År 2100 lägger Solna-eleverna en lektion i Vimmerby...

Med lite fantasi kan man se Sverige som en havande moder, där Stockholmsregionen, magen, är en nära nog fullgången graviditet. Sprickfärdig.

Och vi vet att det ändå bara är i sin början…

År 2030 bor 90 % av Sveriges befolkning i de 16 största stads- och arbetsmarknadsregionerna.

Och Kalmar finns inte ens med i tabellen…(se bild)

Stockholm-Solna slukar 3,5 miljoner människor 2030, det är 33 % av den förmodade befolkningen och 52 kommuner ligger inom hägnet.

Göteborg-Mölndal är den andra stora stadsregionen med 1,7 miljoner människor, 34 kommuner och 15,8% av befolkningen.

Malmö-Lund kommer sedan.

Intressant för oss är att Linköping-Norrköping kommer att ha 469 000 invånare och omfatta 12 kommuner. Ydre har inte räknats in för man är 13 kommuner i Östergötland idag. Så Ydre är uppenbarligen försvunnen som egen kommun. Kanske delad mellan Kinda-Tranås-Eksjö.

Örebro, Jönköping, Karlstad, Falun, Gävle och Växjö räknas in som framtida stadsregioner. Om än små. På väg att slukas. Men inte Kalmar, vilket kan tes märkligt. Karlskrona räknas dra in hela Blekinge till sig (kanske också Kalmar) och Växjö-Alvesta samlar kronobergarna.

Hur ser det ut om man ritar en karta på detta?

Titta på kartan över lokala arbetsmarknadsområden 2030. Rita sedan en yta av landet som är proportionell mot folkmängden.  Den här bilden bygger på Ansvarskommitténs beräkningar samt SCB:s och TCO:s befolkningsprognos.

Det mesta av Sverige består av Stockholmsregionen. Malmö-Lund begränsas i söder av några inklämda Smålandskommuner och Göteborg-Mölndal av Skara-Skövde.

Man kan dock förmoda att just Västra Götaland kommer att slukas upp av Göteborg-Mölndal, däremot är Skånes expansion norr ut inte alldeles given…

Hur kommer det att gå för den fjärde storstadsregionen Norrköping-Linköping?

Ja, Anders Lidström på Umeå Universitet (som visade bilderna) sa när han pratade arbetsmarknadsregioner vid en träff jag deltog i slutet av veckan, att de lika gärna kommer att slukas upp av Stockholm-Solna. Ostlänken innebär utmärkta möjligheter för Stockholmsregionen att hämta sin arbetskraft i Östergötland.

Anmärkningsvärt är, och lite häftigt, att Vimmerby-Hultsfred-Västervik-Oskarshamn är ritat som egna små kommuner i en icke sammanhängande region.

Man ser tydligt att geografin placerar oss lite mitt emellan.

I och för sig verkar hela Småland ha placerats lite mitt emellan.

Kalmar-Nybros stadsregion skulle aldrig kunna suga upp norra länet på grund av avstånden. Istället är det, åtminstone för Vimmerby-Västerviks del Linköping-Norrköpings stadsregion som kommer att svälla ut också med våra kommuner. Jag skulle tro, att döma av prognoserna att även Jönköping-Nässjö kommer att tas in (trots Jönköpingsbornas motstånd).

För att Kalmar-Nybros arbetsmarknads-och stadsregion ska växa krävs i så fall väl utvecklade kommunikationer norrut, Stångådalsbanan måste gå snabbare och E22 samt rv 34 måste bli bättre.

Det är intressant att man märker ut våra kommuner med namn i kartan. Det tyder på att man inte riktigt kan se i vilka arbetsmarknads- och storstadsregioner vi skulle hamna.

Ser man på dagens kommunikationer är det Linköpings stadsregion som kommer att vara närmast för oss. Man har redan idag en tydlig pendlingsstruktur ända till Kisa, både vad avser vägstandard som kommunikationer. Det är idag en mycket tydlig gräns i det avseendet mellan Östergötland och Småland.

Jag tippar att diskussionen om framtidens arbetsmarknadsområden kommer att bli intensiv inför nästa valrörelse 2018 och också en central fråga.

Får jag skissa en personlig bild av 2100?

I så fall är det bara tre storstads- och arbetsmarknadsregioner kvar. Och snabbtåg tar oss från Vimmerby till Stockholm under timman och dagbesöken från Solna till Astrid Lindgrens Värld görs av både turister och också skolklasser. De senare förlägger en eftermiddagslektion i Vimmerby för att berätta om hur landet präglats av författarinnan Astrid Lindgren som föddes här, ett faktum som gett bygden överlevnadskraft.

Nyckelfrågor för att bli fler invånare

Urbaniseringen fortsätter.

Flyttlassen till storstäderna, främst Stockholm, går i allt högre hastighet och i allt fler bussar.

StorStockholm har nu 2,3 miljoner människor (Stockholms stad nära 900.000) och man spekulerar i att Storstockhom ska vara 3,5 miljoner människor 2030.

De kommer från bland annat Vimmerby kommun.

Ökningen i Storstockholm är 36.000 invånare. De ökade med hela Västerviks kommun, två bussar om dagen anländer med nya invånare.

Takten ökar, tidigare sa man att man ökade med ett Oskarshamn om året, drygt en buss om dagen.

Vimmerby kommun är en av de kommuner som bidrar till befolkningsökningen i storstäderna. Vill ungdomarna fortsätta utbilda sig måste de flytta.

Det är den enkla sanningen så länge stater låter Universiteten bestämma över utbildningspengarna.

Men låt mig först analysera Vimmerbys befolkningsminskning 2013 som var -116  personer.

Jag gör en jämförelse med Hultsfred, som ökade med +85 personer.

-          - Vimmerby har högre födelsetal, 140 mot 119, än Hultsfred.

-         -  Lika många har avlidit i de båda kommunerna. Men det är 167, så 27 fler har avlidit jämfört med ha fötts i Vimmerby kommun. (-148 i Västervik vad avser födelseöverskott.)

-        -   Hultsfred har över 250 fler inflyttade än Vimmerby. Den stora posten är 412 från utlandet, invandrare, medan vi bara har 125, alltså nära 300 färre. Också Västervik har ett stort antal inflyttade flyktingar, 405 stycken.

-         -  Hultsfred har fler utflyttade, 277 mot Vimmerbys 172. Också fler som flyttar inom det egna länet från Hultsfred än från Vimmerby. Vimmerby har däremot fler som flyttar ut i landet, 555 stycken, och sannolikheten är stor att det är ungdomar och att det är fler kan bero på att vi är en större befolkning.

-          - Hultsfred har alltså ett flyttningsnetto på +135, Vimmerby på -94. Det skiljer 230 personer där.

-          - När det gäller inflyttning från egna länet har Vimmerby +66, Hultsfred -70. Från övriga landet har Hultsfred -170 och Vimmerby -250. Möjligtvis kan man spåra Hultsfreds många studenter i de bättre siffrorna där. Högskolekurser betyder mycket.

-          - Många av Hultsfreds flyktingar flyttar tillbaka till utlandet, hela 375 mot Vimmerbys Vimmerbys 90.

Om jag ska summera den analysen så har Hultsfred sina bättre siffror tack vare en stor invandring. Också Moliljans (Målilla) flyktingmottagande påverkar, säkert både 2013 och 2014.

Vimmerby har valt att inte öka mottagandet. Skälen är att vi inte tror oss ha förmåga att vidmakthålla den standard vi har idag på mottagandet, beträffande både bostäder och mottagande. Det kan givetvis förändras över tiden. Allt är medvetet politiskt ställningstagande. Men idag ser vi inte förutsättningarna.

Vi har en majoritet, tror jag, för att öka antalet ensamkommande flyktingungdomar. Här utreder vi nu ytterligare två boende, d.v.s. kanske 20 ungdomar ytterligare. Skälet är att vi har mycket goda erfarenheter, en bra mottagning med hög kvalité och resurser inom gymnasiet.

Vi kan nog inte räkna med att kunna stoppa den halva delen av gymnasiekullarna som väljer att flytta till utbildning, från ett år till ett annat. Men jag kan berätta vad vi jobbar med.

Nyckelfrågor är jobb, bostäder och eftergymnasial utbildning.

Jobben kan komma med konjunkturökningen, Vimmerby har en mångsidigt näringsliv med många småföretag. Här borde finnas möjligheter att öka och få tillväxt. Vi måste underlätta för näringslivet och jag är mycket nöjd över att vi nu snabbt kan erbjuda mark till expansion och etablering. Men servicen till näringslivet måste öka, mer medel måste avsättas i kommande budgetar.

Hälften av ungdomarna stannar i kommunen om vi kan erbjuda jobb. Målet är att öka den siffran.

Bostäder däremot är en svår nöt, det kostar mycket att bygga i landsbygdskommuner, vi har få privata byggentreprenörer och de få vi har som bygger, exempelvis Håkan Carlsson, måste vi vara rädda om i kommunen. Annars återstår det bara Vimarhem som kan bygga.

Vi måste också få loss våra planerade villaområden, förseningar där skyndar på utflyttning. Många vill bo i eget hus.

Hur kan det komma sig att vi behöver fler lägenheter när befolkningen minskar?

Svaret är att hushållen delar sig. Säg ett hushåll på två vuxna och två barn. När det hushållet delar sig ska barnen ha var sin lägenhet och behov av två nya uppstår. Skiljer sig föräldrarna uppstår behov av ytterligare en. När en person i ett gammalt par dör, behövs fortfarande lägenheten till den som är kvar. Samtidigt minskar också landsbygden, hus där blir sommarbostäder när de gamla flyttar till tätorter. Då behövs ersättningsbostäder till dessa.

Utbildning är en tredje nyckelfråga.

Om hälften av ungdomarna flyttar till utbildning kan vi minska den siffran genom att erbjuda utbildning i kommunen. Vi kan också minska siffran genom att erbjuda snabb och bra pendling till omgivande kommuner med eftergymnasiala utbildningsplatser.

Just nu har vi ett samverkansprojekt med Hultsfred och Västervik där vi försöker bli pilotregion för att få pengar till universitetskurser i de tre kommunerna. Lyckas det kan vi vara på väg mot något nytt, där utflyttningen kan motverkas och näringslivets behov av kompetensförsörjning kan tillfredsställas.

Vi jobbar mycket på alla dessa tre områden: jobben, bostäderna och utbildningen.

Hur ska övriga Sverige kunna möta Storstockholms expansion och utveckla alternativ?

Ett förslag är större regioner.

Inte ens Göteborg och Malmö hänger med längre som städer (ca 500.000 respektive ca 300 0000) utan får bilda stora regioner som Västra Götaland och Skåne för att matcha Stockholm.

Allt medan Linköping, Jönköping, Växjö och Kalmar träter om vilken region de vill ha.

Jag tror inte vi har så mycket att välja på, en region bestående av Östergötland och Småland skulle ge 1,2 miljoner invånare, ungefär lika mycket som Skåne idag och då skulle vi ha en chans. Tyvärr tror Kalmarborna att om man tar rygg på Växjö så räcker det och Växjöborna att om man går in i Skåne räcker det och Jönköpingsborna att om man är själva, så är det tillräckligt…

Om vi nu tror att framtiden är lika splittrad som idag, att de små regionstäderna i Småland ska fortsätta träta – vad kan vi då göra i Vimmerby?

Jag tror att vi måste arbeta länsgränserna och skapa stark samverkan där regionen utgörs av våra grannkommuner; Kinda, Eksjö, Ydre, Hultsfred, Oskarshamn och Västervik. Framförallt då samverkan med Hultsfred och Västervik inom länet.

På sikt tror jag att samverkan också med Linköping blir viktigt.

Jag tror också att vi har en joker i kortleken; besöksnäringen. 

Vi har en stor utmaning i att ta emot 1 miljon besökare varje år. Ska vi inte fråga alla dom om de vill flytta till Vimmerby?

Här tror jag att en strategi måste utformas i samarbete med ALV. 

All inflyttning börjar med ett besök.

Länsbytet som skulle sänka skatten 1 krona.

Hur påverkas invånarna i Vimmerby kommun om vi byter län, från Kalmar till Östergötland?

Björn Sundström, Derk de Beer och Lennart Tingvall på SKL har på  Vimmerby kommuns uppdrag gjort en första sondering över förutsättningar och konsekvenser.

Man konstaterar att Vimmerby uppfyller alla de krav som ställs för en indelningsändring (indelningslagen):

-          *Bättre villkor för den kommunala demokratin.

-          *Bättre anpassning till demografiska och näringsgeografiska förhållanden.

-          *Acceptabla förändringar beträffande landstingens ekonomi och den landstingskommunala verksamheten.

Det finns dock utmaningar vid en ändrad indelning. Det handlar om hur utjämningssystemen slår, systemen som ser till att pengar vandrar från rikare kommuner till fattigare, pengar som ska utjämna skillnader (läs i huvudsak storstad/förorter gentemot landsbygd/glesbygd).

Utredarna kom fram till att Vimmerby kommun inte får någon egentligen nackdel av att gå upp i Östergötland. Vi är kvar i landskapet Småland, Kalmar läns gräns dras dock söder om oss. Vi skulle dessutom spara ca 1 krona i skatt i Östergötland gentemot Kalmar län, inräknat den 50-öring i skattehöjning på landstingsskatten som majoriteten, socialdemokraterna, beslutat införa i länet från nyår. 

Länsbytet skulle ske utan att vi i egentlig mening skulle förlora någon service. Vår hälsocentral skulle kvarstå som en nära landstingsservice.

Värre skulle det vara för Västervik. Man kan knappast kunna gå upp i Östergötland utan att ha med sig Vimmerby, helst också Hultsfred. Detta på grund av sjukhusets upptagningsområde. Hälften av Västerviks patientunderlag kommer från andra kommuner än den egna.

Garanterat skulle Västervik få med sig Vimmerby, även om en och annan vimmerbypolitiker, som har sina flesta uppdrag i länspolitiken, är tveksamma. I en folkomröstning i de båda kommunerna skulle en majoritet rösta för att lämna Kalmar län.

Med Hultsfred är det annorlunda. Just gränsen mellan Vimmerby och Hultsfred, som de båda kommunerna försöker sudda ut lite, är dock dragen med kraftigare streck när det gäller regional tillhörighet.

Hultsfreds ledande tjänstemän och politiker söker sig mer till Kalmar och Växjö än Linköping i universitetsfrågor bland annat. Avståndet till Östergötland är längre. Sannolikt skulle en folkomröstning, om den ens skulle bli av, om länstillhörighet kunna sluta hur som helst i Hultsfred. I Högsby och Oskarshamn gäller samma splittring. De tre kommunerna samarbetar också nära i många frågor.

Resonemanget skulle tyda på att Vimmerby gör bäst i att nu samarbeta norrut och österut, för att bädda och gardera för framtiden.

Men så enkelt är det inte.  Vimmerby - Hultsfreds  gemenskap är stor när det gäller arbetskraftsutbyte, pendlingen mellan kommunerna är stor, dessutom har man centralorter nära varandra och tillsammans är man lika stora som Oskarshamns kommun befolkningsmässigt.

Väldigt ofta står man upp för varandra i regionala sammanhang och försöker få gemensamma satsningar i regionen.

Samtidigt är Hultsfreds kommun mindre rund än Vimmerby. Om man lägger en gräns i Målilla är befolkningen söder och väster om mer orienterad mot Oskarshamn respektive Vetlanda. I Vimmerby däremot är centralorten målet både från Tuna och Gullringen, Rumskulla och Toverum . Hultsfred och Virserum har en rivalitet som större orter sedan många år tillbaka.

Hur ser då befolkningen generellt på gränser? Ja, inte som politiken, det är en sak som är säker. Man har väldigt liten förståelse för att exempelvis kollektivtrafikens villkor förändras över länsgränsen. Befolkningen vill nog ha den gräns som utgörs av lokalt beslutsfattande, men vill att gränsen rent praktiskt inte ska finnas när det gäller enhetliga taxor i exempelvis kollektivtrafiken, byggtaxor, etc.

Det kanske inte är rätt att göra en enda storkommun av hela norra länet, mycket eftersom alla ingående kommuner har grannar i andra väderstreck. Glesbygden blir inte mindre gles för att vi ändrar kommungränser, politiken kan dock bli mindre lyhörd vilket kan innebära ännu mer centralisering till den som är stört. Misstanken att Västervik skulle växa på Vimmerbys bekostnad (jmf skattemyndigheten, servicekontoret etc.) skulle öka. Urbaniseringen går också så,  från mindre ort till större, även i små kommuner. Centralorten växer på de mindre tätorternas bekostnad.

Så kommunsammanslagning ser jag ingen nytta i, vare sig med Hultsfred eller Västervik. Däremot ett utökat samarbete i frågor det går att samarbeta om. Myndighetsutövning är en sådan fråga.

Rätt idé är alltså samverkan, och samverkan i väl definierade spörsmål. I Vimmerby har vi den här mandatperioden gått från nästan ingenting till väldigt mycket samverkan.

I de flesta fall mycket lyckade, i ett fall mindre lyckat och det är som bekant ITSam. Dels för att investeringsprojekt (förbättringar i administrationer av lönesystem, ärendehanteringssystem etc.) inte gett de resultat man önskat, alternativt inte kommit fram helt enkelt, dels för att det rått turbulens kring den operativa ledningen. (Lyckosamt har däremot fibersatsningen varit hittills.)

Dessutom har värdkommunen Kinda inte tagit ansvar för dialogen utan gått i strid med Direktionen, d.v.s. övriga kommuner. Det är givetvis ingen bra förutsättning för samverkan och det återstår att se hur, och om, den kan utvecklas. ITSams problematik ställde samverkande kommuner på stora prov under hösten, till besvikelse för många av oss andra klarade inte Kinda kommun det provet.

I andra samverkansformer har det fungerat bra; nya inköpskontoret i Västervik för hela norra och mellersta länet, förvaltningssamarbete för miljö och bygg med Hultsfred ska utvecklas ytterligare, vidare en rad mindre samverkansprojekt rörande enbart en handfull tjänstemän.

Jag tror politiken i Vimmerby är enig om det goda i samverkanstanken. Den svaga länken är givetvis om politiken förändrar spelplanerna över valen, men då gäller det för tjänstemännen att vara goda rådgivare till sina politiker.

Länsbytet då? Jo, det skulle inte alls hindra fortsatt samverkan. Men jag kan inte se någon anledning till att dra igång debatten förrän vi vet om södra Kalmar län fortsatt förespråkar ett samgående i en sydostregion med Malmö som residensstad. (Trots att skåningarna inte vill idag.)

I god tid före valet 2018 vet vi, och blir det en sydostregion tror jag både Vimmerby och Västervik går till folkomröstning om länstillhörighet, utan egentlig schism. Däremot kommer debatten säkert att gå hög i Hultsfred, Högsby och Oskarshamn som också hamnar i regionens bakgård.

Ett är säkert: regionfrågan kommer att aktualiseras också nästa mandatperiod.