Med anledning av förre kommunalrådet Carl-Axel Centerstigs inlägg i Vimmerby Tidning rörande VTT-avtalen, skickade jag i onsdags följande debattinlägg till Vimmerby Tidning:
Jag är den förste att instämma i att det är en svår balansgång; vilka beslut leder till utveckling och vilka beslut leder åt annat håll?
Kvar står dock faktum att ansvarsposten, som också är kopplad till ett stort förtroende både från väljare och politikerkolleger, är utsatt för hårt tryck. Det är i de ögonblicken det är bra att det mesta som rör kommunstyrelsens ordförande är reglerat i både reglemente och kommunlag.
Jag tror alla kommunalråd upplever faktum i den tes som finns enskilt i näringslivet när det gäller affärer med kommunen: ”Kommunen ska sälja billigt till mig och köpa dyrt av mig”.
Som enskild medborgare och företagare kan man tycka så om man själv är inne i den affären. Jag tycker det är rätt att man som företagare försöker göra en så bra affär som möjligt. Man har i affärsögonblicket inget ansvar för motparten, kommunen, utan bara ansvar för sin egen del i affären. Men motsvarande ansvar åvilar kommunens representanter.
Jag är säker på att kommunmedborgarna som kollektiv hellre ser att kommunen sköter sina affärer på ett rättvist sätt, likvärdighetsprincipen ska råda och kommunallagens regler om hushållning med kommunens resurser är också tillämpliga. Beslut som medför nya jobb är givetvis bra, men de ska fattas ur ett rättviseperspektiv; företag ska behandlas likvärdigt samtidigt som kommunen ska uppfylla sitt hushållningsansvar för ekonomin.
Kommunen har viktiga välfärdsfrågor att sköta. Det innebär bland annat att man inte bör ta upp lån av privata företag till höga räntor, eller för den delen låna ut räntefria miljonbelopp till företag.
Jag har fått förmaning av bl.a. annat oppositionen, som öppnade mitt första fullmäktigesammanträde med orden: ”Micael Glennfalk ska inte tro att man kan sköta kommunen som ett företag.” Det var ett sätt att hälsa välkommen. Centerpartiet hälsade välkommen på ungefär samma vis i förhandlingen om olika poster. Till det goda hör att efter två månader har jag utmärkta samarbeten och kontakter med både oppositionen och centerpartiet, så man får väl tolka det hela som en effekt av valet.
Men till de som framförde profetian vill jag nu säga efter drygt två månader på posten: ”Om Vimmerby kommun skötts utefter företagsekonomiska principer hade vi inte behövt lägga en krisbudget eller inträtt i så dåliga och ogenomtänkta avtal som vi gjort.”
Carl-Axel Centerstigs långa inlägg förmår jag inte kommentera i detalj. Jag kan bara säga att jag inte är överens med honom, ens i någon enda del, av hans bedömningar. Tvärtom, kommunen har förhandlat uruselt och att man skrivit avtal som nu belastar kommunens ekonomi för många år framåt.
Följande av besluten Centerstigs administration och kommunstyrelse fattat rörande VTT-affären är jag inte överens med:
1) Kommunen har lånat ut 4 miljoner i 10 år, ränte- och amorteringsfritt till ett enskilt ägt företag. Jag anser att likvärdighetsprincipen innebär att samtliga företag i kommunen i så fall har rätt till samma stöd.
2) Att åta sig att hyra ut en privat fastighet som industrihotell i andra hand, utan vinstmöjlighet men under stor risk, är oansvarigt. Åtagandet är under 20 år och skulle det stå helt hyrestomt skulle det kosta över 50 miljoner kronor under perioden. Nu har det kostat knappt 600.000 kronor 2010, kostnaderna fortsätter nu 2011 och även fortsättningsvis om vi inte lyckas hyra ut de 1000 kvm som stått tomma sedan avtalet skrevs.
3) Att uppta kommunalt lån av ett privat företag på 1.010.000 kronor till 8,5 procent ränta i 20 års tid. Jag anser att en kommun ska låna pengar på bank eller av andra kreditinstitut. I detta fall lånade kommunen till hög ränta, i det andra fallet lånade man ut till noll ränta. Är detta ansvarsfull politik?
4) Att upprätta avtal till sådan nackdel för kommunen att man svårligen kan komma ur dem utan skadestånd.
Revisorerna påpekade i sin revisionsberättelse för år 2008 att avtalet ”inte får anses följa försiktighetsprincipen” vilket väl kan betraktas som ett understatement. Man anmärkte också att ”förekomsten av dessa fordringar och (låne)villkoren inte redovisades i förvaltningsberättelsen”, inte heller i noten till "långfristiga fordringar" i balansräkningen.
Hela affären föranledde också kommunens revisorer att ställa frågor.
Jag är av den uppfattningen, och har den ambitionen, att kommunens affärer inte ska föranleda några frågor av den typen.
Jag har belyst avtalen och föreslagit kommunstyrelsen fatta beslut med anledning av dem, vilket också kommunstyrelsen gjort. Nu ges redovisningen till fullmäktige som information.
Fotnot: Idag torsdag fick jag mailbesked av red.chef Alf Wesik att Vimmerby Tidning "är tveksam" att publicera debattinlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar