Kulturrådet jublar över stölden i Vimmerby

Så skapar Kulturrådet en regional kultursatsning i Stockholm.
Klicka in på länken: http://www.kulturradet.se/.
Där ser ni satsningen. Med pigg och yster text och flashiga bilder beskrivs hur man nu för första gången lyckats få tillkännagivandet av ALMA-pristagaren (Astrid Lindgren Memorial Award) till Stockholm.
Man utlämnar givetvis att man stal ceremonien från lilla Vimmerby, där den varit ett fönster mot den internationella medievärlden i tio år.

Man firar den stora händelsen med en förstasida på sin hemsida. Hurra! Fantastiskt!

Uppenbart ger det energi;  att ta arrangemanget från Vimmerby och Astrids Lindgrens Näs och lägga det i Stockholm.

På vad sett tror Kulturrådet att detta är exempel påregional satsning eller att detta innebär att man bygger förtroende för sin verksamhet?

Jag kommer vid varje möte med riksdagsmän, statssekreterare och ministrar att påtala hur Kulturrådet ser på regionala satsningar genom att beskriva ”stölden i Vimmerby”.

Kulturrådet tror att man äger ALMA-priset. Så är inte fallet. ALMA-priset ägs av svenska folket till Astrid Lindgrens minne. Det är Astrid själv som rättmätigt äger minnet och minnesceremonin. Det är till hennes minne det sker. Det är till hennes minne priset är instiftat. Det kräver ett stort mått av ödmjukhet och samverkan med hennes barndomshem och hennes "nobelpris", Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs med utställningen. Inget man kan besluta om själv som generaldirektör, bara för att man fått regeringens uppdrag att administrera det.

Hur hade det sett ut om hon levat? Då hade Kulturrådet fått läsa i riksmedia att Astrid tar sin hand ifrån sitt eget pris eftersom Stockholmarna tyckte att hennes barndomsmiljö inte dög ens till att vara plats för tillkännagivandet av pristagaren.

Hon hade inte skrädigt orden, och hon hade definitivt tagit sin hand ifrån både generaldirektörer och sitt pris.

Hur Kulturrådet  så kan skada en uppskattad ceremoni i en genuin och ursprunglig miljö är för mig en gåta.

Liten resumé för nytillkomna:

Snabbt, effektivt, mitt på ljusa dagen i början av november 2013 stjäls Astrid Lindgrens Minne från hennes barndomsmiljö till ett rum på Kungliga Biblioteket i Stockholm.
Alldeles invid barndomshemmet  hade ceremonin – att offentliggöra pristagaren - framgångsrikt huserat i tio år.
Ett telefonsamtal från Vimmerby med ambitionen ”när ska vi ha tillkännagivandet av ALMA-pristagaren i Vimmerby 2014? ” besvaras av kanslichef Helene Sigeland med ”Nej, vi ska flytta det från Vimmerby till Stockholm. Hade vi inte sagt det…? Jo, journalisterna tycker det är för långt att åka till Vimmerby.”

Visserligen verkar beslutet om tillslaget mot Astrid Lindgrens barndomshem vara taget  av Generaldirektören Kennet Johansson och hans ordförande, förre journalisten Kerstin Brunnberg, men ingen i Kulturrådet verkar ha opponerat sig. Fram till den siste december sitter  också följande i Kulturrådet: Dokumentärfilmaren Martin Borgs, Verkställande direktören och teaterchefen Benny Fredriksson, Konstnären Charlotte Gyllenhammar, Professorn Karin Helander, Tonsättaren och cellisten Tebogo Monnakgotla, Professorn Lars Strannegård och Fonddirektören Mats Wallenius.

Känner du någon? Skriv till dom!

Tillbaka till idag, förstasidan på Kulturrådets hemsida. Så här skriver man:

2014 års pristagare tillkännages den 25 mars i Stockholm

Den 25 mars 2014 tillkännages vem eller vilka som får Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Platsen för tillkännagivandet blir för första gången Kungliga biblioteket i Stockholm.
– Vi strävar ständigt efter att utveckla vår verksamhet, säger kanslichef Helen Sigeland.  I år ser vi fram emot att tillkännage världens största barn- och ungdomslitteraturpris på Sveriges nationalbibliotek.
Tillkännagivandet kommer att livesändas på www.alma.se och till den internationella barnboksmässan Bologna Book Fair.
– Vi vill genomföra ett intressant och tillgängligt program med pristagaren och Astrid Lindgrens författarskap i fokus. På Kungliga biblioteket finns Astrid Lindgrens arkiv som sedan 2005 är ett av UNESCO utsett världsminne, säger Helen Sigeland.
De nominerade kandidaterna till 2014 års pris offentliggjordes vid bokmässan i Frankfurt den 10 oktober. Kandidatlistan består av 238 nominerade från 68 länder. En fullständig förteckning över de nominerade kandidaterna finns här.
Författare, illustratörer, berättare, läsfrämjande personer och organisationer kan nomineras till Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.
Prisutdelningen äger rum på Stockholms Konserthus den 2 juni 2014.

Slut.

Politiken är full av lärdomar.

Under mina snart tre år som kommunalråd har jag mer än en gång funderat över varför saker sker som de gör. Hur kan man förutse flödet? Processerna? De enskilt tagna besluten?

När det sker i lönndom är det som svårast.

Som när generaldirektören Kennet Johansson sitter där vid sitt skrivbord och försöker räkna ut hur han smidigast ska försöka förflytta Astrid Lindgren från Vimmerby till Stockholm. Utan egentligen anledning annat än att Stockholm är Stockholm, vilket Vimmerby inte är.

Han tar sitt generaldirektörsbeslut som jag är övertygad om är helt emot både Astrid Lindgrens vilja och den svenska generella folkviljan utan någon som helst rimlig motivering, ganska säker på att det är utan konsekvenser för både han själv och hans styrelse.

Då letar jag i demokratins verktygslåda för att hitta någon form av moteld. Ska han få komma undan med ett sådant helgerån, ett sådan stöld från Astrid Lindgrens Vimmerby?

Jag tillskriver ministern.

Man kan tro att man som moderat kommunalråd skulle få ett svar från en moderat kulturminister på ett brev. Efter två veckor finns det fortfarande inget. En lärdom jag dragit är att politiker är oerhört slöa på att svara på frågor och brev.  ”Loja”  rent utav. Självklart kommer det att påpekas – det hedrar inte moderata ministrar att de inte förmår svara på brev.

En  annan lärdom är att inlevelseförmågan saknas nära nog helt. Om en läkare hade lika dålig inlevelseförmåga som många toppolitiker,  skulle vi som patienter finna en sovande, eller en tomt-stirrande-i-taket läkare vid skrivbordet framför oss.

Vad sägs om att reagera? Ja eller nej? Tycka något?
Att lyssna, att leva sin in i, att sätta sig på den andres stol är, och ska vara,  något självklart  för ett företag,  en statlig- kommunal tjänsteman eller en politiker,  som vill ge kundnytta.

Inte i politiken.

Jag känner att jag är i ständig opposition. Mot staten, mot myndigheter, mot generaldirektörer i alla möjliga verk, mot byråkrati och byråkrater…
Mitt jobb handlar väldigt mycket om att lindra, istället för att utveckla, att krampaktigt hålla fast i det vi har, som Astrid Lindgrens Minne, än att få kraft och tid att skapa utveckling.
Energi fårläggas på fel saker, just för att de som bestämmer i stat och myndigheter fattar beslut som går stick i stäv med det de är satta att göra: utveckla.
Vi i den lokala politiken, vi på Näs, vi i Vimmerby, i norra Kalmar län, i regionen – vi måste få hjälp av opinionen.
Dela den här bloggen, dela Facebook-tråden när jag lägger ut den. Se till att alla krafter riktas mot att ta tillbaka det enda internationella arrangemang Vimmerby har, tillkännagivandet av ALMA-priset.
Astrid hade protesterat. Hennes värdegrund delas inte av Kulturrådet, var styrelse och tjänstemän nu ska glassa i strålkastarljuset.

Låt oss gå i opposition mot dumheten!

Det hade Astrid gjort.