"Sex äpplen låg i en korg och sex flickor befann sig i rummet. Flickorna tog var sitt äpple, men det låg ändå kvar ett äpple i korgen. Hur kunde det komma sig?"
Den som står för denna gåta heter Paul Sloane. Han har gett ut flera böcker. Förutom "De sex äpplena" också "Mannen i hissen", (Brain Books). Säkert fler. Men det är dessa två böcker jag har i hyllan.
Jag köpte dem när de kom ut 1992-1993 i desperation; jag behövde hjälp att tänka utanför boxen, tänka mer eller mindre i ett kaos, snarare än vertikalt och horisontellt.
Jag vet inte om det var rätt beskrivning men jag tror du förstår. Man sitter ofta fast i sina invanda tankar och det märks väldigt tydligt när man ska lösa Paul Sloanes problem. Här ett relativt enkelt:
"En kvinna har två söner som föddes samma timme, samma dag, samma år. Men de var inte tvillingar. Vad var de?
Hur ska jag kunna attackera detta problem?
En del har svaret givet direkt. Ibland, inte alltid. På något sätt har de sett lösningen, kanske bearbetat frågan i det undermedvetna och får upp svaret till ytan.
Men lösningen kommer inte genom den logiska analysen man normalt gör. Du måste överskrida, överbrygga och bryta igenom dina invanda tankeramar och för det behövs det - fantasi.
Fantasi är din bästa resurs när du ger dig in i denna ovanliga, tokiga, osannolika och ytterst ologiska värld där du behöver tänka lateralt, beskriver baksidestexten på boken "Mannen i hissen".
"En man bor på tionde våningen i ett hyreshus. Varje dag tar han hissen ned till bottenvåningen för att gå till jobbet eller för att gå och handla. När han kommer tillbaka tar han alltid hissen upp till sjunde våningen och därifrån går han sedan upp till sin lägenhet på tionde våningen. Varför gör han det?
Jag har en annan bok i ämnet, en bok av Edvard de Bono, som faktiskt myntade begreppet Lateralt Tänkande. Många av er känner säkert igen "De tänkande hattarna" - en gruppövning där var och en bär en hatt på vilken det följer en egenskap; pessimistisk, optimistisk, sur, glad, etc.
En övning jag kört i mitt tidigare jobb, inte bara tillsammans med medarbetare utan också med många kunder. Alla har haft stor behållning av övningen.
För den ger möjlighet till att tänka utanför boxen, att försöka finna det ologiska, som just i detta fall är vägen som öppnar möjligheter.
Många undrar nu säkert när jag ska knyta ihop säcken, det kommer strax.
Jag ska först ge ett exempel på enkelt idéarbete byggt på lateralt tänkande. Slumpordstekniken går ut på att ur en lista på säg 100 ord (substantiv och adjektiv är enklast) slumpmässigt välja ett ord.
Problemet: Vi ska anlägga en strörre parkeringsplats. Hur?
Det allra enklaste är givetvis att lägga den stora parkeringsplatsen i ett rutsystem, såsom miljontals parkeringsplatser är uppritade sedan bilen föddes. En fyrkant eller rektangel med många likadana p-fickor inritade med vita streck på asfalten.
Vi söker en annan lösning.
Vi väljer ett slumpord slumpmnässigt genom att be någon säga en siffra. Det blev 67. Den 67:e ordet är... alpväg.
Genom frågor tar vi oss fram. Vad har en alpväg för egenskaper? Krokig. Slingrande. Stigande. Smal, Karg. Farlig. Härlig utsikt. Hög luft. Kan vara hal. Etc.
När vi sedan utvärderar försöker vi överföra nya egenskaper (alpvägens) på vår stora parkeringsplats. Går den att göra krokig? Slingrande? Smal? Stigande? Farlig? Etc...
Tja, farlig kanske vi måste stryka om det inte ger fler idéer men Slingrande var ganska bra, kanske en slingrande väg genom parkeringsfältet med en plats här och där, kanske "farlig" på så sätt att hastigheten ska hållas nere, kanske "stigande" genom att bygga vissa platser lutande (går det att spara yta här?) etc.
Blev vi inte nöjda? Jamen, då tar vi ett nytt slumpord! Mer idéarbete!
Ja, ni förstår tanken och metoden.
Nu kommer det ni förstått: jag har aldrig varit inne i en verksamhet med så stort behov av lateralt tänkande som en offentlig, kommunal förvaltning.
Man brukar fråga mig: Har ni mycket jobb på kommunen?
Jag svarar alltid: Här finns hur mycket som helst att göra!
Följdfrågan: Är det görligt?
Svaret: Det är inte Mission Impossible men...det handlar om inställning och attityd.
Ungefär som han som skulle sälja skor i Sahara (vars företrädare sagt att här bär ingen skor så här finns ingen marknad) mailade hem till chefen: ingen här bär skor här så marknaden är gigantisk!
Om jag har en uppgift som kommunalråd, utöver att driva poltiskt arbete, så är det att försöka få in det laterala tänkandet.
Kommunchefen är till sin natur ifrågasättande, hon har därför hälften gjort. Frågandet är centralt i idéarbete.
Lateralt tänkande bygger på att man ifrågasätter de invanda tankemönstren, ställer frågor som måste få svar och öppnar upp tankevurpor som kan te sig uppseendeväckande vid en första anblick, men som leder problemet vidare till en av alla de lösningar som finns.
I en kommun, inte nödvändigtvis enbart Vimmerby utan jag tror de flesta, så sitter man fast i rutmönster som ger samma svar hela tiden. Och ska man göra något annorlunda så är det andra mönster på andra skrivbord som också måste ändras och helt plötsligt är projektet så stort att man faller tillbaka till rutmönstret.
För att lyckas behöver alla vändas - samtidigt.
Till att börja med genom att öppna upp för iémöten.
(Ibland tenderar kommunstyrelsen att bli ett idémöte och det är något som kan både reta och roa. Jag brukar säga att roliga möten kan bli kreativa - tråkiga, sura möten kommer så småningom ingen till...).
Min önskan för de resterande två åren av mandatperioden är därför att vi ska öppna upp taket på stadshuset, i våra bolag, i alla våra verksamheter, släppa ut rädslan, repa mod och våga vara kreativa. Ärendelistan i kommunens ledningsgrupp måste också innehålla punkten Idémöte, där ledningen tillsammans attackerar ett problem.
Jag har personligen inget problem med att vi alla politiker sitter i samma idémöte men sannolikt är rutsystemet "partierna" för etablerade och därför får vi väl ha våra idémöten på var sitt håll, alliansen och oppositionen. Jag kommer dock att försöka skapa idémöte som en del i vårt presidieberedning kommande år. Vi är en lagom stor grupp för att kunna göra nåt bra av det.
Jag föreslår också att alla förvaltningar ska ha ett ärende på dagordningen som heter "Idéarbete.
Tjänstemännen kan, likaväl som politikerna, organisera regelmässiga möten där idéarbete står på dagordningen.
Kommunens största företag, Vimmerby kommun, måste organisera idéarbete för att komma fram.
I min värld skulle alla tränas i att söka idéer till nya lösningar, nya sätt att hantera problem, nya sätt att uttföra verksamhet, nya sätt att utreda.
Det är en stor apparat att hantera, men oj så lönsam den skulle vara över tiden!
Vi står inför mycket stora problerm; de högsta investeringskostnaderna någonsin i den kommunala verksamheten, de högsta någonsin i bolagen (både Wemab och Näs), en mycket stor social utmaning, en växande äldre befolkning, en make over av stadsplaneringen, etc.
Vi står också inför de största möjligheterna någonsin: Astrid Lindgrens Värld ska ta språnget och Vimmerby kommun kan hänga på, vi både är och har ett varumärke/destination, vi har en stark sparkassa i form av skogsegendomar, vi har en ny startklar organisation och ledningsgrupp, vi har en stark småindustri och en stabil livsmedelsindustri som växer.
Vimmerby, Sveriges mest lekfulla destination.
Vimmerby kommun, Sveriges mest kreativa organisation.
Är det möjligt?
Jag tror det går!
Gott Nytt År alla kommuninvånare!
Fotnot: Svaret på gåtorna publiceras nästa år. Du får först någon dag på att lösa dem. Så håll utkik efter svaret i denna blogg på nyårsdagen, direkt efter tolvslaget. Du kan ju alltid ta hjälp av sällskapet du har på nyårsafton. :-)
söndag 30 december 2012
söndag 23 december 2012
Julbetraktelse 2012
"Om man hade varit tvungen att vistas utomhus och kämpa med ett ut-och-invänt paraply och kalla regndroppar som letat sig in under kragen i nacken, skulle man varit benägen att påstå att detta inte alls var någon behaglig dag."
Skrivet i Roger E. Allens "Management enligt Puh" - och alla kan givetvis leva sig in i besvärligheterna som beskrivs.
I nästa stycke kontrasten:
"Men inomhus, om man satt i en bekväm stol framför brasan och hade gott arbetssamvete, en liten munsbit av något slag på bordet bredvid sig och en mycket bra bok att läsa, var dagen perfekt."
För mig har arbete ett basalt värde, jag måste arbeta för att ha balans i mitt liv.
Arbete skapar möjlighet till självförverkligande, till att själv ha möjligheten att forma sitt jag, ja...till och med sitt liv.
Definitionen på arbete är givetvis inte detsamma idag som förr; arbete kan definieras som Moder Thereses välgörenhetsarbete, likväl som en plats i en lärosal eller i ett uppdrag.
Njutningen är givetvis fullständig - och uppbygglig - om man också kan sitta bekvämt i en fåtölj och njuta av ett gott arbetssamvete.
Arbete är en viktig del av livet.
Det är viktigt att alla får den möjligheten; att alla från sina val i skolan, sina val i sitt civila liv till sina val av arbete har möjlighet att forma sitt jag, sin utgångspunkt.
Så är det inte idag.
Jag känner mig i ständig opposition.
När jag söker svar i Den Stora Partiorganisationen så får jag svaret att det är rätt. Jag ska vara i opposition; mot etablissemanget, mot stagnation och mot orättvisor.
Det är mitt jobb och mitt kall som moderat.
Att leva i en demokrati där opposition får bedrivas mot den regering vars majortet består av det egna partiet, är tacksamt. Det skapar möjlighet till djup påverkan.
Å andra sidan skulle jag inte kunna fungera politiskt annars...
Det är för möjligheterna, värderingarna och friheten att kunna vara i ständig opposition jag är just moderat.
Ibland hör man; "Det finns jobb, bara de tar sig samman att skaffa ett!" eller "Klipp håret och skaffa dig ett arbete!" som jag själv fick höra som mycket ung.
Insikten om att sakers förhållande inte är riktigt så enkla får man om man arbetar i politiken.
Som företagare ser man inte den sidan; då är företaget, precis det vore en egen människa, det viktigaste och allenarådande och ska så vara.
Företaget har ett gigantiskt ansvar mot alla de som arbetar i det, och ibland måste beslut tas som räddar företaget men inte alla som arbetar i det. Företaget måste fortleva, dess stora samhällstjänst måste fortleva, folk måste ha jobb.
Företagets väl och ve går före dess ägare. Tanken kan tyckas svår.
Hur konstigt det än låter är det så.
I framgångsrika företag dock, sammanfaller ägarens och företagets intentioner.
Som politiker ser man företagets stora möjligheter, men också dess tillkortakommanden. Företaget behöver inte samverka med samhället (även om det ger fördelar), ingen kräver att det ska lägga gratis tid i samhällsbygget och alla accepterar att det står sig själv närmast.
Politiken får ta resten.
Om en arbetssökande ska kunna bryta in i företaget och få ett anställningsbevis kräver det antingen extra ordinära teoretiska eller praktiska kvalifikationer - eller också en framåtanda som sannolikt kommer med generna.
Den som inte har något av detta, de som har brister i utbildningen, har stökiga hem, har föräldrar som inte kan ge stöd och uppmuntran, har ensamheten som kompis eller har flytt sitt land och lever i en ny kultur de inte förstår - de är alla politikens skötebarn, inte i första hand företagens.
Alla politiker, av hela sitt hjärta, unnar alla dessa att få "sitta bekvämt i en fåtölj och ha gott arbetssamvete" - ja, det är själva existensen av dessa och möjligheten att förändra, som ger politikerna drivkraft, många gånger ideellt, att forsätta söka och pröva lösningar.
Många företagare undrar nog hur detta kan intressera människor så till den grad att de blir politiker.
Ett ekorrhjul, en hopplös karusell som hela tiden kommer tillbaka till startpunkten, tycker många.
Så kan det nog betraktas - men över tiden har politikerna i generationer skapat förändring som vi alla i samhället kallar utveckling, välståndsbygge, välfärd.
Politik är byggnation, förändring, förbättring.
Det är inte lönen som driver en poliker, det är möjligheten att skapa förändring till det bättre för människor. Glädjen i ett engagemang för någon, för något, för framtiden.
I det perspektivet ska vi alla vara glada över att någon vill ta jobbet.
Jag vill passa på att tacka alla Vimmerbys politiker, för det stora arbete
ni lägger ned för vår lilla kommun. Utan er skulle kommunen stå helt stilla.
Jag vill också tacka alla medarbetare som trots order, och kontraorder, ändå ser
till att producera den välfärd vi politiker beslutar om.
Kommunen är vi alla.
I Vimmerby ska vi attackera utanförskapet. Vi ska göra det samfällt, engagerat och med frenesi!
Vi skapar en arbetsmarknadsenhet där ALLA ska samarbeta, ingen ska se sitt eget revis som något att bevaka, utan något att hämta energi ur.
Ett uppdrag för politiker i alla läger är att trumma det mantrat till alla, överallt, ständigt: samarbeta över de fiskala gränserna, samarbeta om era pengar, samarbeta om era åtgärder!
Vi ska bryta ned arbetslösheten, bryta ned utanförskapet; det är vårt gemensamma mål!
Strategin är inte enbart att mobilisera akuta åtgärder utan också att medverka till att fler jobb skapas.
Det är hela spektrat; fylla utbildningsluckor, ordna praktikplatser i både företag och kommun, effektivisera mentorskap, öka kontakten med företagen.
Samtidigt måste kommunen samverka ännu mer med företagen för att underlätta jobbskapande; var och vilka kan utvecklas, var finns möjligheterna, inte om, utan hur kan kommunen hjälpa till?
Det finns mycket som kännetecknar en bra kommun.
För mig är det hög kvalité i barnomsorg och skola, hög kvalitet i vård och omsorg och ett bra lokalt näringslivsklimat.
För att få pengar till dessa stora uppgifter måste vi ha en hög lägstanivå; kommunen måste klara att höja lägstanivån inom socialtjänsten och se till att folk så långt möjligt tillskansar sig förmågan att klara sig själva.
För detta behövs det stöd och det är kommunens andra stora attack mot utanförskapet; vi måste samverka över gränserna, hitta styrformerna, utbyta information och sätta in åtgärder som verkligen gör skillnad för det socialt drabbade.
2013 blir det en mycket stor uppgift för tjänstemän och politiker i kommunen.
Som ni ser hänger allt samman.
Lösningen är inte ett bidragssamhälle där incitament för att klara sin egen försörjning, eller för att förverkliga drömmar, suddas ut. Ett samhälle där staten axlar individens ansvar.
Lösningen är heller inte ett kallt, osolidariskt samhälle utan gemenskap och där ingen tar hand om en annan. Där vi inte ser varandra och där vi saknar inlevelse.
Lösningen är än mer komplex, svår att beskriva i en kort mening, svår att hämta i ett enda parti.
Lösningen finner vi i den demokratiska diskussionen, i samtalen, i våra öppna sinnen - i samverkan.
Och ett vet jag; näringslivet och kommunen måste jobba tillsammans i ett gemensamt intresse av att skapa välstånd för alla, den offentliga sektorns utmaning är att jobba i takt med varandra, att lägga sina budgetar i en gemensam pott för att gemensamt klara problematiken.
Inte någonstans i världen idag kan du vara helt själv, oberoende av andra.
Så är det också i Vimmerby kommun.
Jag hoppas att du inte är helt själv denna jul.
Min snart 94-åriga mor hoppas jag ska kunna vara i så god form på julafton att hon låter oss hämta henne till familjens julbord.
Hon är nu den äldste levande i familjen, hör dåligt men kan läsa alldeles utmärkt. Bland annat Vimmerby Tidning. Där jag är med ibland.
Och hon undrar då vad jag håller på med:
- Politiker!? Ja, du har ju alltid varit pratglad... Se nu bara till att göra rätt för dig, ta inte massa dumma beslut utan lyssna på vad folk har att säga. Hör du det, pojken min!
- Ja, ja... mamma.... men jag fyller snart 60 år och kan nog re´det där själv...
- Ja, men ta inga såna där beslut som man blir galen på när politiker gör. Och dra inte ned på hemtjänsten, utan de där flickorna hade jag inte klarat mig...
Fotnot:
Årets julklappar, enligt traditionen:
Till kommunstyrelsens förste vice ordförande:
En snabbtorkande lagningsmassa till vattenledningsrör. Bra att ha när vattnet fryser sönder rören och man har bråttom in till sammanträdet.
Till oppositionsrådet:
En öronlapp till vänsterörat, perfekt isolerad som stänger ute alla yttringar och konstiga förslag som kommer från vänster.
Till kommunchefen:
En kurs i andningsteknik hos en thailänsk buddistmunk. Med den kan man behärska den första snabba inandningen när ordförande säger att arbetet ska vara klart i morron...
Till Vimmerby Tidnings kommunreporter:
Ett bra artikeluppslag är att ta reda på varför varmvattenrören som skulle lagts i stadshusets plenisal (som numera går under epitetet Kylrummet), lades under cementplattorna utanför stadshusets entré på 1970-talet? Svaret kanske är att politikerna i fullmäktige var mer tjockhudade då och tjänstemännen skulle kunna gå ut och röka i inneskorna...
Skrivet i Roger E. Allens "Management enligt Puh" - och alla kan givetvis leva sig in i besvärligheterna som beskrivs.
I nästa stycke kontrasten:
"Men inomhus, om man satt i en bekväm stol framför brasan och hade gott arbetssamvete, en liten munsbit av något slag på bordet bredvid sig och en mycket bra bok att läsa, var dagen perfekt."
För mig har arbete ett basalt värde, jag måste arbeta för att ha balans i mitt liv.
Arbete skapar möjlighet till självförverkligande, till att själv ha möjligheten att forma sitt jag, ja...till och med sitt liv.
Definitionen på arbete är givetvis inte detsamma idag som förr; arbete kan definieras som Moder Thereses välgörenhetsarbete, likväl som en plats i en lärosal eller i ett uppdrag.
Njutningen är givetvis fullständig - och uppbygglig - om man också kan sitta bekvämt i en fåtölj och njuta av ett gott arbetssamvete.
Arbete är en viktig del av livet.
Det är viktigt att alla får den möjligheten; att alla från sina val i skolan, sina val i sitt civila liv till sina val av arbete har möjlighet att forma sitt jag, sin utgångspunkt.
Så är det inte idag.
Jag känner mig i ständig opposition.
När jag söker svar i Den Stora Partiorganisationen så får jag svaret att det är rätt. Jag ska vara i opposition; mot etablissemanget, mot stagnation och mot orättvisor.
Det är mitt jobb och mitt kall som moderat.
Att leva i en demokrati där opposition får bedrivas mot den regering vars majortet består av det egna partiet, är tacksamt. Det skapar möjlighet till djup påverkan.
Å andra sidan skulle jag inte kunna fungera politiskt annars...
Det är för möjligheterna, värderingarna och friheten att kunna vara i ständig opposition jag är just moderat.
Ibland hör man; "Det finns jobb, bara de tar sig samman att skaffa ett!" eller "Klipp håret och skaffa dig ett arbete!" som jag själv fick höra som mycket ung.
Insikten om att sakers förhållande inte är riktigt så enkla får man om man arbetar i politiken.
Som företagare ser man inte den sidan; då är företaget, precis det vore en egen människa, det viktigaste och allenarådande och ska så vara.
Företaget har ett gigantiskt ansvar mot alla de som arbetar i det, och ibland måste beslut tas som räddar företaget men inte alla som arbetar i det. Företaget måste fortleva, dess stora samhällstjänst måste fortleva, folk måste ha jobb.
Företagets väl och ve går före dess ägare. Tanken kan tyckas svår.
Hur konstigt det än låter är det så.
I framgångsrika företag dock, sammanfaller ägarens och företagets intentioner.
Som politiker ser man företagets stora möjligheter, men också dess tillkortakommanden. Företaget behöver inte samverka med samhället (även om det ger fördelar), ingen kräver att det ska lägga gratis tid i samhällsbygget och alla accepterar att det står sig själv närmast.
Politiken får ta resten.
Om en arbetssökande ska kunna bryta in i företaget och få ett anställningsbevis kräver det antingen extra ordinära teoretiska eller praktiska kvalifikationer - eller också en framåtanda som sannolikt kommer med generna.
Den som inte har något av detta, de som har brister i utbildningen, har stökiga hem, har föräldrar som inte kan ge stöd och uppmuntran, har ensamheten som kompis eller har flytt sitt land och lever i en ny kultur de inte förstår - de är alla politikens skötebarn, inte i första hand företagens.
Alla politiker, av hela sitt hjärta, unnar alla dessa att få "sitta bekvämt i en fåtölj och ha gott arbetssamvete" - ja, det är själva existensen av dessa och möjligheten att förändra, som ger politikerna drivkraft, många gånger ideellt, att forsätta söka och pröva lösningar.
Många företagare undrar nog hur detta kan intressera människor så till den grad att de blir politiker.
Ett ekorrhjul, en hopplös karusell som hela tiden kommer tillbaka till startpunkten, tycker många.
Så kan det nog betraktas - men över tiden har politikerna i generationer skapat förändring som vi alla i samhället kallar utveckling, välståndsbygge, välfärd.
Politik är byggnation, förändring, förbättring.
Det är inte lönen som driver en poliker, det är möjligheten att skapa förändring till det bättre för människor. Glädjen i ett engagemang för någon, för något, för framtiden.
I det perspektivet ska vi alla vara glada över att någon vill ta jobbet.
Jag vill passa på att tacka alla Vimmerbys politiker, för det stora arbete
ni lägger ned för vår lilla kommun. Utan er skulle kommunen stå helt stilla.
Jag vill också tacka alla medarbetare som trots order, och kontraorder, ändå ser
till att producera den välfärd vi politiker beslutar om.
Kommunen är vi alla.
I Vimmerby ska vi attackera utanförskapet. Vi ska göra det samfällt, engagerat och med frenesi!
Vi skapar en arbetsmarknadsenhet där ALLA ska samarbeta, ingen ska se sitt eget revis som något att bevaka, utan något att hämta energi ur.
Ett uppdrag för politiker i alla läger är att trumma det mantrat till alla, överallt, ständigt: samarbeta över de fiskala gränserna, samarbeta om era pengar, samarbeta om era åtgärder!
Vi ska bryta ned arbetslösheten, bryta ned utanförskapet; det är vårt gemensamma mål!
Strategin är inte enbart att mobilisera akuta åtgärder utan också att medverka till att fler jobb skapas.
Det är hela spektrat; fylla utbildningsluckor, ordna praktikplatser i både företag och kommun, effektivisera mentorskap, öka kontakten med företagen.
Samtidigt måste kommunen samverka ännu mer med företagen för att underlätta jobbskapande; var och vilka kan utvecklas, var finns möjligheterna, inte om, utan hur kan kommunen hjälpa till?
Det finns mycket som kännetecknar en bra kommun.
För mig är det hög kvalité i barnomsorg och skola, hög kvalitet i vård och omsorg och ett bra lokalt näringslivsklimat.
För att få pengar till dessa stora uppgifter måste vi ha en hög lägstanivå; kommunen måste klara att höja lägstanivån inom socialtjänsten och se till att folk så långt möjligt tillskansar sig förmågan att klara sig själva.
För detta behövs det stöd och det är kommunens andra stora attack mot utanförskapet; vi måste samverka över gränserna, hitta styrformerna, utbyta information och sätta in åtgärder som verkligen gör skillnad för det socialt drabbade.
2013 blir det en mycket stor uppgift för tjänstemän och politiker i kommunen.
Som ni ser hänger allt samman.
Lösningen är inte ett bidragssamhälle där incitament för att klara sin egen försörjning, eller för att förverkliga drömmar, suddas ut. Ett samhälle där staten axlar individens ansvar.
Lösningen är heller inte ett kallt, osolidariskt samhälle utan gemenskap och där ingen tar hand om en annan. Där vi inte ser varandra och där vi saknar inlevelse.
Lösningen är än mer komplex, svår att beskriva i en kort mening, svår att hämta i ett enda parti.
Lösningen finner vi i den demokratiska diskussionen, i samtalen, i våra öppna sinnen - i samverkan.
Och ett vet jag; näringslivet och kommunen måste jobba tillsammans i ett gemensamt intresse av att skapa välstånd för alla, den offentliga sektorns utmaning är att jobba i takt med varandra, att lägga sina budgetar i en gemensam pott för att gemensamt klara problematiken.
Inte någonstans i världen idag kan du vara helt själv, oberoende av andra.
Så är det också i Vimmerby kommun.
Jag hoppas att du inte är helt själv denna jul.
Min snart 94-åriga mor hoppas jag ska kunna vara i så god form på julafton att hon låter oss hämta henne till familjens julbord.
Hon är nu den äldste levande i familjen, hör dåligt men kan läsa alldeles utmärkt. Bland annat Vimmerby Tidning. Där jag är med ibland.
Och hon undrar då vad jag håller på med:
- Politiker!? Ja, du har ju alltid varit pratglad... Se nu bara till att göra rätt för dig, ta inte massa dumma beslut utan lyssna på vad folk har att säga. Hör du det, pojken min!
- Ja, ja... mamma.... men jag fyller snart 60 år och kan nog re´det där själv...
- Ja, men ta inga såna där beslut som man blir galen på när politiker gör. Och dra inte ned på hemtjänsten, utan de där flickorna hade jag inte klarat mig...
Med det vill jag tillönska alla i Vimmerby kommun en riktigt God Jul!
Fotnot:
Årets julklappar, enligt traditionen:
Till kommunstyrelsens förste vice ordförande:
En snabbtorkande lagningsmassa till vattenledningsrör. Bra att ha när vattnet fryser sönder rören och man har bråttom in till sammanträdet.
Till oppositionsrådet:
En öronlapp till vänsterörat, perfekt isolerad som stänger ute alla yttringar och konstiga förslag som kommer från vänster.
Till kommunchefen:
En kurs i andningsteknik hos en thailänsk buddistmunk. Med den kan man behärska den första snabba inandningen när ordförande säger att arbetet ska vara klart i morron...
Till Vimmerby Tidnings kommunreporter:
Ett bra artikeluppslag är att ta reda på varför varmvattenrören som skulle lagts i stadshusets plenisal (som numera går under epitetet Kylrummet), lades under cementplattorna utanför stadshusets entré på 1970-talet? Svaret kanske är att politikerna i fullmäktige var mer tjockhudade då och tjänstemännen skulle kunna gå ut och röka i inneskorna...
söndag 16 december 2012
Kreativiteten måste in i politiken
När jag i veckan intervjuades av Vimmerby Tidning om året som gott fick jag anledning att reflektera över vad vi åstadkommit. Inte bara ett år utan egentligen två.
Jag ska inte föregå VT:s artikel och börja summera nu, det får vänta till efter nyår, men jag kan ändå konstatera att mycket har hänt.
Och fort har det gått (tycker somliga ;-) men ändå kanske inte tillräckligt fort.
Somligt i den offentliga sektorn går extremt sakta. Man kallar den "demokratibranschen" har jag fått lära mig. Och den branschen är inte lönt att försöka förändra, utan här gäller det att försöka anpassa sig och se vad som kan åstadkommas med den branschens spelregler.
Eftersom jag tycker, som ni förstår eftersom jag är part i målet, att vi gjort jättemycket viktigt vill jag påpeka att den stora förtjänsten för detta har kommunchefen och hennes ledningsgrupp.
Det är dom som fått effektuera alla beslut om förändringsarbete och den operativa delen av kommunen har verkligen varit på tå.
Visserligen ska saker och ting inte ta ett år och ibland två år - men i kommunsektorn är det ändå väldigt snabbt om man då betänker att det är en stor mängd förändringar som skett.
Jag har också dessa två år fått ett bra kontaktnät med andra kommuners kommunledningar och med det perspektivet kan även jag se att vi gjort väldigt mycket, väldigt snabbt i Vimmerby kommun de två år som gått.
Jag får tillfälle att återkomma till detta runt årsskiftet.
Vad har vi då framför oss? Framtiden är alltid intressantare än tiden som förflutit. Många på regional- och nationell nivå höjer varningens finger för 2013 och 2014. Man säger att det blir två tuffa år, åtminstone 2013.
Och säkert är det så. Men precis som i allt annat handlar det om hur man rustar sig inför svårigheter.
Förr i tiden, när man av olika tecken förstod att vintern skulle bli svår, samlade man i ladorna, tejpade fönstren, högg mycket ved, fyllde skafferiet och blev på det sättet mentalt förberedda.
Vi bör nog följa mönstret, även om sysslorna är annorlunda.
Vi bör följa "väderprognosen" (läs verksamhetsutvecklingen) och det gör vi bäst genom täta återkopplingar med verksamheterna. Eftersom det är politiken som fattar de breda och djupa besluten är underlagen otroligt viktiga. Ibland slarvar jag själv med att efterfråga dessa, men som väl är är det många politiker i nämnderna nu lätt när händelser utanför prognoserna blir avsevärt värre än man kunnat spå. Sociala området är ett sådant. Men utan vår strikta budget 2012, där vi la nivån för ett stort överskott i kommunen totalt, hade vi knappast klarat socialens 18 Mnkr minus och Teknikens 12 Mnkr minus som man tror att det blir 2012.
Jag tror ändå att vårt balanskrav, botten-botten så att säga, på plus 14 Mnkr blir väl tufft att nå och det måste vi för att inte ha en ryggsäck 2013. Tvåårsbudgeten ger oss dock utrymme att agera.
Nu är vi ändå där, med cirka 30 Mnkr av det cirka 40 mnkr planerade överskottet (best case) förbrukat, och vi kan sörja ett tag men snabbt måste vi titta på 2013 och lika snabbt måste vi rikta åtgärder mot underskotten.
Teknikens underskott ska vi kunna ta ned på sikt genom att gatuunderhållet hamnar i ett bolag. Jag är djupt övertygad om att ett bolag klarar sin ekonomi bättre än en förvaltning, vad gäller sådan produktion som gatuunderhåll.
Socialens underskott hanterade jag i förra söndagens blogg, jag tror om att vi kommer att nå framgång där också, men kanske det inte syns förrän andra halvåret 2013.
Men vad som är ett större bekymmer är - finansen.
Där har vi gynnats av låg ränta, senarelagda eller uteblivna investeringar och därmed låg påverkan på vår driftbudget.
Följande projekt påverkar driftbudgbeten redan andra halvan av 2013 och definivt 2014 och framåt:
- Lundens nya förskola 32 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya demensboendena, en bra bit över 100 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya Ceosarenan 8,5 Mnkr i kapitalinsats.
- Rondeller, parkeringsplatser och annan infrastruktur både på Ceos och vid Cirkusplatsen, kanske 10-15 Mnkr.
- Två nya industriområden, kanske runt 75 Mnkr i kapitalinsats. (visserligen kommer pengar tillbaka när vi säljer tomter men de ska ända räntas under lång tid.)
- Fibersatsning, jag tror vi måste räkna med tvåsiffrigt belopp vardera under flera budgetperioder.
- Nya tomtområden där åtminstone gator måste läggas.
- Förbättringsarbeten, idrottshall, skolor, kommunens byggnader, ett antal miljoner.
Jag kan fortsätta med ett antal projekt till...
Investeringar är knepiga, de märks inte så tydligt i driftbugdten för respektive förvaltning. Men när de är så stora som de vi har kommer både Barn- och Utbildnings och Socialnämnd på ett påtaghligt sätt se en stor påverkan på sina driftbudgetar.
Och det svåra men detta stora investeringsbehov är; hur ska något kunna prioriteras bort eller skjutas på framtiden?
Demensboendebehovet har vi ärvt; under flera mandatperioder har den frågan skjutits fram.
Förskolorna möglade, också de besluten har valsat länge. Vi måste ta dem båda för framtidens skull.
Precis som Ceosvallen. Långbänken har varit påfrestande.
Precis som Industriområdena som fanns med redan i ÖP:n 2007 och där inte ett spadtag tagits ens 2010.
Tomtområden då? Ja, finns det inga attraktiva tomter att bygga på, var ska det behovet tillfredsställas då? Inte i denna kommun i varje fall blir säkert svaret. Vi måste helt enkelt ha tomtmark att erbjuda.
Fibersatsningen då - den kan vänta! Svaret är nej även där. Får vi ingen fiber i kommunen så är det en starkt utvecklingshämmande faktor. IT-utvecklingen, eller Internet som informations- och kommunikationskanal, går så snabbt och är redan så utvecklad att det inte räcker med trådlöst.
Jag var på teater i helgen hos Komedianterna (...grattis till 30 år förresten!).
Där var en av replikerna: "Det ska fan vara teaterdirektör i Vimmerby!" Får man travestera detta och byta ut teaterdirektör mot kommunalråd?
För det är en mycket, mycket tung uppgift som ligger framför oss och jag kan inte se annat än att vi måste klara den med färre antal anställda medarbetare än vi har idag.
Därför måste kreativiteten komma in i politiken och i administrationen; hur gör vi detta bättre, billigare och med färre mantimmar...? Hur utbildar vi för uppgiften? Hur lockar vi de bästa, mest kompetenta? Vad kan läggas i privat drift, vad måste vi ha kvar i kommunen? Hur kan samhället, föreningslivet, organisationerna, företagen hjälpa vår gemensamma, av alla ägda, kommun?
Ett av svaren på effektiviseringsproblematiken är samarbeten med andra. Detta har vi redan sett och är i full gång att bädda för.
Men jag tror att en annan viktig faktor är att samarbeta brett INOM kommununen och även inom hela den offentliga sektorn. Det håller inte att exempelvis en kommun eftersträvar smarta och effektiva lösningar och så kommer en regional eller nationell beslutande församling och gör nåt annat. Som går åt motsatt håll.
De informella maktkamper jag ser i den offentliga sektorn är fördyrande och skapar ineffektivitet. Prestige och inmutning av revir bygger inget samhälle eller organisation.
Jag tycker vi har kommit en bra bit på väg i Vimmerby kommun men jag har en stor portion ödmjukhet inför fortsättningen.
Jag har dock ingen plan B.
För jag är övertygad om att vi kommer att klara det om vi hjälps åt, företag, organisationer och kommunen.
Och fokuserar på de positiva möjligheter som ändå står till buds.
Jag ska inte föregå VT:s artikel och börja summera nu, det får vänta till efter nyår, men jag kan ändå konstatera att mycket har hänt.
Och fort har det gått (tycker somliga ;-) men ändå kanske inte tillräckligt fort.
Somligt i den offentliga sektorn går extremt sakta. Man kallar den "demokratibranschen" har jag fått lära mig. Och den branschen är inte lönt att försöka förändra, utan här gäller det att försöka anpassa sig och se vad som kan åstadkommas med den branschens spelregler.
Eftersom jag tycker, som ni förstår eftersom jag är part i målet, att vi gjort jättemycket viktigt vill jag påpeka att den stora förtjänsten för detta har kommunchefen och hennes ledningsgrupp.
Det är dom som fått effektuera alla beslut om förändringsarbete och den operativa delen av kommunen har verkligen varit på tå.
Visserligen ska saker och ting inte ta ett år och ibland två år - men i kommunsektorn är det ändå väldigt snabbt om man då betänker att det är en stor mängd förändringar som skett.
Jag har också dessa två år fått ett bra kontaktnät med andra kommuners kommunledningar och med det perspektivet kan även jag se att vi gjort väldigt mycket, väldigt snabbt i Vimmerby kommun de två år som gått.
Jag får tillfälle att återkomma till detta runt årsskiftet.
Vad har vi då framför oss? Framtiden är alltid intressantare än tiden som förflutit. Många på regional- och nationell nivå höjer varningens finger för 2013 och 2014. Man säger att det blir två tuffa år, åtminstone 2013.
Och säkert är det så. Men precis som i allt annat handlar det om hur man rustar sig inför svårigheter.
Förr i tiden, när man av olika tecken förstod att vintern skulle bli svår, samlade man i ladorna, tejpade fönstren, högg mycket ved, fyllde skafferiet och blev på det sättet mentalt förberedda.
Vi bör nog följa mönstret, även om sysslorna är annorlunda.
Vi bör följa "väderprognosen" (läs verksamhetsutvecklingen) och det gör vi bäst genom täta återkopplingar med verksamheterna. Eftersom det är politiken som fattar de breda och djupa besluten är underlagen otroligt viktiga. Ibland slarvar jag själv med att efterfråga dessa, men som väl är är det många politiker i nämnderna nu lätt när händelser utanför prognoserna blir avsevärt värre än man kunnat spå. Sociala området är ett sådant. Men utan vår strikta budget 2012, där vi la nivån för ett stort överskott i kommunen totalt, hade vi knappast klarat socialens 18 Mnkr minus och Teknikens 12 Mnkr minus som man tror att det blir 2012.
Jag tror ändå att vårt balanskrav, botten-botten så att säga, på plus 14 Mnkr blir väl tufft att nå och det måste vi för att inte ha en ryggsäck 2013. Tvåårsbudgeten ger oss dock utrymme att agera.
Nu är vi ändå där, med cirka 30 Mnkr av det cirka 40 mnkr planerade överskottet (best case) förbrukat, och vi kan sörja ett tag men snabbt måste vi titta på 2013 och lika snabbt måste vi rikta åtgärder mot underskotten.
Teknikens underskott ska vi kunna ta ned på sikt genom att gatuunderhållet hamnar i ett bolag. Jag är djupt övertygad om att ett bolag klarar sin ekonomi bättre än en förvaltning, vad gäller sådan produktion som gatuunderhåll.
Socialens underskott hanterade jag i förra söndagens blogg, jag tror om att vi kommer att nå framgång där också, men kanske det inte syns förrän andra halvåret 2013.
Men vad som är ett större bekymmer är - finansen.
Där har vi gynnats av låg ränta, senarelagda eller uteblivna investeringar och därmed låg påverkan på vår driftbudget.
Följande projekt påverkar driftbudgbeten redan andra halvan av 2013 och definivt 2014 och framåt:
- Lundens nya förskola 32 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya demensboendena, en bra bit över 100 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya Ceosarenan 8,5 Mnkr i kapitalinsats.
- Rondeller, parkeringsplatser och annan infrastruktur både på Ceos och vid Cirkusplatsen, kanske 10-15 Mnkr.
- Två nya industriområden, kanske runt 75 Mnkr i kapitalinsats. (visserligen kommer pengar tillbaka när vi säljer tomter men de ska ända räntas under lång tid.)
- Fibersatsning, jag tror vi måste räkna med tvåsiffrigt belopp vardera under flera budgetperioder.
- Nya tomtområden där åtminstone gator måste läggas.
- Förbättringsarbeten, idrottshall, skolor, kommunens byggnader, ett antal miljoner.
Jag kan fortsätta med ett antal projekt till...
Investeringar är knepiga, de märks inte så tydligt i driftbugdten för respektive förvaltning. Men när de är så stora som de vi har kommer både Barn- och Utbildnings och Socialnämnd på ett påtaghligt sätt se en stor påverkan på sina driftbudgetar.
Och det svåra men detta stora investeringsbehov är; hur ska något kunna prioriteras bort eller skjutas på framtiden?
Demensboendebehovet har vi ärvt; under flera mandatperioder har den frågan skjutits fram.
Förskolorna möglade, också de besluten har valsat länge. Vi måste ta dem båda för framtidens skull.
Precis som Ceosvallen. Långbänken har varit påfrestande.
Precis som Industriområdena som fanns med redan i ÖP:n 2007 och där inte ett spadtag tagits ens 2010.
Tomtområden då? Ja, finns det inga attraktiva tomter att bygga på, var ska det behovet tillfredsställas då? Inte i denna kommun i varje fall blir säkert svaret. Vi måste helt enkelt ha tomtmark att erbjuda.
Fibersatsningen då - den kan vänta! Svaret är nej även där. Får vi ingen fiber i kommunen så är det en starkt utvecklingshämmande faktor. IT-utvecklingen, eller Internet som informations- och kommunikationskanal, går så snabbt och är redan så utvecklad att det inte räcker med trådlöst.
Jag var på teater i helgen hos Komedianterna (...grattis till 30 år förresten!).
Där var en av replikerna: "Det ska fan vara teaterdirektör i Vimmerby!" Får man travestera detta och byta ut teaterdirektör mot kommunalråd?
För det är en mycket, mycket tung uppgift som ligger framför oss och jag kan inte se annat än att vi måste klara den med färre antal anställda medarbetare än vi har idag.
Därför måste kreativiteten komma in i politiken och i administrationen; hur gör vi detta bättre, billigare och med färre mantimmar...? Hur utbildar vi för uppgiften? Hur lockar vi de bästa, mest kompetenta? Vad kan läggas i privat drift, vad måste vi ha kvar i kommunen? Hur kan samhället, föreningslivet, organisationerna, företagen hjälpa vår gemensamma, av alla ägda, kommun?
Ett av svaren på effektiviseringsproblematiken är samarbeten med andra. Detta har vi redan sett och är i full gång att bädda för.
Men jag tror att en annan viktig faktor är att samarbeta brett INOM kommununen och även inom hela den offentliga sektorn. Det håller inte att exempelvis en kommun eftersträvar smarta och effektiva lösningar och så kommer en regional eller nationell beslutande församling och gör nåt annat. Som går åt motsatt håll.
De informella maktkamper jag ser i den offentliga sektorn är fördyrande och skapar ineffektivitet. Prestige och inmutning av revir bygger inget samhälle eller organisation.
Jag tycker vi har kommit en bra bit på väg i Vimmerby kommun men jag har en stor portion ödmjukhet inför fortsättningen.
Jag har dock ingen plan B.
För jag är övertygad om att vi kommer att klara det om vi hjälps åt, företag, organisationer och kommunen.
Och fokuserar på de positiva möjligheter som ändå står till buds.
söndag 9 december 2012
Vimmerbys svåra sociala utmaning
Vimmerby kommun står inför stora sociala utmaningar.
Som hos många andra kommuner ökar nu våra sociala kostnader och socialförvaltningens utredning, som presenteras för Socialnämnden den 13 december, visar på kraftigt ökade kostnader.
Kostnaderna ökar över hela linjen; förebyggande, försörjningsstöd, utredningar, placeringar och också personalkostnader eftersom man haft svårt att rekrytera egen personal och fått använda bemanningsföretag.
När utredningarna tar alla resurser så saknas det på andra områden.
I fredags besökte jag familjeenhetens sex medarbetare och fick under förmiddagen deras bild av situationen.
På en familjeenhet arbetar man med alla åldrar av människor i social nöd; barn, ungdomar, vuxna och gamla, infödda svenskar som nysvenskar.
I många fall arbetar man med hela familjer, i en del fall också med enbart kanske någon familjemedlem i fokus och resterande familjemedlemmar ges stöd.
Jag fick tillfälle att lyssna på deras berättelser, både om framgångsrikt och mindre framgångsrikt arbete och också vad de tror om framtiden. Samtidigt fick jag tillfälle att vädra några egna idéer och diskutera dessa.
Precis som många andra kommunanställda; man gör ett fantastiskt jobb. Och det är ett jobb man inte kan göra utan stark utvecklad empati och ett brinnande intresse för humana frågor.
Men jag tog också med mig svårigheten man idag har att få landstingets inrättningar att gå i takt med kommunen, många gånger får kommunen i onödan ta över där landstinget inte förmått ta sitt ansvar. Och det är ett bekymmer jag tänker ta vidare till landstingets politiker. Många kommuner har samma problem.
Jag blir mer och mer övertygad om att vi måste jobba mer i fokusprojekt i kommunen. Social omsorg är en kärnverksamhet för en kommun, och därför en djup angelägenhet för politiken. Men också detta område måste underkastas kostnadskontroll, återkoppling, resultatmätning och framförallt målstyrning. Det går i flera fall att genomföra mätningar.
Skapa ett förslagsvis 3-årigt fokusprojekt; en styrgrupp med en (helst externt rekryterad) projektledare som sätter samman medarbetare kring ett bord, alla med samma uppgift; att från barnsben, genom tonåren och upp i livet se till att människor i riskzonen kommer på rätt spår i livet. Medarbetare som kanske är tjänstlediga från sina ordinarie jobb under de tre åren för att fokusera enbart på detta? Ett specialfokuserat team? Är det möjligt att sätta samman sådana i en kommun?
Hur skulle det gå till? Jag tror folk ska väljas till en sådan grupp utifrån sitt genuina intresse, och inte utifrån befattning. Ofta blir grupper sammansatta utifrån medarbetares befattningar, representation, och man sitter där för man har ett visst ansvar i sin tjänsteutövning. Kompetent är man säkert, men brinner man för uppgiften?
Säg att vi lyckas sätta samman en sådan grupp av folk som brinner, från olika områden; förskola och skola, landsingets och socialnämndens relevanta verksamheter, polis, integrationsenheten, fritidssidan, föreningslivet etc – vad skulle inte den kunna åstakomma?
För att öka möjligheterna; ge gruppen en egen budget och styr dem med målsättningar och inte med detaljer. Budskapet: ”Fånga upp barn i riskzonen redan i förskolan, följ hela vägen, sätt in åtgärder, stöd och mentorskap"
När jag förra veckan diskuterade detta med socialnämndens ordförande, socialchefen och kommunchefen var vi alla inne på att vi behöver en bredare samverkan för att lyckas.
På Familjeteamet är man av samma åsikt: en bredare samverkan, tidigt ingripande för förebyggande verksamhet.
Men hur ska man kunna rapportera så att resultaten syns? Svaret är: det behövs inte alltid siffror, man kan rapportera med fallstudier, med enkäter, med prognoser och komplettera med de mätningar som finns.
Fredagsförmiddagens möte kändes viktigt för mig. Jag fick ånyo insikter som gör att jag kan styra in mig själv på viktiga frågor; jag ser att jag har ett eget arbete att göra gentemot politiken i stort men också polismyndighet och landsting bland annat.
Den 8 januari ska Socialnämnden komma till kommunstyrelsen för att återigen redovisa hur läget ser ut.
Kanske man då inte ännu landat i ett åtgärdspaket och ett ”socialt grepp” som innebär att vi kommer igång med nya angreppsätt, men ändå... att man kan redovisa att vi är på väg .
Utvecklingen måste bromsas snabbt – och vändas.
Av både humana och ekonomiska skäl.
12 Mnkr mer än budget kostar den sociala sidan per den siste november. Aktualiseringar, dvs när folk slår larm inom skola, förskola, omsorg etc, har ökat och det innebär att vi enligt lag måste utreda.
De här larmen kom tidigare också, men då ringde man till Familjeteamet direkt som hade resurser att prioritera till detta förebyggande arbete. Det har man inte idag, menar man.
Jag tror att det är en av orsakerna till problemen, men långt ifrån den kompletta bilden.
Jag tror vi måste jobba brett, riktigt, riktigt brett för att komma in i samhället på djupet, redan i förskolan, på mellanstadiet, i den utsatta familjen. Fler måste ta ansvar; skolan, landstinget, polisen, kriminalvården.
Och fler måste vara med att betala - alla får annars sin del av utanförskapets yttringar i takt med att livet går snett från förskolan och uppåt.
En svår uppgift för socialförvaltningen som äger frågan. Men jag är övertygad om att det går att hitta en bra modell, en bra lösning.
lördag 8 december 2012
Kommentar till Lars Johanssons (v) inlägg i VT idag
Vänsterpartiets Lars Johansson, Vimmerby, tycker i dagens Vimmerby Tidning att jag lagt ett skamligt förslag.
Vimmerby Tidning beskriver dock inte förslaget och bakgrunden till det, läsarna kan därför inte bilda sig en egen uppfattning.
Här är mitt personliga förslag:
- Jag tycker att vår Integrationsenhet ska utreda hur många flyktingar Vimmerby kommun kan ta emot mot bakgrund av de resurser man har, INRÄKNAT att man nu också får sköta folkbokföring och ersättningsansökningar åt flyktingarna när Servicekontoret ska flytta till Västervik i sommar.
- Servicekontorets två statliga medarbetare ska ersättas av kommunens folk, dels genom att vi får vara medföljare till Västervik, dels att vi får administrera annat via Internet som dessa flyktingar sannolikt inte kan hantera.
Bakgrunden:
Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket har en Serviceenhet i Vimmerby i Focushuset, alldeles intill vår Integrationsenhet. Det gemensamma arbete dessa har att sköta är bland annat folkbokföring och ersättningar till flyktingar som nyanländer. De hämtas i regel i Kalmar ochbilas/bussas till Vimmerby. Det första dessa flyktingar måste ha är en registrering i folkbokföringen.
När nu de statliga verkens gemensamma kontor läggs ned får dessa ärenden avhjälpas i Västervik. Det innebär att integrationsenhetens personal får följa med. Alternativet är att medarbetarna får hjälpa flyktingen att registrera uppgifter via nätet.
I båda fallen är det kommunalt arvoderade medarbetare som får göra statens medarbetares jobb därför att staten dras sig undan sitt trygghetssystem i Vimmerby.
Detta faktum anser jag som kommunpolitiker ska påpekas för staten: vi har en överenskommelse stat och kommun, där varje part sköter sitt. Nu vill statliga verk dra sig undan sin del av ansvaret och föra över det på kommunen.
Kommunen å sin sida har tillsatts de resurser man kan tillsätta för det antal flyktingar man tar emot och för en bibehållen kvalité. Det är inte så att vi ska försämra vår del i mottagandet för att staten inte sköter sitt. De som blir lidande av detta är kommunens medarbetare och i värsta fall flyktingarna.
Enligt Lars Johansson (v) ska vi inte alls reagera på statens indragning.
Och gör vi det så ska vi kallas Sverigedemokrater.
Det är en fullständigt obegriplig vinkling.
Vimmerby Tidning beskriver dock inte förslaget och bakgrunden till det, läsarna kan därför inte bilda sig en egen uppfattning.
Här är mitt personliga förslag:
- Jag tycker att vår Integrationsenhet ska utreda hur många flyktingar Vimmerby kommun kan ta emot mot bakgrund av de resurser man har, INRÄKNAT att man nu också får sköta folkbokföring och ersättningsansökningar åt flyktingarna när Servicekontoret ska flytta till Västervik i sommar.
- Servicekontorets två statliga medarbetare ska ersättas av kommunens folk, dels genom att vi får vara medföljare till Västervik, dels att vi får administrera annat via Internet som dessa flyktingar sannolikt inte kan hantera.
Bakgrunden:
Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket har en Serviceenhet i Vimmerby i Focushuset, alldeles intill vår Integrationsenhet. Det gemensamma arbete dessa har att sköta är bland annat folkbokföring och ersättningar till flyktingar som nyanländer. De hämtas i regel i Kalmar ochbilas/bussas till Vimmerby. Det första dessa flyktingar måste ha är en registrering i folkbokföringen.
När nu de statliga verkens gemensamma kontor läggs ned får dessa ärenden avhjälpas i Västervik. Det innebär att integrationsenhetens personal får följa med. Alternativet är att medarbetarna får hjälpa flyktingen att registrera uppgifter via nätet.
I båda fallen är det kommunalt arvoderade medarbetare som får göra statens medarbetares jobb därför att staten dras sig undan sitt trygghetssystem i Vimmerby.
Detta faktum anser jag som kommunpolitiker ska påpekas för staten: vi har en överenskommelse stat och kommun, där varje part sköter sitt. Nu vill statliga verk dra sig undan sin del av ansvaret och föra över det på kommunen.
Kommunen å sin sida har tillsatts de resurser man kan tillsätta för det antal flyktingar man tar emot och för en bibehållen kvalité. Det är inte så att vi ska försämra vår del i mottagandet för att staten inte sköter sitt. De som blir lidande av detta är kommunens medarbetare och i värsta fall flyktingarna.
Enligt Lars Johansson (v) ska vi inte alls reagera på statens indragning.
Och gör vi det så ska vi kallas Sverigedemokrater.
Det är en fullständigt obegriplig vinkling.
söndag 2 december 2012
Fabriken, jobb och social omsorg
Flashback omedelbart när jag klev innanför dörren på Fabriken i Vimmerby.
Just där soffan står, just där jag blev bjuden på kaffe av föreståndare Yvonne Karlsson och hennes medarbetare; där stod jag och sjöng "Staffan var en stalledräng" för mamma och hennes arbetskompisar, sömmerskor hela bunten, vid Lucia för sissådär 54 år sedan.
Ungefär...
Kaffe fick jag inte då, men däremot var damerna på Mästersöm frikostiga med småslantar som man kunde köpa kola för nere på kafé Stjärnan som låg granngårds i Stjärnhusen. Sjöng man bara tillräckligt många stjärngossevisor och log så brett man kunde så kom det en slant i handen...
Undrar om barndomen är ungefär likadan för barnen idag, som den var för mig i stjärnhusen?
Tillbaka till framtiden. Eller riktigare nutiden. Lyssnarresan gick denna gång till Fabriken som ni säkert förstått och det här är nutidens ungdomsgård (vår var kaféerna i stan. Å så baksidan på hyreshuset...).
Ungdomsgård är det inte heller längre, och inte heller fritidsgård. Mer relevant är: allaktivitetshus! För här bryter man generationsgränserna på många håll! Gamla och unga fikar tillsammans, spelar tillsammans och pratar tillsammans.
Efter 3,5 år är Fabriken det allaktivitetshus många hoppats på; fullt med verksamhet i möteslokalerna, i källaren där Boulspelet pågår, borta vid snokerborden (biljard) och i kafét. Också funktionshindrade är här just därför att aktiviteterna riktar sig till alla.
- Jag är nöjd, säger Yvonne. Det är också roligt att många föräldrar kommer på våra föräldrarkafér, där kan vi prata om hur ungdomarna mår, vad de gör och hur allt fungerar.
Ett 50-tal ungdomar brukar regelbundet besöka Fabriken, en del för att få läxhjälp, andra för att delta i aktiviteter.
Nu försöker man också ordna sommarjobb åt ungdomarna, de kommunala sommarjobben vill säga. Fördelningen måste bli någolunda rättvis över de tre år som man går i gymnasiet.
Utan Fabriken skulle Vimmerby vara en fattigare kommun.
Intressanta två timmars besök för mig.
När vi nu har en månad kvar av 2012 så börjar vi se vårt resultat, både det ekonmiska och det verksamhetsmässiga.
När det gäller äldreomsorgen är den under ständig förbättring. Nu försöker man öka kontinuiteten hemma hos de gamla genom att se över hur Vimmerby stad ska delas upp. "Distrikten" har behov av att bli mindre för att inte de gamla ska möta för många människor i hemtjänsten.
Matproduktionen har utretts och nya beslut är på väg. Det ska bli tillagningsskök igen så sakteliga. Först ska dock kalkyler gås igenom.
Däremot håller gamla socialnämndens verksamhet på att gå över styr; kostnaderna skenar och överskridandet är en bra bit över 10 Mnkr bara för den rena socialverksamheten.
Vi behöver nu organisera verksamheten för att få ned placeringar, försörjningsstöd och andra dyra insatser, både för individens hälsa och kommunekonomins skull.
Socialnämnden har gjort en kraftig genomlysning som kommunstyrelsen fått ta del av och det är en skrämmande läsning. Och en skrämmande utveckling.
Här måste vi mobilisera gemensamma krafter skola, omsorg, socialtjänst, polis, landsting, arbetsförmedling, integrationsenhet, etc.
I morgon måndag ska vi ha ett arbetsmöte där socialnämndens ordförande och jag deltar. Därefter måste vi sjösätta en bred projektgrupp, precis som vår arbetsmarknadsenhet som nu är på väg att formeras, för att klara de svåra åtaganden som väntar.
Visst behövs pengar. Mycket pengar. Och vi är beredda att satsa dem men då måste systemen vara uppkopplade så vi snabbt får veta om de gör nytta eller inte, dokumentationen måste vara rigorös, researchen hur andra kommuner når framgång detaljrik. Vi har inte råd att skjuta bredvid med våra resurser, de måste användas effektivt.
Hur ser framtidens jobb ut?
Hur ska man jobba i företag och kommun i framtiden?
Sparade en debattartikel från Dagens Industri den 14 november i år, skriven av Anders Flodström, universitetslektor, Sven Otto Littorin f d arbetsmarknadsminister samt David Nordfors, ordförande i tankesmedjan IIIJ, Silicon Valley.
Jag citerar följande:
- Ingen arbetsplats, organisation eller företag klarar sig i längden från innovation och entreprenörsskap. Och vad sker i skolans värld? Hur många komunala skolor investerar i pedagogisk innovation? Hur många har en innovationsansvarig eller sätter av tid till att sporra nytänkande internt?
- Mångsyssleri, kompetens och talang - inte kunskap och livslångt lärande - är nycklar till framgång i morgon. Den gamla arbetsmarknaden kommer på skam, tvånget att sätta en enda traditionell etikett på folk för att kunna förmedla jobb håller inte längre. Personliga egenskaper som social förmåga, förändringsbenägenhet och problemlösning står i centrum. Hur skolan fostrar dessa blir otreoligt viktigt framöver.
Skrev de alltså den 14 november i år.
Nåt att fundera på för alla och envar.
Just där soffan står, just där jag blev bjuden på kaffe av föreståndare Yvonne Karlsson och hennes medarbetare; där stod jag och sjöng "Staffan var en stalledräng" för mamma och hennes arbetskompisar, sömmerskor hela bunten, vid Lucia för sissådär 54 år sedan.
Ungefär...
Kaffe fick jag inte då, men däremot var damerna på Mästersöm frikostiga med småslantar som man kunde köpa kola för nere på kafé Stjärnan som låg granngårds i Stjärnhusen. Sjöng man bara tillräckligt många stjärngossevisor och log så brett man kunde så kom det en slant i handen...
Undrar om barndomen är ungefär likadan för barnen idag, som den var för mig i stjärnhusen?
Tillbaka till framtiden. Eller riktigare nutiden. Lyssnarresan gick denna gång till Fabriken som ni säkert förstått och det här är nutidens ungdomsgård (vår var kaféerna i stan. Å så baksidan på hyreshuset...).
Ungdomsgård är det inte heller längre, och inte heller fritidsgård. Mer relevant är: allaktivitetshus! För här bryter man generationsgränserna på många håll! Gamla och unga fikar tillsammans, spelar tillsammans och pratar tillsammans.
Efter 3,5 år är Fabriken det allaktivitetshus många hoppats på; fullt med verksamhet i möteslokalerna, i källaren där Boulspelet pågår, borta vid snokerborden (biljard) och i kafét. Också funktionshindrade är här just därför att aktiviteterna riktar sig till alla.
- Jag är nöjd, säger Yvonne. Det är också roligt att många föräldrar kommer på våra föräldrarkafér, där kan vi prata om hur ungdomarna mår, vad de gör och hur allt fungerar.
Ett 50-tal ungdomar brukar regelbundet besöka Fabriken, en del för att få läxhjälp, andra för att delta i aktiviteter.
Nu försöker man också ordna sommarjobb åt ungdomarna, de kommunala sommarjobben vill säga. Fördelningen måste bli någolunda rättvis över de tre år som man går i gymnasiet.
Utan Fabriken skulle Vimmerby vara en fattigare kommun.
Intressanta två timmars besök för mig.
När vi nu har en månad kvar av 2012 så börjar vi se vårt resultat, både det ekonmiska och det verksamhetsmässiga.
När det gäller äldreomsorgen är den under ständig förbättring. Nu försöker man öka kontinuiteten hemma hos de gamla genom att se över hur Vimmerby stad ska delas upp. "Distrikten" har behov av att bli mindre för att inte de gamla ska möta för många människor i hemtjänsten.
Matproduktionen har utretts och nya beslut är på väg. Det ska bli tillagningsskök igen så sakteliga. Först ska dock kalkyler gås igenom.
Däremot håller gamla socialnämndens verksamhet på att gå över styr; kostnaderna skenar och överskridandet är en bra bit över 10 Mnkr bara för den rena socialverksamheten.
Vi behöver nu organisera verksamheten för att få ned placeringar, försörjningsstöd och andra dyra insatser, både för individens hälsa och kommunekonomins skull.
Socialnämnden har gjort en kraftig genomlysning som kommunstyrelsen fått ta del av och det är en skrämmande läsning. Och en skrämmande utveckling.
Här måste vi mobilisera gemensamma krafter skola, omsorg, socialtjänst, polis, landsting, arbetsförmedling, integrationsenhet, etc.
I morgon måndag ska vi ha ett arbetsmöte där socialnämndens ordförande och jag deltar. Därefter måste vi sjösätta en bred projektgrupp, precis som vår arbetsmarknadsenhet som nu är på väg att formeras, för att klara de svåra åtaganden som väntar.
Visst behövs pengar. Mycket pengar. Och vi är beredda att satsa dem men då måste systemen vara uppkopplade så vi snabbt får veta om de gör nytta eller inte, dokumentationen måste vara rigorös, researchen hur andra kommuner når framgång detaljrik. Vi har inte råd att skjuta bredvid med våra resurser, de måste användas effektivt.
Hur ser framtidens jobb ut?
Hur ska man jobba i företag och kommun i framtiden?
Sparade en debattartikel från Dagens Industri den 14 november i år, skriven av Anders Flodström, universitetslektor, Sven Otto Littorin f d arbetsmarknadsminister samt David Nordfors, ordförande i tankesmedjan IIIJ, Silicon Valley.
Jag citerar följande:
- Ingen arbetsplats, organisation eller företag klarar sig i längden från innovation och entreprenörsskap. Och vad sker i skolans värld? Hur många komunala skolor investerar i pedagogisk innovation? Hur många har en innovationsansvarig eller sätter av tid till att sporra nytänkande internt?
- Mångsyssleri, kompetens och talang - inte kunskap och livslångt lärande - är nycklar till framgång i morgon. Den gamla arbetsmarknaden kommer på skam, tvånget att sätta en enda traditionell etikett på folk för att kunna förmedla jobb håller inte längre. Personliga egenskaper som social förmåga, förändringsbenägenhet och problemlösning står i centrum. Hur skolan fostrar dessa blir otreoligt viktigt framöver.
Skrev de alltså den 14 november i år.
Nåt att fundera på för alla och envar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)