Om nya parken, Miljöförvaltningen och Rosenhill

Del av Vimmerbys nya park vid Prästgårdsgatan.
Parken kommer att sträcka sig mellan Västgårdsinfarten
och Prästgårdsgatan.

Vår nya park -  vad ska den heta?
Vimmerby kommuns gata/parkförvaltning har gjort ett strålande jobb med vår nya park, som ligger i anslutning till bostadsområdet Sörgården. Nästa år tar man sig an skogsområdet i anslutning till Västgården, som man kan komma in i från vändplanen vid Holmgrens. Dessa båda parker är kommunens ersättning för Ekkullen som sålts till ALV för den nya Emilmiljön.
Ta gärna i promenad i den del som nu nu iordningsställts och titta på hur ljust och fint det blev. Nu ska soffor dit och också en grillplats som bland annat barnen i Bullerbyns förskola kan använda.

Och förresten, vad ska parken heta? Hela parken borde kanske ha ett gemensamt namn? Skicka in ditt namnförslag till micael.glennfalk@vimmerby.se , eller via ytpost till stadshuset. Det går också bra att lägga det i stadshusets brevlåda. Du kan också använda kontaktforumläret på kommunens hemsida. Vi har ju redan Kungsparken och Källängsparken. Vad ska denna tredje stora park få för namn?

LYSSNAR-RESA TILL
MILJÖFÖRVALTNINGEN I VECKAN

Jodå, en lyssnar-resa kan också innebära besök på en förvaltning.
I veckan träffade jag de anställda på Miljöförvaltningen som har ett lite speciellt jobb. De är myndighetsutövare och deras arbete regleras ofta via lagtexter, riksdagsbeslut och förordningar.
Jobbet ställer stora krav på social kompetens och förmåga att hantera många olika sorters "kunder" förutom då givetvis den formella kompetens som yrket kräver.
I Vimmerby har vi påmiljösidan livsmedelsinspektörer, miljöinspektörer och lantbruksinspektörer. De hanterar allt från hur säkerheten (för tredje man) är hos frisören och på badplatsen, till hur gödsel sprids i lantbruket eller hur utsläppen sker från industrin.
Skälet till att stat och kommun utför kontroller är just för att skydda tredje man. Regelverk är satt för att, om det följs, olyckor och annat ska minimeras.
Det finns dock ett tolkningsutrymme för våra inspektörer, de har ett ganska stort handlingsutrymme för att just hantera speciella och enskilda förutsättningar. Men slutresultatet måste ändå till slut hamna inom regelverket.
Myndighetsutövningen har stor påverkan på näringslivets syn på kommunen. Därför är det viktigt att medarbetarna också tränas i att hantera olika situationer. Man måste kunna nå sina mål utan konflikter, och det kan vara en grannlaga uppgift. Vi diskuterade detta och också vilket informationsansvar man har. Kommunens hemsida är ju en utmärkt plats att sprida information på. Nu samarbetar man med Hultsfred och här får man möjlighet till informationsutbyte.

ROSENHILL - TILLBAKA I DAGCENTERHUSET
Man kanske kan tycka att allt är bra inom kommunen, när man läser mina referat från Lyssnar-resan.
Så är det inte. Det fick jag veta när jag besökte Rosenhills dagverksamhet för funktionshindrade vuxna.
För att börja från början:
Vimmerby kommun byggde ett Dagcenter för länge sedan, alldeles vid tennishallen. Hela den fastigheten var dagverksamhet till funktionshindrade då; snickeri, måleri, etc. Detta ändrades med åren, det blev bostäder istället och man kan väl fundera på hur bra det var med bostäder där när nu huset var byggt för annat.
Snickeridelen Ekbacken har flyttat ut och finns nu vid Materialmännen. Andra verksamheter som finns runt kommunen är Kvarnängen och Träffpunkten (vid Fanérfabriken), Kontaktgruppen vid Ulveberg och så Rosenhill, som varit i gamla Turistbyrån i centrum.
När nu bostäder byggs på Villakullagatan, så flyttar Rosenhill upp till Dagcentret igen och halva lokalytan återställs till terapiverksamhet. Rosenhill har många brukare som är hjärnskadade på något sätt.
Medarbetarna har givetvis både ris och ros att lämna till kommunen.
Riset består i följande:
Man tycker ledarskapet är dåligt och hänvisar till medarbetarenkäten kommunen gjorde där just detta nämndes. Inte någon, varken fack eller arbetsgivare, lyssnar enligt personalen, med medarbetarna, framförallt inte när några ur personalen nu byttte arbetsplats. Man var mycket upprörda över detta. Man hade behov av att säga vad man tyckte men deras åsikter efterfrågades inte.

Medarbetarna fortsatte: Det byts chefer för ofta, sedan 2009 har man haft fem chefer. Man var 6,75 tjänst tidigare, nu ska man klara sig på 4,85 och man är rädd att det blir förvaring av brukarna.
Tolv brukare finns i verksamheten och varje brukare upptar en personal, så tufft är jobbet. Det betyder att 7-8 brukare inte har någon som hjälper dem tidvis, säger medarbetarna som får arbeta med en i taget.
Medarbetarna förundras också över att verksamhetschefer inte besöker dem utan hänvisar till att det är enhetschefernas sak. Hierarkin är sådan att medarbetarna har en enhetschef över sig, som i sin tur har en verksamhetschef över sig, som i sin tur har en förvaltningschef över sig.
Man hade stort behov av att prata av sig men upplever att ingen vill lyssna.
På det viset var det ju bra att jag besökte verksamheten just nu och fick lyssna av problematiken under en och en halv timme.
Positivt var dock flytten. Man såg fram emot en bättre miljö, med plattorna på uteplatsen tvättade, (om man får dem iordninggjorda vill säga) och det skulle Ekbacken hjälpa till med.
Medarbetarna var mycket nöjda med vännerna på Ekbacken, utan den hjälp man får av dom klarar man sig inte sa man samfällt.
Hur trivs man då med själva jobbet?
Jodå, alla tyckte det var ett roligt jobb, inspirerande och det känns meningsfullt att arbeta med de brukare man är satta att sköta.Man trivdes med varandra och med brukarna, man fick mycket tillbaka.
Nu hoppas man få de två medarbetarna som styrts över till annan verksamhet, ersatta permanent. Så man blir en ordinarie personalstyrka igen. Och så vill man ha tillbaka sin minibuss, så man kan åka ut i naturen med brukarna ibland.

Och så fortsatte man med flyttbestyren.
- Vi ska försöka göra det så bra som möjligt här uppe, sa dom innan jag vinkades av.
Fick en spontan känsla av att hit skulle jag vilja återkomma om ett år eller så, och stämma av om relationerna mellan medarbetare och chefer upplevs som bättre.


Fotnot: I sammanhanget kanske vi ska ta upp just LSS-kostnaderna kommunen har. Assistanskostnader har ökat i Vimmerby kommun senaste åren och utgör lejonparten av Omsorgsnämndens underskott. Det beror just på ökat LSS-behov och att staten lägger allt mer ansvar på kommunerna. Försäkringskassan är mycket restriktiv vilket medför att kommunen får ta ansvaret.
Nu kommer det utjämningsbidrag (fördelning mellan kommunerna) och Vimmerby är nu berättigad till att få del av dessa medel. Tidigare har kommunens finansförvaltning betalat in i utjämningssystemet då Vimmerby inte haft jämförelsevis så stora kostnader. Men detta har nu vänt, nu kommer medel in till kommunen. I nästa budgetprocess har Omsorgsnämnden blivit lovade att själv hantera dessa pengar i sin budget, oavsett om det utgör en kostnad eller intäkt.