Vi lever allt längre.
Det har medfört att vi inte minskat så mycket i befolkning trots allt i Vimmerby kommun. Folk håller sig längre vid liv.
Och så invandringen, den bidrar till inflyttningen och att befolkningssiffrorna hålls uppe.
På 30 år har Vimmerby minskat sin befolkning med 4-5 procent. Under samma tid har Hultsfred tappat 24 procent av sina invånare, trots ett högt antal invandrare och inflyttande studenter. De tunga industrinedläggelserna har varit svåra mot vår grannkommun.
Högskolan är inflyttningspolitik i Hultsfred med all rätt. Vi skulle behöva fler högskolestudenter i Vimmerby också.
Men tillbaka till äldreboomen.
Alla har vi sagt när vi nått 50 år eller 60 år; "Så ung som jag känner mig nu, tror jag inte min far och mor kände sig när de var i denna ålder".
Våra föräldrar blir inte bara 70, de blir också 80 och 90 och en del 100 år gamla.
Våra barn, de barn som nu är i 20-årsåldern, ja när de är 100 år kommer de ha många jämnåriga kamrater. De riktigt gamla är då närmare 110 år.
Det betyder att bland de som föddes år 2000 kommer några att leva när vi skriver år 2100. En svindlande tanke som slår mig när jag ser dagens 12-åringar.
Är man frisk då?
Ja, om vi som 50- och 60-åringar känner oss så friska som vi gör, vad kommer då inte våra barn att känna?
När de är 65 år gamla kanske de är i full styrka, hur vitala som helst.
Då ska de pensionera sig för att leva 30-40 år till på pensionsinbetalningarna...
Och sannolikt har arbetsgivarens pensionsinbetalning bara räckt till en tredjedel av lönen...
Det blev ett himla liv när statsminister Fredrik Reinfeldt filosoferade om att det skulle vara möjligt att jobba till man är 75 år.
Frågan är om han inte får rätt. De som är medelålders idag kommer med stor sannolikhet att känna sig arbetsföra vid 75 års ålder.
Och många av dem har i sanning inte många år i arbetslivet. Idag är många mellan 25-30 år innan de har sitt första jobb.
Själv var jag ute och jobbade direkt efter grundskolan och mina kamrater kanske i åldern 20-25 år.
Första jobbet på arbetsmarknaden förskjuts. Naturligt då att även pensionsåldern förskjuts.
Annars är det följande scenario:
Studier till 29 års ålder. Jobb mellan 30 och 65, dvs 35 år. Pension 65-95, alltså 30 års pensionering. På sina jobbår ska man klara att betala sin egen skolgång och pensionslön, plus alla allmännyttiga samhällstjänster som man under hela livet förbrukar.
Det är knappast möjligt.
Rådet till de som nu börjar arbeta efter sina studier är givetvis; sätt av till din pension. Var också noga med att risksprida avsättningen. Håll dig frisk så du orkar jobba till 75, ju mer får du i plånboken efter pensionen.
Det är nu 100 år sedan, 2013, som den allmänna pensionen inrättades. Trots att medellivsslängden då endast var 59 år la man en pensionsålder på 67 år. Då betraktades den som snål, idag är den generös.
Nu är vi på väg in i ett samhälle där det är fara att majoriteen inte arbetar, utan är utanför sin arbetsföra ålder. Det innebär en stor fara för samhället. Endast där flertalet är i jobb kan överskott för tillväxt i välfärden skapas. Endast då kan flertalet försörja också fåtalet som är utanför arbetsmarknaden.
Så den ökande livslängden kan vara ett hot, men också en möjlighet.
Vi måste därför ta diskussionen om en pensionering högre upp i åldern på allvar.
DRA ÅT PIPSVÄNGEN!
På tisdag kl 17.00 inviger vi nya parken Pipsvängen utmed Prästgårdsgatan i Vimmerby. Kom gärna och se när bandet klipps och lyssna på kulturskolan som spelar några stycken. Kommunstyrelsen är på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar