Bra bokslut. Nu fokus på nya lösningar!

På tisdag presenteras bokslutet 2012 för kommunstyrelsen och sannolikt blir man mycket nöjda. Plus 44 miljoner kronor.

Men det innehåller två överraskningar jämfört med budget:

-          Ett osedvanligt stort överskott i finansen på 26 Mnkr, där AFA-pengar (återbetalning av  tidigare inbetalade sjukförsäkringspengar) står för den största delen.

-          Det stora underskottet i gamla socialnämndens verksamhet på 18,5 Mnkr.

Man kan givetvis undra om vi inte har förmåga att budgetera, men AFA-pengarna var okända vid budgettillfället, åtminstone för mig, och att förutspå placeringar inom socialen är värre än att spå väder.

Nämnderna går 21 Mnkr back, och det betyder att det finns avvikelser mot budget i vår verksamhet. Så även om vik är nöjda med plusset längst ned, så har vi ett stort arbete att göra i verksamheten. Det känns skönt att ledningsgruppen idag är ett kollektiv som hjälps åt, det behövs samlade krafter.

Kunde vi förutspå de ökade sociala kostnaderna i budgetarbetet?

Man kan vara självkritisk och säga: om ni tar bort den förebyggande verksamheten så blir det fler placeringar. Och det ligger en del i den kritiken, som vi givetvis måste ta till oss.

Nu är inte förebyggande arbete hela lösningen, men sannolikt har det en stor påverkan. Med bra förebyggande arbete kan man vända en trend hos en människa eller familj, eller åtminstone stoppa upp den, fördröja den eller få den att ta en annan riktning. Att försöka lösa det mesta på hemmaplan är avsevärt billigare än placeringar. Vi måste därför öka fokuseringen på förebyggande och vi har knappast tid att vänta på budgeten 2014 utan måste ta tag i det direkt. Socialnämnden och dess förvaltning arbetar sedan en tid intensivt med frågan.

Men en annan del av sanningen är att placeringar ibland är helt nödvändiga. Vimmerby kommun har fått flera inflyttade familjer (utöver de vi redan har bosatta här) med sådana problem att omhändertaganden och placeringar blivit akuta.

Det är naturligtvis anmärkningsvärt om andra kommuner i sin tur hyr lägenheter i Vimmerby åt sina behövande, och därmed också överlåter hela den sociala kostnaden på oss. Så har faktiskt skett i ett fall där den andra kommunen hyrde första månaden för att därefter släppa över kostnaden på Vimmerby. Självklart uppmärksammar vi detta och tar kontakt med den aktuella kommunen. Men då är redan ansvaret hos oss…

Det kanske låter krasst och hårt men tittar men skarpt på siffror i en resultaträkning så ser man avvikelser och vill ta tag i dem. Ser man till det humana är det givetvis bra att det finns hyresvärdar som också hyr ut till socialt behövande, som inte klarar betala sin egen hyra. De ska också ha någonstans att bo. Men det skulle inte hålla i längden om inte kommunerna solidariskt tar hand om sina egna medborgare, utan ordnar boenden åt dem i andra kommuner.

I Vimmerby finns inga hemlösa. Det finns inga barnfamiljer som vräks från sin bostad på grund av sociala problem. Det finns inga barn som inte får socialbidrag enligt riksnormen – dock finns det givetvis föräldrar som använder barnens pengar till missbruk och egen konsumtion och det gör att barnen kan bli socialt utsatta, självklart.

Den gamla socialnämndens verksamhet är en stor utmaning och därför har jag gjort ett antal lyssnarresor i verksamheten, och fler blir det. Problemet är väl att jag inte har den grundkompetens som krävs för att analysera professionellt. Jag får utgå från den bild jag ser, det jag hör och analysera med lite sunt förnuft i botten. Och jag måste säga, med ovan reservation: jag kan inte se att något i systemet är direkt fel, att medarbetarna jobbar fel, är oengagerade eller överbemannade. Det jag ser är ett hundraprocentigt engagemang för att hitta lösningar på våra problem och därför har jag stort förtroende för att förvaltningen och nämnden ska hitta långvarigt hållbara lösningar.

Fokus måste vara på att få ned antalet placeringar på institution, att få ut hjälpen i lokalsamhället i tidigt skede och att ha väldigt nära samverkan. Samverkan finns idag vid sammanträdesbordet, men hur mycket verkstad blir det av det? Det är en fråga som sysselsatt mig.

Räcker det till exempel med en kurator på varje skola eller behövs det också andra resurser? Jag tänker väcka frågan om placering av sociala handläggare, dagtid och heltid, på Vimar, AL och Gymnasiet. Lärare måste få tid till undervisning, elever vars liv och familj är i harmoni måste få möjlighet att tillgodogöra sig studierna, och de barn som saknar balansen måste få hjälp tidigt.

I vissa fall räcker kuratorn inte till. I vissa fall är det egentligen en social handläggare som behövs för att med barnets hjälp ringa in hela familjens problem och komma tidigt in.
Det är inte alldeles självklart att socialnämnden ska budgetera hela kostnaden.  Som jag ser det är det till gagn också för skolan. Jag ska väcka frågan om ett tydligare samarbete social-skola, ett samarbete som inte bara är möten utan också handgriplig verkstad ute i verksamheterna.

 För mig finns det ett antal fokusfrågor just nu. Som ni förstår finns det tusen och en uppgifter för en styrelseordförande i konglomeratet Vimmerby kommun med 1.300 anställda, men det är också bra för uppgifterna hänger som ballonger i taket och man kan lätt identifiera och plocka ned en och en.

En ballong som nu är nere är givetvis nya demens- och äldreboendet. Vi har följt arbetet en tid och nu blir det ännu viktigare när det blir skarpt läge.

En annan ballong som jag ska plocka ned till kommunstyrelsen inom kort är frågan om den kommunala maten. På tisdag får vi ”kostutredningen” presenterad på kommunstyrelsen och där  får vi ett bra utredningsmaterial som beslutsunderlag.

För egen del ska jag försöka räkna på ”så många tillagningskök som möjligt”, där vi väger in kvalité i vid bemärkelse, men också transporter och givetvis ekonomi.

Nästa steg i processen är att komma närmare ”lokalt producerat”. I dag betyder det ungefär 60 mils omkrets och jag tror inte att det är så gemene man tolkar begreppet. Men problemet är logistiken. De mindre lokalproducerande livsmedelsproducenterna klarar inte alltid leveranssäkerheten till en så stor verksamhet som kommunen. Detta måste vi finna lösningar på. Vi måste också hitta sätt att slippa köpa baslivsmedel från hela världen, om det finns producerat nära oss. Det kan vara en större nöt att knäcka men jag har lärt mig att det mesta går.

Summa summarum: stort fokus nu är sociala kostnader, vård och omsorgsboende och kommunens matproduktion.
Men med den erfarenhet jag skaffat mig vet jag att ett par ballonger lossnar av sig själv och träffar en i huvudet när man minst anar det.
Tur att de flesta är mjuka…