Hur ska de gamla försörjas?

Jag ska hänga kvar vid äldrefrågan från tidigare blogginlägg.

Denna gång ska det inte handla om Trygghetsboendet, som vi nu ska ta tillbaka på den kommunala agendan så snart som möjligt.

Utan istället resonera kring en rubrik jag såg i Dagens Industri för en tid sedan:

”Frågan är hur pensionärerna ska försörjas?” löd rubriken.

Och den är mer aktuell än någonsin. 

Antalet pensionärer i Vimmerby kommun växer med stora tal. Någonstans såg jag att det nu är över 25 % av kommunens befolkning som är över 65 år.

Det är inte längre en homogen grupp. Tiden då människorna var krokiga i 65-årsåldern är förbi. Många blir till och med förolämpade när de får brev från pensionärsorganisationerna vid peensioneringen, brev de hellre vill ha i 75-årsåldern.

För de flesta känner sig inte som pensionärer när de fyllt 65.

Är de fattiga? Nej, men givetvis finns det fattiga 65-åringar men många, många har bra pensioner, växlar ut bra försäkringar antingen genom jobb eller privat, har villan betald och inga skulder.

Pensionärskollektivet har istället de stora förmögenheterna i Sverige (observera som kollektiv) och jag tror att just detta faktum gör att välfärden runt pensionärerna inte kan byggas ut mer generellt.

Hur ser då ekonomin ut för pensionären idag?

Den genomsnittliga månadspensionen för män, inklusive tjänstepension, är 19 824 kronor (2012 års siffra) vilket är 6 000 kronor mer än för kvinnorna. (Källa: Pensionsmyndigheten).

Tittar man på regional nivå ser man skillnaderna: Danderyd har snitt på 22 722 medan glesbygdskommuner som Dals-Ed och Haparanda bara har mindre än hälften av det beloppet till sina manliga pensionärer.

Det som styr är givetvis arbetad pensionspoäng; männen har högre lön än kvinnorna och får därmed fler pensionspoäng och högre pension.

Det stora skyddsnätet griper in med garantipension och bostadstillägg för dem som handlar för långt ned på skalan.

Framtiden då? Jo, beträffande skillnaden mellan man och kvinna har jag en positiv tro; den löneskillnaden för samma jobb måste utjämnas och man måste kanske också, som facket i kvinnodominerade yrken också nu framför i årets valrörelse, se över den generella lönen i just kvinnodominerade yrken. Om man ska ha kvar ett inkomstbaserat pensionssystem.

Det som däremot är mer svårgörligt är urbaniseringen; den gör att man i Danderyd tjänar mer än i Vimmerby. Pensionssystemet tar inte hänsyn till livsomkostnader. Bor du i Danderyd får du en bättre pension, även om du har samma jobb som i Vimmerby.

Ett annat problem; unga läser allt längre vilket ger ett senare inträde i arbetslivet. Samtidigt som inte många vill yrkesarbeta efter 65 år. Det betyder att allt färre ska försörja allt fler. I en landsbygdskommun som Vimmerby är detta påtagligt.

Lägg därtill; vi lever längre och kommunen tar hand om sin pensionär tio år ytterligare numera, jämfört med bara några decennier tillbaka. Det betyder mer hemsjukvård, mer hemtjänst, fler dyra boenden, mer mat, mer städ etc. etc.

Som ni ser behövs det åtgärder på väldigt många plan, och vi kan knappast tvinga unga att stanna på landsbygden. Det måste motiveras genom att landsbygden får fler tjänstejobb. 

Kanske staten ska lägga alla statliga verk på glesbygden för att motverka urbaniseringen? 

Kanske kommunen ska börja kristallisera ut vad som verkligen är viktigt att i äldreomsorgen, och erbjuda resten till en självkostnad? 

Kanske pensionssparande ska premieras skattevägen istället för att tas bort? 

Kanske både kan och vill många unga ha ett tidigare arbetslivsinträde än 26 år? 

Kanske pensionsåldern ska vara 70 år?

Och hur ska vi fördela resurserna bland äldre idag? När gruppen inte är homogen, varken beträffande hälsa, inkomster eller förmåga hos den enskilde pensionären.

Idag sker de kommunala prioriteringarna i huvudsak mellan två stora konton: Omsorgen om gamla, svaga och människor med stora behov och utbildning och kunskap till unga människor.

Ni får hålla med om att det inte är en lätt prioritering att välja mellan om pengen ska gå till en gammal eller en ung. Men idag är det kommunalt budgetarbete. Visserligen haltande, eftersom staten redan tagit väldigt många beslut som kräver pengar ur vår budget.

Hur de gamla ska försörjas är verkligen en stor framtidsfråga och den börjar redan nu.