Socialen blir allt mer trimmad

Budgetarbetet i Vimmerby kommun går in i slutfasen. Majoriteten samlas nu för de sista mötena innan fullmäktiges återremiss ska behandlas av kommunstyrelsen den 2 juni.

Det finns idag ingen tvekan i att vi ska nå 39 Mnkr i besparing och intäktsförstärkningar sammantaget. Det kommer att lägga grunden till ett positivt resultat redan 2016, och ett växande sådant 2017 och 2018.

Samtidigt amorterar kommunen minst 15 Mnkr årligen och amorteringar på den gemensamma kommunkoncernskulden skickas också in från Vemab och Vimarhem. Med det kraftfulla åtgärdspaket majoriteten lägger kommer Vimmerby kommun att snabbt återställa förluståren.

Några viktiga frågor följer dock:

Hur går det med socialens underskott kommande år?

Hur går det med kostnadsökningarna inom äldreomsorgen?

Fortsätter IT-kostnaderna öka?

För att börja med det sistnämnda; den nationella undersökningen ”Kommit” visar på en radikal och dramatisk ökning av IT-kostnaderna de senaste fem åren i hela den offentliga sektorn. Jag tror att vi kan vänta oss en fortsatt generell ökning, även om vi i Vimmerby kommun ska väga varje uppkommet  IT-behov på guldvåg.

Det viktigaste är dock; kan vi hämta hem de ökade IT-kostnaderna i effektiviseringar i verksamheten. I administration är det nog givet, men innovationer kommer att komma inom äldreomsorgen. Där finns potential att hämta hem IT-investeringar i en både förbättrad och billigare verksamhet. Just denna utveckling är en viktig uppgift för Itsam att följa.

När det gäller äldreomsorgen hade vi ett underskott på 11 Mnkr under 2014. Årets tre första kvartal visar på ett fortsatt underskott på ca 9 Mnkr för 2015.

Intressant fråga här är; är äldreomsorgen underbudgeterad eller är vi ineffektiva?

Förvaltningen har gjort en jämförelse (siffrorna från juli 2014) med kommunerna Eksjö, Hultsfred, Kinda, Oskarshamn, Tranås och Västervik, samt jämfört med länet och riket i stort,  som presenterades på kommunstyrelsen i veckan. Noteras ska att i Kindas samtliga siffror ingår inte hemsjukvård, medan det gör det i Eksjös siffror.

Äldreomsorgens kostnad per invånare är lägst i Kinda med 11.998 kronor per invånare medan Vimmerby har näst lägst kostnad, 12.373. Högst ligger Eksjö på 14.084 kronor/invånare.

Även när det gäller jämförelsen kostnad per invånare över 65 år, så ligger Kinda lägst och Vimmerby näst lägst (51.552 Kr/inv). Hemtjänsten jämförs också och här är de stora skillnaderna. Kinda ligger så lågt som 11.355 kr/invånare över 65 år, Vimmerby på 22.632 kr och högst ligger Eksjö på 26.018 kr/inv. Men Vimmerby ligger näst högst så här finns potential till lägre kostnader, samtliga övriga kommuner ligger under eller mycket under Vimmerbys kostnad.

Vård- och omsorgsboendet ligger Vimmerby som väntat lägst, vi hade kvar Eken vid mätningen, men här kommer kostnaden att öka nu i och med de nya boendena.

Vimmerbys äldreomsorg sticker inte ut på något sätt, undantaget hemtjänsten något, så att kostnaderna ökar beror till allra största delen på ett ökat behov. Vi får helt enkelt fler äldre, man blir äldre och därmed kommer också ökat vårdbehov. Vi måste ha ekonomisk kraft att budgetera för detta kommande år.

Hur går det då med de skenande kostnaderna inom IFO. Jo, de fortsätter sticka ut men trenden är bruten. Vi kan idag se att stigningen inte längre sker och sannolikt kommer ett brott nedåt under hösten. De förebyggande instanserna ska ge allt större effekt, och en dyr placering försvinner i höst. Samtidigt ökar antalet anmälningar, men tillgången på egen personal, egna hemmaplanslösningar avgör kostnaderna. Jämfört med våra grannkommuner är det bara Tranås och Eksjö som har högre kostnader än Vimmerby, alla övriga lägre kostnad per inv. Vi ligger över länssnitt och snittet i riket. Om vi då jämför med liknande kommuner som Vimmerby, exempelvis Höör, Säffle, Skurup, Söderköping, Gällivare, Vårdgårda och Vaggeryd så ligger vi rejält över deras kostnad fortfarande. Men vi får glädjas över att de budgetförstärkningar som gjordes inför 2014 börjar ge resultat, kompetens kan rekryteras till arbetet. 

Nu gäller det att hålla i trenden, öka samverkan med skola, föreningsliv, landsting och polis för att gemensamt få ned missförhållanden som kostar kommunen stora pengar och skapar stort lidande hos enskilda individer.
Men Vimmerby är inte ensamt...

Igår lördag kunde vi notera en stor artikel i Vimmerby Tidning där Kinda kommun tar in ”konsulter” för 250.000 kronor i månaden för att klara socialförvaltningens ökade inflöde av anmälningar om barn/vuxna som far illa.

Kindas socialnämnd gick med 8 Mnkr i underskott 2014, i år pekar det mot ett fortsatt underskott, dock lägre.

Noterbart är, att tidigare både ledarskribent och insändare i tidningen, tror att det är verksamhetens fel att kostnaderna växer, snarare än att behoven ökar.

Socialnämnder i hela Sverige har detta problem. Den lag som kom i juni i fjol, som kräver att barnutredningar ska handläggas av utbildade socionomer, har skapat ett stort rekryteringsproblem.

Det innebär att bemanningsföretag (konsulter kallas de för i tidningen) måste tas in för att följa lagkravet när inga söker de ordinaie jobbben.

I Vimmerby har socialförvaltningen sedan några år tillbaka sakta men säkert byggt upp kompetensen, rekryterat framgångsrikt både handläggare och familjehem, Det är glädjande att nämndens strategi håller. Men samtidigt vet vi inget om morgondagen i något avseende.

Nu kommer istället fokus att riktas mot äldreomsorgen som växer i behov, både inom hemsjukvård, hemtjänst och vårdboende.

...på skärmen ser jag min kropp genomlysas

Jag är helt sängliggande.

Har legat så sedan den komplicerade njurstensoperationen för en vecka sedan.
Nej, jag fick inte vara kvar på sjukhuset utan åkte hem direkt.
Rakt över min säng hemma i Vimmerby är en scanner fäst i taket. Bredvid sitter en bildskärm och jag har en bildskärm på väggen också.

Det plingar till:

-          God morgon Micael, hur känns det idag?

Jag tittar på skärmen. Det är kirurgen som opererade mig, hon är mer än lovligt pigg tycker jag…

-          Jo tack, känner lite smärta när jag rör mig…

Hon hummar och säger rappt:

-          Ligg still en stund ska jag scanna av dig.

Scannern i taket surrar till och på skärmen ser jag min kropp genomlysas. Förstoring efter förstoring klickar hon fram innan hon kommer till den opererade njuren. Jo, där ser också jag den nya urinledaren i nanomaterial.  Fin, liknar en åder. Puls och blodtryck tas, hjärta, lungor, ådror scannas av samtidigt. Värden kommer upp på skärmen i snabb följd, alla med två decimaler, jag hinner knappt läsa dem. Har blivit så skumögd...

-          Det ser bra ut så här långt, jag tar med mig filmen för närmare granskning. Är det något du önskar?

-          Nej, inte annat än att jag vill vara på benen, svarade jag lite tjurigt.

-          Det är du i övermorgon, gaska upp dig nu, vila läker som du vet.

Nej, jag är inte sjuk. För närvarande i alla fall. Ovan beskrivna skulle kunna vara ett digitalt läkarbesök år 2034, kanske tidigare ändå. Vid den tiden bedrivs den allra mesta sjukvården i hemmet, och sjukhusen används endast för operationer. Även det mesta av intensivvården som bedrevs på sjukhus 2014 bedrivs i hemmet.

För kommunens hemsjukvård är det revolutionerande. Mängder av timmar på ensliga vägar i landsbygden har sparats in och distriktssköterskorna sitter vid sina datorer och scannar sina patienter, en del bara för blodtrycket, andra för vård efter operation.

Låt oss gå tio år tillbaka i tiden, året är 2004. Vi bläddrar i den populärvetenskapliga tidskriften Forskning & Framsteg och hittar följande artikel om framtidens sjukvård. Man skriver att så här kommer det att se ut om tio år, d.v.s. 2014:

”Enligt en färsk utredning från Landstingsförbundet och Kommunförbundet, Utvecklingen i svensk hälso- och sjukvård - en redovisning av hur sjukvården använder sina resurser, har Sverige den äldsta befolkningen i EU. Drygt 5 procent av invånarna är över 80 år. De flesta andra EU-länderna ligger på 3-4 procent. Samtidigt pekar befolkningsutvecklingen de närmaste tio åren på att antalet människor som är 85 år och äldre blir fler. Det innebär ett större tryck på vården. Och naturligtvis ökade kostnader. I dag går närmare 70 procent av kostnaderna i vården till personer över 65 år.

Ökningen av antalet äldre, tillsammans med personalbrist och galopperande kostnader, gör att många sneglar på möjligheten att förlägga vården till hemmen.

-  Andelen vård och omsorg i hemmen ökar. Med allt fler pensionärer, rekryteringsproblem inom vården och högre förväntad medellivslängd kommer tekniska stöd att behövas alltmer, säger Anita Kemlén vid Carelink, en medlemsorganisation för landsting, regioner, kommuner och privata vårdföretag.

Anita Kemlén har god överblick över behovet av vård och omsorg i Sverige, och hon pekar ut flera olika trender som talar för mer vård i hemmen och i vår närmiljö.

- Vi har som individer generellt sett bättre kunskaper om olika sjukdomar, vilket ökar valmöjligheterna för vård. Numera finns också ett bättre teknikstöd för att underlätta vård utanför institutionerna. Människor väljer allt oftare att vårdas och behandlas i hemmet om det går. Det blir också vanligare att man vill vara i den trygga hemmamiljön när livets slut närmar sig, säger hon.

Denna utveckling bygger inte i så stor utsträckning på ny teknik. Det gör däremot många av förhoppningarna kring framtidens hemsjukvård. Det handlar bland annat om system för att mäta, registrera och övervaka, exempelvis sensorer som kontrollerar olika hälsotillstånd och kroppsliga funktioner. I en del försök överförs dessa uppgifter till sjukhus och specialister via tele- och datorkommunikation.  (Källa: Forskning & Framsteg 5/2004)”

Man kan givetvis undra varför det inte gått fortare inom hemsjukvården, eftersom man redan 2004 hade teknikstöd.

Sannolikt är det den svaga länken ”bredband” som är orsaken till att utvecklingen stannat upp. Hur skulle man kunna ordna en digital hemsjukvård enbart mobilt? När nu fiber byggs i hela landet kommer min lilla framtidsnovell inledningsvis inte vara så utopisk.

Jag tror att Vimmerbys fibersatsning kommer att vara avgörande för att Vimmerby kommun ska ta klivet in i ”Informationssamhället 3.0”, och kunna klara mycket av sin hemsjukvård också på landsbygden i framtiden. Jag är mycket glad över det tydliga stöd (m), (s), (kd) och (fp) gav investeringen så vi kunde göra en rivstart, inte minst för landsbygdens skull.

På tal om framtiden. Hinner ni så titta på Vinnovas (Sveriges Innovationsmyndighet) lilla framtidsfilm (bara ca 5 min lång) som visserligen är ett år gammal men som ändå är rykande aktuell.

Den tar upp fyra viktiga strategiska områden i framtiden:

1.       Hållbara, attraktiva städer.  (För Vimmerbys del är arbetet påbörjat med nytt kraftvärmeverk, Vackra Vimmerby, med mera))

2.       Framtidens hälsa o sjukvård. (Med fiber skapas möjligheter inom hemsjukvården.)

3.       Kontinuerlig produktutveckling i näringslivet.

4.       Informationssamhället 3.0. (Också här ska Vimmerby ligga långt framme.)

Varsågod, här är länken till Vinnovas lilla framtidsfilm: http://www.youtube.com/watch?v=qZVd9OXm4cs

Med dessa små framtidsfunderingar får jag önska alla ett fortsatt Gott Nytt År och en trevlig Trettondag Jul!

Också en "Dr. Phil" ingår i det förebyggande arbetet

Jag har träffat Vimmerby kommuns Dr. Phil.

Han sitter på stadshusets socialkontor och har ansvar för familjerätten.
Jag har varit på ny Lyssnarresa och nu krävs en förklaring förstår jag.
Som ni alla vet som läser denna blogg har Vimmerby kommun skenande sociala kostnader. Ca 12 Mnkr i underskott mot budget prognostiseras  för helåret 2013 för placeringar bland annat. ”Placeringar” sker i regel på tre sätt; i kommunalt anslutna familjehem, genom familjehemsföretag eller direkt på institutioner. Kostnaderna stiger i motsvarande grad, från 440 kronor per dag (13.200 per barn per månad)  i kommunens familjehem till kanske 3000-5.000 per dag ( 90.000-150.000/månad) på institution.
Var kommer familjerätten in då?  Jo, väldigt, väldigt tidigt. Och i detta tidiga skede kan man göra skillnad, både vad avser den rent humana hjälpen till den krassa ekonomin.

När två människor i relation, som sambo eller gifta, och med gemensamma barn får problem kan man vända sig till socialkontoret i kommunen. Där kommer man i kontakt med Familjerätten som inleder ”samarbetssamtal”. Det är helt frivilligt men det finns vinster för paret att hämta om man deltar. Det är ingen terapeutisk rådgivning, ingen psykologi i egentlig mening utan kommunens enda motiv är att se till att barnet/barnen juridiskt och humant skyddas i en trasslig parrelation, som är på väg att brytas upp.

Men det är klart, det går inte bara att förmedla de krassa familjerättsliga faktum som finns rörande ekonomi, vårdnadsfrågor, barnens livslånga rättighet till båda sina föräldrar etc, utan att komma in på relationsfrågan.
Det är två handläggare som deltar, varje samtal kan ta 1,5 timm och antalet samtal kan ske fem-tio gånger med samma familj innan allt lagts på plats. Ibland blir skilsmässan av, ibland inte.
Kopplingen till kommunens ekonomi då? I Vimmerby kommun görs 2-3 samarbetssamtal i veckan. Det håller ned antalet vårdnadsutredningar och på så sätt minskar arbetsbördan. Den stora vinsten ligger givetvis på det mänskliga planet, men det är människor problem i allmänhet som driver kommunens sociala kostnader.
Familjerätten med samarbetssamtalen och familjehemsutredningar samt rekryteringar,  är en del  i det förebyggande arbete som socialnämnden nu satsar på.
Familjerätten är så mycket mer;  många juridiska hanteringar, adoptionsfrågor, faderskapsutredningar etc. Men jag tyckte att samarbetssamtalen var värt att fokusera på.  Ett strålande exempel på det offentligas insatser  ”i det tysta”, allt i mening att hjälpa medborgarna komma framåt.

Ja, Lyssnarresan gick denna gång till ett samtalsbord med socionomer och socialpedagoger  inom familjearbetet. Här ingår också att utreda familjer som kan vara lämpliga familjehem för placeringar inom kommunen. Vi har 22 sådana familjer i Vimmerby idag plus två jourfamiljer som behövs vid akuta ärenden.  Självklart kan inte alla placeras i familjehem, eller i konsultledda företagsorganiserade behandlingsfamiljer, utan flera måste placeras på institution av sjukdomsskäl.

Men här är nyckeln till en billigare och i många fall bättre placering. När familjehemmet utretts och godkänts så får man en placering och en ersättning. Ersättningen är dock inte avgörande, utan det är den humana insats man gör för en annan människa som är behållningen. Och relationen blir oftast mycket stark och livslång.
Vimmerby kommun behöver fler familjehem. Det hjälper oss till en både bättre och billigare placering, vi får mer för de kommunala pengarna och personligen tror jag, med all respekt för institutionerna, att en familjehemsplacering är bättre också för den placerade om familjehemmet har rätt förutsättningar.
Nu satsar socialnämnden på förebyggande över hela linjen och familjeteamet ska  både få mer utbildning och bli fler. 
Det kommer ändå att ta tid innan vi får ned kostnaderna.

Backar man tillbaka och finner grunderna så handlar det om jobb. När människor blir arbetslösa tappar man fotfästet. Problem uppstår, kanske droger, som tas in i relationen. Den skakar, det blir sjukskrivningar och så småningom totalt utanförskap. Under hela förloppet far barnen illa. Till slut brister allt och det värsta händer; familjen splittras i alla sina delar.

Jag tror så här:

1.       Vi måste ha en bra kommunal jobbpolitik, dock med fortsatt hushållning med skattemedel. Det ska inte vara frågan om skattesubventioner till enskilda företag, utan mer kratta manegen, ordna förutsättningar, ha bra attityder och hjälpa till.

2.       Vi måste ha en stark arbetsförmedling. Den måste ha hjälp av kommunala resurser och därför skapar vi Arbetsmarknadsenheten, dit Arbetsförmedlingen måste kanalisera sina stödpengar.

3.       Vi måste ha en bra och tidig social stödfunktion, fånga upp familjerna tidigt, hålla vacklande familjer under armarna så de kan resa sig och hitta en modell att klara sig genom krisen. Här planeras nu också Familjecentralen i samarbete med landstinget som jag tror mycket på.

4.       Vi måste politiskt förstå vad som är en kommuns arbetsuppgift; det är att vara kommun.  Det betyder att omsorg om gamla och barn och skola kommer i första hand. Det är också näringslivspolitik att ha en bra äldreomsorg, skola och barnomsorg.

5.       Vi måste hjälpas åt och hejja på de som vill göra något, och bortse från att i allt se vår egen personliga vinst, utan ta ansvar för varandra. En av världens största kapitalister, Warren Buffet, har sagt något som jag lagt på minnet; vi en(1) procent av befolkningen som lyckats skaffa oss ett stort överflöd har ett stort ansvar gentemot de 99 andra procenten.

6.       För mig som moderat är ett sammanhållet samhälle det viktigaste. Då måste vi hjälpas åt.

7.       Det innebär att det sociala arbetet måste fungera så effektivt det bara går och också ha budgetmedel till sin verksamhet.

Bra bokslut. Nu fokus på nya lösningar!

På tisdag presenteras bokslutet 2012 för kommunstyrelsen och sannolikt blir man mycket nöjda. Plus 44 miljoner kronor.

Men det innehåller två överraskningar jämfört med budget:

-          Ett osedvanligt stort överskott i finansen på 26 Mnkr, där AFA-pengar (återbetalning av  tidigare inbetalade sjukförsäkringspengar) står för den största delen.

-          Det stora underskottet i gamla socialnämndens verksamhet på 18,5 Mnkr.

Man kan givetvis undra om vi inte har förmåga att budgetera, men AFA-pengarna var okända vid budgettillfället, åtminstone för mig, och att förutspå placeringar inom socialen är värre än att spå väder.

Nämnderna går 21 Mnkr back, och det betyder att det finns avvikelser mot budget i vår verksamhet. Så även om vik är nöjda med plusset längst ned, så har vi ett stort arbete att göra i verksamheten. Det känns skönt att ledningsgruppen idag är ett kollektiv som hjälps åt, det behövs samlade krafter.

Kunde vi förutspå de ökade sociala kostnaderna i budgetarbetet?

Man kan vara självkritisk och säga: om ni tar bort den förebyggande verksamheten så blir det fler placeringar. Och det ligger en del i den kritiken, som vi givetvis måste ta till oss.

Nu är inte förebyggande arbete hela lösningen, men sannolikt har det en stor påverkan. Med bra förebyggande arbete kan man vända en trend hos en människa eller familj, eller åtminstone stoppa upp den, fördröja den eller få den att ta en annan riktning. Att försöka lösa det mesta på hemmaplan är avsevärt billigare än placeringar. Vi måste därför öka fokuseringen på förebyggande och vi har knappast tid att vänta på budgeten 2014 utan måste ta tag i det direkt. Socialnämnden och dess förvaltning arbetar sedan en tid intensivt med frågan.

Men en annan del av sanningen är att placeringar ibland är helt nödvändiga. Vimmerby kommun har fått flera inflyttade familjer (utöver de vi redan har bosatta här) med sådana problem att omhändertaganden och placeringar blivit akuta.

Det är naturligtvis anmärkningsvärt om andra kommuner i sin tur hyr lägenheter i Vimmerby åt sina behövande, och därmed också överlåter hela den sociala kostnaden på oss. Så har faktiskt skett i ett fall där den andra kommunen hyrde första månaden för att därefter släppa över kostnaden på Vimmerby. Självklart uppmärksammar vi detta och tar kontakt med den aktuella kommunen. Men då är redan ansvaret hos oss…

Det kanske låter krasst och hårt men tittar men skarpt på siffror i en resultaträkning så ser man avvikelser och vill ta tag i dem. Ser man till det humana är det givetvis bra att det finns hyresvärdar som också hyr ut till socialt behövande, som inte klarar betala sin egen hyra. De ska också ha någonstans att bo. Men det skulle inte hålla i längden om inte kommunerna solidariskt tar hand om sina egna medborgare, utan ordnar boenden åt dem i andra kommuner.

I Vimmerby finns inga hemlösa. Det finns inga barnfamiljer som vräks från sin bostad på grund av sociala problem. Det finns inga barn som inte får socialbidrag enligt riksnormen – dock finns det givetvis föräldrar som använder barnens pengar till missbruk och egen konsumtion och det gör att barnen kan bli socialt utsatta, självklart.

Den gamla socialnämndens verksamhet är en stor utmaning och därför har jag gjort ett antal lyssnarresor i verksamheten, och fler blir det. Problemet är väl att jag inte har den grundkompetens som krävs för att analysera professionellt. Jag får utgå från den bild jag ser, det jag hör och analysera med lite sunt förnuft i botten. Och jag måste säga, med ovan reservation: jag kan inte se att något i systemet är direkt fel, att medarbetarna jobbar fel, är oengagerade eller överbemannade. Det jag ser är ett hundraprocentigt engagemang för att hitta lösningar på våra problem och därför har jag stort förtroende för att förvaltningen och nämnden ska hitta långvarigt hållbara lösningar.

Fokus måste vara på att få ned antalet placeringar på institution, att få ut hjälpen i lokalsamhället i tidigt skede och att ha väldigt nära samverkan. Samverkan finns idag vid sammanträdesbordet, men hur mycket verkstad blir det av det? Det är en fråga som sysselsatt mig.

Räcker det till exempel med en kurator på varje skola eller behövs det också andra resurser? Jag tänker väcka frågan om placering av sociala handläggare, dagtid och heltid, på Vimar, AL och Gymnasiet. Lärare måste få tid till undervisning, elever vars liv och familj är i harmoni måste få möjlighet att tillgodogöra sig studierna, och de barn som saknar balansen måste få hjälp tidigt.

I vissa fall räcker kuratorn inte till. I vissa fall är det egentligen en social handläggare som behövs för att med barnets hjälp ringa in hela familjens problem och komma tidigt in.
Det är inte alldeles självklart att socialnämnden ska budgetera hela kostnaden.  Som jag ser det är det till gagn också för skolan. Jag ska väcka frågan om ett tydligare samarbete social-skola, ett samarbete som inte bara är möten utan också handgriplig verkstad ute i verksamheterna.

 För mig finns det ett antal fokusfrågor just nu. Som ni förstår finns det tusen och en uppgifter för en styrelseordförande i konglomeratet Vimmerby kommun med 1.300 anställda, men det är också bra för uppgifterna hänger som ballonger i taket och man kan lätt identifiera och plocka ned en och en.

En ballong som nu är nere är givetvis nya demens- och äldreboendet. Vi har följt arbetet en tid och nu blir det ännu viktigare när det blir skarpt läge.

En annan ballong som jag ska plocka ned till kommunstyrelsen inom kort är frågan om den kommunala maten. På tisdag får vi ”kostutredningen” presenterad på kommunstyrelsen och där  får vi ett bra utredningsmaterial som beslutsunderlag.

För egen del ska jag försöka räkna på ”så många tillagningskök som möjligt”, där vi väger in kvalité i vid bemärkelse, men också transporter och givetvis ekonomi.

Nästa steg i processen är att komma närmare ”lokalt producerat”. I dag betyder det ungefär 60 mils omkrets och jag tror inte att det är så gemene man tolkar begreppet. Men problemet är logistiken. De mindre lokalproducerande livsmedelsproducenterna klarar inte alltid leveranssäkerheten till en så stor verksamhet som kommunen. Detta måste vi finna lösningar på. Vi måste också hitta sätt att slippa köpa baslivsmedel från hela världen, om det finns producerat nära oss. Det kan vara en större nöt att knäcka men jag har lärt mig att det mesta går.

Summa summarum: stort fokus nu är sociala kostnader, vård och omsorgsboende och kommunens matproduktion.
Men med den erfarenhet jag skaffat mig vet jag att ett par ballonger lossnar av sig själv och träffar en i huvudet när man minst anar det.
Tur att de flesta är mjuka…

Fattigdom - i Vimmerby...?

Uppdrag Gransknings TV-reportage om barnfattigdomen upplevde jag som mycket positivt. En annan sida presenterades,
Även om det var ledsamt för Rädda Barnen, vars stora arbete inte ska bedömas utifrån kampanjen om barnfattigdomen.
Det som är bra är att ordet barnfattigdom får en relation till den absoluta definitionen "fattigdom".
Att som Bris visa ett utsvultet barn i Afrika i samma text som barnfattigdom i Sverige gagnar inte saken.
Inte heller att som Majblommekommittén sprida information som man vet innehåller "metodfel".
Barnfattigdom definieras i svenska Rädda Barnens kampanj som "när pengarna inte räcker till" medan man i världen i övrigt definierar barnfattigdom som barnarbete, hög barnadödlighet, utebliven skolgång, undernäring och kraftig undervikt för att ta några exempel.
Det är en väsentlig skillnad på definitioner. Men när vanligt folk tolkkar ordet fattigdom så blir bilden "de svältande barnen i Afrika". Och det var också tydligen reklammakarnas bild.
Men det är inte den verkliga bilden av barnen i Sverige.
Tyvärr fick Rädda Barnens kampanj politiker, flest till vänster men även i Alliansen, att tro att 250.000 barn var reellt "fattiga" i Sverige.
Det skulle ge 10 procent av totala antalet barn under 19 år.

Om Vimmerby kommun har 15.000 invånare, och 25 procent är barn, skulle vi ha cirka 3.750 barn (under 19 år) och 10 procent av dem, 375 stycken, skulle definieras som fattiga, dvs vara i barnarbete, hungersnöd, underviktiga, inte få skolgång etc.
Jag förstår att Janne Josefsson gick igång på detta. Jag beklagar bara mig själv över att jag inte är mer kritisk när jag hör sådana här siffror kopplade till sådana starka begrepp. Nu skadas både organisationen och de barn man annars arbetar så energiskt för. Jag hoppas att människor ska se det som ett olycksfall i arbetet för barnorganisationerna behövs verkligen.

Men hur ser det ut i Vimmerby kommun då? Har barn pengar till skolresan, till hamburgaren på MacDonalds, etc?
Svaret är faktiskt att kommunens medarbetare inom den sociala sektorn säger att det finns barn som inte har det. Deras familjer är inte fattiga i reell bemärkelse, men barnen har ändå inte pengar i tillräcklig utsträckning.
Jag har gjort flera besök inom Individ- och Familjeomsorgen (IFO) och fler ska det bli. I veckan kom resonemanget givetvis att handla om hur "fattiga" folk var i Vimmerby kommun,.

Jag ska skicka med några svar på frågor jag ställde vid besöket:
- 2 vuxna och 2 barn (7 och 11 år gamla) får i socialbidrag 11.950 kronor rent i månaden totalt (= riksnormen, d.v.s det minsta lagliga beloppet).
Då är deras hyra betald som max får uppgå till 4.750 kronor. Pengarna ska räcka till livsmedel, kläder, skor, fritid, lek, hygien, försäkringar samt givetvis livsmedel men också till förbrukningsvaror, dagstidningar, TV-licens, telefon. Beträffande. pengar som är dedicerade till barnens "lek och fritid" så är summan 406:-/månad för 7-åringen och 450:-/månad för 11-åringen. Det åligger alltså föräldrarna att tillse att det finns pengar till lunch på skolresan.
Gör dom det?
Svar från medarbetare inom socialen:
"Det kanske ser mycket ut, men det är svårt att leva någon längre tid på den här summan. Två månaden klarar man det, knappast någon längre tid. Man ska då veta att man innan är helt ren; man har fått göra sig av med tillgångar och man kan knappast klara något ytterligare. Barnens pengar går ibland till föräldrarnas missbruk, då får vi gripa in."

- Jag frågar om invandrare klarar sig bättre än infödda svenskar, eftersom de i vissa fall kan skicka hem pengar till släktingar i landet de kommer ifrån?
Svar;
"De flesta invandrare kommer från en stark familjekultur, de röker inte, dricker inte alkohol och har starka familjeband. de klarar sig många gånger bättre. Där lever man med andra typer av problem".

- Köper svenskfödda familjer alkohol och tobak för pengarna?
Svar:
Nej, inte generellt. Men det finns barn som far illa i familjer där de vuxna har både en eller flera missbruksproblem. Familjer som inte klarar att ordna sin ekonomi, att sköta sin familj. Där kan barnen leva i stor utsatthet och reell fattigdom, och vi får då gripa in och se till att pengarna fördelas rätt, också till barnen.

- Har vi många missbrukare som har ekonomiskt bistånd  i Vimmerby?
Svar:
Just nu ett 50-tal. Vi ser att minskade resurser riskerar fler placeringar på institution. Kan vi jobba förebyggande i tidig ålder, från exempelvis övre tonåren eller de första vuxenåren så har vi noterade lyckade resultat, där vi kunnat hjälpa dem till att bli fria från sina beroenden; droger, tabletter, spel eller andra beroenden.

Hittar vi missbrukare med försörjningsstöd  också bland invandrare i Vimmerby?
Svar:
Nej, vi har ingen registrerad hos oss.

- Har vi hemlösa eller uteliggare i Vimmerby?
Svar:
Nej, ingen är hemlös i Vimmerby kommun. Vi har ett bra samarbete med Vimarhem och boendeenheten så alla har en bostad.

Resonemanget fortsätter och vi bokar nytt möte till februari. Omsorgsnämndens verksamhet, men gamla socialnämnden, har stor budgetpåverkan och det är viktigt att vi tar rätt beslut för att få bästa möjliga verksamhet.
Jag känner att man har stor kompetens i verksamheten, man kan sin sak och man arbetar planerat och metodiskt. Det känns tryggt inför fortsättningen.
För att återknyta till inledningen; begreppet barnfattigdom är relativt, men också komplext.
är man per definition fattig om man inte kan köpa en Fjällrävenjacka för 3.000 utan får köpa en märkeslös jacka för 500 kronor? Eller om man inte kan köpa en jacka alls? Är man fattig om man inte kan göra allt det "medelsvensson" kan?
Kan vi kalla det "utanförskap", vilket jag själv tycker passar bättre eftersom utanförskapet oftast bottnar i uppkomna problem i familjen?
Långvarig arbetslöshet, missbruk, sjukdom kan skapa utanförskap och det drabbar i allra högsta grad barnen. Det ställer stora krav på de vuxna; man får avstå, man måste välja noggrant, man får fokusera hårt på sin ekonomi.
Självklart ska barnen hållas skadeslösa men till vilken nivå? Till den nivån kamrater sätter vars nivå, som vi alla vet, kan vara enormt hög? Det klarar inte försörjningsstödet.
Arbetet med att tillse att barnen får del av försörjningsstödet är en viktig uppgift för kommunens socialförvaltning.

Problematiken är komplex. Vi ser alla utsatta barn och oftast är det barn till utsatta föräldrar; de kan vara slagna, sakna kläder, tidvis utan mat. Dessa finns givetvis också i Vimmerby. Definitionen är "socialt utsatta" och ur barnets och samhällets perspektiv är det oacceptabelt.
När barn sätts utanför ´från tidig ålder, vare sig de dbbas av mobbing, av små ekonomiska resurser, av brist på kärlek och omsorg, så mister intebara barnet sin självkänsla, utan samhället också den kapacitet barnet har för framtiden.
Jag slås av tanken om våra stora industrimän, forskare, entreprenörer hade växt upp undernärda och socialt åsidosatta med slag och sparkar hemma istället för kärlek, missbrukande föräldrar, hade de då kunnat prestera som vuxna?
Inte bara barnet blir lidande av utanförskapet, utan också hela samhället. Vi måste ta tillvara alla resurser hos varje enskild människa, och varje människa ska ha rätt till utveckling av sin egen kapacitet,  så i min värld får inte far och mors myndighet över sina egna barn innebära att barnen blir satt utanför. Samhället måste gripa in.
Ju mer man resonerar i frågan, ju mer ser man utanförskapets konsekvenser.

Nyckeln, den viktigaste enskilda faktorn, är jobb. Jobb direkt efter utbildning men också jobb direkt efter gymnasiet, direkt efter invandringen. Jobb ger möjlighet till självförverkligande, som politiker måste vi skapa oändligt med möjligheter åt människor därför måste vi slå vakt om friheten, valfriheten, friheten att välja själv.
Det är viktigt att politiken skapar förutsättningar så att jobben kan bli fler.
Det är det viktigaste att jobba med just nu, det mest konkreta.
Även i en liten kommun som Vimmerby.