Den viktiga arbetskulturen

Att det råder ständig brist på resurser är inget nytt inom politiken.
Prioriteringar måste göras och de som inget får, eller blir fråntagna befintliga, får givetvis ändrade arbetsvillkor.
När jag nu i onsdags på min Lyssnarresa kommit till "Kortis" i Vimmerby - enda kortis för barn upp till 20 år med menatala funktionshinder, d.v.s. barn där den menatala nivån är 3-5 år men den fysiska åldern kan vara exempelvis 17 år, ett litet barn i en tonårings kropp - fick jag en beskrivning av konsekvenser när resurser tas bort.

Men först; vad är ett Kortis?
Kortfattat kan man säga att det är en avlastning för föräldrar till barn med en eller flera diagnoser av utvecklingsstörning, mentalt funktionshinder. Det är en lagstadgad rättighet, en s.k. rättighetslag som ålägger kommunen att arrangera sådana platser så behovet täcks.
Platsen i Vimmerby är vänstra flygeln i "nya Rosenhill", mellan Ciruskplatsen och Tennishallen utmed Lundgatan. Själva Rosenhill har jag varit på tidigare, nu var turen kommen till Kortis.
Hit kommer 8 barn/ungdomar på kortidsboende när föräldrarna ska avlastas.

Fram till 1 maj arbetade 9 personer dag och 3 personer natt i den här verksamheten.
Efter 1 maj är det en resursminskining med två personer (totalt 100% tjänst) som tagits bort och nu ska 7 dagtid och 3 natt sköta verksamheten.
Medarbetarna anser att det är för lite resurser och fick också ökade reurser över sommaren för att klara verksamheten. Det ordnades genom att medarbetarna gick upp i tid.
Det är inte möjligt för en personal att ens för någon sekund lämna detta barn ur sikte; det kan skada sig själv, äta upp något i dessa väg, eller på annat sätt göra något som ligger i diagnosen.

Nu, den 1 september, ska de nya schemana gälla. Det innebär, enligt medarbetarna, att man har scheman med upp till 14 timmars arbetspass, att man arbetar varannan helg, att man stadigt arbetar fyra kvällar i veckan till kl 21 i snitt, och att man - givetvis - därigenom får prioritera bort den civila familjetiden, om jag säger så. Jobbet är sådant att man mest jobbar kvällar, nätter och helger.
Medarbetarna beskriver situationen utifrån sitt perspektiv. Jag ska försöka göra en "lyssnarresa" också till ledningsorganisationen. och givetvis samtala med den nya socialnämndens ordförande, för att få deras bild.

Det jag däremot ska filosofera runt i detta inlägg är kommunens inre kultur; hur fungerar kontakterna mellan politiker-chefer-medarbetare? Är vi i samma lag? Kommunicerar vi med varandra? Lyssnar vi? Försöker vi få deltagande från alla för att hitta lösningar på våra gemensamma problem?
Mitt svar efter att ha träffat flera hundra medarbetare på dessa Lyssnarresor är, tyvär, nej.
Många försöker men vi är inte tillräckligt bra.

Det mest slående under alla mina besök är den brist på teambuilding som medarbetarna beskriver för mig. Jag har lyssnat på hur man genomgående beskriver bristen på inlyssnande, informationsbrister, bristen på kommunikation, bristen på att man inte får delta. I lägre eller högre grad. Och det är beskrivningar som rör många olika förvaltningar.
Detta reagerar jag på.
Jag vet att förvaltningscheferna arbetar med kommunikation och har ambitionen att delaktigheten ska öka, och jag hoppas att det fortskrider och avancerar.

Den demokratiska processen ägare-VD-medarbetare i en privat verksamhet, upplever jag, är långt mer utvecklad än i den kommunala. Åtminstone i Vimmerby kommun.
Är inte alla deltagare runt en medborgare med i laget? Föräldrar, personal, chefer, politiker?
Om man ska samla ett fotbollslag för genomgång; säger då tränaren eller lagledaren att vänsterbacken får inte delta, eller högerforwarden ska inte vara med på mötet?
Gör man så får man aldrig ihop ett lag. Sådant har jag, på olika arbetsplatser, fått beskrivet för mig.

Ett jobb görs tillsammans; chefen och medarbetarna ska spela i samma lag, ta gemensamma beslut ibland, ta egna beslut ibland, dela information, kommunicera, lyssnar på varandra, uppfyller både för egen del och gemensamt de krav som ställs.
Varenda företagsledare i det här landet skriver under på att medarbetaren vid fronten har bäst information om kundmötet och det som händer där. Den ledare som inte lyssnar in sin frontpersonal lider kronisk brist på extremt viktig kundinformation, vitalt för verksamheten.

Jag vet att vi inte ändrar sakers tillstånd över en natt, och jag vet också att både kommunchefen och förvaltningschefsgruppen arbetar mycket med frågorna.
Alla delar vi nog bilden av att vi vill se våra medarbetare trivas, att de ska ge energi till brukarna och inte i  internt tjafs, att de de ska vara medvetna om våra resurser och att alla ska delta i god hushållning, gott kamratskap och bra arbetsmiljö.
Vi har också många medarbetare som trots energiläckage på skitsaker i organisationen, gör ett enormt bra jobb för de älskar den syssla de har att göra.

Kommunchefen har i september varit anställd i två år, jag vet att hon jobbat med frågan dagligen under dessa två år. Och jag känner att politiken måste stötta detta arbete. Med egen VD/ledar-erfarenhet vet jag att vårt resultat i kommunen påverkas kraftigt av den kultur vi kan skapa i kommunkoncernen.
Just därför måste vi se till att resurser skapas till detta arbete.


PS. Så mycket mer om Kortis kan jag inte berätta, både jag och medarbetarna har sekretess. Men det var en värld jag inte alls kände detaljerna i och när jag nu gör det bättre, så tackar jag högre makter för att det finns folk som vill och älskar det här jobbet, ja egentligen de flesta jobb inom omsorgen. Ett stort arbete uträttas här för att ge alla del av välfärden.

Fiberutbyggnaden viktig i Vimmerby

Hej igen!

Tillbaka till kommunalrådsbloggen efter fyra veckor obruten semester. Det ni!

Hade en så skön semester att jag glömde koden till stadshuset första arbetsdagen och fick ringa in för att de skulle komma och öppna åt mig... :-)

Bloggandet har fått vila, till viss del ofrivilligt.

Dels har jag ebarmligt dålig uppkoppling vid sommarstugan; så här dåligt var det inte förra året men i år har det ibland varit omöjligt att ens få tillgång till nät. Och 4G lyser med sin frånvaro...

Dels har jag haft problem att hitta min blogg sedan Blogger gjort om designen.

Men nu är jag igång igen och återkommer varje söndag.

Nu ska det handla om IT-infrastruktrplanen. Vi hade vårt första möte i fredags och nytt möte kommande fredag.

Här följer ett inlägg (i sin helhet, VT hade redigerat det som fanns där) som jag publicerade i Vimmerby Tidning i veckan:

När jag tillträdde ordförandeposten i kommunstyrelsen i Vimmerby i januari 2011 fanns det ingen bredbandsdiskussion i kommunen.

Regionförbundet och kommunen ansåg, liksom uppenbarligen företagen, att ADSL var tillräckligt bra.

På våren uppvaktades kommunstyrelsens presidie av Telia (Skanova), som ansåg att fiber inte var lösningen utan trådlös 4G-teknik, d.v.s. en mottagare med adapter på varje röd stuga.

När jag sedan väckte bredbandsfrågan i en artikel i Vimmerby Tidning, bredbandsbehovet var ett av motiven för att gå in i erfarenhetstunga ITSAM, kom svaret att  Vimmerbys 20-miljonerssatsning på ADSL skulle räcka.

Nu säger man att det marknadsägda stomnät som finns kommer att räcka. Jag tvivlar starkt på det.

Jag har som tidigare VD i kommunikationsbranschen burit med mig bredbandsfrågor sedan början av 1990-talet. Jag har sett hur behovet hela tiden ökat, och hur vi i IT-tunga Roxx-gruppen fick arbeta för att få nödvändiga investeringar i bredband. Allt för att klara den dagliga verksamheten med tunga filer via nätet. Utvecklingen har hela tiden överträffat alla våra prognoser och gissningar. Det vi trodde var ”max” är idag inte ens golvet på skalan…

På Vimmerby kommun var världen annorlunda; här fanns inte insikten, varken hos politiker eller tjänstemän.

Jag skrev förra sommaren att jag satt vid mitt sommarställe i Solnebo och hade svårigheter att läsa mail. Denna sommar har jag inte ens lyckats koppla upp mig…

Medborgarna i kommunen kan vara säkra på att bredbandsfrågan är högprioriterad för moderaterna.

Kommunstyrelsen har utsett en arbetsgrupp där jag är ordförande. Arbetsgruppen ska arbeta fram det slutliga förslaget till kommunalt IT-infrastrukturprogram.

I praktiken finns programmet redan framme och det vi ska hantera är snarare tidsplaner, turordningar, finansiering etc.

Jag har kallat till första mötet och jag har förhoppningar om att kommunfullmäktige kan anta programmet i september.

Det finns givetvis skilda åsikter om hur vi ska gå tillväga. Man kan konstatera att Kalmar län inte fått del av statens pengar i samma utsträckning som Östergötland.

När vi nu är aktiva i Vimmerby, genom ITSAM, vill man att vi ska vänta in varandra i länet och gå samlat.

PTS, Post och Telestyrelsen, som administrerar bidragen, har nu ändrat strategi och vill jämnare fördela pengarna. Oavsett vilket; nya statliga pengar behövs om Vimmerby ska komma ifatt.

Jag anser att fiberutbyggnaden i högsta grad är en demokratisk fråga.

Känner vi ”marknaden” rätt vill marknaden ha lönsamma områden/linjer där många hushåll finns samlade. I Linköping finns exempel på att man nekat engagemang för byar med upp till 500 hushåll. Stämmer det är det inta många samhällen i Vimmerby kommun som kvalificerar sig.

Då kan det bli så galet att marknaden tar godbitarna, de hushållstäta näten, och kommunen får landsbygden, de hushållsglesa näten.

Det är en fördelning jag motsätter mig.

Jag låter gärna marknaden komma in men vill man inte ansluta de hushållsglesa näten på landsbygden, så måste kommunen äga några hushållstäta nät för att skapa överskott i investeringen.

Kommunen bör äga nät rika på hushåll, för att subventionera nät fattiga på hushåll (landsbygden).

Eller med andra ord: nät i centralorten finansierar nät på landsbygden.

Därför är det för mig inte självklart att ”marknaden” ska ta all nätutbyggnad i kommunen eftersom jag tror att landsbygdens folk då blir utan fiber.

Man hänvisas till 4G, vilket ändå kan bli fallet för de som bor riktigt ensamt.

När vi kommer till prioriteringar anser jag att vi ska titta från fall till fall. Mönsterås kommun äger hela sitt nät, andra kommuner har sina nät i sina elbolag. Vimmerby Energi & Miljö har många meter tomrör nedgrävt; ska vi skänka bort dessa till ”marknaden”?

Vimmerby kommun måste se affärsmässigt, men också demokratiskt, på fiberutbyggnaden och jag hoppas att den politiska diskussionen nu ska leda till att vi kommer igång och konsekvent kan budgetera enligt en handlingsplan.

Jag är glad att insikten om fiberutbyggnaden nu nått brett i det politiska leden, och är hoppfull inför fortsättningen.