En snabbsurf i äldreomsorgens värld

I dagens blogg ska jag surfa omkring lite i äldreomsorgens värld.

Det är ju högst aktuellt för oss i kommunen eftersom vårt nya äldreomsorgsboende ska vara inflyttningsklart i december..

I medierna är äldreomsorgsfrågorna ständigt aktuella och det är säkert mot bakgrund av att vår befolkning blir äldre och äldre, räknat från 65 års ålder och 30 år framåt så är äldrefrågorna relevanta och intressanta.

Ska det vara ett spa på äldreboendet?

När företaget Kavat Vård nyligen öppnade ett boende med spa-profil fylldes platserna snabbt. Aktiviteter som bubbelbad, massage och skönhetsvård får de äldre att må bra, konstaterar verksamhetschefen Anne Lundmark. "Blodtrycket sjunker och att koppla av i vatten gör att man blir väldigt lugn", säger hon till Svenskt Näringslivs nyhetsbrev.

I Vimmerby blir det en solstrand med ljus, ljud och sand. Med all säkerhet blir det också möjlighet till bad. Om det blir bubbler i vet jag faktiskt inte…

Minns ni TV-programmet "Sveriges Bästa Äldreomsorg" som gick i höstas i två delar. Två ”experter” reste runt bland äldreomsorgens boenden och lärde ut sina idéer kring hur äldreomsorg får häögsta betyg av brukarna.

Anna Hellgren är projektledare för nya SVT-satsningen "Sveriges bästa äldreboende" intervjuades i tidningen Veteranen. Anna svarade:
- Vi hoppas att det här ska leda till debatt om äldreomsorgen i Sverige. Vilket värde tillmäter vi de äldre, vem ska jobba inom äldreomsorgen framöver, vilka resurser är vi beredda att satsa? Nu i vår serie om Smedsbergets äldreboende försöker våra experter på olika sätt få personalen att lyfta kvaliteten. Vi har under lång tid byggt upp ett förtroende som gjort att vi har kunnat filma de boende och personalen under ett halvårs tid.

TV-serien slog igenom med buller och bong och det var nog fullsatt i TV-sofforna av människor inom omsorgen som tittade.

Men när socialstyrelsen gör mätningar så vinner man på andra kriterier än det TV-serien visade. Kungälvs kommun vann en mätning:

– Vi har ökat antalet träffpunkter så att de finns på alla våra äldreboenden, säger Gun-Marie Daun (KD), ordförande i sociala utskottet på Kungälvs hemsida. Träffpunkt är en organiserad verksamhet som numera finns på alla äldreboenden i Kungälvs kommun. En aktiveringspedagog leder arbetet. Det pågår verksamheter hela dagen.

– På förmiddagen kan det vara att läsa tidningen tillsammans eller att en trubadur sjunger, säger Agneta Gustafson, kultur- och fritidsansvarig inom äldreomsorgen. På eftermiddagen kan det vara en målarcirkel eller högläsning. Agneta öppnar även för frivilliga som vill bidra med någon aktivitet eller inslag, vad som helst. Det är bara att höra av sig till Agneta och anmäla sig, skriver man vidare på hemsidan och förklarar förstaplatsen:

– En av förklaringarna till vår topplacering är att vi var med i ett arbete inom Göteborgsregionen kallat ”blommande ålderdom” som gav en stark drivkraft och ett nytt tänk, säger Agneta. Hemtjänsten deltog också och att arbetet blev så framgångsrikt beror på att personalen tagit till sig detta och är delaktig.

Personalen har tagit till sig metoden att se till det lilla. Socialdepartementet har tittat på antalet aktiviteter, personal och genomför brukarenkäter.

– Vi har tagit till oss allt vi kan. Med hjälp av statliga medel har vi efter GR-arbetet tagit in personal som utvecklat vårt arbete. Kultur, konst, musik och litteratur, det handlar om att odla vars och ens intresse. Och vi har också fått hjälp av bibliotek och kulturskolan. Vi vill också passa på och tacka all personal som gör ett fantastiskt arbete, säger Agneta och Gun-Marie (KD).

Fackföreningen Vision har också hävdar att chefsutveckling är mycket viktigt. I Vimmerby kommun har kommunchefen haft fokus på just ledarutveckling.

Visions förbundsordförande Annika Strandhäll säger på nätet:

- Chefer inom äldreomsorgen har flest direkt underställda, över en fjärdedel har mer än 44 direkt underställda. Mer än varannan chef inom äldreomsorgen anser att de har för många direkt underställda medarbetare, motsvarande siffra bland de tekniska cheferna är var sjätte. Om inte cheferna har tid att leda, hur ska vi då kunna skapa världens bästa äldreomsorg?

- Den intensiva debatten om vinster i välfärden blir alltmer polariserad och riskerar att skjuta bredvid målet. Det allra viktigaste, kunskap, kvalitet och personal glöms bort när frågan blir ett slagträ för olika politiska ståndpunkter. Därför presenterar Vision, Lärarförbundet och Vårdförbundet fyra åtgärdspunkter för ökad kvalitet i välfärden, sa Annika Strandhäll i SVD Opinion

Vimmerby kommuns kostnader för äldreomsorgen ökar. Dels beroende på att vi snart får ett nytt äldreboende som kostar mer än det gamla, dels för att antalet äldre ökar samt att landstinget lägger över allt mer av sin vårdapparat på hemsjukvården.

Hur rustar vi oss för detta, samtidigt som kvalitén ska bli bättre, brukarna allt nöjdare och kommunens pengar ska räcka till allt mer?

Det, kära läsare, blir det kommande mandatperiodens stora fråga att hitta lösningar på.

Talet på Tuna Torg idag

Detta tal hölls på Tuna Torg idag då jag invigde det nya servicehuset.

"Tuna-bor!

Jag är glad att jag blivit inbjuden att få inviga denna fina Servicebyggnad, som enligt de kommunala handlingarna benämns ” servicebyggnad med latrintömningsbrunn, på fastigheten Knastorp 1:33, Tuna Vimmerby kommun”.

I och för sig ska vi inte överdriva en invigning, men själva servicehuset med sina toaletter är ingen liten skitsak.

Tvärtom, den är i hela sin gestalt en symbol för den sammanhållning ni har i Tuna-bygden och all den verksamhet ni byggt upp.

Tiderna förändras, så också en bygds befolkning. Gamla faller bort, andra flyttar ut, åter andra flyttar in. Inom företagsvärlden brukar man säga att ”vår kultur sitter i väggarna” och när det gäller Tuna-bygden kan man verkligen säga att den initiativkraft och rådighet som bygdens folk visar upp verkligen sitter djupt rotad i myllan här.

För det är ju så – inget gör sig självt.

Men i glesbygden, - för i vår kommun bor vi alla i glesbygd, - sker allt oftast så sakta att vi tycker att det inte händer något.

Det finns därför anledning att reflektera och se bakåt, för att registrera vad som gjorts. Att se bakåt är positivt – då kan man hämta den kraft som behövs för att se framåt!

Hur länge har ni haft en Älgpark som drar 25.000 turister?

Hur länge har ni haft en fin, välbyggd stugby med ökat antal bokningar?

Hur länge har ni haft en gång- och cykelväg genom hela samhället?

Hur länge har ni haft Tuna Torg och Servicebyggnaden?

Utöver detta: Turistlägenheter, Lövparken och Tuna Gård, Smalspåret, Honungscafé, Loppis i Falla och alla aktiviteter i hembygdsgården.

Det händer mycket! Det har gjorts mycket!

För mig är det inte frågan om att rädda landsbygden, nej det är mer frågan om att se vilka möjligheter landsbygden erbjuder, bland annat storstadens folk.

Idag är hela Vimmerby kommun en glesbygd. Stockholms stad växer med en busslast om dagen, Stockholms län med två busslaster människor. Varje dag. På ett år har två hela Vimmerby kommun flyttat till Stockholmsregionen.

Av bland annat den anledningen har regeringen beslutat om en höjning av kostnadsutjämningssystemet. Som i allt annat får vi inte tillräckligt, men det blir några miljoner mer för att exempelvis kunna hålla samma klass på barnomsorg och skola som övriga landet.

Men i stort, ja då får kommunen klara sig genom kreativitet och idogt arbete.

Precis så är det för våra kransorter också. Vi ska inte tala om ”Rädda landsbygden” och bli ett offer. Istället ska vi fokusera på våra möjligheter, hitta de idéer som bär och som tillsammans med andra idéer kan vända trenden.

I Vimmerby kommun har vi Astrid Lindgrens Värld som en stor motor och vi har möjlighet att göra hela kommunen, och hela regionen, till, en ”Astrid Lindgrens Värld”. Det finns stora möjligheter att människor vill besöka en sådan region, och också att bosätta sig där.

Människor kommer allt längre ifrån den genuina. När jag arrangerade kräftfisken för mina kunder för många år sedan var det hälften som aldrig sett en levande kräfta. När blir det exotiskt att klappa kor, grisar och får? Kan vi ta betalt för att man ska få lägga sig i gräset på en blomsteräng och äta en närproducerad picknickkorg?

När blir en bonde ett studieobjekt? Jag menar, i Italien får vi betala hos alla vi besöker på en mat- och vinresa; producenterna av osten, köttet, olivoljan, vinet.

När börjar vi forma besöksprodukter som vi har i vardagen och kan ta betalt för?

Det är detta jag menar med att vi inte ska rädda landsbygden, vi ska vända på det och ta fram landsbygdens möjligheter.

Ja, det är möjligheterna vi ska leta efter, inte problemen. För hittar vi möjligheterna så för de oftast automatiskt med sig lösningarna på problemen.

Tuna-bygden är ett fokusområde i Destinationsprojektet och har därför tillförts medel till olika satsningar. Det är kommunens sätt att se det starka engagemang som finns här, det är vårt sätt att försöka hjälpa till och bidra.

Ni i Tuna-bygden sticker ut idag, ni har gått före i mycket, ni har krokat arm och lagt ned åtskilliga timmar på att kunna skapa ett besöksmål.

Ingvar Kamprad sa när ett varuhus slått försäljningsrekord: ta nu en tyst minut och njut, därefter fortsätt göra det ännu bättre.

Så var nöjda med det ni gjort men var inte nöjda i den mån ni tycker allt är färdigt! Fortsätt bygga på attraktionskraften, fortsätt leta efter möjligheter att utveckla ytterligare.

Och ta väl hand om era idésprutor i bygden. Alla såg Torne träsk som ett enda stort istäcke, men Yngve Bergkvist såg isen som ett byggnadsmaterial till sitt hotell.

Vem hade lagt ett stort köpcentrum i Ullared idag? Nån idéspruta typ Göran Karlsson (GeKå) började och ser ni sådana, ge dem allt stöd och uppmuntran ni kan! De är guld värda för en bygd.

Ja, denna servicebyggnad är verkligen en symbol för något större; bygdens starka kraft, starka energi och sammanhållning.

Vi kan ärligt säga att vi tror på Tuna och på kraften här.

Vi är snart på väg med nästa stora investering i den här bygden, och det är fiber för digital kommunikation. Det skapar möjligheter att se på TV, ringa och kommunicera via dator friktionsfritt och massivt.

Somliga av er kommer kanske bara att märka det via en HDTV, somliga via en mycket bra telefonledning – men era företagare kommer att se en väsentlig skillnad när exempelvis broschyrer och filmer ska skickas världen runt med bilder och filmer från både stugby, älgpark och Tuna Torg med denna exemplariska servicebyggnad.

Hur jag än filosoferar kommer jag tydligen tillbaka till servicebyggnaden och dess toaletter.

Ni ser, det är ingen liten skitsak...

Jag vill med detta önska servicebyggnaden lycka till, önska er alla i bygden framgång i era förehavande och därmed förklara denna Servicebyggnad för invigd."

Det krävs två för att dansa

Jag kan irriteras över att valrörelsen tidvis visar tecken på att vara fullständigt bredvid sanningen. 

Det finns åtskilliga fakta att ta del av. Opartisk fakta. Inte fakta framtagen av partiorganisationer.

Som exempel följande:

Den lilla klick dollarmiljarder som Sverige har, 19 stycken, har fyrfaldigats de senaste tio åren. Alla har ett arv i botten på sin förmögenhet. Skillnaden mellan dessa dollarmiljardärer och de med sämst inkomst/förmögenhet i Sverige har ökat. Det är sant. Den ökningen började 1980. Inte 2006. I och med att trenden vände 1980 så började Sverige så sakteliga närma sig övriga Europa. En sanning är också att utvecklingen i det avseendet har stannat av de allra senaste åren.

·         Flera rapporter, bland annat presenterade i senaste numret av tidskriften Forskning och Framsteg, ”styrker bilden av att Sverige nu är ett land där några har blivit riktigt rika, de flesta fått det rejält mycket bättre, och där många står kvar och stampar på samma fläck.”

·         Andelen av svenska medborgare som lever i reell fattigdom har från 2004 gått ned från 3 % till 1,3 % 2012. Alliansregeringen har halverat det talet. 11% av Europas invånare anser själva att de är fattiga, 3% av Sveriges invånare anser sig själva att de är fattiga. Endast knappt hälften av dem är det.

·         SCB:s senaste rapport om ”inkomstskillnader bland barnfamiljer” visar att andelen barn i familjer med låg inkomststandard har minskat från 20 % i slutet av 1990 till 10 % nu, samtidigt som andelen barn i barnfamiljer med hög inkomststandard har ökat dramatiskt, från 10% till 40 %. Fler har fått det bättre.

Det är naturligtvis intressant att studera fakta när man ska formulera politik.

                                                                *   *   *

Ett faktum som är intressant är följande:

-          En ensamstående pensionär i Vimmerby bor kvar i sin 50-talsvilla. Hon har full omsorg, men hemtjänsten klipper inte gräs. Hon anlitar en servicetjänst på privata marknaden för totalt 16.000 om året till snöskottning, gräsklippning och trädgårdsarbete. Hon får RUT-avdrag med 8.000 kronor. Resterande slår hon ut på sin boendekostnad, alltså cirka 1.300 i månaden. Hon bor redan för 3.000 i månaden i sin villa räknat driftkostnader, eftersom villan är färdigamorterad. Med hjälp av RUT-avdraget  bor hon kvar till en kostnad av 4.300 kronor i månaden med full service, både ute och inne. Det är upp till halva kostnaden mot en lägenhet  i stan och då kan hon bo kvar i sin invanda miljö.  Detta RUT-avdrag, som är själva förutsättningen för henne att bo kvar i huset vill de rödgröna ta bort. Man tror att en enstaka kommunal fixartjänst ska ordna behovet, att ingen sedan ska jobba svart och att kvinnan ändå ska kunna bo kvar.

-          RUT-avdraget är den enskilt viktigaste reformen i modern tid för gruppen behövande pensionärer i villa. Som insatt i de kommunala kostnaderna ser jag hur stor nytta RUT-avdrag gör som komplement till hemtjänsten. Enbart detta faktum bör göra att denna stora pensionärsgrupp funderar ett varv till innan man tar sin valsedel i september.
                                                                        *   *   *

Jag tillhör dem som tycker att mer borde gjorts på arbetsmarknaden. Alliansregeringen måste en kommande mandatperiod ha ännu mer fokus på att förbättra delar på arbetsmarknaden som exempelvis mäts i det internationella ”företagsklimatet”.

Idag är Sverige på 14:e plats av 189 länder som mäts. Rapporten om företagsklimatet innehåller fortsatt kritik mot att Sverige inte lyckats fullt ut förändra regelverket för arbetsmarknad, utbildning, skatter, planer- och byggregler. Vi får också kritik för en stelbent arbetsmarknad, för att vi inte gör fler reformer när det gäller ungdomsarbetslöshet. Det förvärras av turordningsregler, uppsägningstider, visstidskontrakt etc. 82 länder har mer flexibla turordningsregler än Sverige. Bostadsbristen i storstäderna har vi inte kommit tillrätta med.

Arbetet är på väg och åtskilliga reformer för att underlätta anställningar har skett under åtta år. Den kommande mandatperioden måste arbetet fortsätta med större fokus på att riva barriärer för inträde på arbetsmarknaden för ungdomar och invandrare.

Om vi får en rödgrön regeringen riskerar det som gjorts att raseras, nya rödgröna idéer riskerar att föra oss allt längre ned i den globala statistiken avseende företagsklimatet. Arbetslösheten kommer att gömmas i bidragsfinansierade ”hitte-på-jobb” och en återgång till tiden före 2006 inleds.

                                                              *   *   *

Vimmerbys klättring i företagsrankingen är bra, men vi är definitivt inte nöjda. Flera omständigheter kan vi alls inte påverka och därför finns ett maxtak vi kan nå. Förstaplatsen kommer sannolikt alltid att vara vikt åt förortskommuner typ Solna.

Men analysen vi gör på kommunen handlar mer om hur arbetet med vår inställning till näringslivet fortgår. Vi måste bli bättre på ”kund-relationen”. Vi lyckas ju så väl i undersökningar där kunden är våra medborgare. Varför har vi en annan syn när kunden är en företagare? Jag brukar ge svaret att det krävs två för att dansa, att företagaren borde göra 2 års praktik i en kommunal myndighet och att tjänstemannen borde göra lika lång praktik jämte småföretagaren. Det skulle leda till en topplacering i företagsranking.

För att vara tydligt, det handlar om människor. Det finns rent odrägliga företagare, precis som lärare, läkare, svetsare, journalister och inspektörer. Det finns också helt socialt fantastiska företagare, precis som lärare, läkare, svetsare, journalister och inspektörer.

Frågan är hur respektive behandlas? Om den första gruppen möter en person ur den andra gruppen tror jag inte några regelverk i världen hjälper; företagaren med dåligt socialt omdöme och beteende kommer att uppleva ett sämre bemötande. Samma gäller omvänt. Därför handlar det också om träning i socialt beteende, i att vidmakthålla en bra, trevlig attityd. Företagare som förklarar krig mot myndighetspersoner, och myndighetspersoner som förklarar krig mot företagare, kommer alltid att ge varandra uselt betyg.

De seriösa, socialt starka företagare jag möter i Vimmerby kommun är mycket nöjda med den attitydförändring som skett i stadshuset och som resulterat i tillgänglighet och effektivitet. Frågar jag myndighetsutövarna så känner de ett stort serviceansvar gentemot dessa företagare.

Det krävs två för att dansa.

Nu får Vimmerby beröm av Sverige!

Idag blir det långt och jag ska ta upp ett brev som jag fått som kommunstyrelsens ordförande från SKL:s VD, (Sveriges kommuner-och landsting) d.v.s. kommunens egen ”branschorganisation”.
Jag vill rekommendera dig att läsa hela bloggen. Det är nämligen mycket viktiga frågor för Vimmerbys framtida utveckling, om inte den allra viktigaste.

Brevet har rubriken: Sälj inte stadsnäten!

”Sverige har drygt 160 kommunala stadsnät  (av 290 kommuner) som har byggt egna fibernät. Flera företag uppvaktar nu kommuner runt om i landet med erbjudanden att ta över och utveckla de kommunala stadsnäten och även påskynda fiberutbyggnaden på landsbygden. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser dock att man noga bör pröva de skäl som finns att sälja ett stadsnät som idag är i kommunal ägo.

Kommunernas satsningar på fiberinfrastruktur innebär att de nu är ägare till drygt 30 procent av Sveriges fiberinfrastruktur och de står för en betydande del av landets nyinvesteringar i fiberinfrastruktur. Kommunerna äger den markförlagda fiberinfrastrukturen och kan erbjuda tjänsteleverantörer att på lika villkor hyra svartfiber. Tjänsteleverantörer skapar då sina egna tillämpningar, de konkurrerar fritt och marknadsför sina internet-, teve- och telefonitjänster till företag och enskilda hushåll. Stadsnäten har därigenom drivit på utvecklingen inom IT och telekom. Företag och kommuninvånare kan på så sätt ges tillgång till bredbandsnät med hög kapacitet och en mångfald av tjänster.”

Min kommentar: Inte ofta får man som politiker så snabb återkoppling på politiska beslut.

Men när det gäller vår stora fiberinvestering så är det på det sättet. Kommunerna byggde stadsnät långt före Vimmerby (tyvärr var vi sent ute i Vimmerby, vi borde byggt för flera år sedan och fått mer statsbidrag…) och idag är det många kommuner som väljer kommunalt ägda nät. Just för att ha makt över infrastrukturen och därigenom garantera konkurrensneutralitet och lägsta pris till våra invånare.

Vi moderater initierade frågan i Vimmerby och fick snabbt med oss (s), (kd) och (fp) för att skapa en majoritet. (c) gick med i fullmäktige men med många tveksamma ledamöter, där finns fortfarande tveksamheter till förmån för att låta marknaden (läs Telia/Skanova) bygga och äga. Centerns fullmäktigeordförande Ingela Nilsson Nachtweij skrev så sent som i onsdags i sin blogg: Även fiberutbyggnaden kan göras på ett mer kostnadseffektivt sätt om man gör en omvärldsanalys och studerar hur andra kommuner arbetar med fiberutbyggnad.  Är det en kärnverksamhet för en kommun att bygga fibernät i egen regi med en payofftid som innebär att projektet kommer att gå med plus år 2032? 

Svaret tycker då SKL och 160 kommuner som hittills gör det är: JA.

Centerns toppkandidat vill trots SKL:s och majoriteten av svenska kommuner, ändå låta Telia skapa monopol i Vimmerby kommun och där skiljer man ut sig från övriga partier. Centern sa visserligen ja i fullmäktige, men upprepningarna i bland annat Ingelas blogg visar på att man inte ville röstat ja till ett kommunalt landsbygds- och kommunfiber.
I sin blogg, rubricerad ”Den som är satt i skuld är inte fri” framgår det att Ingela också är kritisk till kommunens och bolagens skulder. Visserligen togs lånet till gymnasiet upp under centerns ledning förra mandatperioden (115 MSEK), men nu är man uppenbart splittrade. Centerns Kennet Karlssons i Vemabs styrelse säger klart ja till lån av 500 MSEK till kraftvärmeverk med flera satsningar, som man sedan ska taxeras ut över värme- och elkunderna. Likaså har centerpartisterna i Vimarhem sagt ja till Vimarhems ca 350 MSEK i lån. Det betyder att centern sagt ja till 850 MSEK i lån. Ingela finner själv att lånet till Seniorboendet kunde ha undvikits genom ett privat byggande. Vi vet att då hade bygget kanske påbörjats tidigast idag om det skulle upphandlats på Europanivå; en redan lång fördröjning hade blivit ännu längre. Hur hade det då gått med försäljningen och de nya jobben på Eken som nu timades så bra?
Det var man, återigen, ensamma om att tycka. Industrimarken ville man heller inte lånat till i den omfattning som skett. Förskolans lån sa man ja till på 32 Mnkr, ja då är centerns "ja till lån" uppe i över 1 miljard kronor. Så en kommun styrd av centerns toppkandidat hade ändå dragit på sig 1 miljard kronor i lån i kommunkoncernen, men då hade vi haft privatägt äldreboende och ingen industrimark alternativt mindre industrimark. Samt; Telias monopol på fiber och det är inte alls säkert att vi haft fibern på landsbygden då Telias krav har varit 200 hushåll i byalaget.
I ljuset av detta kan man se fullmäktigeordförandens upprepade kritiska hållning till våra lån som något, låt mig säga, osynkat med sina partikamrater. Man kan också undra varför lån som betalas av skattebetalare och lån som betalas av kommersiella användare inte skiljs åt i hennes beskrivning? Det är äldreboendet, förskolan och en del av industrimarken som faller över skattsedeln. Övrigt hamnar på andra räkningar alternativt betalas över tiden i form av avgifter från användare/köpare.
Nåväl, investeringarna är helt nödvändiga och gjorda i sista minuten. Vi hade bara tur med konjunkturen och ränteläget.

Jag fortsätter citera brevet från SKL:

”De kommunala fibernäten har bidragit till att Sverige i dag har världens bästa utbyggnad av 4G – det snabbaste mobila nätet som finns i dag. Bredbandspriserna i Sverige

är också internationellt sett mycket låga. Post- och Telestyrelsen har visat att i kommuner

där det finns öppna stadsnät och där tjänsteleverantörer tillåts tävla om slutkunderna

är priserna 20-30 procent lägre än när det inte finns öppna stadsnät.

Låga priser har varit en viktig drivkraft för enskilda hushåll att använda sig av de

fiberbaserade bredbandstjänsterna. Hälften av hushållen kan idag köpa supersnabbt

internet via fiber där man bland annat kan få film och tv via nätet. Utbyggnaden av de

kommunala stadsnäten är också en avgörande faktor till att allt fler kommuner och

landsting kan använda sig av distansundervisning, digital hemsjukvård och många nya

slag av e-tjänster. Tillgången till supersnabb fiber kommer att vara en avgörande

faktor för kommuner och landsting för en fortsatt utveckling av den svenska välfärdsmodellen.”

Min kommentar: Just prisskillnaden är viktig. Och användningen av offentliga tjänster. När jag föredrog den här frågan i fullmäktige pekade jag just på det faktumet att invånarna kan räkna med lägre priser för sitt internet, och dessutom kunna ta del av vinstpengarna som kommer från ett kommunalt fiberbolag. Att användas för att bygga fiber ännu längre ut på landsbygden. 

Brevet fortsätter:

”I grunden handlar svartfiber om att erbjuda en infrastruktur som fungerar på liknande

sätt som gator och vägar. Det offentliga äger dem, privatpersoner och företag använder

dem. Med rådighet över den markförlagda fiberinfrastrukturen, d.v.s. att kommunen

enbart äger själva fibern samt det rör som fibern ligger i, den så kallade kanalisationen,

kan man långsiktigt säkra tillgången på fiber och på så sätt underlätta för

många aktörer att träda in på tjänstemarknaden. Att behålla makten över fibern, samt

det rör som fibern ligger i, är en därmed en strategisk fråga som ger stora fördelar för

kommunen.

Den helt dominerande kostnaden för att bygga ett svartfibernät är kostnaden för grävning.

Men eftersom svartfiber är föga utrymmeskrävande är samförläggning med

andra ledningar både möjlig och ger avsevärda vinster. Ett rör med elva centimeters

diameter rymmer upp till 4 000 fiber, vilket ger praktiskt taget obegränsad kapacitet.

Genom att i största möjliga utsträckning samförlägga fibernätet med bland annat

vatten- och avloppsledningar kan man både sänka kostnaderna och minimera störande

grävningsarbeten. Samordning av många olika ledningsägares intressen är en kvalificerad

och komplicerad uppgift för de flesta kommuner. Med ojämna mellanrum måste

alla ledningar underhållas, förnyas och ibland flyttas – det gäller både vatten- och avloppsledningar,

el- och teleledningar samt fjärrvärmeledningar. Genom att en kommun

äger fiberinfrastrukturen minskar behovet av grävning avsevärt.”

Min kommentar: Kunde inte sagt det bättre själv. Det är helt i linje med de argument vi moderater använde för att få med de andra partierna, och det gick ju också bra när kd, fp och socialdemokraterna snabbt anslöt och insåg betydelsen. Fiber är en klockren strategisk utvecklingsfråga och när nu beslutet skrivs in i de kommunala historieböckerna, så tror jag många kommer att tacka oss i framtiden för att vi inte släppte detta till marknaden. Vi kommer att vara lika tacksamma över ägandet av fibern som vi idag är över att vi äger Vimmerby Energi och dess nät. Och visst har vi grävt; vi har redan tom kanalisation för 15-20 MSEK i grävkostnad i kommunens (Vemabs) ägo.

SKL-brevet fortsätter:

”Hur klara bredbandsutbyggnaden på landsbygden? Regeringens mål är att 90 procent av alla hushåll och företag ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/sek år 2020. Det är en stor utmaning att klara utbyggnaden för de som bor i glesbygd. En snabb utbyggnad är viktig för kommuner och landsting för att bland annat fungera som stöd för sjukvård och äldreomsorg.

För att öka möjligheten att främst klara utbyggnaden av bredband på landsbygden har regeringen nyligen aviserat en förstärkning på 2,8 miljarder kronor i Landsbygds-programmet för bredbandsutbyggnad. Landsbygdsprogrammet finansieras både av EU-pengar och av svenska skattekronor. Pengarna fördelas mellan 2014 och 2020. De första 400 miljonerna skjuts till redan i år genom en satsning i vårbudgeten. Totalt satsas nu 3,25 miljarder kronor på bredband, jämfört med den förra programperioden då 1,6 miljarder satsades. Satsningen innebär att kommunerna får ökade möjligheter att finansiera fiberutbyggnaden på landsbygden med statliga medel.

För små kommuner kan det vara svårt att i egen regi ha den kompetens som krävs för att både utveckla det egna stadsnätet och avsätta resurser för en fiberutbyggnad på landsbygden. I de flesta fall kan det då vara bra att gå samman med andra kommuner och bilda en gemensam organisation, till exempel ett bredbandsbolag. Det finns flera bra exempel runt om i landet på hur man gör det. 

Min kommentar:  Se där! Här fick vi också beröm för att vi gått samman med fem kommuner i IT-Sam som byggt fiber i många år. Även här hade vi starkt motstånd från de centerpartister som ivrar för Telia/Skanova-lösning, men också här blev det till slut ett enigt fullmäktige som valde att gå med i IT-Sam. Det tror jag vi också kommer att vara tacksamma för i framtiden. KF-ordföranden oroar sig också över detta i sin blogg (det visar att man också egentligen ville säga nej till att gå med i kommunalförbundet) men blandar samman Vökby Bredband (en kommunikationsoperatör) med IT-sam (kommunens IT-förvaltning i form av kommunalförbund). De båda har inget med varandra att göra. IT-Sam äger inget i Vökby och Vökby äger inget i ITSam. Varför fullmäktiges ordförande vill att Vökby-problemen ska klistras på IT-Sam är svårt att förstå. Varken Åtvidabergs kommun eller Vimmerby kommun, de två största kommunerna, är med i Vökby.

Brevet från SKL fortsätter:

”Finns det risk för privat monopol om kommunen säljer? På kort sikt kan det förefalla lockande att sälja kommunens stadsnät – en försäljning medför ju ett tillskott i kommunens kassa. Dessutom innebär det ofta att köparen erbjuder sig att genomföra en snabbare utbyggnad av fiber på landsbygden, investeringar som annars skulle riskera att belasta den egna kommunens ekonomi.

Att ett privat företag äger fibernätet innebär att de kan få ett monopol/oligopol på de tjänster som nätet erbjuder, både för privatkunder, företag och för kommunens eget behov att IT-tjänster Det innebär en minskad konkurrens på tjänstenivån och det ger den privata nätägaren möjlighet att ta ut ett högre pris på sina IT-tjänster, för att på så sätt få bra avkastning på det kapital de initialt satsat.

De erfarenheter som finns idag visar att en försäljning av stadsnätet på lång sikt är en dålig affär för kommunen. Kommunen har, till skillnad från den privata aktören, ett bredare samhällsperspektiv och ett intresse av att stimulera konkurrens för att stödja ett levande näringsliv.

Med ett kommunalt svartfibernät kan kommunen bättre garantera att alla kan få till-gång till olika typer av IT- tjänster. Det innebär att såväl kommuninnevånare som företag och fastighetsägare kan få många fler tjänsteleverantörer att välja mellan. Ett öppet svartfibernät där olika leverantörer kan hyra egen fiber sänker kostnaderna för såväl kommunens egna behov som företag och privatpersoner. Eftersom tillgången på supersnabbt bredband till lågt pris är en viktig faktor när företag väjer lokaliseringsort blir ett väl utvecklat stadsnät ett strategiskt instrument för att främja kommunens attraktivitet och näringslivets utveckling.

Sammanfattningsvis kommer fiberinfrastrukturen att ha stor betydelse för marknaden för tele- och datakommunikation i hela landet och därmed för IT-utvecklingen och samhällsutvecklingen många år framöver. Det är därför oklokt för en kommun att avhända sig kontrollen över såväl utbyggnaden av fiberinfrastrukturen som möjligheten att säkerställa att den tillhandhålls på öppna och konkurrensneutrala villkor.”

Min kommentar: Vad ska man säga? Bara att jag är väldigt glad för att det beslut vi drev och tog för något drygt år sedan nu är i verkställighet och att vår kommunorganisation med stark överblick och stora insikter,  uppenbarligen tycker vi i Vimmerby gjort rätt och vill rekommendera andra kommuner att göra detsamma.

Eftersom centerns toppkandidat vill driva frågan som en valfråga, och ihärdigt pumpar på med retoriska frågor, så lär det bli så: för eller emot kommunalt ägt fiber. 

Ska man klara den diskussionen måste man läsa på rejält och kanske inte bara ställa frågor rakt ut i rymden, utan också själv söka svaret på dem.
Till sist: Vimmerby kommun söker nu medlemskap i Svenska Stadsnätsföreningen. Det innebär att vi knyter ännu större kompetens till vår fiberutbyggnad.

Så hindras tillväxten i Vimmerby

Stadsplanering och byggnation har alltid intresserat mig. Från det första torpet jag köpte som renoveringsobjekt, till den första ”villan” att renovera, vidare till byggnation av Björkbacken  i Vimmerby till att nu som kommunalråd få arbeta med bred stadsplanering.

En av uppsidorna med det jobb jag har är faktiskt stadsplaneringen, där man kan lägga synpunkter, ställa frågor och komma med idéer till våra duktiga arkitekter.

Du har faktiskt som medborgare själv stora möjligheter till att lägga idéer och synpunkter. När nya Översiktsplanen (ÖP) ställs ut får du väldigt gärna komma med dina idéer. Håll utkik på vår hemsida.

Men det finns, som med allt, en stor baksida. Och det är regelverket.

Arkitekten Jens Söderlind skrev en intressant artikel på DN Debatt förra söndagen (20/4) om inrättande av fristäder där man kunde få pröva nya regler. 

Intressant i och för sig, men det som fångade mig var hans sammanställning över hur regelverket utgör stora hinder i dagens samhälle. 

(Se hela hans artikel; http://www.dn.se/debatt/inratta-fristader-dar-byggen-kan-provas-utan-stela-regler/)

Exempel 1:

Om du i en trång stad ska bygga en lägenhet i vindsvåningen måste du bygga en hiss. Varför kan man fråga. Jo, för att om en framtida hyresgäst skulle bli rörelsehindrad måste kommunen enligt bostadsanpassningslagen betala för att bygga hissen. Resultatet blir att vinden inte inreds. Vimmerby kommun lade drygt 2 miljoner kronor i bostadsanpassningar förra året. Här ett exempel på att bostaden inte blir byggd för att kostnaden för en eventuell framtida anpassning inte kan tas. Frågan, och dilemmat, är vad man ska ändra på? Ska den boende tvingas flytta för att hen blir funktionshindrad? Ska fastighetsägaren kunna neka funktionshindrade hyresgäster? Ska hyresgästen själv få ta kostnaden och att vi alla tecknar en försäkring som täcker bostadsanpassningskostnader? Ska lagen ändras? Helt klart är: lagens tolkning gör att lägenheten inte blir bygd.

Exempel 2:

En frånskild man hyr ut ett rum i villan till studenter, detta för att själv kunna ha råd att bo kvar. Om han ska skatta för de belopp som överstiger fribeloppen för andrahandsuthyrning tvingas han höja hyran så att studenterna inte hade råd att bo där. Han begår därför hellre skattebrott.

Frågan är: hur lägger vi upp ett skattesystem som skapar fler boendemöjligheter för unga och samtidigt skapar större möjligheter för ensamförsörjare att bo kvar i sina hus?

Exempel 3:

Vi bygger en etta med wc/bad och hall. När den unga studenten flyttar in där så får hen ha skrivbordet i badrummet. Badrummet har nämligen byggts efter byggreglerna som säger att det ska vara så stort för att man ska kunna använda rullstol där inne. Därför har själva rummet blivit mindre, hen får där inte plats med skrivbordet. Hen hade hellre velat ha mindre badrum och plats för skrivbordet i rummet.

Fråga: Ett funktionshinder ska inte vara ett hinder för att bo i en vanlig lägenhet. Men frågan är om en människa utan funktionshinder ska hindras ta en lägenhet? Hur långt är samhället beredd att gå i anpassning? Varför bara anpassa boenden? Vi kan väl i så fall anpassa också omsorgen till varje specifik individ; vill du laga mat hemma får du det, men vill du ha en egen kock får du också det, eller du kanske vill ha en kock som kan laga vegetariskt? Hur långt är vi beredda att finansiera över skatten? För mig syns det som om politiken lämnar dessa svårlösta frågor utan diskussion, ändå har de så stor påverkan på kommunens budget.

Exempel 4:

Vimmerby kommun har mängder av sjöar. Strandrätten ska fungera så att man ska skydda stränderna. Vid dessa sjöar vågar jag påstå att någonstans mellan 50 och 95 procent av stränderna inte alls är tillgängliga. Det går inte att ta sig ned till strandkanten på grund av vegetationen.

Säg att vi vill bygga där. Varför inte? Det går ju ändå inte att ta sig ned till stranden, eller vill man att vi ska röja alla stränder fria från vegetation?

Låt säga att vi vill bygga villor på 10 procent av sjöns strand. Eftersom det är naturmark kan vem som helst överklaga. Det sker och bygget stoppas. Överklagandet tar flera år, möjligheten att bygga är nästan obefintlig. Istället växer buskaget sig tätare vid stranden. Till ingen nytta alls.

Fråga: Hur länge ska sådana bestämmelser få hindra människors möjligheter att sätta bo där de vill? Hur länge ska glesbygdskommunernas främsta inflyttningsargument – ett boende naturskönt vid vatten – stoppas? Möjligheten att bygga strandnära en extremt viktigt, inte bara i norrland utan på hela den svenska landsbygden.

Strandskyddslagen måste göras om, det måste lagliga möjligheter att bygga riktigt strandnära.

Politiken måste sätta sig in i tjänstemännens och lagskrivarnas förslag och inte köpa allt rakt av. Här har SKL en stor uppgift att argumentera fram lagförändringar som gör att glesbygdskommuner kan utnyttja sina främsta fördelar; naturskönt boende.

I samtal med Fredrik Reinfeldt

Statsminister Fredrik Reinfeldt besökte vimmerbyföretaget  Zobra  i måndags och oss moderater över en lunch. 

Det blev tillfälle till lite samtal mellan tuggorna och, med tanke på Zobra konstaterade vi att industrin och småföretagsentreprenörer är en viktig tillgång för landet.

Zobra har på knappt tio år växt enormt och i receptet i detta fall finns bland annat: tillgång till lokaler.

-          Det är viktigt att kommunen kan hjälpa till när företag startas upp. Bland annat med en smidig myndighetsutövning som statsministern också tycker påverkar näringslivsklimatet.  Det är oftast i samband med bygglov och andra lov som entreprenörens problem kommer. "Här kan kommunen vara delaktig på ett positivt sätt,"sa Fredrik Reinfeldt.

Och det är lite grand huvudet på spiken. När det gäller myndighetsutövningen har vi kommit en bra bit på väg nu i Vimmerby. Samgåendet med Hultsfred och en gemensam förvaltningschef skapar förutsättning för en sammanvägd och likartat hantering i de båda kommunerna. Men också att en ”hjälpande-hand-kultur” också skapas: vi ska inte glömma att förutsättningen för att alla vi offentligt anställda har jobb är just att privata näringslivet finns och drar in dem pengarna.

Jo, vi är en myndighet med krav på att regelverk följs.  Men vi är också en serviceorganisation. Vi finns till också för företag och entreprenörer och har möjlighet inom vår tjänsteutövning att lotsa dem rätt på ett positivt sätt.

Den andra delen Fredrik tog upp var tillgång till lokaler. I Zobras fall startade man upp i lokaler som tidigare tillhörde Gullringshus. Därefter köpte man Tallholmen, före detta Starfönster, före detta Skandinaviska Fönsterfabriken. En fantastiskt stor arbetsplats när jag var i tonåren; stod faktiskt där ett sommarlov och plockade av fönsterlister från en spårfräs och jag fick stapla dem snyggt på en pall.

Zobra förvärvade hela fastigheten och frågan är om inte det köpet möjliggjorde hela den fina expansionen som fortfarande pågår. Man fick utrymme att växa i, bara det brukar leda till viljan att ”fylla upp kostymen”…

Fredrik Reinfeldt imponerades av att man köpt ett företag i Norge, packat det på lastbilar och fraktat till Vimmerby. ”Undrar vad norrmännen tänkte”, mumlade han.

I och med detta drog vi ännu en slutsats: lokala entreprenörer, som finner en kommun att verka i, ser till att växa där. Precis som Zobra som funnit sina lokaler, hittat sin nisch, och gör expansionen där.

Ungefär som Åbro, som gjort och gör samma resa. Bestämde sig för att produktion och huvudkontor ska vara i Vimmerby och så blev det.

Eller som STG, RM-Snickerier, MIR, ROXX, AutoLack, Polyform med flera, och återigen flera. Det finns mängder av exempel på att där ägarna stannat, där lokaler funnits tillgängliga och där företagsklimatet är främjande, där sker företagsexpansion .

Det är viktigt att nu se kommunens köp av gamla Fanérfabriken i det ljuset: vi skapar genom förvärvet och därefter försäljningen möjlighet för ännu två kommunföretag att växa och expandera, plus att vi bäddar för en nyetablering av ett helt färskt företag.

Det betyder att vi kan få tre företag, varav två är hantverksmässiga träindustrier i området. Hälften av jobben är helt nya.

Trafiken har man oroat sig för. Men med trafikanvisning kan vi ta in större långtradare via Arlarondellen i industriområdet och därifrån nå Fanérfabriken.  Även Nilsbuss bussar åker den  vägen.

Vid kommande fullmäktige fattar vi besluten och jag har inte hört att något parti, mer än vänsterpartiet som avstod röstning i kommunstyrelsen, skulle vara emot affären.

För att affären helt ska bli som vi tänkt behöver vi ha lite tur med den kommande etableringen. 

Om alla pusselbitar faller rätt kommer det beskedet i augusti. Om inte, så har vi möjlighet att erbjuda annan verksamhet dessa lokaler.

Mer pengar till skolan i Vimmerby av regeringen!

/Bloggen denna söndag blir en information från Utbildningsdepartementet om Regeringens skolsatsningar i vårbudgeten. det innebär mer skolpengar till bland andra Vimmerby kommun. Jag har gjort några smärre redaktionella ändringar./

I den ekonomiska vårpropositionen aviseras ett flertal satsningar som syftar till mer kunskap i skolan.
Flera av de förslag som aviseras innebär betydande resurser till landets kommuner, t.ex. Lågstadielyftet för mindre klasser i lågstadiet och fler matematiklektioner i högstadiet.
Det handlar både om ökningar av det generella statsbidraget till kommunerna och om riktade statsbidrag som kommunerna kommer att få ansöka om hos Skolverket.
De exakta detaljerna för hur medlen för respektive satsning bör fördelas är ännu inte klart och fördelningen kommer dessutom att utgå ifrån då aktuell statistik, t.ex. uppdaterad befolkningsstatistik.
Tabellen nedan ger ändå en bild av i vilken storleksordning satsningarna landar för respektive kommun. De siffror som anges är alltså inte de faktiska belopp som kommer att utbetalas, utan det rör sig om preliminära och ungefärliga siffror.
Preliminära och ungefärliga belopp
 (miljoner kronor)                              
                                 2015                Permanent effekt (2019-)
Borgholm               ca 3                   ca 4-5
Emmaboda             ca 2,5                ca 4
Hultsfred                ca 3,5                ca 5-6
Högsby                  ca 2                   ca 2,5
Kalmar                  ca 17-20           ca 25-30
Mönsterås            ca 4                     ca 5-6
Mörbylånga         ca 4-5                  ca 6-7
Nybro                   ca 5-6                ca 9-11
Oskarshamn         ca 7-8                ca 11-13
Torsås                   ca 2                   ca 3,5
Vimmerby             ca 4-5                 ca 7-8
Västervik             ca 9-11                ca 16-19

Det som anges är totalt för skolväsendet i kommunen, dvs. för både kommunala och fristående skolor. fristående grund- eller gymnasieskola finns dock inte här i Vimmerby kommun. Dock har vi två fristående förskolor, i Linnea och Kyrkans förskola.
En utgångspunkt är att de kommunala huvudmännen ska fördela medel till fristående skolor efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelningen till sina egna skolor.
I beräkningarna ovan ingår:
• Förskolepaket: statsbidrag för mer personal
• Lågstadielyft för förskoleklassen och åk 1–3
• Obligatorisk läxhjälp i åk 4–9
• Förstärkt frivillig sommarskola, åk 6–9, och obligatorisk sommarskola
• Utökad undervisningstid i matematik i åk 7–9
• Utökad undervisningstid i svenska för nyanlända elever
• Statsbidrag för att förbättra studieresultaten i svenska för elever i åk 1–9 med liknande behov som nyanlända elever
• Krav på kartläggning av nyanlända elevers kunskaper m.m.
• Tioårig grundskola och skolstart vid sex års ålder inklusive förlängd skolplikt efter åk 9
• Fortbildningssatsningen Läslyftet
• Betyg från åk 4

Staten bidrar också till löneökningar för lärare genom karriärvägsreformen, enligt vad som beräknades i budgetpropositionen för 2014. De preliminära bidragsramar som Skolverket har angett för 2015/16 är följande för respektive kommun (endast de kommunala skolorna).
Preliminära bidragsramar för karriärtjänster 2015/16
                     Antal förstelärare                         Kronor
Borgholm      10                                               850 000
Emmaboda    11                                              935 000
Hultsfred       17                                            1 445 000
Högsby          7                                                595 000
Kalmar         64                                            5 440 000
Mönsterås     17                                           1 445 000
Mörbylånga   16                                           1 360 000
Nybro           26                                           2 210 000
Oskarshamn  42                                           3 570 000
Torsås           13                                          1 105 000
Vimmerby      24                                          2 040 000
Västervik       50                                          4 250 000

För högre utbildning presenterar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen sin avsikt att successivt utöka antalet platser inom förskollärar- och lärarutbildningarna samt inom barnmorskeutbildningen och specialistsjuksköterskeutbildningen.
För Linnéuniversitetet avser regeringen att i budgetpropositionen för 2015 beräkna att medel tillförs 2018 som det året motsvarar 430 utbildningsplatser. Utöver det planeras för en särskild tidsbegränsad fortbildningsinsats för förskollärare i nuvarande förskoleklass.

* * *

Passar på att gratulera alla elever, lärare, skolledare, förvaltningsmedarbetare, förvaltningschef Birgitha Sahlin,  skolpolitiker och nämndens ordförande Magnus Gustafsson till den fina framgången för grundskolan vi kunde läsa om i veckan. Värre lyft har sällan skådats av skolresultatet i Vimmerby kommun!  Bra gjort! Nu gäller det att hålla i förbättringsarbetet och fortsätta den målstyrda resa ni påbörjat med er vision. Vi stödjer er gärna hela vägen!

* * *
Andra att gratulera är alla vinnare på Vimmerbygalan; Årets Vimmerbybo diakopnen Britt Andersson, Svenska kyrkan,  årets företagare Morgan Frejd, Prefab och Årets nyföretagare Klara Kågefors på Fiore. Bland alla andra värdiga pristagare!

Nu ska Lisa få träffa Fredrik!

En intensiv vecka. På flera plan.
Den rundades av med moderaternas stora Sverigemöte fredag-lördag  i Göteborg med 2.801 moderater från hela landet närvarande, tillsammans med statsministern och övriga m-ministrar i två dagar.
Jag hade äran att delta som föreläsare i två seminarier: dels om vi som sitter i den kommunala makten levererar det vi lovat, dels om hur man arbetar i en personvalskampanj. 
Jag är stolt över att jag blev landets procentuellt mest kryssade moderat 2010. Jag fick 51 procent av de moderata rösterna, och drygt 10 procent av det totala röstetalet. Det hade räckt för en riksdagsplats då gränsen är 5 procent...
Men det är i Vimmerby jag lever och verkar och det är kommunens utveckling jag vill lägga all min tid på.

Osökt kommer man in på rekrytering av nya politiker. Vi moderater har lyckats ganska väl med många nya på listan, bland annat 19-åriga Lisa Blom.  Har sett att också socialdemokraterna har en hel del nya, bland annat Daniel Nestor, 18-åring från Vimmerby. Båda Lisa och Daniel är aktiva i elevrådet på gymnasieskolan och det är riktigt kul att de valt engagera sig också politiskt!
Vimmerby behöver återväxt i de politiska leden. Jag hoppas att vi politiler tar väl hand om våra nya så de känner sig välkomna. Tids nog kommer de att utsättas för än det ena, än det andra.
För egen del kommer jag att försöka coacha Lisa som står högt upp på vår lista, på sjätte plats närmare bestämt. När väljarna sagt sitt och vi förhoppningsvis fått ett utökat antal mandat i fullmäktige så ska platser i nämnder och styrelser fördelas, och jag hoppas då att både Lisa och de många nya vi har vill ta plats och utöka sitt engagemang tidsmässigt.
Att ha återväxt i politiken är viktigt. Unga människor lockar fler unga att engagera sig. I skolvalet gör främlingsfientliga krafter ofta bra val, och det tror jag beror på att de inte bemöts "på golvet" i skolan, av eleverna själva. Det är viktigt att bemöta bland andra SD i skolan. Det är viktigt att partiernas unga skaffar insikt och läser på för att kunna avslöja mytbildningarna kring invandringen till exempel, något som SD ofta rider på.

Lisa och Daniel kan göra gemensam sak i sådana frågor på gymnasieskolan. 

På ett Valkonvent är det mängder av seminarier, där vi politiker lär av andra. Det är viktigt. 
Hjulet ska inte uppfinnas två gånger. Åtskilliga gånger har jag predikat att innan vi ringer konsulter, innan vi skapar nya utredningar: ring till en annan av de 289 kommunerna och fråga om de inte redan har lösningen på problemet.
Sannolikheten är väldigt stor att andra kommuner har samma problem som vi och också prövat olika lösningar.
Inom näringslivet är det så att man gör allt för att inte dela med sig av sina färdigheter, de kan hamna hos konkurrenter. Man gör tvärtom så att man spanar på konkurrenterna för att få kunskap om deras konkurrensmedel.
Men i kommunerna har vi inte den situationen och vi ska, och måste,  lära av varandra.
Både kommunchefen och jag är med i olika nätverk, och de politiska partierna har sina nätverk, så det borde finnas bra förutsättningar för att snabbt hitta lösningar på de problem vi har.

Nåväl, det blev mycket politik i dagens blogg.
Helgen stora möte var starten på årets valrörelse för mig. Nu ska vi grunna ut de stora lokala framtidsfrågorna för Vimmerby kommun.
Den 26 april har  i moderater i kommunen en heldag där vi ska snickra ihop vårt program.
Ett vet jag. Vi ska inte lova något vi inte kan hålla.
Det kan bli svårt... så det gäller att skilja på på å ena sidan ett konkret vallöfte, å andra sidan en vision  för framtiden.
I slutet av månaden får ni veta hur vi ser på de kommande fyra åren.
Ska bara slutligen tillägga: den 14 april blir det ytterligare pepping av en grupp speciellt inbjudna moderater från norra länet.  Då kommer partiledaren och Statsministern Fredrik Reinfeldt till Vimmerby för studiebesök och samtal. Han vill speciellt träffa våra nya medlemmar.
Han är varmt välkommen på sitt första officiella besök i Astrid Lindgrens Vimmerby.
Och givetvis ska han då få träffa Lisa Blom, framtidens politiker. 
Jag tror att det kommer att uppskattas från båda håll.

Inkomsterna i Vimmerby ökar

I Kalmar län är Torsås, Mörbylånga och Borgholm bäst.

Det handlar om var de genomsnittliga inkomsterna ökar snabbast under perioden 2002-2012.

I de ovan uppräknade kommunerna rör det sig om 0,36-0,48 %.

I gruppen direkt under, 0,34-0,36% ligger Vimmerby, Oskarshamn och Mönsterås.

Därefter, på 0,31-0,33 ligger Västervik, Hultsfred, Högsby och Kalmar.

Och sämst ökning har Nybro och Emmaboda på 0,22-0,30 %.

Den som beskriver det här, för hela landet, heter Charlotta Mellander och är forskare på Handelshögskolan i Jönköping. 

Varför det är intressant?

Jo, hur snabbt inkomsterna ökar kan relateras till en rad socio-ekonomiska strukturer i kommunen.

Mellander beskriver hur det i absoluta termer skiljer 80 000 kronor per år i inkomstökning mellan den kommun som ökade mest i genomsnitt från den som ökade minst, åren 2002-2012. I procent ökade vissa kommuner mer än dubbelt så snabbt som andra.

 Det som har betydelse är företagens expansion och hur mycket de investerar i högkvalificerad arbetskraft.

- Det går inte att övervärdera företagets närvaro och inflytande i dessa kommuners ekonomiska utveckling, skriver Mellander.

Det är viktigt att Vimmerby kommun har attraktiva arbetsplatser, högkvalificerade jobb och en bra inkomstutveckling.

Med ett ökat inkomstunderlag ökar skatteunderlaget och det är pengar som kan investeras i välfärdens olika servicefunktioner.

Med ökande inkomster i en kommun ökar också möjligheter att driva runt service av olika slag: restauranger, affärer och kultur.

Allt detta bidrar till att göra kommunen attraktiv.

Resonemanget ger vid handen att företagen måste vara konkurrenskraftiga och ha bra marginaler för att kunna betala bra löner..

Om kommunen kan bädda för sina företag så bäddar företagen i andra änden för bra offentlig service och en attraktiv kommun.

Det är därför tillfredsställande att inkomsterna hänger med över tid i kommunens näringsliv.

Ska då företagen ha inflytande i en attraktiv kommun? 

Ja, det verkar vara själva förutsättningen för att kommunen som helhet ska må bra. Bristen på företagare i  politiken gör att kommunen måste lägga sig vinn om att upprätthålla en positiv dialog och ta företagens problem på allvar, givetvis inom det möjligas gräns.

Satsningar på hög kvalité i förskola och skola är lika viktig näringslivspolitik som tillgänglig industrimark. 

Utan samhällets omsorg om företagets anställda får företaget problem, givetvis. 

Samspelet har därför bara vinnare och det är lika viktigt att företagarna själva förstår det, som att kommunala tjänstemän förstår det.

I Vimmerby råder en positiv dialog idag och kontakterna utvecklas på alla plan.

Vi har ett gemensamt ansvar före företagens, och därmed kommunens, utveckling.

Fotnot:
För att kunna ha en ännu mer öppen dialog med kommuninvånarna har jag öppnat en facebook-grupp som heter "Dialog med kommunalrådet i Vimmerby". Det är en helt öppen grupp som alla är välkomna att vara med i. Här kan du få "frågor och svar som rör allt inom kommunen och kommunledningen". Sök gruppen på facebook och gå med, alla är välkomna!

Linköping behöver ha snabb pendel söderifrån

För Vimmerbys del tror jag Stångådalsbanan och rv 34/23 är det viktigaste stråket. 

Båda är ett regionalt ansvar, men när det gäller järnvägen mer ett nationellt ansvar.

”Järnväg är bröd” sa redan Oskar II 1873 i ett sammanhang då han invigde järnvägen mellan Linköping och Norrköping. I modern tid har östgötarna fått slåss för sin Ostlänk och linköpingsborna, om några, borde veta hur viktig järnvägen är för regionens utveckling.

Därför är det särskilt viktigt att också Linköping arbetar aktivt för att Stångådalsbanan ansluts på ett bra sätt till stans nya resecentrum, att Östgötatrafiken harmoniserar sina taxor med Kalmar läns trafik så det inte är dyrare att åka norrut än söderut och att vi i Smålands kustland känner att östgötarna vill ha oss som resenärer Kalmar-Linköping.

Också för Linköping och Östergötland är det bättre att södra Kalmar läns tågresenärer åker till Stockholm via Kinda-Linköping än åker till Alvesta för att kliva på stambanan. Det är inget alternativ för en pendlare som bor i Kalmar och ska till Linköping, inte heller för en Linköpingsbo som ska till Kalmar. Bästa, snabbaste och kortaste sträckan är med ett tåg på en upprustad Stångådalsbana.

När nu Trafikverkets åtgärdsvalsstudie (ÅVS), just nu, inte visar någon anslutning alls i Linköping för Stångådalsbanan är det viktigt att Linköpings kommun och ÖTRAF stöder Kinda och smålandskommunerna utmed banan i arbetet för att få en upprustad Stångådalsbana. Stödet måste vara tydligt och i samklang med alla kommuner utmed banan, från ändstation till ändstation.

Vi är särskilt glada att både Linköping och Kalmars kommuner gått med i Infrastrukturkansliet där arbetet görs. Jag ser det därför som självklart att också Linköping skriver under på att Stångådalsbanan ska anslutas till Ostlänken så att effektiva omstigningar till anslutande tåg mot Stockholm möjliggörs.

Linköping får som kommun inte avstå från att yttra sig i frågan, utan uttala sitt stöd för en reinvestering på Stångådalsbanana.

Flera hundra tusen turister viker av från E4:an utanför Linköping och in på riksväg 23/34. De ska till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby och vill egentligen komma dit så fort som möjligt. Därför är det bra att Trafikverket Öst och regionen har satsat på 2+1-väg nu ända ned till Kisa.

Vi behöver också förbifart Kisa för att kunna spara ytterligare restid.

Kan sedan Trafikverket Syd och Kalmar läns Regionförbund få in 2+1-väg Vimmerby-Kisa så skulle inte bara turisterna ta sig till Vimmerby under timmen med bil, utan också arbetspendeln, studentpendeln, shoppingpendeln, sjukvårdspendeln med flera mellan Linköping och Vimmerby komma snabbare fram.

Stångådalsbanan och riksvägen är livsviktigt för Vimmerby kommun.

Kommuninvånare, länsinvånare känner inga gränser. De bor på ett ställe kanske arbetar på ett annat. De vill känna att de bor i ett homogent land, utan provinsiella gränser. Det är ett ansvar för alla parter att se till att gränslösheten upplevs i realtid och i verkligheten, inte bara vid mötesborden.

De som valde bort järnvägen när den började byggas har haft sämre utveckling än de som haft en fungerande järnväg.

Ska Vimmerby kunna fortsätta utvecklas behöver vi stöd av regionen, inte bara i Kalmar län utan också i södra Östergötland.

Jag väljer att tro att Linköping, precis som flygfältet, universitet och universitetssjukhuset, räknar in Vimmerby i sin region. 

Och att vi gemensamt kan dra frågorna som är till gagn för alla boende i  East Sweden.

Intressant dag på jobbet...

Egentligen är det mycket enkelt. 

Jobbskatteavdraget tas direkt från den statliga skatten, medan välfärden i allt större utsträckning betalas av kommunala skattemedel.

Så nej, jobbskatteavdraget har inte inneburit mindre till vården, skolan och omsorgen.

De som påstår att ”välfärden har monterats ned” i insändare, tidningsartiklar och på sociala medier har fel. Aldrig tidigare – någonsin – har så mycket pengar lagts på välfärd som nu.

Regeringens skattesänkningar hamnar på 130 miljarder sedan 2006, det totala skatteuttaget från stat, landsting och kommun ligger samma period på 1600 miljarder.

Och just jobbskatteavdraget – d.v.s skattereduktionen – tas inte från den kommunala skatten. Inte heller arbetsgivaravgiftssänkningar, Rot och Rut påverkar välfärden i Vimmerby, annat än positivt.

Inga pengar från skola, vård och omsorg i Vimmerby kommun har gått till skattereduktioner.

Välfärden har aldrig kostat så mycket som nu, alternativt aldrig tidigare har så mycket pengar pumpats in till välfärdstjänster som de senaste mandatperioderna.

De kommunala skatteintäkterna har hela tiden stigit, vilket beror på att sysselsättningen i samhället stigit; både antalet arbetade timmar och lön per timma. Detta ger kommunerna mer pengar och eftersom det mesta av skatten är kommunal skatt upp till en viss inkomst, så har kommunerna fått mer än staten. Och eftersom staten sänkt skattetrycket på sin del har flera länder passerat Sverige vad avser skattetryck.

De pengar Vimmerby kommun lägger på välfärden har hela tiden ökat. Precis som i alla kommuner. Sedan 1990 har de kommunala välfärdskostnaderna stigit med 28 procent rensat för prisökningar. Antalet arbetade skattefinansierade timmar har ökat med 13 procent.

Hur kan man få det till att "välfärden monterats ned"?

När antalet anställda inom skola och förskola skars ned skrev vi 1990-tal. Sedan dess har antalet anställda per barn legat still. Dock har lönekostnader ökat.

Kostnaderna har också ökat inom äldreomsorgen. Dock inte tillräckligt mycket som det behövts. 7 procent är ökningen men eftersom åldringarna blivit fler hade 16 procent varit nödvändigt.

Varför har det då inte skett? Jo, det är färre äldre som får del av äldreomsorgens tjänster, flera klarar sig utan dem. Men de som får del av dem kräver mer, d.v.s. de är äldre. 

Behovsprövningen spelar stor roll inom äldreomsorgen.

De mesta pengarna går till de med störst behov, d.v.s. de i särskilda boenden.

Den stora frågan är om resurserna kommer att räcka?

Man tror inte det. Forskare säger att  ”ju större välståndet blir, ju rikare befolkningen blir, desto mer välfärd vill den ha”. 

Det betyder bättre utbildning, mer skola, mer och bättre vård, mer omsorg.

Det är en omöjlig ekvation för kommunerna i framtiden. Priseffekten hjälper lite, kommunen tar ut skatten på lönerna och lönerna höjs och då får kommunen in mer skatt. Skattehöjning tar många kommuner till; snittet ligger nu på 31:86 , en snitthöjning på ca 50 öre sedan år 2000.

Staten höjer statsbidragen men egentligen bara marginellt.

Om vi ska klara välfärden i framtiden och främst omsorgen, måste kommunerna bestämma sig för vad man kan erbjuda och vad man inte kan erbjuda. Man måste ha mod att välja bort och säga nej till sådant som kanske är trevligt att ha, men inte livsnödvändigt.

Kommunen måste också effektivisera sig och det innebär en rad åtgärder för exempelvis omsorgen. Här är sju punkter som jag personligen  tycker är viktiga för den politiska - och administrativa ledningen i Vimmerby kommun. 

1) Använda IT för både stöd och service i större utsträckning. E-samhället måste in i kommunerna på allvar.

2) Klara att leverera inte bara service utan också att servicen upplevs som bra av både brukare och anhöriga. Då måste man hitta ett sätt att schemalägga utan delade turer. Idag är det stora besparingar i delade turer så det är en rent hopplös uppgift. Inte desto mindre måste man hitta sätt att lösa detta på. 

3) Klara att rekrytera bra och också ung arbetskraft. Hur skapa attraktionskraft i välfärdsjobben?

4) Klara att bygga stora boenden som upplevs som små, där servicen kan samlas och ges billigare, men ändå personligt.

5) Klara att bygga Trygghetsboende som kan samla de omsorgsbehövande äldre, där man kan hjälpa och stötta varandra i ett givande socialt interagerande. De äldre själva ger hemtjänsten en hjälpande hand.

6) Barnkullarna ökar, människor i arbetsför ålder minskar, pensionärsgruppen ökar. Hur ska det gå ihop? Vi måste se till att arbetskraftsinvandringen fungerar effektivt, effektiv språkundervisning, attraktiva utbildningar anpassade till välfärdsjobb. Yrkesutbildningar inom välfärdssektorn borde producera välutbildade välfärdsarbetare i större antal.

7) Det offentliga måste se konkurrensutsättning som något positivt, som något som bidrar med idéer och nya sätt att göra saker på. Två konkurrenter utvecklar verksamheten, monopolisten stagnerar den.

Det finns en tröst. Hålls välfärdskraven på bibehållen nivå, då räcker resurserna. Men vem tror det? Och vem tror att inte skolan kommer att vilja ha ökade resurser, att de äldre inte vill ha mer omsorg och att inte den arbetsföra befolkningen inte vill betala mer i skatt?

Snart måndag, en intressant dag på jobbet väntar för kommunens välfärdsmedarbetare!

(Källa: Dagens Samhälle 6/14)

Ny runda med budgeten inför 2015

Två frågor i Gullringen har varit föremål för Vimmerby Tidnings intresse i veckan; det gamla Gullringshuskontoret samt det särskilda boendet Ådala.

Nya äldreboendet på Cirkusplatsen kostar mer att hyra, både för kommunen och de boenden, än den 50 år gamla Eken. Det är förståeligt. Vi hoppas kunna driva boendet effektivare eftersom det är modernt, många lägenheter fördelade på flera små avdelningar, och därmed kan vi få samutnyttjande av personal.

Men vi har inte byggt med särskilt stort överskott av lägenheter. Cirka 10-15 lägenheter i överskott och vem vet hur behovet ser ut om ett år när inflyttning ska ske? 

Jag tror att vi på nytt får diskutera våra äldreboenden när vi väl flyttat in i det nya, och då göra en behovsprövning för åren framöver. I det sammanhanget kan i så fall Ådala omprövas då både Eken och Duvan ska få annan verksamhet. Men som sagt, det vet vi först när vi ser behovet efter inflyttningen på Cirkusplatsen. Under tiden gäller beslutet vi tagit att Eken, Duvan och Ådala  ska ersättas av Cirkusplatsen.

När det gäller Gullringshus kontor har kommunen anvisat åtminstone en spekulant till ägaren Gullringshus AB. Det blev dock ingen affär då verksamheten inte ansågs lämplig för fastigheten. Och fastighetsägaren, Gullringshus AB, som i sin tur ägs av Ansgarius-stiftelsen måste ju själv avgöra den saken. (Allt överskott i stiftelsen delas ut till välgörande ändamål.) Kommunen har fått det prospekt som tillverkats och sänder det till intresserade. Just nu ligger ett ute hos en ny spekulant.

Att detta, ovan beskrivet, ger anledning till ledarskribenten i Vimmerby Tidning Alf Wesik att uttrycka ”Fy er!” på ledarplats. Det har noterats av en och annan. Han bannar som om politikerna vore barn eller rent av hundvalpar, som just kissat på mattan. Hur förhåller man sig till sådana inlägg?

Det besvärliga läget inom socialens verksamhet kvarstår. Inte bara att den ”gamla” delen av socialen har ett svårbemästrat underskott i placeringar på hem och institutioner och ett växande försörjningsstöd, bland annat för ungdomar, så börjar nu också äldreomsorgen gå över budgetgränserna.

För 2014 kan vi inte göra annat än att hela tiden ha ett sparsamt fokus på all drift, men för 2015 är jag nära nog övertygad om att vi måste göra nya ramar. Kommunstyrelsen och dess presidie har haft flera möten med ekonomiavdelningen, ledningsgruppen har haft frågorna uppe och nu återstår en större samling i slutet av mars där vi får ta nya tag.

Alla nämnder kommer att få hjälpas åt och vi pratar rejäla belopp, kanske upp mot 25 Mnkr i nedbantning. I Förhållande till 750 Mnkr i skatteintäkter är det ju inte mer än drygt 3 % , i näringslivet är sådana besparingar årliga. Lyssnade på Linköpings kommuns kommunalråd Paul Lindwall i torsdags och trots ett stort överskott gör de ändå rutinmässigt besparingar på 2 % varje år i all verksamhet i kommunkoncernen.

Och räknar man anställda är det kanske 50 löner av 1.350 – men i en redan effektiviserad verksamhet är det ändå mycket svårt att skruva ytterligare. Vi måste helt enkelt pröva att välja bort och prioritera om. Det blir en svår utmaning för alla. Men kommunens pengar räcker inte till allt, och obekväma beslut måste därför tas.

Det är viktigt att förstå orsaken. Nedbantningen beror INTE på våra investeringar; äldreboende, industrimark och fiber (det sistnämnda har vi inte lagt mycket pengar på ännu.) som vi varit tvungna att göra. Visst har vi ökade ränteutgifter i vår driftbudget. Men man bör klara det med den omsättning kommunen har. Vi har ju inte byggt ettoperahus, mutan äldreboende, industrimark, landsbygdsfiber, etc.
Utan den minskade överskottet (trots allt 11 Mnkr överskott 2013) beror på två avdelningar inom Socialnämnden: Individ och familjeomsorgen samt äldreomsorgen, som kostar mer än beräknat.

Varför?

Fler behöver hjälp inom familjen; barn behöver en tryggare miljö än hemma och får tas till familjehem, kvinnor som utsätts för våld, eller både mor och barn som får tas till institutioner för vård. Kostnaderna är enorma. Från familjehemmens rimliga kostnader till institutionernas 2.000-4.000 kronor per dag. Vi vet inte från dag till annan vad som ska hända. Nästa vecka kan det vara två placeringar till, eller fem… Vi måste helt enkelt lösa knuten hur vi hjälper dessa människor på hemmaplan, hur vi själva inom förvaltningen, kan ta hand om de fall som inte är extrema. Vi behöver många kommunala familjehem och välutbildade medarbetare som kan arbeta med de behövande hemma i Vimmerby, istället för att de ska skickas iväg.

När det gäller äldreomsorgen blir fler gamla äldre, och behöver ännu mer omsorg. Här måste vi finna lösningar som kan hålla kostnaderna i schack. Vi ska börja med att jämföra oss med standardkostnaden för att se att vi inte gör fel på nåt sätt. Tjänstemännen har fått arbetsuppgifter inför marsmötet.

Jag är ganska säker på att vi måste göra omprioriteringar i verksamheten till 2015, för att balansera budgeten igen.

Det är valår så det kommer att bli svårt.

För egen del kommer jag inte att ta hänsyn till valet utan kommer att vara inriktad på att göra det som måste göras för att balansera vår drift till överskottsmålet 2 procent av skatteintäkten.

Det är det övergripande mest viktiga och det ansvaret måste vi våga ta som politiker.


Slutligen: Grattis till vår kommunchef Carolina som kom på 92:a plats bland Dagens Samhälles rankning av välfärdens mest 100 viktiga kvinnor! Bra där! Hon, liksom alla våra medarbetare, behöver uppskattning.  De gör ett hästjobb ute i verksamheterna som alla bör vara tacksamma för. För framtidens stora utmaning är att få medarbetare till offentliga välfärdsjobb.

Trygghetsboende för att bryta ensamheten

Äldreomsorgen kommer att bli en stor valfråga också i Vimmerby.

Anledningen är givetvis att antalet äldre ökar i rasande fart, och framförallt allt då antalet äldre över 85 år som i takt med att de blir ännu äldre, behöver mer vård och omsorg.

Intressant är att se hur äldreomsorgen utvecklats på 2000-talet och hur folk blivit allt mer nöjda. Kritik riktas från medborgarna över sjukvård och skola, men när det gäller äldreomsorgen har folk blivit allt mer nöjda.

I årliga intervjuer som Demoskop gör med 3000-4000  medborgare har man ställt frågan om hur nöjda människor är med äldreomsorgen.

-          "På en sjugradig skala var nivån 2,7 år 2003, när vi började och vid motsvarande tidpunkt år 2010 var den 3,4", skriver Anders Lindblom, VD på Demoskop i en debattartikel i Dagens Samhälle.

2013 mätte man den igen och då var den 3,6. Så trots kritiken har graden av nöjdhet över äldreomsorgen förbättrats avsevärt från år 2003.

2011 och 2012 hände dock en dipp, och det var när Caremas drift av Koppargården var som mest debatterad.

Mätningen är ett uttryck för människor bild i allmänhet. Det märks inte minst när Carema-frågan diskuterades.

-         " Det beskriver ju inte utvecklingen bland dem som faktiskt är i behov av äldreomsorg," säger Anders Lindblom men skriver samtidigt: " i den senaste rapporten från 2013 är slutsatsen att de äldre är i stort nöjda med sin vård och omsorg och att nöjdheten har ökat. Nöjdheten med hemtjänsten är 89 procent och med äldreboendet 83 procent medan de som är rent missnöjda är 3 respektive 4 procent. Socialstyrelsens undersökning ger inget stöd för att de privata  skulle vara sämre än de kommunala utförarna."

Vimmerby  kommun lägger ned stora investeringar i sin äldreomsorg just nu, och jag tror det är i sista minuten, då både priser på byggnation och finansiering blir dyrare och antalet äldre kommer att bli fler.

Kostnaderna för äldre kommer att öka åren framöver. Det råder ingen tvekan om. Inte bara att vi blir fler, allt ökade krav på välfärd kommer också och frågan är när man når max vad en kommun kan prestera.

Och hur man kan hitta nya idéer till att både förbättra för de gamla och ändå få ett effektivare användande av de kommunala pengarna.

Kostnaden för äldreomsorgen i Sverige är 80 miljarder per år. I snitt är det cirka en femtedel av kommunernas utgifter.

2008 kom en ny term på en ny form av äldreboende – trygghetsboende.

Boendeformen vände sig till de äldre, över 70 år, som inte behövde den vård som erbjuds på särskilda boenden för äldre, utan snarare söker en social tillvaro som är bättre än den ensamhet de upplever i sina hem. I trygghetsboende ingår inga måltider, omvårdnad eller sjukvård som i särskilda boenden. Men genom hemtjänsten når man ändå full tillgång till detta i Trygghetsboendet, även om det inte finns på plats i huskroppen så att säga. (Det vi bygger nu på Circusplatsen har full omsorg = särskilt boende.)

Trygghetsboenden är alltså ett förstärkt vanligt boende, riktat till äldre och har därför full handikappanpassning, gemensam matsal/aktivitetslokal samt en värdinna som är där på fasta tider.

I Vimmerby kommun såg inte den då styrande majoriteten något behov av detta. Således lät man Vimarhem bygga vanliga lägenheter istället för Trygghetsboende.

2011 tillträdde en ny kommunledning. Tillsammans med (kd) som länge tillsammans med pensionärsorganisationerna önskat Trygghetsboende,  (m), (fp) och (s) har kommunledningen försökt få Vimarhem att göra en utredning om hur Trygghetsboende kan skapas i Vimmerby, i egen, kommunal eller privat regi. Vimarhem har inte gjort utredningen ännu. Dess förre ordförande Tomas Holgersson (c) har överklagat ägaren kommunfullmäktiges beslut  om utredningen och därför anser styrelsen att man inte ska genomföra utredningen.

Utredningen ska framläggas för kommunstyrelsen enligt beslut , också fortlöpande avrapporteringar, men några sådana har inte kommit då Vimarhem beslutat avvakta överklagandet.

Jag kommer nu att lyfta frågan igen i kommunstyrelsen och eftersom majoriteten är så kraftig i fullmäktige (m, fp, kd och s är överens) så borde Vimarhems styrelse fullgjort sitt uppdrag.

Satsningen på Trygghetsboende inleddes 2009 (i Sverige,  undantaget Vimmerby) då Alliansregeringen beslutade om ett investeringsstöd på 500 miljoner kronor – per år – från 2009 till 2012.

2011 förlängdes stödet till 2014. Det går ut nu i december. I Vimmerby är man dock fullt sysselsatt med att avvakta en centerpartistisk ordförande som överklagat en utredningsfas, än att söka möjligheter för att utnyttja investeringsbidragen.

Enligt min personliga mening skulle vi inte bygga annat än Trygghetsboende (som bostadsrätter eller hyresrätter) för överskådlig tid i Vimmerby. Vi ska öka i runda tal från 2000 till 3000 pensionärer i Vimmerby kommun fram till 2030. Trygghetsboenden kan, eftersom de är så byggda från början , lätt omvandlas till andra typer av boenden i takt med att vårdbehovet hos de boende ökar.

Enligt en undersökning riksdagen har gjort , löper de som bor i Trygghetsboende bara halva risken att komma till ett särskilt boende på ålderns höst, jämfört med de gamla som bor i vanliga hyreshus och villa. Äldre mår betydligt bättre i Trygghetsboende, samtidigt som äldreomsorgen är billigare för kommunerna.

Trygghetsboende är ett utmärkt sätt att effektivisera kostnaderna inom omsorgen, vilket är tvunget. Och det säger sig självt: istället för att cykla omkring till 30 behövande hushåll på Kohagen under en dag, kan hemtjänsten gå från lägenhet till lägenhet i Trygghetsboendet.

Det viktigaste till sist: Trygghetsboendet bryter isoleringen för de gamla. Därför mår de bättre. De har kamrater i samma hus, i samma ålder som de kan umgås med, äta med, utöva aktiviteter med.

Kommunledningen driver fortfarande frågan med stöd av ovan nämnda partier. I mars ska vi träffa Riksbyggen för en genomgång vad den privata marknaden kan göra i frågan. I avvaktan på att vårt eget ägda bolag ska rapportera den utredning kommunstyrelsen beslutat om, får kommunstyrelsen ta saken i egna händer.

Det borde få Vimarhems styrelse att fundera.