Världen och Sverige på väg åt rätt håll.

Regiondagarna i Borgholm i veckan blev mycket bra!

De värdefulla uppdateringar jag fick gavs av Fryshusets Milad Mohammadi som pratade utanförskap, Staffan Landin, Mindgap om värdens hälsotillståd just nu och professorn och läkaren Stefan Einhorn som talade om medmänsklighetens väg.
Jag fastnade lite extra i Staffan Landins föredragning. Med ett utmärkt pedagogiskt upplägg och bra framförande lyckades han förmedla siffror om utvecklingen i världen,  bland annat  barnadödlighet  och medellivslängd  de senaste 50 åren.
Han visade att världen är på rätt väg. Endast ett av FN:s millienemål, miljömålet, hade inte kommit någonstans alls, utan tvärtom nått en försämring. Övrigt var uppfyllt eller på väg att uppfyllas.
Han visade hur världen nått ett snitt på drygt två barn per familj, hur Kina egentligen nådde långt på den vägen innan regleringen av barnafödandet i landet, hur afrikanska länder söder om Sahara en efter en fick en allt bättre kurva avseende sjunkande barnadödlighet och en ökad medellivsslängd.

Mycket uppmuntrande och fantastiska siffror!

I Vimmerby har vi haft en lokal debatt om barnfattigdomen, och den blossade givetvis upp ännu mer efter Janne Josefssons (Uppdrag Granskning) promenader i utanförskapets Sverige där han inte såg den s.k. barnfattigdomen, däremot utanförskapet.

TV-reportaget i vintras gav anledning till par forskare att fördjupa sig i ämnet:

Carina Mood, vid Institutet för Framtidsstudier och Jan O. Jonsson vid Institutet för social forskning, både Stockholms Universitet, har systematiskt försökt mäta barnfattigdomen i Sverige under en längre period. I ett reportage i Forskning & Framstegs senaste nummer redovisas deras slutsatser, och resultatet är entydigt:

-          Barn i Sverige har det väldigt bra, både historiskt sett och i ett globalt perspektiv. Vi har en lång period av minskad fattigdom.

-          Man ser inga tecken på ökning, trots en svår ekonomisk kris under senare år.

-          Begreppet ”relativt fattigdom”  som dominerar inom EU, är ett problembegrepp eftersom det ger en minskad fattigdom vid långkonjunkturer och en ökad under högkonjunkturer.

Genom att använda flera definitioner försökte forskarna ge en så komplett bild som möjligt. Ett gränsvärde av flera är skälig levnadsnivå, d.v.s. den ekonomiska situationen.

Man menar att Rädda Barnens vida fattigdomsbegrepp har varit missvisande, man använder  extrema exempel för att spegla fattiga barns situation i Sverige, exempelvis att barn inte har råd att följa med på skolutflykter. Forskarna säger att det är mycket ovanligt.

Rädda Barnens fattigdom, det relativa begreppet, var värre på 1990-talet, men då var det tyst. Flest fattiga fanns det enligt det begreppet 1997, under socialdemokratiskt styre. Inte ens under den peak som skett på 2000-talet, d.v.s. 2010, nådde man upp till nivån från 1997.

Enligt begreppet ”relativ fattigdom” borde de rödgrönas larmtutor ljudit redan 1997, i deras egen regering, där den relativa fattigdomen nådde sin peak.

För sedan dess har två av tre kurvor sjunkit:
- Andelen barn som bor i hushåll med ekonomiskt bistånd har gått ned från 14 till 8 procent från 1997 till 2010.
- Andelen barn som bor i hushåll med en inkomst under den absoluta fattigdomsgränsen har sjunkit från 18 procent 1997 till ca 7 procent 2010.
- Däremot har andelen barn som bor i hushåll med mindre än 60 % av medianinkomsten ökat från 12 % 1997 till 17 % 2010, det är alltså det mätvärde som helt är beroende av arbetslinjen. Arbetslinjen innebär att arbete har prioriterats före bidrag och då ökar den kurvan. Bidragstagarna hamnar på efterkälken när medianlönerna ökar. Så här spelar också konjunkturen en stor roll.
Man ser också att fattigdomens varaktighet minskar. Gruppen som varit fattiga mer än fem år har mätts och den har minskat. Något som också skiljer 1997 från 2010 är att 1997 hade 25 % av barnfamiljerna inga kontantmarginaler.

Tre faktorer påverkar: invandringens omfattning, de ekonomiska konjunkturerna och arbetslösheten.

Forskarna säger att familjer som har jobb sällan har fattiga barn. Ska man se till sammanhang så säger man att utsatta barn generellt  finns i ensamståendes och invandrares hushåll.
Utsattheten för barn och vuxna  i Vimmerby motverkas och lindras,  av alla de åtgärder som görs inom den sociala verksamheten, men den viktigaste medicinen är arbetslinjen.

Jobb skapar delaktighet, jobb skapar inkomster och jobb skapar utveckling i familjen och hos den enskilde. Därför måste näringslivsfrågor vara på agendan ständigt, möjligheter för företag att utvecklas  öka och all byrårati runt företagen mycket noga övervägas.

Milad  från Fryshuset sa på Regionsdagarna att han fått en föreläsning av sin mamma när han var som mest deppig över sin övervikt, sitt utanförskap (invandrare) och sin brist på kompisar.

Hon talade om för honom att han tillhörde de lyckliga få procenten av världens befolkning som hade rent vatten i kranen, skola att gå till, lugnt bostadsområde och föräldrar och syskon i livet, etc, etc, etc.
Allt det som vi lyckats åstadkomma i välfärdens Sverige.
Han var absolut inget offer, absolut  ingen att tycka synd om i ett globalt perspektiv, tyckte mamman
-          Det var en vändning för mig, sa Milad.