Stort hopp till arbetsmarknadsenheten

Även Vimmerby kommun har drabbats av den europeiska krisen de senaste åren. Det har skett genom att många av våra företag har påverkats negativt, vilket lett till en ökad arbetslöshet, framförallt bland unga, som i sin tur inneburit högt tryck på det sociala försörjningsstödet. I slutet av denna kedja finns alltid kommunen.
Det är kommunala skattepengar som till stor del får bekosta arbetslösheten.

Det har varit frustrande att se hur olika projekt tillskapats genom åren utan att de fått de resultat man önskat fullt ut.
Arbetsmarknadspolitik är ett nationellt ansvar och lokalt tycker jag att de ekonomiska medlen inte sammanförts till den kraft de skulle kunna bidra med på den lokala arbetsmarknaden.
Därför har nu alliansen i kommunen beslutat ta initiativ som ska minska utanförskapet, få bättre utfall av statliga och kommunala pengar och få mer konkret handling.
Längst från arbetsmarknaden står de med försörjningsstöd.

Vi kan först konstatera att trösklarna för ungas inträde på arbetsmarknaden är stora.
De väl utbildade gymnasisterna går också arbetslösa, precis som de som inte gått ut gymnasiet med godkända betyg. Flera av dem har också försörjningsstöd.
Ett av skälen till att unga inte kommer in är givetvis de höga ingångslönerna. Det finns inga skäl för arbetsgivarna att ta in en ung nyutbildad utan arbetslivserfarenhet om det bara skiljer några kronor i lön till den som har tio års erfarenhet. Här har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.
Ju längre arbetslösheten varar, ju värre blir känslan av utanförskap och att ej vara delaktig och nyttig. Alla mår bättre av delaktighet.

När vi nu sjösätter en kommunal "Arbetsmarknadsenhet" gör vi det med alla resurser samlade kring ett bord. Statliga resurser till arbetsförmedlings olika stödformer, till invandrarstöd, till sociala projekt, till lönebidra etc vill vi nu ta ett lokalt grepp om för att kunna stödja på individnivå.
Det måste bli ett djupare fokus på individen.
Vi har idag omkring 200 personer som kan komma ifråga för arbetsmarknadsenhetens åtgärder.
Det är människor som har olika förutsättningar att träda in på arbetsmarknaden, men har det gemensamt att de kommer att gå praktikvägen.
Arbetsmarknadsenheten ska "låna en arbetsplats" för att därefter själv handleda i samarbete med värdföretaget.
För en del som varit långvarigt utanför arbetsmarknaden är detta en stor process, för andra fungerar det direkt och de kan gå vidare i en utvecklingskedja.
Vad behövs i varje enskilt fall? Hur går vi till väga? Vilka har vi med oss?
Arbetsmarknadsenheten har nu besökt både näringslivsråd och industriråd för att få dörrarna att öppna sig i kommunens företag. Det ser bra ut.
Viktigast är att kommunen går före och öppnar sina olika dörrar.

I alliansen förväntar vi oss stora vinster: den rent humana att människor kommer in i den gemenskap ett arbete innebär, att någon hjälper till och engagerar sig att få möjlighet att utvecklas.
Dessutom den rent kommunekonomiska; de sociala kostnaderna har skenat och kommunen får därmed ta direkt ekonomiskt ansvar för arbetslösheten.
Här ser vi möjlighet att få hejd på denna ökning. För deltagande arbetsplatser är vinsterna också stora, dock väldigt individuella.
Den stora vinsten för skattekollektivet ligger i att våra skatteintäkter kan gå till investeringar i skola, äldreomsorg och fritid.
Det känns uppmuntrande att det initiativ alliansen lokalt tagit i Vimmerby nu är igång.

Bra bokslut. Nu fokus på nya lösningar!

På tisdag presenteras bokslutet 2012 för kommunstyrelsen och sannolikt blir man mycket nöjda. Plus 44 miljoner kronor.

Men det innehåller två överraskningar jämfört med budget:

-          Ett osedvanligt stort överskott i finansen på 26 Mnkr, där AFA-pengar (återbetalning av  tidigare inbetalade sjukförsäkringspengar) står för den största delen.

-          Det stora underskottet i gamla socialnämndens verksamhet på 18,5 Mnkr.

Man kan givetvis undra om vi inte har förmåga att budgetera, men AFA-pengarna var okända vid budgettillfället, åtminstone för mig, och att förutspå placeringar inom socialen är värre än att spå väder.

Nämnderna går 21 Mnkr back, och det betyder att det finns avvikelser mot budget i vår verksamhet. Så även om vik är nöjda med plusset längst ned, så har vi ett stort arbete att göra i verksamheten. Det känns skönt att ledningsgruppen idag är ett kollektiv som hjälps åt, det behövs samlade krafter.

Kunde vi förutspå de ökade sociala kostnaderna i budgetarbetet?

Man kan vara självkritisk och säga: om ni tar bort den förebyggande verksamheten så blir det fler placeringar. Och det ligger en del i den kritiken, som vi givetvis måste ta till oss.

Nu är inte förebyggande arbete hela lösningen, men sannolikt har det en stor påverkan. Med bra förebyggande arbete kan man vända en trend hos en människa eller familj, eller åtminstone stoppa upp den, fördröja den eller få den att ta en annan riktning. Att försöka lösa det mesta på hemmaplan är avsevärt billigare än placeringar. Vi måste därför öka fokuseringen på förebyggande och vi har knappast tid att vänta på budgeten 2014 utan måste ta tag i det direkt. Socialnämnden och dess förvaltning arbetar sedan en tid intensivt med frågan.

Men en annan del av sanningen är att placeringar ibland är helt nödvändiga. Vimmerby kommun har fått flera inflyttade familjer (utöver de vi redan har bosatta här) med sådana problem att omhändertaganden och placeringar blivit akuta.

Det är naturligtvis anmärkningsvärt om andra kommuner i sin tur hyr lägenheter i Vimmerby åt sina behövande, och därmed också överlåter hela den sociala kostnaden på oss. Så har faktiskt skett i ett fall där den andra kommunen hyrde första månaden för att därefter släppa över kostnaden på Vimmerby. Självklart uppmärksammar vi detta och tar kontakt med den aktuella kommunen. Men då är redan ansvaret hos oss…

Det kanske låter krasst och hårt men tittar men skarpt på siffror i en resultaträkning så ser man avvikelser och vill ta tag i dem. Ser man till det humana är det givetvis bra att det finns hyresvärdar som också hyr ut till socialt behövande, som inte klarar betala sin egen hyra. De ska också ha någonstans att bo. Men det skulle inte hålla i längden om inte kommunerna solidariskt tar hand om sina egna medborgare, utan ordnar boenden åt dem i andra kommuner.

I Vimmerby finns inga hemlösa. Det finns inga barnfamiljer som vräks från sin bostad på grund av sociala problem. Det finns inga barn som inte får socialbidrag enligt riksnormen – dock finns det givetvis föräldrar som använder barnens pengar till missbruk och egen konsumtion och det gör att barnen kan bli socialt utsatta, självklart.

Den gamla socialnämndens verksamhet är en stor utmaning och därför har jag gjort ett antal lyssnarresor i verksamheten, och fler blir det. Problemet är väl att jag inte har den grundkompetens som krävs för att analysera professionellt. Jag får utgå från den bild jag ser, det jag hör och analysera med lite sunt förnuft i botten. Och jag måste säga, med ovan reservation: jag kan inte se att något i systemet är direkt fel, att medarbetarna jobbar fel, är oengagerade eller överbemannade. Det jag ser är ett hundraprocentigt engagemang för att hitta lösningar på våra problem och därför har jag stort förtroende för att förvaltningen och nämnden ska hitta långvarigt hållbara lösningar.

Fokus måste vara på att få ned antalet placeringar på institution, att få ut hjälpen i lokalsamhället i tidigt skede och att ha väldigt nära samverkan. Samverkan finns idag vid sammanträdesbordet, men hur mycket verkstad blir det av det? Det är en fråga som sysselsatt mig.

Räcker det till exempel med en kurator på varje skola eller behövs det också andra resurser? Jag tänker väcka frågan om placering av sociala handläggare, dagtid och heltid, på Vimar, AL och Gymnasiet. Lärare måste få tid till undervisning, elever vars liv och familj är i harmoni måste få möjlighet att tillgodogöra sig studierna, och de barn som saknar balansen måste få hjälp tidigt.

I vissa fall räcker kuratorn inte till. I vissa fall är det egentligen en social handläggare som behövs för att med barnets hjälp ringa in hela familjens problem och komma tidigt in.
Det är inte alldeles självklart att socialnämnden ska budgetera hela kostnaden.  Som jag ser det är det till gagn också för skolan. Jag ska väcka frågan om ett tydligare samarbete social-skola, ett samarbete som inte bara är möten utan också handgriplig verkstad ute i verksamheterna.

 För mig finns det ett antal fokusfrågor just nu. Som ni förstår finns det tusen och en uppgifter för en styrelseordförande i konglomeratet Vimmerby kommun med 1.300 anställda, men det är också bra för uppgifterna hänger som ballonger i taket och man kan lätt identifiera och plocka ned en och en.

En ballong som nu är nere är givetvis nya demens- och äldreboendet. Vi har följt arbetet en tid och nu blir det ännu viktigare när det blir skarpt läge.

En annan ballong som jag ska plocka ned till kommunstyrelsen inom kort är frågan om den kommunala maten. På tisdag får vi ”kostutredningen” presenterad på kommunstyrelsen och där  får vi ett bra utredningsmaterial som beslutsunderlag.

För egen del ska jag försöka räkna på ”så många tillagningskök som möjligt”, där vi väger in kvalité i vid bemärkelse, men också transporter och givetvis ekonomi.

Nästa steg i processen är att komma närmare ”lokalt producerat”. I dag betyder det ungefär 60 mils omkrets och jag tror inte att det är så gemene man tolkar begreppet. Men problemet är logistiken. De mindre lokalproducerande livsmedelsproducenterna klarar inte alltid leveranssäkerheten till en så stor verksamhet som kommunen. Detta måste vi finna lösningar på. Vi måste också hitta sätt att slippa köpa baslivsmedel från hela världen, om det finns producerat nära oss. Det kan vara en större nöt att knäcka men jag har lärt mig att det mesta går.

Summa summarum: stort fokus nu är sociala kostnader, vård och omsorgsboende och kommunens matproduktion.
Men med den erfarenhet jag skaffat mig vet jag att ett par ballonger lossnar av sig själv och träffar en i huvudet när man minst anar det.
Tur att de flesta är mjuka…

Fabriken, jobb och social omsorg

Flashback omedelbart när jag klev innanför dörren på Fabriken i Vimmerby.
Just där soffan står, just där jag blev bjuden på kaffe av föreståndare Yvonne Karlsson och hennes medarbetare; där stod jag och sjöng "Staffan var en stalledräng" för mamma och hennes arbetskompisar, sömmerskor hela bunten,  vid Lucia för sissådär 54 år sedan.
Ungefär...
Kaffe fick jag inte då, men däremot var damerna på Mästersöm frikostiga med småslantar som man kunde köpa kola för nere på kafé Stjärnan som låg granngårds i Stjärnhusen. Sjöng man bara tillräckligt många stjärngossevisor och log så brett man kunde så kom det en slant i handen...
Undrar om barndomen är ungefär likadan för barnen idag, som den var för mig i stjärnhusen?

Tillbaka till framtiden. Eller riktigare nutiden. Lyssnarresan gick denna gång till Fabriken som ni säkert förstått och det här är nutidens ungdomsgård (vår var kaféerna i stan. Å så baksidan på hyreshuset...).
Ungdomsgård är det inte heller längre, och inte heller fritidsgård. Mer relevant är: allaktivitetshus! För här bryter man generationsgränserna på många håll! Gamla och unga fikar tillsammans, spelar tillsammans och pratar tillsammans.
Efter 3,5 år är Fabriken det allaktivitetshus många hoppats på; fullt med verksamhet i möteslokalerna, i källaren där Boulspelet pågår, borta vid snokerborden (biljard) och i kafét. Också funktionshindrade är här just därför att aktiviteterna riktar sig till alla.
- Jag är nöjd, säger Yvonne. Det är också roligt att många föräldrar kommer på våra föräldrarkafér, där kan vi prata om hur ungdomarna mår, vad de gör och hur allt fungerar.
Ett 50-tal ungdomar brukar regelbundet besöka Fabriken, en del för att få läxhjälp, andra för att delta i aktiviteter.
Nu försöker man också ordna sommarjobb åt ungdomarna, de kommunala sommarjobben vill säga. Fördelningen måste bli någolunda rättvis över de tre år som man går i gymnasiet.
Utan Fabriken skulle Vimmerby vara en fattigare kommun.
Intressanta två timmars besök för mig.

När vi nu har en månad kvar av 2012 så börjar vi se vårt resultat, både det ekonmiska och det verksamhetsmässiga.
När det gäller äldreomsorgen är den under ständig förbättring. Nu försöker man öka kontinuiteten hemma hos de gamla genom att se över hur Vimmerby stad ska delas upp. "Distrikten" har behov av att bli mindre för att inte de gamla ska möta för många människor i hemtjänsten.
Matproduktionen har utretts och nya beslut är på väg. Det ska bli tillagningsskök igen så sakteliga. Först ska dock kalkyler gås igenom.

Däremot håller gamla socialnämndens verksamhet på att gå över styr; kostnaderna skenar och överskridandet är en bra bit över 10 Mnkr bara för den rena socialverksamheten.
Vi behöver nu organisera verksamheten för att få ned placeringar, försörjningsstöd och andra dyra insatser, både för individens hälsa och kommunekonomins skull.
Socialnämnden har gjort en kraftig genomlysning som kommunstyrelsen fått ta del av och det är en skrämmande läsning. Och en skrämmande utveckling.
Här måste vi mobilisera gemensamma krafter skola, omsorg, socialtjänst, polis, landsting, arbetsförmedling, integrationsenhet, etc.
I morgon måndag ska vi ha ett arbetsmöte där socialnämndens ordförande och jag deltar. Därefter måste vi sjösätta en bred projektgrupp, precis som vår arbetsmarknadsenhet som nu är på väg att formeras, för att klara de svåra åtaganden som väntar.
Visst behövs pengar. Mycket pengar. Och vi är beredda att satsa dem men då måste systemen vara uppkopplade så vi snabbt får veta om de gör nytta eller inte, dokumentationen måste vara rigorös, researchen hur andra kommuner når framgång detaljrik. Vi har inte råd att skjuta bredvid med våra resurser, de måste användas effektivt.

Hur ser framtidens jobb ut?
Hur ska man jobba i företag och kommun i framtiden?
Sparade en debattartikel från Dagens Industri den 14 november i år, skriven av Anders Flodström, universitetslektor, Sven Otto Littorin f d arbetsmarknadsminister samt David Nordfors, ordförande i tankesmedjan IIIJ, Silicon Valley.
Jag citerar följande:
- Ingen arbetsplats, organisation eller företag klarar sig i längden från innovation och entreprenörsskap. Och vad sker i skolans värld? Hur många komunala skolor investerar i pedagogisk innovation? Hur många har en innovationsansvarig eller sätter av tid  till att sporra nytänkande internt?
- Mångsyssleri, kompetens och talang - inte kunskap och livslångt lärande - är nycklar till framgång i morgon. Den gamla arbetsmarknaden kommer på skam, tvånget att sätta en enda traditionell etikett på folk för att kunna förmedla jobb håller inte längre. Personliga egenskaper som social förmåga, förändringsbenägenhet och problemlösning står i centrum. Hur skolan fostrar dessa blir otreoligt viktigt framöver.
Skrev de alltså den 14 november i år.
Nåt att fundera på för alla och envar.

Insikter de senaste veckorna

Alliansen i kommunfullmäktige i Vimmerby består av 26 ledamöter från moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna och folkpartiet.
Utöver dessa finns ytterligare flera allianspolitiker som sitter i nämnder och styrelser.
För två veckor sedan bjöds samtliga in till en hearing i plenisalen rörande vår äldreomsorg.
Det kom åtta.
Den information vi åtta som var där fick av förvaltningschefen samt två verksamhetschefer var ytterst värdefull. Man hade förberett med illustrativa overheadbilder.

Bland annat fick jag klart för mig följande rörande hemtjänsten:
- Landsorten runt Vimmerby stad har inte alls samma problem med många ansikten hos brukarna, som man hör i stan. Tvärtom, där är kontinuiteten mycket bättre.
- Det är de stora arbetsplatsområdena i Vimmerby stad som är orsaken till bristen på kontinuitet (15-20 ansikten hos en brukare en vecka) - inte delade turer.
- Delade turer är till förfång för en del av medarbetarna; en del vill ha dem, andra inte. Men delade turer i sig påverkar inte att brukaren får många olika människor inom omsorgen i sitt hem.
- Tidigare fanns få arbetsplatsområden i Vimmerby. Nu har man gjort fem men problemet kvarstår ändå. Man planerar att göra ännu fler arbetsområden i Vimmerby stad för att kunna komma tillbaka till en rimlig kontinuitet hos brukarna.

Jag har sparat all information jag fick och ska försöka använda den i diskussionen kring hemtjänsten när vi ska behandla 2014-2015 års budget.
Hemtjänsten inom äldreomsorgen är en viktig kvalitetsfråga. Vi måste komma rätt där.

När t.f.  kostchef Mikael Palm arrangerade ett möte om kosten i plenisalen förra veckan, med bland annat en föreläsande chefredaktör och matexpert, kom det många medarbetare för att lyssna.
Jag var dock ensam politiker där. Tyvärr.
Återigen fick jag ta del av insikter som fick mig att omvärdera och nyvärdera frågor.
Det verkar vara en helt annan matservering i andra kommuners skolor än i Vimmerby...
Matsalarna verkar se helt annorlunda ut i andra kommuner än i vår...
Andra tycks ha hunnit så mycket längre...
Maten tycktes vara bättre lagad hos andra...
En kommun hade egen gris- och kogård där man slaktade allt kött själva till sina matsalar...
Hur skulle Vimmerby kunna sticka ut, frågade matexperten.
För mig är svaret givet: vi ska inte sticka ut på annat sätt än att skapa bra, gedigen och omtyckt mat till våra barn och våra gamla. Maten är ingen gimmick, ingen kampanj.
Maten är blodigt dagligt allvar och målet måste vara att alla vill äta den, hemma eller i våra matsalar.

Men är det på nåt område jag tycker vi tagit oss framåt senaste halvåret så är det inom kosten.
Konsulten Mikael Palm och Teknik & Servicenämnden har sakta men säkert arbetat sig igenom hela denna tjocka problematik, benat ut frågora och problemen, och är nu färdiga för att lägga förslag.
Jag fick ta del av dem när jag gästade Teknik & Servicenämndens sammanträde i veckan.
Vi ska se över och besluta runt en rad olika förslag: fler tillagningsskök ska komma igång, centralköket ska laga färre portioner, matsalarna ska se annorlunda ut, salladsborden bli mer omfattande, fler rätter att välja på, enkäter bland eleverna ska styra matsedeln, mer råvaror, mer närproducerat, etc...
Listan är lång och jag funderar: rekryteringen av en ordinarie kostchef inom kort måste bli ytterst noggrann. Här har vi verkligen inte råd att missa. Det är en så strategisk rekrytering att jag kommer att begära att den behandlas brett i kommunledningen.
Innan dess ska dock Mikael Palm lägga fast organisationen och den ska beslutas av kommunstyrelsen som från nyår får ansvaret inom samhällsbyggnad.

Också dom äldre påverkas av kostorganisationen. Det ser ut som vi kan köra igång matlagningen på Vidala igen bland annat.
Lyckas vi kommer mycket att bli bättre och det ser också ut att bli en marginell kostnadsökning, om ens någon. En osäker jämförelsekostnad är vad transporterna idag kostar.
Men kockarna och kockerskorna kommer tillbaka i verksamheten och det bådar gott!
Kostfrågan tar sig nu sakta fram för att hamna i kommunstyrelsen så småningom.

Jag tycker det är extremt roligt när bollar landar.
Många av de bollar vi slängde upp i luften 2011 och 2012 kommer nu ned en efter en.
Men det finns två bollar som fortsätter fladdra omkring där uppe:

En är skolan. Ett tapp i rankningen innebär att vägen är något längre till vår vision: en av Sveriges tio bästa skolkommuner 2017, och en av de 25 bästa 2014.
Jag känner mig ändå rätt trygg eftertsom jag vet att ordföranden och nämnden är så engagerad och att förvaltningschefen är så kvalificerad.
Jag tror de kommer att lyckas vända trenden, och mitt eget besök på mellanstadiet på Vimarskolan i veckan, där jag pratade om entreprenörsskap med en grupp lärare, var mycket givande.
Lärarna ska försöka göra verklighet av skolplanens "entreprenöriellt lärande" och det är mycket spännande. Jag kommer tillbaka till skolfrågorna i en kommande blogg.

Den andra bollen är knepigare. Den handlar om socialnämndens mycket stora underskott, delen som härrör från gamla socialnämnden. Det handlar om placeringar i institution och familjehem i första hand.
I lördagens Vimmerby Tidning sa ordförande Elisabeth Lago-Nilsson att hon trodde antalet placeringar var följden av indragning av förebyggande resurser till Bubblan och fältassistenterna.
Förmodligen har hon tagit del av den analys som så småningom kommer att redovisas bredare.

Ska man ha en verksamhet av typen Bubblan eller med fältassistenter så måste man kunna redovisa resultat. Det ska vara svart på vitt och det ska vara återkommande rapporter. Jag upplevde att det inte fanns sådana när vi behandlade innevarande budget.
Istället var det knappast någon som kunde vittna om Bubblans eventuella positiva effekt.
Det räcker inte med att säga "många familjer kommer dit". Vi vill veta hur många, hur många som blev hjälpta, hur många som inte behövde placeras, etc. Vi vill veta hur den kommunala sociala verksamheten lyckas. Inte lätt, men det går om man hittar systemet.
Det är samma sak på integrationsområdet, arbetet med våra invandrarfamiljer. Hur lyckas man, hur många kommer till studier, kommer till jobb, startar eget, flyttar? Enkäter? Görs det något?

Det är överlag få rapporter i verksamheterna, åtminstone sådana som följer begäran om anslag.
I budgetarbetet inför 2014-2015 så kommer kravet på detaljrika redovisningar med mätningar utifrån satta mål att öka. Analyserna måste baseras på något, nya pengar eller förändrade budgetförhållande måste grundas i något. Kostnadsjämförelser med andra i kommungruppen är självklart.
I den konkurrens som råder om pengarna måste politiken ha rejält på fötterna för att vara säker på att prioritera rätt.

Självklart kan alla se att om man kan bedriva förebyggande insatser hemma hos familjerna, eller rådgivning hos fältassistenter eller en familjeenhet, så kan den finansieras om man slipper placera. Placeringarna i familjehem och på instiututioner är extremt dyra. Man får mer för pengarna med insatser på hemmaplan.
Om socialnämnden anser det är receptet hoppas jag man anger det, samt budgetmedel, verksamhetsmål, hur den ska se ut, uppföljning, etc.
Ett tvång är målsättning och mätbarhet.
Jag hoppas också att, när man ska redovisa sin analys i kommunstyrelsen, man jämfört med andra kommuner.
Rimligtvis finns det en fem-i-topp-lista bland landets 290 kommuner, kanske till och med i  kommungruppen med likartade förutsättningar, där man har de vinnande recepten, de vinnande verksamheterna som både bär sig ekonomiskt och ger bäst humaneffekt.
Det är inte nödvändigt att Vimmerby kommun uppfinner allt från början.

Den stora frågan är inte om det finns pengar, för det finns pengar. Mycket pengar. Cirka 740 Mnkr i skatteintäkt plus en mängd taxor och avgifter.
Den stora frågan är istället hur man bäst använder dem och får störst effekt av dem.
Varje kommunal verksamhet måste kunna visa den effekten om verksamheten ska få fortsatt anslag i sin budget.
Jag hoppas att socialnämnden i sin analys kan komma fram till hur pengarna man får i sin budget gör bäst nytta. Och att man kan visa det i uppföljningar.