Skolan måste öppna för politiken och näringslivet

Gymnasieskolan i Vimmerby måste öppna upp för politiska samtal och samtal med näringslivets aktörer.
När jag gick i gymnasiet, i Hultsfred på den tiden, hade vi flera besök av politiker och den politiska diskussionen var omfattande.
Känslan var att också elevrådet valdes utifrån politiska premisser...
Det var i och för sig i början på 1970-talet och tiden var radikal på många sätt.
Men det skapade inretsse för politik och villkoren på arbetsmarknaden.
Argumenten hos eleverna fick nötas mot varandra och man vann insikt i hur politik kan styra både samhälle och näringsliv, beroende på den poltiska ambitionen.
Idag känns det som ett stort tomrum...
På samhällslektionerna förutsätter jag att det fortfarande finns någon form av information, men hur argumenten bryts och bemöts beror självfallet på den syn läraren själv har.
Det vi behöver är en debatt på skolan, inte bara torr information hämtad ur partiprogram.

Vimmerby är inte ensam om att sakna ungdomar i politiken. Trots att mina egna ungdomar växt upp i en familj med en mycket politisk pch samhällsintresserad far (ja, mor med, dock inte med samma brinnande intresse...) så är deras basala kunskaper mycket små.
De har de kunskaper man fick på samhällslektionen, men inte den kunskapen man får när politiska argument bryts mot varandra. Insikterna.
Ett av barnen har dock något år efter gymnasietiden ökat sitt intresse, då med fokus på djurhållning och klimatfrågor. Som fått till följd en och annan uppfriskande debatt far-dotter inom hemmets väggar...
Och hennes kunskap på området har inspirerat mig, samtidigt som jag tror att hon grunnar på de argument jag lägger. (Nog är det väldigt inspirerande att diskutera med orädda ungdomar!)
Och det har givetvis också inneburit att jag lärt mig ett och annat ur hennes argumentation, börjat fundera på djurfrågor, hur vi påverkar vårt klimat på olika sätt, etc.
Åtminstone den sista frågan fanns inte med på agendan när jag gick i gymnasiet. Men definitivt nu, bland dagens unga och givetvis också bland oss äldre och jag tror i alla partier.
Hur skulle vi öka våra insikt utan diskussion och resonemang?

Eleven Daniel Nestor skrev för en tid sedan en insändare i Vimmerby Tidning där han efterlyste politiken i skolan. Jag undvek att svara honom med tanke på att skolan själva kanske skulle göra det. Det skedde inte.
Mitt svar är att det är svårt för politiker att besöka skolan om skolfolket inte själva vill ha besök.
Jag har under snart två år gjort verksamhetsbesök på kommunens arbetsplatser. Jag har nog samtalat med över 400 anställda.
Regeln är att veksamheterna ska bjuda in mig genom ett mail till Carina Östh på näringslivsenheten. Det finns ingen anledningför mig att komma oanmäld när man söker dialog. Jag vill helt enkelt lyssna för att lära, och har därför kallat besöken för "Lyssnarresan".
Endast två verksamheter inom skolan har bjudit in mig; särskolan och låg-mellanstadiet på Vimarskolan. Övriga har uteblivit och jag tolkar det som att man inte vill ha samtal med den högsta politiska ledningen i kommunen, trots Carinas påminnelser till verksamhetscheferna hur man ska gå tillväga för att få besök.
Så mitt svar till Daniel Nestor: Vänd dig till din rektor och till skolans verksamhetschefer och fråga dem varför de inte vill ha besök av den politiska ledningen.
Passa också på att fråga hur man från skolledningens sida vill öka kontakten med de politiska partierna och med näringslivet.

När det gäller näringslivets närvaro är det samma brist. Vi har fått teknikcollege och det är bra, men det är också allt. Praon är helt borta, skälet är sannolikt rädsla för arbetsmiljökrav och liknande.
Om nu praon inte ska återinföras är det ännu viktigare att näringslivet finns med i skolvärden, och att skolan ordnar närvaro i näringslivet.

Mitt förslag är att gymnasieskolan funderar över frågorna och ser över möjligheterna att öka kontakterna med både politiken och näringslivet.
Några förslag:
- Syokonsulent Laila Karlsson arrangerade på sin tid, genom Rotary, minimässa under en dag på gymnasiet dit företagen kom och berättade om sin verksamhet. Kontakter knöts. Bra initiativ,
- Kan eleverna få göra studiebesök vid företagen? Frågan diskuterades på senaste Industrirådet och företagen var positiva.
- Ordna regelbundna politiska debatter på gymnasiet. Varör bara inför valet? Arrangera dem regelbundet kring stora lokala frågor: fiberutbyggnad, budget, äldreomsorg, barnomsorg, ungdomsfrågor, landsbygdsfrågor, etc. Använd Tullportsteatern och två timmar av en dag då och då så kommer det politiska intresset, och intresset för samhällsfrågor, att öka.
- Plocka in partierna ett och ett på samhällslektionerna och låt dem frågas ut av ungdomarna. Låt alla partier delta. Avsluta sedan med en debatt mellan dem. Men gör det minst en gång per årskurs. Grunda innan med genomgång om hur staten, landsting och kommuner styrs politiskt.

Jag behöver väl inte närmare gå in på skälen till att skolan (ungdomarna)-politiken-näringslivet måste fördjupa diskussioner, resonemang och problemställningar med varandra?

Mitt tal på Näs, invigningen av "Vägen till Emil"

Kära premiärbesökare!

Astrid berättade aldrig vad Emil gjorde den 3 november.

Alla andra datum som låg bakom de 369 trägubbarna som blev täljda i Snickarboa - 370 egentligen men en var så lik Prosten att den ville Mor Alma inte spara utan grävde ned bakom vinbärsbusken… - alla andra dagar beskrivs så inlevelsefullt genom Almas skrivbok.

Men vad hände den 3 november?

-  Det berättar jag aldrig, skrev Astrid, för det har jag lovat Emils mamma.

 

Gåtan är naturligtvis en av alla de dramaturgiska berättarverktyg Astrid var fenomenal på.

 

Jag har dristat mig att fundera på vad för hyss Emil kunde hittat på den där novemberdagen, då det  med Astrids ord " blev befängt galet".

 

Vi låter fantasin flöda!

 

För det första: Vilken tredje november menade Astrid?

Hade hon sett in i framtiden? 

Hade Emil fått svar där han satt i Snickarboa söndagen den 13 juni och täljde sin etthundratrettionde trägubbe och avslutade med en bön:" Käre gode Gud, gör så jag sluter med alle mina hyss".’

Hade vår Herre då svarat:

 " Nej du Emil, för du behöver din påhittighet den tredje november om precis 32 år. Då ska det tas ett viktigt beslut i Vimmerby. Så din förmåga får du vackert behålle!"

Det svaret funderade Emil länge på.

Vi fortsätter fantisera ... Kanske det var i början på seklet, kanske det var på 1920-talet.

- I vilket fall var det nu den tredje november just det året.

Emil, nu 37 år gammal, hade sedan ett antal år tillbaka flyttat ifrån Katthult i Lönneberga och in till Vimmerby. Han hade engagerat sig som lokalpolitiker och blev invald i stadsfullmäktige.

Stadsfullmäktige skulle idag, den tredje november, rösta fram en ordförande, och denne skulle därefter få bosätta sig i Borgmästargården på Storgatan.

Talarlistan var lång. Den gamle doktorn som flyttat från Mariannelund och in till stan, som visserligen var ålderman men vid god vigör, skuttade upp i talarstolen, som han vore 10 år istället för som nu sjuttio, och föreslog Emil Svensson. För han minns Emils stora bragd en natt i snörstormen med häst och vagn tog Albert till doktorn med blodförgiftning. Doktorn och Emil hade ett gott öga till varandra.

Med en överväldigad stor majoritet valdes Emil Svensson till kommunalnämndsordförande, 37 år gammal, yngste genom tiderna, han hade röstats in i stadsfullmäktige av både godtemplare och bönder, och i stadsfullmäktige blev han nu vald till ordförande för kommunalnämnden, dåtidens kommunstyrelse.

Motiven till valet av Emil Svensson i Katthult beskrevs i dåtidens Vimmerby Tidning i ett urval av ord, sagda av olika talare från talarstolen.

Han var påhittig, god, snäll, nyfiken, energisk, social, omtänksam, karismatisk, samarbetsvillig, trofast, lojal - och full av infall.

Den tredje november var en stor dag, men hysset Emil gjorde den dagen beskrevs i lokaltidningen som "galet befängt".

Han utsåg nämligen sin gamle far Anton Svensson till Kamrer för stadens ekonomikontor och därmed blev det stopp för alla utgifter.

" Inget får koste ett endaste öre" myntade Anton och det blev en levnadsregel för Vimmerby stad och kommun under decennier.

Trots att Emil efter bara en månad bytte ut sin far, eftersom inte en enda räkning betalades, lades det ändå under denna månad grunden till en sund, ekonomisk återhållsamhet i kommunen,  som påverkat ända fram till idag.

Allt detta kunde hänt den 3 november. Om det gjorde det fick vi aldrig veta. Astrids gåta lever än idag, liksom frågan om Emil till slut blev kommunalnämndsordförande.

Jag vill gärna tro det, för en sådan som Emil hade behövts idag också.

*

Tillbaka till idag, till nuet.

Numera är det annorlunda....

Nuvarande kommunstyrelseordförande, d.v.s. jag själv,  har tillm skillnad mot Anton spenderbyxorna på, bland  annat i detta område Näs, och tio miljoner ska användas för att starta upp projektet Trädgårdarna på Näs, en ny stor upplevelse i Astrid Lindgrens Vimmerby.

Jag tror Emils starka vilja att friskt satsa och utveckla hade fått honom och hans kommundelsnämnd att ta samma beslut.

Både som boende i denna kommun och som kommunalråd, är jag är stolt över att idag få vara med och inviga utställningen ”Vägen till Emil”. Jag är stolt över att vi i Vimmerby förknippas med Astrid Lindgrens fantastiska verk och gärning.

Vimmerby har verkligen tagit en plats bland de stora resemålen i Sverige!

För mig med några år på nacken och med mina snart 60 år boende här i Vimmerby kommun, är det egentligen en helt otrolig utveckling i kommunen, som knappast gått att skapa ens med den vildaste fantasi, och det är faktiskt i grunden en enda person som är upphovet till det – Astrid Lindgren.

På vägen är det sedan många, både lokala och utsocknes  entreprenörer, kreatörer och energiknippen som har bidragit, förstås, och gjort Vimmerby till den kommun som den idag är.

Men utan Astrid hade vi inte kunnat göra allt det där andra.

Man brukar säga att besöksnäringen är framtiden, inte minst för små orter som har något unikt att erbjuda och som vill fortsätta finnas.

*

Idag kanske många tar den här utvecklingen för given. Att vi kan luta oss tillbaka och leva gott på de turister som kommer hit och på det goda rykte och renommé som Vimmerby har i Sverige och utomlands.

Men det krävs fortsatt utveckling och positiv attityd till våra gäster och varandra.

De som bor här och de som besöker oss ska mötas av en kommun som är enkel, inte för komplicerad och krånglig, utan en positiv, optimistisk  enkelhet. I Astrids anda.

Jag är stolt över att vi har ett kulturbolag som Astrid Lindgrens Näs i kommunen, ett bolag som vårdar och utvecklar arvet efter Astrid Lindgren och hennes familj.

Jag är emotionellt bunden till Näs, för jag tycker att det är här vi konkret verkligen kan tacka Astrid för all den utveckling hon bidragit till i vår kommun.

Astrid Lindgrens Näs har idag tagit en plats bland landets kulturinstitutioner och intressanta besöksmål, och det betyder mycket för Vimmerby. Utställningen ”Vägen till Emil” är ännu en högkvalitativ utställning på Astrid Lindgrens Näs.

Jag önskar, av hela mitt hjärta, alla på denna viktiga plats stor framgång i sitt viktiga arbete!

Slutligen.

Härmed kungöres att Kommunstyrelsen i Vimmerby kommun har beslutat instifta "Emil i Lönnebergas stipendium" på Stångådalens gymnasium till minne av att Emiil föddes för 50 år sedan, nya Katthult i Astrid Lindgrens Värld och denna utställning på Näs  invigs.

25.000 kronor ska fonden få och del av avlastningen ska årligen gå till stepenium till elev eller elever som under läsåret i handling visat särsilt "stort, varmt och gott hjärta" .

Vi tycker att just det är essensen i våran Emil.

Tack.

 

Framtidstrender som redan är här...?

Jag minns de sista 20 åren på förre decenniet relativt väl. Särskilt 1990-talet.

Det talades om den digitala revolutionen.

Den skulle i framtiden innebära att vissa arbetsplatser (som sådana) skulle utrotas och ersättas av ambulerande människor som skulle jobba precis var som helst.

Hur skulle det gå till, undrade man. Men jag lugnade mig samtidigt; den framtiden skulle inte jag få uppleva, den var för långt fram.

Allt fler tecken tyder på att vi är mitt inne i den framtiden. Framtiden hinner knappt uttalas förrän den är.

I veckan lyssnade jag på Microsofts Sverige-VD Per Adolfsson som under en timme pratade om ”Trender”. Och påstod att dessa trender för många människor inte var framtidsscenarion, utan verklighet.

1.       Mobilitet: Vi vill jobba oavsett tid och plats.

2.       Effektivisering: Färre förväntas göra mer.

3.       Växlingen: Gränsen mellan jobb och fritid suddas ut.

4.       Skiftet: Det stora generationsskiftet på arbetsmarknaden.

5.       Konsumentifiering: Det ska fungera, oavsett pryl.

6.       Integritet: När allt finns på nätet ökar kraven.

7.       Säkerhet: En hygienfaktor.

Adolfsson resonerade kring några trender: Tesen ”arbete är inte längre en plats man går till, utan något du gör” är relevant för vissa, men fortfarande inte för buss- och taxichaufförer, hantverkare och ett antal andra yrken.

 Men det har börjat bli relevant i yrken som hemtjänsten (mycket service kan ges via internet), sjukvården (uppkopplad läkare direkt i hemmet) till exempel och då kan man ju fråga sig om hemtjänstens jobb är hemma hos brukaren och läkarens jobb är på sjukhuset, eller om de kan vara i princip var som helst…? Arbetsplatsen är där du juist befinner dig och utför arbetet...

Svaret är ja, men det gäller givetvis inte hela yrkesutövningen. Ännu.

För Vimmerby kommuns del är e-samhället en lika stor möjlighet till effektivisering, kvalitetsökning, och kostnadsminskning som hos näringslivet. Vi får tusentals frågor som kan besvaras via internet, mängder av samtal och dialog hålls idag som kan hållas via webb-tv, rådgivning kan ges via chatter och det medför naturligtvis att vi också har många anställda som inte behöver kontor.

Per Adolssons Microsoft har just fokuserat på detta i sin egen värld. De har minskat kontorsytorna väsentligt, och istället skapat olika gemensamma arbetsplatser i form av olika rumsteman. Pengarna de sparat har använts till ny design, vilorum och annat.

Han gjorde därefter en hel del reklam för Windows 8 som ger stora möjligheter, det medges, och man funderar på om Microsoft fortfarande styr världens digitala utveckling, trots konkurrenter som Google. De nya operativsystemen lyfter nivån betydligt.

Vimmerby kommuns IT-förvaltnings ( ITSam AB) vd Alberto Necovski sa när jag frågade honom, att han tror ITSam-kommunerna har de nya surf-datorhybriderna redan inom ett år.

I så fall ökas möjligheterna betydligt, att just jobba utan ett fysiskt kontor.

Per Alfredsson beskrev det nya arbetslivet som Micropsoft ser det:
-          Vi ökar möjligheten att få ett fungerande livspussel , vi får lägre kostnader, vi minskar behovet av arbetsresor och ökar effektiviteten och produktiviteten…
Microsoft styr världen, tänker jag. Men hur ska man få alla som jag att åter lära upp sig…och som han hörde min tanke, tillade han:
-          En ny generation arbetstagare är på väg in att jobba tillsammans en ny generations arbetsgivare, båda är uppvuxna med en digital teknik och de kan inget annat, vet inte hur de fungerat förut och allt är naturligt för dom.
-          De kommer inte för sent till hämtning till förskolan för att de fastnat i en bilkö i Stockholm, utan de jobbar på vägen dit och kan åka en timme innan för det krävs så mycket tid för att transportera sig 10 kilometer i den nya storstaden…
Just nu.

Vad är utmaningarna för de som arbetar i framtidens Vimmerby kommun. (För all del, redan nu faktiskt…)

-          Nya krav på ledarskap, det gamla ledarskapet fungerar inte längre. Nu krävs återkommande samtal, utvecklingsplaner, uppföljning, återkoppling, kompetenslyft och ännu mer ständigt lärande.
-          Förståelse för att utnyttja tekniken. Om du kan 30 procent  av din digitala utrustning idag bör du kunna 90.-100 procent i framtiden. Teknikintresse måste födas tidigt.
-          Vara medveten om att det är tre parametrar som är viktiga: Människan, Tekniken och Platserna. Platserna du jobbar från kan som sagt vara var som helst.

Min reflektion är att jag hört allt förut, och allt jag hört har blivit sant.

Jag hörde om det fantastiska Apple 1985, som hade en dator där journalisten kunde sätta tidningssidor direkt.

Jag hörde om telefoner som kunde förflyttas, 20 kg tunga visserligen, men man kunde ringa från skogen med ett 010-nummer.

Jag hörde om små handdatorer på 90-talet som kunde ladda upp ritningar och visa på en skärm i en telefon. Ja just det, man kunde ringa med den också.

Listan kan göras lång…

Jag har som sagt hört ”trender om framtiden” förr, och alla gånger har det förverkligats.

Därför är det ingen tvekan för mig, utan att fortsätta mitt ständiga lärande och adoptera tekniken och försöka leva i den tid jag lever i.

PS: Ni noterade säkert att det inte blev en blogg i söndags.

Jo, jag hade semester i Turkiet.
Ja, jag åt så jag blev trött.
Ja, jag sov i solstolen vid poolkanten.
Ja, jag behövde det.
Nej, jag hade ingen bra uppkoppling på nätet eller telefonen.
Och skönt var det...

 

 

 

Dax att besluta om budgetramen

På tisdag tar kommunstyrelsen i Vimmerby budgetramen för 2014-2015.

Det innebär att vi föreslår fullmäktige en tilldelning av pengar till våra verksamheter: Barn- och Utbildning får en ram, Kultur och Fritid en annan ram, Socialnämnden sin ram, Kommunstyrelsen sin ram och Miljö -och Byggnadsnämnden sin.
Fullmäktige tar sitt beslut den sista måndagen i juni, innan semesterperioden.
Hösten ägnar sedan nämnderna med sina förvaltningar till att prioritera sin veksamhet inom den ram man fått.
Man förelägger sedan fullmäktige sitt förslag, som fattar beslut.
Debatterna vi nu har att vänta i fullmäktige gäller alltså ramförslaget i juni och verksamhetsbudgeten i oktober-november.

Alliansen kommer att föreslå kommunstyrelsen en budget som ska innebära ett överrskott på 2 procent. Det är statens krav, ett balanskrav, på oss kommuner, vi ska ha ett överskott så vi kan visa att intäkterna finansiar vår drift.

Men det innebär att åren 2014-2015 inte får bli alltför tuffa. Vi behöver fortsatt låg ränta, vi måste minska arbetslösheten och vi får inte förlora mer skattekraft, d.v.s. invånare.
Den största utmaningen finner vi i våra två största verksamheter och därmed budgetar; de minskande gymnasiekullarna och de ökande kostnaderna för placeringar.
Den ena frågan är demografiskt knuten; kan unga familjer inte finna bostäder och villatomter, kan de inte finna jobb till båda, ja då flyttar man till jobben.
Det blir färre barn som föds här, som leder till färre gymnasieelever som antalet inflyttade inte kan kompensera. Möjligtvis kan ett attraktivt gymnasium, med attraktiva program, kompensera en del.

 

Den andra frågan är ett mått på hur vårt samhälle mår just nu; arbetslösheten vars stora ursprung återfinns i förskjutningen av var arbetet utförs, d.v.s. i länder där lönerna är lägre växer jobben medan höglöneländer tappar jobb samtidigt som man ställer om till en annan typ av "produktion".
Detta drabbar ungdomar, både de med kvalificerad utbildning och de som inte har någon utbildning alls. De rena, enklare  industrijobben försvinner och kvar  blir de mer kvalificerade jobben i en allt mer robotiserad industri. Ska vi få nya jobb till en ny generation måste vi också göda idéarbetet i samhället.
Tjänstesamhället växer och den politiska utmaningen ligger i att bädda för innovation och nytt jobbskapande. Innovationskraften kommer att vara central i ungdomsgenerationen.

Tittar man på vår kommun så tycker jag att vi har en viss motståndskraft mot urbaniseringen; besöksnäringen är knuten till Astrid Lindgren och Vimmerby. Där växer jobben till och kommun, län, region och stat borde se, att där den typen av jobb växer borde också akademin och spesutbildning växa.

Ett annat exempel på motståndskraft är kommunens rika flora av småföretag. Vi har mängders mängder av fåmansbolag och mindre företag i kommunen, somliga av dem inom hantverksyrken som gynnats av både Rot-avdrag och den byggexplosion som startats nu i Vimmerby kommun.

En tredje motståndskraft är Vimmerby-andan. Den kan tyckas som en floskel men faktum är att fler och fler uttrycker sig nöjda över att kommun-företag-organisationer alt oftare krokar arm och gör gemensam sak.

Jag ska uppehålla mig vid "byggexplosionen".

Industrimark för 60 mnkr, omsorgsboende för 150 mnkr, förskola för 32 mnkr, kraftvärmeverk för 400 mnkr, bryggeriutbyggnad 200 mnkr, Arla bygger ut 200 mnkr, ny Emil-miljö i ALV 100 mnkr, investering på Ceos 8 mnkr, etc. Lägg därtill ytterligare ett antal privata investingar och kommunala undehållsinvesteringar  i gator, rondeller och fastigheter.
Även om många av dessa jobb handlas upp av stora byggkoncerner med tillresta byggjobbare, så ger de jobb åt undleverantörer med säte i Vimmerby och angränsande kommuner.

Byggkranar är alltid ett hälsotecken på en bygd.

Men det fordrar att vi har koll på investeringsnivån och varje år framöver avsätter vinstmedel till amortering.
När man nu betraktar vår budget kommer man att finna att 70-80% av budgeten är skola och social omsorg. Det finns inte mycket över till annat.
Där ligger vrt fokus kommande budgetperiod.