Två tankeväckare i veckan plus exempel från Australien

Exempel från två möten i veckan:

1. Framtidskommissionens sekreterare Jesper Strömbäck, professor i Sundsvall, berättade om kommissionens arbete på Fredensborg.

2. Länets kommunalråd, landshövding, landstingets ordförande, trafikstyrelsens ordförande, arbetsförmedlingens ansvariga för norra och södra länet samt Johan Uhlin, en av cheferna på Scania i Oskarshamn träffades för att prata om länets arbetslöshet på Badholmen i Oskarsham

1. Framtidskommissionen: Fyra utmaningar urskiljer sig; Sveriges demografiska utveckling, Integration-jämställdhet-demokrati, Hållbar tillväxt och Rättvisa-sammanhållning.

Man ser att medellivslängden kommer att fortsätta öka till 2050 då mannen är 87 år och kvinnan 89 år. Vi ser att man är 29 år innan 75 procent av årskullen är i arbete. Utsträckt ungdoms- och skoltid och en väldigt utsträckt pensionärstid.
Försörjningskvoten (när en person försörjer en annan är kvoten 1,0) är idag 0,71.

År 2050 kommer den att vara 0,92. Allt färre ska försörja allt fler när var fjärde svensk är pensionär år 2050.

Jag är född 1953, dvs fyller 60 år i år. Jag tror att pensionsåldern har ändrats innan jag fyller 65 år. Jag tror, precis som Reinfeldt spekulerade i fjol, att pensionsåldern behöver bli minst 70 år för att människor i framtiden ska få en tillräckligt lång period av arbete. Om man börjar jobba vid 29 års ålder blir det ändå bara 40 års arbetsperiod. Våra föräldrar hade närmare 50 års arbetsperiod.

Framtiden innebär också väldigt mycket folk i storstaden och få på landsbygden. Företagen flyttar dit kompetensen finns och kompetensen flyttar dit företagen finns. Ska glesbygden leva kvar måste statliga regleringar in. Det räcker inte med skatteutjämning. Jobb för lågutbildade kommer att finnas överallt, men blir allt färre i antal.
I glesbygdsstäderna finns det väldigt många gamla och därför finns det också många jobb inom vård och omsorg, då behovet av välfärdstjänster ökar.
Hur ska vi kunna skapa tillväxt i hela landet om urbaniseringen fortsätter?

Jag funderade givetvis på vår egen kommun Vimmerby medan jag lyssnade på Jesper Strömbäck. Det är faktiskt bra att vi inte är beroende av en jätteindustri med 2000 jobb (som Scania i Oskarshamn), även om det just nu är bra med alla jobb där.
Hellre då 2000 jobb fördelade i en mängd småföretag.
Det är bra att vi har vår besöksnäring där bara Astrid Lindgrens Värld har 150 helårsjobb (över 400 sommartid). Och den näringen växer med 20 procent om året.
Det är bra att vi har en livsmedelsproduktion; just den produktionen behöver inte ligga i storstaden men det kommer en tid då Vimmerbys stora företag kommer att ropa på kompetens och vår räddning är då en snabb tågförbindelse mot tillväxtregionen Linköping.
När jag får fundera så har Vimmerby jämfört med andra, inte en dålig sits ändå. Vi har möjlighet att öka antalet småföretag och vi har en stor potential i besöksnäringen. Ser vi bara till att hindren för småföretagens tillväxt tas bort, att det finns mark att bygga på, att det finns bra dagis och skola och föreningsliv tror jag vi kan lyckas hålla emot.

2. Det andra mötet i veckan, om arbetslösheten, blev dels en självrannsakan över hur bra/dåliga vi är på att arbeta med inflyttning och arbetsmarknadspolitik, dels en fundering kring arbetsförmedlingens roll.

Arbetsmarknadspolitiken är statens ansvar men vi kan ändå göra en hel del i kommunerna.
Viktigt nu att den nya arbetsmarknadsenheten i Vimmerby får del av arbetsförmedlingens pengar, för att skapa praktikplatser, lärlingsplatser, utbildning, fortbildning etc.

Några tankar som föll på plats:

- Vimmerby kommun måste snabbt själva få fram praktikplatser.

- Ledningsgruppen bör skyndsamt vaska i verksamheterna för att ta fram praktikplatser.

- Det kommer en satsning på yrkesintroduktion där det blir gynnsamt att anställa helt nyutbildade. En bra möjlighet för kommunen att återbesätta tjänster.
- Ökat fokus på inflyttning. Vi måste ha "sälj&marknadsföring" i den kommunala organisationen. Vem kontaktar exempelvis alla besökare i ALV sommartid?
- Kommunala sommarjobbare kan "lappa bilar" på ALV:s parkering med budskap om kommunens fördelar.
- Kan vi använda kommunala sommarjobbare som kan kontakta alla utflyttade per telefon för djupintervjuer?

- Om det är svårt att få folk att flytta in - hur kan vi då bättre hantera orsakerna till att man flyttar ut? Här kan också sommarjobbare intervjua utflyttare och samla fakta för analys.

- Hur får vi utlandsfödda att starta företag? Hur får vi ut dem på praktikplatser?

Arbetsmarknadsminister Hillivi Engström (M) (på tal om Arbetsförmedlingens roll) är nu i Australien, förhoppningsvis studerar hon landets utmärkta och effektiva arbetsmarknadspolitik.
Den är bland annat följande:
1) Arbetsförmedlingen konkurrensutsätts, flera företag och organisationer arbetar med att förmedla arbete. En av de mest framgångsrika är Frälsningsarmén. Det finns inget ideologiskt i detta, bara "best praktice".
2) Med varje arbetslös följer en peng.
3) Det är den arbetslöse själv som väljer vem/vilka som ska jobba med hans/hennes fall. Betalning till förmedlaren sker inte förrän resultat uppnåtts, dvs jobb erhållits.
4) Ju längre tid arbetslösheten varat, alternativt ju längre man är från arbetsmarknaden, ju högre peng har man med sig vilket gör det mer intressant för förmedlarna att arbeta med just den personen.

Därefter kan vi plussa på en lärlingsverksamhet som inte bygger på mycket skola och lite lärlingstid utan tvärtom, mycket lärlingstid och lite skola där företaget är basen.
Då tror jag vi har kommit en längre bit på väg än vi är idag.
Hoppas Hillivi Engström studerar upplägget i Australien mycket noga.