Insikter de senaste veckorna

Alliansen i kommunfullmäktige i Vimmerby består av 26 ledamöter från moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och folkpartiet.
Utöver dessa finns ytterligare flera allianspolitiker som sitter i nämnder och styrelser.
För två veckor sedan bjöds samtliga in till en hearing i plenisalen rörande vår äldreomsorg.
Det kom åtta.
Den information vi åtta som var där fick av förvaltningschefen samt två verksamhetschefer var ytterst värdefull. Man hade förberett med illustrativa overheadbilder.

Bland annat fick jag klart för mig följande rörande hemtjänsten:
- Landsorten runt Vimmerby stad har inte alls samma problem med många ansikten hos brukarna, som man hör i stan. Tvärtom, där är kontinuiteten mycket bättre.
- Det är de stora arbetsplatsområdena i Vimmerby stad som är orsaken till bristen på kontinuitet (15-20 ansikten hos en brukare en vecka) - inte delade turer.
- Delade turer är till förfång för en del av medarbetarna; en del vill ha dem, andra inte. Men delade turer i sig påverkar inte att brukaren får många olika människor inom omsorgen i sitt hem.
- Tidigare fanns få arbetsplatsområden i Vimmerby. Nu har man gjort fem men problemet kvarstår ändå. Man planerar att göra ännu fler arbetsområden i Vimmerby stad för att kunna komma tillbaka till en rimlig kontinuitet hos brukarna.

Jag har sparat all information jag fick och ska försöka använda den i diskussionen kring hemtjänsten när vi ska behandla 2014-2015 års budget.
Hemtjänsten inom äldreomsorgen är en viktig kvalitetsfråga. Vi måste komma rätt där.

När t.f.  kostchef Mikael Palm arrangerade ett möte om kosten i plenisalen förra veckan, med bland annat en föreläsande chefredaktör och matexpert, kom det många medarbetare för att lyssna.
Jag var dock ensam politiker där. Tyvärr.
Återigen fick jag ta del av insikter som fick mig att omvärdera och nyvärdera frågor.
Det verkar vara en helt annan matservering i andra kommuners skolor än i Vimmerby...
Matsalarna verkar se helt annorlunda ut i andra kommuner än i vår...
Andra tycks ha hunnit så mycket längre...
Maten tycktes vara bättre lagad hos andra...
En kommun hade egen gris- och kogård där man slaktade allt kött själva till sina matsalar...
Hur skulle Vimmerby kunna sticka ut, frågade matexperten.
För mig är svaret givet: vi ska inte sticka ut på annat sätt än att skapa bra, gedigen och omtyckt mat till våra barn och våra gamla. Maten är ingen gimmick, ingen kampanj.
Maten är blodigt dagligt allvar och målet måste vara att alla vill äta den, hemma eller i våra matsalar.

Men är det på nåt område jag tycker vi tagit oss framåt senaste halvåret så är det inom kosten.
Konsulten Mikael Palm och Teknik & Servicenämnden har sakta men säkert arbetat sig igenom hela denna tjocka problematik, benat ut frågora och problemen, och är nu färdiga för att lägga förslag.
Jag fick ta del av dem när jag gästade Teknik & Servicenämndens sammanträde i veckan.
Vi ska se över och besluta runt en rad olika förslag: fler tillagningsskök ska komma igång, centralköket ska laga färre portioner, matsalarna ska se annorlunda ut, salladsborden bli mer omfattande, fler rätter att välja på, enkäter bland eleverna ska styra matsedeln, mer råvaror, mer närproducerat, etc...
Listan är lång och jag funderar: rekryteringen av en ordinarie kostchef inom kort måste bli ytterst noggrann. Här har vi verkligen inte råd att missa. Det är en så strategisk rekrytering att jag kommer att begära att den behandlas brett i kommunledningen.
Innan dess ska dock Mikael Palm lägga fast organisationen och den ska beslutas av kommunstyrelsen som från nyår får ansvaret inom samhällsbyggnad.

Också dom äldre påverkas av kostorganisationen. Det ser ut som vi kan köra igång matlagningen på Vidala igen bland annat.
Lyckas vi kommer mycket att bli bättre och det ser också ut att bli en marginell kostnadsökning, om ens någon. En osäker jämförelsekostnad är vad transporterna idag kostar.
Men kockarna och kockerskorna kommer tillbaka i verksamheten och det bådar gott!
Kostfrågan tar sig nu sakta fram för att hamna i kommunstyrelsen så småningom.

Jag tycker det är extremt roligt när bollar landar.
Många av de bollar vi slängde upp i luften 2011 och 2012 kommer nu ned en efter en.
Men det finns två bollar som fortsätter fladdra omkring där uppe:

En är skolan. Ett tapp i rankningen innebär att vägen är något längre till vår vision: en av Sveriges tio bästa skolkommuner 2017, och en av de 25 bästa 2014.
Jag känner mig ändå rätt trygg eftertsom jag vet att ordföranden och nämnden är så engagerad och att förvaltningschefen är så kvalificerad.
Jag tror de kommer att lyckas vända trenden, och mitt eget besök på mellanstadiet på Vimarskolan i veckan, där jag pratade om entreprenörsskap med en grupp lärare, var mycket givande.
Lärarna ska försöka göra verklighet av skolplanens "entreprenöriellt lärande" och det är mycket spännande. Jag kommer tillbaka till skolfrågorna i en kommande blogg.

Den andra bollen är knepigare. Den handlar om socialnämndens mycket stora underskott, delen som härrör från gamla socialnämnden. Det handlar om placeringar i institution och familjehem i första hand.
I lördagens Vimmerby Tidning sa ordförande Elisabeth Lago-Nilsson att hon trodde antalet placeringar var följden av indragning av förebyggande resurser till Bubblan och fältassistenterna.
Förmodligen har hon tagit del av den analys som så småningom kommer att redovisas bredare.

Ska man ha en verksamhet av typen Bubblan eller med fältassistenter så måste man kunna redovisa resultat. Det ska vara svart på vitt och det ska vara återkommande rapporter. Jag upplevde att det inte fanns sådana när vi behandlade innevarande budget.
Istället var det knappast någon som kunde vittna om Bubblans eventuella positiva effekt.
Det räcker inte med att säga "många familjer kommer dit". Vi vill veta hur många, hur många som blev hjälpta, hur många som inte behövde placeras, etc. Vi vill veta hur den kommunala sociala verksamheten lyckas. Inte lätt, men det går om man hittar systemet.
Det är samma sak på integrationsområdet, arbetet med våra invandrarfamiljer. Hur lyckas man, hur många kommer till studier, kommer till jobb, startar eget, flyttar? Enkäter? Görs det något?

Det är överlag få rapporter i verksamheterna, åtminstone sådana som följer begäran om anslag.
I budgetarbetet inför 2014-2015 så kommer kravet på detaljrika redovisningar med mätningar utifrån satta mål att öka. Analyserna måste baseras på något, nya pengar eller förändrade budgetförhållande måste grundas i något. Kostnadsjämförelser med andra i kommungruppen är självklart.
I den konkurrens som råder om pengarna måste politiken ha rejält på fötterna för att vara säker på att prioritera rätt.

Självklart kan alla se att om man kan bedriva förebyggande insatser hemma hos familjerna, eller rådgivning hos fältassistenter eller en familjeenhet, så kan den finansieras om man slipper placera. Placeringarna i familjehem och på instiututioner är extremt dyra. Man får mer för pengarna med insatser på hemmaplan.
Om socialnämnden anser det är receptet hoppas jag man anger det, samt budgetmedel, verksamhetsmål, hur den ska se ut, uppföljning, etc.
Ett tvång är målsättning och mätbarhet.
Jag hoppas också att, när man ska redovisa sin analys i kommunstyrelsen, man jämfört med andra kommuner.
Rimligtvis finns det en fem-i-topp-lista bland landets 290 kommuner, kanske till och med i  kommungruppen med likartade förutsättningar, där man har de vinnande recepten, de vinnande verksamheterna som både bär sig ekonomiskt och ger bäst humaneffekt.
Det är inte nödvändigt att Vimmerby kommun uppfinner allt från början.

Den stora frågan är inte om det finns pengar, för det finns pengar. Mycket pengar. Cirka 740 Mnkr i skatteintäkt plus en mängd taxor och avgifter.
Den stora frågan är istället hur man bäst använder dem och får störst effekt av dem.
Varje kommunal verksamhet måste kunna visa den effekten om verksamheten ska få fortsatt anslag i sin budget.
Jag hoppas att socialnämnden i sin analys kan komma fram till hur pengarna man får i sin budget gör bäst nytta. Och att man kan visa det i uppföljningar.