På måndag blir det kommunalrådsmöte i Stockholm och statsbudgeten ska redovisas för oss. Jag får tid att ta del av ett antal handlingar på tåget på väg upp på söndagskvällen.Tisdagen är också intressant; kommunchefen och jag ska få en rejäl utbildning i kommun-och landstingsdatabasen Kolada.
Denna bas tillkom så sent som 1 januari 2011, och har alltså inte funnits så länge. Förra mandatperiodens politiker fick studera ett flertal olika andra databaser för att hitta jämförelsetal och det var inte lätt, eftersom inte alla kommuner rapporterade in.
Sedan årsskiftet finns alltså Kolada och jag använde den flitigt redan i januari, när vi moderater diskuterade hur Vimmerby låg till jämfört med andra svenska landsortsommuner med cirka 15.000 invånare. I takt med att nya siffror kom in blev basen också flitigt använd av framförallt oss i Alliansgruppen i kommunstyrelsen och i nämnderna/förvaltningarna.
Vad ser man då i basen? Jo, man ser om de resurser Vimmerby exempelvis anslår till hemtjänsten är lika mycket som alla andra svenska kommuner med 15.000 invånare anslår. I våras kunde man se att Vimmerby förbrukade mer resurser i jämförelsen. Tillsammans med kvalitetsindex fick vi också besked att kvalitén inte var högre än hos andra. Då uppstår naturligtvis frågan; har vi fel i strukturen?
När vi tittade på "särskilt boende" (vård- och omsorgsboende) såg vi att Vimmerby var billigare. Här kunde vi spåra detta till exempelvis Eken, som är ett gammalt serviceboende och därför billigare än ett nytt. Med de nya äldreboendena kommer det särskilda boendet att bli dyrare i jämförelse, men Eken är snart obrukbart utan stora investeringar. Att investera i gamla, ibland eftersatta byggnader brukar oftast bli dyrare än att bygga nytt.
Nu kan vi mycket väl bestämma oss politiskt för att satsa och medvetet lägga mer pengar än andra på exempelvis hemtjänst. Det har man också gjort i Vimmerby enligt uppgift; få människor i vård och omsorgsboende, mycket hemtjänst med lokaler i nästan varje kransort.
Frågan är då givetvis om också andra kommuner gjort det, och ändå ligger lägre?
På område efter område ger databasen besked om vår prestation i jämförelse med jämförbara kommuner; bättre eller sämre eller lika bra. Den ger indikationer och anledning till oss att fortsätta söka bästa möjliga sätt att skapa kommunens välfärdsservice.
På tisdag gör kommunchefen och jag, tillsammans med många andra från svenska kommuner, en djupdykning i Kolada i arrangemang av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som gärna ser att landets kommuner jämför sig med varandra för att också kunna ta del av hur andra gör saker bättre.
Har i veckan blivit uppvaktad av grundskoleelever som vill att cafeteriabiträdena ska vara kvar.
Mötet tog en timma och vi utbytte tankar kring Barn- och Utbildningsnämndens kommande effektiviseringsbeting i sin budget. Man får 6 Mnkr mindre 2012-2013 av de nära 300 Mnkr man har att fördela under vart och ett av dessa två år. I denna månad diskuterar man prioriteringen.
Jag gav eleverna rådet att fortsätta engagera sig, diskutera med olika politiker och framföra sina argument. Men framförallt också att delta i idéarbetet hur skolan ska kunna effektiviseras, de som är i miljön varje dag ser säkert saker som kan ifrågasättas och kanske ställas emot andra prioriteringar skolan vill göra.
Ansvaret för effektivisering i verksamheten har i första hand alla som jobbar där, både lärare och elever. Det är precis samma sak som vår miljö: vi har alla ansvar för att se till att vi hanterar vår miljö på bästa sätt.
Något som är viktigt att förstå är att den totala summan pengar kommunen har till förfogande växer inte. Den sjunker.
Det senaste halvåret med 1 Mnkr då vi blev 26 färre invånare. Samtidigt ökar priser på varor, löner, avgifter och tjänster.
Effektivisering kan inte längre mötas med skattehöjning; Vimmerby ligger redan över snittet och högt över våra grannkommuner.
Effektiviseringen måste mötas, inte med "sparande" för det är helt fel ord, utan med att vi måste göra saker smartare, på annat sätt, på nya sätt. Och givetvis se om vi har pengar till det allra viktigaste.
Kalkylerna måste vara välgjorda och underbyggda. Vi kan inte kalkylera mindre kostnader om kvalitetsminskningen hamnar under det godtagbara. För det är inte svårt att "spara" - det är bara att avveckla så har vi inte den kostnaden mer. Finns inget behov är det givetvis avveckling.
ller om man kan se att andra gör det lika bra, men billigare.
"Effektivisera" är något helt annat. Det är att behålla godtagbar kvalité i utförandet, men till en mindre kostnad. Hur? Genom att ta hjälp av teknik, göra det hela smartare, strukturera om, omorganisea, anpassa resurser löpande efter hur många "kunder" man har, etc.
Ska vi inte ha högre mål än "godtagbart"? Jo, men det är knappast möjligt de två år som vi ska ta tillbaka tre dåliga år. Men tar vi greppet nu och kommer på fast mark, så bäddar vi för bra kommande år och därmed satsningar.
Teknikutvecklingen hjälper oss men vi måste också ta hjälp av alla medarbetare i verksamheten.
Idag simmar de flesta med simtagen innåt. "Mest åt oss på mitt jobb, det är väldigt, väldigt viktigt och vi klarar oss INTE om inte detta och detta får vara kvar" ungefär.
Och det är klart, det är detta man ser och har närmast hjärtat. Jag har förståelse för det och lyssnar gärna. Men man undrar ju; är allt perfekt? Är allt till 100 procent? Finns inget där som inte behövs eller som kan göras på annat sätt? Självklart måste jag som politiker också ha den inställningen och tänka dom tankarna. Att kritiskt nagelfara verksamhet och budgetsiffror är en stor del av jobbet.
Det vore till stor hjälp om medarbetarna och även våra brukare lade stort fokus på idéarbetet; hur kan saker bli bättre med mindre pengar men med annorlunda "tänk"?
Jag minns hur min mor ifrågasatte alla små portionsförpackningar maten kom i. Slängdes de bara? Kunde de inte diskas och användas igen?
Och medicinen, ouppackad medicin som hos bortgångna åldringar inte togs tillbaka utan slängdes. Den var ju inte ens upptagen...?
Vad lägger man då för innebörd i ordet "hushållning"?
Politikens roll är att fördela resurserna. Vi ska ha helikopterperspektivet, se allt och alla och därefter fördela efter vad vi tror är bäst för framtiden.
Vi ska också ha falkblicken; studera omvärlden och peka ut vad vi tror kommer att hända och varför vissa beslut är nödvändiga.
Förvaltningarna har att handlägga nuet; de ska konkret se till att verkställa det som politiken anslagit pengar till. Det är inte helt enkelt om inte alla under förvaltningens vingar gör sitt allra bästa och att arbetsmiljön och stämningen är sådan att man vågar vara bäst, vågar säga vad man tycker och vågar komma med sina idéer.
Öppenhet är något som både kommunchefen och jag som kommunalråd vill ska råda. Vi vill båda lyssna, men vi behöver också förståelse och underlag i den svåra rollen att fatta beslut och leda.
Den politiska filosofi som jag står för bygger på att skapa en sund, trygg ekonomisk bas där överskott i budgeten genererar möjlighet till satsningar, i motsats till underskott som innebär lån till drift och att pengar går till räntor istället för till förskolor.
Satsningar ska gå till våra kärnverksamheter - men utan privata jobb i samhället blir det inga offentliga pengar, därför måste industrimark til, och näringslivets villkor vara sådana att detta uppmuntras först.
Vi har fortfarande ingen näringslivschef, och vi skulle aldrig ha en förvaltningschefspost vakant så länge som denna, snart ett år. Jag känner skälen och jag vet att vi fått börja om, men ändock är det inte tillfredsställande att vi tagit så lång tid på oss.
Jag upprätthåller själv tjänsten och sköter dialogen med företagen men kan givetvis inte fylla en hel tjänst. Den typen av verksamhet måste prioriteras upp. Allt startar med jobben.
Vimmerby har ett mångårigt underskott som måste återställas. 2012 och 2013 är återställningens år och jag är fast besluten att driva detta hårt. Det är enda vägen.
Om våra nämndbudgetar går igenom enligt den lagda budgetramen får vi kraft att betala en stor del av de nya äldreboendena och den nya förskolan med egna pengar; vår egen insats blir stor, vår lånade del blir mindre.
En annan filosofi är att jobba med helhet och långtidsperspektiv. Vi ska se samlat på Vimmerby; därav ska vi planera bostadsbyggande, industritomter och fritidsområden samtidigt för först då kan vi se synergier och få ekonomi i det vi vill göra.
Vi måste få en rund stad, kunna utnyttja redan lagd infrastruktur och samtidigt skapa med design, läge och valfrihet.
Man bör inte diskutera fotbollsplan skiljt från industriområde, skiljt från bostadsområde eller skiljt från var fjärrvärmen ligger eller var gång och cykelvägar ska gå fram. helheten och långtidsperspektivet är viktigt.
Mitt sätt att driva verksamhet är att understödja idéarbete. Jag driver själv fram idéer i ett fritt tänkande och publicerar dem, internt och externt. Sedan ska de diskuteras och det gör inte så mycket om idén faller platt ned, den kanske gett upphov till en ny, bättre idé. Tidigare politiker har dock, i den kultur som var då, många gånger diskuterat idéer i en mindre grupp och har svårt att se att det nya sättet skulle vara bra. "Det är inte förankrat" tycker man. Nej, måhända så. Men det gäller ju bara om idégivaren är prestigefylld. Och det är inte jag. Idén förankras under diskussionens gång.
Några efterlyser kostnadskalkyler. De kommer, men först efter att man granskat idéns möjligheter. Teknik och Servicenämnden såg inga hinder i Ulriksdalsområdet, vilket man presenterade i veckan.
Man har gjort en geoteknisk undersökning av östra Ceos för industriområde. När vi nu snart ser vad som är möjligt - då ska vi ta fram kalkylerna och räkna på de hela även där. Mot bakgrund att vi redan har ett industriområde på marken tvärs över gatan så bör det kunna gå att bygga även öster om fotbollsplanen.
Det kommer inte att vara så att vi ska ta beslut på helt spekulativa belopp.
Jag kan avslutningsvis konstatera en sak; jag är mer och mer övertygad om att kommunen ska drivas som ett företag med de processer som finns där. Idéarbete, förslag, beslut, återkoppling, efterkalkyl, nedteckning av erfarenheter och med en sund ekonomi i botten.
Sedan ska man ha respekt för att fritidspolitiker har dåligt med tid. Så därför tar allt längre tid i det offentliga, men det är för min del helt ok. Det är andras pengar vi hanterar och då är det viktigt att allt blir så långt möjligt rätt för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar