Nu måste vi satsa på fler bostäder

Anpassningspolitik eller tillväxtpolitik?

För många krympande kommuner är anpassningspolitiken det enda valbara. För kommuner som är stora (över 100.000 inv) eller som är förort och gränsar till större stad är det självklart att ha en tillväxtstrategi.

För Vimmerbys del är det inte antingen eller – utan både ock.

Den kommunala verksamheten måste anpassas. Vi är nu mitt inne i en politisk diskussion hur en sådan anpassning ska gå till. Vi ser, vare sig vi vill eller inte, att antalet äldre blir fler, antalet sjuka äldre blir fler och mängden behov hos sjuka äldre blir fler. Det kommer att öka på kostnaderna rejält år från år.

Vi ser att antalet födslar blir fler. Märk att Vimmerby har en låg invandring. Med fler invandrare hade födelsetalen blivit högre och vi hade också haft en befolkningstillväxt. Att klara ett ökat födelsetal, som är mycket glädjande, innebär att vi de små förskolorna måste bli större. Minst tre avdelningar men allra helst sex avdelningar bör vi sträva mot, byggda så att avdelningarna ändå upplevs som små.

Om detta är anpassningen; större enheter för gamla och barn i förskola och skola, hur ska vi klara tillväxten i samhället för vi kan ju inte bara lägga oss ned att dö?

Det handlar om rätt prioriteringar. Vimmerby har en starkt växande livsnerv som måste prioriteras, och det är besöksnäringen. Den kan ge unga och invandrare med låg utbildning jobb, den kan bidra till inflyttning, infrastruktur och utveckling av handel och service. Det är också den näring som växer mest i kommunen. Många är kritiska till Näs men själv är jag helt övertygad om att Näs med barndomshemmet, utställningen och Trädgårdarna bara kommer att öka i betydelse för Vimmerbys inflyttning och besöksnäring. Vi har nått unikt här, nåt som inte kan flytta, nåt som bara kan utvecklas, som bara kan bli bättre och som har en stor del av västvärlden som marknad.

Men vi måste också prioritera det som utgör de små kugghjulen i näringslivet; småföretagen, hantverkssektorn och handeln. Vi är mycket tacksamma över Ljunghälls, Åbro, Frödinge med flera stora företag i kommunen, men de klarar sig oftast utmärkt själva. Bara de slipper den kommunala, regionala och nationella byråkratin… För att framtidens Ljunghälls, Zobra och RM-snickerier ska kunna etableras och utvecklas måste de ha mark att bygga på. Det har vi i kommunen nu. Redan har tomter registrerats på två företag.

Riktigt små kommuner, under 10.000 invånare, rekommenderas ofta att slå sig samman. Jag tror inte på det. Bättre att öka samverkan, som Vimmerby under fyra år gjort. Vi samverkar idag med Boxholm, Ödeshög, Åtvidaberg, Ydre och Kinda om IT, med Kalmar, Mönsterås, Högsby, Hultsfred, Kinda och Linköping om Stångådalsbanan, med Västervik, Hultsfred, Mönsterås, Oskarshamn och Högsby om inköp, med Ydre och Åtvidaberg om Överförmynderi, med Kinda och Ydre om alkoholhandläggning, med Hultsfred om miljö- och byggförvaltning, med Hultsfred och Västervik om Campus  – utöver det mycket samverkan kring många små och stora frågor, inte minst Räddningstjänst.  Genom samverkan kan vi agera som en större kommun både vad gäller kompetens och servicenivå.

Att slå samman Hultsfred och Vimmerby till en kommun gör inte kommunerna mer befolkningstäta. Då kan man lika gärna gå samman med Västervik och Kinda för att få en mer rund storkommun,  med 60.000 invånare och med hemvist i attraktiva Östergötland. Vi är bara10 mil från tillväxtmotorn Linköping, men vi är ändå långt ifrån den diskussionen. Tyvärr kan jag tycka.

Vimmerby kommun har tillväxtpotential. Jag skrev att vi hade ökat vår befolkning de senaste tio åren om vi hade haft bostäder till fler invandrare.

Om kommunen måste anpassa sig till en större budget för socialen, omsorgen och ökade kostnader, så måste vi också ha en tillväxtstrategi. Och den bygger på jobbtillväxt och bostadstillväxt.  

Det vi måste ta tag i nu är bostadsfrågan; vi behöver ett trygghetsboende (byggt och finansierat privat) på 35 lägenheter och vi behöver fler villaområden så vi får fart på flyttkedjan. Inget av det ska behöva öka investeringsbudgeten.

Idag är utbudet för litet och det är glädjande att nu övre folkets parkområdet kommer igång och nästa år Nossenområdet. Sedan väntar vi på att få rita på nya villaområden invid våra tätortsnära sjöar.

Så hindras tillväxten i Vimmerby

Stadsplanering och byggnation har alltid intresserat mig. Från det första torpet jag köpte som renoveringsobjekt, till den första ”villan” att renovera, vidare till byggnation av Björkbacken  i Vimmerby till att nu som kommunalråd få arbeta med bred stadsplanering.

En av uppsidorna med det jobb jag har är faktiskt stadsplaneringen, där man kan lägga synpunkter, ställa frågor och komma med idéer till våra duktiga arkitekter.

Du har faktiskt som medborgare själv stora möjligheter till att lägga idéer och synpunkter. När nya Översiktsplanen (ÖP) ställs ut får du väldigt gärna komma med dina idéer. Håll utkik på vår hemsida.

Men det finns, som med allt, en stor baksida. Och det är regelverket.

Arkitekten Jens Söderlind skrev en intressant artikel på DN Debatt förra söndagen (20/4) om inrättande av fristäder där man kunde få pröva nya regler. 

Intressant i och för sig, men det som fångade mig var hans sammanställning över hur regelverket utgör stora hinder i dagens samhälle. 

(Se hela hans artikel; http://www.dn.se/debatt/inratta-fristader-dar-byggen-kan-provas-utan-stela-regler/)

Exempel 1:

Om du i en trång stad ska bygga en lägenhet i vindsvåningen måste du bygga en hiss. Varför kan man fråga. Jo, för att om en framtida hyresgäst skulle bli rörelsehindrad måste kommunen enligt bostadsanpassningslagen betala för att bygga hissen. Resultatet blir att vinden inte inreds. Vimmerby kommun lade drygt 2 miljoner kronor i bostadsanpassningar förra året. Här ett exempel på att bostaden inte blir byggd för att kostnaden för en eventuell framtida anpassning inte kan tas. Frågan, och dilemmat, är vad man ska ändra på? Ska den boende tvingas flytta för att hen blir funktionshindrad? Ska fastighetsägaren kunna neka funktionshindrade hyresgäster? Ska hyresgästen själv få ta kostnaden och att vi alla tecknar en försäkring som täcker bostadsanpassningskostnader? Ska lagen ändras? Helt klart är: lagens tolkning gör att lägenheten inte blir bygd.

Exempel 2:

En frånskild man hyr ut ett rum i villan till studenter, detta för att själv kunna ha råd att bo kvar. Om han ska skatta för de belopp som överstiger fribeloppen för andrahandsuthyrning tvingas han höja hyran så att studenterna inte hade råd att bo där. Han begår därför hellre skattebrott.

Frågan är: hur lägger vi upp ett skattesystem som skapar fler boendemöjligheter för unga och samtidigt skapar större möjligheter för ensamförsörjare att bo kvar i sina hus?

Exempel 3:

Vi bygger en etta med wc/bad och hall. När den unga studenten flyttar in där så får hen ha skrivbordet i badrummet. Badrummet har nämligen byggts efter byggreglerna som säger att det ska vara så stort för att man ska kunna använda rullstol där inne. Därför har själva rummet blivit mindre, hen får där inte plats med skrivbordet. Hen hade hellre velat ha mindre badrum och plats för skrivbordet i rummet.

Fråga: Ett funktionshinder ska inte vara ett hinder för att bo i en vanlig lägenhet. Men frågan är om en människa utan funktionshinder ska hindras ta en lägenhet? Hur långt är samhället beredd att gå i anpassning? Varför bara anpassa boenden? Vi kan väl i så fall anpassa också omsorgen till varje specifik individ; vill du laga mat hemma får du det, men vill du ha en egen kock får du också det, eller du kanske vill ha en kock som kan laga vegetariskt? Hur långt är vi beredda att finansiera över skatten? För mig syns det som om politiken lämnar dessa svårlösta frågor utan diskussion, ändå har de så stor påverkan på kommunens budget.

Exempel 4:

Vimmerby kommun har mängder av sjöar. Strandrätten ska fungera så att man ska skydda stränderna. Vid dessa sjöar vågar jag påstå att någonstans mellan 50 och 95 procent av stränderna inte alls är tillgängliga. Det går inte att ta sig ned till strandkanten på grund av vegetationen.

Säg att vi vill bygga där. Varför inte? Det går ju ändå inte att ta sig ned till stranden, eller vill man att vi ska röja alla stränder fria från vegetation?

Låt säga att vi vill bygga villor på 10 procent av sjöns strand. Eftersom det är naturmark kan vem som helst överklaga. Det sker och bygget stoppas. Överklagandet tar flera år, möjligheten att bygga är nästan obefintlig. Istället växer buskaget sig tätare vid stranden. Till ingen nytta alls.

Fråga: Hur länge ska sådana bestämmelser få hindra människors möjligheter att sätta bo där de vill? Hur länge ska glesbygdskommunernas främsta inflyttningsargument – ett boende naturskönt vid vatten – stoppas? Möjligheten att bygga strandnära en extremt viktigt, inte bara i norrland utan på hela den svenska landsbygden.

Strandskyddslagen måste göras om, det måste lagliga möjligheter att bygga riktigt strandnära.

Politiken måste sätta sig in i tjänstemännens och lagskrivarnas förslag och inte köpa allt rakt av. Här har SKL en stor uppgift att argumentera fram lagförändringar som gör att glesbygdskommuner kan utnyttja sina främsta fördelar; naturskönt boende.

Nyckelfrågor för att bli fler invånare

Urbaniseringen fortsätter.

Flyttlassen till storstäderna, främst Stockholm, går i allt högre hastighet och i allt fler bussar.

StorStockholm har nu 2,3 miljoner människor (Stockholms stad nära 900.000) och man spekulerar i att Storstockhom ska vara 3,5 miljoner människor 2030.

De kommer från bland annat Vimmerby kommun.

Ökningen i Storstockholm är 36.000 invånare. De ökade med hela Västerviks kommun, två bussar om dagen anländer med nya invånare.

Takten ökar, tidigare sa man att man ökade med ett Oskarshamn om året, drygt en buss om dagen.

Vimmerby kommun är en av de kommuner som bidrar till befolkningsökningen i storstäderna. Vill ungdomarna fortsätta utbilda sig måste de flytta.

Det är den enkla sanningen så länge stater låter Universiteten bestämma över utbildningspengarna.

Men låt mig först analysera Vimmerbys befolkningsminskning 2013 som var -116  personer.

Jag gör en jämförelse med Hultsfred, som ökade med +85 personer.

-          - Vimmerby har högre födelsetal, 140 mot 119, än Hultsfred.

-         -  Lika många har avlidit i de båda kommunerna. Men det är 167, så 27 fler har avlidit jämfört med ha fötts i Vimmerby kommun. (-148 i Västervik vad avser födelseöverskott.)

-        -   Hultsfred har över 250 fler inflyttade än Vimmerby. Den stora posten är 412 från utlandet, invandrare, medan vi bara har 125, alltså nära 300 färre. Också Västervik har ett stort antal inflyttade flyktingar, 405 stycken.

-         -  Hultsfred har fler utflyttade, 277 mot Vimmerbys 172. Också fler som flyttar inom det egna länet från Hultsfred än från Vimmerby. Vimmerby har däremot fler som flyttar ut i landet, 555 stycken, och sannolikheten är stor att det är ungdomar och att det är fler kan bero på att vi är en större befolkning.

-          - Hultsfred har alltså ett flyttningsnetto på +135, Vimmerby på -94. Det skiljer 230 personer där.

-          - När det gäller inflyttning från egna länet har Vimmerby +66, Hultsfred -70. Från övriga landet har Hultsfred -170 och Vimmerby -250. Möjligtvis kan man spåra Hultsfreds många studenter i de bättre siffrorna där. Högskolekurser betyder mycket.

-          - Många av Hultsfreds flyktingar flyttar tillbaka till utlandet, hela 375 mot Vimmerbys Vimmerbys 90.

Om jag ska summera den analysen så har Hultsfred sina bättre siffror tack vare en stor invandring. Också Moliljans (Målilla) flyktingmottagande påverkar, säkert både 2013 och 2014.

Vimmerby har valt att inte öka mottagandet. Skälen är att vi inte tror oss ha förmåga att vidmakthålla den standard vi har idag på mottagandet, beträffande både bostäder och mottagande. Det kan givetvis förändras över tiden. Allt är medvetet politiskt ställningstagande. Men idag ser vi inte förutsättningarna.

Vi har en majoritet, tror jag, för att öka antalet ensamkommande flyktingungdomar. Här utreder vi nu ytterligare två boende, d.v.s. kanske 20 ungdomar ytterligare. Skälet är att vi har mycket goda erfarenheter, en bra mottagning med hög kvalité och resurser inom gymnasiet.

Vi kan nog inte räkna med att kunna stoppa den halva delen av gymnasiekullarna som väljer att flytta till utbildning, från ett år till ett annat. Men jag kan berätta vad vi jobbar med.

Nyckelfrågor är jobb, bostäder och eftergymnasial utbildning.

Jobben kan komma med konjunkturökningen, Vimmerby har en mångsidigt näringsliv med många småföretag. Här borde finnas möjligheter att öka och få tillväxt. Vi måste underlätta för näringslivet och jag är mycket nöjd över att vi nu snabbt kan erbjuda mark till expansion och etablering. Men servicen till näringslivet måste öka, mer medel måste avsättas i kommande budgetar.

Hälften av ungdomarna stannar i kommunen om vi kan erbjuda jobb. Målet är att öka den siffran.

Bostäder däremot är en svår nöt, det kostar mycket att bygga i landsbygdskommuner, vi har få privata byggentreprenörer och de få vi har som bygger, exempelvis Håkan Carlsson, måste vi vara rädda om i kommunen. Annars återstår det bara Vimarhem som kan bygga.

Vi måste också få loss våra planerade villaområden, förseningar där skyndar på utflyttning. Många vill bo i eget hus.

Hur kan det komma sig att vi behöver fler lägenheter när befolkningen minskar?

Svaret är att hushållen delar sig. Säg ett hushåll på två vuxna och två barn. När det hushållet delar sig ska barnen ha var sin lägenhet och behov av två nya uppstår. Skiljer sig föräldrarna uppstår behov av ytterligare en. När en person i ett gammalt par dör, behövs fortfarande lägenheten till den som är kvar. Samtidigt minskar också landsbygden, hus där blir sommarbostäder när de gamla flyttar till tätorter. Då behövs ersättningsbostäder till dessa.

Utbildning är en tredje nyckelfråga.

Om hälften av ungdomarna flyttar till utbildning kan vi minska den siffran genom att erbjuda utbildning i kommunen. Vi kan också minska siffran genom att erbjuda snabb och bra pendling till omgivande kommuner med eftergymnasiala utbildningsplatser.

Just nu har vi ett samverkansprojekt med Hultsfred och Västervik där vi försöker bli pilotregion för att få pengar till universitetskurser i de tre kommunerna. Lyckas det kan vi vara på väg mot något nytt, där utflyttningen kan motverkas och näringslivets behov av kompetensförsörjning kan tillfredsställas.

Vi jobbar mycket på alla dessa tre områden: jobben, bostäderna och utbildningen.

Hur ska övriga Sverige kunna möta Storstockholms expansion och utveckla alternativ?

Ett förslag är större regioner.

Inte ens Göteborg och Malmö hänger med längre som städer (ca 500.000 respektive ca 300 0000) utan får bilda stora regioner som Västra Götaland och Skåne för att matcha Stockholm.

Allt medan Linköping, Jönköping, Växjö och Kalmar träter om vilken region de vill ha.

Jag tror inte vi har så mycket att välja på, en region bestående av Östergötland och Småland skulle ge 1,2 miljoner invånare, ungefär lika mycket som Skåne idag och då skulle vi ha en chans. Tyvärr tror Kalmarborna att om man tar rygg på Växjö så räcker det och Växjöborna att om man går in i Skåne räcker det och Jönköpingsborna att om man är själva, så är det tillräckligt…

Om vi nu tror att framtiden är lika splittrad som idag, att de små regionstäderna i Småland ska fortsätta träta – vad kan vi då göra i Vimmerby?

Jag tror att vi måste arbeta länsgränserna och skapa stark samverkan där regionen utgörs av våra grannkommuner; Kinda, Eksjö, Ydre, Hultsfred, Oskarshamn och Västervik. Framförallt då samverkan med Hultsfred och Västervik inom länet.

På sikt tror jag att samverkan också med Linköping blir viktigt.

Jag tror också att vi har en joker i kortleken; besöksnäringen. 

Vi har en stor utmaning i att ta emot 1 miljon besökare varje år. Ska vi inte fråga alla dom om de vill flytta till Vimmerby?

Här tror jag att en strategi måste utformas i samarbete med ALV. 

All inflyttning börjar med ett besök.