Arbetet med rambudgeten för 2012 fortskrider och processen är intensiv.
Eftersom jag som KSO leder processen har jag satt ett övergripande mål: politikerna ska förstå vad man fattar beslut om och inse konsekvenser.
Det finns inte någon kommunal budget, inte ens i den rikaste kommunen, som gör alla medborgare nöjda.
Inriktningen att hushålla med skattemedel har alla (förhoppningsvis).
I Vimmerby är det särskilt kärvt eftersom kommunen inte uppfyllt lagen om balans, det s.k. balanskravet under tre tidigare år.
Det finns alltså en upparbetad förlust på åtskilliga miljoner kronor att ta igen. Plus ett balanskrav också för 2012.
Jag tror att vi kan lyckas för 2011 i balans, med bra draghjälp av den minskande arbetslösheten som ökar på skatteintäkterna till kommunen. Med andra ord går "finansen" bra.
"Verksamheten" däremot går blandat. Vi har idag verksamheter som har svårt att klara 2011 års budget och när rapporterna nu strömmar in till kommunstyrelsen kommer vi givetvis att efterfråga åtgärdsprogram.
Vi utreder nu, som läsaren av denna blogg säkert tidigare noterat, en tvåårsbudget. Jag räknar med att det ska vara möjligt att lägga en sådan.
I den verkligheten blir nämndernas och förvaltningarnas återrapportering mycket viktig. Rapportering av status med åtföljande åtgärdsprogram. Ska en budget löpa över 24 månader krävs en intensiv uppföljning kopplat till ev. åtgärder.
Nämndernas frihet rörande sin budget är stor. Det är kommunfullmäktige som anslår pengar till nämnderna, på kommunstyrelsens inrådan.
Kommunstyrelsen å sin sida tar bara en rambudget - nämnden själv fördelar sina medel i sin verksamhet i sin egen budget.
Varför går då kommunstyrelsen in så intensivt i budgetarbetet och i princip processar varje enskild budgetpost?
Det finns flera anledningar.
En är att vi har en hel del nya politiker i kombination med att den förra mandatperiodens politiker inte lyckades få bukt med det negativa resultatet. I min värld innebär det att kommunstyrelsen måste djupare fokusera på varje liten detalj i verksamheten, för att kunna ställa frågorna till nämnderna.
Lyckas inte nämnderna hålla sin budget träder kommunstyrelsens tillsynsplikt in och vi måste dördjupa oss och hjälpas åt att lösa problemen. I en del nämnder kan därför kommunstyrelsen gå in långre än i andra, allt beror på hur väl man balanserar sin budget.
Nämnderna och förvaltningarna har varit ytterst hjälpsamma i processen. Man har vänt på varje sten och det är få frågor som nu skickas tillbaka nämnden, De flesta är besvarade.
Processen inleddes med "Greppet" i januari, då förvaltningscheferna gav "alla insikt om allt" i princip. Syftet var att nämndpolitikerna ska lära känna andra nämnders verksamhet. Helheten är viktig.
Därefter kom Alliansens budgetdirektiv. Dessa byggde på de tre tidigare årens negativa balans.
Nämnderna uppmanades då att prissätta alla verksamheter.
Därefter följde dialogdagarna, då fick nämnderna och förvaltningarna möjlighet att muntligt och skriftligt beskriva sina egna prioriteringar och vad allt kostade i detalj.
Nu är vi inne i slutprocessen: kommunstyrelsens, över fyra möten långa budgetprocess.
En annan anledning till denna process är den tidigare förekomsten av tilläggsanslag.
Vi vill ha bort det så långt möjligt. Istället vill vi att allt ska vara inne i budgeten. Därav de nu pågående debatterna om torget, turistbyrån, nya idrottsområden, industriområden, tomtområden etc.
Årets första fem månader har därmed blivit intensiva för politiker och tjänstemän, ja rent av stormiga, på grund av att "allt ska budgeteras".
Jag är glad att säga att vi är på väg att klara detta. En stor eloge till idoga alliansordföranden och gruppledare som dragit ett stort lass, både med sina nämnder och sina partikamrater. Jag är full av beundran för hur mycket en fritidspolitiker vill jobba och för det engagemang man visar, en stor motor i processen.
En tredje anledning: överföringsmodellen. Med en tvåårsbudget neutraliserar vi något nämndernas överföringsmodell, en modell där man tror att ett överskott ett år kan behållas till nästa år, trots att koncernen uppvisar förlust, dvs att inga pengar finns.
Just nu sitter en kommunstyrelse i Vimmerby med bred kunskap om kommunkoncernens verksamhet (oräknat möjligen bolagen). Det är en framgång tycker jag, och det borgar för en bra budget, en budget vi kan försvara i detalj och vi har förutsättningar att hålla.
Vad det slutligen nu handlar om är prioritering. Och jag vill säga; det handlar om var det gör minst ont att spara.
Att vi måste spara har ju alla förstått; effektivisera och spara. I vilka verksamheter är frågan.
Personligen vill jag jobba över hela spektrat:
1) Effektivsera sådant som är inneffektivt. (Mer fokus på IT bland annat).
2) Spara på kostnader (Kan vi lägga ut något privat?)
3) Strukturförändringar (Kan vi slå ihop något, göra det billigare att driva?)
4) Öka intäkterna? (Skatt och taxor kan inte öka mer, hur kan vi kreativt öka intäkterna på exempelvis Näs?)
5) Lean production, d.v.s enkel produktion? (Förenklar i ärendehantering, myndighetsutövning, är hushållsningsstrukturen fel någonstans, etc. )
6) Ökat skatteunderlag? (Genom ett intensivt närings- och arbetsmarknadsarbete ska det gå.)
7) Öka ideell förebyggande verksamhet (Aktivt föreningsstöd ger "gratis" arbete i förebyggande syfte, så kommunens lipper kostnader i senare skede.)
Genom detta ställs verksamheter mot verksamheter. Kan man spara pengar någonstans, exempelvis genom strukturförändringar, sammanslagningar etc, så kan de pengarna användas om man vill exempelvis prioritera äldreomsorgen mer.
Budgetsammanträdet fortsätter den 7 juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar