söndag 30 mars 2014

Inkomsterna i Vimmerby ökar

I Kalmar län är Torsås, Mörbylånga och Borgholm bäst.
Det handlar om var de genomsnittliga inkomsterna ökar snabbast under perioden 2002-2012.
I de ovan uppräknade kommunerna rör det sig om 0,36-0,48 %.
I gruppen direkt under, 0,34-0,36% ligger Vimmerby, Oskarshamn och Mönsterås.

Därefter, på 0,31-0,33 ligger Västervik, Hultsfred, Högsby och Kalmar.
Och sämst ökning har Nybro och Emmaboda på 0,22-0,30 %.
Den som beskriver det här, för hela landet, heter Charlotta Mellander och är forskare på Handelshögskolan i Jönköping. 
Varför det är intressant?
Jo, hur snabbt inkomsterna ökar kan relateras till en rad socio-ekonomiska strukturer i kommunen.

Mellander beskriver hur det i absoluta termer skiljer 80 000 kronor per år i inkomstökning mellan den kommun som ökade mest i genomsnitt från den som ökade minst, åren 2002-2012. I procent ökade vissa kommuner mer än dubbelt så snabbt som andra.
 Det som har betydelse är företagens expansion och hur mycket de investerar i högkvalificerad arbetskraft.
- Det går inte att övervärdera företagets närvaro och inflytande i dessa kommuners ekonomiska utveckling, skriver Mellander.

Det är viktigt att Vimmerby kommun har attraktiva arbetsplatser, högkvalificerade jobb och en bra inkomstutveckling.
Med ett ökat inkomstunderlag ökar skatteunderlaget och det är pengar som kan investeras i välfärdens olika servicefunktioner.
Med ökande inkomster i en kommun ökar också möjligheter att driva runt service av olika slag: restauranger, affärer och kultur.
Allt detta bidrar till att göra kommunen attraktiv.
Resonemanget ger vid handen att företagen måste vara konkurrenskraftiga och ha bra marginaler för att kunna betala bra löner..
Om kommunen kan bädda för sina företag så bäddar företagen i andra änden för bra offentlig service och en attraktiv kommun.
Det är därför tillfredsställande att inkomsterna hänger med över tid i kommunens näringsliv.

Ska då företagen ha inflytande i en attraktiv kommun? 
Ja, det verkar vara själva förutsättningen för att kommunen som helhet ska må bra. Bristen på företagare i  politiken gör att kommunen måste lägga sig vinn om att upprätthålla en positiv dialog och ta företagens problem på allvar, givetvis inom det möjligas gräns.

Satsningar på hög kvalité i förskola och skola är lika viktig näringslivspolitik som tillgänglig industrimark. 
Utan samhällets omsorg om företagets anställda får företaget problem, givetvis. 
Samspelet har därför bara vinnare och det är lika viktigt att företagarna själva förstår det, som att kommunala tjänstemän förstår det.
I Vimmerby råder en positiv dialog idag och kontakterna utvecklas på alla plan.
Vi har ett gemensamt ansvar före företagens, och därmed kommunens, utveckling.

Fotnot:
För att kunna ha en ännu mer öppen dialog med kommuninvånarna har jag öppnat en facebook-grupp som heter "Dialog med kommunalrådet i Vimmerby". Det är en helt öppen grupp som alla är välkomna att vara med i. Här kan du få "frågor och svar som rör allt inom kommunen och kommunledningen". Sök gruppen på facebook och gå med, alla är välkomna!


söndag 23 mars 2014

Linköping behöver ha snabb pendel söderifrån

För Vimmerbys del tror jag Stångådalsbanan och rv 34/23 är det viktigaste stråket. 
Båda är ett regionalt ansvar, men när det gäller järnvägen mer ett nationellt ansvar.
”Järnväg är bröd” sa redan Oskar II 1873 i ett sammanhang då han invigde järnvägen mellan Linköping och Norrköping. I modern tid har östgötarna fått slåss för sin Ostlänk och linköpingsborna, om några, borde veta hur viktig järnvägen är för regionens utveckling.

Därför är det särskilt viktigt att också Linköping arbetar aktivt för att Stångådalsbanan ansluts på ett bra sätt till stans nya resecentrum, att Östgötatrafiken harmoniserar sina taxor med Kalmar läns trafik så det inte är dyrare att åka norrut än söderut och att vi i Smålands kustland känner att östgötarna vill ha oss som resenärer Kalmar-Linköping.
Också för Linköping och Östergötland är det bättre att södra Kalmar läns tågresenärer åker till Stockholm via Kinda-Linköping än åker till Alvesta för att kliva på stambanan. Det är inget alternativ för en pendlare som bor i Kalmar och ska till Linköping, inte heller för en Linköpingsbo som ska till Kalmar. Bästa, snabbaste och kortaste sträckan är med ett tåg på en upprustad Stångådalsbana.

När nu Trafikverkets åtgärdsvalsstudie (ÅVS), just nu, inte visar någon anslutning alls i Linköping för Stångådalsbanan är det viktigt att Linköpings kommun och ÖTRAF stöder Kinda och smålandskommunerna utmed banan i arbetet för att få en upprustad Stångådalsbana. Stödet måste vara tydligt och i samklang med alla kommuner utmed banan, från ändstation till ändstation.
Vi är särskilt glada att både Linköping och Kalmars kommuner gått med i Infrastrukturkansliet där arbetet görs. Jag ser det därför som självklart att också Linköping skriver under på att Stångådalsbanan ska anslutas till Ostlänken så att effektiva omstigningar till anslutande tåg mot Stockholm möjliggörs.
Linköping får som kommun inte avstå från att yttra sig i frågan, utan uttala sitt stöd för en reinvestering på Stångådalsbanana.

Flera hundra tusen turister viker av från E4:an utanför Linköping och in på riksväg 23/34. De ska till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby och vill egentligen komma dit så fort som möjligt. Därför är det bra att Trafikverket Öst och regionen har satsat på 2+1-väg nu ända ned till Kisa.
Vi behöver också förbifart Kisa för att kunna spara ytterligare restid.
Kan sedan Trafikverket Syd och Kalmar läns Regionförbund få in 2+1-väg Vimmerby-Kisa så skulle inte bara turisterna ta sig till Vimmerby under timmen med bil, utan också arbetspendeln, studentpendeln, shoppingpendeln, sjukvårdspendeln med flera mellan Linköping och Vimmerby komma snabbare fram.
Stångådalsbanan och riksvägen är livsviktigt för Vimmerby kommun.
Kommuninvånare, länsinvånare känner inga gränser. De bor på ett ställe kanske arbetar på ett annat. De vill känna att de bor i ett homogent land, utan provinsiella gränser. Det är ett ansvar för alla parter att se till att gränslösheten upplevs i realtid och i verkligheten, inte bara vid mötesborden.

De som valde bort järnvägen när den började byggas har haft sämre utveckling än de som haft en fungerande järnväg.
Ska Vimmerby kunna fortsätta utvecklas behöver vi stöd av regionen, inte bara i Kalmar län utan också i södra Östergötland.

Jag väljer att tro att Linköping, precis som flygfältet, universitet och universitetssjukhuset, räknar in Vimmerby i sin region. 
Och att vi gemensamt kan dra frågorna som är till gagn för alla boende i  East Sweden.

söndag 16 mars 2014

Intressant dag på jobbet...

Egentligen är det mycket enkelt. 
Jobbskatteavdraget tas direkt från den statliga skatten, medan välfärden i allt större utsträckning betalas av kommunala skattemedel.
Så nej, jobbskatteavdraget har inte inneburit mindre till vården, skolan och omsorgen.
De som påstår att ”välfärden har monterats ned” i insändare, tidningsartiklar och på sociala medier har fel. Aldrig tidigare – någonsin – har så mycket pengar lagts på välfärd som nu.
Regeringens skattesänkningar hamnar på 130 miljarder sedan 2006, det totala skatteuttaget från stat, landsting och kommun ligger samma period på 1600 miljarder.
Och just jobbskatteavdraget – d.v.s skattereduktionen – tas inte från den kommunala skatten. Inte heller arbetsgivaravgiftssänkningar, Rot och Rut påverkar välfärden i Vimmerby, annat än positivt.
Inga pengar från skola, vård och omsorg i Vimmerby kommun har gått till skattereduktioner.
Välfärden har aldrig kostat så mycket som nu, alternativt aldrig tidigare har så mycket pengar pumpats in till välfärdstjänster som de senaste mandatperioderna.

De kommunala skatteintäkterna har hela tiden stigit, vilket beror på att sysselsättningen i samhället stigit; både antalet arbetade timmar och lön per timma. Detta ger kommunerna mer pengar och eftersom det mesta av skatten är kommunal skatt upp till en viss inkomst, så har kommunerna fått mer än staten. Och eftersom staten sänkt skattetrycket på sin del har flera länder passerat Sverige vad avser skattetryck.
De pengar Vimmerby kommun lägger på välfärden har hela tiden ökat. Precis som i alla kommuner. Sedan 1990 har de kommunala välfärdskostnaderna stigit med 28 procent rensat för prisökningar. Antalet arbetade skattefinansierade timmar har ökat med 13 procent.
Hur kan man få det till att "välfärden monterats ned"?
När antalet anställda inom skola och förskola skars ned skrev vi 1990-tal. Sedan dess har antalet anställda per barn legat still. Dock har lönekostnader ökat.
Kostnaderna har också ökat inom äldreomsorgen. Dock inte tillräckligt mycket som det behövts. 7 procent är ökningen men eftersom åldringarna blivit fler hade 16 procent varit nödvändigt.
Varför har det då inte skett? Jo, det är färre äldre som får del av äldreomsorgens tjänster, flera klarar sig utan dem. Men de som får del av dem kräver mer, d.v.s. de är äldre. 

Behovsprövningen spelar stor roll inom äldreomsorgen.
De mesta pengarna går till de med störst behov, d.v.s. de i särskilda boenden.
Den stora frågan är om resurserna kommer att räcka?
Man tror inte det. Forskare säger att  ”ju större välståndet blir, ju rikare befolkningen blir, desto mer välfärd vill den ha”. 
Det betyder bättre utbildning, mer skola, mer och bättre vård, mer omsorg.
Det är en omöjlig ekvation för kommunerna i framtiden. Priseffekten hjälper lite, kommunen tar ut skatten på lönerna och lönerna höjs och då får kommunen in mer skatt. Skattehöjning tar många kommuner till; snittet ligger nu på 31:86 , en snitthöjning på ca 50 öre sedan år 2000.
Staten höjer statsbidragen men egentligen bara marginellt.
Om vi ska klara välfärden i framtiden och främst omsorgen, måste kommunerna bestämma sig för vad man kan erbjuda och vad man inte kan erbjuda. Man måste ha mod att välja bort och säga nej till sådant som kanske är trevligt att ha, men inte livsnödvändigt.

Kommunen måste också effektivisera sig och det innebär en rad åtgärder för exempelvis omsorgen. Här är sju punkter som jag personligen  tycker är viktiga för den politiska - och administrativa ledningen i Vimmerby kommun. 

1) Använda IT för både stöd och service i större utsträckning. E-samhället måste in i kommunerna på allvar.

2) Klara att leverera inte bara service utan också att servicen upplevs som bra av både brukare och anhöriga. Då måste man hitta ett sätt att schemalägga utan delade turer. Idag är det stora besparingar i delade turer så det är en rent hopplös uppgift. Inte desto mindre måste man hitta sätt att lösa detta på. 

3) Klara att rekrytera bra och också ung arbetskraft. Hur skapa attraktionskraft i välfärdsjobben?

4) Klara att bygga stora boenden som upplevs som små, där servicen kan samlas och ges billigare, men ändå personligt.

5) Klara att bygga Trygghetsboende som kan samla de omsorgsbehövande äldre, där man kan hjälpa och stötta varandra i ett givande socialt interagerande. De äldre själva ger hemtjänsten en hjälpande hand.

6) Barnkullarna ökar, människor i arbetsför ålder minskar, pensionärsgruppen ökar. Hur ska det gå ihop? Vi måste se till att arbetskraftsinvandringen fungerar effektivt, effektiv språkundervisning, attraktiva utbildningar anpassade till välfärdsjobb. Yrkesutbildningar inom välfärdssektorn borde producera välutbildade välfärdsarbetare i större antal.

7) Det offentliga måste se konkurrensutsättning som något positivt, som något som bidrar med idéer och nya sätt att göra saker på. Två konkurrenter utvecklar verksamheten, monopolisten stagnerar den.

Det finns en tröst. Hålls välfärdskraven på bibehållen nivå, då räcker resurserna. Men vem tror det? Och vem tror att inte skolan kommer att vilja ha ökade resurser, att de äldre inte vill ha mer omsorg och att inte den arbetsföra befolkningen inte vill betala mer i skatt?


Snart måndag, en intressant dag på jobbet väntar för kommunens välfärdsmedarbetare!

(Källa: Dagens Samhälle 6/14)

söndag 9 mars 2014

Ny runda med budgeten inför 2015

Två frågor i Gullringen har varit föremål för Vimmerby Tidnings intresse i veckan; det gamla Gullringshuskontoret samt det särskilda boendet Ådala.
Nya äldreboendet på Cirkusplatsen kostar mer att hyra, både för kommunen och de boenden, än den 50 år gamla Eken. Det är förståeligt. Vi hoppas kunna driva boendet effektivare eftersom det är modernt, många lägenheter fördelade på flera små avdelningar, och därmed kan vi få samutnyttjande av personal.
Men vi har inte byggt med särskilt stort överskott av lägenheter. Cirka 10-15 lägenheter i överskott och vem vet hur behovet ser ut om ett år när inflyttning ska ske? 
Jag tror att vi på nytt får diskutera våra äldreboenden när vi väl flyttat in i det nya, och då göra en behovsprövning för åren framöver. I det sammanhanget kan i så fall Ådala omprövas då både Eken och Duvan ska få annan verksamhet. Men som sagt, det vet vi först när vi ser behovet efter inflyttningen på Cirkusplatsen. Under tiden gäller beslutet vi tagit att Eken, Duvan och Ådala  ska ersättas av Cirkusplatsen.

När det gäller Gullringshus kontor har kommunen anvisat åtminstone en spekulant till ägaren Gullringshus AB. Det blev dock ingen affär då verksamheten inte ansågs lämplig för fastigheten. Och fastighetsägaren, Gullringshus AB, som i sin tur ägs av Ansgarius-stiftelsen måste ju själv avgöra den saken. (Allt överskott i stiftelsen delas ut till välgörande ändamål.) Kommunen har fått det prospekt som tillverkats och sänder det till intresserade. Just nu ligger ett ute hos en ny spekulant.
Att detta, ovan beskrivet, ger anledning till ledarskribenten i Vimmerby Tidning Alf Wesik att uttrycka ”Fy er!” på ledarplats. Det har noterats av en och annan. Han bannar som om politikerna vore barn eller rent av hundvalpar, som just kissat på mattan. Hur förhåller man sig till sådana inlägg?

Det besvärliga läget inom socialens verksamhet kvarstår. Inte bara att den ”gamla” delen av socialen har ett svårbemästrat underskott i placeringar på hem och institutioner och ett växande försörjningsstöd, bland annat för ungdomar, så börjar nu också äldreomsorgen gå över budgetgränserna.
För 2014 kan vi inte göra annat än att hela tiden ha ett sparsamt fokus på all drift, men för 2015 är jag nära nog övertygad om att vi måste göra nya ramar. Kommunstyrelsen och dess presidie har haft flera möten med ekonomiavdelningen, ledningsgruppen har haft frågorna uppe och nu återstår en större samling i slutet av mars där vi får ta nya tag.
Alla nämnder kommer att få hjälpas åt och vi pratar rejäla belopp, kanske upp mot 25 Mnkr i nedbantning. I Förhållande till 750 Mnkr i skatteintäkter är det ju inte mer än drygt 3 % , i näringslivet är sådana besparingar årliga. Lyssnade på Linköpings kommuns kommunalråd Paul Lindwall i torsdags och trots ett stort överskott gör de ändå rutinmässigt besparingar på 2 % varje år i all verksamhet i kommunkoncernen.
Och räknar man anställda är det kanske 50 löner av 1.350 – men i en redan effektiviserad verksamhet är det ändå mycket svårt att skruva ytterligare. Vi måste helt enkelt pröva att välja bort och prioritera om. Det blir en svår utmaning för alla. Men kommunens pengar räcker inte till allt, och obekväma beslut måste därför tas.

Det är viktigt att förstå orsaken. Nedbantningen beror INTE på våra investeringar; äldreboende, industrimark och fiber (det sistnämnda har vi inte lagt mycket pengar på ännu.) som vi varit tvungna att göra. Visst har vi ökade ränteutgifter i vår driftbudget. Men man bör klara det med den omsättning kommunen har. Vi har ju inte byggt ettoperahus, mutan äldreboende, industrimark, landsbygdsfiber, etc.
Utan den minskade överskottet (trots allt 11 Mnkr överskott 2013) beror på två avdelningar inom Socialnämnden: Individ och familjeomsorgen samt äldreomsorgen, som kostar mer än beräknat.
Varför?
Fler behöver hjälp inom familjen; barn behöver en tryggare miljö än hemma och får tas till familjehem, kvinnor som utsätts för våld, eller både mor och barn som får tas till institutioner för vård. Kostnaderna är enorma. Från familjehemmens rimliga kostnader till institutionernas 2.000-4.000 kronor per dag. Vi vet inte från dag till annan vad som ska hända. Nästa vecka kan det vara två placeringar till, eller fem… Vi måste helt enkelt lösa knuten hur vi hjälper dessa människor på hemmaplan, hur vi själva inom förvaltningen, kan ta hand om de fall som inte är extrema. Vi behöver många kommunala familjehem och välutbildade medarbetare som kan arbeta med de behövande hemma i Vimmerby, istället för att de ska skickas iväg.
När det gäller äldreomsorgen blir fler gamla äldre, och behöver ännu mer omsorg. Här måste vi finna lösningar som kan hålla kostnaderna i schack. Vi ska börja med att jämföra oss med standardkostnaden för att se att vi inte gör fel på nåt sätt. Tjänstemännen har fått arbetsuppgifter inför marsmötet.
Jag är ganska säker på att vi måste göra omprioriteringar i verksamheten till 2015, för att balansera budgeten igen.
Det är valår så det kommer att bli svårt.
För egen del kommer jag inte att ta hänsyn till valet utan kommer att vara inriktad på att göra det som måste göras för att balansera vår drift till överskottsmålet 2 procent av skatteintäkten.
Det är det övergripande mest viktiga och det ansvaret måste vi våga ta som politiker.


Slutligen: Grattis till vår kommunchef Carolina som kom på 92:a plats bland Dagens Samhälles rankning av välfärdens mest 100 viktiga kvinnor! Bra där! Hon, liksom alla våra medarbetare, behöver uppskattning.  De gör ett hästjobb ute i verksamheterna som alla bör vara tacksamma för. För framtidens stora utmaning är att få medarbetare till offentliga välfärdsjobb.

söndag 2 mars 2014

Trygghetsboende för att bryta ensamheten

Äldreomsorgen kommer att bli en stor valfråga också i Vimmerby.
Anledningen är givetvis att antalet äldre ökar i rasande fart, och framförallt allt då antalet äldre över 85 år som i takt med att de blir ännu äldre, behöver mer vård och omsorg.
Intressant är att se hur äldreomsorgen utvecklats på 2000-talet och hur folk blivit allt mer nöjda. Kritik riktas från medborgarna över sjukvård och skola, men när det gäller äldreomsorgen har folk blivit allt mer nöjda.
I årliga intervjuer som Demoskop gör med 3000-4000  medborgare har man ställt frågan om hur nöjda människor är med äldreomsorgen.
-          "På en sjugradig skala var nivån 2,7 år 2003, när vi började och vid motsvarande tidpunkt år 2010 var den 3,4", skriver Anders Lindblom, VD på Demoskop i en debattartikel i Dagens Samhälle.
2013 mätte man den igen och då var den 3,6. Så trots kritiken har graden av nöjdhet över äldreomsorgen förbättrats avsevärt från år 2003.
2011 och 2012 hände dock en dipp, och det var när Caremas drift av Koppargården var som mest debatterad.
Mätningen är ett uttryck för människor bild i allmänhet. Det märks inte minst när Carema-frågan diskuterades.
-         " Det beskriver ju inte utvecklingen bland dem som faktiskt är i behov av äldreomsorg," säger Anders Lindblom men skriver samtidigt: " i den senaste rapporten från 2013 är slutsatsen att de äldre är i stort nöjda med sin vård och omsorg och att nöjdheten har ökat. Nöjdheten med hemtjänsten är 89 procent och med äldreboendet 83 procent medan de som är rent missnöjda är 3 respektive 4 procent. Socialstyrelsens undersökning ger inget stöd för att de privata  skulle vara sämre än de kommunala utförarna."

Vimmerby  kommun lägger ned stora investeringar i sin äldreomsorg just nu, och jag tror det är i sista minuten, då både priser på byggnation och finansiering blir dyrare och antalet äldre kommer att bli fler.
Kostnaderna för äldre kommer att öka åren framöver. Det råder ingen tvekan om. Inte bara att vi blir fler, allt ökade krav på välfärd kommer också och frågan är när man når max vad en kommun kan prestera.
Och hur man kan hitta nya idéer till att både förbättra för de gamla och ändå få ett effektivare användande av de kommunala pengarna.
Kostnaden för äldreomsorgen i Sverige är 80 miljarder per år. I snitt är det cirka en femtedel av kommunernas utgifter.
2008 kom en ny term på en ny form av äldreboende – trygghetsboende.
Boendeformen vände sig till de äldre, över 70 år, som inte behövde den vård som erbjuds på särskilda boenden för äldre, utan snarare söker en social tillvaro som är bättre än den ensamhet de upplever i sina hem. I trygghetsboende ingår inga måltider, omvårdnad eller sjukvård som i särskilda boenden. Men genom hemtjänsten når man ändå full tillgång till detta i Trygghetsboendet, även om det inte finns på plats i huskroppen så att säga. (Det vi bygger nu på Circusplatsen har full omsorg = särskilt boende.)
Trygghetsboenden är alltså ett förstärkt vanligt boende, riktat till äldre och har därför full handikappanpassning, gemensam matsal/aktivitetslokal samt en värdinna som är där på fasta tider.
I Vimmerby kommun såg inte den då styrande majoriteten något behov av detta. Således lät man Vimarhem bygga vanliga lägenheter istället för Trygghetsboende.

2011 tillträdde en ny kommunledning. Tillsammans med (kd) som länge tillsammans med pensionärsorganisationerna önskat Trygghetsboende,  (m), (fp) och (s) har kommunledningen försökt få Vimarhem att göra en utredning om hur Trygghetsboende kan skapas i Vimmerby, i egen, kommunal eller privat regi. Vimarhem har inte gjort utredningen ännu. Dess förre ordförande Tomas Holgersson (c) har överklagat ägaren kommunfullmäktiges beslut  om utredningen och därför anser styrelsen att man inte ska genomföra utredningen.
Utredningen ska framläggas för kommunstyrelsen enligt beslut , också fortlöpande avrapporteringar, men några sådana har inte kommit då Vimarhem beslutat avvakta överklagandet.
Jag kommer nu att lyfta frågan igen i kommunstyrelsen och eftersom majoriteten är så kraftig i fullmäktige (m, fp, kd och s är överens) så borde Vimarhems styrelse fullgjort sitt uppdrag.
Satsningen på Trygghetsboende inleddes 2009 (i Sverige,  undantaget Vimmerby) då Alliansregeringen beslutade om ett investeringsstöd på 500 miljoner kronor – per år – från 2009 till 2012.
2011 förlängdes stödet till 2014. Det går ut nu i december. I Vimmerby är man dock fullt sysselsatt med att avvakta en centerpartistisk ordförande som överklagat en utredningsfas, än att söka möjligheter för att utnyttja investeringsbidragen.
Enligt min personliga mening skulle vi inte bygga annat än Trygghetsboende (som bostadsrätter eller hyresrätter) för överskådlig tid i Vimmerby. Vi ska öka i runda tal från 2000 till 3000 pensionärer i Vimmerby kommun fram till 2030. Trygghetsboenden kan, eftersom de är så byggda från början , lätt omvandlas till andra typer av boenden i takt med att vårdbehovet hos de boende ökar.

Enligt en undersökning riksdagen har gjort , löper de som bor i Trygghetsboende bara halva risken att komma till ett särskilt boende på ålderns höst, jämfört med de gamla som bor i vanliga hyreshus och villa. Äldre mår betydligt bättre i Trygghetsboende, samtidigt som äldreomsorgen är billigare för kommunerna.
Trygghetsboende är ett utmärkt sätt att effektivisera kostnaderna inom omsorgen, vilket är tvunget. Och det säger sig självt: istället för att cykla omkring till 30 behövande hushåll på Kohagen under en dag, kan hemtjänsten gå från lägenhet till lägenhet i Trygghetsboendet.
Det viktigaste till sist: Trygghetsboendet bryter isoleringen för de gamla. Därför mår de bättre. De har kamrater i samma hus, i samma ålder som de kan umgås med, äta med, utöva aktiviteter med.
Kommunledningen driver fortfarande frågan med stöd av ovan nämnda partier. I mars ska vi träffa Riksbyggen för en genomgång vad den privata marknaden kan göra i frågan. I avvaktan på att vårt eget ägda bolag ska rapportera den utredning kommunstyrelsen beslutat om, får kommunstyrelsen ta saken i egna händer.

Det borde få Vimarhems styrelse att fundera.