Att kroka arm med Astrid Lindgren

I veckan hade vi  styrelsemöte i Astrid Lindgrens Näs.
Och det är tydligt hur bolaget nu rustar för sin stora satsning på Astrid Lindgrens Trädgårdar.
På mötet presenterades en intern utredning som gjorts om framtidsfrågor, relationer och visioner.
Vi i styrelsen fick anledning att fördjupa oss lite också i Astrid Lindgrens Näs historia.
Själv reflekterar jag över – i princip varje gång jag är ute på Näs – vilken potential denna ”företeelse” utgör för Vimmerby kommun.
Vi har barndomshemmet inom vår kommungräns och det är fullständigt omöjligt för någon att flytta det till ett gärde utanför Stockholm, som man nu gjorde med Hultsfredsfestivalen.
Vad som än händer med Näs, med Astrid Lindgrens Värld, med framtida generationers förhållande till Astrid Lindgren – platsen för hennes födelse, barndom och ungdom är och förblir Vimmerby.
Då vill jag säga; det är inget man sätter in på banken och förvaltar i något mörkt hörn.
Nej, det är något allt fler vill utforska, allt fler vill ha tillgängligt, allt fler vill sätta in i sitt sammanhang. Över generationsgränserna.

Är det då inte självklart att kommunen måste se till att detta utvecklas i allt större ringar, så att alla i kommunen, i regionen kan få del av denna utveckling för med sig?

Näs kommer nu in i en ny fas i sin utveckling. Det etablerade Astrid Lindgrens Näs ska - också - bli Astrid Lindgrens Trädgårdar, kompletteras med ett mer lättkonsumerat besöksmål om uttrycket tillåts, en utökad upplevelse för en allt större målgrupp. En utveckling som kommer att komma alla till del genom ett ökat besöksantal året runt.

Jag tror väldigt mycket på denna satsning. Det styrelsen nu måste göra är att fokusera på marknad och på hur man når potentiella besökare, jämsides naturligtvis med att bygga med så hög kvalité och med så hög attraktionskraft som möjligt.
De rekryteringar som bolaget gjort nyligen pekar mot att man plockar människor ur branschens elitserie. Det känns mycket bra.

Jag är stolt över hur sammanhållen politiken i kommunen är nu rörande Astrid Lindgren-frågorna. Jag har förstått att Astrid Lindgrens familj fått ta emot mycket orättfärdigt i den allmänna debatt som uppstod vid köpet av Astrid Lindgrens Värld. Det är tragiskt att en allmän, bred folklig debatt kan resultera i detta. Men på något sätt blir detta oundvikligt i en så stor fråga som det var lokalt, där också insändarutrymme i lokaltidningar redigeras mycket sparsamt. Många uttryckte inte saklighet, tyvärr.
Inte desto mindre är det ett faktum att debatten skapade sår hos familjemedlemmarna.

Att familjemedlemmarna, trots dessa sår, ändå väljer att satsa i vår kommunen är i mina ögon fantastiskt.

Vi ser att Saltkråkan infriar sina löften om investeringar och vi ser hur familjen Eriksson på Näs tillmötesgår vår önskan om att omgärda deras sommarviste med en besöksträdgård (bara det!).
Och dessutom deltar aktivt i idéarbete och styrelsearbete i Näs.

Familjen hade kunnat sagt nej utan att någon kunnat klandra dem.
Men de väljer att läka såren med att infira sina löften, att öka investeringarna och att åter bjuda in Vimmerbyborna och kommunen till samarbete.
Det är till och med så att när ALV gör, i myndighetsögon, ett fel och får straffavgift på grund av "likhet inför lagen", så tar man det rakt av och fortsätter jobba framåt. Som ex-entreprenör besitter jag tyvärr inte själv de egenskaperna.
Jag hade blivit ordentligt sur om jag satsar 100-tals miljoner kronor i en kommun och ändå får straffavgift för jag missar att skicka in ett antal papper för bygglov på en p-plats. Även om regelverket säger att jag ska det och tjänstemännen/nämnden inte gör fel.
Målmedvetenheten hos ALV överskuggar detta, det är enda förklaringen. Och det hedrar dom.

Familjen kan välja att lägga sina ekonomiska medel på annat. Någon annanstans.  För familjen som förvaltar Astrids arv är möjligheterna oändliga. Man väljer ändå Vimmerby, Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för detta. Och samtidigt känna en stor förpliktelse att vi i Vimmerby måste möta upp! Jag tror vi kan hjälpa till att vidmakthålla bra relationer, genom att kollektivt öka vår samarbetsförmåga i hela kommunen. Och också investera, jämsides med familjen, i upplevelsen av Astrid Lindgrens Vimmerby. Krokar vi arm här blir effekten makalös!

Vi måste se till att ge AL-satsningarna nödvändigt stöd, göra det som står i vår makt på rätt sätt, och samverka/samordna/samarbeta och gärna också vara proaktiva.

Hur städad är vår stad? Har vi tillräckligt med papperskorgar, blommor, parksoffor? Är våra infarter attraktiva, hur ser Vimmerby ut i besökarnas ögon? Är affärerna öppna? Ska vi kroka arm på riktigt så måste vi se till att intrycken av kommunen och oss som bor här är bra.
Allt vi gör för besökarna, gör vi ju också för oss själva! Vackra Vimmerby är lika mycket för oss som för besökarna. Det handlar inte om Astrid Lindgrens-turister ELLER oss som bor här. Det handlar om turister OCH oss som bor här. Allt som görs för turisterna görs också för oss. Vi har nytta av allt.

Det känns som vi börjar kroka arm, som vi når en allt större insikt om hur stor betydelse satsningarna kring Astrid Lindgren har för Vimmerby kommuns utveckling. Det påverkar våra vägar, vår järnväg, vår inflyttning, vår möjlighet att leverera bra välfärdstjänster. I förlängningen våra möjligheter att ha en bra skola, omsorg och - ja, till och med snöröjning.
Besöksningen omsätter nära 500 Mnkr i kommunen och genererar nära 500 årsarbeten. Ganska stor industri redan nu!

Krokar vi arm på riktigt – handel, näringsliv, kommun, myndigheter, Astrid Lindgren-företagen, övrig besöksnäring, regionförbund, lässtyrelse, trafikverk  -  kan den här utvecklingen skapa en mycket ljus framtid inte bara för vår kommun utan också för regionen runt oss.