Det krävs två för att dansa

Jag kan irriteras över att valrörelsen tidvis visar tecken på att vara fullständigt bredvid sanningen. 

Det finns åtskilliga fakta att ta del av. Opartisk fakta. Inte fakta framtagen av partiorganisationer.

Som exempel följande:

Den lilla klick dollarmiljarder som Sverige har, 19 stycken, har fyrfaldigats de senaste tio åren. Alla har ett arv i botten på sin förmögenhet. Skillnaden mellan dessa dollarmiljardärer och de med sämst inkomst/förmögenhet i Sverige har ökat. Det är sant. Den ökningen började 1980. Inte 2006. I och med att trenden vände 1980 så började Sverige så sakteliga närma sig övriga Europa. En sanning är också att utvecklingen i det avseendet har stannat av de allra senaste åren.

·         Flera rapporter, bland annat presenterade i senaste numret av tidskriften Forskning och Framsteg, ”styrker bilden av att Sverige nu är ett land där några har blivit riktigt rika, de flesta fått det rejält mycket bättre, och där många står kvar och stampar på samma fläck.”

·         Andelen av svenska medborgare som lever i reell fattigdom har från 2004 gått ned från 3 % till 1,3 % 2012. Alliansregeringen har halverat det talet. 11% av Europas invånare anser själva att de är fattiga, 3% av Sveriges invånare anser sig själva att de är fattiga. Endast knappt hälften av dem är det.

·         SCB:s senaste rapport om ”inkomstskillnader bland barnfamiljer” visar att andelen barn i familjer med låg inkomststandard har minskat från 20 % i slutet av 1990 till 10 % nu, samtidigt som andelen barn i barnfamiljer med hög inkomststandard har ökat dramatiskt, från 10% till 40 %. Fler har fått det bättre.

Det är naturligtvis intressant att studera fakta när man ska formulera politik.

                                                                *   *   *

Ett faktum som är intressant är följande:

-          En ensamstående pensionär i Vimmerby bor kvar i sin 50-talsvilla. Hon har full omsorg, men hemtjänsten klipper inte gräs. Hon anlitar en servicetjänst på privata marknaden för totalt 16.000 om året till snöskottning, gräsklippning och trädgårdsarbete. Hon får RUT-avdrag med 8.000 kronor. Resterande slår hon ut på sin boendekostnad, alltså cirka 1.300 i månaden. Hon bor redan för 3.000 i månaden i sin villa räknat driftkostnader, eftersom villan är färdigamorterad. Med hjälp av RUT-avdraget  bor hon kvar till en kostnad av 4.300 kronor i månaden med full service, både ute och inne. Det är upp till halva kostnaden mot en lägenhet  i stan och då kan hon bo kvar i sin invanda miljö.  Detta RUT-avdrag, som är själva förutsättningen för henne att bo kvar i huset vill de rödgröna ta bort. Man tror att en enstaka kommunal fixartjänst ska ordna behovet, att ingen sedan ska jobba svart och att kvinnan ändå ska kunna bo kvar.

-          RUT-avdraget är den enskilt viktigaste reformen i modern tid för gruppen behövande pensionärer i villa. Som insatt i de kommunala kostnaderna ser jag hur stor nytta RUT-avdrag gör som komplement till hemtjänsten. Enbart detta faktum bör göra att denna stora pensionärsgrupp funderar ett varv till innan man tar sin valsedel i september.
                                                                        *   *   *

Jag tillhör dem som tycker att mer borde gjorts på arbetsmarknaden. Alliansregeringen måste en kommande mandatperiod ha ännu mer fokus på att förbättra delar på arbetsmarknaden som exempelvis mäts i det internationella ”företagsklimatet”.

Idag är Sverige på 14:e plats av 189 länder som mäts. Rapporten om företagsklimatet innehåller fortsatt kritik mot att Sverige inte lyckats fullt ut förändra regelverket för arbetsmarknad, utbildning, skatter, planer- och byggregler. Vi får också kritik för en stelbent arbetsmarknad, för att vi inte gör fler reformer när det gäller ungdomsarbetslöshet. Det förvärras av turordningsregler, uppsägningstider, visstidskontrakt etc. 82 länder har mer flexibla turordningsregler än Sverige. Bostadsbristen i storstäderna har vi inte kommit tillrätta med.

Arbetet är på väg och åtskilliga reformer för att underlätta anställningar har skett under åtta år. Den kommande mandatperioden måste arbetet fortsätta med större fokus på att riva barriärer för inträde på arbetsmarknaden för ungdomar och invandrare.

Om vi får en rödgrön regeringen riskerar det som gjorts att raseras, nya rödgröna idéer riskerar att föra oss allt längre ned i den globala statistiken avseende företagsklimatet. Arbetslösheten kommer att gömmas i bidragsfinansierade ”hitte-på-jobb” och en återgång till tiden före 2006 inleds.

                                                              *   *   *

Vimmerbys klättring i företagsrankingen är bra, men vi är definitivt inte nöjda. Flera omständigheter kan vi alls inte påverka och därför finns ett maxtak vi kan nå. Förstaplatsen kommer sannolikt alltid att vara vikt åt förortskommuner typ Solna.

Men analysen vi gör på kommunen handlar mer om hur arbetet med vår inställning till näringslivet fortgår. Vi måste bli bättre på ”kund-relationen”. Vi lyckas ju så väl i undersökningar där kunden är våra medborgare. Varför har vi en annan syn när kunden är en företagare? Jag brukar ge svaret att det krävs två för att dansa, att företagaren borde göra 2 års praktik i en kommunal myndighet och att tjänstemannen borde göra lika lång praktik jämte småföretagaren. Det skulle leda till en topplacering i företagsranking.

För att vara tydligt, det handlar om människor. Det finns rent odrägliga företagare, precis som lärare, läkare, svetsare, journalister och inspektörer. Det finns också helt socialt fantastiska företagare, precis som lärare, läkare, svetsare, journalister och inspektörer.

Frågan är hur respektive behandlas? Om den första gruppen möter en person ur den andra gruppen tror jag inte några regelverk i världen hjälper; företagaren med dåligt socialt omdöme och beteende kommer att uppleva ett sämre bemötande. Samma gäller omvänt. Därför handlar det också om träning i socialt beteende, i att vidmakthålla en bra, trevlig attityd. Företagare som förklarar krig mot myndighetspersoner, och myndighetspersoner som förklarar krig mot företagare, kommer alltid att ge varandra uselt betyg.

De seriösa, socialt starka företagare jag möter i Vimmerby kommun är mycket nöjda med den attitydförändring som skett i stadshuset och som resulterat i tillgänglighet och effektivitet. Frågar jag myndighetsutövarna så känner de ett stort serviceansvar gentemot dessa företagare.

Det krävs två för att dansa.