söndag 25 september 2011

Framtiden i Vimmerby: De äldres rätt att välja "vem, vad, när och hur"

Om man tidigare varit metallarbetare, typograf, köpman, sömmerska eller direktör så får man vid 65 års ålder en ny titel; pensionär.Människans tredje ålder - pensionen - sätter alla i samma båt.
Tror man.
Eller riktigare sagt; tror politiker i svenska kommuner.
Jodå, många politiker i Vimmerby tror det också...

Sanningen är ju att det kan skilja 30 år i ålder mellan pensionärerna (snart 40 år om barnen ska leva till de är över hundra...) och är det då konstigt att dagens pensionärer kan bli osams om det är musik med Calle Jularbo eller Rolling Stones som ska spelas på servicehuset...?
Hur kan man säga att "pensionärer har det dåligt ställt" och samtidigt se hur en 65-åring lever som vanligt, med goda tillgångar av båda statliga intjänade medel och egna?
Jo, för man låter "fattigpensionärerna" - de 80-plussare som lever enbart på folkpension, utgöra mallen.
Det går med andra ord inte att dra alla pensionärer över en kam. Ska insatser göras till denna stora grupp människor med så olika förutsättningar och så olika referensramar måste de vara riktade. Det finns knappast någon annan väg. Utifrån den moderata värdegrund jag representerar är det "fattigpensionärerna" som ska ha det största stödet, det riktade stödet.
Så ser vi på det.
Man kan alltså inte dra alla över en kam, ingen grupp bland pensionärerna kan utgöra "mall".

I Vimmerby då? Jo, här finns en grupp pensionärer som inte kan tänka sig en annan arbetsgivare till hemtjänstens anställda "Märta" än kommunen.
Samtidigt finns det en stor grupp pensionärer som säger; "Jamen, vi vill välja vem som ska komma, vem som ska hjälpa oss att duscha, vem som ska städa!"
Och på väg in i pensionsåldern är en ännu större grupp människor som säger:
"Vi vill inte bara välja vem, utan bestämma när, var och hur hela vägen!".

Den enkla lösning, att se till att man bara har en enda att välja på, har tillämpats i gamla Sovjetunionen och ett antal ytterligare totalitära, röda och bruna stater. Där diktaturen råder, där ligger valfriheten på sophögen. Där är människan reducerad, exkluderad och fråntagen sin egen vilja att bestämma.

Här i Sverige har Alliansen infört LOV, Lagen Om Valfrihet (infördes 1 januari 209), än så länge en "frivillighetslag" eller hur man ska uttrycka det.
Men har inte alla kommuner infört LOV 2014 blir det aktuellt med tvingande lagstiftning.
I Kalmar län är det bara Oskarshamns kommun (s) som sagt nej till LOV, övriga är på gång eller har fattat nödvändiga beslut att gå in.

Omsorgsnämndens ordförande i Vimmerby Elisabeth Lago Nilsson och jag själv åkte till Växjö i fredags för att lyssna på experter rörande LOV.
Vi fick då också veta att 25 % av pensionärerna vill flytta till ett varmare land, 25 % vill jobba så länge som möjligt och att pensionärer upp till 80 års ålder är aktiva. Så visst saknar gruppen homogenitet. LOV är inget för de stora företagen utan för de små, sa man också.

Den unga bulgariskan Chenay Mutlu i Varberg  jobbade ett helt år själv, varje dag, med privat hemtjänst och med sämre betalt än den kommunala hemtjänsten 2007.
Först nu har Varbergs kommun lyckats få rätsida på sin egen verksamhet som socialchefen Annika Larsson-Maspers uppgav kostade 25 Mnkr för mycket - årligen!
Idag, fyra år senare, är kommunens hemtjänst på en hedrande tredjeplats i kvalitetsundersökningen som brukarna avger årligen. Etta är Hallands Care Center AB, vars ägare bulgariskan Chenay Mutlu, har växlat upp till 30 anställda.
Idag får hon samma betalt som kommunala hemtjänsten kostar och driver sitt företag framgångsrikt. Observera: hon kostar inte mer än kommunens anställda, ändå är hennes företag lönsamt och kommunens "företag" har underskott inom exakt samma tjänsteområde.
- Våra ledord är trygghet, säkerhet och att bry sig om kundens behov, sa Chenay.
Varbergs socialchef sa att det var desamma för hennes verksamhet.
Men vad skiljer då?
- Alla som börjar hos oss får i ett samtal veta vad som är okey och vad som inte är okey. Hos oss är kunden viktigast, inte schemaläggningen. Hos oss får allt handlande konsekvenser, både bra och dåligt, sa Chenay.
Och just "konsekvenser, både bra och dåligt" tyckte man väl att det fattades i kommunens verksamhet. Den enda som fick ta konsekvenser där var kunden, brukaren.

I Varberg, för övrigt en tillväxtkommun, fanns nu en mångd småföretag i hemtjänsten. Vad har då kommunen lärt sig? Socialchef Annika Larsson-Masper svarade:
- Vi fick en rejäl genomgång av vår egen verksamhet. Det var fantastiskt bra och med tanke på resultatet tycker jag synd om alla de kommuner som inte genomfört LOV och fått den interna granskningen genomförd, vilket är tvunget om man ska kunna sätta rätt pris per timme.
- Men det fanns mycket motstånd, framförallt från personalen. Värst är det om motståndet finns i det strategiska ledarskapet.
- Kommunens anställda måste se mindre till egenintresset och mer till kunden. I backspegeln är alla nu positiva, även de kommunala facken är positiva till det hela.
- Varför jag tycker synd om kommunerna? Jo, man samlar alla sina ledare och beslutar om inköpsstopp istället för att öppna upp för kundval och konkurrens. Det finns så mycket bra med att öppna upp den kommunala verksamheten för fler utförare, sa socialchefen. Alla som inte gjort det kommer att förstå det när man väl gjort det.

Greger Bengtssson, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), och landets främste expert (tyckte vi nog alla, han jobbar i princip heltid med frågan) sa följande:
- LOV är inget för de stora vårdföretagen. LOV skapar jobb i tjänstesektorn åt små, lokala företag. I framgångskommuner har kommunen hållit låg profil så nya företag haft en chans att etablera sig. Det är en stor andel kvinnliga företagare i branschen, 82 procent av alla sysselsatta är kvinnor.
- De som vill starta kommer från den kommunala verksamheten. De vill starta eget för att leverera samma tjänster, men på nytt sätt. (Min understrykning)
- Det är just detta svensk omsorg behöver och därför ser vi nu att allt fler svenska kommuner lägger allt större del av vård och omsorg på privata företag. Regeringen ger 1 Mnkr i stimulansbidrag för utveckling av LOV i kommunen.
- Fokuset är kunden. Vem, när, var och hur ska bestämmas av brukaren, inte av personalens schemaläggning. Om kunden köper en hemtjänsttimme ska han kunna bestämma vem som ska komma, när denne ska komma, hur allt ska ske och vad som ska göras.
Nära nog samtliga kommuner har LOV eller är på väg att införa. Undantaget är många norrlanskommuner som inte anser sig kunna köpa tjänsterna eller som säger nej av politiska skäl. I Kalmar län har Oskarshamns (s) sagt nej till att införa LOV. Där kan pensionärerna endast välja på en utförare.

För Vimmerbys del har kommunen sagt ja, vid årsskiftet påbörjas valfriheten avseende städtjänster i hemmet. Då ska pensionären som har behov kunna välja utförare.

Vad säger då statliga Tillväxtverket, som var på plats i Växjö med Johanna Pauldin och Anna Manhem:
- Vård och omsorg är en bransch under omvandling. Den stora skillnaden är att i kommunal omsorg får inte omsorgen utföras efter kundens plötsliga önskemål, i privat omsorgs måste utföraren ta hänsyn till kundens plötsliga önskemål,  annars väljs dom bort.
- Kommunens anställda är många gånger "ängsliga" över att bli anställda av privat arbetsgivare. Men när de väl kommit dit så upptäcker de att det finns många bra saker där också. De flesta vill ju arbeta efter kundens önskemål.
Branschen är stadigt växande och det man ser är att det är kvinnojobb, invandrarjobb och många, många småföretag i tjänstesektorn.

Det ska bli ytterst spännande att se hur LOV utvecklas i Vimmerby. Den genomgång som sker av de kommunala verksamheten är ytterst nödvändig och i exemplet Varberg var det 25 procent (!) av budgeten som man kunde lösa bort efter genomgången.
Var ligger dessa pengar undrar man? Man ska leta efter pengarna, ansåg flera av talarna, i ledarskapet på alla nivåer, i planeringen och i schemaläggningen, stelbenta konstruktioner och en "annan mentalitet" hos de privata företagen (arbetsgivaren) än hos kommunen.
- Hos oss ha alla rätt till heltid, vi kvalitetssäkrar varje månad och jag jobbar själv ute i verksamheten, sa entreprenören Chenay Mutlu i Varberg.
- Så om någon medarbetare påpekar något så vet jag att det är sant, jag är själv där. Och jag måste säga: mina medarbetare är hjältar, de har sådan kompetens och vi är alla stolta över varandras prestationer. Vi älskar vårt jobb och är stolta över den nytta vi gör för våra kunder, sa Chenay Mutlu, den bulgariska undersköterskan som blev sin egen och som Varbergs gamla ger högsta betyg.

På vägen hem funderar både Elisabeth och jag över vad LOV kan innebära för Vimmerby.
Min första tanke var: vad härligt att vi lever i ett land och i just Vimmerby kommun som ger oss möjlighet att tillämpa Lagen Om Valfrihet!
Nu ska det bara sjösättas också, städorganisationen är först ut.

Fotnot: Vill du läsa mer om LOV?  www.tillvaxtverket.se/vardomsorg är en länk jag har direkt.  Rekvirera skriften "Valfrihetssystem för nyböärjare och andra nyfikna" från SKL: www.skl.se/publikationer. Tar 20 minuter att läsa och ger en bra orientering. Ska undersöka om inte dokumentationen från Växjökonferensen finns på en webb-länk, i så fall lägger jag ut den på denna blogg när jag fått den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar