Valrörelsen tutar igång på allvar i kommunen

Idag var det politisk skyltsöndag. Åtminstone i Vimmerby för idag fick man börja valaffischera på ett antal avsedda platser.
Vi moderater var igång vid 10-snåret och klistrade valaffischer.
Innan klockan två var alla uppsatta i Rumskulla, Gullringen, Södra Vi, Storebro, Tuna, Frödinge och Vimmerby.
Faktiskt var vi först ut. Vi fick stå ensamma till kvällen då folkpartiet dök upp med sina affischer. Gissar att övriga partier kommer nu i veckan med sina valbudskap.

* * *

Var på Orkla Sverige, som Frödinges anrika ostkake- och bakverksfabrik heter numera. Ett spännande företagsbesök jag gjorde tillsammans med riksdagsman Jörgen Andersson (M).
Ett 80-tal anställda är man idag och det är klart, robotar har tagit en hel del jobb genom åren.
En ny, spännande och hemlig produkt är på gång så kanske den kan skapa ytterligare arbetstillfällen.
Spännande var det också att höra hur Frödinge helt arbetar efter "lean" idag; kortfattat att många beslut tas direkt på golvet, stående korta produktionsmöten och effektiv uppföljning.
Ostkakeboden fick sedan ett besök. Och sommaren har varit bra där också, väldigt många åker dit för en kopp kaffe och ostkaka med vispgrädde och sylt. rejäla portioner dessutom.

* * *
Från i lördags och varje lördag fram till jul träffar du politiker på stan. Många partier passar på att prata med de som besöker Vimmerby centrum lölrdag förmiddag. Vi moderater stod vid torget och fick en hel del spännande möten.
Många ser väldigt positivt på den utveckling Vimmerby haft de senaste fyra åren. Det har verkligen hänt en hel del och mycket har verkställts. Också industrin har god fart och arbetslösheten ä, som alla vet idag, bland de lägsta i landet faktiskt.

* * *
Beträffande bloggandet kommer jag från och med nu att blogga lite oftare fram till valet.
Så vill du ha mail när jag skrivit något nytt, så klicka då på Följ i högerkanten här.
Nu startar valrörelsen på allvar.
Hjärtligt välkommen till alla valdebatter som hålls i kommunen.
I Tuna bygdegård kl 19 på onsdag kväll, arrangerar LRF valdebatt för allmänheten.
I morgon kväll är jag i Ydrefors på årligt medborgarmöte tillsammans med kommunchefen, brukar vara trevligt.

Vimmerby Hembygdsförening 90 år

Vimmerby hembygdsförening firade 90 år idag, söndag, i hembygdsparken Gästgivarehagen.

Här följer mitt tal på jubileumsfirandet:

Kära Hembygdsvänner.

Vi står på en central plats i Vimmerbys historia.

De två gravfälten från järnåldern omgärdar en betydligt yngre, hitflyttad bebyggelse, som sparats till eftervärlden och som idag utgör ett spännande inslag i denna oas.

Tänk om vi hade en tidsmaskin.

Tänk om vi då kunde ta oss tillbaka till yngre järnåldern.

Låt mig fantisera om vad vi skulle se om vi landade i området runt Gästgivarehagen.

Alldeles säkert skulle vi hamna mitt i livet och rörelsen i en järnåldersby, kanske föregångaren till dagens stadsbildning i området..

Här kunde vi se ut över bosättningen med sina gårdar, alla djur och alla människor som levde här.

Närmast oss fanns den stora hövdingagården.

Hövding Gunnar hade ett stort hushåll, med inte bara en hustru utan tre. Den första hade medgett månggiftet, om inte så hade äktenskapsbrottet straffat sig hårt.

Men hon såg det praktiskt.

Kvinnorna hade en mycket respekterad position och de ansågs jämställda med sin make i allt.

Och alla barnen till kvinnorna räknades också som lika arvtagare. Vår hövding, Gunnar, var lycklig över sina tre fruar för alla var dugliga ledare över gården när han var på resande fot, ofta i sällskap av sina jarlar.

Kvinnorna kunde också organisera ett försvar av gården med hjälp av de fria män som fanns i byn och framförallt av alla gårdens trälar.

Nu var det höst och skörden skulle in i ladorna. På Gunnars gård fanns många trälar. Man kände igen dem på deras vita skjortor och snaggade huvuden.

Gunnar hade dock tagit på sig sin krigsdräkt, han skulle bevista en begravning av en annan hövding, Björn den Vidfarne,  med vilken han delade detta stora område som rymde två byar.

En ny hövding skulle utses och Gunnar hade hoppas att han skulle få härska över både byarna, över hela bosättningen här på över 1000 människor.

Vid de båda byarnas ting hade det höjts röster för att byarna skulle slås samman när man insåg att Björn skulle dö av sin sjukdom.

Björn den Vidfarnes begravning var precis lika rituell som alla stora hövdingars begravningar. Han hade lagts på en säng av stockar, stödd av tjocka pålar men nere i en långsmal grav en meter djupt ned i marken.

Under bädden låg ris som skulle tändas på.

På bädden låg hans sköld, hans svärd och knivar, pärlor i glas och kristall, mängder av andra ägodelar och han var klädd i sin finaste hövdingadräkt.

Uppe på den stora platån låg då förutom han själv, hans häst och två trälar som fått följa honom i döden.

De skulle tjäna honom i Asagård.

När båren bränts ned lades jord över resterna och man byggde en formation av stenar i form av ett skepp på hans grav.

För alltid skulle den ligga där och just den stenformationen fick bara sådana kämpar som Björn.

Åren gick.

Gunnars stora by vid sidan av gravfältet levde sitt sälla liv i den yngre järnåldern.

Ett stort antal gravar hann anläggas invid  byn som i sin tur utvidgades åt ett annat håll, närmare den stora sjön, nuvarande Krön.

Kristendomen under medeltiden, helt etablerad på 1100-talet, tog över makten över vikingarnas byar på bara några generationer, traditioner och landskap förändrades.

De kristna kungarna var helt andra härskare än Gunnar på Vikingatiden.

De byggde sin första kyrka, troligen på 1200-talet och kanske på den plats där det så småningom 1685 den stora Karolinerkyrkan byggdes, på en hög höjd i Vimmerby.

I dagens kyrka finns medeltida inventarier kvar, och kanske hette vår förste präst Henricus Erici, verksam på 1200-talet.

Kvar här i nuvarande Gästgivarehagen, blev ett gravfält med 295 brandgravar, med övervuxna stensättningar,  det enda som vittnar om vikingalivet i den yngre järnåldern i Vimmerbys omgivning.

Ja, fantasin kan ta språng när man går på historisk mark.

Det år Hembygdsföreningen i Vimmerby bildades, 1924, var också ett valår precis som i år, valet till andra kammaren.

Resultatet av valet blev att Hjalmar Branting tillträdde statsministerposten.

På Wikipedia kan man läsa att valets stora fråga var försvaret. Socialdemokraterna, kommunisterna och Frisinnade folkpartiet ville minska utgifterna för försvaret genom att dra ned på utbildningstiden för de värnpliktiga samt lägga ned regementen.

Högerpartiet intog en mer försvarsvänlig attityd och ville lösa frågan genom kompromisser med övriga borgerliga partier.

Hur levdes livet 1924?

En spännande historisk person känner vi lite grand, kan vi tycka. Det är Nils Carlsson, kallad Stolpe.

Den kortväxte Stolpes lilla hus Stolpalyckan var på 10 kvm med jordgolv, med spisen borttagen.

När Stolpe levde där var det sannolikt enbart 8 kvm golvyta. Andra som besöks stugan mätte upp den till enbart 6 kvm golvyta…

Takhöjden var man överens om, 175 centimeter och Stolpe hade ändå marginal innan han slog huvudet i taket, för han var verkligen tunn och kortväxt, precis som sin far Rusenstolpe.

Var är vi i tiden?

1927 flyttade 20-åriga Astrid Eriksson till Stockholm, Nisse Stolpe var 37 år, hans mor hade gått bort några år tidigare.

Stolpe levde sitt liv som diversearbetare, ett mycket vanligt yrke då, genom att samla flaskor, lump och ben.

Mjölk fick han av fattigvården och Frälsningsarmen besökte han ofta och fick lite mat.

Tidigare i yngre år hade han en fast anställning på Hallbergs snickeri.

Han levde under små omständigheter, ofta i berusat tillstånd. Gamle Dr Hellström bedömde Stolpe som ”feg, lat, sinnesslö, rädd och psykopatiskt”.

Skälet varit att stolpe varit på sjukstugan flera gånger och uppträtt störande.

Hellström fick sedermera medge att Stolpes intelligensnivå var över medelmåttans.

Nu var han inte heller psykopatisk, dock labil.

Han besökte ibland Frälsningsarmen som djupt troende, en tid var han aktiv Frälsningssoldat men kåradjunkten Tekla Englund tvingades utesluta honom på grund av hans supande.

Stugan ja, Stolpelyckan låg på Lusknäckarmalmen, kvarteret Norra Malm i Vimmerby, granne med kyrkan.

Stolpe var fäst vid sin stuga. Han diktade en gång:

”Mitt hus är så ringa,

Dess dörr är så låg

Men aldrig en kärare

Boning jag såg”

Ja, Stolpes stuga finns att beskåda just här i Gästgivarehagen i öm omvårdnad av Hembygdsföreningen, och anekdoter om Stolpe tror jag många har hört berättas.

Eftersom han gick bort i början på 1950-talet så finns det idag i princip bara de som minns honom när de var unga.

På 1950-talet uppfördes också Stjärnhusen där jag växte upp. För oss barn där, och i Capella och gamla Vimarhem utgjorde grannen Gästgivarehagen en jättestor lekplats. Här tog vi också våra första dopp i Lillån, här i kröken var en perfekt badplats bara några minuters språngmarsch från Stjärnhusen.
Och så fångade vi kräftor i ån genom att söka dom med ficklampa. Barfota gick vi där i vattnet i mörkret...

Att förnimma bygdens rötter, att se, uppleva och känna vad människor gjort här tidigare är en stark känsla och drivkraft. Fascinationen över vår kultur är stor hos de flesta och därför finns det många skäl till att rikta ett stort tack till hembygdsrörelsen och Vimmerby hembygdsförening för det stora arbete, energi och engagemang man lägger ned här i Gästgivarehagen.

Det är med glädje vi konstaterar att Vimmerbybor fortsatt engagerar sig i Hembygdsföreningen och finner glädje i bevarandet av det gamla.

Jag vill med detta rikta kommunens och mina gratulationer till Vimmerby Hembygdsförening på den 90:e födelsedagen och också utbringa ett fyrfaldigt leve för jubilaren.

Den leve! Hurra Hurra hurra Hurra!

Vikten av praktisk kunskap och erfarenhet

Det finns saker som man inte kan mäta.

Ändå ska allt vara mätbart på ett eller annat sätt.

I vår tid mäts allt; i idrotten, i skolan, i jobbet, i det privata livet, i storlek på portioner… ja, allt mäts.

I kommunen mäter vi det mesta. 

Det är relativt enkelt att mäta antalet barn per vuxen i en förskola, likaså portionsstorlekar på maten inom äldreomsorgen. Om det är gott är en subjektiv värdering, inte ens den dyraste lyxkrog får betyget utmärkt på sin matkvalité av precis alla.

Det finns alltså sådant som inte låter sig mätas på ett enkelt sätt.

Är statistiken hur många larm en gammal människa på ett vårdboende har gjort, och hur lång tid det tog innan hjälpen kom, intressant? Jag menar, om vi mäter att en äldre larmat och vi mäter hur snabbt personalen avlarmat – är beslutet då att vi ska sätta in ännu fler medarbetare så vi kan avlarma ännu snabbare?

Hur hanterar vi resultatet av alla mätningar? Står det i mätningen en not som beskriver att brukaren larmat för att få veta att någon finns där som reagerar på larmet? Är det intressant att analysera djupare?

Ja, det är det absolut. För varför någon trycker på larmknappen syns inte automatiskt i de översta raderna i statistiken.

Ett exempel:

En orolig och dement dam trycker på larmknappen upprepade gånger på kvällarna. Ingen kunde förstå varför. Hon blev orolig när dagpasset gick av. Hon kunde larma en gång i minuten. Och damen kunde inte heller förklara varför hon larmat. Men man upptäckte att hon larmade på vissa arbetspass och andra inte. Vad berodde det på?

Man kollade vilka som arbetade på kvällspatrullen då hon inte larmade. Det var David, två meter lång, krigsveteran från Eritrea, plus ytterligare en person. Man frågade dem varför hon ständigt larmade på andra pass, men inte på just deras. 

David berättade att enligt hans arbetskort ska han gå till henne först klockan sju på kvällen.

”Men jag vet att hon är orolig och hon undrar innan klockan sju, så jag går dit det första jag gör när jag börjar mitt pass tidigare. Hälsar att jag är här, pratar med henne, ser till att hon förstår att jag finns i huset och att jag  kommer igen klockan sju. ”

När Davids pass gick på slutade hon larma. Hon var otrygg när dagpasset gick av tidigare och ingen kom till henne förrän klockan sju. När David kom visste hon att det fanns folk i huset...

Det berättar Lotta Viktor Tillberg, hon är redaktör för den nyutkomna boken ”Kvalitetsjakten” som handlar om professionalitet i välfärden.

Hon undervisar i ”Centrum för praktisk kunskap” där alla som studerar har en sak gemensamt, de arbetar på arbetsplatser där andra människor är en viktig del i arbetet. Den praktiska kunskapen går det inte att läsa sig till, den måste upplevas. Det är en kunskap som får oss att göra rätt sak, säga rätt sak när vi drabbas av oförutsägbara situationer. David var bra på det, han hade "läst av" den dementa damen, funderat och gjort en bedömning hur han skulle hantera situationen.

Det intressanta är att det inte fanns något i hans arbetsinstruktion som sa att han skulle göra såsom han gjorde, han snarare bröt mot regelverket. Han gjorde något annat än det som stod på schemat, prioriterade om utifrån sin ”praktiska kunskap”.

Hur mäts det? Hur syns det i de mätningar som görs?

Ett annat exempel:

En förskola har alla barnplatser tillsatta. Ändå vill man att det ska in fler barn. Pedagogerna tycker man ska skapa en utegrupp så fler barn kan börja på förskolan, och då får man också möjlighet att placera Petter där, som behöver extra tid.  Utegruppen tillsätts, de har färre barn än innegruppen men i gengäld mycket tid för Petter som har särskilda behov.

På utegruppen får man en dag sjukskrivningar i personalgruppen. Man ber då om hjälp av personalen från innegruppen. Och där ställer man upp kollegialt och några flyttar ut till utegruppen för denna dag.

Just denna dag görs en mätning, just när innegruppen lånat ut personal till utegruppen. När mätningen visar personalbrist  är föräldrar till barn i innegruppen kritiska till personalbristen medan föräldrar till barn i utegruppen är nöjda. Analyseras mätningen? Nej, istället slutar innegruppen ställa upp för varandra för just detta mäts inte, helheten i förskolan mättes inte.

Det jag vill säga är att mätningar är intressanta, men intressant blir det först när resultatet analyseras på djupet.

Intressant är också vad som händer med mätresultat, efter mätningen? Görs det något? Konstaterar vi bara att så här är det men för inga diskussioner om åtgärder?

I exemplet med förskolan kanske vi istället ska prioritera sammanhållningen i personalgruppen, att de hjälper och stödjer varandra, att deras professionella beslut är mer värda än föräldrarnas reaktion på en mätning vid ett enstaka tillfälle? (För att inte tala om media som inte allas går djupt och analyserar resultaten…)

Som politiker vill jag ha stor tillit till de yrkesmänniskor som arbetar inom omsorg för barn och gamla.
De kan omöjligt följa alla regler, utan måste tillämpa sin praktiska kunskap som de tillskansat sig via erfarenhet. Oförutsedda situationer inträffar där praktisk kunskap är det viktigaste.

För mig räcker inte en enstaka tidningsartikel av typen ”larm”. Jag vill veta mer; vad finns det djupare?

Jag tillämpar ibland ”hearings” som underlag för politiska beslut. Jag vill prata med medarbetarna vid fronten för att få deras bild. När vi får mätningar som säger svart eller vitt, måste vi ta tiden att lyssna in vad saker beror på, vad som prioriterats av medarbetarna baserat på praktisk kunskap.

Jag är säker på att det också sker på ledarnivå i Vimmerby kommun. Det ingår i det goda ledarskap vi hela tiden fortbildar i.

Att sedan kommunicera detta offentligt på ett bra och tydligt sätt är en stor utmaning. Och den kunskapen finns ännu inte fullt ut i kommunen.

Men det finns en vilja åt det hållet. Gott nog så långt.

Fotnot: Detta blogginlägg är basarerat på P1:s serie ”Människans Mått”, ett livsfilosofiskt program om vår tids besatthet av mätningar. Tre avsnitt har sänts; 24/6, 1/7 och 8/7. Mina två exempel ovan är hämtade ur programserien. Du kan själv lyssna på den via SR-appen.

Ljunghälls, motorn i kommunens industri

Ljunghälls i Södra Vi har kommit tillbaka starkt efter den allmänna krisen för bilindustrins underleverantörer kring 2008.

Man satsar i Tjeckien och man etablerar sig just nu i Kina, för att följa med sina kunder –  men man satsar också stort i Södra Vi!

-          - Vi har ambitionen att både öka lönsamheten och växa i Södra Vi, säger VD Hans Linnér i den fina tidningen företaget spred till hushållen i kommunen den gångna veckan.

Under denna, min första mandatperiod är några av de mest positiva möten och upplevelser jag haft just möten med Hans och hans medarbetare på Ljunghälls. Alltid glada och positiva, alltid konkreta och trots att de är satta att sköta ett stort företag, har de alltid en sund grundsyn om det omgivande samhället i botten. De förstår vikten av att positivt verka i sin omgivning, att odla bra relationer och att medverka till en positiv anda i kommunen. 

Lite pirr i magen har man haft för Ljunghälls stora satsning i Tjeckien – numera 340 anställda vid den fabriken – att det ska ha påverkat anläggningen i Södra Vi. Men som jag förstått så ökar fabriken i Tjeckien förutsättningarna för att fortsätta driva Södra Vi och att driva högkompetensproduktion här. I Tjeckien är produktionskostnaderna lägre och det ger möjlighet att bättre konkurrera. Det kommer hela företaget till del.

Under våren har jag vid flera tillfällen fått  information av Hans Linnér om Ljunghälls förestående investeringar och satsningar. Det är fantastiskt att se hur företaget navigerar på en stark konkurrensutsatt och global marknad och man blir stolt över att huvudkontoret och den stora produktionen är här i Södra Vi, i vår kommun.

Bara i Södra Vi har investeringarna legat runt 90 MSEK per år och 2014 väntas investeringar för 80 MSEK bli av i nya maskiner. Bredvid miljösatsningar på 15 MSEK.

Ägaren, riskkapitalbolaget Capman, har sedan 2003 investerat 750 MSEK i företaget, en hel del av dessa pengar i Södra Vi.

Om nu högkonjunkturen etableras över en längre tid är jag säker på att mer pengar kommer att investeras i Södra Vi för att säkra framtidens konkurrenskraft.

Nu försöker man rekrytera in ny kompetens, försöker locka ungdomarna att gå Teknik College på Vimmerby gymnasium och sedan komma in som viktiga medarbetare på Ljunghälls. Behoven är stora både på tjänstemannasidan och i produktionen.

Ljunghälls är det lok för industrin i Vimmerby-regionen som ALV är för besöksnäringen. Många jobb skapas i underleverantörsledet runt företaget. 

Går det bra för våra stora företag som Ljunghälls, Åbro, Arla, Skanska (Bo Klok) och Frödinge så går det bra för underleverantörerna.

Samma gäller givetvis våra övriga industrier; STG, MIR, RM-Snickerier, Zobra, VTAB, Polyform, Storebro, Svetsman, Q-Strip, Touch Coating, Prefab, Finnja, och alla sågverk och träförädlingsföretag i olika storlek i kommunen. (Har säkert missat någon i uppräkningen vilket ni får ursäkta.) 

Vi har ju en hel del tjänsteföretag också såsom Roxx-gruppen och VT som har många anställda. Till detta ska läggas hela handelssektorn och kommunen självt, inklusive sina bolag. 

Alla är viktiga för att vi ska kunna växa som kommun.

Vimmerby kommun har runt 2 000 registrerade bolag/enskilda firmor (en siffra jag sett någonstans men som jag inte är säker på är helt exakt) och det är naturligtvis en stor stomme att bygga på. Det känns som kommunen är lite av östra Sveriges Gnosjö.

Det är klart att företagsandan går att bygga starkare i högkonjunktur. Det är lättare då. De stora byggnationerna i kommunen har varit viktiga katalysatorer, som lett till en lägre arbetslöshet än omgivande kommuner och till och med riket. Åbro och Arlas stora byggen, Kraftvärmeverket och vård- och omsorgs byggnation, allt detta har skapat en större skattekraft. Jag tror att det betytt att Vimmerby gått tidighare in i högkonjunkturen, när nu den stora industrin behöver rekrytera så kan det leda till kompetensbrist. Vimmerbyföretagen och kommunen måste hjälpa varandra och jag ska ta ett initiativ till att skapa en gemensam rekryteringssida på nätet för Vimmerbyregionen. Samordningen där kan ha betydelse.

En annan betydelse har Högskolecentrums ansträngningar med att få ihop en högskoleregion med Västervik och Hultsfred och därefter få pilotpengar för lokala regionala högskolekurser av regeringen.

Jag hoppas att de ansträngningarna ska ge resultat, det kommer att bli betydelsefullt för rekrytering i det regionala näringslivet.

Sålunda; ser man sig omkring i näringslivet i Vimmerby kommun så är det bara positiva tongångar just nu, även om rekryteringen seglar upp som ett problem.

Angenämt problem dock, eller hur!

Önskar alla en fortsatt skön sommar!

Bemötande av VT:s ledare i lördags

Samarbeten mellan kommuner är en nödvändig åtgärd för att försäkra kommuninvånarna om  kompetens i exempelvis myndighetsutövning som kan vara likartad den i tillväxtkommuner.
Vimmerby Tidnings (VT) ledare i lördags (5/7) hävdade att det fanns/finns negativa effekter för medborgarna. Några sådana har Vimmerby kommun inte sett ännu.
Alkoholhandläggningen exempelvis har Vimmerby tillsammans med Kinda, den myndighetsutövningen får höga betyg när sökanden/näringslivet rankar verksamheten.
VT skriver att samarbeten är "helmissar", utan att vara närmare konkret. Från kommunens sida kan vi än så länge enbart se fördelar.

VT skriver att det sker samarbeten på det turistiska området. Vad konkret, annat än Gotlandsbåten, nämns inte. Gotlandsbåten har vi dessutom inget samarbete kring, Vimmerby kommun betalar inte ett öre till linjen Västervik-Visby i deras satsning. Däremot stöder både kommunen och Astrid Lindgrens Värld linjens tillkomst, på direkta frågor från media. Jag har också meddelat kommunalrådet Harald Hjalmarsson, Västervik och entreprenörerna Pigge Werkelin och Björn Ulveus att kommunen stöder linjen Västervik-Visby. Hultsfred uttalade stöd för Oskarshamn-Visby, man sitter också i styrelsen i det bolaget. För Vimmerbys del tycker vi också den linjen är bra enligt principen att ju mer infrastruktursatsningar vi har i vår region, desto bättre.

Besöksföreningen i Vimmerby, som driver Vimmerby Turistbyrå och består av ett 50-tal aktörer, kanske har bredare samarbeten men det får denna privatägda organisation svara för.
Personligen tror jag inte alls på VT:s tes att kommunerna i norra länet, eller ens i nordöstra Småland och södra Östergötland,  ska konkurrera med varandra om turisterna. Jag tror på samarbeten. Ju större utbud vi har i regionen, desto bättre. Lysingsbadet i Västervik är "en liten stad" med 5.000 boende per natt. Det är utmärkt om dessa gör dagbesök i Astrid Lindgrens Vimmerby. Det kommer bland annat ALV till del och ALV.s ägare kan fortsätta investera i sin anläggning här. Om det sedan kommer gotlänningar också är det lika utmärkt.
VT tycker samarbetet Västervik-Visby är ett fiasko. Jag tror att det blir succé.

VT vill likaledes att Vimmerby allmänt ska konkurrera med sina grannkommuner, istället för samarbeta. Min åsikt är att vi istället bör öka samarbetet. 40 % av de som jobbar i IKEA-företagen i Hultsfred kommer från Vimmerby. 40 % av de som jobbar i Totebo Industrier är från Vimmerby. Det är givet att både näringsliv och offetlig sektor samarbetar i arbetsmarknadsregionerna. Det är en stor pendeltrafik som går linjen Västervik-Vimmerby-Hultsfred. Genom att se Vimmerbyregionen inom en radie av 6 mil kan vi erbjuda en mångfald av arbeten.
Därmed inte sagt att vi ska slå samman våra kommuner, glesbygd blir inte tätare om kommuner går samman. Långt viktigare är i så fall att flytta in i Östergötland. Det skulle ge oss en närmare residensstad och skapa en rund region runt Linköping-Norrköping. Vi skulle få större möjligheter till infrastruktur och utveckling.

VT tror att också Kinda är med i bygg- och miljösamarbetetet. Så är inte fallet. VT frågar om vad värdkommun är för något. Svaret är: den kommun som har arbetsgivaransvar för verksamheten. I ITSams fall är det Kinda, i miljö och bygg är det Hultsfred. Sedan är det olika "djup" på våra samarbeten; från kommunalförbund till enbart ren samverkan. Vi samverkar kring jurist, alkoholhandläggare, överförmynderi och inköp idag.
Jag ska tillägga att politiken är enig kring vår samverkan. Tvärt emot vad VT tror, sker stor samverkan i "chefsrummen". Vi delar folk också på förvaltningschefsnivå; miljö/bygg och inköp är två sådana områden. Kommunchefen samverkar med säkert ett 30-tal andra kommunchefer i Småland och Östergötland, precis som jag gör med andra ordföranden i kommunstyrelserna.

Intressant dag på jobbet...

Egentligen är det mycket enkelt. 

Jobbskatteavdraget tas direkt från den statliga skatten, medan välfärden i allt större utsträckning betalas av kommunala skattemedel.

Så nej, jobbskatteavdraget har inte inneburit mindre till vården, skolan och omsorgen.

De som påstår att ”välfärden har monterats ned” i insändare, tidningsartiklar och på sociala medier har fel. Aldrig tidigare – någonsin – har så mycket pengar lagts på välfärd som nu.

Regeringens skattesänkningar hamnar på 130 miljarder sedan 2006, det totala skatteuttaget från stat, landsting och kommun ligger samma period på 1600 miljarder.

Och just jobbskatteavdraget – d.v.s skattereduktionen – tas inte från den kommunala skatten. Inte heller arbetsgivaravgiftssänkningar, Rot och Rut påverkar välfärden i Vimmerby, annat än positivt.

Inga pengar från skola, vård och omsorg i Vimmerby kommun har gått till skattereduktioner.

Välfärden har aldrig kostat så mycket som nu, alternativt aldrig tidigare har så mycket pengar pumpats in till välfärdstjänster som de senaste mandatperioderna.

De kommunala skatteintäkterna har hela tiden stigit, vilket beror på att sysselsättningen i samhället stigit; både antalet arbetade timmar och lön per timma. Detta ger kommunerna mer pengar och eftersom det mesta av skatten är kommunal skatt upp till en viss inkomst, så har kommunerna fått mer än staten. Och eftersom staten sänkt skattetrycket på sin del har flera länder passerat Sverige vad avser skattetryck.

De pengar Vimmerby kommun lägger på välfärden har hela tiden ökat. Precis som i alla kommuner. Sedan 1990 har de kommunala välfärdskostnaderna stigit med 28 procent rensat för prisökningar. Antalet arbetade skattefinansierade timmar har ökat med 13 procent.

Hur kan man få det till att "välfärden monterats ned"?

När antalet anställda inom skola och förskola skars ned skrev vi 1990-tal. Sedan dess har antalet anställda per barn legat still. Dock har lönekostnader ökat.

Kostnaderna har också ökat inom äldreomsorgen. Dock inte tillräckligt mycket som det behövts. 7 procent är ökningen men eftersom åldringarna blivit fler hade 16 procent varit nödvändigt.

Varför har det då inte skett? Jo, det är färre äldre som får del av äldreomsorgens tjänster, flera klarar sig utan dem. Men de som får del av dem kräver mer, d.v.s. de är äldre. 

Behovsprövningen spelar stor roll inom äldreomsorgen.

De mesta pengarna går till de med störst behov, d.v.s. de i särskilda boenden.

Den stora frågan är om resurserna kommer att räcka?

Man tror inte det. Forskare säger att  ”ju större välståndet blir, ju rikare befolkningen blir, desto mer välfärd vill den ha”. 

Det betyder bättre utbildning, mer skola, mer och bättre vård, mer omsorg.

Det är en omöjlig ekvation för kommunerna i framtiden. Priseffekten hjälper lite, kommunen tar ut skatten på lönerna och lönerna höjs och då får kommunen in mer skatt. Skattehöjning tar många kommuner till; snittet ligger nu på 31:86 , en snitthöjning på ca 50 öre sedan år 2000.

Staten höjer statsbidragen men egentligen bara marginellt.

Om vi ska klara välfärden i framtiden och främst omsorgen, måste kommunerna bestämma sig för vad man kan erbjuda och vad man inte kan erbjuda. Man måste ha mod att välja bort och säga nej till sådant som kanske är trevligt att ha, men inte livsnödvändigt.

Kommunen måste också effektivisera sig och det innebär en rad åtgärder för exempelvis omsorgen. Här är sju punkter som jag personligen  tycker är viktiga för den politiska - och administrativa ledningen i Vimmerby kommun. 

1) Använda IT för både stöd och service i större utsträckning. E-samhället måste in i kommunerna på allvar.

2) Klara att leverera inte bara service utan också att servicen upplevs som bra av både brukare och anhöriga. Då måste man hitta ett sätt att schemalägga utan delade turer. Idag är det stora besparingar i delade turer så det är en rent hopplös uppgift. Inte desto mindre måste man hitta sätt att lösa detta på. 

3) Klara att rekrytera bra och också ung arbetskraft. Hur skapa attraktionskraft i välfärdsjobben?

4) Klara att bygga stora boenden som upplevs som små, där servicen kan samlas och ges billigare, men ändå personligt.

5) Klara att bygga Trygghetsboende som kan samla de omsorgsbehövande äldre, där man kan hjälpa och stötta varandra i ett givande socialt interagerande. De äldre själva ger hemtjänsten en hjälpande hand.

6) Barnkullarna ökar, människor i arbetsför ålder minskar, pensionärsgruppen ökar. Hur ska det gå ihop? Vi måste se till att arbetskraftsinvandringen fungerar effektivt, effektiv språkundervisning, attraktiva utbildningar anpassade till välfärdsjobb. Yrkesutbildningar inom välfärdssektorn borde producera välutbildade välfärdsarbetare i större antal.

7) Det offentliga måste se konkurrensutsättning som något positivt, som något som bidrar med idéer och nya sätt att göra saker på. Två konkurrenter utvecklar verksamheten, monopolisten stagnerar den.

Det finns en tröst. Hålls välfärdskraven på bibehållen nivå, då räcker resurserna. Men vem tror det? Och vem tror att inte skolan kommer att vilja ha ökade resurser, att de äldre inte vill ha mer omsorg och att inte den arbetsföra befolkningen inte vill betala mer i skatt?

Snart måndag, en intressant dag på jobbet väntar för kommunens välfärdsmedarbetare!

(Källa: Dagens Samhälle 6/14)

Ny runda med budgeten inför 2015

Två frågor i Gullringen har varit föremål för Vimmerby Tidnings intresse i veckan; det gamla Gullringshuskontoret samt det särskilda boendet Ådala.

Nya äldreboendet på Cirkusplatsen kostar mer att hyra, både för kommunen och de boenden, än den 50 år gamla Eken. Det är förståeligt. Vi hoppas kunna driva boendet effektivare eftersom det är modernt, många lägenheter fördelade på flera små avdelningar, och därmed kan vi få samutnyttjande av personal.

Men vi har inte byggt med särskilt stort överskott av lägenheter. Cirka 10-15 lägenheter i överskott och vem vet hur behovet ser ut om ett år när inflyttning ska ske? 

Jag tror att vi på nytt får diskutera våra äldreboenden när vi väl flyttat in i det nya, och då göra en behovsprövning för åren framöver. I det sammanhanget kan i så fall Ådala omprövas då både Eken och Duvan ska få annan verksamhet. Men som sagt, det vet vi först när vi ser behovet efter inflyttningen på Cirkusplatsen. Under tiden gäller beslutet vi tagit att Eken, Duvan och Ådala  ska ersättas av Cirkusplatsen.

När det gäller Gullringshus kontor har kommunen anvisat åtminstone en spekulant till ägaren Gullringshus AB. Det blev dock ingen affär då verksamheten inte ansågs lämplig för fastigheten. Och fastighetsägaren, Gullringshus AB, som i sin tur ägs av Ansgarius-stiftelsen måste ju själv avgöra den saken. (Allt överskott i stiftelsen delas ut till välgörande ändamål.) Kommunen har fått det prospekt som tillverkats och sänder det till intresserade. Just nu ligger ett ute hos en ny spekulant.

Att detta, ovan beskrivet, ger anledning till ledarskribenten i Vimmerby Tidning Alf Wesik att uttrycka ”Fy er!” på ledarplats. Det har noterats av en och annan. Han bannar som om politikerna vore barn eller rent av hundvalpar, som just kissat på mattan. Hur förhåller man sig till sådana inlägg?

Det besvärliga läget inom socialens verksamhet kvarstår. Inte bara att den ”gamla” delen av socialen har ett svårbemästrat underskott i placeringar på hem och institutioner och ett växande försörjningsstöd, bland annat för ungdomar, så börjar nu också äldreomsorgen gå över budgetgränserna.

För 2014 kan vi inte göra annat än att hela tiden ha ett sparsamt fokus på all drift, men för 2015 är jag nära nog övertygad om att vi måste göra nya ramar. Kommunstyrelsen och dess presidie har haft flera möten med ekonomiavdelningen, ledningsgruppen har haft frågorna uppe och nu återstår en större samling i slutet av mars där vi får ta nya tag.

Alla nämnder kommer att få hjälpas åt och vi pratar rejäla belopp, kanske upp mot 25 Mnkr i nedbantning. I Förhållande till 750 Mnkr i skatteintäkter är det ju inte mer än drygt 3 % , i näringslivet är sådana besparingar årliga. Lyssnade på Linköpings kommuns kommunalråd Paul Lindwall i torsdags och trots ett stort överskott gör de ändå rutinmässigt besparingar på 2 % varje år i all verksamhet i kommunkoncernen.

Och räknar man anställda är det kanske 50 löner av 1.350 – men i en redan effektiviserad verksamhet är det ändå mycket svårt att skruva ytterligare. Vi måste helt enkelt pröva att välja bort och prioritera om. Det blir en svår utmaning för alla. Men kommunens pengar räcker inte till allt, och obekväma beslut måste därför tas.

Det är viktigt att förstå orsaken. Nedbantningen beror INTE på våra investeringar; äldreboende, industrimark och fiber (det sistnämnda har vi inte lagt mycket pengar på ännu.) som vi varit tvungna att göra. Visst har vi ökade ränteutgifter i vår driftbudget. Men man bör klara det med den omsättning kommunen har. Vi har ju inte byggt ettoperahus, mutan äldreboende, industrimark, landsbygdsfiber, etc.
Utan den minskade överskottet (trots allt 11 Mnkr överskott 2013) beror på två avdelningar inom Socialnämnden: Individ och familjeomsorgen samt äldreomsorgen, som kostar mer än beräknat.

Varför?

Fler behöver hjälp inom familjen; barn behöver en tryggare miljö än hemma och får tas till familjehem, kvinnor som utsätts för våld, eller både mor och barn som får tas till institutioner för vård. Kostnaderna är enorma. Från familjehemmens rimliga kostnader till institutionernas 2.000-4.000 kronor per dag. Vi vet inte från dag till annan vad som ska hända. Nästa vecka kan det vara två placeringar till, eller fem… Vi måste helt enkelt lösa knuten hur vi hjälper dessa människor på hemmaplan, hur vi själva inom förvaltningen, kan ta hand om de fall som inte är extrema. Vi behöver många kommunala familjehem och välutbildade medarbetare som kan arbeta med de behövande hemma i Vimmerby, istället för att de ska skickas iväg.

När det gäller äldreomsorgen blir fler gamla äldre, och behöver ännu mer omsorg. Här måste vi finna lösningar som kan hålla kostnaderna i schack. Vi ska börja med att jämföra oss med standardkostnaden för att se att vi inte gör fel på nåt sätt. Tjänstemännen har fått arbetsuppgifter inför marsmötet.

Jag är ganska säker på att vi måste göra omprioriteringar i verksamheten till 2015, för att balansera budgeten igen.

Det är valår så det kommer att bli svårt.

För egen del kommer jag inte att ta hänsyn till valet utan kommer att vara inriktad på att göra det som måste göras för att balansera vår drift till överskottsmålet 2 procent av skatteintäkten.

Det är det övergripande mest viktiga och det ansvaret måste vi våga ta som politiker.


Slutligen: Grattis till vår kommunchef Carolina som kom på 92:a plats bland Dagens Samhälles rankning av välfärdens mest 100 viktiga kvinnor! Bra där! Hon, liksom alla våra medarbetare, behöver uppskattning.  De gör ett hästjobb ute i verksamheterna som alla bör vara tacksamma för. För framtidens stora utmaning är att få medarbetare till offentliga välfärdsjobb.

Nyckelfrågor för att bli fler invånare

Urbaniseringen fortsätter.

Flyttlassen till storstäderna, främst Stockholm, går i allt högre hastighet och i allt fler bussar.

StorStockholm har nu 2,3 miljoner människor (Stockholms stad nära 900.000) och man spekulerar i att Storstockhom ska vara 3,5 miljoner människor 2030.

De kommer från bland annat Vimmerby kommun.

Ökningen i Storstockholm är 36.000 invånare. De ökade med hela Västerviks kommun, två bussar om dagen anländer med nya invånare.

Takten ökar, tidigare sa man att man ökade med ett Oskarshamn om året, drygt en buss om dagen.

Vimmerby kommun är en av de kommuner som bidrar till befolkningsökningen i storstäderna. Vill ungdomarna fortsätta utbilda sig måste de flytta.

Det är den enkla sanningen så länge stater låter Universiteten bestämma över utbildningspengarna.

Men låt mig först analysera Vimmerbys befolkningsminskning 2013 som var -116  personer.

Jag gör en jämförelse med Hultsfred, som ökade med +85 personer.

-          - Vimmerby har högre födelsetal, 140 mot 119, än Hultsfred.

-         -  Lika många har avlidit i de båda kommunerna. Men det är 167, så 27 fler har avlidit jämfört med ha fötts i Vimmerby kommun. (-148 i Västervik vad avser födelseöverskott.)

-        -   Hultsfred har över 250 fler inflyttade än Vimmerby. Den stora posten är 412 från utlandet, invandrare, medan vi bara har 125, alltså nära 300 färre. Också Västervik har ett stort antal inflyttade flyktingar, 405 stycken.

-         -  Hultsfred har fler utflyttade, 277 mot Vimmerbys 172. Också fler som flyttar inom det egna länet från Hultsfred än från Vimmerby. Vimmerby har däremot fler som flyttar ut i landet, 555 stycken, och sannolikheten är stor att det är ungdomar och att det är fler kan bero på att vi är en större befolkning.

-          - Hultsfred har alltså ett flyttningsnetto på +135, Vimmerby på -94. Det skiljer 230 personer där.

-          - När det gäller inflyttning från egna länet har Vimmerby +66, Hultsfred -70. Från övriga landet har Hultsfred -170 och Vimmerby -250. Möjligtvis kan man spåra Hultsfreds många studenter i de bättre siffrorna där. Högskolekurser betyder mycket.

-          - Många av Hultsfreds flyktingar flyttar tillbaka till utlandet, hela 375 mot Vimmerbys Vimmerbys 90.

Om jag ska summera den analysen så har Hultsfred sina bättre siffror tack vare en stor invandring. Också Moliljans (Målilla) flyktingmottagande påverkar, säkert både 2013 och 2014.

Vimmerby har valt att inte öka mottagandet. Skälen är att vi inte tror oss ha förmåga att vidmakthålla den standard vi har idag på mottagandet, beträffande både bostäder och mottagande. Det kan givetvis förändras över tiden. Allt är medvetet politiskt ställningstagande. Men idag ser vi inte förutsättningarna.

Vi har en majoritet, tror jag, för att öka antalet ensamkommande flyktingungdomar. Här utreder vi nu ytterligare två boende, d.v.s. kanske 20 ungdomar ytterligare. Skälet är att vi har mycket goda erfarenheter, en bra mottagning med hög kvalité och resurser inom gymnasiet.

Vi kan nog inte räkna med att kunna stoppa den halva delen av gymnasiekullarna som väljer att flytta till utbildning, från ett år till ett annat. Men jag kan berätta vad vi jobbar med.

Nyckelfrågor är jobb, bostäder och eftergymnasial utbildning.

Jobben kan komma med konjunkturökningen, Vimmerby har en mångsidigt näringsliv med många småföretag. Här borde finnas möjligheter att öka och få tillväxt. Vi måste underlätta för näringslivet och jag är mycket nöjd över att vi nu snabbt kan erbjuda mark till expansion och etablering. Men servicen till näringslivet måste öka, mer medel måste avsättas i kommande budgetar.

Hälften av ungdomarna stannar i kommunen om vi kan erbjuda jobb. Målet är att öka den siffran.

Bostäder däremot är en svår nöt, det kostar mycket att bygga i landsbygdskommuner, vi har få privata byggentreprenörer och de få vi har som bygger, exempelvis Håkan Carlsson, måste vi vara rädda om i kommunen. Annars återstår det bara Vimarhem som kan bygga.

Vi måste också få loss våra planerade villaområden, förseningar där skyndar på utflyttning. Många vill bo i eget hus.

Hur kan det komma sig att vi behöver fler lägenheter när befolkningen minskar?

Svaret är att hushållen delar sig. Säg ett hushåll på två vuxna och två barn. När det hushållet delar sig ska barnen ha var sin lägenhet och behov av två nya uppstår. Skiljer sig föräldrarna uppstår behov av ytterligare en. När en person i ett gammalt par dör, behövs fortfarande lägenheten till den som är kvar. Samtidigt minskar också landsbygden, hus där blir sommarbostäder när de gamla flyttar till tätorter. Då behövs ersättningsbostäder till dessa.

Utbildning är en tredje nyckelfråga.

Om hälften av ungdomarna flyttar till utbildning kan vi minska den siffran genom att erbjuda utbildning i kommunen. Vi kan också minska siffran genom att erbjuda snabb och bra pendling till omgivande kommuner med eftergymnasiala utbildningsplatser.

Just nu har vi ett samverkansprojekt med Hultsfred och Västervik där vi försöker bli pilotregion för att få pengar till universitetskurser i de tre kommunerna. Lyckas det kan vi vara på väg mot något nytt, där utflyttningen kan motverkas och näringslivets behov av kompetensförsörjning kan tillfredsställas.

Vi jobbar mycket på alla dessa tre områden: jobben, bostäderna och utbildningen.

Hur ska övriga Sverige kunna möta Storstockholms expansion och utveckla alternativ?

Ett förslag är större regioner.

Inte ens Göteborg och Malmö hänger med längre som städer (ca 500.000 respektive ca 300 0000) utan får bilda stora regioner som Västra Götaland och Skåne för att matcha Stockholm.

Allt medan Linköping, Jönköping, Växjö och Kalmar träter om vilken region de vill ha.

Jag tror inte vi har så mycket att välja på, en region bestående av Östergötland och Småland skulle ge 1,2 miljoner invånare, ungefär lika mycket som Skåne idag och då skulle vi ha en chans. Tyvärr tror Kalmarborna att om man tar rygg på Växjö så räcker det och Växjöborna att om man går in i Skåne räcker det och Jönköpingsborna att om man är själva, så är det tillräckligt…

Om vi nu tror att framtiden är lika splittrad som idag, att de små regionstäderna i Småland ska fortsätta träta – vad kan vi då göra i Vimmerby?

Jag tror att vi måste arbeta länsgränserna och skapa stark samverkan där regionen utgörs av våra grannkommuner; Kinda, Eksjö, Ydre, Hultsfred, Oskarshamn och Västervik. Framförallt då samverkan med Hultsfred och Västervik inom länet.

På sikt tror jag att samverkan också med Linköping blir viktigt.

Jag tror också att vi har en joker i kortleken; besöksnäringen. 

Vi har en stor utmaning i att ta emot 1 miljon besökare varje år. Ska vi inte fråga alla dom om de vill flytta till Vimmerby?

Här tror jag att en strategi måste utformas i samarbete med ALV. 

All inflyttning börjar med ett besök.

En reflektion efter snart 38 månader...

"Det är inte som att driva ett privat företag" 

Så sa socialdemokraten Eva Berglund, för övrigt gammal skolkamrat, till mig i fullmäktige någon av de första sammanträdena den här mandatperioden.

Jag protesterade givetvis, hur svårt kan det vara?

Det är väl bara och bestämma sig och därefter verkställighet, tyckte jag.

När jag nu är inne på sista året i mandatperioden har jag förstått att Eva till stor del har rätt, och till en liten del har fel.

Att vara ”regeringschef” i en kommun, en av landets 290 kommunstyrelseordföranden, innebär tveklöst ett ledarskap och makt till verkställighet. Men det är långt ifrån likt att vara VD eller ens styrelseordförande i ett familjeföretag.

1.    Jag är i demokratibranschen. Det innebär att jag måste argumentera, presentera, förklara, förankra, följa upp. Och ändå inte få beslutet med dig. I mitt eget företag fattar jag själv beslutet, även om jag lyssnar in påverkare.

2. Jag hanterar andras pengar, inte mina egna. Det ställer stora krav på att misstag inte får ske. Med mina egna pengar blir jag själv lidande om jag fattar fel beslut. Mycket stort och tungt ansvar.

3.    Jag leder tillsammans med andra. Främst andra nämnds- och styrelseordföranden, men också med andra chefstjänstemän; förvaltningschefer, kommunchef. ”Ledandet” tar sig olika uttryck, den gyllene zonen är bred.

4.    Jag måste identifiera den gyllene zonen för samverkan. Jag har inte befogenhet att ge medarbetare order och uppdrag i ett dagligt arbete, däremot har jag med kommunstyrelsens godkännande befogenhet att fatta beslut om uppdrag. Det är en helt annan sak än att dagligt leda. Det uppdraget har kommunchef och förvaltningschef och deras team av ledare. Jag måste hela tiden samverka med dem om jag ska kunna påverka det dagliga arbetet. Men ytterst är beslutet deras, inte mitt. I annat fall måste jag få till ett nytt beslutsprotokoll.

5.    Ändå har jag och kommunstyrelsen tillsynsplikt, ska svara inför revisorer, inför fullmäktige och inför väljarna. Tillsynen måste därför fungera och här gäller det att kunna utöva tillsyn i samverkan med den operativa ledningen.

6.    Min sociala kompetens måste vara sådan att jag kan klara att samverka med kommunchef och förvaltningschef med stor respekt, samtidigt måste jag visa en tydlig politisk vilja som inte får misstolkas.

7.    Jag måste kunna svara i en fråga jag inte ansvarat för, utan att det ser ut som jag skyller ifrån mig ansvar.

Som ägare och VD i ditt eget företag kan du som sagt göra misstag. Som kommunalråd tillåts det knappast. Du måste därför vara ytterst noga med underlagen och du måste få tjänstemän att förstå att du är det, och att det inte handlar om tillit och förtroende utan mer om att själv behöva insikten, för att själv kunna fatta ett eget beslut.

Det är svårt.

Eva hade så här långt ganska rätt.

Det som jag tycker är relativt lika är ekonomisk underbyggnad, återkoppling och medarbetares engagemang i ”företaget”.

Här finns en vilja till kundservice, till insikten att man har jobbet för att tjäna medborgarna – även om man inte når full framgång, så är ”tjänandet” viktigaste inslaget.

Både medborgarundersökningen och näringslivsrankingen för Vimmerby kommuns politik och förvaltning visar att just servicefrågor är där man brister.

Av någon anledning tycker medborgare och företagare att man lever ett eget liv i kommunadministrationen, ett liv utanför verkligheten.

Det gör man inte. Inte på något sätt. Tvärtom sysslar man med välfärd som berör nästan alla.

Det man är dålig på i detta hus är att kommunicera, visa sina bra sidor, visa det man lyckas med, skapa berättelserna som motiverar existensen och berömmet.

Jag sitter mitt i, jag ser allt gott man gör.

Men kommunikativt brister det avsevärt. Man har inte förmåga at berätta det.

Det är något vi får jobba vidare med och bli bättre på.

KORT SUMMERING AV EKONOMISKA NYCKELTAL

Insändare i tidningen har gjort gällande att kommunen är i så dåligt ekonomiskt skick att vi kan liknas vid en PIG-stat, typ Spanien.

Jag ska här återge mitt svar som publicerades i VT den 14/2. Insändaren hittar ni på VT:s hemsida, publicerad den 13/2.

Insändarsvaret:

Anders Fransson, Brantestad skriver att Vimmerby kommuns skuldsättningsrad är 74 procent och därav drar han slutsatsen att Vimmerby platsar bland PIGS-länderna (läs: länder i bankrutt), i nivå med Spanien.

Det är beklagligt att så felaktiga uppgifter skrivs.

Jag ska här bemöta Franssons uppgifter nedan.

Fransson säger att de totala skulderna är 1.528 Mnkr ”enligt kommunkontoret”. Det är inte sant. Skulden, totalt 960 Mnkr november 2013 är fördelad 280 Mnkr för kommunen, 347 Mnkr för Vemab, 303 Mnkr för Vimarhem, 30 Mnkr för VKF, Vimmerby gata och Astrid Lindgrens Näs 0 kronor.

Eftersom Fransson förväxlat av fullmäktige beslutat lånetak (tillåtet lånebelopp), med faktiskt skuld, faller nära 10 spaltcentimeter av hans resonemang. Bland annat sprider han den felaktiga uppgiften att kommunen får räkna med 50 Mnkr i årlig ränta de kommande åren och också att vi ska ha 1 Mnkr i ränta i veckan (!).

Snitträntorna är idag ca 3,3% för kommunen och ca 3,0 procent för bolagen.

Vi betalar totalt 9 Mnkr i ränta i kommunen (30 öre i sekunden) och 20 Mnkr cirka i bolagen (65 öre/sek). Vi gav tidigare besked på kommunalrådsbloggen, att räntan för kommunkoncernen var mellan 0,75-100 öre i sekunden.

Fransson är medveten om att det är bolagen som har de stora lånen, men tror att allt kommer att gå över styr i framtiden och att kommuninvånarna får stå för fiolerna. Med den framtidssynen ska vi inte bygga något, ingen ska bygga villa, ingen ska satsa en enda krona. Vi ska inte bygga kraftvärmeverk för att skapa all värme själva (istället för att göda oljeländerna) och vi ska inte skapa 25 % av vår el själva.

Fransson jämför kommunen med staten. Men räknar inte in statens alla bolag i ”statskoncernen”, däremot kommunens bolag i kommunens finanser. Äpplen och päron således.

Vimarhems räntor betalas av hyresgästerna. De belastar inte skatten. Vimarhem är välskött och inte nära konkurs.

Vemabs räntor betalas på räkningar för vatten, avlopp, renhållning, el och värme. De går inte på skattsedeln. Vemab är välskött och har historiskt gett stora utdelningar.

Kommunens räntor härrör sig till nytt gymnasium, ny förskola, nytt äldreboende, industrimark och nu senast satsning på fiber.

Fransson frågar om finansiella intäkter. De består bland annat av avkastning på finansiella placeringar. Vimmerby har tillsammans med andra kommuner i länet avsatt pengar till kommunanställdas pensioner. Vi har satt in 51 Mnkr. Fonden har nu växt till 140 Mnkr. Avkastningen tas upp i resultatet men sätts tillbaka igen i fonden. Fonden finns där för att klara framtida pensioner så vi inte behöver ta pengar från daglig drift till pensioner.

Så till skuldsättningsgraden. Den får Fransson fram genom en hemmasnickrad modell, han dividera skulden med intäkterna, 539 Mnkr./. 732 Mnkr och får 73 procent.

Detta är inte rätt. Skuldsättningsgrad får man fram genom att dividera den totala skulden med eget kapital. Det blir ett helt annan procentsats.

Kommunens anläggningstillgångar var per 121231 1.263 miljoner kronor. Det egna kapitalet var 713 Mnkr och resterande upp till 1.263 Mnkr är alltså upplåning.

Med sin felaktiga beräkning som grund jämför han allas vår kommun med en PIGS-stat, typ Spanien, d.v.s. stater nära bankrutt och med skyhög arbetslöshet.

Det är beklagligt för alla oss andra som bor och arbetar här.

Vimmerby, Hultsfred, Västervik - en kommun?

Vimmerby kommuns samverkan ökar.

Kommunalförbundet ITSam är en samverkan mellan sex kommuner om IT-tjänster till den kommunala förvaltningen. Nu förbereder Vimmerby en samverkan med både förvaltning och nämnd inom Miljö- och Byggområdet. Överförmynderiverksamheten , som vi samverkar med Kinda om kan komma att utökas med Åtvidaberg och Ydre. Alkoholhandläggning, och juristfunktion är också föremål för samverkan.

Gymnasielinjerna delade vi upp med Hultsfred vilket visade sig framgångsrikt. Samarbeten inom eftergymnasial utbildning utvecklas nu också mellan Hultsfred, Vimmerby och Västervik.

Aktuell fråga jag fått: kommer det slutligen att ske kommunsammanslagning?

Vimmerby och Hultsfred skulle bli en kommun på 29.000 invånare.

Vimmerby och Västervik skulle tillsammans bli 50.000 invånare.

Tidningen Dagens Samhälle (nr 42/13) frågade landets kommunstyrelseordförande vad de trodde om just kommunsammanslagningar och sex av tio tror att flera kommuner kommer att slås ihop de kommande tio åren.

Björn Sundström på SKL,(Sveriges Kommuner och Landsting) som undersökte konsekvenserna av ett länsbyte till Östergötland på uppdrag av Vimmerby och Västerviks kommuner, tror att sammanslagning och samverkan är tvingande för att undvika kommundöden.

-          Det blir gigantiska problem att klara personal- och kompetensförsörjningen i de små kommunerna i framtiden, säger han i tidningsreportaget. Den stora potentialen att slå ihop kommuner finns i södra Sverige, främst Skåne och varför inte slå ihop kommuner i Stockholms län, fortsätter han.

Sundström varnar också för att kommunförbund kan bli dyrare lösningar för de enskilda kommunerna. Och den varningen ska vi ta på allvar.

För Vimmerbys del tror jag på samverkan, inte sammanslagning.

Vimmerby har i dagsläget inget att vinna på att fusionera med vare sig Hultsfred eller Västervik eller båda. Min reservation sträcker sig till kanske 8.000-10.000 invånare, blir vi färre än så i Vimmerby är risken uppenbar att vi inte alls klarar vår service.

Sammanslagning innebär inte att befolkningen ökar, vi snarare att demokratin och delaktigheten riskerar att bli mindre. Och att de givna centralorterna blir större på bekostnad av mindre tätorter. Vimmerby har stora möjligheter tack vare sin geografi; vi är en rund kommun med en given centralort som inte behöver konkurrera med något annat centrum inom kommunen om satsningar man bara kan göra ett av.

De korta avstånden till våra tätorter möjliggör också en mer kostnadseffektiv kommunal service.

Frågan är dock vad vi kan samverka om mer? Det kanske inte finns fler gemensamma behov?

Själv kan jag tänka mig socialtjänsten. Äldreomsorgen kan vara kvar i kommunerna men socialtjänsten, som innehåller mycket myndighetsutövning, skulle kunna vara ett område att samverka kring.

Också kostorganisation, städorganisation, fastighetsorganisation – överlag relativt opolitisk samhällsservice.

Än är inget av detta moget och det kanske inte heller blir. Minskar invånarantalet i de tre kommunerna ännu mer dramatiskt kan det tvinga fram en diskussion.

Hultsfred och Vimmerbys kommunledningar träffas regelbundet, vi träffar också Västerviks kommunledning ofta, och nätverken vi alla deltar i spänner över tre län; Kalmar, Östergötland och Jönköpings län. Vi har mycket goda kontakter och relationer. Vi vet om varandra, lyssnar på varandra och lär av varandra.

Vi ser att arbetsregionerna växer, att infrastrukturens utbyggnad är ett måste och också att exempelvis de länsstyrda kollektivtrafikbolagen måste koordinera, även om det tycks vara det svåraste av allt i deras värld…

Lösningen för landsbygdskommunerna är inte att tävla med storstäderna (Stockholmsregionen ska bli 3,5 miljoner människor i framtiden spås det) utan snarare att utveckla alternativ, att fokusera på det man kan erbjuda.

Exempel på sådant är bostäder vid havet i Västervik, vid sjöarna i Hultsfred och Vimmerby, bra, robust och pålitlig arbetspendel, fiber för snabb uppkoppling direkt till bostaden, decentralisering av utbildning  - häromkvällen hörde jag också ordet  ”återindustrialisering” som jag tror är en del av lösningen. Det finns småskalig industriell produktion som passar utmärkt för landsbygden.

Glesbygden är i sig en upplevelse som inte behöver konstrueras.

Det finns dock en myt om samverkan; att det ska bli billigare.

Jag tror inte att varken ITSam eller en gemensam Miljö och Byggmyndighet blir avsevärt billigare för oss, även om vi förväntar oss det och arbetar för det.

Däremot ökar möjligheterna till högre kompetens och en effektivare organisation.. det senare kan givetvis leda till att kostnaden för verksamheten sjunker.

När det kommer till anslag är det  det klassiska som gäller; vilken nivå behöver vi snarare än vilken nivå som är trevlig att ha.

”Nice to have” är det långt till – utmaningen är att hitta nivån av exakt det vi behöver,  ”need to have”, inget annat.

Då kan även kommunalförbund och samverkansorgan bli en bra lösning.

Nu sjösätts med stor sannolikhet en gemensam Miljö- och Byggmyndighet i Hultsfred-Vimmerby den 1 april. Om något drygt år bör vi kunna se om medborgarna i de båda kommunerna upplever en ökad servicenivå och en mer kompetent handläggning, allt till en lägre kostnad.

Handeln ger sämre betyg än industrin

Nu väntar en djupdykning i enkätsvaren inför 2014 års Företagsranking. Den 6 maj ska den vara klar och vi får då se hur Vimmerby kommun förhåller oss till andra kommuner.

Jag sitter mitt i detta stora bruna stadshus.

Och jag kan ärligt säga att det finns massor kvar att göra. Känslan för vad service är,  och hur mycket den impregnerat ryggraden i varje enskild tjänsteman och politiker, är en bit ifrån det säljkårer och handelsmän och kvinnor  får lära sig i näringslivet.

Å andra sidor är kommunala tjänstemän inte säljare. De har en annan uppgift än att sälja varor.

Inte desto mindre bedöms de efter sin förmåga att kommunicera och ge service, som upplevs som just service, tillmötesgående, lösningsorienterad, åtrerkopplande.

Så visst finns det mycket kvar att göra. Har vi 3,2 i betyg på en femskalig skala så förhåller det sig så, att vi har mycket kvar att göra.

Men det finns också en hel del som blivit bättre och det finns många åtgärder som satts igång. Om processerna fortlöper, om fokus behålls, kommer vi att successivt förbättra vårt lokala företagsklimat.

Kanske ni tycker nu att jag försöker försköna. Men så är det inte. Skärskådar man svaren så är det mycket som får en förklaring.

Vi behöver reflektera över att vi både blivit sämre i en del grenar, och bättre i andra. Analys är viktigt, det som inte mäts finns inte.

Här några fakta om och ur enkäten.

Undersökningsperioden är september till november 2013.

I Vimmerby har 90 företagare svarat (45% svarsfrekvens.)

Av dessa har 44 % 1-5 anställda. Och 29 % 6-25 anställda.

31 % är från handeln, 19 procent från industrin

Vi har tidigare i kommunen noterat att när svaren från industrin dominerar får vi bättre betyg. Det betyder att handeln generellt drar ned vårt betyg, att de företagare som är mest missnöjda är fåmansbolag inom handeln, med få anställda.

72 procent är män, 32% är kvinnor och hela 72% är 45 år eller äldre. Bara 6% är yngre än 35 år.

Över perioden 2008-2013 (enkätsvaren) var vi i botten 2009 med 2,9 och bäst 2011 med 3,4. Nu fick vi 3,2, samma som för 2012.

Kommunens service till företag är 3,0, dvs precis godkänt.

Kommunens tillämpning av lagar och regler är 3,2.

Tjänstemännens attityder till företagande är 3,1.

Kommunpolitikers attityder är 3,5.

Kommunens upphandling är 2,7

Kommunens verksamheter tränger undan privata företag: endast 4 % tycker så.

Allmänhetens, skolans och medias attityder till företagandet är alla 3,7.

Dialogen mellan företag ochm kommunledning är 3,2.

Kommunens information till företagen är 3,1.

Vi ser också att 56 % av alla ärenden är tillståndsärenden. Myndighetsutövningen har alltså stor påverkan. Tillsynen kommer sedan på 31 %.

En start bidragande orsak till att sittbetyget dras ned är att väg, tåg och flygförbindelser bara får 2,5 i betyg, och tele- och it-nätet bara 2,8.

Företagen får också svara på frågan hur det ska bli bättre.

Här är, i rangordning, recepten:

-          Bättre förståelse hos tjänstemän och politiker om företagande.

-          Snabbare handläggning.

-          Bättre dialog mellan kommunen och företagen.

-          Öka kommunens attraktionskraft.

-          Utbilda elever om företagens roll i samhället.

Var har förbättringar skett?

Politikernas attityder, kommunens upphandling, kommunens information till företage, tillämpningen av lagar och regler har alla blivit bättre.

Sämre har det blivit med tjänstemännens attityder till företagande och tillgången till arbetskraft med relevant kompetens.

Ja, som ni ser har vi att göra. Under de senaste åren har följande införts i kommunen rörande just dialogen med företagen:

-          Industriråd

-          Näringslivsråd.

-          Frukostmöten.

-          Nyhetsbrev till företagen.

-          Destinationsprojekt.

-          Branschdialog med kommunalrådet.

-          Bloggar från kommunchef och kommunalråd.

-          Företagslotsar, utbildning av tjänstemän i företagskontakter.

-          Aktivare mer informativ hemsida.

-          Facebook-dialog.

-          Fler företagsbesök.

Men nu tar vi nya tag, vi ska förbättra oss!

För vi kan mycket bättre!

PS. Vill du själva läsa detaljerna? Klicka här: http://foretagsklimat-presentations.s3.amazonaws.com/resultat/vimmerby.pdf

Nej Vimmerby Tidning, kommunen betalar inte 35 kronor i ränta per sekund. Det är 75 öre...

Det är mycket att kommentera i Vimmerby Tidning nu, och allt är kanske inte värt en kommentar.

Men några saker är intressanta; kommunens ränta och bristerna i ITSam.

Ledarskribenten Alf Wesik beskriver räntekostnaden för kommunens skuld till 35 kronor i sekunden.

Magnus Gustafsson, moderat ordförande i Barn och Utbildningsnämnden, som för tillfället tagit time-out eftersom han sökt en tjänst inom förvaltningen, har skickat följande till Alf Wesik:

”Bästa redaktör,

Du ville gärna bli rättad av någon som är bättre på matte. Jag vet inte om jag är bättre på matematik än dig, men när jag är osäker på fakta försöker jag gå till källan.

Enligt Riksgälden så är statsskulden per 131230 cirka 1277 miljarder. Sedan 2004 har statsskulden bara varit mer än 1300 mdr ett år och det var 2005, och den prognostiseras nå ungefär samma nominella nivå 2014 som 2005, men då med beaktande av att statsskuldens andel av BNP är betydligt lägre. Den har minskat från knappt 80% 1995 efter finanskrisen på 1990-talet via 47% 2005  till cirka 35% prognos för 2013.

Räntebetalningarna för 2013 framgår av pressmeddelande 140110 och dessa uppgår till 16 432 miljoner vilket för 2013 blir cirka 521 kr / sekund vilket är betydligt mindre än 35 000 kr som du tvivlar på men ändå anger är ungefär rätt.

Återstår då uppgifterna om ränteutgifterna för Vimmerby kommun. Du anger 35 kr, med samma reservationer som tidigare antar jag. Utan att lägga samma tid som på statsskulden är min grova överslagsberäkning att ränteutgifterna är mellan 75 öre och 1 kr / sekund.

Detta förringar inte skuldens storlek men det är en annan historia.”

Så långt Magnus Gustafssons brev till tidningen.

Vimmerby Tidning har ett stort publicistiskt ansvar. Det är ofta så, att det som står i tidningen tar folk för en sanning. Under lång tid.

Om en 75-öring förvandlas till 35 kronor av ledarskribenten så tror folk på det.  Tyvärr, tyvärr och hiskeligen tyvärr (för att använda Alf Wesiks dramaturgiska skrivteknik.)
Alf Wesiks "triumf i rockärmen vid middagar"  innebär att Vimmerby kommun har en räntekostnad på över en miljard! Kanske inte riktigt en uppgift att hänga upp en halvsida stor ledare på, kan man tycka. Kanske snarare så att man ska ta sig en funderare på om den är rätt. Men säkert väcker den munterhet och förundran vid ett middagsbord över hur illa vi sköter oss i kommunen.
Det får vi väl, tjänstemän och politiker, bjuda på med förhoppningen att kritiska läsare ändå finns i Vimmerby kommun.

Jag ska inte gå in och bemöta alla insinuationer, populistiska svängningar och orimliga jämförelser med SMS-lån och annat.  Vilka lån skulle kommunen inte ha tagit?
Före investeringen i gymnasieskolan, som hittills visat sig vara rätt, var kommunen underinvesterad.
1. Äldreboendet Eken var utdömt.
2. Industrimark saknades.
3. Förskolor saknades, baracker hyrdes.
4. Skolor och idrottshall med stort eftersatt underhåll

Dessutom lån som till en del faller på skattsedeln:
5. Folk på landsbygden saknade fiber, de kunde inte betala sina räkningar över nätet.

Dessutom lån som inte faller på skattsedeln:
6. Vimarhem tog lån för att bygga nya bostäder då det fanns bostadskö.
7. Vimmerby Energi beslöt att investera i ett kraftverk för att skapa billigare värme och el till kommuninvånarna.

Uteblivna investeringar hade inte fört kommunen framåt. Att dela upp Krönsmon i två etapper hade blivit avsevärt dyrare, dessutom är en av intressenterna vi har intresserad av en tomt närmast skogen, d.v.s. på etapp 2. Att göra färdigt när maskiner och allt var etablerat, när man kunde byta massor över området och Östra Ceos, är jag säker på var helt rätt.
Timingen i kommunens investeringar kan inte vara bättre, med början i en lågkonjunktur och färdigställande när konjunkturen är på väg upp. Dessutom historiskt låga räntor.

Jag vill också lyfta tidningens artiklar om IT-Sam, inräknat den senaste i fredags om den obefintliga upphandlingen. Jag har varit drivande att tillsätta nye t.f .VD Susanne Korduner på IT-Sam.

Vid hennes första sammanträde med direktionen (december) berättade hon att bolaget saknade upphandlingskompetens och att det skulle åtgärdas genom utbildning av en medarbetare. Hon såg direkt brister och började direkt städa. Hon berättade själv om det i VT i lördags.

Därmed inte sagt att upphandlingen hittills skett rätt eller regelvidrigt, det framgick inte av VT:s artikel. Det som framgick var att det inte fanns någon dokumentation, som man vid tillfället kunde hitta. (I sig anmärkningsvärt...). Dock tror jag inte kommunalförbundet förlorat några pengar, förre VD:n var mycket skicklig i sina förhandlingar och enligt medarbetare på ITSam fördes diskussioner med flera leverantörer innan man bestämde sig.
Inte desto mindre ska det ske enligt regelverket. Anmärkningsvärt att det inte gjorts.

Betr. policys har ITSam ett tidigare beslut, vad som sagts till mig i varje fall,  att Vimmerby kommuns policys ska användas. Om sedan ledande tjänstemän inte gör det är det tragiskt. Men det är inte politikens uppgift att göra tjänstemännens jobb. 4-5 timmars styrelsemöten 5-6 tillfällen om året innebär en stor tillit till att tjänstemännen kan och gör sitt jobb, bland annat enligt Lagen om Offentlig Upphandling (LOU).

Nu är ledningen utbytt och städning pågår (ända sedan oktober faktiskt) och det lär säkert komma upp mer damm innan städningen avslutats i ITSam.

Jag vill dock framhålla att från Vimmerbys sida har vi engagerat oss hårt i att få allt rätt i bolaget. Jag kan inte se att vi, politiker eller tjänstemän från Vimmerby kommun, bidragit till motsatsen. 

Sedan har värdkommunen Kinda ett mycket stort ansvar och vi är alla ingående kommuner beredda att arbeta hårt för att vår samverkan ska innebära både högre kompetens och billigare drift.

Jag tror att ITSam ska komma ut ur dammolnet starkare, när allt rensats ur garderoben.
Personalgruppen är också intakt. Och även fibergruppen för Vimmerby är tillsatt nu, efter förre VD:n, och nu ska vi arbeta ifatt avbrottet.

Några stora GRATTIS!
- Vimmerbys nya fina blomsteraffär Fiore. Var där i fredags och lyckönskade.
- Vimmerbys nya attraktion, Motorcrossmuseet. Starkt satsat av Magnus Frodig.
- Elevrådet på gymnasieskolan - i fredags hölls första mötet inför ett Ungdomsparlament.