Intensiva veckor

Varje vecka sedan jag tillträdde har jag varit noga med att skriva blogginlägg.
Men förra söndagen falerade det hela fullständigt. Tiden fanns helt enkelt inte och i prioriteringen, som ständigt pågår veckan lång, fick bloggen stå åt sidan.
Beklagar detta.

Det var dock en intressant vecka. Bland annat var migrationsminister Tobias Billström på besök i länet och besökte då också SFI-verksamheten i Vimmerby. Kul att han uppmärksammar den goda verksamhet som bedrivs där.

Näringslivsrådet hade också möte i den veckan och bland annat diskuterades handelsfrågor, då en arbetsgrupp fokuserat på handeln och det som behöver göras. En lång lista får näringslivschefen Patrik Kinnbom ta med sig in i stadshusets verksamheter och som jag ser det går det att göra en hel del förbättringar.
Alberto Necovski på IT-Sam informerade om bredband och vid en informell omröstning ansåg  Näringslivsrådet att fiber ska ägas av kommunen, om möjligt. Precis som elnät, vatten och avlopp och gator. Dock är det inte alls säkert att det är ekonomiskt möjligt.
Men ändå intressant att Näringslivsrådet ansåg att kommunen inte bara ska betala, utan också få del av intäkter vilket sker om man själv äger näten.

En presskonferens om Stångådalsbanan var också på programmet och här finns nu en färdig plan på 925 Mnkr för att skapa de åtgärder på banan som medger en tidsåtgång på 2,5 timmar Kalmar - Linköping! För oss i kommunen finns också mötesspår i Gullringen med och det medger ju stopp där i framtiden.
Äntligen har vi en plan, ett prospekt, att jobba med och nu sägtter vi full fart. Jag tror också vi får  industrin utmed spåret att skriva under planen. Den 30 augusti uppvaktar alla kommunalråden utmed banan Trafikverket för att diskutera planen.

Det blev inga statliga pengar till Innovation for Children, den inkubator för tjänsteföretag kommunen och Regionförbundet ville starta upp i Vimmerby.
Därmed faller planen och Vimmerby Kommunala Förvaltnings AB, som äger bolaget, har förklarat det vilande nu i väntan på budgetperioden 2014-2015.
Jag anser att vi inte ska köra igång ett projekt endast med finansiering av kommunen och Regionförbundet. Vi måste ha mer startkapital än vad dessa båda kan ställa upp med. Tillväxtverkets pengar var därför mycket viktiga.
Nu skjuter vi det några år framåt. Men jag är säker på att vi kommer att ta upp idén igen.

En av våra största framgångar!

(Denna torsdagskrönika får ersätta söndagskrönikan denna gång.)

Vimmerby pekas ut som en av Sveriges fem pilotkommuner som ska dra internationella besökare till landet.
Det är något av det största som hänt den här kommunen, åtminstone så länge jag kan minnas.,
Och då tänker jag inte på pengarna. De är välkomna och ska användas men de är absolut inte viktigast.
Om vi betar av pengarna först så ska de fördelas av den styrgrupp som var med i vår ansökan; näringslivschef Patrik Kinnbom ordf,  Mikael Ahlerup ALV, KjellÅke Hansson, Näs samt representanter från besöksnäringen som Brygghuset (restaurangerna) och Stadshotellet (boendeanläggningarna) . Med finns också kommunchef Carolina Leijonram.
Som ni alla minns så har kommunfullmäktige antagit kommunens turiststrategi och i den ska man ta utgångspunkt rent strategiskt.
Pengarna hamnar under kommunstyrelsen men det blir givetvis styrgruppen som gör de övervägande som behövs. Nu gäller det att det kommer in projekt, som kan matchas av privat och offentligt kapital.
För vi ska visa regeringen under treårsperioden att det var rätt att utse Vimmerby! Nu gäller det att alla bjuder till, näringsliv och kommun.

Vilka kan slå  sig för bröstet när det gäller arbetet att få Vimmerby som pilotkommun? En parentetisk fråga i ett helsvetsat gäng, men det ger mig tillfälle att understryka hur viktigt det är att vi kan använda vår individuella styrka i ett team för att skapa dynamik och framgång. Dragare har varit Mikael Ahlerup och KjellÅke Hansson. Ahlerup med sin alldeles fantastiska förmåga till lobbying, att öppna rätt dörrar och kliva över höga trösklar, och Hanssons skicklighet i ansökningsförfarande. Patrik Kinnbom, som är ordförande i Styrgruppen för Destination Vimmerby, (ej att förväxla med styrgruppen för internationaliseringsprojektet) håller ihop det hela på ett mycket bra sätt och har gjort, och fått,  en bra start som näringslivschef.
Fyrtio kommuner kände sig kallade - regeringen såg Vimmerby och fyra andra destinationer. Fantastiskt!

Nu till den verkliga innebörden i denna utnämning: fokus på Vimmerby från statliga verk, statliga och regionala budgetar och från alla de makthavare som styr offentliga medel.

Vi kan trycka upp en kampanjknapp att ha på bröstet i gult och blått där det kan stå;
"Vimmerby, Regeringens Pilotkommun".

Hur ska man kunna säga nej på Trafikverk till satsningar på infrastrukturen i norra länet och till satsning på Stångådalsbanan Kalmar-Linköping?
Från kommunen har vi nu bokat uppvaktning hos Trafikverket den 30 augusti, med anledning av Stångådalsbanans upprustning.
Och mer är att vänta.
Så det stora är strålkastarljuset på Vimmerby som en motor i en utvecklingsregion.
Det kan innebära avsevärda investeringsvärden i kommunen och regionen, både offentliga och privata, åren framöver.

LYSSNARRESAN TILL BULLERBYGATANS GRUPPBOSTAD
Ibland är mina besök på Lyssnarresan väldigt intima. Som idag, torsdag, då jag besökte gruppbostaden på Bullerbygatan där det bara finns nio medarbetare och sju brukare.
Men sådan är kommunens välfärdsproduktion; det kan vara en fotbollsplan för mängder av människor, och det kan vara omsorg från ett par medarbetare runt bara en person.
Inom särskilda boendet finns det brukare med svåra funktionshinder och de behöver mycket personal runt omkring sig. Här finns många eldsjälar, många kommunanställda, som lever i sitt arbete.
Det är kö (en just nu) på den här typen av lägenheter, vi kommer dessutom att få fler brukare de närmnaste åren.
Jag ska därför tillskriva Vimarhem och Omsorgen med en önskan om att de tar upp diskussionen om en byggnation av ett nytt särskilt boende, på en tomt möjlig att bygga totalt sex lägenheter på.
Vimarhem har byggt det alldeles utmärkta gruppboendet på Bullerbygatan (20 år sedan, fortfarande fräscht.). Kommunen bygger vid Villekulla nu. Vimarhem tror jag vore mest lämplig att bygga ett nytt gruppboende.
Men det är ett resonemang som får starta mellan Omsorgen och Vimarhem.
Själv tycker jag tomten bakom Dagcentret vid Lundgatan är den bästa, här når man synergier med dagcenterverksamheten och många slipper transporter, därmed mindre kostnader.

Det är så här med gruppbostäder, att om kommunen inte ordnar dessa så får man betala dyra viten. Ofta baserade på samma kostnad som om man byggt. Det är därför omöjligt att dra på sådana beslut.
Med medarbetarna, som stortrivs på sina jobb, diskuterade jag vardagen och hur arbetet kan te sig. Också det "berömda" turschemat togs upp och jag kan verkligen se problematiken utifrån en heltidsanställning där man är schemalagd mellan kl sju och tio från och till. Eller mellan sju och tio och sedan hemmavarande till halv två för att jobba till halv nio på kvällen.
En tuff dag.
I andra vågskålen ligger; hur ska man klara det annars? Brukaren är ju inte på boendet mitt på dagen?
Ja, det är en nöt Omsorgsförvaltningen och dess schemaläggare får knäcka och vi kanske inte har möjlighet att ordna heltider till alla, trots att vi moderater egentligen vill det, eftersom själva situationen med brukarna bäst lämpar sig för deltidsjobb.
Deltidsjobb är kanske den krassa verkligheten inom viss del av omsorgen.
Det är en fråga som säkert kommer att diskuteras ett tag framöver i den offentliga sektorn.
Ett lärande besök i verkligheten blev det i alla fall!

Visdomsord till alla som vill något...

En av fördelarna med att vara egen företagare, och att det dessutom går bra, är att man kan satsa lite på sin egen fortbildning.
Själv föreläste jag en del om kundrelationer och fick därför än reell anledning att verkligen fortbilda mig. Åtskilliga seminarier och kurser betades av.
Som kommunalråd har jag inte den möjligheten. Istället försöker jag lära av andra genom besök och samtal. Lyssnarresan är ett sådant exempel.
Ett annat är olika former av fokuserade sammandragningar; ett sådant som Tillväxtdagen i Västervik i onsdags exempelvis, eller  varför inte vår egen Strategidag i höstas, eller Kristina Alsérs sammandragningar i Växjö.
Tacksamt att få inbjudningar till dessa.

I Västervik fick jag tillfälle att lyssna på Investors VD Börje Ekholm, bördig från Tjust och klasskamrat med Harald Hjalmarsson.
Här några rader jag tecknade ned från Börje Ekholms föredrag: (tänk ditt eget företag eller organisation när du läser.)
- Det som tog oss hit, tar oss inte vidare.
- Vi måste ständigt skapa en förnyelse av det vi sysslar med..
- Problemet är inte att företag försvinner, problemet är att vi måste skapa nya.
- Gör alltid vad som är bäst för varje enskilt bolag.
- Gör alltid din verksamhet "best in class".
- Identifiera de viktigaste aktiviteterna ur en 3-5 års horisont.
- Behovet av förnyelse finns alltid, varje dag.
- Förflytta dig från ett till ett annat, både inom och utom din verksamhet.
- Avyttra när du inte längre är bästa ägare / avgå när du inte längre är bästa chef.
- Tillväxt är det säkraste sättet att vara bättre än konkurrenten, att säkra företagets framtid.
- Man måste vara villig till ett par dåliga kvartal/år, för att få tillväxt senare.
- Kvartal där investeringar sker måste man se förbi, lönsamheten kommer därefter.
- Man måste förändra sin affärsmodell, när ny innovativ verksamhet hotar.
- Man måste vara innovativ inom företaget för att klara detta.
- Att förnya innebär alltid en vilja att ta risk.
- Kritisera inte dem som tar risk, vi måste ha en företagskultur som tillåter människor att ta risk, att förlora och komma tillbaka.

Vilken källa att ösa ur! Att jag skriver detta här på bloggen är givetvis för att jag vill att kommunanställda, politiker och organisationsmänniskor inom det offentliga också kan hämta inspiration ur detta. Det är inga täta skott mellan att driva företag och driva offentlig verksamhet; samma fundamenta och det är människor (och kunder) med i bilden i båda fall.
På tal om kunder:
Professor Mike Danilovic vid Halmstad Universitet talade också, och jag ska ta med några viktiga meningar han sa:
- 10 % innovation, 90 % transpiration.
- Affärsplaner är ok, men "verkstaden" är viktigast, att ta tid och tänka runt hörnet.
- Grunden för industriell verksamhet (och för kommunal), för innovation,  är att skapa värde för kunden (brukaren). Det är legitimiteten för företagets existens (kommunens existens).

För egen del tycker jag det finns sätt att skapa, och öka, värde för kunden; ett av sätten är att öppna upp sin verksamhet, öppna upp gränserna, öppna upp mot grannarna, öppna upp mot medarbetare, öppna upp mot andra aktörer.  Ett slutet system går i graven med sig själv tittande i naveln...
I Vimmerby är vi på rätt väg och öppnar upp allt mer känns det som!

LYSSNARRESAN TILL
REHABVERKSAMHETEN
Att lyssna på medarbetarna är ett av sätten att skapa innovation och utveckling. Det gör jag med Lyssnarresan som denna gång gick till Omsorgens Rehabenhet, beläget i samma fastighet som Träningshuset i centrala Vimmebry.
Här finns arbetsterapeuter, sjukgymnaster, reperatör med flera och man har även andra kommunala verksamheter som grannar.
Medarbetarna här svarar för grundansvaret för personer i både ordinärt och särskilt boende, att folk får hjälp till att klara sig själva, både med träning av sig själva som med hjälpmedel.
2008 övergick den här verksamheten från landstinget till kommunen.
- Det är vi tacksamma för, säger medarbetarna. Vimmerby kommun har verkligen satsat jämfört med vad landstinget gjorde och vi har bra förutsättningar att göra ett bra jobb nu.
- Visst är det stressigt, visst behöver vi fler timmar och hjälp med reperationer av hjälpmedel och annat, men det är ändå på väg åt rätt håll jämfört med tidigare.
Just reperationer av sängar och annat är eftersatt, heltidstjänsten hinner inte med att göra allt han måste. Det innebär att säkerheten kommer i kläm; elledningar i elektriska sängar och annat blir trasigt och måste lagas.
- Jag tar givetvis det viktigaste först och vi utsätter aldrig våra brukare för risker, men det känns som det skulle behövas en kvartstjänst till eller tillfällig hjälp när det blir toppar. Då känner jag mig lite orolig att hinna med, säger reperatören i Rehabverksamheten.
Gänget trivs med varandra och har fullt upp. Problem finns men man har koll på dem och lösningar tas fram.
Jobbet är jätteviktigt. Ju snabbare en brukare kan komma tillbaka till en egen vardag där han eller hon kan klara sig själv, ju billigare för kommunen och givetvis ju bättre för brukaren.
- Vi tror att vi genom vårt arbete kan minska hemtjänsttimmarna hos brukarna väsentligt och det ska vi prata med våra chefer om framöver. Det finns några bra idéer där, säger medarbetarna.

Jag lämnar en bra och trevlig kommunal arbetsplats och med ännu mer kunskap om hur viktigt välfärdsarbete kommunens anställda gör.