En reflektion efter snart 38 månader...

"Det är inte som att driva ett privat företag" 

Så sa socialdemokraten Eva Berglund, för övrigt gammal skolkamrat, till mig i fullmäktige någon av de första sammanträdena den här mandatperioden.

Jag protesterade givetvis, hur svårt kan det vara?

Det är väl bara och bestämma sig och därefter verkställighet, tyckte jag.

När jag nu är inne på sista året i mandatperioden har jag förstått att Eva till stor del har rätt, och till en liten del har fel.

Att vara ”regeringschef” i en kommun, en av landets 290 kommunstyrelseordföranden, innebär tveklöst ett ledarskap och makt till verkställighet. Men det är långt ifrån likt att vara VD eller ens styrelseordförande i ett familjeföretag.

1.    Jag är i demokratibranschen. Det innebär att jag måste argumentera, presentera, förklara, förankra, följa upp. Och ändå inte få beslutet med dig. I mitt eget företag fattar jag själv beslutet, även om jag lyssnar in påverkare.

2. Jag hanterar andras pengar, inte mina egna. Det ställer stora krav på att misstag inte får ske. Med mina egna pengar blir jag själv lidande om jag fattar fel beslut. Mycket stort och tungt ansvar.

3.    Jag leder tillsammans med andra. Främst andra nämnds- och styrelseordföranden, men också med andra chefstjänstemän; förvaltningschefer, kommunchef. ”Ledandet” tar sig olika uttryck, den gyllene zonen är bred.

4.    Jag måste identifiera den gyllene zonen för samverkan. Jag har inte befogenhet att ge medarbetare order och uppdrag i ett dagligt arbete, däremot har jag med kommunstyrelsens godkännande befogenhet att fatta beslut om uppdrag. Det är en helt annan sak än att dagligt leda. Det uppdraget har kommunchef och förvaltningschef och deras team av ledare. Jag måste hela tiden samverka med dem om jag ska kunna påverka det dagliga arbetet. Men ytterst är beslutet deras, inte mitt. I annat fall måste jag få till ett nytt beslutsprotokoll.

5.    Ändå har jag och kommunstyrelsen tillsynsplikt, ska svara inför revisorer, inför fullmäktige och inför väljarna. Tillsynen måste därför fungera och här gäller det att kunna utöva tillsyn i samverkan med den operativa ledningen.

6.    Min sociala kompetens måste vara sådan att jag kan klara att samverka med kommunchef och förvaltningschef med stor respekt, samtidigt måste jag visa en tydlig politisk vilja som inte får misstolkas.

7.    Jag måste kunna svara i en fråga jag inte ansvarat för, utan att det ser ut som jag skyller ifrån mig ansvar.

Som ägare och VD i ditt eget företag kan du som sagt göra misstag. Som kommunalråd tillåts det knappast. Du måste därför vara ytterst noga med underlagen och du måste få tjänstemän att förstå att du är det, och att det inte handlar om tillit och förtroende utan mer om att själv behöva insikten, för att själv kunna fatta ett eget beslut.

Det är svårt.

Eva hade så här långt ganska rätt.

Det som jag tycker är relativt lika är ekonomisk underbyggnad, återkoppling och medarbetares engagemang i ”företaget”.

Här finns en vilja till kundservice, till insikten att man har jobbet för att tjäna medborgarna – även om man inte når full framgång, så är ”tjänandet” viktigaste inslaget.

Både medborgarundersökningen och näringslivsrankingen för Vimmerby kommuns politik och förvaltning visar att just servicefrågor är där man brister.

Av någon anledning tycker medborgare och företagare att man lever ett eget liv i kommunadministrationen, ett liv utanför verkligheten.

Det gör man inte. Inte på något sätt. Tvärtom sysslar man med välfärd som berör nästan alla.

Det man är dålig på i detta hus är att kommunicera, visa sina bra sidor, visa det man lyckas med, skapa berättelserna som motiverar existensen och berömmet.

Jag sitter mitt i, jag ser allt gott man gör.

Men kommunikativt brister det avsevärt. Man har inte förmåga at berätta det.

Det är något vi får jobba vidare med och bli bättre på.

KORT SUMMERING AV EKONOMISKA NYCKELTAL

Insändare i tidningen har gjort gällande att kommunen är i så dåligt ekonomiskt skick att vi kan liknas vid en PIG-stat, typ Spanien.

Jag ska här återge mitt svar som publicerades i VT den 14/2. Insändaren hittar ni på VT:s hemsida, publicerad den 13/2.

Insändarsvaret:

Anders Fransson, Brantestad skriver att Vimmerby kommuns skuldsättningsrad är 74 procent och därav drar han slutsatsen att Vimmerby platsar bland PIGS-länderna (läs: länder i bankrutt), i nivå med Spanien.

Det är beklagligt att så felaktiga uppgifter skrivs.

Jag ska här bemöta Franssons uppgifter nedan.

Fransson säger att de totala skulderna är 1.528 Mnkr ”enligt kommunkontoret”. Det är inte sant. Skulden, totalt 960 Mnkr november 2013 är fördelad 280 Mnkr för kommunen, 347 Mnkr för Vemab, 303 Mnkr för Vimarhem, 30 Mnkr för VKF, Vimmerby gata och Astrid Lindgrens Näs 0 kronor.

Eftersom Fransson förväxlat av fullmäktige beslutat lånetak (tillåtet lånebelopp), med faktiskt skuld, faller nära 10 spaltcentimeter av hans resonemang. Bland annat sprider han den felaktiga uppgiften att kommunen får räkna med 50 Mnkr i årlig ränta de kommande åren och också att vi ska ha 1 Mnkr i ränta i veckan (!).

Snitträntorna är idag ca 3,3% för kommunen och ca 3,0 procent för bolagen.

Vi betalar totalt 9 Mnkr i ränta i kommunen (30 öre i sekunden) och 20 Mnkr cirka i bolagen (65 öre/sek). Vi gav tidigare besked på kommunalrådsbloggen, att räntan för kommunkoncernen var mellan 0,75-100 öre i sekunden.

Fransson är medveten om att det är bolagen som har de stora lånen, men tror att allt kommer att gå över styr i framtiden och att kommuninvånarna får stå för fiolerna. Med den framtidssynen ska vi inte bygga något, ingen ska bygga villa, ingen ska satsa en enda krona. Vi ska inte bygga kraftvärmeverk för att skapa all värme själva (istället för att göda oljeländerna) och vi ska inte skapa 25 % av vår el själva.

Fransson jämför kommunen med staten. Men räknar inte in statens alla bolag i ”statskoncernen”, däremot kommunens bolag i kommunens finanser. Äpplen och päron således.

Vimarhems räntor betalas av hyresgästerna. De belastar inte skatten. Vimarhem är välskött och inte nära konkurs.

Vemabs räntor betalas på räkningar för vatten, avlopp, renhållning, el och värme. De går inte på skattsedeln. Vemab är välskött och har historiskt gett stora utdelningar.

Kommunens räntor härrör sig till nytt gymnasium, ny förskola, nytt äldreboende, industrimark och nu senast satsning på fiber.

Fransson frågar om finansiella intäkter. De består bland annat av avkastning på finansiella placeringar. Vimmerby har tillsammans med andra kommuner i länet avsatt pengar till kommunanställdas pensioner. Vi har satt in 51 Mnkr. Fonden har nu växt till 140 Mnkr. Avkastningen tas upp i resultatet men sätts tillbaka igen i fonden. Fonden finns där för att klara framtida pensioner så vi inte behöver ta pengar från daglig drift till pensioner.

Så till skuldsättningsgraden. Den får Fransson fram genom en hemmasnickrad modell, han dividera skulden med intäkterna, 539 Mnkr./. 732 Mnkr och får 73 procent.

Detta är inte rätt. Skuldsättningsgrad får man fram genom att dividera den totala skulden med eget kapital. Det blir ett helt annan procentsats.

Kommunens anläggningstillgångar var per 121231 1.263 miljoner kronor. Det egna kapitalet var 713 Mnkr och resterande upp till 1.263 Mnkr är alltså upplåning.

Med sin felaktiga beräkning som grund jämför han allas vår kommun med en PIGS-stat, typ Spanien, d.v.s. stater nära bankrutt och med skyhög arbetslöshet.

Det är beklagligt för alla oss andra som bor och arbetar här.