En av våra största framgångar!

(Denna torsdagskrönika får ersätta söndagskrönikan denna gång.)

Vimmerby pekas ut som en av Sveriges fem pilotkommuner som ska dra internationella besökare till landet.
Det är något av det största som hänt den här kommunen, åtminstone så länge jag kan minnas.,
Och då tänker jag inte på pengarna. De är välkomna och ska användas men de är absolut inte viktigast.
Om vi betar av pengarna först så ska de fördelas av den styrgrupp som var med i vår ansökan; näringslivschef Patrik Kinnbom ordf,  Mikael Ahlerup ALV, KjellÅke Hansson, Näs samt representanter från besöksnäringen som Brygghuset (restaurangerna) och Stadshotellet (boendeanläggningarna) . Med finns också kommunchef Carolina Leijonram.
Som ni alla minns så har kommunfullmäktige antagit kommunens turiststrategi och i den ska man ta utgångspunkt rent strategiskt.
Pengarna hamnar under kommunstyrelsen men det blir givetvis styrgruppen som gör de övervägande som behövs. Nu gäller det att det kommer in projekt, som kan matchas av privat och offentligt kapital.
För vi ska visa regeringen under treårsperioden att det var rätt att utse Vimmerby! Nu gäller det att alla bjuder till, näringsliv och kommun.

Vilka kan slå  sig för bröstet när det gäller arbetet att få Vimmerby som pilotkommun? En parentetisk fråga i ett helsvetsat gäng, men det ger mig tillfälle att understryka hur viktigt det är att vi kan använda vår individuella styrka i ett team för att skapa dynamik och framgång. Dragare har varit Mikael Ahlerup och KjellÅke Hansson. Ahlerup med sin alldeles fantastiska förmåga till lobbying, att öppna rätt dörrar och kliva över höga trösklar, och Hanssons skicklighet i ansökningsförfarande. Patrik Kinnbom, som är ordförande i Styrgruppen för Destination Vimmerby, (ej att förväxla med styrgruppen för internationaliseringsprojektet) håller ihop det hela på ett mycket bra sätt och har gjort, och fått,  en bra start som näringslivschef.
Fyrtio kommuner kände sig kallade - regeringen såg Vimmerby och fyra andra destinationer. Fantastiskt!

Nu till den verkliga innebörden i denna utnämning: fokus på Vimmerby från statliga verk, statliga och regionala budgetar och från alla de makthavare som styr offentliga medel.

Vi kan trycka upp en kampanjknapp att ha på bröstet i gult och blått där det kan stå;
"Vimmerby, Regeringens Pilotkommun".

Hur ska man kunna säga nej på Trafikverk till satsningar på infrastrukturen i norra länet och till satsning på Stångådalsbanan Kalmar-Linköping?
Från kommunen har vi nu bokat uppvaktning hos Trafikverket den 30 augusti, med anledning av Stångådalsbanans upprustning.
Och mer är att vänta.
Så det stora är strålkastarljuset på Vimmerby som en motor i en utvecklingsregion.
Det kan innebära avsevärda investeringsvärden i kommunen och regionen, både offentliga och privata, åren framöver.

LYSSNARRESAN TILL BULLERBYGATANS GRUPPBOSTAD
Ibland är mina besök på Lyssnarresan väldigt intima. Som idag, torsdag, då jag besökte gruppbostaden på Bullerbygatan där det bara finns nio medarbetare och sju brukare.
Men sådan är kommunens välfärdsproduktion; det kan vara en fotbollsplan för mängder av människor, och det kan vara omsorg från ett par medarbetare runt bara en person.
Inom särskilda boendet finns det brukare med svåra funktionshinder och de behöver mycket personal runt omkring sig. Här finns många eldsjälar, många kommunanställda, som lever i sitt arbete.
Det är kö (en just nu) på den här typen av lägenheter, vi kommer dessutom att få fler brukare de närmnaste åren.
Jag ska därför tillskriva Vimarhem och Omsorgen med en önskan om att de tar upp diskussionen om en byggnation av ett nytt särskilt boende, på en tomt möjlig att bygga totalt sex lägenheter på.
Vimarhem har byggt det alldeles utmärkta gruppboendet på Bullerbygatan (20 år sedan, fortfarande fräscht.). Kommunen bygger vid Villekulla nu. Vimarhem tror jag vore mest lämplig att bygga ett nytt gruppboende.
Men det är ett resonemang som får starta mellan Omsorgen och Vimarhem.
Själv tycker jag tomten bakom Dagcentret vid Lundgatan är den bästa, här når man synergier med dagcenterverksamheten och många slipper transporter, därmed mindre kostnader.

Det är så här med gruppbostäder, att om kommunen inte ordnar dessa så får man betala dyra viten. Ofta baserade på samma kostnad som om man byggt. Det är därför omöjligt att dra på sådana beslut.
Med medarbetarna, som stortrivs på sina jobb, diskuterade jag vardagen och hur arbetet kan te sig. Också det "berömda" turschemat togs upp och jag kan verkligen se problematiken utifrån en heltidsanställning där man är schemalagd mellan kl sju och tio från och till. Eller mellan sju och tio och sedan hemmavarande till halv två för att jobba till halv nio på kvällen.
En tuff dag.
I andra vågskålen ligger; hur ska man klara det annars? Brukaren är ju inte på boendet mitt på dagen?
Ja, det är en nöt Omsorgsförvaltningen och dess schemaläggare får knäcka och vi kanske inte har möjlighet att ordna heltider till alla, trots att vi moderater egentligen vill det, eftersom själva situationen med brukarna bäst lämpar sig för deltidsjobb.
Deltidsjobb är kanske den krassa verkligheten inom viss del av omsorgen.
Det är en fråga som säkert kommer att diskuteras ett tag framöver i den offentliga sektorn.
Ett lärande besök i verkligheten blev det i alla fall!