söndag 29 december 2013

Nyårsbetraktelser 2013-2014


INFÖR NYÅRET 2014
Följande tre betraktelser fick jag bara lust att göra. Hoppas ni ursäktar om en och annan kan betraktas som vimsig.

FÖRSTA BETRAKTELSEN
Reklam kan inspirera. Bra reklam berör. I mellandagarna har en tillverkare av en svart koffeindryck i en av historiens mest kända flaskor, kört en reklamfilm som jag tycker inspirerade.
Jag funderade på om filmens idé gick att utveckla?   Kan man göra nåt som tycks väldigt stort till nåt väldigt smått, om man jämför med nåt som är ännu större..? Hänger ni med? Här en betraktelse i avdelningen ”Det finns fler sidor av saken”.
Till exempel:

Några ilsknade till för att snön på gatan inte plogats bort, andra är glada över leva i ett land där det är snöplogen som kommer och inte stridsvagnen.
? ! ? ! va? …Jo, jag förstår er, men…
Givetvis kan det ses överdrivet och att jämförelsen inte alls går att göra, en språklig kullerbytta, en tillkrånglad metafor… men ändå… det skapar en efterklang, som vinkännaren skulle sagt; trivial start, positivt mellanläge, skruvad övergång, och överraskande slut.
Det den vill visa i sin synbara tafflighet är att problemen vi oftast har är så mikroskopiskt små att de i en jämförelse inte ens skulle skapa en enda tanke. Men den kan också ge anledning till följande inre filmsekvens, regisserad av dramatikern i mig:

Plogbilen kommer med dunder och brak utanför ett hyreshus i Storebro eller Södra Vi. En man, vi kan kalla honom ”skattebetalare”, ringer irriterat till kommunen för att klaga på att plogbilen kom för sent på dagen. I lägenheten bredvid ser vi mamma, pappa, tre barn, vi kan kalla dom ”flyktingfamiljen”, ligga hukande under köksbordet. De tror det är en stridsvagn som kommer och att bomber ska falla…
Vad jag vill säga är att någonstans, någon gång måste vi alla fundera över vad det är vi ska bli arga över, och vad vi ska se som något i kategorin ”Här lägger vi alla saker som visar att samhället inte är perfekt och inte heller kommer att bli det”.
Allting är relativt, allt har en annan sida av saken, allt kan betraktas från minst två håll. Jag lärde mig av ett besök på Familjerätten på socialen i år att en båt kan se olika ut. Är man fisk ser man en båt på ett sätt, är man fiskmås på ett annat. Båda tittar på samma båt, men har var sin beskrivning av sin verklighet.

Just denna egenskap, att se saker från alla håll, är något jag personligen skulle vilja utveckla ännu mer 2014.

ANDRA BETRAKTELSEN
En helt annan tanke som vi kan döpa till ”Avsnittet om att detaljerna är mer än helheten”
Jag tänker på en av världens främsta entreprenörer,  Anita Roddick, grundare av Body Shop och som dog 2007 endast 64 år gammal, och ett tillfälle i Stockholm för många år sedan då jag fick lyssna på en av hennes föreläsningar. Hon berättade bland annat att hon var fokuserad på detaljer; hon reste konstant världen runt, besökte alla sina butiker, ändrade skyltning, ändrade i hyllor och så åkte hon vidare för att göra samma sak i nästa butik.
Hennes budskap var: ”Har du en framgångsrik idé, var noga med detaljerna och ändra inte det som gör att idén bär.”
Nu tänker ni säkert på Ingvar Kamprad… ja, han bär samma tanke med sin IKEA-idé. Man ska vara ytterst noga med detaljerna, se bara på Astrid Lindgrens Värld och deras stringenta varumärkesarbete där allt ingår.

Detaljerna är mer än helheten. Exempel: vi gör allt rätt när vi lagar grytan, men har i för mycket salt. En enda detalj förstörde helheten.
Ett annat exempel: Vi har mycket god kommunalt producerad mat, på bra råvaror och bra tillagat, men ett par ägg föll bort ur menyn och helt plötsligt var all kommunal mat dålig.

För att klara helheten måste man vara extremt noga med detaljerna, som i sig inte syns när helheten betraktas, men som blir helt uppenbara och totalt dominerande när de friläggs.
Den kommunala sektorn i Vimmerby är bra på att se detaljerna i välfärdsarbetet. Åtskilliga gånger har jag konstaterat detta. Men jag önskar 2014 att alla vi i den kommunala sektorn i Vimmerby blev ännu bättre att se det viktiga i detaljerna, förkovrade oss ytterligare.

TREDJE BETRAKTELSEN
Min tredje och sista betraktelse denna nyårskrönika blir under avdelningen ”Vad tycker folk är viktigt?”
Det kan tyckas som ett övermäktigt problem att söka svaret på detta, och som politiker är man givetvis extra intresserad. Frågan är dock var man ska söka svaret? Jag försökte med Google, hon som styr vår nya religion, sökmotorernas moder. Hon säger (varför tror jag att Google är en hon?) följande för de mest sökta uppgifterna i Sverige 2013. Ett axplock:

På frasen ”Hur man…” kommer ordet Hånglar på första plats, Tapetserar på andra, och Deffar på tredje. (Jajamensan, behovet av hångel lever!)
På frasen ”Vad är/betyder…” kommer Klockan på första plats, Swag på andra och Yolo på tredje.
Mest sökta mat blev ”Kladdkaka” följt av Pannkakor och Pulled Pork… (Kladdkaka? Bra för Frödinge Mejeri ju!)

Mest sökta personer: Etta Blondinbella, tvåa Kissie, trea Magdalena Graaf.
Mest sökta artister: Etta Yohio, tvåa Zara Larsson, trea Bonnie Tyler (Hur Bonnie Tyler kunnat smyga in där?)

På frågan ”Varför…” slutligen vann följande: ”Varför Gäspar man?,”
En högst relevant fråga.
Min gissning är att man helt enkelt är trött.
Precis som nu År 2013 är, så härpå årets sista dagar, då året börjar bli trött.

2014 är det valår. Jag önskar att jag inte ska bli så långrandig på alla valdebatter att folk gäspar…
Utan kan hålla tempot uppe, ha nåt konkret att säga och vara full med en energi för att beskriva en framgångsrik kommun och hur vi vill att den ska fortsätta vara framgångsrik åren framöver.

Ett Gott Nytt År tillönskas er alla!

 

söndag 22 december 2013

Fundering i juletid: Vad ska slängas och vad ska bevaras?


Jag har lyckats få ihop årgångarna 1944 till 1970 i en följd av bygdeböckerna Pennorna. Kanske det fattas någon före eller efter.
Nåväl, Pennorna var som sagt en bygdebok som samlade berättare  (storytellers skulle man kanske sagt idag…) från Småland och södra Östergötland. Alla som haft nåt att berätta och som gjort det bra, från Pälle Näver till Ivan Svanström, har medverkat. Redaktör och primus motor för Pennorna var Erik Lehman, Ankarsrum.

Bläddrandet i helgen i dessa böcker fick mig att fundera om det var bättre förr. Det är i dessa funderingar jag letar upp Pennorna, årgång 1963, d.v.s. utgiven för 50 år sedan. Bydeförfattaren Karl H. Rosengren skriver där en liten berättelse om ”Original mer eller mindre” och den lyder inledningsvis. (Observera, skriven 1963.)
”Vår tid är rik men också fattig i vissa avseenden. Till fattigdomen vill jag i det här sammanhanget räkna bristen på originella människor. Sådana fanns det rätt gott om förr i tiden. Nu är vi överlag konfektionsmänniskor mer eller mindre och för övrigt, det skulle nog fordras ett rätt så stort mod att bryta av och vara annorlunda än majoriteten, inte bara ifråga om den yttre dräkten utan också beträffande tankebanor och beteenden. Så vana har vi blivit vid detta att alla ska vara lika. Det är dock stimulerande med originella människor. Ofta minns man dem också sedan de äro döda…”
Det slår mig hur märkligt det låter. 1963 skriver man att det var bättre förr, då fanns det originella människor. Nu, 2013 skriver man, det var bättre förr, då fanns det originella människor. När är ”förr” och för vem eller vilka…?

Idag är det fler original än någonsin tidigare. Det märker man inte minst som kommunalråd, inte så olikt arbetet som journalist vad avser den detaljen... Man träffar mängder med folk och kan konstatera att originaliteten lever vidare.
Toleransnivån i samhället har också gudskelov höjts, idag ser vi hur människor som tidigare återfanns i samhällslivets marginaler skapar nya normer och trender i TV-soffan.
Man behöver inte gå särskilt långt, kanske till 70-talet, och minnas punkens inträde och hur den skapade genomgripande trender. Mycket originella från början. . Minns ni ”God save the Queen” med brittiska Sex Pistols? Säkerhetsnålar i öron, näsa, mun och en hårkam i rosa och svart som krona på verket. Hur kunde man bara klä sig så?! Och vilka skor sedan, marschkängor med dubbel sula! Vilka original!

Därefter vandrar denna trend in i klädbutikerna, via TV-scenerna, fortsätter till H&M och till slut också till den lyxiga dambutiken på fina gatan. Toleransen till det nya tar tid, men det kommer oftast. Inte alltid. Men oftast.
Originaliten har svalts av likriktigheten. Så brukar den göra om den är en trend. Det genuina, originella som kan finnas inuti en människa blir dock aldrig likriktat eller generellt. Det är befriande att original i den meningen fortfarande finns.

Jag funderar på vad som ska bevaras och vad som ska slängas så här i juletid.
Jag skulle vilja slänga bort feghet och ansvarslöshet. Som signerar anonyma insändare efter insändare, sprutar ut sin negativa energi och tar till och med makten över lokaltidningens insändarsidor.
Däremot skulle jag gärna behålla lokaltidningens övriga delar. Det är en hedersstund för varje vimmerbybo, tror jag, att läsa sig igenom Vimmerby Tidning och man förlåter gärna att den ryske oligarken friges både på utrikessidan och på TV-sidan i identiska artiklar, eller att seriestripen Fantomen ibland kommer i ett osammanhängande sammanhang.

Nåt annat jag vill slänga är byråkrati och stelbenthet. En annan klok gubbe sa: ”The problem is not the problem. The problem is your attitude about the problem.”
Visst är det så. Om stadshuset vore en båt skulle jag vilja häva all byråkrati, stelbenthet och misstänksamhet över bord. Däremot skulle jag gärna behålla den rådgivande, öppna och tillgängliga attityden som hjälper till i problemlösning, är glad och positiv och som älskar när medborgarna ringer och ställer en fråga eller söker någon uppgift.

Det tredje jag skulle vilja slänga är gnäll, bitterhet och missundsamhet. På facebook är det fullt av det. Om vitsipporna är vackra så kan man inte skriva det, utan att lägga till att det är ogräs i refugen… Man kan, eller förmår sig inte, att ge beröm till välfärdsarbetare som förtjänar det, istället startar vuxenmobbingen igång när någon gör ett misstag. Misstaget aktiverar publicister på facebook och liksom övriga publicister vill man inte beskriva båtar som tar sig i hamn, utan båtar som är på väg att sjunka. Att journalister beskriver båtar som sjunker kan vara en del av deras jobb, men om  kreti och pleti på facebook eller andra sociala medier jagar syndabockar blir det bara tragiskt.

Däremot skulle jag gärna behålla de delar av de sociala medierna där åsikter flödar i respekt för varandra, utan mobbing, utan okvädesord, blandat med de personliga iaktagelser som folk väljer att förmedla.

Så här i juletid kan man väl få slänga bort en del, och önska sig en del annat.
Jag brukar ju några vänner i stadshuset en och annan julklapp:
Kommunchefen Carolina Leijonram får den senaste låten av Laleh. Den handlar om att en skugga även kan innehålla färger. Inte bara svart. Mycket bra pepp-låt!

Vice ordförande i kommunstyrelsen Per-Åke Svensson får boken om kampen mellan biluthyrningsföretaget Hertz och Avis. Hertz var först, men Avis blev ändå största varumärket med devisen ”We try harder”. Som tvåa har man goda möjligheter att bli först.
Oppositionsråder Helene Nilsson får boken, som utkommer i september nästa år, ”Hur man gör ett litet kontorsrum trevligt för att hålla i fyra år till, del 2”. Första delen fick hon 2010.

Precis nu kommer jag att tänka på några kloka ord en gubbe sa en gång:  
Den som  sitter i ett glashus ska inte förvara stenar…

Nej, precis. Jag ska kanske fundera på att istället försjunka i en buddistisk bönebok, avsnittet ödmjukhet… Jag måste skärpa mig, tänka på karman.
I alla fall kära läsare, önskar jag er alla en

God Jul!

söndag 15 december 2013

Länsbytet som skulle sänka skatten 1 krona.

Hur påverkas invånarna i Vimmerby kommun om vi byter län, från Kalmar till Östergötland?
Björn Sundström, Derk de Beer och Lennart Tingvall på SKL har på  Vimmerby kommuns uppdrag gjort en första sondering över förutsättningar och konsekvenser.
Man konstaterar att Vimmerby uppfyller alla de krav som ställs för en indelningsändring (indelningslagen):
-          *Bättre villkor för den kommunala demokratin.
-          *Bättre anpassning till demografiska och näringsgeografiska förhållanden.
-          *Acceptabla förändringar beträffande landstingens ekonomi och den landstingskommunala verksamheten.
Det finns dock utmaningar vid en ändrad indelning. Det handlar om hur utjämningssystemen slår, systemen som ser till att pengar vandrar från rikare kommuner till fattigare, pengar som ska utjämna skillnader (läs i huvudsak storstad/förorter gentemot landsbygd/glesbygd).

Utredarna kom fram till att Vimmerby kommun inte får någon egentligen nackdel av att gå upp i Östergötland. Vi är kvar i landskapet Småland, Kalmar läns gräns dras dock söder om oss. Vi skulle dessutom spara ca 1 krona i skatt i Östergötland gentemot Kalmar län, inräknat den 50-öring i skattehöjning på landstingsskatten som majoriteten, socialdemokraterna, beslutat införa i länet från nyår. 
Länsbytet skulle ske utan att vi i egentlig mening skulle förlora någon service. Vår hälsocentral skulle kvarstå som en nära landstingsservice.
Värre skulle det vara för Västervik. Man kan knappast kunna gå upp i Östergötland utan att ha med sig Vimmerby, helst också Hultsfred. Detta på grund av sjukhusets upptagningsområde. Hälften av Västerviks patientunderlag kommer från andra kommuner än den egna.
Garanterat skulle Västervik få med sig Vimmerby, även om en och annan vimmerbypolitiker, som har sina flesta uppdrag i länspolitiken, är tveksamma. I en folkomröstning i de båda kommunerna skulle en majoritet rösta för att lämna Kalmar län.

Med Hultsfred är det annorlunda. Just gränsen mellan Vimmerby och Hultsfred, som de båda kommunerna försöker sudda ut lite, är dock dragen med kraftigare streck när det gäller regional tillhörighet.
Hultsfreds ledande tjänstemän och politiker söker sig mer till Kalmar och Växjö än Linköping i universitetsfrågor bland annat. Avståndet till Östergötland är längre. Sannolikt skulle en folkomröstning, om den ens skulle bli av, om länstillhörighet kunna sluta hur som helst i Hultsfred. I Högsby och Oskarshamn gäller samma splittring. De tre kommunerna samarbetar också nära i många frågor.
Resonemanget skulle tyda på att Vimmerby gör bäst i att nu samarbeta norrut och österut, för att bädda och gardera för framtiden.
Men så enkelt är det inte.  Vimmerby - Hultsfreds  gemenskap är stor när det gäller arbetskraftsutbyte, pendlingen mellan kommunerna är stor, dessutom har man centralorter nära varandra och tillsammans är man lika stora som Oskarshamns kommun befolkningsmässigt.
Väldigt ofta står man upp för varandra i regionala sammanhang och försöker få gemensamma satsningar i regionen.
Samtidigt är Hultsfreds kommun mindre rund än Vimmerby. Om man lägger en gräns i Målilla är befolkningen söder och väster om mer orienterad mot Oskarshamn respektive Vetlanda. I Vimmerby däremot är centralorten målet både från Tuna och Gullringen, Rumskulla och Toverum . Hultsfred och Virserum har en rivalitet som större orter sedan många år tillbaka.

Hur ser då befolkningen generellt på gränser? Ja, inte som politiken, det är en sak som är säker. Man har väldigt liten förståelse för att exempelvis kollektivtrafikens villkor förändras över länsgränsen. Befolkningen vill nog ha den gräns som utgörs av lokalt beslutsfattande, men vill att gränsen rent praktiskt inte ska finnas när det gäller enhetliga taxor i exempelvis kollektivtrafiken, byggtaxor, etc.
Det kanske inte är rätt att göra en enda storkommun av hela norra länet, mycket eftersom alla ingående kommuner har grannar i andra väderstreck. Glesbygden blir inte mindre gles för att vi ändrar kommungränser, politiken kan dock bli mindre lyhörd vilket kan innebära ännu mer centralisering till den som är stört. Misstanken att Västervik skulle växa på Vimmerbys bekostnad (jmf skattemyndigheten, servicekontoret etc.) skulle öka. Urbaniseringen går också så,  från mindre ort till större, även i små kommuner. Centralorten växer på de mindre tätorternas bekostnad.
Så kommunsammanslagning ser jag ingen nytta i, vare sig med Hultsfred eller Västervik. Däremot ett utökat samarbete i frågor det går att samarbeta om. Myndighetsutövning är en sådan fråga.

Rätt idé är alltså samverkan, och samverkan i väl definierade spörsmål. I Vimmerby har vi den här mandatperioden gått från nästan ingenting till väldigt mycket samverkan.
I de flesta fall mycket lyckade, i ett fall mindre lyckat och det är som bekant ITSam. Dels för att investeringsprojekt (förbättringar i administrationer av lönesystem, ärendehanteringssystem etc.) inte gett de resultat man önskat, alternativt inte kommit fram helt enkelt, dels för att det rått turbulens kring den operativa ledningen. (Lyckosamt har däremot fibersatsningen varit hittills.)
Dessutom har värdkommunen Kinda inte tagit ansvar för dialogen utan gått i strid med Direktionen, d.v.s. övriga kommuner. Det är givetvis ingen bra förutsättning för samverkan och det återstår att se hur, och om, den kan utvecklas. ITSams problematik ställde samverkande kommuner på stora prov under hösten, till besvikelse för många av oss andra klarade inte Kinda kommun det provet.

I andra samverkansformer har det fungerat bra; nya inköpskontoret i Västervik för hela norra och mellersta länet, förvaltningssamarbete för miljö och bygg med Hultsfred ska utvecklas ytterligare, vidare en rad mindre samverkansprojekt rörande enbart en handfull tjänstemän.
Jag tror politiken i Vimmerby är enig om det goda i samverkanstanken. Den svaga länken är givetvis om politiken förändrar spelplanerna över valen, men då gäller det för tjänstemännen att vara goda rådgivare till sina politiker.
Länsbytet då? Jo, det skulle inte alls hindra fortsatt samverkan. Men jag kan inte se någon anledning till att dra igång debatten förrän vi vet om södra Kalmar län fortsatt förespråkar ett samgående i en sydostregion med Malmö som residensstad. (Trots att skåningarna inte vill idag.)
I god tid före valet 2018 vet vi, och blir det en sydostregion tror jag både Vimmerby och Västervik går till folkomröstning om länstillhörighet, utan egentlig schism. Däremot kommer debatten säkert att gå hög i Hultsfred, Högsby och Oskarshamn som också hamnar i regionens bakgård.

Ett är säkert: regionfrågan kommer att aktualiseras också nästa mandatperiod.

söndag 8 december 2013

En fruktsam kompromiss med Kulturrådet

Jag tycker det blev bra.
När Kristina Alsér, ordförande i Astrid Lindgrens Näs, efter mötet mötet med Kulturrådet i torsdags rörande ALMA-prisets arrangemang, ställde frågan vad jag tyckte,  blev det mitt svar.
Det var ett bra möte.
Ni som känner mig vet att jag är ganska så kritisk när det gäller. Jag gillar inte efterkonstruktioner, konstruktioner som förvillar bort från kärnan, från den verkligt kritiska punkten där vägvalet görs.
Jag gillar däremot när man rättar sådant som blivit fel, prestige är inte konstruktivt.
Alla fattar fel beslut från tid till annan, det som skiljer är förmågan att kunna rätta till.
I politiken är kompromisser allt.Väldigt sällan får någon igenom ett förslag utan ändringar. Efter tre år i politiken kämpar jag fortfarande med att lära mig hantera ärendens väg genom kompromissens alla samtal. Jag har efterhand förstått att kompromisser är själva kärnan i politisk arbete.
Problemet är att kompromissen ibland kan bli riktigt dålig. Jag tycker fortfarande till exempel att vi skulle haft en samlad fortbolls- och idrottsanläggning vid Ulriksdal och inte i Ceos industriområde. Men moderater och kristdemokrater fick ge sig efter en kompromiss mellan centern och socialdemokraterna. Där saknades, just då, förmågan att backa från gamla, dåliga beslut.
Om kompromissen är bra eller dålig avgörs givetvis av vem man pratar med. Jag tycker Ceosalternativet med ungdomsverksamhet i industriområde var en dålig kompromiss, centern och socialdemokraterna tycker att den var bra.

Bäst är att få en kompromiss som alla tycker är bra. I fallet med ALMA-prisets arrangemang finns det förutsättningar för en sådan bra kompromiss.
Det finns faktiskt en fördel med kompromisser. Den kan sluta i ett bättre förslag än det man själv från början tyckte var bäst. Sådan blev den här med Kulturrådet.
Jag har också försökt analysera vad det behövs för att en kompromiss ska bli bättre än det förslag man själv har.
Svaret är: en ny idé!

I samtalet med Kulturrådet kom det två nya, bra ide'er.
En stod Eric Sjöström för, en ganska cool stockholmare, mitt i kultureliten i Stockholm, en resonerande människa. Han har varit chef för Kulturhuset och är idag konsult och också ledamot i Astrid Lindgrens Näs styrelse. 
Eric förstod vår situation, vårt behov av att synas i media, vår strävan att försvara Astrids vimmerbykoppling. Eric ser det Astridgenuina, det äkta, i Vimmerby.
Erics förslag var,att pristagarens första presskonferens i Sverige, just när hen landat, skulle ske i en soffa i Astrids barndomshem. Får vi det arrangemanget i Vimmerby är det bättre än tillkännagivandet!
En annan idé kom från Peter Högberg (s), som bredvid mig representerar kommunen i Näs styrelse. Peter, som är djupt engagerad i folkhögskolorna, föreslog att pristagaren skulle möta skrivarelever från stockholmsförorten, på Vimmerby folkhögskola. Kan bli ett fantastiskt möte. Det var en idé som Kulturrådet nappade på. (Folkhögskolan är en underbar skapelse för övrigt.)
Sammantaget blev det en kompromiss som med sina nya idéer har stor potential att bli något ännu bättre, för Kulturrådet, Näs och Vimmerby kommun.

Jag är därför mycket nöjd med mötet. Tas idéerna om hand och blir verkliga lyfter vi hela ALMA-arrangemanget till en ny nivå.
Något som också skett är att 2.300 personer i vår Facebookgrupp ställde upp bakom Vimmerby, Näs och Almaprisets Vimmerbydel.
I Vimmerby slår vi vakt om vår symbios med Astrid Lindgren, just facebook-gruppen är en härlig bekräftelse på detta.
Nu finns tilliten igen mellan Kulturrådet och Vimmerby – från vår sida ska vi göra allt för att den ska bestå.

En annan fråga om just tillit.
Jag frågade kommunstyrelsen i tisdags om man hade tillit till mitt arbete i IT-Sams direktion . Jag fick en bekräftelse att så var fallet.
Det gör mig glad. I det här jobbet, precis som i alla jobb, behövs ibland bekräftelse.
Särskilt glad är jag över att socialdemokraterna också har den tilliten. Det är bra för Vimmerby kommun. Det är omöjligt att verka som kommunalråd om man hela tiden har strider med oppositionen i ”Vimmerbyfrågor”. Här har vi en tradition att gå samman när det handlar om vår kommun i ett nationellt eller regionalt sammanhang.
Jag är glad över att vi når samförstånd i så många frågor som vi gör.
Jag vill gärna bjuda tillbaka, jag kan leva mig in i hur det är att själv vara i opposition. Därför anstränger jag mig för att oppositionsrådet Helene Nilsson (s) och hennes grupp ska få så mycket basinformation som möjligt för att göra sina egna analyser.
Vimmerby vinner inget på en opposition som inte har rätt information. Om alla tänker bra kan det tvärtom bli en bra kompromiss, med flera nya idéer.

När det kommer till kritan är vi i politiken, hela fullmäktige, inne i den här verksamheten för att vi vill förbättra samhället, förbättra villkoren för alla i kommunen.
Jag tycker att man ska vara stolt över det samhällsförbättrande uppdrag man har som politiker, och den strävan mot förbättringar man känner. Vi skiljer oss i hur man ska nå dit, men ingen behöver tveka om att vi vill.
Vi skiljer oss också i bilden av det ”färdiga” samhället. Allianspartiernas och de rödgrönas vision av framtidens samhälle har skillnader som gör att människor tar olika valsedlar. Den är dock inte stor när det gäller humanitet.
Skillnaden idag står Sverigedemokraterna för. Deras färdiga samhälle är det många som skräms av; hur många vill egentligen leva i det..? Hur många har bilden av ett tolerant och omsorgsvilligt samhälle av Sverigedemokraternas modell?
Jag tror vi andra partier tvingar in väljarna i deras parti beroende på att vi är för dåliga lyssnare. SD:s väljare måste vi ha stor respekt för, de tycker också att de kämpar för ett bättre samhälle. Vi måste lyssna på dem. Men vi måste också förklara att SD:s väg dit innebär främlingsfientlighet, intolerans, isolering i ett globalt sammanhang och att det inte är genom att skapa öar vi skapar ett bättre samhälle.
Tvärtom, det gör vi genom att bygga broar och öka vår förmåga till inlevelse.


söndag 1 december 2013

Ska gamla hus rivas till vilket pris som helst?


En temperaturmätare, en härlig minnes- och nostalgisajt eller en för nätet ytterst vanlig slaskhink, där livsbesvikna människor får utlopp för sin bitterhet över allt och alla?
”Du vet att du är från Vimmerby om…” heter denna nätkommun och har funnits några år. Över 3600 är medlemmar, även jag.

Den publicerar sig precis som andra nätkommuner i realtid och en-två  personer sitter som moderatorer, d.v.s. de administrerar sidan och kan på så sätt ta bort sådant som inte anses vara bra och rumsrent. Exempel på sådant är personangrepp, eftersom en del är mycket benägna att snabbt be folk dra åt h-te, men de lyckas inte alltid utan personangrepp på namngivna personer finns där.
Man kan tycka vad man vill om detta. För egen del tycker jag inte man ska be personer fara åt h-te, eller misskreditera personer (inräknat politiker och offentligt anställda) på en nätkommun. Dels för sin egen skull, (en dag kommer det tillbaka, var så säker)  dels för att man skadar en annan människa. Även om det finns fog att kritisera en politiker eller tjänsteman för ett beslut, ska man försöka vara saklig och hålla sig till sak istället för person. Annars tar man på sig ett stort ansvar.

Jag tycker att de som har ansvaret för en nätkommun måste inse sitt publicistiska ansvar eftersom texter på nätet har evigt liv; människor kan få sina liv havererade och sin framtid förstörd och det är ett stort ansvar man har när man startar en nätkommun, en grupp, och är administratör för densamma. Den måste bevakas varje minut i princip, precis som radioprogram, TV-program etc.

Här finns också en hel del resonemang kring hur Vimmerby kommun fungerar (tjänstemannamässigt och politiskt) och sådant brukar jag oftast kommentera, om det inte är så att det bara slentrianmässigt är någon som behöver bli av med sitt missnöje över annat, och kanaliserar det mot kommunen.

Nåväl, det mesta på den här nätkommunen är trevlig läsning, minnesbilder och återföreningar, nya kontakter och betraktelser. Jag tror många är belåtna över att den finns.
Många trådar är vettiga och även diskussionen.
En tråd tar nu upp en besvikelse över rivningen av Netzholm, vid gymnasieskolan, och undrar hur kommunen tänker med ”Vackra Vimmerby”. Det är svårt att kort besvara detta, därför tar jag det i denna blogg.

Netzholm i korsningen Drottninggatan-Ringvägen-Prästgårdsgatan offrades för bland annat en gång  – och cykelväg som ska gå på insidan av staketet från korsningen till Domusrondellen. Men också för att på platsen behövs fler parkeringsplatser då ambulansutfarten tog bort p-platser för hälsocentralen.
Hela korsningen är under utredning. Utredningen tar upp området från rondellen vid Oxgården till rondellen vid Konsum. Utmed denna sträcka vill verksamheter utöka; Astrid Lindgrens Trädgårdar, en dubblering av förskolan Norrgården/Norrskenet, bussfickor, nya  p-platser, GC-vägar.
Korsningen vid Netzholm får strategisk betydelse trafikmässigt: här möts trafik till gymnasieskolan, till hälsocentralen, till Näs, bostadsområdena i Bullerbyn, Furan, villagatorna, Oxgården, förskolorna, gruppboendena etc. från Prästgårdsgatan, dessutom trafiken från Drottninggatan och Ringvägen.
Vi måste fundera mer än en gång på hur den korsningen ska utformas, i det sammanhanget var det ganska givet att Netzholm inte kunde vara kvar.

Ska gamla hus rivas till vilket pris som helst? Nej, säger jag. Jag tycker man ska, som huvudregel, bevara gammal bebyggelse, gammal arkitektur. Man ska vara ytterst försiktig när man överväger rivning av gamla hus.
Netzholms fall vann en modern stads-och trafikplanering, i många andra fall ska kulturen vinna. Ska en stad fungera måste den få utvecklas, samtidigt måste gamla värden bevaras. Vi måste våga välja, det är inte riskfritt att välja och det är alltid svårt. Men beslut måste fattas i varje enskilt fall.
Vimmerby har trots allt bevarat många gamla värden, även om också jag tycker att kvarteret vid Kyrkan, gamla Norrmalm, inte blev genomtänkt. Men vi kan gå ännu längre tillbaka och fundera på vad Vimmerby centrum kunnat utstråla om inte den s.k. Lundbergsfastigheten byggts eller nuvarande Sandströmsfastigheten; det var åtskilliga gamla, härliga fastigheter som kunna berika centrum idag.
Men varje generation lever i sin tid, och det som ena tiden är ultramodernt och fult, kan flera generationer senare betraktas som klassiskt och snyggt.

Viktigast för oss nu verksamma är att inte röra arvet utan vårda det, men samtidigt se till att staden kan växa, få tidsenliga attribut och att säkerhet och tillgänglighet kan råda i centrummiljön.
I Netzholms fall tycker jag valet inte var så svårt; trafiken och planeringen i området måste få förutsättningar, offret var inte stort.
Men hur lätt är det för  lekmän/politiker att bestämma stadsplanering i stort?

Vackra Vimmerby är bara i starten men vi har valt att starta upp med bästa möjliga kompetens som rådgivare. Tengboms, en av Sveriges mest meriterade byråer på bland annat arkitektur, landskapsplanering etc. har vunnit upphandlingen och de kommer att skapa ett gestaltningsprogram över centralorten och tätorterna.
Det programmet ska förankras brett, alla invånare ska ges möjlighet att yttra sig och tycka till. Till slut ska vi kunna ta del för del och med alla hänsyn, kunna försköna våra tätorter så att både vi som bor här och våra gäster ska trivas och kunna njuta av en vacker stad.

Vi ska ta god tid på oss, anslå lite pengar i taget, titta över allt; gröna ytor, skyltning, tillgänglighet, mötesplatser, utveckling av miljöer, vilomiljöer, promenadstråk, möjligheten att drifta stan, dvs. papperskorgar, sandning, röjning, ogräsbekämpning – allt ska skärskådas när vi betraktar förslagen som kommer.
Jag är beredd att göra offer för designen: om de estetiska värdena är tillräckligt höga måste vi vara beredda att lägga en högre driftkostnad i vissa fall, men vi kanske också hittar hög estetik med låg driftkostnad? Se ALV-rondellen vid Kohagen; alltid lika vacker oavsett årstid och jag tror inte så dyr att drifta.

Vackra Vimmerby är ett projekt över tid, och många åsikter ska samsas; både de som vill bevara en fastighet och de som istället vill riva och bygga en ny där. Men vi vill ha något att ta utgångspunkt ifrån, ungefär som en översiktsplan (ÖP) som sträcker sig över många år. Vackra Vimmerby kan innehålla delar som vi inte kan skapa än på 15 år, men vi vet ändå om att vi vill göra så när pengar eller möjligheter finns. Långtidsplanering både när det gäller en stads ”processer” som ÖP:n och en stads design och uttryck, som Vackra Vimmerby.
Vi lägger lite pengar i varje års investeringsbudget till denna plan och eftersom vi är överens alla partier (utom vänsterpartiet och i viss mån miljöpartiet (?) )  så har jag förhoppningen om att Vackra Vimmerby-projektet kan bli verklighet, även om det skulle ske maktombyte. Ungefär som annat vi är överens om, typ infrastrukturen, Astrid Lindgrens Näs, etc.
Jag ser med spänning fram emot de första förslagen!
 
PS. Över 5.100 läsare hade jag på förra blogginlägget röande kulturrådet. Det är jag mycket nöjd över. 2.320 medlemmar är med i Facebook-gruppen vi startade "Kulturrådet, ge tillbaka Astrid till Vimmerby". Stort tack för härligt engagemang alla, håll ångan uppe!