I väntan på trygghetsboendet...

Min mor fyller 94 denna månad.

Efter en fallolycka och en kort vistelse på sjukhuset i Västervik kom hon till korttidsboendet Granebo i Vimmerby i veckan.

-          Här var ju riktigt fint!

Sa hon. Hon som sagt att hon aldrig vill flytta från villan, hon som, givetvis i kraft av sin ålder och sina minnesbilder från förr, har en annan bild av äldreomsorgen än den som råder idag.

Det var verkligen roligt att se mammas reaktion. Hon var nöjd.

Granebo är en av Vimmerbys alla pärlor inom omsorgen och upplägget är sådant att här får man vistas under uppsikt, mellan exempelvis sjukhusvård och hemmaboende. Klarar hon att larma själv, hur tryggt är det hemma för en 94-åring som ramlar då och då? Hur går det med toalettbesöken? Det tar man reda på på Granebo.

Jag är i alla fall glad över att det var så trivsamt på Granebo och att mamma tyckte det också.

Ja nu är äldreomsorgen på tapeten på många plan i kommunen. Vi bygger ett nytt särskilt boende på Cirkusplatsen om allt går vägen, och Vimarhem utreder förutsättningarna för ett nytt Trygghetsboende.

Överallt där jag kommer, både i den kommunala verksamheten bland medarbetare och bland pensionärer i exempelvis Pensionärsrådet, så ropar man på trygghetsboende.

Vimmerby är i stort behov och jag hoppas att vi i kommunen kan förverkliga ett sådant.

Granen är ett fantastiskt boende och det är inget konstigt att det är 150 i kö till de drygt 60 lägenheterna. Maten, som lagas i centralköket men där Granens kök lägger den viktiga sista handen, får bara beröm. Lokalerna är bra, personal och brukare trivs.

Helt klart behöver vi ett Granen till och det kommer jag politiskt att kämpa för.

Flera Lyssnarresor har jag gjort sedan sist, båda på socialen. Jag ska inte vidare redogöra för dem här men min kunskapsbas växer. I takt med den insikten om att jobben betyder allt. Arbetslöshet leder till problem som kommunen till slut får ta.

Staten har ansvaret men ibland fungerar det inte. Landstinget har ansvaret för psykvården men där har man en tid tittat sig i naveln och landstingets psykiatri är det enskilt största klagomålen från sociala handläggare i Vimmerby kommun.

Istället för att slå sig för bröstet utanför Vimmerby Hälsocentral borde ledande landstingspolitiker i kommunen ta sig en tid på hur psykiatrin fungerar i samspelet med kommunen. Eller riktigare: hur det inte alls fungerar utan kommunen får ta både arbetet och kostnaderna.

När jag ändå är igång kan samma politiker ta ett studiebesök på gamla Svanen, landstingsfastigheten på sjukhusområdet som gränsar mot Taxi-korsningen. En tom, ödslig lokal som man skulle kunna sälja till kommunen och där kunde vi bygga ett nytt vård- och omsorgsboende i framtiden.

Kanske lämpligt för landstingsmajoriteten att fundera över, när man firat färdigt sitt överskott. Det skulle vara att tillmötesgå kommunens behov.