Att kroka arm med Astrid Lindgren

I veckan hade vi  styrelsemöte i Astrid Lindgrens Näs.
Och det är tydligt hur bolaget nu rustar för sin stora satsning på Astrid Lindgrens Trädgårdar.
På mötet presenterades en intern utredning som gjorts om framtidsfrågor, relationer och visioner.
Vi i styrelsen fick anledning att fördjupa oss lite också i Astrid Lindgrens Näs historia.
Själv reflekterar jag över – i princip varje gång jag är ute på Näs – vilken potential denna ”företeelse” utgör för Vimmerby kommun.
Vi har barndomshemmet inom vår kommungräns och det är fullständigt omöjligt för någon att flytta det till ett gärde utanför Stockholm, som man nu gjorde med Hultsfredsfestivalen.
Vad som än händer med Näs, med Astrid Lindgrens Värld, med framtida generationers förhållande till Astrid Lindgren – platsen för hennes födelse, barndom och ungdom är och förblir Vimmerby.
Då vill jag säga; det är inget man sätter in på banken och förvaltar i något mörkt hörn.
Nej, det är något allt fler vill utforska, allt fler vill ha tillgängligt, allt fler vill sätta in i sitt sammanhang. Över generationsgränserna.

Är det då inte självklart att kommunen måste se till att detta utvecklas i allt större ringar, så att alla i kommunen, i regionen kan få del av denna utveckling för med sig?

Näs kommer nu in i en ny fas i sin utveckling. Det etablerade Astrid Lindgrens Näs ska - också - bli Astrid Lindgrens Trädgårdar, kompletteras med ett mer lättkonsumerat besöksmål om uttrycket tillåts, en utökad upplevelse för en allt större målgrupp. En utveckling som kommer att komma alla till del genom ett ökat besöksantal året runt.

Jag tror väldigt mycket på denna satsning. Det styrelsen nu måste göra är att fokusera på marknad och på hur man når potentiella besökare, jämsides naturligtvis med att bygga med så hög kvalité och med så hög attraktionskraft som möjligt.
De rekryteringar som bolaget gjort nyligen pekar mot att man plockar människor ur branschens elitserie. Det känns mycket bra.

Jag är stolt över hur sammanhållen politiken i kommunen är nu rörande Astrid Lindgren-frågorna. Jag har förstått att Astrid Lindgrens familj fått ta emot mycket orättfärdigt i den allmänna debatt som uppstod vid köpet av Astrid Lindgrens Värld. Det är tragiskt att en allmän, bred folklig debatt kan resultera i detta. Men på något sätt blir detta oundvikligt i en så stor fråga som det var lokalt, där också insändarutrymme i lokaltidningar redigeras mycket sparsamt. Många uttryckte inte saklighet, tyvärr.
Inte desto mindre är det ett faktum att debatten skapade sår hos familjemedlemmarna.

Att familjemedlemmarna, trots dessa sår, ändå väljer att satsa i vår kommunen är i mina ögon fantastiskt.

Vi ser att Saltkråkan infriar sina löften om investeringar och vi ser hur familjen Eriksson på Näs tillmötesgår vår önskan om att omgärda deras sommarviste med en besöksträdgård (bara det!).
Och dessutom deltar aktivt i idéarbete och styrelsearbete i Näs.

Familjen hade kunnat sagt nej utan att någon kunnat klandra dem.
Men de väljer att läka såren med att infira sina löften, att öka investeringarna och att åter bjuda in Vimmerbyborna och kommunen till samarbete.
Det är till och med så att när ALV gör, i myndighetsögon, ett fel och får straffavgift på grund av "likhet inför lagen", så tar man det rakt av och fortsätter jobba framåt. Som ex-entreprenör besitter jag tyvärr inte själv de egenskaperna.
Jag hade blivit ordentligt sur om jag satsar 100-tals miljoner kronor i en kommun och ändå får straffavgift för jag missar att skicka in ett antal papper för bygglov på en p-plats. Även om regelverket säger att jag ska det och tjänstemännen/nämnden inte gör fel.
Målmedvetenheten hos ALV överskuggar detta, det är enda förklaringen. Och det hedrar dom.

Familjen kan välja att lägga sina ekonomiska medel på annat. Någon annanstans.  För familjen som förvaltar Astrids arv är möjligheterna oändliga. Man väljer ändå Vimmerby, Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för detta. Och samtidigt känna en stor förpliktelse att vi i Vimmerby måste möta upp! Jag tror vi kan hjälpa till att vidmakthålla bra relationer, genom att kollektivt öka vår samarbetsförmåga i hela kommunen. Och också investera, jämsides med familjen, i upplevelsen av Astrid Lindgrens Vimmerby. Krokar vi arm här blir effekten makalös!

Vi måste se till att ge AL-satsningarna nödvändigt stöd, göra det som står i vår makt på rätt sätt, och samverka/samordna/samarbeta och gärna också vara proaktiva.

Hur städad är vår stad? Har vi tillräckligt med papperskorgar, blommor, parksoffor? Är våra infarter attraktiva, hur ser Vimmerby ut i besökarnas ögon? Är affärerna öppna? Ska vi kroka arm på riktigt så måste vi se till att intrycken av kommunen och oss som bor här är bra.
Allt vi gör för besökarna, gör vi ju också för oss själva! Vackra Vimmerby är lika mycket för oss som för besökarna. Det handlar inte om Astrid Lindgrens-turister ELLER oss som bor här. Det handlar om turister OCH oss som bor här. Allt som görs för turisterna görs också för oss. Vi har nytta av allt.

Det känns som vi börjar kroka arm, som vi når en allt större insikt om hur stor betydelse satsningarna kring Astrid Lindgren har för Vimmerby kommuns utveckling. Det påverkar våra vägar, vår järnväg, vår inflyttning, vår möjlighet att leverera bra välfärdstjänster. I förlängningen våra möjligheter att ha en bra skola, omsorg och - ja, till och med snöröjning.
Besöksningen omsätter nära 500 Mnkr i kommunen och genererar nära 500 årsarbeten. Ganska stor industri redan nu!

Krokar vi arm på riktigt – handel, näringsliv, kommun, myndigheter, Astrid Lindgren-företagen, övrig besöksnäring, regionförbund, lässtyrelse, trafikverk  -  kan den här utvecklingen skapa en mycket ljus framtid inte bara för vår kommun utan också för regionen runt oss.

Två tankeväckare i veckan plus exempel från Australien

Exempel från två möten i veckan:

1. Framtidskommissionens sekreterare Jesper Strömbäck, professor i Sundsvall, berättade om kommissionens arbete på Fredensborg.

2. Länets kommunalråd, landshövding, landstingets ordförande, trafikstyrelsens ordförande, arbetsförmedlingens ansvariga för norra och södra länet samt Johan Uhlin, en av cheferna på Scania i Oskarshamn träffades för att prata om länets arbetslöshet på Badholmen i Oskarsham

1. Framtidskommissionen: Fyra utmaningar urskiljer sig; Sveriges demografiska utveckling, Integration-jämställdhet-demokrati, Hållbar tillväxt och Rättvisa-sammanhållning.

Man ser att medellivslängden kommer att fortsätta öka till 2050 då mannen är 87 år och kvinnan 89 år. Vi ser att man är 29 år innan 75 procent av årskullen är i arbete. Utsträckt ungdoms- och skoltid och en väldigt utsträckt pensionärstid.
Försörjningskvoten (när en person försörjer en annan är kvoten 1,0) är idag 0,71.

År 2050 kommer den att vara 0,92. Allt färre ska försörja allt fler när var fjärde svensk är pensionär år 2050.

Jag är född 1953, dvs fyller 60 år i år. Jag tror att pensionsåldern har ändrats innan jag fyller 65 år. Jag tror, precis som Reinfeldt spekulerade i fjol, att pensionsåldern behöver bli minst 70 år för att människor i framtiden ska få en tillräckligt lång period av arbete. Om man börjar jobba vid 29 års ålder blir det ändå bara 40 års arbetsperiod. Våra föräldrar hade närmare 50 års arbetsperiod.

Framtiden innebär också väldigt mycket folk i storstaden och få på landsbygden. Företagen flyttar dit kompetensen finns och kompetensen flyttar dit företagen finns. Ska glesbygden leva kvar måste statliga regleringar in. Det räcker inte med skatteutjämning. Jobb för lågutbildade kommer att finnas överallt, men blir allt färre i antal.
I glesbygdsstäderna finns det väldigt många gamla och därför finns det också många jobb inom vård och omsorg, då behovet av välfärdstjänster ökar.
Hur ska vi kunna skapa tillväxt i hela landet om urbaniseringen fortsätter?

Jag funderade givetvis på vår egen kommun Vimmerby medan jag lyssnade på Jesper Strömbäck. Det är faktiskt bra att vi inte är beroende av en jätteindustri med 2000 jobb (som Scania i Oskarshamn), även om det just nu är bra med alla jobb där.
Hellre då 2000 jobb fördelade i en mängd småföretag.
Det är bra att vi har vår besöksnäring där bara Astrid Lindgrens Värld har 150 helårsjobb (över 400 sommartid). Och den näringen växer med 20 procent om året.
Det är bra att vi har en livsmedelsproduktion; just den produktionen behöver inte ligga i storstaden men det kommer en tid då Vimmerbys stora företag kommer att ropa på kompetens och vår räddning är då en snabb tågförbindelse mot tillväxtregionen Linköping.
När jag får fundera så har Vimmerby jämfört med andra, inte en dålig sits ändå. Vi har möjlighet att öka antalet småföretag och vi har en stor potential i besöksnäringen. Ser vi bara till att hindren för småföretagens tillväxt tas bort, att det finns mark att bygga på, att det finns bra dagis och skola och föreningsliv tror jag vi kan lyckas hålla emot.

2. Det andra mötet i veckan, om arbetslösheten, blev dels en självrannsakan över hur bra/dåliga vi är på att arbeta med inflyttning och arbetsmarknadspolitik, dels en fundering kring arbetsförmedlingens roll.

Arbetsmarknadspolitiken är statens ansvar men vi kan ändå göra en hel del i kommunerna.
Viktigt nu att den nya arbetsmarknadsenheten i Vimmerby får del av arbetsförmedlingens pengar, för att skapa praktikplatser, lärlingsplatser, utbildning, fortbildning etc.

Några tankar som föll på plats:

- Vimmerby kommun måste snabbt själva få fram praktikplatser.

- Ledningsgruppen bör skyndsamt vaska i verksamheterna för att ta fram praktikplatser.

- Det kommer en satsning på yrkesintroduktion där det blir gynnsamt att anställa helt nyutbildade. En bra möjlighet för kommunen att återbesätta tjänster.
- Ökat fokus på inflyttning. Vi måste ha "sälj&marknadsföring" i den kommunala organisationen. Vem kontaktar exempelvis alla besökare i ALV sommartid?
- Kommunala sommarjobbare kan "lappa bilar" på ALV:s parkering med budskap om kommunens fördelar.
- Kan vi använda kommunala sommarjobbare som kan kontakta alla utflyttade per telefon för djupintervjuer?

- Om det är svårt att få folk att flytta in - hur kan vi då bättre hantera orsakerna till att man flyttar ut? Här kan också sommarjobbare intervjua utflyttare och samla fakta för analys.

- Hur får vi utlandsfödda att starta företag? Hur får vi ut dem på praktikplatser?

Arbetsmarknadsminister Hillivi Engström (M) (på tal om Arbetsförmedlingens roll) är nu i Australien, förhoppningsvis studerar hon landets utmärkta och effektiva arbetsmarknadspolitik.
Den är bland annat följande:
1) Arbetsförmedlingen konkurrensutsätts, flera företag och organisationer arbetar med att förmedla arbete. En av de mest framgångsrika är Frälsningsarmén. Det finns inget ideologiskt i detta, bara "best praktice".
2) Med varje arbetslös följer en peng.
3) Det är den arbetslöse själv som väljer vem/vilka som ska jobba med hans/hennes fall. Betalning till förmedlaren sker inte förrän resultat uppnåtts, dvs jobb erhållits.
4) Ju längre tid arbetslösheten varat, alternativt ju längre man är från arbetsmarknaden, ju högre peng har man med sig vilket gör det mer intressant för förmedlarna att arbeta med just den personen.

Därefter kan vi plussa på en lärlingsverksamhet som inte bygger på mycket skola och lite lärlingstid utan tvärtom, mycket lärlingstid och lite skola där företaget är basen.
Då tror jag vi har kommit en längre bit på väg än vi är idag.
Hoppas Hillivi Engström studerar upplägget i Australien mycket noga.

Inför budgetarbetet...

Just nu arbetar tjänstemännen fram budgetunderlaget för 2014-2015.

Politikerna ska få en lista på alla krav och önskningar som framställts hitills och när väl Allians och opposition samlat sig, kommer det säkert mer till den listan.

Jag kan meddela att den redan överskrider gränsen för tillgängliga medel.
Så det blir det som politiken är till för; att prioritera.
Eftersom vi har 2-årsbudget och vårt nya Resursfördelningssystem tar undan ca 60 procent av budgeten finns det inte så mycket mer att bråka om.
Vi har visserligen ökat med 11 personer i fjol som ger oss ca 450.000 kronor ytterligare i skatteintäkter och 2014 får vi också ta del av mer pengar i det kommunala utjämningssystsmet. (Vimmerby kommer att få en bit över 10 Mnkr mer än tidigare ur det systemet. )
Men det är ändå pengar som inte räcker så långt.

Vad är era heliga kor? Vad kan ni ge oss för förhandsbesked redan nu? Vad vill ni prioritera?

Kommunchefens frågor riktades till kommunstyrelsens ledamöter förra mötet och svaren var nog inte glasklara. En omgörning av kostsystemet lyckades Alliansen få fram, oppostionen pratade friskvård till kommunanställda.

Mina personliga synpunkter, som jag har en känsla av att Alliansen stöder, är:

-          Vi ska räkna bort 2 %, dvs ca 15 Mnkr, som vi måste ha i överskott enligt statens balanskrav, per år i budgetperioden.

-          Vi ska räkna bort ytterligare 1,5 %, eller 10 Mnkr, per år i budgetperioden, som vi behöver som en pott ifall att vi samtidigt får både fler barn i barnomsorg och skola samt äldre inom omsorgen. För om alla grupper ökar i antal (vilket sannolikt också ger befolkningsökning) då måste Resursfördelningssystemet tillföras mer pengar.

-         Vi måste fortsätta effektivisera verksamheterna, framförallt administrativt. För detta behöver vi a) samverka med andra och b) en rejäl fiberutbyggnad som möjliggör ökad implementering av IT som stöd.

-          VI behöver öka vår satsning inom infrastruktur och landsbygds-  och stadsplanering, vilket börjar med att vi gör en ny Översiktsplan (klar i december) för Vimmerby centralort samt implementerar de lokala utvecklingsplaner som nu tas fram genom Vuxenskolans/Astrid Lindgrens Leaders försorg.

-          Besöksnäringen måste få tillgång till en förbättrad infrastruktur  både inom kommunen som i regionen (järnvägar och riksvägar).

-          Efter några år av intensiva investeringar med lånade pengar, måste vi fokusera på överskott i driften som oavkortat ska gå till amorteringar. "Budgetlojaliteten" måste vara stark i verksamheterna så att överskott verkligen presteras. Konsolidering blir viktigt kommande år.

-          Vi måste, samtidigt med effektiviseringarna, utveckla hela vår organisation så Vimmerby kommer betraktas som en mycket bra och attraktiv arbetsgivare, en bra och attraktiv näringslivskommun och en bra och attraktiv kommun att leva i. Då krävs att idéarbetet hålls högt, att ledningsgrupp tar kollektivt ansvar för hela kommunen och att politiken är tydlig och håller fast i sina planer och målsättningar.

Jag känner mig mycket trygg i det arbetet idag. Kommunchefen och hennes ledningsgrupp tar tydliga steg framåt och vi märker en bra stringens, ett bra fokus under ett fortsatt gott humör och driv. Mycket bra.

I politiken har Alliansen ett bra samarbete känns det som och oppositionen har mycket god information och kan utveckla sin egen politik.

Men alla har vi ett gemensamt problem: rekryteringen av nya politiker går trögt, politiska ungdomsförbund existerar inte i kommunen och förnyelsen blir därmed ett ansvar för politiker allt högre upp i åldrarna.
Visserligen är vi allt piggare och vi klarar allt mer högt upp i åren. Men det är blandningen vi behöver; unga och gamla, män och kvinnor men också fler invandrare och själv kan jag tycka, också fler företagare i politiken.

Revisions- och Demokratiberedningen funderar nu på att minska antalet ledamöter i fullmäktige från 49 till 41. Kanske man också funderar på antalet ledamöter i nämnderna.

Jag tror att det är tvunget att en minskning sker, samtidigt med att partierna försöker kompensera av saknaden av ungdomsförbund/unga politiker med att lyssna extra noga på de ungdomsröster som hörs.

Jag hoppas att skolan kan öppna upp för politiken mer, och inte ha en alltför restriktiv hållning. Hur många politiker besöker lektionerna i samhällskunskap, hur många politiker syns i skolans värld, hur många debatter hålls?

Över hela landet tror jag att politikens ökade närvaro i skolmiljön på gymnasiet skulle innebära fler yngre människor i politiken.

 

Om man inget gör, så gör man aldrig fel...

Bara den som inte gör något kan säga att han aldrig gör något fel.

Någon klok person har myntat uttrycket och precis som alla typer av ordstäv skapar detta också tankar.

Säkert blir det ett och annat fel när man arbetar med politik också.
När vi nu börjar om med kylmaten kan man kanske tycka att det var fel satsning, om än i syfte att det skulle bli bättre.
Men jag vägrar tycka att det var fel att bygga om och bygga nytt centralkök på Vimarskolan, och samtidigt  införa kylmat.
Ändå tillhör jag de som vill ändra.

Innan kylmaten hade vi ett system som lagade varm mat.

Köket fick sedan snabbt portionsförpacka maten och köra den varm ut till exempelvis hemtjänstens brukare. Max två timmar fick maten varmhållas och tidspressen innebar problem. Det ledde till att halvfabrikat användes, processad mat som man ibland inte riktigt visste vad den innehöll.
Med kylmatsystemet skedde en förbättring, dels av kvalitén på tillagningen, dels att den gjordes från grunden.

Det systemet fungerar fortfarande och det är det bästa när man lagar mat till brukare som får sin mat genom hemtjänsten, d.v.s.  levererad hem till kylskåpet via ett transportsystem.

Det man också gjorde var att lägga ned alla tillagningskök (utom Tuna) och tänkte att man skulle nå stordriftsfördelar om alla fick kylmat, dessutom slippa halvfabrikaten och stressen. Man var också så klok att man behöll köken någorlunda intakta, de revs inte ut.
Efter de två år som gått vet vi nu att man överbelastade centralköket och medarbetarna rejält.
Man fick dessutom ett stort svinn eftersom rester av maten inte kunde återanvändas. Man tappade flexibilitet och individuella lösningar ute i mottagningsköken och man tappade ”matlagningsglädje”.
Det vi gör nu är att vi bygger på kylmaten med ett decentraliserat tillagningsystem, som innebär att man lagar mat på plats i stort stor utsträckning som möjligt och att maten som lagas enbart är till dem som köket tjänar; skola, särskilt boende eller kanske förskola.

Vi lagar alltså maten på plats, till de som finns alldeles i närheten och de kan få sin mat varm. Det är en stor skillnad mot systemet innan kylmaten. Fortfarande mat tillagad från grunden, men med möjlighet  att hantera maten på plats. Det minskar svinnet betydligt, det möjliggör att man kan ta hand om rester, mängdberäkna bättre och jobba mer utifrån hur många som ska äta varje dag, ja till och med bedömma mängden gäster dagen innan.

Det höjer också arbetsglädjen hos de som lagar maten, det sänker stressen och det möjliggör fortsatt olika menyer för skola och äldreomsorg. Tacopaj kan man undvika i äldreboendet på Vidala och ta isteband istället, så att säga.
Jag tror vi är på rätt väg, vi tar maten till barn och gamla ett steg vidare.
När det visar sig att det egentligen inte kostar mer, utan sannolikt mindre är det isig en paradox.

Frågor har uppkommit på vägen:

Kan man få baka sitt bröd i barnomsorgen? I princip ja, det är i vilket fall som helst möjligt.
Får förskolorna egna kök? Vi ska göra en bedömning från fall till fall. I tätorten har den nya förskolan ett mottagningskök men det går att konvertera till tillagningskök med en mindre tillbyggnad. Annars ligger den verksamheten så nära centralköket att det går att köra varm mat dit. Förskolor ute i tätorterna får man granska från fall till fall.
Får det nya särskilda boendet på Circusplatsen tillagningsskök? Här är det ritat mottagningsskök i alla delar, men också detta boende ligger så nära centralköket att man kan välja mellan att köra varm mat dit eller att köra en huvudkomponent ur kylmatssystemet.  Det Alliansen sagt i sitt förslag är att vi vill ha tillagningskök ”så långt möjligt” och det innebär i vilket fall att varje förskola, skola och äldreboende ska diskuteras innan beslut tas.
Vidala i Södra Vi finns dock med bland de kök vi vill återskapa till tillagningsskök.

Både kvalité och ekonomiska aspekter måste vägas in. Just därför vill vi systematiskt införa det nya kostsystemet som bygger på lagad mat på plats och inköp av närproducerat så långt möjligt.
Jag ser framför mig en fortsatt konvertering nu fram till sommaren 2014 då jag hoppas att kostsystemet så långt möjligt är konverterat.
Nu hoppas vi att också de kommunala facken ska se fördelarna, jag tror att personalen i kommunens olika kök är positiva till förändringen.

En vecka på jobbet var länge sedan jag skrev.m
Förutom presidiet i måndags och kommunstyrelsens sammanträde i tisdags då vi också fick Astrid Lindgrens Världs framtidsplaner i detalj så var maten på tapeten i tisdags kväll då jag var på middag på residenset i Kalmar,  hos landshövding Stefan Carlsson med fru Eva, tillsammans med Konungen och Drottningen.
En fantastisk måltid som  väntat, men det var också extra trevligt att få konversera Drottningen vid kaffet. Jag råkade hamna precis vid henne och landshövdingen, (nåja...jag tog några extra kliv fram och tog mig en plats vid kaffebordet ...)  och jag konstaterade att Drottningens stora intresse för äldreomsorg och demensvård var stort.
Men vi pratade också Vimmerby och Astrid Lindgren och Drottningen berättade om möten hon haft med Astrid. Riksdagsman Anders Andersson, (KD) Järnforsen fanns också intill och han fick tillfälle att förklara hur Hultsfredsfestivalen överlevt.

Snabbt hem dagen efter och vidare mot Motala och träff med ett 15-tal kommunalråd i vårt nätverk. Här blev det också mat…

Nåja,  det blev pimpelfiske på sjön Juttern idag söndag , några kilometer promenad på isen och en hel del borrande i samband med det.

Så lite motion blir det också.

I väntan på trygghetsboendet...

Min mor fyller 94 denna månad.

Efter en fallolycka och en kort vistelse på sjukhuset i Västervik kom hon till korttidsboendet Granebo i Vimmerby i veckan.

-          Här var ju riktigt fint!

Sa hon. Hon som sagt att hon aldrig vill flytta från villan, hon som, givetvis i kraft av sin ålder och sina minnesbilder från förr, har en annan bild av äldreomsorgen än den som råder idag.

Det var verkligen roligt att se mammas reaktion. Hon var nöjd.

Granebo är en av Vimmerbys alla pärlor inom omsorgen och upplägget är sådant att här får man vistas under uppsikt, mellan exempelvis sjukhusvård och hemmaboende. Klarar hon att larma själv, hur tryggt är det hemma för en 94-åring som ramlar då och då? Hur går det med toalettbesöken? Det tar man reda på på Granebo.

Jag är i alla fall glad över att det var så trivsamt på Granebo och att mamma tyckte det också.

Ja nu är äldreomsorgen på tapeten på många plan i kommunen. Vi bygger ett nytt särskilt boende på Cirkusplatsen om allt går vägen, och Vimarhem utreder förutsättningarna för ett nytt Trygghetsboende.

Överallt där jag kommer, både i den kommunala verksamheten bland medarbetare och bland pensionärer i exempelvis Pensionärsrådet, så ropar man på trygghetsboende.

Vimmerby är i stort behov och jag hoppas att vi i kommunen kan förverkliga ett sådant.

Granen är ett fantastiskt boende och det är inget konstigt att det är 150 i kö till de drygt 60 lägenheterna. Maten, som lagas i centralköket men där Granens kök lägger den viktiga sista handen, får bara beröm. Lokalerna är bra, personal och brukare trivs.

Helt klart behöver vi ett Granen till och det kommer jag politiskt att kämpa för.

Flera Lyssnarresor har jag gjort sedan sist, båda på socialen. Jag ska inte vidare redogöra för dem här men min kunskapsbas växer. I takt med den insikten om att jobben betyder allt. Arbetslöshet leder till problem som kommunen till slut får ta.

Staten har ansvaret men ibland fungerar det inte. Landstinget har ansvaret för psykvården men där har man en tid tittat sig i naveln och landstingets psykiatri är det enskilt största klagomålen från sociala handläggare i Vimmerby kommun.

Istället för att slå sig för bröstet utanför Vimmerby Hälsocentral borde ledande landstingspolitiker i kommunen ta sig en tid på hur psykiatrin fungerar i samspelet med kommunen. Eller riktigare: hur det inte alls fungerar utan kommunen får ta både arbetet och kostnaderna.

När jag ändå är igång kan samma politiker ta ett studiebesök på gamla Svanen, landstingsfastigheten på sjukhusområdet som gränsar mot Taxi-korsningen. En tom, ödslig lokal som man skulle kunna sälja till kommunen och där kunde vi bygga ett nytt vård- och omsorgsboende i framtiden.

Kanske lämpligt för landstingsmajoriteten att fundera över, när man firat färdigt sitt överskott. Det skulle vara att tillmötesgå kommunens behov.

Lokala näringslivets kraft

Vimmerby kommuns näringsliv har hittills klarat sig bra!

Peppar peppar… 2013 beskrivs ju som djupdalen i lågkonjunkturen och ska man döma av börsen, som ligger sex månader före i regel så bör konjunkturvändningen komma senast i augusti-september. Börsen går ju som tåget just nu.

I Vimmerby är vi välsignade med en bra livsmedelsindustri; Åbro, Arla, Frödinge och Håkans Glada Grisar, Skäfshults ägg med flera. Alla drar sitt strå till stacken och Åbro är väl den stjärna som lyser klarast nu med sin stora utbyggnad och kapacitetsökning. Ska bli roligt att följa bryggeriet och deras exportexpansion över världen åren framöver!

Arla lyser också starkt, allt mer pengar satsas i Vimmerby och på min önskelista står att Arla lokaliserar hit fler av sina verksamheter; förpackningar exempelvis, eller administration.

Frödinge har haft det tufft några år, men det sägs att man är på väg att vända och att man ser fram emot 2013. Ska boka ett besök där under våren och lyssna av. Stämmer ryktet att man nu ökar igen så är det ju väldigt roligt.

Håkan har byggt nytt slakteri på gården och de Glada Utegrisarna skapar nya jobb. Håkan är bara ett exempel på matentreprenörer på landsbygden som kan växa i Vimmerby kommun. Här har också Astrid Lindgrens Världs matsatsning bidragit.

Skanska husproduktion ”Bo Klok”  i  Gullringen tuffar på. Där har det tagit ny fart med nya innovativa moduler som kan fortsätta skapa jobb i Gullringen.

Ljunghälls satsar utomlands men också i Södra Vi. Fortlöpande investeringar i miljonklassen gör att man ser Södra Vi-fabriken intakt långt in i framtiden.

All småindustri i Vimmerby fungerar också bra. Också Storebro fick en lösning även om ett 50-tal jobb försvann. Jobb som kan komma tillbaka om Storebro lyckats i sina utvecklingssatsningar.

Vi ska heller inte glömma bort att väldigt många i Vimmerby kommun arbetspendlar i regionen: IKEA-fabrikerna i Hultsfred har en mycket stor del arbetskraft boende i Vimmerby, Totebo Industrier i Västerviks kommun likaså, för att inte tala om Västersviks sjukhus, skattemyndigheten etc.

KLT:s satsning på stråket Västervik-Vimmerby-Hultsfred med timtrafik av bussar har lett till en förbättrad arbetspendel, till stor nytta för arbetsregionen. Den lokala arbetsmarknaden runt Vimmerby får nog betraktas som ett område med en radie av sex mil.

När vi studerar arbetslösheten ska vi veta att 92-93 procent har jobb eller studier. Givetvis är det inte nog. Kommunen är en stor arbetsgivare men kan inte skapa de privata jobben. Men vi måste fortsätta arbeta för jobbens tillkomst och det kommunen kan göra är att skapa förutsättningar för vårt näringsliv:

-          Infrastrukturen som väl utbyggd ger ökad möjlighet till arbetskraftpendling.

-          Exploateringsmark; två områden görs i ordning nu, ett ytterligare planeras.

-          Effektiv myndighetsutövning; kommunens myndighetsutövare rankades på 14:e plats i landets av de som kommit i kontakt med dem. Bra, mycket bra. Men vi kan bli ännu bättre.

-          Bra samverkan: precis som näringslivet emellan kan kommuner emellan samverka för en bättre arbetskraftsregion.

-          Bredband – nästa stora näringslivssatsning i Vimmerby är fiberutbyggnad i hela kommunen.

-          Kommunikationer; företagsfrukost, näringslivsråd, industriråd och nu Nyhetsbrev. Regelbundet ska vi kommunicera och föra dialog i förbättringsarbetet.

-          Effektiv kommunadministration och kommunal ekonomisk hushållning; näringslivet mår bra av god kommunal ekonomi, bra barnomsorg, bra skolor och bra äldreomsorg.

Vimmerby kommuns näringslivsenhet har nu fungerat i två år, först med en medarbetare och därefter med två medarbetare. Vi behöver se över om vi ska förstärka när vi behandlar budgeten för 2014-15, näringslivsarbetet måste hela tiden utvecklas och det finns hur mycket arbetsuppgifter som helst.

Slutligen:

Grattis Carolina Leijonram till att vara en av de 100 viktigaste kvinnorna i den svenska välfärden. (Tidningen Dagens Samhälle)  Jag är glad och stolt över att få jobba med dig och att du jobbar hos oss i Vimmerby kommun!

Bra bokslut. Nu fokus på nya lösningar!

På tisdag presenteras bokslutet 2012 för kommunstyrelsen och sannolikt blir man mycket nöjda. Plus 44 miljoner kronor.

Men det innehåller två överraskningar jämfört med budget:

-          Ett osedvanligt stort överskott i finansen på 26 Mnkr, där AFA-pengar (återbetalning av  tidigare inbetalade sjukförsäkringspengar) står för den största delen.

-          Det stora underskottet i gamla socialnämndens verksamhet på 18,5 Mnkr.

Man kan givetvis undra om vi inte har förmåga att budgetera, men AFA-pengarna var okända vid budgettillfället, åtminstone för mig, och att förutspå placeringar inom socialen är värre än att spå väder.

Nämnderna går 21 Mnkr back, och det betyder att det finns avvikelser mot budget i vår verksamhet. Så även om vik är nöjda med plusset längst ned, så har vi ett stort arbete att göra i verksamheten. Det känns skönt att ledningsgruppen idag är ett kollektiv som hjälps åt, det behövs samlade krafter.

Kunde vi förutspå de ökade sociala kostnaderna i budgetarbetet?

Man kan vara självkritisk och säga: om ni tar bort den förebyggande verksamheten så blir det fler placeringar. Och det ligger en del i den kritiken, som vi givetvis måste ta till oss.

Nu är inte förebyggande arbete hela lösningen, men sannolikt har det en stor påverkan. Med bra förebyggande arbete kan man vända en trend hos en människa eller familj, eller åtminstone stoppa upp den, fördröja den eller få den att ta en annan riktning. Att försöka lösa det mesta på hemmaplan är avsevärt billigare än placeringar. Vi måste därför öka fokuseringen på förebyggande och vi har knappast tid att vänta på budgeten 2014 utan måste ta tag i det direkt. Socialnämnden och dess förvaltning arbetar sedan en tid intensivt med frågan.

Men en annan del av sanningen är att placeringar ibland är helt nödvändiga. Vimmerby kommun har fått flera inflyttade familjer (utöver de vi redan har bosatta här) med sådana problem att omhändertaganden och placeringar blivit akuta.

Det är naturligtvis anmärkningsvärt om andra kommuner i sin tur hyr lägenheter i Vimmerby åt sina behövande, och därmed också överlåter hela den sociala kostnaden på oss. Så har faktiskt skett i ett fall där den andra kommunen hyrde första månaden för att därefter släppa över kostnaden på Vimmerby. Självklart uppmärksammar vi detta och tar kontakt med den aktuella kommunen. Men då är redan ansvaret hos oss…

Det kanske låter krasst och hårt men tittar men skarpt på siffror i en resultaträkning så ser man avvikelser och vill ta tag i dem. Ser man till det humana är det givetvis bra att det finns hyresvärdar som också hyr ut till socialt behövande, som inte klarar betala sin egen hyra. De ska också ha någonstans att bo. Men det skulle inte hålla i längden om inte kommunerna solidariskt tar hand om sina egna medborgare, utan ordnar boenden åt dem i andra kommuner.

I Vimmerby finns inga hemlösa. Det finns inga barnfamiljer som vräks från sin bostad på grund av sociala problem. Det finns inga barn som inte får socialbidrag enligt riksnormen – dock finns det givetvis föräldrar som använder barnens pengar till missbruk och egen konsumtion och det gör att barnen kan bli socialt utsatta, självklart.

Den gamla socialnämndens verksamhet är en stor utmaning och därför har jag gjort ett antal lyssnarresor i verksamheten, och fler blir det. Problemet är väl att jag inte har den grundkompetens som krävs för att analysera professionellt. Jag får utgå från den bild jag ser, det jag hör och analysera med lite sunt förnuft i botten. Och jag måste säga, med ovan reservation: jag kan inte se att något i systemet är direkt fel, att medarbetarna jobbar fel, är oengagerade eller överbemannade. Det jag ser är ett hundraprocentigt engagemang för att hitta lösningar på våra problem och därför har jag stort förtroende för att förvaltningen och nämnden ska hitta långvarigt hållbara lösningar.

Fokus måste vara på att få ned antalet placeringar på institution, att få ut hjälpen i lokalsamhället i tidigt skede och att ha väldigt nära samverkan. Samverkan finns idag vid sammanträdesbordet, men hur mycket verkstad blir det av det? Det är en fråga som sysselsatt mig.

Räcker det till exempel med en kurator på varje skola eller behövs det också andra resurser? Jag tänker väcka frågan om placering av sociala handläggare, dagtid och heltid, på Vimar, AL och Gymnasiet. Lärare måste få tid till undervisning, elever vars liv och familj är i harmoni måste få möjlighet att tillgodogöra sig studierna, och de barn som saknar balansen måste få hjälp tidigt.

I vissa fall räcker kuratorn inte till. I vissa fall är det egentligen en social handläggare som behövs för att med barnets hjälp ringa in hela familjens problem och komma tidigt in.
Det är inte alldeles självklart att socialnämnden ska budgetera hela kostnaden.  Som jag ser det är det till gagn också för skolan. Jag ska väcka frågan om ett tydligare samarbete social-skola, ett samarbete som inte bara är möten utan också handgriplig verkstad ute i verksamheterna.

 För mig finns det ett antal fokusfrågor just nu. Som ni förstår finns det tusen och en uppgifter för en styrelseordförande i konglomeratet Vimmerby kommun med 1.300 anställda, men det är också bra för uppgifterna hänger som ballonger i taket och man kan lätt identifiera och plocka ned en och en.

En ballong som nu är nere är givetvis nya demens- och äldreboendet. Vi har följt arbetet en tid och nu blir det ännu viktigare när det blir skarpt läge.

En annan ballong som jag ska plocka ned till kommunstyrelsen inom kort är frågan om den kommunala maten. På tisdag får vi ”kostutredningen” presenterad på kommunstyrelsen och där  får vi ett bra utredningsmaterial som beslutsunderlag.

För egen del ska jag försöka räkna på ”så många tillagningskök som möjligt”, där vi väger in kvalité i vid bemärkelse, men också transporter och givetvis ekonomi.

Nästa steg i processen är att komma närmare ”lokalt producerat”. I dag betyder det ungefär 60 mils omkrets och jag tror inte att det är så gemene man tolkar begreppet. Men problemet är logistiken. De mindre lokalproducerande livsmedelsproducenterna klarar inte alltid leveranssäkerheten till en så stor verksamhet som kommunen. Detta måste vi finna lösningar på. Vi måste också hitta sätt att slippa köpa baslivsmedel från hela världen, om det finns producerat nära oss. Det kan vara en större nöt att knäcka men jag har lärt mig att det mesta går.

Summa summarum: stort fokus nu är sociala kostnader, vård och omsorgsboende och kommunens matproduktion.
Men med den erfarenhet jag skaffat mig vet jag att ett par ballonger lossnar av sig själv och träffar en i huvudet när man minst anar det.
Tur att de flesta är mjuka…

Fortsatta studiebesök hos socialen

"Stunden här kan vara den viktigaste i livet."

Så säger en av två arbetsterapeuter och vägledningscoacher som finns på Social Rehab i Vimmerby kommun.

Som ni förstått fortsätter min Lyssnarresa i den sociala omsorgsvärlden i  kommunen och det är otroligt spännande varje gång. Det finmaskiga skyddsnät som blivit en del av den svenska modellen finns verkligen och det består inte enbart av ekonomiska bidrag, utan också av väldigt mycket självförtroendeträning, social träning och uppmuntran.
Social Rehab och Bryggan 2 fick besök av mig redan förra veckan men jag har inte hunnit summera förrän nu.

Hit kommer människor, från unga till övre medelåldern, män som kvinnor, som har försörjningsstöd, är utförsäkrade eller aldrig varit i A-kassa eller i jobb.
De är helt enkelt tvingade att gå hit eftersom de enbart lever på försörjningsstöd och behöver hjälp för att ta sig vidare.
Det är ungdomar och invandrare som ännu inte varit ute på den svenska arbetsmarknaden, och det kan vara människor som varit länge i sjukskrivning.
Lokalerna ligger i Focushuset och är mycket ändamålsenliga.  Här finns det rum för samtal, för umgänge och för att utföra det intresse man har; till hjälp finns dator, symaskiner och också viss möjlighet till snickeri.

Man väljer utifrån i vilken form man är i, och vilket intresse man har.
Hit får man komma i 7-8 veckor, inte mer. Under den tiden har man haft många vägledningssamtal och syftet är helt enkelt att få ut brukaren på arbetsmarknaden, med eller utan bidrag.
Några kan vara långt ifrån arbetsmarknaden, andra nära. De som är långt ifrån kan ha blivit apatiska, vänt på dygnet och ligger hemma i sängen halva dagen utan att ta sig vidare.  Då får de  räkna med att bli hämtade av kommunens medarbetare.
Andra kan ha nått längre på trappstegen och då kan Bryggan 2 hjälpa till att ordna praktikplats.
Det är hela tiden individuell vägledning och målet för alla inblandade är att personen ska nå arbetsmarknaden; som praktikant, som lönebidragsanställd, eller som anställd fullt betald av arbetsgivaren.

Vissa når aldrig arbetsmarknaden. Eller står långt ifrån den. Invandrarkvinnorna till exempel. Ofta får de komma  efter att mannen passerat. För många är Social Rehab guld värd och många som varit där vill gärna fortsätta hålla kontakten. Men de har väldigt svårt på arbetsmarknanden.
Ett spännande besök hos tre mycket entusiastiska och kunniga medarbetare, som lärde mig mycket om sin verksamhet. Nästa gång ska jag försöka stanna längre än 1,5 timme för jag tvingades gå när vi började prata om ”socialt företagande”. Här såg entreprenören i mig en fantastisk utmaning att ta sig an, men i min roll idag är det omöjligt.  
Men utmaningen kommer inte att försvinna. Snarare växer behovet.
”Socialt företagande” ger en hel del tillbaka till många: företagaren får jobba med en stor utmaning, att driva och sälja produkterna, medarbetaren som har sitt försörjningsstöd som lön, får testa på ett riktigt jobb och lära sig en yrkesroll, och kommunen får en perfekt sluss till meningsfull sysselsättning


START FÖR BUDGETARBETET

I veckan fick kommunstyrelsen planeringsförutsättningarna för budgeten 2014-2016. Nu startar budgetarbetet med en rejäl hemläxa på drygt 100 sidor, ”Greppet 2.0”.
Den minnesgode minns 2011 då vi genomförde en ”hearing” i plenisalen med förvaltningscheferna för att få grepp och insikt om ekonomin.
Nu har den nya ledningsgruppen tagit initiativet och taktpinnen och redan gjort Greppet 2.0, d.v.s.  samlat all info som vi behöver inför fortsättningen.
Mycket bra och jag blev väldigt glad över att se hur man nu tar initiativet i processen.
För det är tjänstemännen som ska göra det. Vi politiker ska stå för visioner, strategiska och mätbara mål som ska leda till prioriteringar.
Verksta´n fixar tjänstemännen och det känns mycket bra att man är på banan med ett så bra material.
Jag kommer tillbaka till Greppet 2.0 under våren, och också berätta om det löpande budgetarbetet.

¨Punkt och slut¨, skrev Vimmerby Tidning...

Jag tycker VT-debatten om kommunens fortbildning är bland de märkligaste mediedebatter jag úpplevt.
En slarvigt och felaktig artikel, som tidningen inte rättar utan istället berättar om felaktigheten en gång till och därefter skriver "punkt och slut" helt i den anda av makt man brukar, förgrenar sig i flera frågor:
- Ska man fortbilda offentligt anställda?
- Ska de få ha kursen på ett konferenshotell/kurshotell?
- Ska den får kosta pengar, typ 6.240 kronor per person?
- Ska kostnaden beskrivas som den faktiska eller ska vi ta med en eventuell framtida kostnad också?
- Ska utbildningsföretagets årsomsättning räknas in?
- Ska vi fortbilda kommunanställda alls? Kanske vi ska ha så dåligt utbildade medarbetare som möjligt?
- Och är kommunanställda verkligen värda en fortbildning?

En så illa underbygd "kampanj" var länge sedan jag såg och jag hoppas att tidningens redaktionschef Alf Wesik och chefredaktör Bengt Ingmarsson tar en funderare över hur fortbildningen ska fungera på den egna redaktionen. Lokaltidningen,vill ägaren,ska vara en allmän angelägenhet och den är viktig för bygden, då bör vi också kunna förmedla när vi tycker den agerar fel.
Att jag vågar skriva detta, som "kommunens högste ansvariga politiker" som tidningen beskriver  mig, undrar ni?
Ja, jag tar mig den friheten. Jag tar gärna kritik och är för det mesta glad över när man upptäcker felaktigheter som vi får chans att rätta till. Men i min uppgift ligger också att rätta till.
Jag kan omöjligt se tidningen trycka till en alldeles korrekt upphandling med taffligt utförd journalistik.

Jag var kort i min rättelse i VT i lördags.
Skälet var att jag ville de skulle publicera den snabbt, ha plats för den.
Men alla vet nog vid det här laget vilket arv vi hade att ta över.
De pensioner de tre kommuncheferna före Leijonram fick var på nära 6 Mnkr. Den sista, den till ekonomichefen, fick de tre politikerna i KS arbetsutskott ej ansvarsfrihet för. Man hade tagit beslut man inte fick.
De tre kommuncheferna la fram ett förslag på avtalspensioner på 21 Mnkr, vari deras egna också låg.
Dessa avtalspensioner lider kommunen av ytterligare några år. De ges alltrså till medarbetare som pensionerats i förtid, finns hemma och inte producerar något åt kommunen.
Som ändå får betala.

Vi ärvde också Industriavtalet, som ger industrin  lägre avloppstaxor på ca 6-7 Mnkr per år (2012), dessa tas ut skattekollektivets kassa.
Dessa avtal löper till 2018.
Vi ärvde också en andrahansuthyrning av Vimmerby Tidnings gamla tryckerifastiget, ett avtal till 2025 tror jag och detger 2012 ett underskott på 600.000.
Vi står med Karlbergsfastigheten till det facila priset på 12 Mnkr, det ska driftas även när det är tomt.
Listan kan göras längre.
Inte nog med att vi behöveruppfylla statens krav på 2 % överskott på skatteintäkten, ca 15 Mnkr, så ska vi börja vår budget med minus enligt ovan.

Som alla säkert förstår är jag ödmjuk inför den utmaning vi ställs inför, och det är tydligt att vi behöver mycket dugliga medarbetare över hela linjen i kommunen.
Det är inte en lokaltidnings uppgift att smörja kommunens maskineri. Men det är tidningen uppgift att förmedla relevanta fakta och kolla sina fakta. Det man nu slarvade med renderade flera spaltmeter med meningslös diskussion.
För vi ska väl fortbilda kommunens anställda?

Fiberutbyggnaden i Vimmerby kommun

Fiberutbyggnaden i Vimmerby kommun blir en av alla de viktiga frågor vi ska behandla i investeringsbudgeten i vår för 2014-2015.
Kommunfullmäktige tog vid sitt bredbandsbeslut att VEMAB ska äga den fiber som ska ägas offentligt och att IT-Sam är vår "förvaltning" när det gäller att arbeta fram underlag, bidrag, kalkyler etc åt VEMAB och kommunen.
Kommunfullmäktige beslöt också att sträckan Kinda-Vimmerby ska bli komplett (Horn-Vimmerby) av det skälet att kommunen kan göra effektivare investeringar och få billigare drift i sina egna nät. Den investeringen sker redan i år och den hanteras av ITSam.
Inträdet i ITSam fordrar att vi i kommunorganisationen kan arbeta mot servern i Kisa snabbt och utan  störningar.

Torsdag-fredag har jag varit på strategimöte i ITSam-direktionen, där jag nu är vice ordförande, och fick en bra genomgång av vad som är på gång.
Så prio ett, det s.k. kommunegoistiska beslutet i KF', är alltså fibern Kinda-Vimmerby. Vi får då också med oss samhällena Gullringen, Södra Vi och sannolikt också Djursdala och ett större område kring infarten till Vimmerby på väg upp mot stadshuset.

 Nästa satsning blir sannolikt ledningen från Ydre kommun, via Svinhult. Den fibern kräver bifall av alla ITSam-kommuner om vi ska få några miljoner av MSB-myndigheten (Risk och sårbarhet) som delfinansiering. De vill ha en server i Vimmerby som  backup till servern i Kisa. Sex kommuners IT-verksamhet ligger trots allt på dessa servrar.
Kommer de pengarna så blir givetvis en sådan dragning prioriterad i mina ögon. Den ledningen drar då också med sig byalag utmed vägen in mot Vimmerby, typ Rumskulla, Pelarne, Djurstorp etc.
Är man sedan i Pelarnetrakten så finns förslag att ansluta Storebro skogsvägen så att säga, och komma ut vid Tobo, istället för att dra fibern utmed riksvägen. och det ligger mycket klokt  i det förslaget.

Det vi också pratat om är att vi måste blanda ny ledningsdragning med att blåsa fiber i redan lagda rör, som ger ett större ekonomiskt överskott vid anslutning. Det innebär en del områden också i tätorterna.

Närmast nu inväntar politiken Vemabs/ITSams förslag till handlingsplan som ska läggas fram i mars. Den planen ska sedan beredas av den politiska IT-beredningen i kommunen innan kommunstyrelsen fattar sina beslut om prioritering.
Vi måste ta vara på den kraft som nu finns i byalagen som är långt framme, där görs och har gjorts ett stort arbete.

Personligen tror jag att fibern blir allt viktigare också i centralorten, även om områden med radiolänk är viktigast att täcka först.
Jag tror att vi behöver tre budgeperioder, 2014-2015, 2016-2017 och 2018-2019  innan vi har fått 90 procent täckning av fiber och höghastighetsprocessorer i kommunen.
Gissar att detta är minst 30 mnkr plus de ca 20 mnkr som redan finns investerade hos VEMAB. Gör vi investeringen klokt ska vi på sikt få tillbaka pengarna via VEMAB, men det kommer att ta ett antal år.

Det Strategimöte vi  hade,  i IT-Samdirektionen klargjorde mycket av IT-Sams roll i kommunernas IT-arbete. Tjänstemän deltog också och gav mycket bra information.
Jag är idag glad över att Vimmerby tog beslut om anslutning till IT-Sam; vi skulle aldrig klarat den här nivån med egen IT-avd. Möjligvis daglig drift, men inte verksamhetsutvecklingen.

Nu är nytt ärendehanteringssystem på gång som kommer att spara arbetstid, nytt program som kan skapa kurvor och diagram över effektiviteten i kommunens produkter (barnomsorg, skola, äldreomsorg), porogram för den sociala verksamheten såsom schemaläggning, rapportsystem etc.
För egen del letar jag kundnytta: vi ska i framtiden på vår dator kunna se om mamma Rosa fått sin promenad av hemtjänsten, hur barnet lyckas i skolan, hur all offentlig sevice fungerar.
Som anhörig ska du via personliga koder kunna läsa dig till arbetet med både dina barn och dina gamla föräldrar.
Veckans IT-Sammöte väckte stort hopp om att IT-Sam ska kunna lotsa Vimmerby kommun till en modern IT-kommun.

Fattigdom - i Vimmerby...?

Uppdrag Gransknings TV-reportage om barnfattigdomen upplevde jag som mycket positivt. En annan sida presenterades,
Även om det var ledsamt för Rädda Barnen, vars stora arbete inte ska bedömas utifrån kampanjen om barnfattigdomen.
Det som är bra är att ordet barnfattigdom får en relation till den absoluta definitionen "fattigdom".
Att som Bris visa ett utsvultet barn i Afrika i samma text som barnfattigdom i Sverige gagnar inte saken.
Inte heller att som Majblommekommittén sprida information som man vet innehåller "metodfel".
Barnfattigdom definieras i svenska Rädda Barnens kampanj som "när pengarna inte räcker till" medan man i världen i övrigt definierar barnfattigdom som barnarbete, hög barnadödlighet, utebliven skolgång, undernäring och kraftig undervikt för att ta några exempel.
Det är en väsentlig skillnad på definitioner. Men när vanligt folk tolkkar ordet fattigdom så blir bilden "de svältande barnen i Afrika". Och det var också tydligen reklammakarnas bild.
Men det är inte den verkliga bilden av barnen i Sverige.
Tyvärr fick Rädda Barnens kampanj politiker, flest till vänster men även i Alliansen, att tro att 250.000 barn var reellt "fattiga" i Sverige.
Det skulle ge 10 procent av totala antalet barn under 19 år.

Om Vimmerby kommun har 15.000 invånare, och 25 procent är barn, skulle vi ha cirka 3.750 barn (under 19 år) och 10 procent av dem, 375 stycken, skulle definieras som fattiga, dvs vara i barnarbete, hungersnöd, underviktiga, inte få skolgång etc.
Jag förstår att Janne Josefsson gick igång på detta. Jag beklagar bara mig själv över att jag inte är mer kritisk när jag hör sådana här siffror kopplade till sådana starka begrepp. Nu skadas både organisationen och de barn man annars arbetar så energiskt för. Jag hoppas att människor ska se det som ett olycksfall i arbetet för barnorganisationerna behövs verkligen.

Men hur ser det ut i Vimmerby kommun då? Har barn pengar till skolresan, till hamburgaren på MacDonalds, etc?
Svaret är faktiskt att kommunens medarbetare inom den sociala sektorn säger att det finns barn som inte har det. Deras familjer är inte fattiga i reell bemärkelse, men barnen har ändå inte pengar i tillräcklig utsträckning.
Jag har gjort flera besök inom Individ- och Familjeomsorgen (IFO) och fler ska det bli. I veckan kom resonemanget givetvis att handla om hur "fattiga" folk var i Vimmerby kommun,.

Jag ska skicka med några svar på frågor jag ställde vid besöket:
- 2 vuxna och 2 barn (7 och 11 år gamla) får i socialbidrag 11.950 kronor rent i månaden totalt (= riksnormen, d.v.s det minsta lagliga beloppet).
Då är deras hyra betald som max får uppgå till 4.750 kronor. Pengarna ska räcka till livsmedel, kläder, skor, fritid, lek, hygien, försäkringar samt givetvis livsmedel men också till förbrukningsvaror, dagstidningar, TV-licens, telefon. Beträffande. pengar som är dedicerade till barnens "lek och fritid" så är summan 406:-/månad för 7-åringen och 450:-/månad för 11-åringen. Det åligger alltså föräldrarna att tillse att det finns pengar till lunch på skolresan.
Gör dom det?
Svar från medarbetare inom socialen:
"Det kanske ser mycket ut, men det är svårt att leva någon längre tid på den här summan. Två månaden klarar man det, knappast någon längre tid. Man ska då veta att man innan är helt ren; man har fått göra sig av med tillgångar och man kan knappast klara något ytterligare. Barnens pengar går ibland till föräldrarnas missbruk, då får vi gripa in."

- Jag frågar om invandrare klarar sig bättre än infödda svenskar, eftersom de i vissa fall kan skicka hem pengar till släktingar i landet de kommer ifrån?
Svar;
"De flesta invandrare kommer från en stark familjekultur, de röker inte, dricker inte alkohol och har starka familjeband. de klarar sig många gånger bättre. Där lever man med andra typer av problem".

- Köper svenskfödda familjer alkohol och tobak för pengarna?
Svar:
Nej, inte generellt. Men det finns barn som far illa i familjer där de vuxna har både en eller flera missbruksproblem. Familjer som inte klarar att ordna sin ekonomi, att sköta sin familj. Där kan barnen leva i stor utsatthet och reell fattigdom, och vi får då gripa in och se till att pengarna fördelas rätt, också till barnen.

- Har vi många missbrukare som har ekonomiskt bistånd  i Vimmerby?
Svar:
Just nu ett 50-tal. Vi ser att minskade resurser riskerar fler placeringar på institution. Kan vi jobba förebyggande i tidig ålder, från exempelvis övre tonåren eller de första vuxenåren så har vi noterade lyckade resultat, där vi kunnat hjälpa dem till att bli fria från sina beroenden; droger, tabletter, spel eller andra beroenden.

Hittar vi missbrukare med försörjningsstöd  också bland invandrare i Vimmerby?
Svar:
Nej, vi har ingen registrerad hos oss.

- Har vi hemlösa eller uteliggare i Vimmerby?
Svar:
Nej, ingen är hemlös i Vimmerby kommun. Vi har ett bra samarbete med Vimarhem och boendeenheten så alla har en bostad.

Resonemanget fortsätter och vi bokar nytt möte till februari. Omsorgsnämndens verksamhet, men gamla socialnämnden, har stor budgetpåverkan och det är viktigt att vi tar rätt beslut för att få bästa möjliga verksamhet.
Jag känner att man har stor kompetens i verksamheten, man kan sin sak och man arbetar planerat och metodiskt. Det känns tryggt inför fortsättningen.
För att återknyta till inledningen; begreppet barnfattigdom är relativt, men också komplext.
är man per definition fattig om man inte kan köpa en Fjällrävenjacka för 3.000 utan får köpa en märkeslös jacka för 500 kronor? Eller om man inte kan köpa en jacka alls? Är man fattig om man inte kan göra allt det "medelsvensson" kan?
Kan vi kalla det "utanförskap", vilket jag själv tycker passar bättre eftersom utanförskapet oftast bottnar i uppkomna problem i familjen?
Långvarig arbetslöshet, missbruk, sjukdom kan skapa utanförskap och det drabbar i allra högsta grad barnen. Det ställer stora krav på de vuxna; man får avstå, man måste välja noggrant, man får fokusera hårt på sin ekonomi.
Självklart ska barnen hållas skadeslösa men till vilken nivå? Till den nivån kamrater sätter vars nivå, som vi alla vet, kan vara enormt hög? Det klarar inte försörjningsstödet.
Arbetet med att tillse att barnen får del av försörjningsstödet är en viktig uppgift för kommunens socialförvaltning.

Problematiken är komplex. Vi ser alla utsatta barn och oftast är det barn till utsatta föräldrar; de kan vara slagna, sakna kläder, tidvis utan mat. Dessa finns givetvis också i Vimmerby. Definitionen är "socialt utsatta" och ur barnets och samhällets perspektiv är det oacceptabelt.
När barn sätts utanför ´från tidig ålder, vare sig de dbbas av mobbing, av små ekonomiska resurser, av brist på kärlek och omsorg, så mister intebara barnet sin självkänsla, utan samhället också den kapacitet barnet har för framtiden.
Jag slås av tanken om våra stora industrimän, forskare, entreprenörer hade växt upp undernärda och socialt åsidosatta med slag och sparkar hemma istället för kärlek, missbrukande föräldrar, hade de då kunnat prestera som vuxna?
Inte bara barnet blir lidande av utanförskapet, utan också hela samhället. Vi måste ta tillvara alla resurser hos varje enskild människa, och varje människa ska ha rätt till utveckling av sin egen kapacitet,  så i min värld får inte far och mors myndighet över sina egna barn innebära att barnen blir satt utanför. Samhället måste gripa in.
Ju mer man resonerar i frågan, ju mer ser man utanförskapets konsekvenser.

Nyckeln, den viktigaste enskilda faktorn, är jobb. Jobb direkt efter utbildning men också jobb direkt efter gymnasiet, direkt efter invandringen. Jobb ger möjlighet till självförverkligande, som politiker måste vi skapa oändligt med möjligheter åt människor därför måste vi slå vakt om friheten, valfriheten, friheten att välja själv.
Det är viktigt att politiken skapar förutsättningar så att jobben kan bli fler.
Det är det viktigaste att jobba med just nu, det mest konkreta.
Även i en liten kommun som Vimmerby.

Utgivaransvar Vimmerby Tidning?

Alf Wesik ger idag i Vimmerby Tidning svar på mitt blogginlägg i söndags, som i sin tur var svar på hans ledare i lördags.
Vi arbetar numera i var sitt medium.
Jag försöker dock svara i det medium som publicerar, men eftersom Wesik inte tillämpar den principen behöver ju inga andra heller göra det.
Det finns dock några skillnader mellan Wesik och mig, när det gäller att ansvara för var sin publikation:

    1. Wesik skriver att han svarar i sin tidning under utgivaransvar och etiska spelregler. Där är han inte sanningsenlig. Både utgivaransvaret (lagstadgat) och de etiska spelreglerna (överenskommelsen) anger att man ska ange källan (upphovsrätten) till sina uppgifter. Det gör inte Wesik, han skriver ”sociala medier” som källa. Skulle jag skriva så så skulle jag källan jag uppgav, ”Vimmerby Tidnings ledare”, omnämnas som ”en ledare i en papperstidning på jordklotet”. Det är oerhört sorgligt att Wesik och Vimmerby Tidning har den policyn, som nära nog monopolist i Vimmerby, att inte ange de källor man citerar ur. I vilket fall är det inte att ta utgivaransvar och arbeta efter etiska regler.

    2. Wesiks generaliseringar över kostnaderna för Astrid Lindgrens Näs styrelsemöten är missvisande. OM de kostar mer än de kommunala bolagens möten beror det sannolikt inte på val av möteslokaler, snarare på att kommunfullmäktige valt att besätta flera posterna med externa ledamöter, som har högre arvode än politikerna.  Jag till exempel, har inget styrelsearvode alls. Han skriver att en måltidsnota för tre i styrelsen kostade 1200 kronor. Det var sju som åt för 1200 kronor. Portionskostnaden blev naturligt då mindre. Alla betalade sin dryck ur egen ficka. Nämndes det? Nej. Det är inte självklart att jag eller VD:N på Näs väljer att låta folk betala för sin egen dryck, men vi är väldigt restriktiva med representationen.

3.  Wesik jämför bolagsresultaten i Wemab och i Näs. VD:n på Näs, Kjell-Åke Hansson har i det avsnittet en gång sagt:  
” Att jämföra mellan WEMAB och KALN är ungefär lika relevant som att jämföra de två statliga aktiebolagen LKAB och Kungliga Operan AB.  LKAB, vars uppgift är att handla med råvaror, gör en vinst 2012 på cirkus 3,3 miljarder. Kungliga Operan AB, vars huvuduppgift är att bevara ett kulturarv, skulle gå back med knappt 500 miljoner - om dom inte fick statligt stöd på cirka 430 Mnkr. Ändå anses båda bolagen fullgöra sina uppgifter enligt sina olika uppdrag.”

Faktum är ju detta: ”Demokratibranschen” i Vimmerby har ju beslutat att Näs fyller en viktig funktion, att bolaget ska utvecklas och att bolaget tillför kommunen stort värde. Detta kan Wesik givetvis kritisera. Men det gör han inte. Han vidhåller att Näs är viktigt för kommunen men att det ska skötas på annat sätt, trots att bolaget i sin branschjämförelse sköts alldeles utmärkt och med mycket gott resultat. Wemab bör jämföras med andra energibolag, Vimmerby Tidning bör jämföras med andra tidningar.  I sammanhanget berömmer Wesik WEMABs styrelse, ledning och medarbetare. Jag instämmer i denna hyllning. De gör ett strålande jobb och har också stark kommunal uppbackning genom borgensåtaganden. Jag vill också rikta det berömmet till Näs styrelse, ledning och medarbetare, ni gör ett strålande jobb och har nått fantastiska resultat.

När Wesik gör denna jämförelse så slås en retorisk vurpa som jag vill göra läsarna uppmärksamma på: om vi har tio sorters filmjölk i affärens kyldiskar och sätter dit en elfte sort, och skriver ”Den hälsosamma filmjölken” – vad säger då detta om de tio sorter som redan står där? Jo, hjärnan läser in att de tio befintliga sorterna inte är hälsosamma. Så blir det, utan att vara sanning i en enda stavelse. Det är givetvis ett retoriskt trick som medarbetarna på Näs får fundera över; på vad sätt har man skött sitt uppdrag som föranleder Vimmerby Tidnings ledare att tillskriva att man misskött sig i jämförelse med Wemab?

Wesik hänvisar till ägardirektivet. Ja, det fanns röster i styrelsen för att vi inte ska ha med ett lönsamhetskrav i direktivet. Jag ansåg att vi skulle det. Det var ett misstag eftersom tidningen tror att ledningens första uppgift är att få Näs lönsamt. Det blir i så fall en nedläggning för det går inte i dagsläget. Precis som Astrid Lindgrens Värld då hade varit nedlagt om den principen fått råda. Hade vi ångrat vår dåliga uthållighet då? Mitt motiv för lönsamhetskravet var att det alltid ska vara närvarande i ledningens och styrelsens arbete. Det ska alltid finnas med i all bolagsverksamhet. Det betyder att man strävar dit, inte att man alltid når målet.

4. Wesik anger att han negligerar sociala medger för att de innehåller ”hot, ej rumsrena förslag”. Man får i intryck av att just detta sociala media, denna blogg, ingår i den kategorin. Det protesterar jag givetvis emot.

5. Wesik tror att bolagets studieresa till Danmark utgör enbart ett styrelsemöte. Att möten läggs på residenset i Växjö för att det skulle vara en dyrare möteslokal. Att det läggs möten på Björkbacken för att jag är ägare därav. I samtliga fall är det olyckliga insinuationer, som om det verkligen fanns ett utgivaransvar bör rättas. Möteslokalen i Växjö var gratis. Ordföranden bor där. Möteslokalen på Björkbacken var gratis om jag inte missminner mig och ej vald eller förhandlad av mig. (Han är duktig VD:n på att pruta…). Skälen till möteslokaler vad att det var mest praktiskt då och totalkostnaden minst. Under min tid i Näs har jag identifierat många egenskaper hos dess VD. En är att han å bolagets vägnar är mycket snål…

Jag tvekar inte om, som jag sagt tidigare, att tidningens offentliga frontpersoner chefredaktör Bengt Ingemarsson och redaktionschef och ledarskribenten Alf Wesik vill Vimmerby gott. Vi arbetar egentligen i samma styrka, i samma lag för kommunens bästa och det är jag tacksam för. Åtskilliga gånger har jag också framfört det fantastiska att vi har en egen lokaltidning, till stor nytta.

Uppgiften är att granska oss. Jag är säker på att man hittar fel. Vi vore inte människor här i stadshuset eller på Näs om vi inte gjorde fel. Det ska tidningen ta reda på. Genom att hela tiden ”störa” oss med frågor och undersökningar fyller tidningen sin uppgift, och vi får en chans att bli bättre. Det ligger i dynamiken. Kommunen är inte betjänt av en ja-sägande tidning, och tidningens och dess ägare är inte betjänt av en ja-sägande kommunledning. (Därav torde tidningen kanske ha nått att lära av den här historien också.)

Men det är viktigt att debatten kan föras på lika villkor, och så länge den förs i olika media, så länge VT har som princip att inte citera bloggar, så bidrar man inte till en gemensam spelplan. Man bidrar till populistiska anonyma insändare med mängder av felaktigheter.

Det är till förfång för tidningens läsare och medborgarna i kommunen. Hade det varit på annat sätt hade man kunnat läsa detta inlägg i VT.

Nu sprids det istället säkert på Facebook och de sociala medier som VT ser som en konkurrent. Världen har utvecklats. Vi försöker hänga med.

PS. Läs ursprunget i VT:s ledare i lördags, mitt svar nedan i söndags, Wesiks svar på insändarsidan i VT idag.