Vinklas de lokala nyheterna?

Jag är känd för att vara frispråkig.
Därför ska jag försöka mig på en recension av tredje statsmakten, vilket jag borde kunna tillåtas eftersom tredje statsmakten så ofta recenserar den kommunala makten.

En journalists förhållningssätt till den nyhet hen ska publicera kallas "vinkling".
Man kan på olika sätt, beroende på hur man själv förhåller sig till storyn, vinkla den så den blir negativ eller positiv. Så sker dagligen i svenska medier.
Tro mig, jag har varit journalist i 15 år och publicist i nära 40 år. Jag har vinklat både negativt och positivt i min dag. Och fått kritik för det ena och det andra.

Det är intressant att analysera Vimmerby Tidnings vinklade toppnyhet i fredags.
Rubrik: Ungdomarna ratar Vimmerby.
Texten handlar om att under de senaste 15 åren har 809 ungdomar flyttat från Vimmerby.
Den negativt vinklade rubriksättningen är särskilt intressant ur den aspekten att lokala media inte får toppbetyg som positiva till näringslivet i näringslivsrankingen (Svensk Näringsliv), och man kan nu nästan lägga till att man är negativ till ungdomar överlag, oavsett om de flyttar, alternativt är kvar.

För hur ska man tolka rubriken? En ungdom som är kvar i Vimmerby kan tycka att "varför är jag kvar när alla mina kamrater ratar Vimmerby?"
Och en som flyttar kan tolka det som att; "vad menar redaktören, ska vi inte få flytta till högre utbildning...? Vimmerby har väl inget universitet."
.
Jag tror de flesta, som är vänligt inställda till sin hembygd, hade rubricerat artikeln:
"Många av Vimmerbys ungdomar flyttar till utbildning" och kanske inlett ingressen:
Många av Vimmerbys ungdomar är sugna på högre utbildning. Ivrigt påhejade av sina föräldrar. De senaste 15 åren har 809 "ungdomar" mellan 15 och 30 (!) år flyttat. Tyvärr har tidningen inga uppgifter om ungdomar (18-20 år) som flyttar direkt efter gymnasiet. En uppgift som dock kommunalrådet sett någonstans talar om att ungefär 60 % av ungdomarna flyttar och 40 % stannar i kommunen.
Statistiken visar att väldigt många ungdomar får sin fortsatta utbildning och sitt behov av arbete löst på hemorten. Vimmerby har en lägre arbetslöshet än riket och ligger, tillsammans med Kalmar och Oskarshamn, på lägre arbetslöshet än länssnittet.

Dessutom kunde tidningen lagt till, om man velat öka den positiva vinklingen till Vimmerbys fördel:
Vimmerby har minskat 600 personer de senaste 30 åren. Det är rekordlågt om man jämför med Hultsfred som gått från 17.000 invånare till 13.500 trots att man räknar in många invandrare och högskolestudenter idag. För att inte tala om grannkommunen Västervik som också minskat med fler invånare i numerära tal.
Att Vimmerby klarat sig så bra beror på att här finns gott om småföretag och relativt gott om ungdomsjobb i besöksnäringen. Det kan vara en förklaring till den relativt låga arbetslösheten bland ungdomar, ur ett länsperspektiv.

Jag kan konstatera att Hultsfreds redaktion inte alls bevakar sin kommunledning, sina kommunpolitiker, sina kommunala tjänstemän på samma sätt som Vimmerby. Inte heller tidningens Västerviksredaktion.
Jag gillar, som gammal journalist, att man hårdbevakar en kommunal makt. Välkommen till Vimmerby stadshus så ofta ni vill, säger både medarbetare och politiker.
Även om nu inte grannkommunerna hårdbevakas, så kan man konstatera att lokalredaktionerna i Hultsfred-Västervik är mycket lokalpatriotisk.
Kanske bygger det på att man där slår vakt om sin hemkommun mer än tidningen gör i Vimmerby.
Missförstå mig inte, en kritisk bevakning ska vi ha men en negativ vinkling på i grunden postiva konstateranden är vi inte betjänta av.
Vimmerby kommun behöver nå ut med sin kommunikation. Det är bland annat därför jag är glad över att vi har en lokaltidning.
Att "rata Vimmerby" har ett helt annat innehåll än "flyttar till högskoleorter".

BUDGETEN NÄRMAR SIG.

Fullmäktige ska i november hantera verksamhetsbudgeten och investeringsbudgeten. Men redan nu kommer budgetfrågor upp, bland annat rörande skolans behov av extra pengar.

Så här skrev jag i en insändare i fredagens VT:
Socialdemokraternas budgetförslag för 2014-2015 innebär att Vimmerby kommun inte förmår amortera sina låneskulder i den takt som behövs, efter Alliansens satsningar på bland annat ny förskola och nytt äldreboende.
(S) försöker få kommuninvånarna att tro att om majoriteten inte satsar en miljon kronor extra till skolan (på en budget över 200 Mnkr) så sänker man sina ambitioner om en skola i topp.
Det är självfallet inte sant.
Vi har valt två markerade satsningar inom skola och omsorg.
1) Ett antal miljoner i reinvesteringar i Astrid Lindgrens skola, Vimarskolan och Idrottshallen i centralorten för att förbättra arbetsmiljö för medarbetare och elever.
Det behövs omfattande fastighetsinvesteringar och det vi påbörjat i år kommer att fortsätta kommande år inom skolfastigheterna.
2) Ansvarstagande för omsorgen om äldre och de svaga i samhället är så självklart för oss att vi valt att satsa 20 miljoner kronor i ökad budget för socialnämnden.
6-7 procent av landets BNP går till åtgärder kopplade till utanförskap, och majoriteten tar allvarligt på de ökade kostnader detta inneburit för kommunen.
Vi accepterar inte utanförskapet, vi vill verkställa åtgärder som tar fler in i arbetslinjen och färre i bidragsbehov.
Socialdemokraternas budgetförslag innebär en ökad ofinansierad post, och om man vill finansiera den är det enda möjliga att minska socialnämndens budget.
Den växlingen anser majoriteten inte vara rättvis mot de gamla och samhällets svaga.
Tvärtom är de akuta behoven inom socialtjänsten mer överhängande än en miljon extra till skolans område, särskilt med tanke på att gymnasiet vid kostnadsjämförelser ligger över kostnaderna i jämförbara kommuner. Satsningen på den nya gymnasiebyggnaden tar ekonomisk kraft.
Kommunstyrelsens alliansmajoritet anser det är viktigt att vi satsar, men vi måste också ta ansvar för våra amorteringar och till dessa måste det budgeteras.

Micaels kafferep fortsätter...

Handeln i Vimmerby fick pengar av Destinationsprojektet Vimmerby med Omnejd för att bland annat se till att hålla butikerna kvällsöppna på sommaren.

I  somras prövade man för första gången, och enligt de besked kommunens näringslivskontor fått så var det lyckat. Flera handlare redovisade detta.

På tisdag kväll fortsätter jag ”Micaels kafferep” i stadshuset med att träffa just handlarna.
Jag tror det är ett femtontal som anmält sin närvaro till näringslivskontorets carina.osth@vimmerby.se och hon tar emot anmälningar även måndag om fler handlare vill delta.
Mitt kafferep är en två timmar lång dialog runt en kopp kaffe. Denna gång med handlarna  som en part och kommunala tjänstemän som en annan. Själv är jag lite av en moderator och lyssnar in diskussionen.

Först ut på ”Micaels kafferep” var för några veckor sedan stans krogar, restauranger och caféer. De flesta hade hörsamma inb judan och vi hade en meningsfull diskussion tillsammans med kommunala tjänstemän från byggnadskontoret, miljökontoret, alkoholhandläggningen och näringslivskontoret.

Det kändes mycket bra och diskussionen bidrog till ett närmande och en ökad förståelse för varandras verksamheter, tyckte Linda från Ronja och Annie från Brygghuset då vi samtalade vid cykelparkeringen strax efter mötet.
När vi nu träffar handlarna är det ännu fler på kafferepet. Från kommunen har jag bjudit in planarkitekten, stadsarkitekten (som inte kommer, är på semester tyvärr), miljö- och byggnadschefen, samhällsbyggnadschefen, trafikingenjören och även näringslivskontoret. Jag tror att alla de jag räknat upp kommer.
Handlarna ställer upp mangrant vilket visar vilket intresse det finns att arbeta tillsammans med kommunen för att få en fungerande handel i handelsstaden Vimmerby.
Jag är säker på att vi kan ta en rad frågor framåt vid mötet.

Planerade kafferep framöver är bland annat ett med lokala matproducenter och LRF, som Åke Hammarskiöld i Tuna ska hjälpa mig plocka fram en inbjudningslista till. Jag vill gärna lyssna in hur man tänker kring logistik och försäljning; kan kommunen bli en aktiv köpare av lokala produkter? Finns de volymerna?

Men först ska vi bjuda in fastighetsägare i centralorten. Med ledning av anteckningarna från kafferepet med handlarna, har vi en hel del frågor att ställa till fastighetsägarna och föra en dialog kring.
I Västervik sägs det att cityhandeln har samma problem som i Vimmerby, med en minskad mängd kunder. Däremot är fastighetsägarna i Västervik aktiva och det hjälper mycket.
Vi behöver få ett namn och ett ansikte på Vimmerbys olika fastighetsägare med butikslokaler för att därefter kunna kroka arm och arbeta tillsammans.
Fler kafferep i stadshusets cafeteria ska jag bjuda in till med tacksam hjälp av kommunens näringslivskontor.

Med olika former av arrangemang; morgonsoffan, företagarnas möten, besöksnäringens förening och kafferepen ska vi öka dialogen och engagera fler i vårt gemensamma arbete mot en allt attraktivare stad och kommun.
Till nytta för alla.

Världen och Sverige på väg åt rätt håll.

Regiondagarna i Borgholm i veckan blev mycket bra!

De värdefulla uppdateringar jag fick gavs av Fryshusets Milad Mohammadi som pratade utanförskap, Staffan Landin, Mindgap om värdens hälsotillståd just nu och professorn och läkaren Stefan Einhorn som talade om medmänsklighetens väg.
Jag fastnade lite extra i Staffan Landins föredragning. Med ett utmärkt pedagogiskt upplägg och bra framförande lyckades han förmedla siffror om utvecklingen i världen,  bland annat  barnadödlighet  och medellivslängd  de senaste 50 åren.
Han visade att världen är på rätt väg. Endast ett av FN:s millienemål, miljömålet, hade inte kommit någonstans alls, utan tvärtom nått en försämring. Övrigt var uppfyllt eller på väg att uppfyllas.
Han visade hur världen nått ett snitt på drygt två barn per familj, hur Kina egentligen nådde långt på den vägen innan regleringen av barnafödandet i landet, hur afrikanska länder söder om Sahara en efter en fick en allt bättre kurva avseende sjunkande barnadödlighet och en ökad medellivsslängd.

Mycket uppmuntrande och fantastiska siffror!

I Vimmerby har vi haft en lokal debatt om barnfattigdomen, och den blossade givetvis upp ännu mer efter Janne Josefssons (Uppdrag Granskning) promenader i utanförskapets Sverige där han inte såg den s.k. barnfattigdomen, däremot utanförskapet.

TV-reportaget i vintras gav anledning till par forskare att fördjupa sig i ämnet:

Carina Mood, vid Institutet för Framtidsstudier och Jan O. Jonsson vid Institutet för social forskning, både Stockholms Universitet, har systematiskt försökt mäta barnfattigdomen i Sverige under en längre period. I ett reportage i Forskning & Framstegs senaste nummer redovisas deras slutsatser, och resultatet är entydigt:

-          Barn i Sverige har det väldigt bra, både historiskt sett och i ett globalt perspektiv. Vi har en lång period av minskad fattigdom.

-          Man ser inga tecken på ökning, trots en svår ekonomisk kris under senare år.

-          Begreppet ”relativt fattigdom”  som dominerar inom EU, är ett problembegrepp eftersom det ger en minskad fattigdom vid långkonjunkturer och en ökad under högkonjunkturer.

Genom att använda flera definitioner försökte forskarna ge en så komplett bild som möjligt. Ett gränsvärde av flera är skälig levnadsnivå, d.v.s. den ekonomiska situationen.

Man menar att Rädda Barnens vida fattigdomsbegrepp har varit missvisande, man använder  extrema exempel för att spegla fattiga barns situation i Sverige, exempelvis att barn inte har råd att följa med på skolutflykter. Forskarna säger att det är mycket ovanligt.

Rädda Barnens fattigdom, det relativa begreppet, var värre på 1990-talet, men då var det tyst. Flest fattiga fanns det enligt det begreppet 1997, under socialdemokratiskt styre. Inte ens under den peak som skett på 2000-talet, d.v.s. 2010, nådde man upp till nivån från 1997.

Enligt begreppet ”relativ fattigdom” borde de rödgrönas larmtutor ljudit redan 1997, i deras egen regering, där den relativa fattigdomen nådde sin peak.

För sedan dess har två av tre kurvor sjunkit:
- Andelen barn som bor i hushåll med ekonomiskt bistånd har gått ned från 14 till 8 procent från 1997 till 2010.
- Andelen barn som bor i hushåll med en inkomst under den absoluta fattigdomsgränsen har sjunkit från 18 procent 1997 till ca 7 procent 2010.
- Däremot har andelen barn som bor i hushåll med mindre än 60 % av medianinkomsten ökat från 12 % 1997 till 17 % 2010, det är alltså det mätvärde som helt är beroende av arbetslinjen. Arbetslinjen innebär att arbete har prioriterats före bidrag och då ökar den kurvan. Bidragstagarna hamnar på efterkälken när medianlönerna ökar. Så här spelar också konjunkturen en stor roll.
Man ser också att fattigdomens varaktighet minskar. Gruppen som varit fattiga mer än fem år har mätts och den har minskat. Något som också skiljer 1997 från 2010 är att 1997 hade 25 % av barnfamiljerna inga kontantmarginaler.

Tre faktorer påverkar: invandringens omfattning, de ekonomiska konjunkturerna och arbetslösheten.

Forskarna säger att familjer som har jobb sällan har fattiga barn. Ska man se till sammanhang så säger man att utsatta barn generellt  finns i ensamståendes och invandrares hushåll.
Utsattheten för barn och vuxna  i Vimmerby motverkas och lindras,  av alla de åtgärder som görs inom den sociala verksamheten, men den viktigaste medicinen är arbetslinjen.

Jobb skapar delaktighet, jobb skapar inkomster och jobb skapar utveckling i familjen och hos den enskilde. Därför måste näringslivsfrågor vara på agendan ständigt, möjligheter för företag att utvecklas  öka och all byrårati runt företagen mycket noga övervägas.

Milad  från Fryshuset sa på Regionsdagarna att han fått en föreläsning av sin mamma när han var som mest deppig över sin övervikt, sitt utanförskap (invandrare) och sin brist på kompisar.

Hon talade om för honom att han tillhörde de lyckliga få procenten av världens befolkning som hade rent vatten i kranen, skola att gå till, lugnt bostadsområde och föräldrar och syskon i livet, etc, etc, etc.
Allt det som vi lyckats åstadkomma i välfärdens Sverige.
Han var absolut inget offer, absolut  ingen att tycka synd om i ett globalt perspektiv, tyckte mamman
-          Det var en vändning för mig, sa Milad.

Några aktuella frågor i veckan...

Hemman igen  från en semestervecka får ni här en dags försenad söndagsblogg.
Och den ska handla om några aktuella ämnen i lokaltidningen denna vecka.

Kenneth Björklund (s), vice ordförande i Vimarhem, bemötte min kritik över att Vimarhem tecknade avtal med Telia om fiber och på så sätt tog undan ett stort antal hyresgäster, av sina 1.300, från det kommunala fibernätet.
Genom det beslutet riskerade Vimarhem också att undergräva finansieringen av fiber på landsbygden, precis som privata fastighetsägare gör. Kommunens fibersatsning bygger på en Robin Hood-modell där anslutningar i tätorterna ätr med och betalar dyra stamnät på landsbygden.
Kommunen jobbar nu för fullt för att dra fram fiber in sina tomrör i tätorterna. Gullringen, Kennets hembygd,  kommer att stå först i tur.

Jag köper Kennets förklaring att Vimarhems hyresgäster var tvugna att ha fiber vid en viss tidpunkt, våren 2012. Men det Kenneth inte tar upp är varför avtalet som tecknades var på åtskilliga år, det pratas om tio års bindningstid.
Vimarhem hade tidigt fått veta att kommunen var på väg med fiber, den informationern gavs från min sida. Men självklart visste vi inte när det skulle ske.
I det läget hade det varit bra om Vimarhem tecknat ett kortare kontrakt med Telia, nu kommer man inte in i det kommunala fibernätet på många år. Och då är det ändå ett helägt kommunalt bolag.

Ett annat ämne som behandlades var kommunstyrelsens beslut att anta Tengbomgruppen som förslagställare av "Vackra Vimmerby". Jag tycker det var ett bra val.
Jag brinner särskilt för projektet eftersom jag är initiativtagare till detsamma -vi måste få vår vackra stad och våra vackra tätorter att bli ännu mer inbjudande, både för oss som bor här och tillresande.

Det Lars Johansson (v) oroar sig över i tidningen; att alla pengar ska satsas på ett bräde eller att vi tar in konsulter som ska göra jobbet, är helt i onödan.
Vi har själva från början angett att vi ska skapa Vackra Vimmerby med vårt eget gatu- och parkfolk - det Tengbomsgruppen ska göra är just gestaltningen, ritningen över hur det ska göras, så det blir sammanhållet.
Den halvtid trädgårdsmästare som parkavdelningen ska få i tillskott (om nu Kultur och Fritid tar upp det i sin verksamhetsbudget) är för att sköta om och utveckla det tengbomgruppen ritar på, bland annat.
Det här kommer att ta flera år.

Vi kanske gör en äppleallé utmed Storgatan ett år, året därpå kanske en central skridskobana, året därpå något annat.
På 10 års sikt hoppas vi att också staden och våra tätorter blivit en så stor attraktion i sig att alla trivs i den här miljön, och att vi lockar hit besökare året runt.
Vackra Vimmerby innehåller också soffor för promenerande att vila på, många papperskorgar att slänga skräp i och välvårdade fastigheter. Det är inte bara träd och blommor.

Jag hoppas nu att vi kan anslå de medel i investeringsbudgeten Tengbomsgruppen offerererar för att få gestalningsritningar, åtminstone de första.
Vi behöver komma igång redan nästa år då Astrid Lindgrens Näs öppnar grindarna till första kapitlet i sin trädgårdsbok.