Att se möjligheterna!

Att se möjligheterna.

Att leta efter öppningarna.

Att möjligheterna driver på så hårt att man vågar.

Väldigt många företagare har startat sitt företag utifrån att man sett möjligheterna.

Man har en anställning men ser att mer kan göras, eller man ser en liten nisch som inte tas om hand, eller man ser en förädling av produkten som man gärna vill förverkliga.

Det är faktiskt fler företag av de som startats de senaste åren som är möjlighetsdrivet, än nödvändighetsdrivet.

Att gå ifrån en anställning för att bli företagare är, förutom i storstadsområden, även vanligt i turism- och besöksnäringskommuner samt i glesbygdskommuner. Det visar en ny rapport om företagandet i Sverige. Rapporten, som företaget Kreicbergs utredning & opinion har gjort på uppdrag av SKL (Sveriges kommuner och landsting)  skiljer på det som kallas möjlighetsdrivet företagande respektive nödvändighetsdrivet företagande. Det förstnämnda innebär att invånare med anställning blir företagare, det senare att invånare utan anställning blir företagare.

"Det är viktigt med möjlighetsdrivet företagande eftersom forskningen visar att denna typ av företag är mer framgångsrika, har längre livslängd och skapar fler jobb. Rapporten visar var i landet det startas flest möjlighetsdrivna företag och vad det beror på", säger Gunilla Glasare, avdelningschef på SKL.

Resultat och slutsatser i rapporten som finns att ladda ned på SKL:s hemsida:

·         Hur många möjlighetsdrivna företag som startar i en kommun beror till stor del på hur det lokala näringslivet ser ut. I kommuner där det redan finns många företag är också nyföretagandet större. Det är då enklare att ta över ett företag och tröskeln för att starta ett företag är lägre om man känner någon som redan är företagare.

·         Mängden nyföretagande beror också på branschstrukturen i kommunen, det är exempelvis enklare att starta företag inom turismbranschen än inom tillverkningsindustrin.

·         Sett till kommuntyp är det vanligast att det startar nya möjlighetsdrivna företag i turism- och besöksnäringskommuner och i glesbygdskommuner. I den första kommuntypen ger inflödet av människor goda förutsättningar för att starta tjänsteföretag.  I den andra gruppen kan ett stort mått av mångsyssleri vara en viktig anledning till nyföretagandet.

·         Övertorneå och Danderyd har under den studerade perioden haft störst ökning av andel möjlighetsdrivet företagande - i genomsnitt 2,5 procent av de anställda blir företagare varje år.

·         I vissa kommuner har nyföretagandet ökat markant de senaste åren. I rapporten finns intervjuer med företrädare i sex så kallade ”förvandlingskommuner” om vad ökningen beror på. Bland annat berättar Sjöbo kommun om sin satsning på företagsrådgivning till invånarna.

Vad kan vi dra för slutsatser i Vimmerby kommun?

Tyvärr fanns ingen lista över alla Sveriges kommuner i rapporten, men det känns ändå som om nyföretagandet är gott i kommunen.

 Bland annat har ju besöksnäringen dragit till sig många entreprenörer och väldigt många har startat upp exempelvis boenden, men också annan service.

Vi har också gott om hantverkare i fåmansbolag, vi har gott om handel trots en del tomma lokaler (vi är ju berömda för våra många bilhandlare!) och gott om småindustri.

Jag tror också att det är ett av skälen till att Vimmerby kommun har relativt låga arbetslöshetssiffror. Ungdomsarbetslösheten (18-24 år) var i juni den tredje lägsta i länet på 4,5 % och arbetslösheten (16-64 år) ”öppet arbetslösa” redovisar Vimmerby 2,4 % mot  Kalmar län i sin helhet 3,2 %. Vi har därmed den näst lägsta arbetslösheten i länet. Mörbylånga har 2,2%. 

Vi är också klart under rikssnittet.

Vimmerby är efter denna mandatperiod väl rustat för att ta ge näringslivet de bästa av förutsättningar: olika typer av mark och företagslotsar på kommunen är ett par behov som åtgärdats.

Vikten av praktisk kunskap och erfarenhet

Det finns saker som man inte kan mäta.

Ändå ska allt vara mätbart på ett eller annat sätt.

I vår tid mäts allt; i idrotten, i skolan, i jobbet, i det privata livet, i storlek på portioner… ja, allt mäts.

I kommunen mäter vi det mesta. 

Det är relativt enkelt att mäta antalet barn per vuxen i en förskola, likaså portionsstorlekar på maten inom äldreomsorgen. Om det är gott är en subjektiv värdering, inte ens den dyraste lyxkrog får betyget utmärkt på sin matkvalité av precis alla.

Det finns alltså sådant som inte låter sig mätas på ett enkelt sätt.

Är statistiken hur många larm en gammal människa på ett vårdboende har gjort, och hur lång tid det tog innan hjälpen kom, intressant? Jag menar, om vi mäter att en äldre larmat och vi mäter hur snabbt personalen avlarmat – är beslutet då att vi ska sätta in ännu fler medarbetare så vi kan avlarma ännu snabbare?

Hur hanterar vi resultatet av alla mätningar? Står det i mätningen en not som beskriver att brukaren larmat för att få veta att någon finns där som reagerar på larmet? Är det intressant att analysera djupare?

Ja, det är det absolut. För varför någon trycker på larmknappen syns inte automatiskt i de översta raderna i statistiken.

Ett exempel:

En orolig och dement dam trycker på larmknappen upprepade gånger på kvällarna. Ingen kunde förstå varför. Hon blev orolig när dagpasset gick av. Hon kunde larma en gång i minuten. Och damen kunde inte heller förklara varför hon larmat. Men man upptäckte att hon larmade på vissa arbetspass och andra inte. Vad berodde det på?

Man kollade vilka som arbetade på kvällspatrullen då hon inte larmade. Det var David, två meter lång, krigsveteran från Eritrea, plus ytterligare en person. Man frågade dem varför hon ständigt larmade på andra pass, men inte på just deras. 

David berättade att enligt hans arbetskort ska han gå till henne först klockan sju på kvällen.

”Men jag vet att hon är orolig och hon undrar innan klockan sju, så jag går dit det första jag gör när jag börjar mitt pass tidigare. Hälsar att jag är här, pratar med henne, ser till att hon förstår att jag finns i huset och att jag  kommer igen klockan sju. ”

När Davids pass gick på slutade hon larma. Hon var otrygg när dagpasset gick av tidigare och ingen kom till henne förrän klockan sju. När David kom visste hon att det fanns folk i huset...

Det berättar Lotta Viktor Tillberg, hon är redaktör för den nyutkomna boken ”Kvalitetsjakten” som handlar om professionalitet i välfärden.

Hon undervisar i ”Centrum för praktisk kunskap” där alla som studerar har en sak gemensamt, de arbetar på arbetsplatser där andra människor är en viktig del i arbetet. Den praktiska kunskapen går det inte att läsa sig till, den måste upplevas. Det är en kunskap som får oss att göra rätt sak, säga rätt sak när vi drabbas av oförutsägbara situationer. David var bra på det, han hade "läst av" den dementa damen, funderat och gjort en bedömning hur han skulle hantera situationen.

Det intressanta är att det inte fanns något i hans arbetsinstruktion som sa att han skulle göra såsom han gjorde, han snarare bröt mot regelverket. Han gjorde något annat än det som stod på schemat, prioriterade om utifrån sin ”praktiska kunskap”.

Hur mäts det? Hur syns det i de mätningar som görs?

Ett annat exempel:

En förskola har alla barnplatser tillsatta. Ändå vill man att det ska in fler barn. Pedagogerna tycker man ska skapa en utegrupp så fler barn kan börja på förskolan, och då får man också möjlighet att placera Petter där, som behöver extra tid.  Utegruppen tillsätts, de har färre barn än innegruppen men i gengäld mycket tid för Petter som har särskilda behov.

På utegruppen får man en dag sjukskrivningar i personalgruppen. Man ber då om hjälp av personalen från innegruppen. Och där ställer man upp kollegialt och några flyttar ut till utegruppen för denna dag.

Just denna dag görs en mätning, just när innegruppen lånat ut personal till utegruppen. När mätningen visar personalbrist  är föräldrar till barn i innegruppen kritiska till personalbristen medan föräldrar till barn i utegruppen är nöjda. Analyseras mätningen? Nej, istället slutar innegruppen ställa upp för varandra för just detta mäts inte, helheten i förskolan mättes inte.

Det jag vill säga är att mätningar är intressanta, men intressant blir det först när resultatet analyseras på djupet.

Intressant är också vad som händer med mätresultat, efter mätningen? Görs det något? Konstaterar vi bara att så här är det men för inga diskussioner om åtgärder?

I exemplet med förskolan kanske vi istället ska prioritera sammanhållningen i personalgruppen, att de hjälper och stödjer varandra, att deras professionella beslut är mer värda än föräldrarnas reaktion på en mätning vid ett enstaka tillfälle? (För att inte tala om media som inte allas går djupt och analyserar resultaten…)

Som politiker vill jag ha stor tillit till de yrkesmänniskor som arbetar inom omsorg för barn och gamla.
De kan omöjligt följa alla regler, utan måste tillämpa sin praktiska kunskap som de tillskansat sig via erfarenhet. Oförutsedda situationer inträffar där praktisk kunskap är det viktigaste.

För mig räcker inte en enstaka tidningsartikel av typen ”larm”. Jag vill veta mer; vad finns det djupare?

Jag tillämpar ibland ”hearings” som underlag för politiska beslut. Jag vill prata med medarbetarna vid fronten för att få deras bild. När vi får mätningar som säger svart eller vitt, måste vi ta tiden att lyssna in vad saker beror på, vad som prioriterats av medarbetarna baserat på praktisk kunskap.

Jag är säker på att det också sker på ledarnivå i Vimmerby kommun. Det ingår i det goda ledarskap vi hela tiden fortbildar i.

Att sedan kommunicera detta offentligt på ett bra och tydligt sätt är en stor utmaning. Och den kunskapen finns ännu inte fullt ut i kommunen.

Men det finns en vilja åt det hållet. Gott nog så långt.

Fotnot: Detta blogginlägg är basarerat på P1:s serie ”Människans Mått”, ett livsfilosofiskt program om vår tids besatthet av mätningar. Tre avsnitt har sänts; 24/6, 1/7 och 8/7. Mina två exempel ovan är hämtade ur programserien. Du kan själv lyssna på den via SR-appen.

Ljunghälls, motorn i kommunens industri

Ljunghälls i Södra Vi har kommit tillbaka starkt efter den allmänna krisen för bilindustrins underleverantörer kring 2008.

Man satsar i Tjeckien och man etablerar sig just nu i Kina, för att följa med sina kunder –  men man satsar också stort i Södra Vi!

-          - Vi har ambitionen att både öka lönsamheten och växa i Södra Vi, säger VD Hans Linnér i den fina tidningen företaget spred till hushållen i kommunen den gångna veckan.

Under denna, min första mandatperiod är några av de mest positiva möten och upplevelser jag haft just möten med Hans och hans medarbetare på Ljunghälls. Alltid glada och positiva, alltid konkreta och trots att de är satta att sköta ett stort företag, har de alltid en sund grundsyn om det omgivande samhället i botten. De förstår vikten av att positivt verka i sin omgivning, att odla bra relationer och att medverka till en positiv anda i kommunen. 

Lite pirr i magen har man haft för Ljunghälls stora satsning i Tjeckien – numera 340 anställda vid den fabriken – att det ska ha påverkat anläggningen i Södra Vi. Men som jag förstått så ökar fabriken i Tjeckien förutsättningarna för att fortsätta driva Södra Vi och att driva högkompetensproduktion här. I Tjeckien är produktionskostnaderna lägre och det ger möjlighet att bättre konkurrera. Det kommer hela företaget till del.

Under våren har jag vid flera tillfällen fått  information av Hans Linnér om Ljunghälls förestående investeringar och satsningar. Det är fantastiskt att se hur företaget navigerar på en stark konkurrensutsatt och global marknad och man blir stolt över att huvudkontoret och den stora produktionen är här i Södra Vi, i vår kommun.

Bara i Södra Vi har investeringarna legat runt 90 MSEK per år och 2014 väntas investeringar för 80 MSEK bli av i nya maskiner. Bredvid miljösatsningar på 15 MSEK.

Ägaren, riskkapitalbolaget Capman, har sedan 2003 investerat 750 MSEK i företaget, en hel del av dessa pengar i Södra Vi.

Om nu högkonjunkturen etableras över en längre tid är jag säker på att mer pengar kommer att investeras i Södra Vi för att säkra framtidens konkurrenskraft.

Nu försöker man rekrytera in ny kompetens, försöker locka ungdomarna att gå Teknik College på Vimmerby gymnasium och sedan komma in som viktiga medarbetare på Ljunghälls. Behoven är stora både på tjänstemannasidan och i produktionen.

Ljunghälls är det lok för industrin i Vimmerby-regionen som ALV är för besöksnäringen. Många jobb skapas i underleverantörsledet runt företaget. 

Går det bra för våra stora företag som Ljunghälls, Åbro, Arla, Skanska (Bo Klok) och Frödinge så går det bra för underleverantörerna.

Samma gäller givetvis våra övriga industrier; STG, MIR, RM-Snickerier, Zobra, VTAB, Polyform, Storebro, Svetsman, Q-Strip, Touch Coating, Prefab, Finnja, och alla sågverk och träförädlingsföretag i olika storlek i kommunen. (Har säkert missat någon i uppräkningen vilket ni får ursäkta.) 

Vi har ju en hel del tjänsteföretag också såsom Roxx-gruppen och VT som har många anställda. Till detta ska läggas hela handelssektorn och kommunen självt, inklusive sina bolag. 

Alla är viktiga för att vi ska kunna växa som kommun.

Vimmerby kommun har runt 2 000 registrerade bolag/enskilda firmor (en siffra jag sett någonstans men som jag inte är säker på är helt exakt) och det är naturligtvis en stor stomme att bygga på. Det känns som kommunen är lite av östra Sveriges Gnosjö.

Det är klart att företagsandan går att bygga starkare i högkonjunktur. Det är lättare då. De stora byggnationerna i kommunen har varit viktiga katalysatorer, som lett till en lägre arbetslöshet än omgivande kommuner och till och med riket. Åbro och Arlas stora byggen, Kraftvärmeverket och vård- och omsorgs byggnation, allt detta har skapat en större skattekraft. Jag tror att det betytt att Vimmerby gått tidighare in i högkonjunkturen, när nu den stora industrin behöver rekrytera så kan det leda till kompetensbrist. Vimmerbyföretagen och kommunen måste hjälpa varandra och jag ska ta ett initiativ till att skapa en gemensam rekryteringssida på nätet för Vimmerbyregionen. Samordningen där kan ha betydelse.

En annan betydelse har Högskolecentrums ansträngningar med att få ihop en högskoleregion med Västervik och Hultsfred och därefter få pilotpengar för lokala regionala högskolekurser av regeringen.

Jag hoppas att de ansträngningarna ska ge resultat, det kommer att bli betydelsefullt för rekrytering i det regionala näringslivet.

Sålunda; ser man sig omkring i näringslivet i Vimmerby kommun så är det bara positiva tongångar just nu, även om rekryteringen seglar upp som ett problem.

Angenämt problem dock, eller hur!

Önskar alla en fortsatt skön sommar!

Bemötande av VT:s ledare i lördags

Samarbeten mellan kommuner är en nödvändig åtgärd för att försäkra kommuninvånarna om  kompetens i exempelvis myndighetsutövning som kan vara likartad den i tillväxtkommuner.
Vimmerby Tidnings (VT) ledare i lördags (5/7) hävdade att det fanns/finns negativa effekter för medborgarna. Några sådana har Vimmerby kommun inte sett ännu.
Alkoholhandläggningen exempelvis har Vimmerby tillsammans med Kinda, den myndighetsutövningen får höga betyg när sökanden/näringslivet rankar verksamheten.
VT skriver att samarbeten är "helmissar", utan att vara närmare konkret. Från kommunens sida kan vi än så länge enbart se fördelar.

VT skriver att det sker samarbeten på det turistiska området. Vad konkret, annat än Gotlandsbåten, nämns inte. Gotlandsbåten har vi dessutom inget samarbete kring, Vimmerby kommun betalar inte ett öre till linjen Västervik-Visby i deras satsning. Däremot stöder både kommunen och Astrid Lindgrens Värld linjens tillkomst, på direkta frågor från media. Jag har också meddelat kommunalrådet Harald Hjalmarsson, Västervik och entreprenörerna Pigge Werkelin och Björn Ulveus att kommunen stöder linjen Västervik-Visby. Hultsfred uttalade stöd för Oskarshamn-Visby, man sitter också i styrelsen i det bolaget. För Vimmerbys del tycker vi också den linjen är bra enligt principen att ju mer infrastruktursatsningar vi har i vår region, desto bättre.

Besöksföreningen i Vimmerby, som driver Vimmerby Turistbyrå och består av ett 50-tal aktörer, kanske har bredare samarbeten men det får denna privatägda organisation svara för.
Personligen tror jag inte alls på VT:s tes att kommunerna i norra länet, eller ens i nordöstra Småland och södra Östergötland,  ska konkurrera med varandra om turisterna. Jag tror på samarbeten. Ju större utbud vi har i regionen, desto bättre. Lysingsbadet i Västervik är "en liten stad" med 5.000 boende per natt. Det är utmärkt om dessa gör dagbesök i Astrid Lindgrens Vimmerby. Det kommer bland annat ALV till del och ALV.s ägare kan fortsätta investera i sin anläggning här. Om det sedan kommer gotlänningar också är det lika utmärkt.
VT tycker samarbetet Västervik-Visby är ett fiasko. Jag tror att det blir succé.

VT vill likaledes att Vimmerby allmänt ska konkurrera med sina grannkommuner, istället för samarbeta. Min åsikt är att vi istället bör öka samarbetet. 40 % av de som jobbar i IKEA-företagen i Hultsfred kommer från Vimmerby. 40 % av de som jobbar i Totebo Industrier är från Vimmerby. Det är givet att både näringsliv och offetlig sektor samarbetar i arbetsmarknadsregionerna. Det är en stor pendeltrafik som går linjen Västervik-Vimmerby-Hultsfred. Genom att se Vimmerbyregionen inom en radie av 6 mil kan vi erbjuda en mångfald av arbeten.
Därmed inte sagt att vi ska slå samman våra kommuner, glesbygd blir inte tätare om kommuner går samman. Långt viktigare är i så fall att flytta in i Östergötland. Det skulle ge oss en närmare residensstad och skapa en rund region runt Linköping-Norrköping. Vi skulle få större möjligheter till infrastruktur och utveckling.

VT tror att också Kinda är med i bygg- och miljösamarbetetet. Så är inte fallet. VT frågar om vad värdkommun är för något. Svaret är: den kommun som har arbetsgivaransvar för verksamheten. I ITSams fall är det Kinda, i miljö och bygg är det Hultsfred. Sedan är det olika "djup" på våra samarbeten; från kommunalförbund till enbart ren samverkan. Vi samverkar kring jurist, alkoholhandläggare, överförmynderi och inköp idag.
Jag ska tillägga att politiken är enig kring vår samverkan. Tvärt emot vad VT tror, sker stor samverkan i "chefsrummen". Vi delar folk också på förvaltningschefsnivå; miljö/bygg och inköp är två sådana områden. Kommunchefen samverkar med säkert ett 30-tal andra kommunchefer i Småland och Östergötland, precis som jag gör med andra ordföranden i kommunstyrelserna.