På Dalhemsgatan... och infrastrukturplanen

På Dalhemsgatan i Vimmerby finns en liten aspråkslös tvåa som förvandlats till en servicelägenhet för personal och brukare inom omsorgen.
Medarbetarna, flera har varit anställda i många, många år har lägenheten som utgångspunkt för sitt arbete ute hos brukarna i deras eget hem.
För så är det, de som tidigare ( många år sedan) var hänvisade till institution bor idag i egen lägenhet ute i samhället och klarar sig med hjälp av kommunens assistans.
Det är människor med olika diagnoser eller exempelvis förvärvade hjärnskador som har behoven och de skulle inte klara sin vardag utan kommunens hjälp.
Jag är som ni förstår på Lyssnarresa ute i kommunens verksamheter och under de timmar vi samtalar onsdag förmiddag så slås jag av med vilken entusiasm, arbetsglädje och engagemang de berättar om sitt många gånger tuffa jobb.
-  Men det ger oerhört mycket tillbaka, berättar de. Man får perspektiv på livet, får insikter i vad som verkligen är problem och vad som är "världsliga" saker. Man fastnar inte längre i småsaker...
De medarbetare jag pratar med gör ett stort jobb, och de trivs verkligen.
- Kommer man väl in i jobbet är det fantastiskt roligt, det är lätt att bli kvar här. Men man måste ändå hålla en viss distans, ha en viss intigritet och inte binda sig för mycket känslomässigt till brukarna. Det är väl det professionella i vårt jobb, att finnas till hands och skapa förtroende men att behålla intigriteten.
När jag lämnar Dalhemsgatan tänker jag på vad som egentligen är kommunens kärnprodukt, och en av dem är just detta; omsorg. Det är medarbetare som de på Dalhemsgatan som levererar det vi betalar skatt för och jag tror vi alla ska vara tacksamma för att de finns.

Nu ska vi uppvakta ministern!

Det följande är ett Öppet Brev till Regeringen:

"En god infrastruktur är avgörande för att landet ska fungera, privatpersoner
ska kunna bo och arbeta i hela landet och företag ska kunna leverera
varor och tjänster. Vi stärker landets konkurrenskraft genom att skapa
ett starkt och hållbart transportsystem som bidrar till jobb och tillväxt.
Alliansregeringen ökar kapaciteten och framkomligheten i transportsystemet
samt tar bort flaskhalsar och minskar sårbarheten i väg- och järnvägsnäten.
Vi säkrar arbetspendlingen och företagens behov genom att skapa möjligheter
till fler, snabbare och punktligare transporter av både passagerare
och gods."

 

Slut på brevet.

 

Jag tror inte brevet är en nyhet för regeringen. Moderaternas RO har nämligen skickat det till mig i egenskap av moderat kommunalråd.

Det är ett exakt citat ur ett brev från moderaternas ledning i landet till oss moderaterna ute i glesbygdskommunerna. Och vi skriver givetvis under på argumentationen.

 

Jag tyckte jag kunde skicka det tillbaka för begrundan av partiledningen, nu när den nationella infrastrukturplanen ska tas. För det är ju inte vi ute i landet som fattar besluten.

Det är i Trafikverkets planer, som uppräöttas på uppdrag av Regeringen, vi glesbygdskommuner måste få plats om "hela landet ska fungera".

Man behöver knappast påpeka för en kommun som lider brist på kommunikationer, från Taxi till tåg som fungerar och vägar med hög hastighet, att det finns "flaskhalsar" och "företagens behov av snabbare och punktligare transporter".

 

Det är nu man ska ta besluten rörande Stångådalsbanan.

 

I infrastrukturpropositionen gör regeringen  en rekordsatsning där den

ekonomiska ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen föreslås
uppgå till totalt 522 miljarder kronor för perioden 2014-2025, vilket
innebär en ökning med närmare 20 procent. Man ökar medlen både för investeringar
och för drift och underhåll.
När riksdagen har fattat beslut om propositionen följer åtgärdsplaneringen
som genomförs av Trafikverket med direktiv från regeringen. I åtgärdsplaneringen
tas förslag till långsiktiga planer fram för hur infrastrukturen ska byggas ut och
underhållas.

Regeringen fattar sedan, utifrån sina prioriteringar och Trafikverkets förslag, beslut

om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen. Beslut
om kollektivtrafikanläggningar, cykelbanor, icke statliga flygplatser och sjöfart
ligger utanför åtgärdsplaneringen, eftersom de i huvudsak ligger i länsplaner och
andra beslut.

Så här är beslutsgången:

1) Regeringen ger Trafikverket direktiv till åtgärdsplanering

2) Trafikverket tar fram förslag på nationell plan 2014-2025

3) Länsplaner för de 21 länen tas fram för samma period.

4) Under våren 2013 överlämnar Trafikverket förslag till nationell

plan till regeringen

5) Förslaget till nationell plan skickas ut på bred remiss.

6) Våren 2014 beslutar regeringen om en ny nationell plan för 2014-
2025

Nästa steg är att Trafikverket får i uppdrag att utifrån regeringens direktiv genomföra
åtgärdsplaneringen för åren 2014-2025. Då kommer olika åtgärder att
övervägas och prioriteras för att resultera i ett förslag till nationell plan som regeringen ska besluta om våren 2014.
Trafikverket kommer i den processen att ha kontakter med berörda aktörer i hela landet. Med utgångspunkt i Trafikverkets förslag, samt regeringens prioriteringar, fattar sedan regeringen beslut om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen.

Stångådalsbanans Infrastrukturkansli, som vi driver gemensamt med Kinda, Hultsfred, Högsby och Mönsterås utmed järnvägen och där Linköpings och Kalmar kommun - ändhållplatserna - blir allt mer involverade, har ett oerhört viktigt uppdrag.
Just därför är det kommunalråden i respektive kommun som sitter i styrelsen.
Vi måste skapa tid att lägga på detta arbete och vi har en tjänsteman i Michael Lejonhud i Hultsfred till vårt förfogande.
Det känns som det är nu eller aldrig som vi ska ha igenom reinvesteringen på 925 Mnkr på spåret.

Nästa möte i november är i Vimmerby och jag välkomnar alla i styrelsen till ett möte där vi ska planera en senare uppvaktning hos Infrastrukturministern Catarina Elmsäter-Svärd.
För nu måste vi ligga på så vi kommer med i  den nationella planen!