Nyårsbetraktelse 2012

"Sex äpplen låg i en korg och sex flickor befann sig i rummet. Flickorna tog var sitt äpple, men det låg ändå kvar ett äpple i korgen. Hur kunde det komma sig?"

Den som står för denna gåta heter Paul Sloane. Han har gett ut flera böcker. Förutom "De sex äpplena" också "Mannen i hissen", (Brain Books). Säkert fler. Men det är dessa två böcker jag har i hyllan.
Jag köpte dem när de kom ut 1992-1993 i desperation; jag behövde hjälp att tänka utanför boxen, tänka mer eller mindre i ett kaos, snarare än vertikalt och horisontellt.
Jag vet inte om det var rätt beskrivning men jag tror du förstår. Man sitter ofta fast i sina invanda tankar och det märks väldigt tydligt när man ska lösa Paul Sloanes problem. Här ett relativt enkelt:

"En kvinna har två söner som föddes samma timme, samma dag, samma år. Men de var inte tvillingar. Vad var de?

Hur ska jag kunna attackera detta problem?
En del har svaret givet direkt. Ibland, inte alltid. På något sätt har de sett lösningen, kanske bearbetat frågan i det undermedvetna och får upp svaret till ytan.
Men lösningen kommer inte genom den logiska analysen man normalt gör. Du måste överskrida, överbrygga och bryta igenom dina invanda tankeramar och för det behövs det - fantasi.
Fantasi är din bästa resurs när du ger dig in i denna ovanliga, tokiga, osannolika och ytterst ologiska värld där du behöver tänka lateralt, beskriver baksidestexten på boken "Mannen i hissen".

"En man bor på tionde våningen i ett hyreshus. Varje dag tar han hissen ned till bottenvåningen för att gå till jobbet eller för att gå och handla. När han kommer tillbaka tar han alltid hissen upp till sjunde våningen och därifrån går han sedan upp till sin lägenhet på tionde våningen. Varför gör han det?

Jag har en annan bok i ämnet, en bok av Edvard de Bono, som faktiskt myntade begreppet Lateralt Tänkande. Många av er känner säkert igen "De tänkande hattarna" - en gruppövning där var och en bär en hatt på vilken det följer en egenskap; pessimistisk, optimistisk, sur, glad, etc.
En övning jag kört i mitt tidigare jobb, inte bara tillsammans med medarbetare utan också med många kunder. Alla har haft stor behållning av övningen.
För den ger möjlighet till att tänka utanför boxen, att försöka finna det ologiska, som just i detta fall är vägen som öppnar möjligheter.

Många undrar nu säkert när jag ska knyta ihop säcken, det kommer strax.
Jag ska först ge ett exempel på enkelt idéarbete byggt på lateralt tänkande. Slumpordstekniken går ut på att ur en lista på säg 100 ord (substantiv och adjektiv är enklast) slumpmässigt välja ett ord.

Problemet: Vi ska anlägga en strörre parkeringsplats. Hur?

Det allra enklaste är givetvis att lägga den stora parkeringsplatsen i ett rutsystem, såsom miljontals parkeringsplatser är uppritade sedan bilen föddes. En fyrkant eller rektangel med många likadana p-fickor inritade med vita streck på asfalten.
Vi söker en annan lösning.
Vi väljer ett slumpord slumpmnässigt genom att be någon säga en siffra. Det blev 67. Den 67:e ordet är... alpväg.
Genom frågor tar vi oss fram. Vad har en alpväg för egenskaper? Krokig. Slingrande. Stigande. Smal, Karg. Farlig. Härlig utsikt. Hög luft. Kan vara hal. Etc.
När vi sedan utvärderar försöker vi överföra nya egenskaper (alpvägens) på vår stora parkeringsplats. Går den att göra krokig? Slingrande? Smal? Stigande? Farlig? Etc...
Tja, farlig kanske vi måste stryka om det inte ger fler idéer men Slingrande var ganska bra, kanske en slingrande väg genom parkeringsfältet med en plats här och där, kanske "farlig" på så sätt att hastigheten ska hållas nere, kanske "stigande" genom att bygga vissa platser lutande (går det att spara yta här?) etc.
Blev vi inte nöjda? Jamen, då tar vi ett nytt slumpord! Mer idéarbete!

Ja, ni förstår tanken och metoden.
Nu kommer det ni förstått: jag har aldrig varit inne i en verksamhet med så stort behov av lateralt tänkande som en offentlig, kommunal förvaltning.

Man brukar fråga mig: Har ni mycket jobb på kommunen?
Jag svarar alltid: Här finns hur mycket som helst att göra!
Följdfrågan: Är det görligt?
Svaret: Det är inte Mission Impossible men...det handlar om inställning och attityd.
Ungefär som han som skulle sälja skor i Sahara (vars företrädare sagt att här bär ingen skor så här finns ingen marknad) mailade hem till chefen: ingen här bär skor här så marknaden är gigantisk!

Om jag har en uppgift som kommunalråd, utöver att driva poltiskt arbete, så är det att försöka få in det laterala tänkandet.
Kommunchefen är till sin natur ifrågasättande, hon har därför hälften gjort. Frågandet är centralt i idéarbete.
Lateralt tänkande bygger på att man ifrågasätter de invanda tankemönstren, ställer frågor som måste få svar och öppnar upp tankevurpor som kan te sig uppseendeväckande vid en första anblick, men som leder problemet vidare till en av alla de lösningar som finns.
I en kommun, inte nödvändigtvis enbart Vimmerby utan jag tror de flesta, så sitter man fast i rutmönster som ger samma svar hela tiden. Och ska man göra något annorlunda så är det andra mönster på andra skrivbord som också måste ändras och helt plötsligt är projektet så stort att man faller tillbaka till rutmönstret.
För att lyckas behöver alla vändas - samtidigt.
Till att börja med genom att öppna upp för iémöten.
(Ibland tenderar kommunstyrelsen att bli ett idémöte och det är något som kan både reta och roa. Jag brukar säga att roliga möten kan bli kreativa - tråkiga, sura möten kommer så småningom ingen till...).

Min önskan för de resterande två åren av mandatperioden är därför att vi ska öppna upp taket på stadshuset, i våra bolag, i alla våra verksamheter, släppa ut rädslan, repa mod och våga vara kreativa. Ärendelistan i kommunens ledningsgrupp måste också innehålla punkten Idémöte, där ledningen tillsammans attackerar ett problem.

Jag har personligen inget problem med att vi alla politiker sitter i samma idémöte men sannolikt är rutsystemet "partierna" för etablerade och därför får vi väl ha våra idémöten på var sitt håll, alliansen och oppositionen. Jag kommer dock att försöka skapa idémöte som en del i vårt presidieberedning kommande år. Vi är en lagom stor grupp för att kunna göra nåt bra av det.

Jag föreslår också att alla  förvaltningar ska ha ett ärende på dagordningen som heter "Idéarbete.
Tjänstemännen kan, likaväl som politikerna, organisera regelmässiga möten där idéarbete står på dagordningen.
Kommunens största företag, Vimmerby kommun, måste organisera idéarbete för att komma fram.
I min värld skulle alla tränas i att söka idéer till nya lösningar, nya sätt att hantera problem, nya sätt att uttföra verksamhet, nya sätt att utreda.
Det är en stor apparat att hantera, men oj så lönsam den skulle vara över tiden!

Vi står inför mycket stora problerm;  de högsta investeringskostnaderna någonsin i den kommunala verksamheten, de högsta någonsin i bolagen (både Wemab och Näs), en mycket stor social utmaning, en växande äldre befolkning, en make over av stadsplaneringen, etc.

Vi står också inför de största möjligheterna någonsin: Astrid Lindgrens Värld ska ta språnget och Vimmerby kommun kan hänga på, vi  både är och har ett varumärke/destination, vi har en stark sparkassa i form av skogsegendomar, vi har en ny startklar organisation och ledningsgrupp, vi har en stark småindustri och en stabil livsmedelsindustri som växer.

Vimmerby, Sveriges mest lekfulla destination.
Vimmerby kommun, Sveriges mest kreativa organisation.
Är det möjligt?
Jag tror det går!

Gott Nytt År alla kommuninvånare!


Fotnot: Svaret på gåtorna publiceras nästa år. Du får först någon dag på att lösa dem. Så håll utkik efter svaret i denna blogg på nyårsdagen, direkt efter tolvslaget. Du kan ju alltid ta hjälp av sällskapet du har på nyårsafton. :-)