söndag 29 mars 2015

Fler studenter till Vimmerby!


I veckan kom en verkligt bra nyhet; Campus Vimmerby fick en 120 poäng stor Turismutbildning.
Exakt vad den innehåller vet jag inte. Förr eller senare läser jag in mig på det.
Det viktigaste är dock att den förläggs här i kommunen.
Sedan vi gick in i samverkan med Västerviks och Hultsfreds Campus kan vi se fram emot 800 högskolestudenter i norra Kalmar läns-regionen, en timmes bussresa mellan Hultsfred och Västervik. Det innebär att många studenter kan bo kvar hemma med en begränsad pendling mellan studieort och bostadsort.
Detta kommer att ha stor betydelse för utvecklingen här.

Vi vet av forskning att människor i 20-årsåldern idag kommer att byta yrke kanske fem gånger under sitt yrkesverksamma liv. Själv, nu 61 år, har jag varit verksam som typograf, journalist, projektledare inom kommunikation, företagare hotellmanager och kommunalråd. Då har jag inte räknat med små gästspel och sommarjobb som smörgåsnisse, springpojke, pinnpojk, industriarbetare, brödpackare och motorordonans i civilförsvaret.
Om man då kan få utbildning i sitt nya yrke på hemmaplan, när hem och familj, är det ypperligt. Det är en målsättning Campus jobbar efter; fler utbildningar till regionen så även idag yrkesverksamma kan skifta yrke och nya jobb.
I majoritet är annars de yngre, nybakade studenter från Vimmerby, Hultsfred och Västervik som vill läsa vidare utan att flytta. Och givetvis andra längre ifrån som vill flytta hit för att här finns bra utbildningar.
Relevansen gentemot näringslivets (främst det lokala) och offentliga sektorns behov är givetvis viktig. Utbildningar måste leda till jobb.

Det är främst 3 skäl till att unga flyttar (LUPP-undersökningen 2009 och 2012.) Arbete 31 %, Utbildning 29 % och Prova Något Nytt 40 %.
Vad kan vi som politiker och tjänstemän främst arbeta med?
Jag tror på följande:

Arbete. Vimmerbys arbetslöshet tillhör länets lägsta och det kan vi tacka våra många småföretag och våra stabila större företag för. Det stora gjuteriklustret finns här, också en stor livsmedelsindustri med flera företag och till detta en mycket stor småföretagar- och hantverkssektor. Också handeln är större än befolkningen motiverar. Dessutom besöksnäringen som nu seglar upp som en av de stora arbetsgivarna.

Kommunens uppgift är att fortsätta skapa förutsättningar för jobbskapande; klar och byggbar industri- och handelsmark, enkel och snabb myndighetshantering, infrastruktur för både gående, cyklande, bil och kollektivtrafik. Lägg därtill en samhällelig service, där också landsting och stat har en roll att spela.

Utbildning; det är inte lika enkelt. Campus-samverkan, som vi uppmuntrar på kommunalrådsnivå i alla tre kommunerna, är en mycket viktig pusselbit för att skapa verkliga utbildningsplatser. Inte bara skapa ansökningar, utan också få igenom dem. I Vimmerby se vi idag en framgångsrik förskollärarutbildning, bland annat, som nu får sällskap av högskoleutbildning inom turismen. Lyckas vi här, lyckas vi också behålla många människor i kommunen.
 
Prova något nytt, ja det är svårt när det ofta i ordet nytt ligger begreppet ”större stad”. Ca 30 procent av studenterna flyttar till ny stad för utbildning. Men man har också trott att unga flyttar till storstäder för jobb, men så är det inte. Många flyttar till storstäder och arbetslöshet första tiden. Man vill in i den miljön, uppleva storstaden och i och med att många unga flyttar dit flyttar också företagen dit. Då uppstår möjligheter, både för unga och företag. Därför gäller det att få dem att se jobb- och utbildningsmöjligheter i hemmaregionen. Det recept jag tror mest på är att ordna snabb infrastruktur till närmast större stad. För vår del Linköping, men gärna också Jönköping, Växjö och Kalmar. Genom snabb järnväg till exempelvis Linköping kan vi ta rygg på utvecklingen där och få till oss storstadens möjligheter, både för ung och gammal. När nu höghastighetstågen kommer så nära som Linköping kan vi ta oss till Stockholm på några timmar, om tågresan Vimmerby-Linköping kan begränsas till max en timme. Storstaden kommer närmare, den skapar paradoxalt nog möjlighet för utveckling av landsbygden. Men då gäller det att kunna knyta närmare band med närmaste storstad, just därför är jag en stor förespråkare för att Vimmerby och norra länet ska ta rygg på Linköpings utveckling.
Det ger Vimmerby möjlighet att behålla fler av sina unga.

 

 

 

söndag 22 mars 2015

Anpassningsstrategi istället för tillväxt?


Under 10.000 invånare räknas som småkommuner.
Vimmerby är en bit ifrån med sina ungefär 15.400 , Hultsfred har närmat sig med sina 13.700 medan Kinda redan är där med sina strax under 10.000 invånare.

Urbaniseringen har gjort att allt fler kommuner kommer med i ”SmåKom”, Små kommuner i Samverkan. Drygt 60 medlemmar har man idag, bland våra grannar återfinns också Ydre och Högsby i SmåKom.
Omkring 50 kommuner av landets 290 kommuner har idag över 40.000 invånare. Resten är alltså små kommuner, och i de flesta fall glesbygdskommuner.

Jag skulle vilja säga att alla kommuner under 40.000 invånare har ungefär likartade problem.; en minskad befolkning, en åldrande befolkning och minskande resurser till välfärd som äldreomsorg och skola. 
 Vimmerby finns bland dem. I vår närhet är det bara Kalmar, Växjö, Jönköping och Linköping som tillhör storkommunerna. Vi kan därmed också se var befolkningsströmmarna rör sig.

SNS Analys, (Studieförbundet Näringsliv och Forskning) gav i nr 26 ut en rapport under rubriken ”Strategier för att möta småkommuners utmaningar” där man bland annat satte ljus på 1) sammanslagningar av kommuner 2) asymmetriskt styrelseskick 3) kommunal samverkan och 4) medveten anpassningspolitik.

”Det är svårt att se hur sammanslagningar skulle leda till effektivitetsvinster”, skriver forskarna Gissur Erlingsson, Josefina Syssner och Jörgen Ödalen, som skrivit rapporten, alla tre verksamma vid Linköpings universitet. Det finns också demokratiska nackdelar.
När det gäller asymmetriskt styrelseskick riskerar kommunerna att hamna i ett A-lag och ett B-lag. Idag har kommuner, som inte har råd med den välfärd som större kommuner har, tillgång till medel via ett utjämningssystem. Detta kritiseras ofta av rika kommuner som tycker att småkommuner ska effektivisera ännu mer.
Med asymmetriskt styrelseskick skulle kommunerna bli fråntagna en del av sin beslutandefunktion över en del uppgifter och ansvar, andra nivåer i samhällsskicket skulle ha ansvar för detta. Exempelvis skulle staten kunna ta ansvar för den sociala verksamheten i de små kommunerna, men det är ett stort ingrepp i kommunsektorn.

Mellankommunal samverkan ser utredarna som en lösning på en del av de mindre kommunernas problem. Det kan innebära att skattepengarna används mer effektivt och ge medborgarna mer service för pengarna.

Det fjärde alternativet har man döpt till ”Aktiv, medveten och öppen anpassningspolitik”. Det alternativet har tillämpats av många SmåKom-kommuner och man tar upp flera exempel.

”Man har vidtagit en rad åtgärder för att anpassa organisation och verksamhet efter de förutsättningar som en minskad och åldrande befolkning skapar. Man samarbetar med varandra på olika sätt, kring servicefunktioner som fakturering, telefoni, lönehantering, bredband, jurist, miljöinspektörer, exempelvis”, skriver man.

Forskarna fortsätter: ”Studien visar att man inte bara samverkar med grannkommuner, man har dessutom fattat en del svåra beslut som att lägga ned byskolor och att koncentrera äldreomsorg till större enheter. I vissa fall även rivning av kommunala byggnader, minskad ambition för gatuunderhållet och upphörande av ej lagstadgad verksamhet som öppen förskolorna, dagbarnvård och viss kulturverksamhet2, skriver man.

Det handlar om anpassning till minskande befolkningstal och minskande ekonomiska förutsättningar.
Forskarna tar upp för och nackdelar med alla fyra ”lösningar” på demografiproblemet ( färre som betalar till ett behov som är ökande) men pekar inte entydigt på en specifik lösning. Däremot anser man att kommunikationen måste vara bra, strategierna måste kommuniceras med medborgarna.

Jag kan inte se någon entydig lösning på problemet utifrån det perspektiv jag har i Vimmerby kommun. Jag kan dock se en rad konfliktområden för glesbygdskommunerna i släptåg på urbaniseringen: de mindre tätorternas tillväxtambitioner med centralortens anpassningsstrategi, de små enheternas integrering i de stora skol- och vårdlokalerna, den lagstiftade sociala verksamhetens ekonomiska behov i konflikt med de ekonomiska resurser som behövs för förenings- och kulturlivets samhällsinsats.
På detta ska läggas näringslivets behov av de akademiska resurser som är svåra att få i en omvänd flyttström.
Medan stora kommuner pratar tillväxt, utveckling och ambitionsökningar får små kommuner kämpa med lösningar som riskerar slita isär befolkningen. Det är en stor utmaning.

söndag 15 mars 2015

Näs går en lysande framtid till mötes

Denna söndag ska vi titta på en föreläsning!

Och inte vilken som helst - det blir en föreläsning med professor Hans Rosling, en av landets mest underhållande kunskapsmännniskor.

I veckan var det Avanza Forum i Stockholm för alla bolagets kunder, de flesta vanliga människor med mindre aktieposter i form av ett sparande.

Hans Rosling berör en hel del intressant.

I detta inslag  ska ni uppmärksamma vad han säger 10 minuter in i föreläsningen. Han säger att "satsa i museer" - för publiken kommer att öka. Vasamuseet hade för några år sedan 5 % kinesiska besökare, nu har man 15 %. Han tar museer som exempel men avser hela turistnäringen eftersom resandet kommer att öka enormt.

Vimmerbys stora museum och besöksmål, Astrid Lindgrens Näs, går en lysande framtid till mötes om man fritt får tolka Hans Rosling.

Här är länken:

Kopiera länken och klistra in den i din webbläsare.

Vill ni hänga kvar på Youtube så finns det också ett inslag i Avanza Forum med vår förre statsminister Fredrik Reinfeldt.

Håll till godo!


söndag 8 mars 2015

Tiggeriet i Vimmerby engagerar


Tiggeriet i Vimmerby engagerar nu medborgarna i kommunen. På Facebook finns en sida med över 4500 medlemmar, där har en händelse fått över 400 kommentarer vilket måste vara rekord för sidan.
Händelsen är att en ung man hotats av ett gäng i en större bil, som han definierar som tiggare. De har hotfullt kommit mot honom med golfklubbor som tillhyggen där han satt i sin bil. En annan man vittnar om att han fick sin bil påpucklad av, som han beskriver, tiggare, på en enslig väg mellan Vimmerby och Västervik. Båda händelserna är anmälda till polisen men av kommentarerna att döma verkar ingen tro att polisen startar en utredning. (Förtroendeproblem för polisen?)

I en annan tråd beskrivs hur ICA i Vimmerby skaffat vakt för personalen har hotats. Vittnesmålen är många. De flesta i tråden drar slutsatsen att det är tiggare som beter sig kriminellt, att de är organiserade och att de har ett organiserat ledarskap.

Jag kommer inte att kommentera själva händelserna. Polisen måste göra sitt jobb och ingen ska dömas utan rättegång.
Men det finns några inslag i tråden som är värda att kommentera:

1)      Rasister nosar upp den här typen av trådar. De förespråkar medborgargarde, att vi ska ”göra upp med dem”, de generaliserar och till slut… - hatar.

2)      Kommunister nosar upp den här typen av trådar. De hävdar sin teori om ”strukturell rasism” som vetenskaplig, vill att andra ska ”läsa på” och tyvärr gör deras teori alla i hela samhället till rasister. Det stoppar all rimlig debatt och istället lockar det fram – hatet. Ett ”vi och dom”.

Båda gruppernas vilja att ”tysta ned” har prövats i världshistorien. Ett inslag i tråden tyckte att den unge mannen inte alls skulle beskrivit sin händelse. Han skulle polisanmält och sedan lämnat saken. Skälet var att det blir för många rasister som får lufta sina åsikter.  
Så fungerar det inte i öppna demokratier, där samtal är grunden för all åsiktsutbyte. Tvärtom, kan risken att bli kallad rasist innebära att människor inte alls säger något. Då är samhället på väg till ett system som är lika illa som ett rasistiskt samhälle. Där någon, antingen en kommunist eller en fascist, bestämmer vad som ska sägas.

Rasisternas vilja att ”tysta ned” bygger mer på att identifiera tillhörighet. ”Om vi är svenskar, och noterar att invandrare inte tycker som vi, så är dom inte svenskar, de vill sitt fosterland illa, de vill inte försvara sitt land.  Så lyder den enkla retoriken som så många, i grunden icke rasister, tar in. Så om kriminella är tiggare, så är det skillnad på om de är svenskar eller romer. Svenska tiggare är det synd om, inte om romska tiggare, lyder retoriken.
Det är mycket viktigt att man reagerar mot den sortens retorik om man sätter människor lika värde högt bland sina principer.

Tiggeriet - det är besvärligt, det är beklämmande, det är något vi inte vill se. Enkla lösningar, som att skrämma iväg dem eller kalla alla som betraktar dem för rasister, är inte framgångsrika. Vi måste hantera problematiken demokratiskt, rättssäkert och enligt våra lagar. Och det kan ta en stund innan en lösning uppenbarar sig. Sannolikt på EU-nivå, eftersom problemet inte är isolerat svenskt.
Strukturell rasism är ett intressant begrepp. Debattören Stig-Björn Ljunggren (s-debattör) skrev ett intressant inlägg för några månader sedan som handlade om SD och nyfascismen:

”Jag brukar ta mig själv som exempel på hur strukturell rasist jag är. När jag väljer kassakö på ICA försöker jag undvika den där det finns invandrare. Men också den där det finns gamlingar. Jag vet  nämligen att dessa två köer ökar sannolikheten för krångel, att dessa köer tar längre tid. Men också det omvända gäller. Jag sitter eller och fikar med ett gäng nyanlända afghaner än med några ursvenskar från Skövde. Men är det folk från Hamrånge så prioriterar jag de eftersom jag vill ha nyheter från hembygden. Jag gör helt enkelt skillnad på folk. På samma sätt som jag skulle prioritera kvinnor och barn, med betoning på det senare, om vi ska gå i livbåtarna på ett brinnande skepp, Det är väl strukturell rasism? Fördelen med denna definition är att vi kan göra alla till rasister…”
Nej, som sagt, kommunisternas definition av rasism är inte en framgångsväg för att nå fram till ett mångkulturellt samhälle där vi inte bara accepterar, utan tar för självklart att det finns olika människor, till hudfärg, religion, sexuell läggning, handikapp eller åsikter.

Tiggeriet i Vimmerby är ett problem för många. Tiggarna själva naturligtvis. Polisen, om det finns kriminalitet i gruppen. Handlarna, om de blir tvingade till icke relevanta kostnader. Medborgana, om de drabbas av kriminalitet. Folk i allmänhet, som känner obehag.
Kommunerna har försökt agera mot tiggarna. I Sundsvall flyttade man ett helt boendeläger inför ett Kungabesök, men fick backa tillbaka då Kungen blev arg.

I Södertälje har tiggare gripits med hänvisning till Ordningsstadgan.
Vimmerby kommun har Lokala Ordningsföreskrifter. Så bör står det:

Insamling av pengar

12 §

Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande, om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

Polismyndighetens tillstånd krävs inte när pengar samlas in till hjälporganisationer mm.

Polismyndighetens tillstånd krävs inte i samband med framförande av gatumusik.


Ska det tolkas som att tiggeri är förbjudet?
Man kan hävda att man samlar inte in pengar över huvud taget, man tigger pengar till sig själv. Är avsikten med ordningsföreskriften att reglera tillstånd för insamlingsverksamhet, eller att förbjuda tiggeri? Tolkningen kan säkert göras olika.

Polisens tolkning i Vimmerby verkar än så länge vara att tiggeri inte är brott mot Ordningsföreskrifterna. Ska de ändras är det en sak för politikerna i kommunfullmäktige.
Polisens tolkning verkar än så länge inte vara att det handlar om kriminalitet; utnyttjande av människor, tvångsarbete.
Klart är att tiggeri är ett ovant inslag i den svenska stadsbilden. Vi har ju genom åren arbetat bort den fattigdomen. Nu, med EU:s utvidgning, kommer den fattigdomen nära oss igen.

Och alla har vi svårt att hantera det vi ställs inför. En respektfull debatt är demokratins sätt att hantera besvärliga frågor. Där mytbildning kan bemötas med efterforskning, men där också människors upplevelser ska respekteras och tas på allvar.

söndag 1 mars 2015

Svårt att locka akademiker

Johan Rosén (fp) ställde nyligen i en insändare i VT en rad frågor rörande kommunens budgethantering och jag publicerar här mitt svar:

Folkpartiet fortsätter ihärdigt hävda att kommunen saknade budget för 2014, trots att man deltog i det fullmäktigesammanträde som antog budgeten för 2013-2014.
Man blandar ihop budgetprocess och budget och sammanfattar sin kritik med ”siffror hit och dit”.
Revisorerna har granskat kommunens budgetprocess. I en inlaga till kommunstyrelsens senaste sammanträde medger kommunchefen och ekonomichefen de brister som budgetdokumentet 2014 hade, och som till viss del också påverkade budgetdokumentet 2015 och de felaktigheter som fanns där..
Kommunchefen skriver att ” redan 2011 konstaterade en extern utredning att metoder och arbetssätt inom kommunförvaltningen var starkt föråldrade. Man behövde tillföras  kunskap om modern ekonomistyrning, det saknades tidsenligt IT-stöd, etc.”
En ny ekonomichef rekryterades, samtidigt som avdelningen fick några centrala pensionsavgångar, bland annat av budgetekonomer. Den nya rekryteringen misslyckades, redan inom ett år avslutade hon sin tjänst och tog nytt jobb i Stockholm. Rekryteringsprocessen efter en ny ekonomichef blev långdragen och svår. Kommunen valde att ta in ekonomikonsulter. Inte heller detta var lätt. Parallellt med ekonomikonsultens arbete skedde rekryteringsprocessen. Ett budgetdokument togs fram som vi i efterhand konstaterar inte följde lagstiftningen till fullo, dock var det ändå en rambudget som angav ramarna för nämnderna och de kunde lägga sina verksamhetsplaner. Arbetet på ekonomiavdelning var i denna budgetperiod ytterst hårt ansträngt, medarbetarna arbetade formligen dag och natt,
När ny ekonomichef rekryterades och tillträdde fick vi ännu ett problem på ekonomiavdelning då ännu en budgetekonom slutade för annat jobb. Fortfarande pågår rekryteringsprocessen på avdelningen, vi behöver ytterligare några ekonomer och får därför fortfarande hyra in medarbetare.
Kommunchefen skriver i sin bedömning: ”Det kommer att ta ytterligare 2-3 år att nå en organisation som till fullo kan hålla i och leverera det som förväntas i revisionsrapporten.”

Det folkpartiet ägnar sig åt är att slå in öppna dörrar. Man gör andras upptäckt till sin egen, andras påpekanden till sina egna. Man har själva hela vägen suttit på möten och tagit del av materialet. Uppenbart såg man inget förrän revisionsrapporten kom… Oavsett politiskt styre uppstår denna typ av situation, i både kommun och företag. Det som drabbat Vimmerby kommuns förvaltning har också drabbat mängder av företag i Vimmerby, liksom i övriga glesbygd: akademiker är svåra att rekrytera och bemanningsföretagen har fortsatt guldålder då arbetskraft hyrs in för dubbla löner.
Inte bara kommunens ekonomiavdelning har drabbats; vi ser hur sjuksköterskor börjar arbeta i Norge för 10.000 kronor mer i månaden och det i sådan mängd att också storstädernas sjukhus har problem. Vi ser hur socionomer väljer bort småorterna, tillsynsmyndigheter hittar inte medarbetare, kvalificerade lärare är svårrekryterade;  överlag är det akademikerbrist på landsorten i hela Sverige. På mina företagsbesök hör jag ständigt behovet av akademiker i företagen. Samtidigt säger forskare att från universiteten flyttar ungdomarna hellre till arbetslöshet i Stockholm än tar ett jobb på landsorten. Problemet är nationellt och internationellt, personligen tror jag inte enbart på en lösning utan att det gäller att samverka kring olika lösningar.
Lösningen är inte att Ljunghälls ska flytta hela sin fabrik till Stockholm för att kunna rekrytera ledningsfunktioner. En del i lösningen är bättre infrastruktur, bättre kommunikationer för arbetspendling.
Problemet är en utmaning kommunen måste ta initiativ för att lösa. Samverkan mellan Campus Vimmerby, Hultsfred, Västervik är en anda del i lösningen för att skapa utbildningsplatser i regionen. Statens måste agera för  att flytta ut statliga jobb till landsorten en tredje del av lösningen. Och säkert finns det åtskilliga fler. 

Kommunens politiska ledning  kommer nu att ta initiativ för en temadag runt rekryteringsproblematiken av akademiker och samla både kommun och företag för att diskutera frågan och försöka finna lösningar.