Bonusläsning: Ett inslag på Näringsbloggen...

Denna söndag inleder jag med bonusmaterial:

Jag fick möjligheten att beskriva Vimmerbys satsning på Vimmerby Concept Park på Näringsdepartentets blogg. Det är ett försök att beskriva hur man kan bygga industrijobb i en småstad kring en författarinna. Läs det gärna på följande länk:

http://www.naringsbloggen.se/innovation/gastbloggare/kan-man-skapa-en-industri-runt-en-forfattarinna/

Måndag kväll, med början kl 17.00 startar budgetdebatten i Vimmerbys kommunfullmäktige (stadshuset, ingång baksidan).

Eftersom det är två år till nästa gång tycker jag du ska komma. Det är min första budget, men den är historiskt på ett annat sätt; den löper över två år och ska ge utrymme för visionsarbete och arbete med målstyrning nästa år. Det ser jag fram emot.

Jag ska inte föregå budgetdebatten med att publicera mitt anförande. Jag hoppas kunna sammanfatta något av det i nästa söndagskrönika.

Veckan som gått har varit spännande:

Måndag: En lite stökig Företagsfrukost har jag hört, (var själv inte där denna gång), när diskussionen om industrimark kom upp. Här lite info: Krönsmon har vi planlagt men marken blir för dyr att göra byggklar. Den kan bli billigare om vi kan anv'ända gruset där till andra byggen under tiden.

Därför satsar vi nu på en mark öster om Arla, alldeles vid rondelen. Det har tagit tid (augusti till nu) att få fram förhandlingsunderlag för först ska ägarna kontaktas, därefter ska geologisk undersökning göras, det ska provgrävas med grävmaskin ett antal hål, därefter ska möjliga tomter ritas in för beräkning av byggbara områden och därefter ska ett priserbjudande ges i förhandling. Vi står nu strax färdiga att komma i ett skarpt läge. Om vi lyckas komma överens är marken tillgänglig direkt eftersom den en gång är planerad. Då är det bara att börja jobba med den. På Älåkra är det meningen att tung industri ska placeras.

Industriområdet Östra Ceos finns investeringspengar till så där kan vi börja så fort detaljplanen är antagen. Där blir dock mark enbart för småindustri, hantverk och handel.

I mitten på veckan möttes Näringslivsrådet för första gången. och det blev ett givande möte där vi diskuterade arbetsformerna och kommande möten. Jag kunde berätta att det nu är nära att Vimmerby har sin nye näringslivschef på plats.

Torsdag-Fredag: I Vingåker hamnade nätverket av kommunalråd under torsdagen och fredagen i regi av Linköpings Universitet. Båsenberga Hotell och Konferens var en fin upplevelse och synd bara att det inte var sommar, för då kunde man spelat några hål på den fina golfbanan som ligger invid.

Det här nätverket är guld värt; ett 20-tal kommunstyrelseordföranden av olika partifärg träffas för att lära nytt, utbyta erfarenheter och skapa kontakter. Återigen var det en bra träff, denna gång diskuterades ledarskapsrollen, jobbet tillsammans med kommunchefen och andra ledningspersoner, jobbet i kommunstyrelsen etc. Mycket intressant att lyssna på andras erfarenheter.

Nästa vecka blir en tuff vecka.

På programmet står presidie, näringslivsmöten och kommunfullmäktige måndag, kommunstyrelsen tisdag, industriråd och gruppstyrelse onsdag, regionmöte i Oskarshamn torsdag och stämma i Vimmerby kommunala fastighetsbolag fredag för att nämna några saker denna spännande vecka.

Konstaterar att jag har många bollar i luften nu.

Ungefär IKEAs bollhav men upp och ner...

Jag får plocka ned dem en och en och lägga band på frustrationen att allt tar sin tid.

Håller på att lära mig alla bestämmelser offentlig förvaltning har att ta hänsyn till.

Det är regelverket som tar det mesta av tiden, tyvärr.

Men kan ni fatta - denna utmaning är fortfarande enormt spännande och rolig!

Framtidsfrågor här, och framtidskommision där...

Har precis sammanställt ett debattinlägg om framtida privat äldreomsorg till Vimmerby Tidning. Det får ni förhoppningsvis läsa om i lokaltidningen i veckan. Och nu bloggen,  denna mulna söndagseftermiddag i november.

Regeringen har tillsatt en Framtidskommission. Förutom de fyra partiledarna i Alliansen finns tio personer från näringsliv, forskning, samhälle, sjukvård och universitet i kommisionen.
Det är fyra utmaningar kommisionen ska titta på, varje partiledare får som sitt huvuduppdrag att följa en utmaning.
Statsminister Fredrik Reinfelt: Hur kommer demografin att se ut i framtiden? Livets faser ser annorlunda ut än för 50 år sedan; vi bler allt fler äldre och vi lever längre. hur förhåller sig den svenska utveckligen till omvärlden? Ska storstäderna fortsätta växa och landsbygden fortsätta avfolkas? Utredningens uppdrag blir att teckna framtidens bild.
Utbildningsminister Jan Björklund: Integration, jämställdhet, demokrati och delaktighet är den andra framtidsutmaningen. Hur ska kompetensen vara hos de som bor i framtidens Sverige? Hur ska vi bättre kunna tillvara ta kraften hos alla som bor i Sverige?
Näringsminister Annie Lööf: Hur kan Sverige med hållbar tillväxt utvecklas mot en grön ekonomi? Utveckling och integration ska bidra till att lösa samhällsproblem. Vad finns för utmaningar för vår miljö och vårt klimat i framtiden?
Socialminster Göran Hägglund: Den fjärde framtidsutmaningen handlar om rättvisa, sammanhållning och hur vi lägger grund för ett inkluderande samhälle.
Senast i mars 2013 ska en rapport ligga framme som beskriver Sveriges utmaningar.

Jag funderar givetvis på hur detta skulle kunna omsättas i Vimmerby kommun? Kan vi skapa en Framtidskommission lokalt här, och lista upp ett antal framtidsfrågor?
Även om kommunen inte har tillgång till samma kompetens som regeringen, så har vi ändå väldigt många bra tänkare i vårt lokalsamhälle och säkert lika många bra idéer.
Det är viktigt att alla som vill engagera sig kommer till tals i det visionsarbetet "Vimmerby 2022" vi vill dra igång 2012, det första året i historien som Vimmerby kommun slipper ägna nio månader åt att formulera en årsbudget.
Det är en möjlighet att inte en klar struktur för arbetet har snickrats ihop för det skapar ett vidare synfält för alla som vill delta.
Personligen tänker jag mig följande:
Januari: Gruppledarna i fullmäktige får uppdraget att starta upp diskussioner kring "Vimmerby 2022" i sina grupper. Förslagsvis tar man utgångspunkt i verksamhetsområden: äldreomsorg, social omsorg, barn- och utbildning, kultur- och fritid, kommunala servicefunktioner som gata&park, el & va, bostadsförsörjning men också kommunstyrelsefunktioner som infrastruktur, besöksnäring, turism, näringslivspolitik, landsbygdsutveckling och allt som innefattas i översiktsplanen med mera.
Februari-Maj: Diskussion pågår och de politiska grupperna tar in idéer och synpunkter från en rad olika intresseorganisationer i samhället; fackliga organisationer, branschorganisationer, särintressen, föreningsliv, etc.
Juni: Kortfattade, enkelt formulerade måldokument tas fram för varje verksamhetsområde. De skrivs ned av respektive parti.
Augusti-september: Allianspartierna diskuterar kring sina olika måldokument och försöker hitta bilder av framtiden de kan dela.
Oktober: Alliansmajoriteten har gemensamt författade preliminära måldokument för Vimmerby 2022, kompletterade med partiunika mål för en mer djupgående målbild.
November-December: Måldokumenten är föremål för en allmän debatt och slutformuleringar sker före jul 2012.
Januari 2013: Måldokumenten ligger till grund för partiernas prioriteringar i det budgetarbete som startar upp för åren 2014-2015.
Måldokumenten blir också viktiga signaler till tjänstemännen i alla förvaltningar; här får man den politiska samsynen kring hur Vimmerby ska utvecklas tio år fram och var de politiska prioriteringarna finns. Och här får man bakgrunden till att anslagen ser ut som de gör i tvåårsbudgeten 2014-2015.

Frågan är givetvis: vad har de lokala partierna i kommunen för resurser att se in i framtiden, att se trender och tendenser, att se utveckling?
Svaret är: ganska goda. Vi får alla en strid ström av information från våra partihögkvarter, vi uppvaktas av i stort sett alla branscher, och lobbyister och särintressen pumpar in information i de politiska systemet som via dagens snabba kanaler tar sig ut till de enskilda politikerna i Vimmebry.
Problemet är inte mängden information, det är istället möjligheten.
Problemet är bristen på tid.
Fritidspolitik är även i en liten kommun som Vimmerby 20 timmar i veckan för de som också sitter i nämnder och man ska hinna ta del av mesta möjliga.
Just därför är tvåårsbudgeten bra. Vi kan ägna oss helt åt framtidsfrågorna nästa år och jag hoppas att bara detta faktum ska leda till en positiv utveckling av Vimmerby kommun.
Du som läsare är mycket välkommen att dela med dig av dina tankar.

Snart två viktiga näringslivsmöten

Svenskt Näringsliv mäter företagsklimatet överlag plus fakta från Statistiska Centralbyrån som befolkningstillväxt, antal jobb och skatteintäkter, men också exempelvis infrastruktur såsom närheten till aktiv flygplats. Vimmerby plats är ca 220 av 290.I den undersökningen kan kanske Vimmerby nå en position bland de 25 bästa, utsikterna att få lönsamhet i en aktiv flygplats är mycket små just nu och det  tar ned vårt betyg.
I SKL:s egen undersökning, kallad Insikt,  är det bara företagare som haft kontakt med kommunens tjänstemän som fått svara. De som svarat har haft kontakt med brandtillsyn, bygglov, markupplåtelse, serveringstillstånd och miljö/byggärenden. Vimmerbys plats här är 14 av 166 deltagande kommuner. NKI, nöjd-kund-index var hela 73, vinnande kommun hade 81, genomsnittet är 66.
Jag kan konstatera en sak: Vimmerby kommuns myndighetsutövare tillhör, efter Mönsterås (10:e plats) de bästa i länet.
Om det alltid varit så - detta är SKL:s första undersökning - låter jag vara osagt. Men klart är att våra myndighetsutövare uppnått den positionen nu och det är jag enormt glad över. Också att vi ska nå första platsen inom några år.
Målsättningen är då bland de 25 bästa kommunerna i Näringslivsrankningen och den bästa i Myndighetsrankingen.

Varför då? Svaret är enkelt; ett gott näringslivsklimat smörjer näringingslivet i kommunen. När vi nu kallat 19 personer till ett Näringslivsråd (23/11) och 9 personer till ett Industriråd (30/11) är det inte en enda som sagt; jag vill inte vara med.
Att alla vill vara med säger en hel del om näringslivets eget engagemang; de vill samarbeta, de vill upprätta relationer, de vill ha ett bra tillväxtklimat i Vimmerby kommun!
Det är klarlagt att inget företag väljer att etablera sig där infrastrukturen är outvecklad och där näringslivsklimatet är dåligt. Vi jobbar med båda incitamenten.
Det är också klarlagt att inget irriterar näringslivet så mycket som en ineffektiv kommunal verksamhet och myndighetsutövning.
Det är därför viktigt att Vimmerby kommun arbetar strategiskt med sina näringslivsfrågor. De är ju ganska enkla på papperet - men i vardagsarbetet krävs det mycket och det handlar om person.

Ska kommunens tjänstemän vara pedagoger?
Ja, jag tycker att man måste ha ett pedagogiskt och socialt handlag. Det räcker inte med att vara yrkeskompetent i något enda yrke där man är i kontakt med andra människor. Man måste också vara socialt kompetent.
Den tiden när länsman, patron eller skolläraren handlade fel rent sakligt, men det blev ändå "rätt" på grund av en auktoritär hållning och därmed en given respekt från allmogen är för länge sedan förbi. Den tid då titlar ingav respekt är också borta. Det ges ingen större respekt till varken landstingsråd, lantmästare, överläkare, kommunchef eller direktör just enbart på grund av titeln, eller att titeln signalerar en viss inhämtad kunskap; relationen och respekten vinns genom ett socialt och pedagogiskt handlag som ändå kan vara bestämt och sakligt, men framförallt utgår från en ömsesidig förståelse för varandras roller.
Det är alltid sändaren som har ansvar för att mottagaren förstår. Det är bara riktigt gamla människor som skyller på sig själva för att de inte förstår vad den unge doktorn från Polen säger. De gamla är ju vana, och uppfostrade till ödmjukhet, att de själva ta på sig skulden. Men det är faktiskt läkaren som ska lägga vinn om att patienten har förstått allt han eller hon sagt.
En gammal människa ska inte behöva beklaga sig över att inte förstå allt; kan man uppfinna elektriska flugsmällare borde man kunna uppfinna språk, texter och människor med förmåga att förklara så gamla förstår. Eller också är en MP3-spelare med bara en knapp inte menad för äldre; de ska se till att deras gamla kasettbandspelare håller livet ut...

Sålunda, enligt detta resonemang, ligger det på alla myndigheters och dess representanters ansvar att se till att alla förstått budskapet, och hur ska det kunna förstås utan en respektfull och bra relation i botten? Hur ska det förstås om den mottagande parten misstänker att myndighetspersonen medvetet misstolkar, gör en egen tolkning eller medvetet undviker att kontrollera att budskapet tagits emot?
Nej, den myndighetsutövaren må vara den mest kompetenta på jorden. Men jobbet ska han eller hon inte ha, förrän man kompletterat med elementa i kommunikation, socialt samspel och förmåga till inlevelse och förståelse för sin motpart. Verkligheten kommer också före teorin. Allt vänder inte, allt sker inte bara för att myndighetsutövaren tyckt  något. Det handlar om att skapa en gemensam aktion, en samsyn.
Med allt detta som bakgrund förstår ni att jag är väldigt nöjd med 14:e platsen och kan vi nå dit bör vi också kunna nå 1:a platsen när SKL om två år gör om undersökningen, speciellt med tanke på att vi vet vilka egenskaper våra myndighetsutövare ska besitta.

Näringslivsstrategin i Vimmerby kommun ligger på korrektur. Båda näringsråden ska titta på den, också kommunstyrelsen som har ansvar för frågan.
Vimmerby har alla förutsättningar till ett växande näringsliv. Mark till överkomligt pris måste fram, det jobbar vi intensivt med just nu; både Ceos, Älåkra och Krönsmon, liksom attraktiv tomtmark i olika lägen att bygga villor på. Vimarhems satsningar är unika, inte många kommunala bostadsbolag bygger i princip vart tredje år och bygger så snyggt som Vimarhem gör. Vimarhems verksamhet är viktig för kommunen, framförallt när läget är sådant att privata byggherrar har svårt att få nybbygnationer att gå ihop.

Det har nu gått tio månader sedan jag tillrädde som kommunalråd. Kunskapen om de kommunala verksamheterna ökar men jag är inte i närheten av de mål jag satte avseende besök på kommunala verksamheter och ute i näringslivet.
Mängder av tid har gått åt att se till att all information når politikerna, samt att sortera tusentals frågor i högarna oviktiga och viktiga, gammal surdeg och ny, katastroffråga och nysatsning.
Med de tre högarna nysatsning, ny fråga och viktig fråga är de fantastiskt roligt att jobba.
Men med frågorna (alla gamla) i högarna gammal surdeg och katastroffråga är det ibland till synes omöjliga frågor som uppenbarar sig. Här måste man tillsätta utredningar för att ta fram hur frågorna egentligen skötts och om det skett enligt regelverket. Jag är mycket förvånad över kvaliten i handhavandet och också förvånad över att det kunnat ske med den bevakning som finns i kommunen.
Hur exempelvis man kunnat underlåta att skriva hyreskontrakt med en hyresgäst till exempel, och låtit åren gå? Vi måste gå till botten med sådant, om inte annat för att sjävrespekten ska bestå i stadshuset.
Revisorerna är aktiva, och genomlyser nu verksamhet efter verksamhet. Det är bra.
I högen "oviktiga" frågor trodde jag att det skulle bli en hel del. Men när man lagt en fråga där så finner man snart att den får lyftas ur högen och tas som viktig, trots allt. Allt blir viktigt och är viktigt, även de samtal man får på stan och i butiken.
Människors frågor är alltid viktiga. Olika tyngd, ja. Men alltid viktiga.
Omväxlande jobb?  Ja.
Och fortfarande väldigt stimulerande!

Kan du sätta dig i en annans stol..?

Jag har under nära 30 år försörjt mig genom att ständigt fundera kring, lära ut och utöva kundservice.Det har medfört att jag impregnerats av något jag vill kalla för "kundkänslighet".
Jag är oerhört känslig.
För att inte säga överkänslig.
Jag kan knappt besöka en restaurang, en bilaffär, ett hotell, ett sjukhus, ett äldreboende eller en affär för att inte hitta minst tio idéer kring hur de kan utveckla sin kundkänsla.
Jag finner många gånger mer nöje i att granska medarbetare i en butik; hur de rör sig, tar kontakt, arbetar med sina kunder än att själv göra några inköp.
Jag förvånas inte över att det överlag är så bristfälligt.
Det är nämligen ett väldigt svårt jobb.
Det jag förvånas över är att så enormt många människor i dessa yrken inte får den feedback, den inre motiviation och den glädje det innebär att skapa kundtillfredsställese.
Det finns inget säkrare och mer roligt sätt att nå tillväxt - i vilken bransch det än är - än att producera verksamhet som skapar nöjda kunder.
Inte bara nöjda till 100 procent, utan till 105 procent eftersom vi också vill att de ska prata om sin nöjda relation med andra, och då räcker det inte att bara vara nöjd utan man måste vara mer än nöjd för att det ska bli ett samtalsämne med andra människor.
Alla läsare förstår vad just detta kan innebära för tillväxten i den organisationen.
Jag ska inte gå in i någon undervisning här och börja producera en verktygslåda.
Skälet till att jag tar upp det är att den offentliga sektorn, exempelvis en kommun, är utmaning i ämnet och just nu sitter jag som kommunalråd.
Det är sant att kommunchefen har största ansvaret för kommunens anställda och att jag nu ger mig in i "den grå dimma", som hon och jag brukar beteckna fältet där vi båda agerar, men faktum är att det är många gånger jag i egen skap av kommunalråd som får samtalen och mailen.
Vi har en överenskommelse kommunchefen och jag, hur vi ska hantera detta faktum att vi båda engageras, och den fungerar bra. En öppen och tolerant attityd där vi tror det bästa om varandra hjälper de flesta arbetsrelationer. Så också vår till nytta för oss båda.

Vari ligger då utmaningarna när det gäller kundkänslighet i den offentliga sektorn?
Jo, de är många.
En del skulle påstå, att eftersom vi har brist på pengar kan vi inte utöva tillräckligt bra kundkänsla i barnomsorg, hemtjänst, äldreomsorg och sjukvård.
Det är fel.
Kundkänsla är inte kollektiv. Kundkänsla är på individnivå. Även den fattigaste organisation har medarbetare med exellent kundkänsla. Den kostar inga reella pengar på sista raden. De resurser den tar är utbildning, positiv feedback, matchning av förebilder, klara mål som kan mätas, etc. Visst har medarbetare med ultimat kundkänsla bättre betalt, men de har också en högre intjäningsförmåga till organisationen eftersom deras arbete håller en betalande kund längre kvar i verksamheten och dessutom bidrar till marknadsföringen. Det sistnämnda inte minst viktigt. Kundkänsla skapar alltid tillväxt, både i omsättning och på sista raden.
Så...en kundkänslig medarbetare är billigare mätt i debet och kredit, än en medarbetare vars arbete inte når upp till 105 procent kundnöjdhet.
Är det samma sak i den offentliga sektorn? Jag vill påstå det i varje fall liknar det, även om vi inte bedriver direkt affärsmässiga verksamheter i barnomsorg, skola och äldreomsorg. Men det finns andra parametrar som mäter "debet och kredit" i dessa verksamheter. Sådom kvalité, antalet klagomål, betygsnitt, etc. På riktigt blir det inte förrän den offentligt drivna verksamheten konkurrensutsatts.

Den absolut viktigaste faktorn för att klara 90 procent av kundnöjdheten är;
- förmågan att till andra utföra uppgiften på samma sätt, och till lika hög kvalité, som uppgiften skulle utförts till dig själv.
De andra 15 procenten är:
- förmågan att läsa in de specifika önskemål din kund kan ha, trots att du inte alls tillhör samma ålder, kön, yrke eller nationalitet, och uppfylla dessa önskemål inom den ram du agerar.
Exempel:
Hur lätt är det för en 19-årig medarbetare att förstå vad en 90-årig människa i äldreomsorg värderar? Jag har varit med om en test av tjugo stycken 19-åringar där ingen hade rätt på frågan vad en 75-årig dam med barnbarn skulle uppskatta mest, när hon kom till ett hotell.
Rätt svar var:
"Att personalen skulle öppna ytterdörren åt mig".
Inte någon av 19-åringarna hade med den saken bland sina tio olika svar. Varför? Enkelt; det är inte relevant i en 19-årings värld och en tonåring är inte per automatik kundkänslig. Även om väldigt många har en naturlig begåvning och är extremt lättlärda.
Just här kommer utbildningen in, träningen, impregneringen av medarbetarna. Är den möjlig att starta  impregneringen redan i lågstadiet, för den finns ju många gånger i barnen på förskolan? Hur skolan skulle se ut om skolbarnen hade kundkänslighet som ett ämne på schemat kan vi diskutera vid ett annat tillfälle. Och om det är möjligt att genomföra. Klart är att elevernas attityd till varandra och de vuxna skulle vara annorlunda mot idag om de fick lära sig mer än idag, att sätta sig in i varandras situation. Lära sig inlevelse.
De som arbetat länge i hemtjänsten har impregnerats i kundvård.
Det är jag alldeles säker på. Åtminstonde de som anser att de hamnat i rätt yrke och inte bara har jobbet för brödfödan.
Då är det naturligtvis konstigt att pensionärer ringer och mailar mig och tycker att det är märkligt att de får desserter varje dag i kostleveransen, trots att de inte beställt någon?
Så här tänker då jag:
En gammal människa är uppväxt under umbärande. De är uppfostrade att diska saker. Plastmaterial är för dom dyrbart och beständigt. Därför är det konstigt för dem att de ska slänga förpackningar. De förstår inte slit och slängsamhället, medan en ung människa inte känner till nåt annat.
En gammal människa mår dåligt när de får slänga desserten de inte vill ha, och ännu sämre när organisationen fortsätter pumpa ut desserter i massor. Själva har de ätit härsket flott på smörgåsen under barnaåren och lärt sig som familjeförsörjare att skära bort det lilla möglet på osten för att äta resten. Inget ska förfaras.
De undrar vem som ska betala för kommunens hantering? De undrar var deras pengar tar vägen? De undrar varför det finns så mycket pengar till engångsförpackningar och desserter men inte till annat de behöver...?
Nu råkar jag vara 58 år och också uppfostrad att vara varsam med mat och sånt. Dessutom, som sagt, tränad i kundinsikt.  Så jag kan lätt förstå frustrationen hos de gamla, när de säger och skriver:
- Varför, varför, varför går det inte att organisera med kundkänsla fullt ut i en kommun? Vari ligger motståndet? Var finns problemen?

Kommunchefens uppdrag, och jag vet att hon också tycker så och är på god väg i sitt arbete åt det hållet, måste vara att impregnera sin tjänstemannaorganisation med kundkänsla, uppmuntra de som är kreativa, har kundinsikt och utövar exemplarisk kundservice och utbilda de som inte gör det.
I det privata näringslivet är dessa frågor med i anställningsintervjuerna och de som kommit in i organisationen, och ihärdigt fortsätter att göra saker utifrån sitt eget välbefinnande utan hänsyn till kunderna, hamnar snart i situationer de inte bemästrar. Och många gånger hamnar de utanför organisationen, istället för att få uppleva glädjen av att serva nöjda kunder.
Det gäller för alla chefer och ledare att identifiera detta, och åtgärda.
Eftersom jag, och många med mig,  har försörjt mig på detta så länge så förstår ni att det privata näringslivet inte heller är exemplarisk i det avseendet.
Här finns åtskilligt att göra och de som gör det finner snart vilken enorm konkurrenskraft det finns i att producera och utveckla kundkänsla.

Jamen, säger ni. Vi har ju ingen annan offentlig sektor att välja på? Vi får ju vår mat och vår service bara från ett ställe. Så är ju den offentliga sektorn, den ska ju sköta allt själv och vi får ta det dåliga med det bra.
Lugn säger jag, den offentliga sektorn är på väg att konkurrensutsättas.
Först då blir allt på riktigt.
Därmed inte sagt att den privata sidan gör det bättre, men själva konkurrenssituationen gör att ditt val som kund får konsekvenser för den som blir bortvald.
Det i sig är kvalitetshöjande.
Jag tror att vi med den inriktningen kan se ljust på de offentliga välfärdstjänsterna i Vimmerby.
Vilken organisation som än uför dem.