Idag tycker Alf Wesik i Vimmerby Tidnings ledare att organisationen på torget i Vimmerby luktar Sovjet lång väg.
Att han reagerar så här sju år efter att ordningen med anbudsgivning på servering igångsattes ska jag inte kommentera. Men att han inte förstår varför kanske beror på att han inte är insatt i de kommersiella villkor som råder på torget.
Skälet till att anbudsgivningen för sju år sedan skulle gälla en glasskiosk, en restaurang (en ostförsäljning (!) som Wesik pratar om har aldrig någonsin varit aktuellt) var att annars hade inga anbud kommit in.
Näringen ansåg att torget inte bär fler restauranger än en enda, då man också satsade på uteserveringar i de fasta näringarna runt omkring. Samma gällde cafe'. Pusselbitarna Wesik försöker hitta i historien är inte ens relevanta i sammanhanget, men de duger givetvis som historiebeskrivning om hur generationer i Vimmerby har velat förändra sitt torg, från bilparkering till mötesplats.
Årets torgdesign har förutsättningar, även om en foodcourt hade varit det bästa. Men en foodcourt fick ingen politisk majoritet. Nu blev det ett sommartorg och ett salutorg.
På sommartorget är det livfullt om kvällarna nu med mycket folk.
Det är salutorget, den övre delen, som är utmaningen. Och det kan ta tid innan man kan få ett salutorg riktigt etablerat. Nu har kommunen skapat förutsättningar för att så kan ske.
Jag håller med Wesik om att det är svagt att Vimmerby Kommun inte kan skriva den här typen av enkla avtal. Detta är också framfört och det finns anledning för kommunstyrelsen att återigen ta upp frågan om att säkerställa korrekt avtalsskrivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar