Anpassningsstrategi istället för tillväxt?

Under 10.000 invånare räknas som småkommuner.

Vimmerby är en bit ifrån med sina ungefär 15.400 , Hultsfred har närmat sig med sina 13.700 medan Kinda redan är där med sina strax under 10.000 invånare.

Urbaniseringen har gjort att allt fler kommuner kommer med i ”SmåKom”, Små kommuner i Samverkan. Drygt 60 medlemmar har man idag, bland våra grannar återfinns också Ydre och Högsby i SmåKom.

Omkring 50 kommuner av landets 290 kommuner har idag över 40.000 invånare. Resten är alltså små kommuner, och i de flesta fall glesbygdskommuner.

Jag skulle vilja säga att alla kommuner under 40.000 invånare har ungefär likartade problem.; en minskad befolkning, en åldrande befolkning och minskande resurser till välfärd som äldreomsorg och skola. 

 Vimmerby finns bland dem. I vår närhet är det bara Kalmar, Växjö, Jönköping och Linköping som tillhör storkommunerna. Vi kan därmed också se var befolkningsströmmarna rör sig.

SNS Analys, (Studieförbundet Näringsliv och Forskning) gav i nr 26 ut en rapport under rubriken ”Strategier för att möta småkommuners utmaningar” där man bland annat satte ljus på 1) sammanslagningar av kommuner 2) asymmetriskt styrelseskick 3) kommunal samverkan och 4) medveten anpassningspolitik.

”Det är svårt att se hur sammanslagningar skulle leda till effektivitetsvinster”, skriver forskarna Gissur Erlingsson, Josefina Syssner och Jörgen Ödalen, som skrivit rapporten, alla tre verksamma vid Linköpings universitet. Det finns också demokratiska nackdelar.

När det gäller asymmetriskt styrelseskick riskerar kommunerna att hamna i ett A-lag och ett B-lag. Idag har kommuner, som inte har råd med den välfärd som större kommuner har, tillgång till medel via ett utjämningssystem. Detta kritiseras ofta av rika kommuner som tycker att småkommuner ska effektivisera ännu mer.
Med asymmetriskt styrelseskick skulle kommunerna bli fråntagna en del av sin beslutandefunktion över en del uppgifter och ansvar, andra nivåer i samhällsskicket skulle ha ansvar för detta. Exempelvis skulle staten kunna ta ansvar för den sociala verksamheten i de små kommunerna, men det är ett stort ingrepp i kommunsektorn.

Mellankommunal samverkan ser utredarna som en lösning på en del av de mindre kommunernas problem. Det kan innebära att skattepengarna används mer effektivt och ge medborgarna mer service för pengarna.

Det fjärde alternativet har man döpt till ”Aktiv, medveten och öppen anpassningspolitik”. Det alternativet har tillämpats av många SmåKom-kommuner och man tar upp flera exempel.

”Man har vidtagit en rad åtgärder för att anpassa organisation och verksamhet efter de förutsättningar som en minskad och åldrande befolkning skapar. Man samarbetar med varandra på olika sätt, kring servicefunktioner som fakturering, telefoni, lönehantering, bredband, jurist, miljöinspektörer, exempelvis”, skriver man.

Forskarna fortsätter: ”Studien visar att man inte bara samverkar med grannkommuner, man har dessutom fattat en del svåra beslut som att lägga ned byskolor och att koncentrera äldreomsorg till större enheter. I vissa fall även rivning av kommunala byggnader, minskad ambition för gatuunderhållet och upphörande av ej lagstadgad verksamhet som öppen förskolorna, dagbarnvård och viss kulturverksamhet2, skriver man.

Det handlar om anpassning till minskande befolkningstal och minskande ekonomiska förutsättningar.

Forskarna tar upp för och nackdelar med alla fyra ”lösningar” på demografiproblemet ( färre som betalar till ett behov som är ökande) men pekar inte entydigt på en specifik lösning. Däremot anser man att kommunikationen måste vara bra, strategierna måste kommuniceras med medborgarna.

Jag kan inte se någon entydig lösning på problemet utifrån det perspektiv jag har i Vimmerby kommun. Jag kan dock se en rad konfliktområden för glesbygdskommunerna i släptåg på urbaniseringen: de mindre tätorternas tillväxtambitioner med centralortens anpassningsstrategi, de små enheternas integrering i de stora skol- och vårdlokalerna, den lagstiftade sociala verksamhetens ekonomiska behov i konflikt med de ekonomiska resurser som behövs för förenings- och kulturlivets samhällsinsats.

På detta ska läggas näringslivets behov av de akademiska resurser som är svåra att få i en omvänd flyttström.

Medan stora kommuner pratar tillväxt, utveckling och ambitionsökningar får små kommuner kämpa med lösningar som riskerar slita isär befolkningen. Det är en stor utmaning.