När jag i veckan intervjuades av Vimmerby Tidning om året som gott fick jag anledning att reflektera över vad vi åstadkommit. Inte bara ett år utan egentligen två.
Jag ska inte föregå VT:s artikel och börja summera nu, det får vänta till efter nyår, men jag kan ändå konstatera att mycket har hänt.
Och fort har det gått (tycker somliga ;-) men ändå kanske inte tillräckligt fort.
Somligt i den offentliga sektorn går extremt sakta. Man kallar den "demokratibranschen" har jag fått lära mig. Och den branschen är inte lönt att försöka förändra, utan här gäller det att försöka anpassa sig och se vad som kan åstadkommas med den branschens spelregler.
Eftersom jag tycker, som ni förstår eftersom jag är part i målet, att vi gjort jättemycket viktigt vill jag påpeka att den stora förtjänsten för detta har kommunchefen och hennes ledningsgrupp.
Det är dom som fått effektuera alla beslut om förändringsarbete och den operativa delen av kommunen har verkligen varit på tå.
Visserligen ska saker och ting inte ta ett år och ibland två år - men i kommunsektorn är det ändå väldigt snabbt om man då betänker att det är en stor mängd förändringar som skett.
Jag har också dessa två år fått ett bra kontaktnät med andra kommuners kommunledningar och med det perspektivet kan även jag se att vi gjort väldigt mycket, väldigt snabbt i Vimmerby kommun de två år som gått.
Jag får tillfälle att återkomma till detta runt årsskiftet.
Vad har vi då framför oss? Framtiden är alltid intressantare än tiden som förflutit. Många på regional- och nationell nivå höjer varningens finger för 2013 och 2014. Man säger att det blir två tuffa år, åtminstone 2013.
Och säkert är det så. Men precis som i allt annat handlar det om hur man rustar sig inför svårigheter.
Förr i tiden, när man av olika tecken förstod att vintern skulle bli svår, samlade man i ladorna, tejpade fönstren, högg mycket ved, fyllde skafferiet och blev på det sättet mentalt förberedda.
Vi bör nog följa mönstret, även om sysslorna är annorlunda.
Vi bör följa "väderprognosen" (läs verksamhetsutvecklingen) och det gör vi bäst genom täta återkopplingar med verksamheterna. Eftersom det är politiken som fattar de breda och djupa besluten är underlagen otroligt viktiga. Ibland slarvar jag själv med att efterfråga dessa, men som väl är är det många politiker i nämnderna nu lätt när händelser utanför prognoserna blir avsevärt värre än man kunnat spå. Sociala området är ett sådant. Men utan vår strikta budget 2012, där vi la nivån för ett stort överskott i kommunen totalt, hade vi knappast klarat socialens 18 Mnkr minus och Teknikens 12 Mnkr minus som man tror att det blir 2012.
Jag tror ändå att vårt balanskrav, botten-botten så att säga, på plus 14 Mnkr blir väl tufft att nå och det måste vi för att inte ha en ryggsäck 2013. Tvåårsbudgeten ger oss dock utrymme att agera.
Nu är vi ändå där, med cirka 30 Mnkr av det cirka 40 mnkr planerade överskottet (best case) förbrukat, och vi kan sörja ett tag men snabbt måste vi titta på 2013 och lika snabbt måste vi rikta åtgärder mot underskotten.
Teknikens underskott ska vi kunna ta ned på sikt genom att gatuunderhållet hamnar i ett bolag. Jag är djupt övertygad om att ett bolag klarar sin ekonomi bättre än en förvaltning, vad gäller sådan produktion som gatuunderhåll.
Socialens underskott hanterade jag i förra söndagens blogg, jag tror om att vi kommer att nå framgång där också, men kanske det inte syns förrän andra halvåret 2013.
Men vad som är ett större bekymmer är - finansen.
Där har vi gynnats av låg ränta, senarelagda eller uteblivna investeringar och därmed låg påverkan på vår driftbudget.
Följande projekt påverkar driftbudgbeten redan andra halvan av 2013 och definivt 2014 och framåt:
- Lundens nya förskola 32 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya demensboendena, en bra bit över 100 Mnkr i kapitalinsats.
- Nya Ceosarenan 8,5 Mnkr i kapitalinsats.
- Rondeller, parkeringsplatser och annan infrastruktur både på Ceos och vid Cirkusplatsen, kanske 10-15 Mnkr.
- Två nya industriområden, kanske runt 75 Mnkr i kapitalinsats. (visserligen kommer pengar tillbaka när vi säljer tomter men de ska ända räntas under lång tid.)
- Fibersatsning, jag tror vi måste räkna med tvåsiffrigt belopp vardera under flera budgetperioder.
- Nya tomtområden där åtminstone gator måste läggas.
- Förbättringsarbeten, idrottshall, skolor, kommunens byggnader, ett antal miljoner.
Jag kan fortsätta med ett antal projekt till...
Investeringar är knepiga, de märks inte så tydligt i driftbugdten för respektive förvaltning. Men när de är så stora som de vi har kommer både Barn- och Utbildnings och Socialnämnd på ett påtaghligt sätt se en stor påverkan på sina driftbudgetar.
Och det svåra men detta stora investeringsbehov är; hur ska något kunna prioriteras bort eller skjutas på framtiden?
Demensboendebehovet har vi ärvt; under flera mandatperioder har den frågan skjutits fram.
Förskolorna möglade, också de besluten har valsat länge. Vi måste ta dem båda för framtidens skull.
Precis som Ceosvallen. Långbänken har varit påfrestande.
Precis som Industriområdena som fanns med redan i ÖP:n 2007 och där inte ett spadtag tagits ens 2010.
Tomtområden då? Ja, finns det inga attraktiva tomter att bygga på, var ska det behovet tillfredsställas då? Inte i denna kommun i varje fall blir säkert svaret. Vi måste helt enkelt ha tomtmark att erbjuda.
Fibersatsningen då - den kan vänta! Svaret är nej även där. Får vi ingen fiber i kommunen så är det en starkt utvecklingshämmande faktor. IT-utvecklingen, eller Internet som informations- och kommunikationskanal, går så snabbt och är redan så utvecklad att det inte räcker med trådlöst.
Jag var på teater i helgen hos Komedianterna (...grattis till 30 år förresten!).
Där var en av replikerna: "Det ska fan vara teaterdirektör i Vimmerby!" Får man travestera detta och byta ut teaterdirektör mot kommunalråd?
För det är en mycket, mycket tung uppgift som ligger framför oss och jag kan inte se annat än att vi måste klara den med färre antal anställda medarbetare än vi har idag.
Därför måste kreativiteten komma in i politiken och i administrationen; hur gör vi detta bättre, billigare och med färre mantimmar...? Hur utbildar vi för uppgiften? Hur lockar vi de bästa, mest kompetenta? Vad kan läggas i privat drift, vad måste vi ha kvar i kommunen? Hur kan samhället, föreningslivet, organisationerna, företagen hjälpa vår gemensamma, av alla ägda, kommun?
Ett av svaren på effektiviseringsproblematiken är samarbeten med andra. Detta har vi redan sett och är i full gång att bädda för.
Men jag tror att en annan viktig faktor är att samarbeta brett INOM kommununen och även inom hela den offentliga sektorn. Det håller inte att exempelvis en kommun eftersträvar smarta och effektiva lösningar och så kommer en regional eller nationell beslutande församling och gör nåt annat. Som går åt motsatt håll.
De informella maktkamper jag ser i den offentliga sektorn är fördyrande och skapar ineffektivitet. Prestige och inmutning av revir bygger inget samhälle eller organisation.
Jag tycker vi har kommit en bra bit på väg i Vimmerby kommun men jag har en stor portion ödmjukhet inför fortsättningen.
Jag har dock ingen plan B.
För jag är övertygad om att vi kommer att klara det om vi hjälps åt, företag, organisationer och kommunen.
Och fokuserar på de positiva möjligheter som ändå står till buds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar