Skrivet i Roger E. Allens "Management enligt Puh" - och alla kan givetvis leva sig in i besvärligheterna som beskrivs.
I nästa stycke kontrasten:
"Men inomhus, om man satt i en bekväm stol framför brasan och hade gott arbetssamvete, en liten munsbit av något slag på bordet bredvid sig och en mycket bra bok att läsa, var dagen perfekt."
För mig har arbete ett basalt värde, jag måste arbeta för att ha balans i mitt liv.
Arbete skapar möjlighet till självförverkligande, till att själv ha möjligheten att forma sitt jag, ja...till och med sitt liv.
Definitionen på arbete är givetvis inte detsamma idag som förr; arbete kan definieras som Moder Thereses välgörenhetsarbete, likväl som en plats i en lärosal eller i ett uppdrag.
Njutningen är givetvis fullständig - och uppbygglig - om man också kan sitta bekvämt i en fåtölj och njuta av ett gott arbetssamvete.
Arbete är en viktig del av livet.
Det är viktigt att alla får den möjligheten; att alla från sina val i skolan, sina val i sitt civila liv till sina val av arbete har möjlighet att forma sitt jag, sin utgångspunkt.
Så är det inte idag.
Jag känner mig i ständig opposition.
När jag söker svar i Den Stora Partiorganisationen så får jag svaret att det är rätt. Jag ska vara i opposition; mot etablissemanget, mot stagnation och mot orättvisor.
Det är mitt jobb och mitt kall som moderat.
Att leva i en demokrati där opposition får bedrivas mot den regering vars majortet består av det egna partiet, är tacksamt. Det skapar möjlighet till djup påverkan.
Å andra sidan skulle jag inte kunna fungera politiskt annars...
Det är för möjligheterna, värderingarna och friheten att kunna vara i ständig opposition jag är just moderat.
Ibland hör man; "Det finns jobb, bara de tar sig samman att skaffa ett!" eller "Klipp håret och skaffa dig ett arbete!" som jag själv fick höra som mycket ung.
Insikten om att sakers förhållande inte är riktigt så enkla får man om man arbetar i politiken.
Som företagare ser man inte den sidan; då är företaget, precis det vore en egen människa, det viktigaste och allenarådande och ska så vara.
Företaget har ett gigantiskt ansvar mot alla de som arbetar i det, och ibland måste beslut tas som räddar företaget men inte alla som arbetar i det. Företaget måste fortleva, dess stora samhällstjänst måste fortleva, folk måste ha jobb.
Företagets väl och ve går före dess ägare. Tanken kan tyckas svår.
Hur konstigt det än låter är det så.
I framgångsrika företag dock, sammanfaller ägarens och företagets intentioner.
Som politiker ser man företagets stora möjligheter, men också dess tillkortakommanden. Företaget behöver inte samverka med samhället (även om det ger fördelar), ingen kräver att det ska lägga gratis tid i samhällsbygget och alla accepterar att det står sig själv närmast.
Politiken får ta resten.
Om en arbetssökande ska kunna bryta in i företaget och få ett anställningsbevis kräver det antingen extra ordinära teoretiska eller praktiska kvalifikationer - eller också en framåtanda som sannolikt kommer med generna.
Den som inte har något av detta, de som har brister i utbildningen, har stökiga hem, har föräldrar som inte kan ge stöd och uppmuntran, har ensamheten som kompis eller har flytt sitt land och lever i en ny kultur de inte förstår - de är alla politikens skötebarn, inte i första hand företagens.
Alla politiker, av hela sitt hjärta, unnar alla dessa att få "sitta bekvämt i en fåtölj och ha gott arbetssamvete" - ja, det är själva existensen av dessa och möjligheten att förändra, som ger politikerna drivkraft, många gånger ideellt, att forsätta söka och pröva lösningar.
Många företagare undrar nog hur detta kan intressera människor så till den grad att de blir politiker.
Ett ekorrhjul, en hopplös karusell som hela tiden kommer tillbaka till startpunkten, tycker många.
Så kan det nog betraktas - men över tiden har politikerna i generationer skapat förändring som vi alla i samhället kallar utveckling, välståndsbygge, välfärd.
Politik är byggnation, förändring, förbättring.
Det är inte lönen som driver en poliker, det är möjligheten att skapa förändring till det bättre för människor. Glädjen i ett engagemang för någon, för något, för framtiden.
I det perspektivet ska vi alla vara glada över att någon vill ta jobbet.
Jag vill passa på att tacka alla Vimmerbys politiker, för det stora arbete
ni lägger ned för vår lilla kommun. Utan er skulle kommunen stå helt stilla.
Jag vill också tacka alla medarbetare som trots order, och kontraorder, ändå ser
till att producera den välfärd vi politiker beslutar om.
Kommunen är vi alla.
I Vimmerby ska vi attackera utanförskapet. Vi ska göra det samfällt, engagerat och med frenesi!
Vi skapar en arbetsmarknadsenhet där ALLA ska samarbeta, ingen ska se sitt eget revis som något att bevaka, utan något att hämta energi ur.
Ett uppdrag för politiker i alla läger är att trumma det mantrat till alla, överallt, ständigt: samarbeta över de fiskala gränserna, samarbeta om era pengar, samarbeta om era åtgärder!
Vi ska bryta ned arbetslösheten, bryta ned utanförskapet; det är vårt gemensamma mål!
Strategin är inte enbart att mobilisera akuta åtgärder utan också att medverka till att fler jobb skapas.
Det är hela spektrat; fylla utbildningsluckor, ordna praktikplatser i både företag och kommun, effektivisera mentorskap, öka kontakten med företagen.
Samtidigt måste kommunen samverka ännu mer med företagen för att underlätta jobbskapande; var och vilka kan utvecklas, var finns möjligheterna, inte om, utan hur kan kommunen hjälpa till?
Det finns mycket som kännetecknar en bra kommun.
För mig är det hög kvalité i barnomsorg och skola, hög kvalitet i vård och omsorg och ett bra lokalt näringslivsklimat.
För att få pengar till dessa stora uppgifter måste vi ha en hög lägstanivå; kommunen måste klara att höja lägstanivån inom socialtjänsten och se till att folk så långt möjligt tillskansar sig förmågan att klara sig själva.
För detta behövs det stöd och det är kommunens andra stora attack mot utanförskapet; vi måste samverka över gränserna, hitta styrformerna, utbyta information och sätta in åtgärder som verkligen gör skillnad för det socialt drabbade.
2013 blir det en mycket stor uppgift för tjänstemän och politiker i kommunen.
Som ni ser hänger allt samman.
Lösningen är inte ett bidragssamhälle där incitament för att klara sin egen försörjning, eller för att förverkliga drömmar, suddas ut. Ett samhälle där staten axlar individens ansvar.
Lösningen är heller inte ett kallt, osolidariskt samhälle utan gemenskap och där ingen tar hand om en annan. Där vi inte ser varandra och där vi saknar inlevelse.
Lösningen är än mer komplex, svår att beskriva i en kort mening, svår att hämta i ett enda parti.
Lösningen finner vi i den demokratiska diskussionen, i samtalen, i våra öppna sinnen - i samverkan.
Och ett vet jag; näringslivet och kommunen måste jobba tillsammans i ett gemensamt intresse av att skapa välstånd för alla, den offentliga sektorns utmaning är att jobba i takt med varandra, att lägga sina budgetar i en gemensam pott för att gemensamt klara problematiken.
Inte någonstans i världen idag kan du vara helt själv, oberoende av andra.
Så är det också i Vimmerby kommun.
Jag hoppas att du inte är helt själv denna jul.
Min snart 94-åriga mor hoppas jag ska kunna vara i så god form på julafton att hon låter oss hämta henne till familjens julbord.
Hon är nu den äldste levande i familjen, hör dåligt men kan läsa alldeles utmärkt. Bland annat Vimmerby Tidning. Där jag är med ibland.
Och hon undrar då vad jag håller på med:
- Politiker!? Ja, du har ju alltid varit pratglad... Se nu bara till att göra rätt för dig, ta inte massa dumma beslut utan lyssna på vad folk har att säga. Hör du det, pojken min!
- Ja, ja... mamma.... men jag fyller snart 60 år och kan nog re´det där själv...
- Ja, men ta inga såna där beslut som man blir galen på när politiker gör. Och dra inte ned på hemtjänsten, utan de där flickorna hade jag inte klarat mig...
Med det vill jag tillönska alla i Vimmerby kommun en riktigt God Jul!
Fotnot:
Årets julklappar, enligt traditionen:
Till kommunstyrelsens förste vice ordförande:
En snabbtorkande lagningsmassa till vattenledningsrör. Bra att ha när vattnet fryser sönder rören och man har bråttom in till sammanträdet.
Till oppositionsrådet:
En öronlapp till vänsterörat, perfekt isolerad som stänger ute alla yttringar och konstiga förslag som kommer från vänster.
Till kommunchefen:
En kurs i andningsteknik hos en thailänsk buddistmunk. Med den kan man behärska den första snabba inandningen när ordförande säger att arbetet ska vara klart i morron...
Till Vimmerby Tidnings kommunreporter:
Ett bra artikeluppslag är att ta reda på varför varmvattenrören som skulle lagts i stadshusets plenisal (som numera går under epitetet Kylrummet), lades under cementplattorna utanför stadshusets entré på 1970-talet? Svaret kanske är att politikerna i fullmäktige var mer tjockhudade då och tjänstemännen skulle kunna gå ut och röka i inneskorna...
Haha, klockrent Micke!
SvaraRaderaGod Jul!
/Elinore Wikell