Flashback omedelbart när jag klev innanför dörren på Fabriken i Vimmerby.
Just där soffan står, just där jag blev bjuden på kaffe av föreståndare Yvonne Karlsson och hennes medarbetare; där stod jag och sjöng "Staffan var en stalledräng" för mamma och hennes arbetskompisar, sömmerskor hela bunten, vid Lucia för sissådär 54 år sedan.
Ungefär...
Kaffe fick jag inte då, men däremot var damerna på Mästersöm frikostiga med småslantar som man kunde köpa kola för nere på kafé Stjärnan som låg granngårds i Stjärnhusen. Sjöng man bara tillräckligt många stjärngossevisor och log så brett man kunde så kom det en slant i handen...
Undrar om barndomen är ungefär likadan för barnen idag, som den var för mig i stjärnhusen?
Tillbaka till framtiden. Eller riktigare nutiden. Lyssnarresan gick denna gång till Fabriken som ni säkert förstått och det här är nutidens ungdomsgård (vår var kaféerna i stan. Å så baksidan på hyreshuset...).
Ungdomsgård är det inte heller längre, och inte heller fritidsgård. Mer relevant är: allaktivitetshus! För här bryter man generationsgränserna på många håll! Gamla och unga fikar tillsammans, spelar tillsammans och pratar tillsammans.
Efter 3,5 år är Fabriken det allaktivitetshus många hoppats på; fullt med verksamhet i möteslokalerna, i källaren där Boulspelet pågår, borta vid snokerborden (biljard) och i kafét. Också funktionshindrade är här just därför att aktiviteterna riktar sig till alla.
- Jag är nöjd, säger Yvonne. Det är också roligt att många föräldrar kommer på våra föräldrarkafér, där kan vi prata om hur ungdomarna mår, vad de gör och hur allt fungerar.
Ett 50-tal ungdomar brukar regelbundet besöka Fabriken, en del för att få läxhjälp, andra för att delta i aktiviteter.
Nu försöker man också ordna sommarjobb åt ungdomarna, de kommunala sommarjobben vill säga. Fördelningen måste bli någolunda rättvis över de tre år som man går i gymnasiet.
Utan Fabriken skulle Vimmerby vara en fattigare kommun.
Intressanta två timmars besök för mig.
När vi nu har en månad kvar av 2012 så börjar vi se vårt resultat, både det ekonmiska och det verksamhetsmässiga.
När det gäller äldreomsorgen är den under ständig förbättring. Nu försöker man öka kontinuiteten hemma hos de gamla genom att se över hur Vimmerby stad ska delas upp. "Distrikten" har behov av att bli mindre för att inte de gamla ska möta för många människor i hemtjänsten.
Matproduktionen har utretts och nya beslut är på väg. Det ska bli tillagningsskök igen så sakteliga. Först ska dock kalkyler gås igenom.
Däremot håller gamla socialnämndens verksamhet på att gå över styr; kostnaderna skenar och överskridandet är en bra bit över 10 Mnkr bara för den rena socialverksamheten.
Vi behöver nu organisera verksamheten för att få ned placeringar, försörjningsstöd och andra dyra insatser, både för individens hälsa och kommunekonomins skull.
Socialnämnden har gjort en kraftig genomlysning som kommunstyrelsen fått ta del av och det är en skrämmande läsning. Och en skrämmande utveckling.
Här måste vi mobilisera gemensamma krafter skola, omsorg, socialtjänst, polis, landsting, arbetsförmedling, integrationsenhet, etc.
I morgon måndag ska vi ha ett arbetsmöte där socialnämndens ordförande och jag deltar. Därefter måste vi sjösätta en bred projektgrupp, precis som vår arbetsmarknadsenhet som nu är på väg att formeras, för att klara de svåra åtaganden som väntar.
Visst behövs pengar. Mycket pengar. Och vi är beredda att satsa dem men då måste systemen vara uppkopplade så vi snabbt får veta om de gör nytta eller inte, dokumentationen måste vara rigorös, researchen hur andra kommuner når framgång detaljrik. Vi har inte råd att skjuta bredvid med våra resurser, de måste användas effektivt.
Hur ser framtidens jobb ut?
Hur ska man jobba i företag och kommun i framtiden?
Sparade en debattartikel från Dagens Industri den 14 november i år, skriven av Anders Flodström, universitetslektor, Sven Otto Littorin f d arbetsmarknadsminister samt David Nordfors, ordförande i tankesmedjan IIIJ, Silicon Valley.
Jag citerar följande:
- Ingen arbetsplats, organisation eller företag klarar sig i längden från innovation och entreprenörsskap. Och vad sker i skolans värld? Hur många komunala skolor investerar i pedagogisk innovation? Hur många har en innovationsansvarig eller sätter av tid till att sporra nytänkande internt?
- Mångsyssleri, kompetens och talang - inte kunskap och livslångt lärande - är nycklar till framgång i morgon. Den gamla arbetsmarknaden kommer på skam, tvånget att sätta en enda traditionell etikett på folk för att kunna förmedla jobb håller inte längre. Personliga egenskaper som social förmåga, förändringsbenägenhet och problemlösning står i centrum. Hur skolan fostrar dessa blir otreoligt viktigt framöver.
Skrev de alltså den 14 november i år.
Nåt att fundera på för alla och envar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar