När barnen leker på rasterna i Djursdala skola leker alla med varandra.
Det är just nu 30 elever som alla tar hand om varandra, som alla hanterar det informella regelverket och där alla ser varandra som en i gänget.
Det är fantastiskt att se och det är ett signum för en väl fungerande byskola.
I grannhuset, förskolan, står förskollärarna och tittar ut över skolgården och ser sina förra småttingar växa upp och utvecklas i sin första skolmiljö.
Man kan lätt förstå att ur föräldrarperspektivet är det bra med nära förskola och skola. men hur är det ur elevperspektivet då?
Är det bra att vara ensam flicka i årskurs 2?
- Det är inte så, berättar lärarna. Vi sitter i gemensamt klassrum för hela lågstadiet, men ger individuell undervisning. Här är lika många pojkar som flickor. På rasterna blandas alla och leker med varandra över alla årskurser. Vi har ungefär hälften av varje kön här nu, ingen är ensam, ingen är utanför.
Skolan kan ta 60 elever och man oroas naturligtvis när man är nere på 30 elever nu.
- Men förskolan har 25 barn och dit är det kö, flera av djursdalabarnen är nu inne på förskola i Vimmerby. Så vi väntar oss ett ökat barnantal i skolan de närmaste åren, säger lärarna.
Man märker att det finns en stolthet över skolan. Man vet också att det går bra för eleverna. Men hur bra?
Jag frågar om det finns en mätning av djursdalabarnens resultat i årskurs nio, för att se om sex år i Djursdalas lilla skola skapat en bättre grund än sex år i Vimmerbys skolor?
- Nej, någon sådan mätning finns inte men visst vore det intressant att veta. Vi känner att våra barn har en stark harmoni och vid något tillfälle har vi också fått barn placerat här, just för att skapa en bättre balans och harmoni hos barnet, berättar lärarna.
Man berömmer också föräldrarnas engagemang.
- Det är verkligen roligt att gå till jobbet, säger medarbetarna samfällt.
På Backsippans förskola, grannen, håller man med.
- Vi trivs med barnen och vår miljö här.
Man delar på tjänster som städ, mat och vaktmästeri med skolan.
Senare i veckan, i fredags, gick min Lyssnarresa vidare till Bullerbyns förskola i Vimmerby.
En i många avseende udda förskola med sju medarbetare som tar hand om 35 barn.
Udda? Ja, här är hälften av barnen av utlänsk härkomst; balkanländerna, afrika, östeuropa, Irak, Afganistan, Syrien för att nämna några.
Gemensam för dem är att de flesta har sin bostad i norr- och sörgården, den s.k. Bullerbyn.
- Det är ett spännande och utveklande jobb här med alla barnen, säger personalen när jag får ta en kopp kaffe med dem i lugn och ro. Det är ju så här förskolorna ser ut i storstäderna, med många nationaliteter och det är också föräldrar som särskilt vill ha sina barn här just för att de ska vara i en mångkulturell miljö, berättarna en lärare.
Hit kommer de minsta barnen utan vare sig modersmål eller svenska. Men de lär sig snabbast och blir tvåspråkiga innan det är dags att börja riktiga skolan. Kommer man däremot hit som femåring hinner man inte riktigt ta till sig all svenska som behövs.
- Vi uppamanar barnen att prata modersmålet hemma. Det är viktigt att de har det med sig. Ingen kan fostra sina barn på ett främmande språk, så modersmålet är viktigt för föräldrar och barn. Men givetvis är svenska också viktigt, både för de vuxna och barnen, för deras framtida liv i det svenska samhället.
Barnen gör ingen skillnad. De leker med varandra som den naturligaste sak i världen. Föräldrar däremot, kan ha konflikter med varandra som bottnar i erfarenheter från krig och kultur. Men på förskolan råder fred, och man har i sin dagliga verksamhet inga problem av det slaget.
- Det är fantastiskt vad barnen ger varandra och ger oss, säger lärarna.
Själv kan jag tycka att en förskola inrymd i tre, fyra lägenheter inte är optimal lokalmässigt, inte heller utegården. Fördelen med närhet för föräldrarna överväger ändå, många har inte tillgång till bil.
Medarbetarna hanterar dock problemen bra, även om man saknar en stor samlingssal, ett bättre kök att hantera maten i, ett personalrum med omklädningsmöjlighet, ett städförråd modell större etc.
Man uppger att det förs diskussioner i förvaltningen, rörande just förskolans lokaler.
Bullerbyns förskola har en av Vimmerbys mest spännande förskoleverksamheter, onekligen, beroende på den mångkulturella blandningen. Så den är mycket viktig.
En bra erfarenhet för mig.
Vad gäller "ensam flicka årskurs 2" Först och främst anser inte jag att politikernas uppdrag är att avgöra antalet pojkar och flickor i en skola. Främst är det föräldrarna som ska besluta vad som är lämpligt för deras barn och skolan ska vara ett stöd för familjerna i ansvar och utveckling. Ur ett pedagogiskt perspektiv kan man säkert diskutera om antalet pojkar eller flickor påverkar elevens utveckling och lärande. Många av de föräldrar som bor i Djursdala och även utanför har valt denna skola utifrån den sociala gemenskap som ger vilja och lust att lära. Jag är övertygad att skulle detta ej uppfyllas och barnet på ett eller annat sätt inte kan tillgodogöra sig kunskap eller stimuleras till att växa är jag villig att hålla med att skolans organisation och verksamhet ska ifrågasättas. Ska skolorna kontrolleras och eventuellt hotas av nedläggning beroende på (X=? antal elever), kön eller ursprung? Eller hur utveckling, lärande och skolans verksamhet svarar mot de nationella målen? De problem som många skolor brottas med är att det är för många elever i klasserna och att detta leder till att det är svårt att uppnå en god miljö för lärande och utveckling.
SvaraRaderaVad gäller ”Djursdalabarnens resultat” är jag öppen för granskning och jämförelser med andra kommunala skolor, men något som bör beaktas i det eventuella resultatet är att skolan har under flera år varit mottagare av barn som ej kunnat tillgodogöra sig utveckling och lärande i andra kommunala skolor.
Djursdala skola har under årens lopp varit ifrågasatt och detta har troligen påverkat inflyttningen i det långa loppet. Då avsågs antalet elever vara i fokus men andra skolor ifrågasattes ej, trots ett lägre antal elever.
Nu ifrågasätts det pedagogiska arbetssättet utifrån antalet flickor och pojkar. Vad gäller jämställdhet i skolan innebär detta att pojkar och flickor ska ha likvärdiga villkor och förutsättningar för lärande och utveckling. Krav ställs därmed på pedagogerna så att vi kan uppnå detta. Att lärare och personal har kunskap och vilja att förändra invanda beteendemönster hos sig själva och barnen. Är antalet pojkar och flickor ojämnt fördelat ska skolan sträva efter jämnvikt. Samtidigt kan det nuvarande utgångsläget förändras utifrån inflyttning och jämn fördelning i födslar mellan pojkar och flickor. Djursdala är en B-skola där varje klass omfattar flera årskurser och därmed är ingen pojke eller flicka helt ensam av sin könstillhöriget. Visst kan ålder skilja dem åt men detta kan utveckla en acceptans , kunskap och utveckling på grund av åldersskillnaderna. Även andra skolor bör ifrågasättas vad gäller elevantal, könstillhörighet mellan elever och lärare samt lärarnas kunskap och vilja att bryta invanda könsmönster.
”Den kulturella miljö vi föds in i och växer upp i påverkar vårt beteende, men det behöver inte betyda att vi därmed berövas vår individualitet eller fria vilja”
Morgan Esping, moderat och boende i Djursdala
LGR 11
Giddens Anthony. Sociologi 2003
Jag håller fullständigt med Morgan, att det inte är politikernas sak att avgöra antalet pojkar och flickor i en skola. Har inte sett att någon argumenterat för det heller, men det kanske skett tidigare. Däremot kan jag som förälder se ett problem om min dotter är ensam flicka i en klass. I Djursdalas fall förhåller det sig inte så eftersom klassen utgörs av hela tre årskurser, vilket framgår av av min betraktelse.
SvaraRadera"Nu ifrågasätts det pedagogiska arbetssättet på grund av antalet pojkar och flickor" skriver du. Hänvisa gärna till källan så man kan se vilka argument som i så fall ligger bakom ett sådant ifrågasättande. Det är ju inte ens relevant i dagens skola, som har en bra balans.
Betr. Djursdalaelevernas resultat i årskurs nio tycker jag det skulle vara intressant att kolla upp. Jag tror nämligen att deras resultat är bra eftersom jag tror inlärningen F1-åk6 gynnas i den skolmiljö som finns i Djursdala.