I veckan besökte jag den förskola som, när äldsta grabben var liten, var den nyaste i Vimmerby; Norrgårdens förskola.
Där gick han och det var som det brukar på en förskola; full fart!
Det är förvånansvärt hur väl skolan ändå hållit sig. Tre avdelningar idag, 54 barn och 8,3 personal sammantaget.
Stor trädgård har man, och det är bra, även om man saknar fler träd och buskar.
Som vanligt tittade jag in i köket. Här har vi ännu ett fullt intakt kök, med grönsaksrum, stekhäll, och stora ytor.
85 procent tjänst fanns i köket. Med 100 procent hade hon klarat att laga maten från grunden till hela förskolan. Så besparingen med kylmat på denna skola kan ifrågasättas.
- Halvfabrikaten har ökat, berättade förskollärarna. Tidigare hade vi 100 procent egenproducerad mat, inte 30 procent som sades på föreläsningen på Näs. Idag säger man sig ha 30 procent halvfabrikat. Det känns som det är mer...
- Vi får ju dessutom inte all mat lagad. Den stekta falukorven kommer rå, den får vi koka i ångugnen så stekt blir den aldrig.
Jag lämnar matfrågan - som på alla förskolor jag besökt är ständigt aktuell eftersom man fortfarande får grytor och röror som barnen pillar i, men inte äter - och går över till städfrågan. Här var man relativt nöjda. Dock saknar man de stora vår- och höststädningar som fanns förr, då bokhyllor och allt togs.
Norrgården har en bra stämning mellan personal, barn och föräldrar. Många nationaliteter finns här, tio närmare bestämt, och sju språk talas. Tillsammans med Bullerbyns förskola är den Vimmerbys mest mångkulturella. Man jobbar mycket med svenska språket och matematiken med barnen.
Man tycker dock att förutsättningarna för att bedriva en bra förskola blivit allt sämre med åren.
Exempel:
- Omorganisationen med alla chefer i höstas har inte gett det som skulle ske: att medarbetarnas kompetens skulle tas tillvara. Istället har man fått chefer som inte är insatta, inte vet hur det fungerar. Vi är tillbaka på noll, säger man kritiskt.
De är också oroliga för sin budget. 10.000 kronor har dragits ned på hygienartiklar, toapapper etc. Man vet inte hur det ska kunna klara sig med så mycket mindre pengar.
Förskolan har också svårt att få trasiga saker lagade. Grindens lås har varit trasigt länge och man är rädd för att barnen ska ta sig ut.
Man förvånas också över att så många bilar kör på gång- och cykelvägen utanför förskolan. Till och med Vimarhems egna bilar använder GC-vägen...
- Det är ju riksfyllt med tanke på att vi är ute med barnen och grindens lås inte fungerar...
Precis som på andra förskolor jag besökt söker personalen bekräftelse på sitt arbete:
- Vi gör ett viktigt jobb här, och det blir ännu viktigare när vi har många utlandsfödda föräldrar som vi får hjälpa med både det ena och det andra. Vi är kanske de svenskar de träffar mest.
Trots alla brister trivs de som sagt med det mesta, flera av dem har många, många anställningsår på just Norrgårdens förskola.
- Ja, det är i grunden ett bra jobb. Och vi är glada över den utveckling våra barn visar på vår förskola. Men det skulle vara bättre om vi fick vara mer delaktiga, att de som bestämmer lyssnade mer på oss i verksamheten, säger de.
Min första insikt av besöket är att vi inte bara kan bygga nya förskolor, vi måste också ta hand om underhållet av de gamla. En annan insikt: jag fick se en hierarkisk bild över cheferna på olika nivåer och jag tror att det var fyra eller fem nivåer med chefer över medarbetarna i verksamheten.
- Räcker det verkligen? Måste man inte ha tio nivåer, sa jag skämtsamt men undrade självklart hur man kan skapa enkelhet i den hierarkien.
Jag sände Barn- och Utbildningsnämnden en tanke, och samtidigt medveten om att jag inte alls är insatt i deras organisationsschema och kan därför inte bedömma behovet.
Däremot vet jag att en sådan hierarki kräver chefer med extremt bra förmåga att kommunicera. Och att de ständigt tränas i kommunikation och återkoppling uppåt och nedåt.
Men huvudsaken är att saker fungerar. Allt kan ju göras på olika vis - bara det blir rätt, som någon sa.
På Kvarnängens dagcenter i Vimmerby kan medarbetarna få en käftsmäll om det vill sig illa.
Men också en stor, varm bamsekram!
- Vi har världens bästa jobb, säger de fyra medarbetarna på Kvarnängen där vuxna människor med olika diagnoser, som autism, aschberger, down syndrom etc, tillbringar sin arbetstid. Här är det kreativ produktion som gäller för de flesta; målning och drejning till exempel, men också en del legojobb, jobb ute i samhället eller naturvandring.
Fyra personal och nio brukare som ska bli elva inom kort.
- Det är kö bland brukarna. Inom fem år har vi fördubblat antalet och det är viktigt att kommunen har planering för detta, säger medarbetarna. Och glöm inte bort att nya gruppbostäder kommer att behövas.
Ja, det var nog ett klart misstag när man för länge sedan började exprimentera med Dagcentret vid tennishallen, med Vimarskolans lågstadie och dagcenter i gamla Turistbyrån på stan.
Dagcentret vid tennishallen borde fått vara terapilokaler fullt ut (och inte bostäder), lågstadiet borde fått vara lågstadie och istället borde bostäder byggts på marken bakom Dagcentret. Det hade varit en långt bättre lösning för framtiden, det kan man se idag.
- Hoppas det blir så i framtiden, det skulle vara kanon med gruppbostäder bakom dagcentret, säger personalen.
Den största önskan just nu?
- Vi behöver en praktiksamordnare i Vimmerby. Någon som kan ordna praktik och arbetsuppgifter åt oss. Vi skulle också vilja behålla de terapipengar vi tar in och göra en resa för med våra brukare, exempelvis till Kolmården. Lite sådan guldkant behövs också.
Något som blivit sämre, tycker man, är maten. Tidigare fick man maten från Eken, idag kommer kylmaten i plastförpackningar.
- Sallad får vi inte alls längre och ingen sylt till pannkakor eller liknande. Det ryms inte i budgeten och de vuxna vi har här får samma som de får i hemmet, och där räknar man med att man har sylt hemma själv. Så fungerar det dock inte med våra brukare. Tyvärr så har kommunen svårt att individualisera, att anpassa saker efter varje enhet man har. Hoppas att det kan ordnas i framtiden , säger personalen.
Jag får gå runt i de fina lokalerna man hyr vid gamla Läderfabriken.
- Vi har fantastiska lokaler som vi fått vara med och utforma själva tack vare den privata fastighetsägaren. Vi är så nöjda. Både vi och brukarna trivs på Kvarnängen!
Mina Lyssnar-resor fortsätter i kommunens verksamheter. Och i hela kommunen, alla tätorter, vill jag understryka!
Carina Östh på kansliet bokar in dem fortlöpande. Följ bloggen så får du en fortlöpande bild direkt från kommunens välfärdsproducenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar