Fattigdom - i Vimmerby...?

Uppdrag Gransknings TV-reportage om barnfattigdomen upplevde jag som mycket positivt. En annan sida presenterades,
Även om det var ledsamt för Rädda Barnen, vars stora arbete inte ska bedömas utifrån kampanjen om barnfattigdomen.
Det som är bra är att ordet barnfattigdom får en relation till den absoluta definitionen "fattigdom".
Att som Bris visa ett utsvultet barn i Afrika i samma text som barnfattigdom i Sverige gagnar inte saken.
Inte heller att som Majblommekommittén sprida information som man vet innehåller "metodfel".
Barnfattigdom definieras i svenska Rädda Barnens kampanj som "när pengarna inte räcker till" medan man i världen i övrigt definierar barnfattigdom som barnarbete, hög barnadödlighet, utebliven skolgång, undernäring och kraftig undervikt för att ta några exempel.
Det är en väsentlig skillnad på definitioner. Men när vanligt folk tolkkar ordet fattigdom så blir bilden "de svältande barnen i Afrika". Och det var också tydligen reklammakarnas bild.
Men det är inte den verkliga bilden av barnen i Sverige.
Tyvärr fick Rädda Barnens kampanj politiker, flest till vänster men även i Alliansen, att tro att 250.000 barn var reellt "fattiga" i Sverige.
Det skulle ge 10 procent av totala antalet barn under 19 år.

Om Vimmerby kommun har 15.000 invånare, och 25 procent är barn, skulle vi ha cirka 3.750 barn (under 19 år) och 10 procent av dem, 375 stycken, skulle definieras som fattiga, dvs vara i barnarbete, hungersnöd, underviktiga, inte få skolgång etc.
Jag förstår att Janne Josefsson gick igång på detta. Jag beklagar bara mig själv över att jag inte är mer kritisk när jag hör sådana här siffror kopplade till sådana starka begrepp. Nu skadas både organisationen och de barn man annars arbetar så energiskt för. Jag hoppas att människor ska se det som ett olycksfall i arbetet för barnorganisationerna behövs verkligen.

Men hur ser det ut i Vimmerby kommun då? Har barn pengar till skolresan, till hamburgaren på MacDonalds, etc?
Svaret är faktiskt att kommunens medarbetare inom den sociala sektorn säger att det finns barn som inte har det. Deras familjer är inte fattiga i reell bemärkelse, men barnen har ändå inte pengar i tillräcklig utsträckning.
Jag har gjort flera besök inom Individ- och Familjeomsorgen (IFO) och fler ska det bli. I veckan kom resonemanget givetvis att handla om hur "fattiga" folk var i Vimmerby kommun,.

Jag ska skicka med några svar på frågor jag ställde vid besöket:
- 2 vuxna och 2 barn (7 och 11 år gamla) får i socialbidrag 11.950 kronor rent i månaden totalt (= riksnormen, d.v.s det minsta lagliga beloppet).
Då är deras hyra betald som max får uppgå till 4.750 kronor. Pengarna ska räcka till livsmedel, kläder, skor, fritid, lek, hygien, försäkringar samt givetvis livsmedel men också till förbrukningsvaror, dagstidningar, TV-licens, telefon. Beträffande. pengar som är dedicerade till barnens "lek och fritid" så är summan 406:-/månad för 7-åringen och 450:-/månad för 11-åringen. Det åligger alltså föräldrarna att tillse att det finns pengar till lunch på skolresan.
Gör dom det?
Svar från medarbetare inom socialen:
"Det kanske ser mycket ut, men det är svårt att leva någon längre tid på den här summan. Två månaden klarar man det, knappast någon längre tid. Man ska då veta att man innan är helt ren; man har fått göra sig av med tillgångar och man kan knappast klara något ytterligare. Barnens pengar går ibland till föräldrarnas missbruk, då får vi gripa in."

- Jag frågar om invandrare klarar sig bättre än infödda svenskar, eftersom de i vissa fall kan skicka hem pengar till släktingar i landet de kommer ifrån?
Svar;
"De flesta invandrare kommer från en stark familjekultur, de röker inte, dricker inte alkohol och har starka familjeband. de klarar sig många gånger bättre. Där lever man med andra typer av problem".

- Köper svenskfödda familjer alkohol och tobak för pengarna?
Svar:
Nej, inte generellt. Men det finns barn som far illa i familjer där de vuxna har både en eller flera missbruksproblem. Familjer som inte klarar att ordna sin ekonomi, att sköta sin familj. Där kan barnen leva i stor utsatthet och reell fattigdom, och vi får då gripa in och se till att pengarna fördelas rätt, också till barnen.

- Har vi många missbrukare som har ekonomiskt bistånd  i Vimmerby?
Svar:
Just nu ett 50-tal. Vi ser att minskade resurser riskerar fler placeringar på institution. Kan vi jobba förebyggande i tidig ålder, från exempelvis övre tonåren eller de första vuxenåren så har vi noterade lyckade resultat, där vi kunnat hjälpa dem till att bli fria från sina beroenden; droger, tabletter, spel eller andra beroenden.

Hittar vi missbrukare med försörjningsstöd  också bland invandrare i Vimmerby?
Svar:
Nej, vi har ingen registrerad hos oss.

- Har vi hemlösa eller uteliggare i Vimmerby?
Svar:
Nej, ingen är hemlös i Vimmerby kommun. Vi har ett bra samarbete med Vimarhem och boendeenheten så alla har en bostad.

Resonemanget fortsätter och vi bokar nytt möte till februari. Omsorgsnämndens verksamhet, men gamla socialnämnden, har stor budgetpåverkan och det är viktigt att vi tar rätt beslut för att få bästa möjliga verksamhet.
Jag känner att man har stor kompetens i verksamheten, man kan sin sak och man arbetar planerat och metodiskt. Det känns tryggt inför fortsättningen.
För att återknyta till inledningen; begreppet barnfattigdom är relativt, men också komplext.
är man per definition fattig om man inte kan köpa en Fjällrävenjacka för 3.000 utan får köpa en märkeslös jacka för 500 kronor? Eller om man inte kan köpa en jacka alls? Är man fattig om man inte kan göra allt det "medelsvensson" kan?
Kan vi kalla det "utanförskap", vilket jag själv tycker passar bättre eftersom utanförskapet oftast bottnar i uppkomna problem i familjen?
Långvarig arbetslöshet, missbruk, sjukdom kan skapa utanförskap och det drabbar i allra högsta grad barnen. Det ställer stora krav på de vuxna; man får avstå, man måste välja noggrant, man får fokusera hårt på sin ekonomi.
Självklart ska barnen hållas skadeslösa men till vilken nivå? Till den nivån kamrater sätter vars nivå, som vi alla vet, kan vara enormt hög? Det klarar inte försörjningsstödet.
Arbetet med att tillse att barnen får del av försörjningsstödet är en viktig uppgift för kommunens socialförvaltning.

Problematiken är komplex. Vi ser alla utsatta barn och oftast är det barn till utsatta föräldrar; de kan vara slagna, sakna kläder, tidvis utan mat. Dessa finns givetvis också i Vimmerby. Definitionen är "socialt utsatta" och ur barnets och samhällets perspektiv är det oacceptabelt.
När barn sätts utanför ´från tidig ålder, vare sig de dbbas av mobbing, av små ekonomiska resurser, av brist på kärlek och omsorg, så mister intebara barnet sin självkänsla, utan samhället också den kapacitet barnet har för framtiden.
Jag slås av tanken om våra stora industrimän, forskare, entreprenörer hade växt upp undernärda och socialt åsidosatta med slag och sparkar hemma istället för kärlek, missbrukande föräldrar, hade de då kunnat prestera som vuxna?
Inte bara barnet blir lidande av utanförskapet, utan också hela samhället. Vi måste ta tillvara alla resurser hos varje enskild människa, och varje människa ska ha rätt till utveckling av sin egen kapacitet,  så i min värld får inte far och mors myndighet över sina egna barn innebära att barnen blir satt utanför. Samhället måste gripa in.
Ju mer man resonerar i frågan, ju mer ser man utanförskapets konsekvenser.

Nyckeln, den viktigaste enskilda faktorn, är jobb. Jobb direkt efter utbildning men också jobb direkt efter gymnasiet, direkt efter invandringen. Jobb ger möjlighet till självförverkligande, som politiker måste vi skapa oändligt med möjligheter åt människor därför måste vi slå vakt om friheten, valfriheten, friheten att välja själv.
Det är viktigt att politiken skapar förutsättningar så att jobben kan bli fler.
Det är det viktigaste att jobba med just nu, det mest konkreta.
Även i en liten kommun som Vimmerby.