den positiva energin ska jag försöka samla ihop allt som just nu är väldigt bra i Vimmerby kommun.
Vi bygger!
Vi bygger en ny efterlängtad förskola i korsningen Bysjövägen-Lundgatan.
Åbro bygger ut sitt fina bryggeri för miljontals kronor. Och samtidigt läggs det fjärrvärme upp till nya industriområdet Krönsmon, där tomter redan är sålda och där det kommer att byggas redan om ett år.
På Östra Ceos ska en ny fastighet börja byggas redan i april, då vi lovat ha klar tomten, och det är privata krafter som kommer att starta upp.
Vi planerar att bygga ett omsorgsboende på Circusplatsen med start i vår och det kommer sannolikt också att dra med sig en delvis ombyggnad av Lundgatan, för att mata in trafik till omsorgsboendet.
På tal om Lundgatan; Folkets Parkrondellen kommer denna månad att få lampor. Rondellen är långt ifrån klar, det ska bli mer i den.
Arla bygger till för 200 miljoner kronor. Ett ytterligare indunstningsskepp, ett tredje, som möjliggör för Arla att köratindunstningen 24 timmar om dygnet.
Finns det något som skapar en sådan framtidstro i en kommun som nybyggnationer? Knappast. Och räknar man samman allt som planeras de kommande åren så hamnar vi på investeringsnivåer mellan 1,0 och 1,5 miljarder kronor.
Störst är Vimmerby Energi och Miljös nya stora kraftvärmeverk på Tallholmen. Det kommer att hamna runt 350 miljoner kronor i investeringsvolym och man kör igång så fort alla tillstånd är givna.
En annan stor byggherre i kommunen är Astrid Lindgrens Värld. Den nya Emilmiljön börjar ta form (gå gärna förbi och titta) och den planeras stanna på 100 miljoner kronor.
Samtidigt planerar ALV för nya, framtida satsningar som är mångdubbelt större.
Det kanske inte är så dumt att stanna upp någon minut och fundera på vad Vimmerby hade varit utan Astrid Lindgrens Värld? Med den konkurrens som råder om jobben har arvet efter Astrid Lindgren fått en ökad betydelse för kommunens utveckling.
Vad kommer sedan? Vimarhem, vårt välskötta bostadsbolag, planerar nya byggnationer och min förhoppning är att man ska satsa på boende för seniorer, s.k trygghetsboende. Risken för framtida vakanser är minimal.
Nya bostadsområden planeras för att unga familjer ska kunna förverkliga sin villadröm.
Ny strandskyddsplan har tagits för att visa var vi tycker att framtida strandnära boenden kan ske. Det lär finnas 350 sjöar och gölar i kommunen så plats vid vattnet borde kunna ordnas...
Vi vet också att privata entreprenörer och byggherrar gjort förvärv som kommer att inebära fler byggnationer i näringslivet.
Sammantaget snurrar hjulen i Vimmerby nu. Arbetslösheten är under både rikssnitt och länssnitt men ändå för hög.Kommunstyrelsen vill därför se en ny, aktiv arbetmarknadsenhet efter årsskiftet som tar bredare grepp. Arbetslöshet och utanförskap ska bekämpas, vi måste hitta framgångsrika vägar för detta.
Vid november månads fullmäktige behandlas Alliansens vision "Världens Bästa Vimmerby 2022".
Den är kortfattad och övergripande.
Den ska förnyas vartannat år med nya visioner och idéer.
Viktigast är att den fungerar som styrmedel för nämnderna. Med hjälp av dessa övergripande mål kan de sätta egna mål i verksamheten. Det är ju i nämnderna jobbet görs.
Visionen är också grunden till vår budget 2014-2015. Arbetet påbörjas i januari.
Jag är säker på att många kommer att säga att mycket fattas. Och det gör det säkert. Det har varit svårt att greppa allt. Men förhoppningsvis är Visionen ett levande styrdokument som hela tiiden ska bli bättre.
Ett annat fokus som nu måste till är på kommunens Översiktsplan (ÖP). I den brandkårsutryckning vi fick göra i kommunledningen 2011 och 2012, för att få ordning på ekonomi och organisation, har den kommit att prioriteras ned.
Vuxenskolans projektledare Ingrid Blank har gjort ett stort jobb med lokala utvecklingsmöten i de mindre tätorterna. Nu måste vi samla in allt.
Miljö och Byggnämnden äskar nu pengar till att anställa en ny arkitekt, som på två års sikt ska skolas in och efterträda nuvarande stadsarkitekten, som närmar sig pension.
Vi tycker att arbetet med en ny övergripande ÖP är ett bra sätt att lära känna kommunen och skolas in i stadsarkitektrollen. Kanske omfattande också Hultsfreds kommun?
Kommunstyrelsen kommer att behandla frågan i slutet av november.
Ett ÖP-arbete är en spännande process där i princip alla som bor i kommunen ska ha möjlighet att säga sitt och påverka. ÖP-processen är verkligen ett bra exempel på demokratisk förankring.
Förhoppningsvis ska detta arbete komma igång under första halvåret 2013.
Vilken bedrövlig månad!
Regn, rusk, kylig blåst, dimma, fukt och växter som tappar livet...
Det bästa med november är att vintern närmar sig, med klar himmel, torr kyla och soliga dagar på isen! Ja det är skillnad det!
Mötet i fiskeklubben förra helgen gav datum på vinterns pimpeltävlingar och nu får man, åtminstone i tanken, tänka sig härliga dagar på pimpelisarna!
Känner mig genast lite bättre, lite mer positiv!
För att bättra på den positiva energin ska jag försöka samla ihop allt som just nu är väldigt bra i Vimmerby kommun.
Vi bygger!
Vi bygger en ny efterlängtad förskola i korsningen Bysjövägen-Lundgatan.
Åbro bygger ut sitt fina bryggeri för miljontals kronor. Och samtidigt läggs det fjärrvärme upp till nya industriområdet Krönsmon, där tomter redan är sålda och där det kommer att byggas redan om ett år.
På Östra Ceos ska en ny fastighet börja byggas redan i april, då vi lovat ha klar tomten, och det är privata krafter som kommer att starta upp.
Vi planerar att bygga ett omsorgsboende på Circusplatsen med start i vår och det kommer sannolikt också att dra med sig en delvis ombyggnad av Lundgatan, för att mata in trafik till omsorgsboendet.
På tal om Lundgatan; Folkets Parkrondellen kommer denna månad att få lampor. Rondellen är långt ifrån klar, det ska bli mer i den.
Arla bygger till för 200 miljoner kronor. Ett ytterligare indunstningsskepp, ett tredje, som möjliggör för Arla att köratindunstningen 24 timmar om dygnet.
Finns det något som skapar en sådan framtidstro i en kommun som nybyggnationer? Knappast. Och räknar man samman allt som planeras de kommande åren så hamnar vi på investeringsnivåer mellan 1,0 och 1,5 miljarder kronor.
Störst är Vimmerby Energi och Miljös nya stora kraftvärmeverk på Tallholmen. Det kommer att hamna runt 350 miljoner kronor i investeringsvolym och man kör igång så fort alla tillstånd är givna.
En annan stor byggherre i kommunen är Astrid Lindgrens Värld. Den nya Emilmiljön börjar ta form (gå gärna förbi och titta) och den planeras stanna på 100 miljoner kronor.
Samtidigt planerar ALV för nya, framtida satsningar som är mångdubbelt större.
Det kanske inte är så dumt att stanna upp någon minut och fundera på vad Vimmerby hade varit utan Astrid Lindgrens Värld? Med den konkurrens som råder om jobben har arvet efter Astrid Lindgren fått en ökad betydelse för kommunens utveckling.
Vad kommer sedan? Vimarhem, vårt välskötta bostadsbolag, planerar nya byggnationer och min förhoppning är att man ska satsa på boende för seniorer, s.k trygghetsboende. Risken för framtida vakanser är minimal.
Nya bostadsområden planeras för att unga familjer ska kunna förverkliga sin villadröm.
Ny strandskyddsplan har tagits för att visa var vi tycker att framtida strandnära boenden kan ske. Det lär finnas 350 sjöar och gölar i kommunen så plats vid vattnet borde kunna ordnas...
Vi vet också att privata entreprenörer och byggherrar gjort förvärv som kommer att inebära fler byggnationer i näringslivet.
Sammantaget snurrar hjulen i Vimmerby nu. Arbetslösheten är under både rikssnitt och länssnitt men ändå för hög.Kommunstyrelsen vill därför se en ny, aktiv arbetmarknadsenhet efter årsskiftet som tar bredare grepp. Arbetslöshet och utanförskap ska bekämpas, vi måste hitta framgångsrika vägar för detta.
Vid november månads fullmäktige behandlas Alliansens vision "Världens Bästa Vimmerby 2022".
Den är kortfattad och övergripande.
Den ska förnyas vartannat år med nya visioner och idéer.
Viktigast är att den fungerar som styrmedel för nämnderna. Med hjälp av dessa övergripande mål kan de sätta egna mål i verksamheten. Det är ju i nämnderna jobbet görs.
Visionen är också grunden till vår budget 2014-2015. Arbetet påbörjas i januari.
Jag är säker på att många kommer att säga att mycket fattas. Och det gör det säkert. Det har varit svårt att greppa allt. Men förhoppningsvis är Visionen ett levande styrdokument som hela tiiden ska bli bättre.
Ett annat fokus som nu måste till är på kommunens Översiktsplan (ÖP). I den brandkårsutryckning vi fick göra i kommunledningen 2011 och 2012, för att få ordning på ekonomi och organisation, har den kommit att prioriteras ned.
Vuxenskolans projektledare Ingrid Blank har gjort ett stort jobb med lokala utvecklingsmöten i de mindre tätorterna. Nu måste vi samla in allt.
Miljö och Byggnämnden äskar nu pengar till att anställa en ny arkitekt, som på två års sikt ska skolas in och efterträda nuvarande stadsarkitekten, som närmar sig pension.
Vi tycker att arbetet med en ny övergripande ÖP är ett bra sätt att lära känna kommunen och skolas in i stadsarkitektrollen. Kanske omfattande också Hultsfreds kommun?
Kommunstyrelsen kommer att behandla frågan i slutet av november.
Ett ÖP-arbete är en spännande process där i princip alla som bor i kommunen ska ha möjlighet att säga sitt och påverka. ÖP-processen är verkligen ett bra exempel på demokratisk förankring.
Förhoppningsvis ska detta arbete komma igång under första halvåret 2013.
söndag 28 oktober 2012
På Dalhemsgatan... och infrastrukturplanen
På Dalhemsgatan i Vimmerby finns en liten aspråkslös tvåa som förvandlats till en servicelägenhet för personal och brukare inom omsorgen.
Medarbetarna, flera har varit anställda i många, många år har lägenheten som utgångspunkt för sitt arbete ute hos brukarna i deras eget hem.
För så är det, de som tidigare ( många år sedan) var hänvisade till institution bor idag i egen lägenhet ute i samhället och klarar sig med hjälp av kommunens assistans.
Det är människor med olika diagnoser eller exempelvis förvärvade hjärnskador som har behoven och de skulle inte klara sin vardag utan kommunens hjälp.
Jag är som ni förstår på Lyssnarresa ute i kommunens verksamheter och under de timmar vi samtalar onsdag förmiddag så slås jag av med vilken entusiasm, arbetsglädje och engagemang de berättar om sitt många gånger tuffa jobb.
- Men det ger oerhört mycket tillbaka, berättar de. Man får perspektiv på livet, får insikter i vad som verkligen är problem och vad som är "världsliga" saker. Man fastnar inte längre i småsaker...
De medarbetare jag pratar med gör ett stort jobb, och de trivs verkligen.
- Kommer man väl in i jobbet är det fantastiskt roligt, det är lätt att bli kvar här. Men man måste ändå hålla en viss distans, ha en viss intigritet och inte binda sig för mycket känslomässigt till brukarna. Det är väl det professionella i vårt jobb, att finnas till hands och skapa förtroende men att behålla intigriteten.
När jag lämnar Dalhemsgatan tänker jag på vad som egentligen är kommunens kärnprodukt, och en av dem är just detta; omsorg. Det är medarbetare som de på Dalhemsgatan som levererar det vi betalar skatt för och jag tror vi alla ska vara tacksamma för att de finns.
Nu ska vi uppvakta ministern!
ska kunna bo och arbeta i hela landet och företag ska kunna leverera
varor och tjänster. Vi stärker landets konkurrenskraft genom att skapa
ett starkt och hållbart transportsystem som bidrar till jobb och tillväxt.
Alliansregeringen ökar kapaciteten och framkomligheten i transportsystemet
samt tar bort flaskhalsar och minskar sårbarheten i väg- och järnvägsnäten.
Vi säkrar arbetspendlingen och företagens behov genom att skapa möjligheter
till fler, snabbare och punktligare transporter av både passagerare
och gods."
uppgå till totalt 522 miljarder kronor för perioden 2014-2025, vilket
innebär en ökning med närmare 20 procent. Man ökar medlen både för investeringar
och för drift och underhåll.
När riksdagen har fattat beslut om propositionen följer åtgärdsplaneringen
som genomförs av Trafikverket med direktiv från regeringen. I åtgärdsplaneringen
tas förslag till långsiktiga planer fram för hur infrastrukturen ska byggas ut och
underhållas.
om kollektivtrafikanläggningar, cykelbanor, icke statliga flygplatser och sjöfart
ligger utanför åtgärdsplaneringen, eftersom de i huvudsak ligger i länsplaner och
andra beslut.
Så här är beslutsgången:
5) Förslaget till nationell plan skickas ut på bred remiss.
6) Våren 2014 beslutar regeringen om en ny nationell plan för 2014-
2025
Nästa steg är att Trafikverket får i uppdrag att utifrån regeringens direktiv genomföra
åtgärdsplaneringen för åren 2014-2025. Då kommer olika åtgärder att
övervägas och prioriteras för att resultera i ett förslag till nationell plan som regeringen ska besluta om våren 2014.
Trafikverket kommer i den processen att ha kontakter med berörda aktörer i hela landet. Med utgångspunkt i Trafikverkets förslag, samt regeringens prioriteringar, fattar sedan regeringen beslut om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen.
Stångådalsbanans Infrastrukturkansli, som vi driver gemensamt med Kinda, Hultsfred, Högsby och Mönsterås utmed järnvägen och där Linköpings och Kalmar kommun - ändhållplatserna - blir allt mer involverade, har ett oerhört viktigt uppdrag.
Just därför är det kommunalråden i respektive kommun som sitter i styrelsen.
Vi måste skapa tid att lägga på detta arbete och vi har en tjänsteman i Michael Lejonhud i Hultsfred till vårt förfogande.
Det känns som det är nu eller aldrig som vi ska ha igenom reinvesteringen på 925 Mnkr på spåret.
Nästa möte i november är i Vimmerby och jag välkomnar alla i styrelsen till ett möte där vi ska planera en senare uppvaktning hos Infrastrukturministern Catarina Elmsäter-Svärd.
För nu måste vi ligga på så vi kommer med i den nationella planen!
Medarbetarna, flera har varit anställda i många, många år har lägenheten som utgångspunkt för sitt arbete ute hos brukarna i deras eget hem.
För så är det, de som tidigare ( många år sedan) var hänvisade till institution bor idag i egen lägenhet ute i samhället och klarar sig med hjälp av kommunens assistans.
Det är människor med olika diagnoser eller exempelvis förvärvade hjärnskador som har behoven och de skulle inte klara sin vardag utan kommunens hjälp.
Jag är som ni förstår på Lyssnarresa ute i kommunens verksamheter och under de timmar vi samtalar onsdag förmiddag så slås jag av med vilken entusiasm, arbetsglädje och engagemang de berättar om sitt många gånger tuffa jobb.
- Men det ger oerhört mycket tillbaka, berättar de. Man får perspektiv på livet, får insikter i vad som verkligen är problem och vad som är "världsliga" saker. Man fastnar inte längre i småsaker...
De medarbetare jag pratar med gör ett stort jobb, och de trivs verkligen.
- Kommer man väl in i jobbet är det fantastiskt roligt, det är lätt att bli kvar här. Men man måste ändå hålla en viss distans, ha en viss intigritet och inte binda sig för mycket känslomässigt till brukarna. Det är väl det professionella i vårt jobb, att finnas till hands och skapa förtroende men att behålla intigriteten.
När jag lämnar Dalhemsgatan tänker jag på vad som egentligen är kommunens kärnprodukt, och en av dem är just detta; omsorg. Det är medarbetare som de på Dalhemsgatan som levererar det vi betalar skatt för och jag tror vi alla ska vara tacksamma för att de finns.
Nu ska vi uppvakta ministern!
Det följande är ett Öppet Brev till Regeringen:
"En god infrastruktur är avgörande för att landet ska fungera, privatpersonerska kunna bo och arbeta i hela landet och företag ska kunna leverera
varor och tjänster. Vi stärker landets konkurrenskraft genom att skapa
ett starkt och hållbart transportsystem som bidrar till jobb och tillväxt.
Alliansregeringen ökar kapaciteten och framkomligheten i transportsystemet
samt tar bort flaskhalsar och minskar sårbarheten i väg- och järnvägsnäten.
Vi säkrar arbetspendlingen och företagens behov genom att skapa möjligheter
till fler, snabbare och punktligare transporter av både passagerare
och gods."
Slut på brevet.
Jag tror inte brevet är en nyhet för regeringen. Moderaternas RO har nämligen skickat det till mig i egenskap av moderat kommunalråd.
Det är ett exakt citat ur ett brev från moderaternas ledning i landet till oss moderaterna ute i glesbygdskommunerna. Och vi skriver givetvis under på argumentationen.
Jag tyckte jag kunde skicka det tillbaka för begrundan av partiledningen, nu när den nationella infrastrukturplanen ska tas. För det är ju inte vi ute i landet som fattar besluten.
Det är i Trafikverkets planer, som uppräöttas på uppdrag av Regeringen, vi glesbygdskommuner måste få plats om "hela landet ska fungera".
Man behöver knappast påpeka för en kommun som lider brist på kommunikationer, från Taxi till tåg som fungerar och vägar med hög hastighet, att det finns "flaskhalsar" och "företagens behov av snabbare och punktligare transporter".
Det är nu man ska ta besluten rörande Stångådalsbanan.
I infrastrukturpropositionen gör regeringen en rekordsatsning där den
ekonomiska ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen föreslåsuppgå till totalt 522 miljarder kronor för perioden 2014-2025, vilket
innebär en ökning med närmare 20 procent. Man ökar medlen både för investeringar
och för drift och underhåll.
När riksdagen har fattat beslut om propositionen följer åtgärdsplaneringen
som genomförs av Trafikverket med direktiv från regeringen. I åtgärdsplaneringen
tas förslag till långsiktiga planer fram för hur infrastrukturen ska byggas ut och
underhållas.
Regeringen fattar sedan, utifrån sina prioriteringar och Trafikverkets förslag, beslut
om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen. Beslutom kollektivtrafikanläggningar, cykelbanor, icke statliga flygplatser och sjöfart
ligger utanför åtgärdsplaneringen, eftersom de i huvudsak ligger i länsplaner och
andra beslut.
Så här är beslutsgången:
1) Regeringen ger Trafikverket direktiv till åtgärdsplanering
2) Trafikverket tar fram förslag på nationell plan 2014-2025
3) Länsplaner för de 21 länen tas fram för samma period.
4) Under våren 2013 överlämnar Trafikverket förslag till nationell
plan till regeringen5) Förslaget till nationell plan skickas ut på bred remiss.
6) Våren 2014 beslutar regeringen om en ny nationell plan för 2014-
2025
Nästa steg är att Trafikverket får i uppdrag att utifrån regeringens direktiv genomföra
åtgärdsplaneringen för åren 2014-2025. Då kommer olika åtgärder att
övervägas och prioriteras för att resultera i ett förslag till nationell plan som regeringen ska besluta om våren 2014.
Trafikverket kommer i den processen att ha kontakter med berörda aktörer i hela landet. Med utgångspunkt i Trafikverkets förslag, samt regeringens prioriteringar, fattar sedan regeringen beslut om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen.
Stångådalsbanans Infrastrukturkansli, som vi driver gemensamt med Kinda, Hultsfred, Högsby och Mönsterås utmed järnvägen och där Linköpings och Kalmar kommun - ändhållplatserna - blir allt mer involverade, har ett oerhört viktigt uppdrag.
Just därför är det kommunalråden i respektive kommun som sitter i styrelsen.
Vi måste skapa tid att lägga på detta arbete och vi har en tjänsteman i Michael Lejonhud i Hultsfred till vårt förfogande.
Det känns som det är nu eller aldrig som vi ska ha igenom reinvesteringen på 925 Mnkr på spåret.
Nästa möte i november är i Vimmerby och jag välkomnar alla i styrelsen till ett möte där vi ska planera en senare uppvaktning hos Infrastrukturministern Catarina Elmsäter-Svärd.
För nu måste vi ligga på så vi kommer med i den nationella planen!
söndag 21 oktober 2012
Om omorganisation och hemtjänst...
Jag tror det var förre kommunstyrelseledamoten Jan Henriksson (s) som någon gång 2009 sa att det fanns 200 för många anställda i Vimmerby kommun. Han sa det i en tidningsintervju om jag minns rätt.
Kanske Jan menade att det var så mycket pengar som kommunen behövde återställas med? Jag minns inte riktigt.
För en "återställare" behövde Vimmerby kommun 2011, med flera år av minusresultat i sin drift.
Vimmerby kommun har nu 200 färre anställda (okt 2012) . Flera av dem som lämnat är lärare och de är inte kvar på grund av att elevantalet minskat under flera år.
Flera av dem är inom omsorgen och de är inte kvar på grund av att det blivit timanställningar istället, och det i sin tur beror på att man fått s.k. "delade turer" som jag ska försöka resonera omkring avslutningsvis i denna blogg.
Men rationaliseringar har också skett, och kommer att fortsätta ske. Men vi ska komma ihåg att 200 tjänster inte är detsamma som 200 heltider, de allra flesta är deltider. Antalet heltider är endast 23.
Det är självklart så att kommunen inte ska ha fler medarbetare än den behöver. Vi måste vara lika effektiva som den privata marknaden.
Och det gäller också kommunens ledningsstruktur och de personer som besätter den.
Om vi bortser från de konsulter som vi tagit in på grund av vakanser som uppstått för att ingen sökt jobbet, och enbart koncentrerar oss på de konsulter vi har inne för att brygga över tiden från en chef till en annan, så kommer det att ge utfall först om något eller några år.
Så förhåller det sig när man organiserar om. Det är dubbelt kostnad ett tag, därefter kostnadseffektivare eller mer kvalitativ drift.
Byter man ut en chef mot en annan så får man inte sätta den första chefen på bar backe. Man måste ta ansvar och det sker efter en facklig förhandling. Utfallet av den förhandlingen i offentlig sektor kan vara allt från 12 månadslöner till 48 månadslöner.
Arbetsdomstolen har visserligen aldrig utdömt mer än 36 arbetsbefriade månadslöner men giovetvis kan vilket krav som helst ställas.
Hur jobbet utförts har i praktiken ingen betydelse när man diskuterar "fallskärm". Varken i privat näringsliv eller offentlig sektor. Trygghetssystemen ska fungera och de fungerar i Sverige via förhandling mellan parterna.
Om vi accepterar detta får vi också acceptera att vi får dubbla löner under en övergångsstid. Ingen tror väl att man skiftar poster i en organisation som fungerar?
Jag citerar Ingvar Kamprad som sa i sitt sommarpratprogram 20 juni 2009 (lyssna på SR, P1, podradion) att "Ingen tror väl att IKEA beställer möbler som det är fel på"?
Så är det, alla försöker göra sitt bästa. Ingen gör fel medvetet.
Men han sa också "Alla på IKEA vill bli bättre i morgon än idag, det är själva drivkraften och jag skulle bli förvånad om inte ledningen i IKEA hela tiden ville bli bättre".
När kommunchefen tillsammans med kommunstyrelsen upptäcket att kommunens ledningsorganisation inte fungerar så att det kan bli bättre i morgon än idag så vidtar vi åtgärder. Allt i syfte att bli bättre.
Vimmerby går in i 2013 med många nya ledare, utvalda enligt konstens regler, lönesatta med bakomliggande jämförelser med andra kommuner och i relation till sitt uppdrag, och alla med en stark vilja att göra bättre i morgon än idag - då ser jag framtiden an med tillförsikt.
Vi kommer att kunna erbjuda lika mycket, eller mer, till lägre kostnader genom att agera smartare och bättre.
Jag vet att jag sticker ut hakan nu men trodde jag inte på detta skulle jag inte sitta där jag sitter.
Kommunchefen har gjort ett gott rekryteringsjobb och den nya ledningsgruppen med alla sina chefer åtnjuter stort förtroende. men så är det också med tilliten: brister den så blir det omöjligt att jobba tillsammans.
Det tror jag alla som är chefer och ledare är väl införstådda med.
Mitt budskap är att vi är på rätt väg, men har mycket arbete kvar att göra. Och eftersom jag vet att vi har goda förutsättningar i kommunen nu, tror jag vi kommer att stå pall för morgondagens utmaningar och till och med växa med våra uppgifter!
Ett av jobben för politikerna är nu att studera verksamheten inom äldreomsorgen.
Peter Fjällgård, arbetsplatsombud i kommunal, skrev i fredags en insändare i Vimmerby Tidning där han tog upp propblemen med LOV, Lagen om valfrihet, som införts i hemtjänstens städfunktion. (Brukaren kan välja utförare, kommunen eller pivat.)
Även om jag inte delar Peters uppfattning om LOV, så delar jag hans syn på problematiken. "Delade turer" är inte bra för brukaren, dvs den som tar emot hemtjänsten.
Peter sa det också vid ett möte på Kröbngården kommunal arrengerade tidigare i år, ungefär "LOVen har tagit bort kittet i hemtjänstpersonalens heltid" och han har rätt där. Så har skett.
Och det har lett till att brukaren idag får väldigt många olika hemtjänstmedarbetare i sitt hem.
Jag tror att detta är kärnan i det personal och många brukare får höra: Det har blivit sämre.
Jag tror inte brukaren eller medarbetarna tycker att jobbet görs sämre, men det upplevs stressigt, ryckigt, för lite tid för omsorg och brukaren upplever att det bara är nytt folk som man hela tiden får informera och förklara sig för.
Jag vill ändå inte dra samma slutsats som Peter, att LOV är fel.
I grunden är LOV till för just brukaren, för att denne inte ska vara beroende av en enda utförare (kommunen) utan kan välja annan (privata). det måste anses som en bra rättighet, en bra ambition.
Felet som jag tror begicks var kanske att man startade för försiktigt, lade bara ut städning på LOV (samtidigt med tvätt på Samhall). Det spräckte schemat.
Bättre hade kanske varit att lägga ut hela hemtjänsten på LOV, att vi fick privata företagare som kunde skapa ALL hemtjänst brukaren behövde. Precis som kommunen.
Frågan är om man kan klara en så omfattande LOV i en kommun, utan att den privata sektorn finns eller ens står i startgroparna? Moment 22; vad ska komma först? Behovet eller tjänsten?
Moderaternas förslag om mikroföretag i första hand i de mindre tätorterna tar upp den delen och då skulle brukaren kunna välja mellan två "heltidsutförare"; kommunen eller det privata företaget. Vi tror att det finns förutsättningar för fåmansföretag här.
För det är helt klart så att 10-15 olika ansikten hemma hos brukaren i hemtjänsten inte är vad varken politiker, brukare eller personal vill.
Alliansen avser diskutera bland annat detta vid ett särskilt möte i november, där vi ska sätta fokus på äldreomsorgens struktur under ledning av socialnämndens ordförande Elisabeth Lago-Nilsson.
Jag hoppas att det mötet ska leda fram till både nöjdare brukare och nöjdare medarbetare.
Det finns anledning att återkomma när Alliansen presenterar sin Vision för de kommande tio åren.
Kanske Jan menade att det var så mycket pengar som kommunen behövde återställas med? Jag minns inte riktigt.
För en "återställare" behövde Vimmerby kommun 2011, med flera år av minusresultat i sin drift.
Vimmerby kommun har nu 200 färre anställda (okt 2012) . Flera av dem som lämnat är lärare och de är inte kvar på grund av att elevantalet minskat under flera år.
Flera av dem är inom omsorgen och de är inte kvar på grund av att det blivit timanställningar istället, och det i sin tur beror på att man fått s.k. "delade turer" som jag ska försöka resonera omkring avslutningsvis i denna blogg.
Men rationaliseringar har också skett, och kommer att fortsätta ske. Men vi ska komma ihåg att 200 tjänster inte är detsamma som 200 heltider, de allra flesta är deltider. Antalet heltider är endast 23.
Det är självklart så att kommunen inte ska ha fler medarbetare än den behöver. Vi måste vara lika effektiva som den privata marknaden.
Och det gäller också kommunens ledningsstruktur och de personer som besätter den.
Om vi bortser från de konsulter som vi tagit in på grund av vakanser som uppstått för att ingen sökt jobbet, och enbart koncentrerar oss på de konsulter vi har inne för att brygga över tiden från en chef till en annan, så kommer det att ge utfall först om något eller några år.
Så förhåller det sig när man organiserar om. Det är dubbelt kostnad ett tag, därefter kostnadseffektivare eller mer kvalitativ drift.
Byter man ut en chef mot en annan så får man inte sätta den första chefen på bar backe. Man måste ta ansvar och det sker efter en facklig förhandling. Utfallet av den förhandlingen i offentlig sektor kan vara allt från 12 månadslöner till 48 månadslöner.
Arbetsdomstolen har visserligen aldrig utdömt mer än 36 arbetsbefriade månadslöner men giovetvis kan vilket krav som helst ställas.
Hur jobbet utförts har i praktiken ingen betydelse när man diskuterar "fallskärm". Varken i privat näringsliv eller offentlig sektor. Trygghetssystemen ska fungera och de fungerar i Sverige via förhandling mellan parterna.
Om vi accepterar detta får vi också acceptera att vi får dubbla löner under en övergångsstid. Ingen tror väl att man skiftar poster i en organisation som fungerar?
Jag citerar Ingvar Kamprad som sa i sitt sommarpratprogram 20 juni 2009 (lyssna på SR, P1, podradion) att "Ingen tror väl att IKEA beställer möbler som det är fel på"?
Så är det, alla försöker göra sitt bästa. Ingen gör fel medvetet.
Men han sa också "Alla på IKEA vill bli bättre i morgon än idag, det är själva drivkraften och jag skulle bli förvånad om inte ledningen i IKEA hela tiden ville bli bättre".
När kommunchefen tillsammans med kommunstyrelsen upptäcket att kommunens ledningsorganisation inte fungerar så att det kan bli bättre i morgon än idag så vidtar vi åtgärder. Allt i syfte att bli bättre.
Vimmerby går in i 2013 med många nya ledare, utvalda enligt konstens regler, lönesatta med bakomliggande jämförelser med andra kommuner och i relation till sitt uppdrag, och alla med en stark vilja att göra bättre i morgon än idag - då ser jag framtiden an med tillförsikt.
Vi kommer att kunna erbjuda lika mycket, eller mer, till lägre kostnader genom att agera smartare och bättre.
Jag vet att jag sticker ut hakan nu men trodde jag inte på detta skulle jag inte sitta där jag sitter.
Kommunchefen har gjort ett gott rekryteringsjobb och den nya ledningsgruppen med alla sina chefer åtnjuter stort förtroende. men så är det också med tilliten: brister den så blir det omöjligt att jobba tillsammans.
Det tror jag alla som är chefer och ledare är väl införstådda med.
Mitt budskap är att vi är på rätt väg, men har mycket arbete kvar att göra. Och eftersom jag vet att vi har goda förutsättningar i kommunen nu, tror jag vi kommer att stå pall för morgondagens utmaningar och till och med växa med våra uppgifter!
Ett av jobben för politikerna är nu att studera verksamheten inom äldreomsorgen.
Peter Fjällgård, arbetsplatsombud i kommunal, skrev i fredags en insändare i Vimmerby Tidning där han tog upp propblemen med LOV, Lagen om valfrihet, som införts i hemtjänstens städfunktion. (Brukaren kan välja utförare, kommunen eller pivat.)
Även om jag inte delar Peters uppfattning om LOV, så delar jag hans syn på problematiken. "Delade turer" är inte bra för brukaren, dvs den som tar emot hemtjänsten.
Peter sa det också vid ett möte på Kröbngården kommunal arrengerade tidigare i år, ungefär "LOVen har tagit bort kittet i hemtjänstpersonalens heltid" och han har rätt där. Så har skett.
Och det har lett till att brukaren idag får väldigt många olika hemtjänstmedarbetare i sitt hem.
Jag tror att detta är kärnan i det personal och många brukare får höra: Det har blivit sämre.
Jag tror inte brukaren eller medarbetarna tycker att jobbet görs sämre, men det upplevs stressigt, ryckigt, för lite tid för omsorg och brukaren upplever att det bara är nytt folk som man hela tiden får informera och förklara sig för.
Jag vill ändå inte dra samma slutsats som Peter, att LOV är fel.
I grunden är LOV till för just brukaren, för att denne inte ska vara beroende av en enda utförare (kommunen) utan kan välja annan (privata). det måste anses som en bra rättighet, en bra ambition.
Felet som jag tror begicks var kanske att man startade för försiktigt, lade bara ut städning på LOV (samtidigt med tvätt på Samhall). Det spräckte schemat.
Bättre hade kanske varit att lägga ut hela hemtjänsten på LOV, att vi fick privata företagare som kunde skapa ALL hemtjänst brukaren behövde. Precis som kommunen.
Frågan är om man kan klara en så omfattande LOV i en kommun, utan att den privata sektorn finns eller ens står i startgroparna? Moment 22; vad ska komma först? Behovet eller tjänsten?
Moderaternas förslag om mikroföretag i första hand i de mindre tätorterna tar upp den delen och då skulle brukaren kunna välja mellan två "heltidsutförare"; kommunen eller det privata företaget. Vi tror att det finns förutsättningar för fåmansföretag här.
För det är helt klart så att 10-15 olika ansikten hemma hos brukaren i hemtjänsten inte är vad varken politiker, brukare eller personal vill.
Alliansen avser diskutera bland annat detta vid ett särskilt möte i november, där vi ska sätta fokus på äldreomsorgens struktur under ledning av socialnämndens ordförande Elisabeth Lago-Nilsson.
Jag hoppas att det mötet ska leda fram till både nöjdare brukare och nöjdare medarbetare.
Det finns anledning att återkomma när Alliansen presenterar sin Vision för de kommande tio åren.
söndag 14 oktober 2012
Äldreboenden blir diskussionsfråga framöver
För att kunna ha stark motståndskraft att möta tider av vikande inkomster eller ökade utgifter måste man agera medan man har möjlighet.
Vi ser länder i sydeuropa som trots att de har agerat, ändå kommit så sent att deras återhämtning kanske tar tio år.
Vimmerby kommun har 2011 och , om prognosen håller, också 2012 ett överskott. Det är gott i sig.
Men det viktigaste är att vi "konkurrensutsatt" oss själva med andra jämförbara kommuner.
Man pratar om kostnadsjämförelser och kvalitetsjämförelser och man avser då jämförelser med kommuner med ungefär lika stor folkmängd och ungefär samma förutsättningar.
Det finns en databas för sådant, den heter www.kolada.se. Där kan du själv se hur kommunen klarar sig i jämförelsetalen.
I kommunchef Carolina Leijonrams första blogg, 2010, inledde hon så här inför det kommande budgetarbetet för 2011:
"När det gäller kommunens driftskostnader så har vi idag ett stort problem. Vimmerby kommun gör årligen av med cirka 40 miljoner mer är "snittkommunen" i landet. Våra kärnverksamheter gör ett underskott på cirka 20 miljoner i jämförelse mot budget och har gjort så i flera år. Kort kan man säga att alla nämnder/förvaltningar måste ner i kostnadsnivå. Under tidig höst fick varje nämnd/förvaltning veta inom vilken ekonomisk ram respektive verksamhet ska rymmas inom år 2011."
Vi har en samsyn om problematiken och vi har fortfarande en bit kvar på den resan.
Nya socialnämnden har en del bekymmer, och omorganisationen av Teknik o Servicenämnden skapar också kostnader. Men vi är onekligen på rätt väg.
Under den tidigare ettårsbudgeten och under den liggande tvåårsbudgeten har vi tagit ansats i jämförelsetalen, och frågat oss; om vi nu är ungefär som andra, vad finns det då för skäl till att detta kostar mer och detta kostar mindre hos oss?
För både politiker och tjänstemän är jämförelsetalen viktiga och i Vimmerby kommun mäter vi kontinuerligt vår verksamhet och våra kostnader för den, mot andra.
Vi bör klara det andra klarar och är det så att vi inte vet, ja då kan vi enkelt fråga och studera hur framgångarna nåtts.
Om vi hela tiden har fokus på just jämförelsetalen är jag inte riktigt så bekymrad som man kanske ska vara för de ökande kostnaderna för vård- och omsorgsboende som närmar sig.
Brukarna får räkna med högre hyra. Den kommer sannolikt att uppgå till mer än vad taket för det kommunala bostadstillägget är (kanske vi blir hjälpta av en höjning från staten) men kommunen kommer inte att kunna ta hyrteskostnaden som överstiger maxtaket.
Det kommer alltså att bli en högre hyra och jämfört med Eken blir den väsentligt högre.
Trösten är givetvis att det kommer att bli en högre standard, både på de enskilda lägenheterna och på lokalerna i övrigt. Det är en speciell känsla att flytta in i ett nytt hus och jag tror det kommer att lyfta hela omsorgen att äntligen få lokaler och lägenheter som är ändamålsenliga och helt uppdaterade.
Men redan när vi antar anbuden måste vi driftkostnadsberäkna, inte bara byggnaden, utan hela omsorgsverksamheten i fastigheten. Sannolikheten är stor att det blir en prefabricerad byggnad efter kommunstyrelsens beslut i tisdags, och då har vi i varje fall handlat upp marknadens mest kostnadseffektiva byggsätt.
Därtill ska vi lägga driftkostnaderna.
Om byggnationen startar i början på 2013 så kommer den samtidigt som vi ska starta upp budgetberedningen 2014-2015 och den kommer säkert att bidra till en ökning av budgeten för socialnämnden.
Framtidsscenariot är ännu fler äldre, ännu mer behov av äldreboende. Både i form av trygghetsboende och vård- och omsorgsboende.
Som jag ser det måste Vimarhem vara med i de här diskussionerna. Det kanske är så att det är Trygghetsboende som ska byggas så långt vi kan se i framtiden. Det i sin tur frigör vanliga lägenheter och villor till yngre människor.
Vi måste i Visionsarbetet som nu kommer upp för olika beslut, försöka se in i 2020-talet och planera för var vi vill ha kommande boenden.
Och jag ser inte att endast kommunen ska delta i detta. Den privata marknaden måste också se behovet och möjlighet att få hyresfastigheter utan vakanser. För vi blir bara äldre och äldre.
Jag tror det är många fastighetsbolag som skulle se det som strategiskt viktigt att också ha Trygghetsboenden och andra "samhällsfastigheter" i sitt bestånd.
Var kommer framtidens omsorgsboende att finnas? Kommer det att finnas något kvar i de mindre tätorterna eller är alla byggda i centralorten Vimmerby?
Blir det omsorgsboende i de mindre tätorterna tror jag det blir i form av ombyggda och renoverade befintliga fastigheter. Det är inte realistiskt att tro att varken privat entreprenörer eller Vimarhem bygger nytt från grunden på de mindre tätorterna.
Krafter är verksamma i Gullringen för att bygga om Gullringshus kontor. Och den typen av ombyggnad tror jag är möjlig, och kan vara kostnadseffektiv, om man kan finna en efterfrågan
Vimmerby har ett stort antal tomter som skulle lämpa sig för trygghetsboende. Vitsippans gamla förskola har en stor tomt, Karlbergstomten, tomten där Deloitte o Tusch är idag, vad händer med landstingets tomma lokaler på "sjukhusområdet", vad säger de intressenter som vill bygga bostadsrätter centralt, kan de fastigheterna bli trygghetsboende?
Allt detta är frågor som vi ska diskutera politiskt framöver.
När vi nu kommit ifatt med industriområden, när vi nu prickat in ett antal nya villaområden, så måste vi också skaffa oss framförhållning i äldreboendefrågan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)