Tillbaka efter semestern.
"Skriv dagbok! Du måste skriva dagbok. Det där jobbet är så mycket annorlunda än vad du gjort tidigare att det blir en upplevelse för livet."
Sa vännen sedan barnsben, entreprenören Pelle, när han tagit in att jag skulle bli kommunalråd i hans barndomskommun Vimmerby.
Nu, ungefär 8 månader senare och ett drygt halvår på jobbet, upptäcker jag att den mapp på datorn som heter "Dagbok" inte innehåller ett enda dokument... Jag hade så väl behövt dem nu när jag ska sammanfatta det första halvåret kommunalrådsjobb i Vimmerby kommun...
Först Pelles första påstående om ett "annorlunda jobb"; ja, det är det verkligen.
Det är inte så att det är annorlunda i betydelsen konstigt, mer annorlunda i betydelsen ovanligt. Vi är inte så många i skrået. Som VD i ett bolag upptäcker du ganska snart att människor runt omkring dig förväntar sig att du ska fatta beslut. Som kommunalråd blir människor runt omkring dig snarare oroliga om du fattar beslut...
Som kommunalråd förväntas jag komma med förslag först i en microkrets, d.v.s. en krets av människor på kanske 2-3 personer. Därefter ska förslaget delges en liten större krets, partiet. Efter det ska det delges politiska meningsfränder, som du har förtroende för, i övriga allianspartier. Efter en, för mig, avsevärd tid kommer de tillbaka och säger att förslaget är bra men inte ok, utan måste modifieras. Därefter ska du delge oppositionen förslaget och först därefter ska det ut i media...
Det är klart att det blir lite hybris här och där när jag istället för förankringsprocess börjar med att väcka förslaget i Vimmerby Tidning...
De var till och med så ledaskribenten Alf Wesik reagerade och skrev, när ett förslag väl var förankrat, att "så ska en slipsten dras" avsseende att förslaget just var brett förankrat. (Förslaget gällde att göra Ceos till industriområde.)
Underförstått menade han givetvis att jag inte förankrat andra förslag jag lagt, och så var det kanske.
Nåväl, jag kanske överdriver "förankringsprocessen" lite efter att ha haft semester i fyra veckor och gjort nostalgiska inhopp i företagarvärlden. Åtminstone vad det gäller moderaterna, så har vi en diskussion som samtidigt både är innovativ och "grundande" och där känner jag stort stöd. Stödet i kommunstyrelsens alliansgrupp är jag också nöjd med. Vi har funnit en samarbetsform som fungerar bra.
Nu kanske ni tror att jag tycker "förankringsprocessen" är en belastning.
Jag måste säga: tvärtom!
Det jag beskriver ovan är bara en förklaring över den kulturkrock som skedde. Det ledde faktiskt till, som jag upplevde, att en del politiker mest attackerade mig personligen istället för förslagen. Man var ovan vid mitt sätt att jobba, som prioriterar snabbhet lika mycket som "rätt beslut". I näringslivet är allt beslutsfattandet riskfyllt. Man har inte möjlighet att läsa facit innan beslut.
I politiken är det tvärtom: här kan man lyssna in den offentliga debatten och ta beslut därefter. Bra i vissa fall, mindre bra i andra fall. Beslutsfattandet är dock annorlunda.
Det är nog den mest påtagliga lärdomen av mina första sex månader
Tillbaka till "förankringen": jo, jag tycker det 'är bra. Och alldeles nödvändigt. Ska beslutet verkställas är det viktigt att folk som ska besluta och verkställa är motiverade och vill.
Eller åtminstone förstår varför och gillar läget.
Jag har också tagit in "förankringen" i mitt arbetssätt numera och nu kanske pendeln slår åt andra hållet. Att jag blir överdrivet försiktig.
Men det har blivit lättare efterhand som relationer byggts med enskilda politiker. Jag hade gott samarbete med Jan Henriksson (s) och upplever ett lika bra samarbete med nya oppositionsrådet, Helene Nilsson (s). det underlättar.
Per-Åke Svensson (c), tidigare kommunalråd är en praktiskt människa, lätt att samarbeta med liksom Göran Gustafsson (kd) och vår egen Leif Carlsson (m) i kommunstyrelsen. Leif bidrar med det som fattas mig; rutin och kunskap om kommunal politik. Jag är mycket tacksam över att han ville ta plats i KS.
Har också lärt mig att inte gå i enskild debatt med enskilda allianspolitiker exempelvis, vilket har varit destruktivt för samarbetet.
Istället har jag valt att informera brett; ge gruppledarna och KS-ledamöterna, oavsett partifärg, en så bred och djup information som möjligt om kommande ärenden.
Det har uppskattats av oppositionen, jag har faktiskt fått beröm av både vänstern och socialdemokraterna vilket gör mig glad.
Det har också uppskattats av alliansen, främst folkpartiet och kristdemokraterna, som också uttryckligen berömt den djupa informationen. Också centern har sett fördelar, även om informationen inte gått till på det sättet som när de innehade kommunalrådsposten, så är de många centerpartister som uppskattat min ambition att "så många som möjligt ska veta så mycket som möjligt".
Denna ambition har skapat mer arbete för en del. Framförallt har gruppledarna fått dra ett stort lass.
Men nya politiker, ny kommunstyrelse, ny kommunchef etc. har inneburit att exempelvis budgetprocessen har fått köras väldigt djupt och detaljrikt. Det har inneburit fler möten, mer papper, fler frågor.
Summeringen blev dock; alla beslutsfattare kände att man hade en kunskap på djupet om kommunens ekonomi. Därmed kan vi lägga fundamenta vid sidan, och intressera oss för politiska prioriteringar, varje parti efter sina bevekelsegrunder.
För att den här summeringen inte ska bli för lång, och bara handla om vårens dominerande budgetprocess, ska jag sammanfatta så här:
- Ett stimulerande och utvecklande jobb, som jag är oerhört tacksam för. Glad att jag fått förtroendet och är fast besluten att dra mitt strå till stacken för ett framgångsrikt Vimmerby.
- Myten om "sysslolösa administratörer på stadshuset" är betydligt överdriven. Här finns minst lika många kunniga och målmedvetna medarbetare som i näringslivet. Många sliter hårt.
- Dålig styrning från kommunchefen? Måhända tidigare, men inte nu. Vimmerby har begåvats med en kommunchef som är kunnig, engagerad och positiv. Carolina Lejonram har ett driv som vi behöver i kommunen och förutsättningar finns för att vi tillsammans kan göra ett bra arbete; hon i kommunkoncernen och jag i politiken.
Jag tror att jag har stor nytta av mina många år som VD. Jag vet att man som VD (läs kommunchef) inte kan ha en styrelseordförande kontrollerande i det dagliga arbetet utan att man måste hitta en bra samarbetsform där man delar upp arbetet, som ska gå mot samma mål ska tilläggas. Kommunchefen och jag fann detta nästan direkt efter årsskiftet och det vill jag säga; det är mycket bra för kommunen. Vi pratar målsättningar, vi lyssnar in varandras synpunkter och vi håller varandra informerade om väsentligheter.
En bättre strategi för att förhindra konflikter finns inte.
- Långsamma, tröga processer? Kan kort och gott på den frågan svara: ja. Tyvärr. Men det går att hotta upp. Dock måste vi ju vänta in andra nämnders behandlingar i olika frågor, och det tar den tid det tar. Tröga, långsamma processer är offret på "förankringens" altare och det är bara att gilla läget. Viktigt därför att få en snabb start i frågorna, att de inte ligger för länge och gror där de väcks. Här har gruppledarna en viktig roll, därför är snabb info till gruppledarna viktig.
- För mycket hemlighus, för lite kommunikation utåt? Ja, så har det varit. Men vi är på väg att ändra detta: ekonomiska nyckeltal ska ut på hemsidan regelbundet, presskonferenser med lokaltidningen, aktivt bloggande, aktiv hemsida, införade av medborgarkontor i stadshuset (liten ombyggna behövs av entrén), offentliga framträdanden, företagsfrukostar, etc. Allt sammantaget ska öppna upp Vimmerby och göra kommunen transparent.
Vi är på den vägen nu.
Inlägget riskerar att bli för långt så jag får återkomma.
Fortsatt trevlig sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar