Höst- och vintertid är Astrid Lindgrentid numera!

Idag är vi stolta på stadshuset!

Vår Fritids och Kulturchef Anders Eriksson fick Astrid Lindgrens Världs stipendium 2014 vid en ceremoni i lördags, då parken startade upp sin veckolånga Höstmarknad.

Anders Eriksson har fint sällskap:
Marianne von Baumgarten-Lindberg författare och redaktör Barnens Bokklubb, Gunnel Linde författare och ordförande i BRIS, Ilon Wikland konstnär, George Riedel kompositör, Lars H. Gustafsson barnläkare, Björn Berg konstnär, Jörgen Lantz skådespelare, Lennart Hellsing författare, Anders Grönros filmare, John Hrons stiftelse, Tommy Isacsson, Per Jalminger och Rein Soowik grundare av Astrid Lindgrens Värld, Vår Teater vid Medborgarplatsen Stockholm, Barbro Lindgren författare, Hugo Lagercrantz professor, Siv Widerberg författare, Sjukhusclownerna Glädjeverkstan, SOS Barnbyar, Kulturskolan i Vimmerby, Ulf Starck författare, författarparet Inger och Lasse Sandberg, grundaren av Glada Hudik-teatern Pär Johansson och författaren Gunilla Bergström.

Notera att Vimmerby fått priset två gånger tidigare; dels Kulturskolan och så självklart de tre grundarna Rein Soowik, Per Jalminger och Tommy Isacsson.

”Anders Eriksson har i fjorton år drivit barnkultur- och barnidrottsfrågor med osvikligt engagemang och fokus på barns och ungas rätt till meningsfull sysselsättning. Han har utvecklat kulturskola och allaktivitetshus, verkat för att Vimmerby blev en av de första kommuner som införde kulturgaranti för barn och ungdomar, medverkat till den Barnkonventionspolicy som kommunen antog 2009.”

Stipendiaten väljs av företagets programråd där anhöriga och vänner till Astrid Lindgren sitter, de är: Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman, Astrid Lindgrens barnbarn Nils Nyman, författarinnan och journalisten Margareta Strömstedt, förlagsprofilen Marianne Ericsson, Barbro Alvtegen, Leif Ruhnström och företagets vd Jocke Johansson.

Vid ceremonin i lördags fanns också Karin Nyman på plats som en av alla de 2000-3000 männniskorna som kom i lördags. Idag söndag var det ännu fler ryktas det.

Astrid Lindgrens Världs Höstmaknad blir bara större och större. Med all säkerhet slår den publikrekord i år också. Och det bjuds på så mycket; förutom alla traditionella handlare, hantverk etc.  så är skådespelarna i full gång och det ger självklart både mervärde och signatur till Höstmarknaden.

Samtidigt kan jag nog lova att också Astrid Lindgrens Näs Julmarknad kommer att locka många fler i år än i fjol. Jag törs sätta en slant på att Näs Julmarknad i framtiden kommer att locka långväga gäster i tusental – tänk bara när hela den stora Trädgården är klar och fylls med julstämning! Vilka förutsättningar!

Höst- och Juletid är också Astrid Lindgrentid numera i Vimmerby

Så visst går utvecklingen åt rätt håll.

 

På bilden AV:s VD Jocke Johansson (t.v.) som delade ut priset till Anders Eriksson (t.h.)

År 2100 lägger Solna-eleverna en lektion i Vimmerby...

Med lite fantasi kan man se Sverige som en havande moder, där Stockholmsregionen, magen, är en nära nog fullgången graviditet. Sprickfärdig.

Och vi vet att det ändå bara är i sin början…

År 2030 bor 90 % av Sveriges befolkning i de 16 största stads- och arbetsmarknadsregionerna.

Och Kalmar finns inte ens med i tabellen…(se bild)

Stockholm-Solna slukar 3,5 miljoner människor 2030, det är 33 % av den förmodade befolkningen och 52 kommuner ligger inom hägnet.

Göteborg-Mölndal är den andra stora stadsregionen med 1,7 miljoner människor, 34 kommuner och 15,8% av befolkningen.

Malmö-Lund kommer sedan.

Intressant för oss är att Linköping-Norrköping kommer att ha 469 000 invånare och omfatta 12 kommuner. Ydre har inte räknats in för man är 13 kommuner i Östergötland idag. Så Ydre är uppenbarligen försvunnen som egen kommun. Kanske delad mellan Kinda-Tranås-Eksjö.

Örebro, Jönköping, Karlstad, Falun, Gävle och Växjö räknas in som framtida stadsregioner. Om än små. På väg att slukas. Men inte Kalmar, vilket kan tes märkligt. Karlskrona räknas dra in hela Blekinge till sig (kanske också Kalmar) och Växjö-Alvesta samlar kronobergarna.

Hur ser det ut om man ritar en karta på detta?

Titta på kartan över lokala arbetsmarknadsområden 2030. Rita sedan en yta av landet som är proportionell mot folkmängden.  Den här bilden bygger på Ansvarskommitténs beräkningar samt SCB:s och TCO:s befolkningsprognos.

Det mesta av Sverige består av Stockholmsregionen. Malmö-Lund begränsas i söder av några inklämda Smålandskommuner och Göteborg-Mölndal av Skara-Skövde.

Man kan dock förmoda att just Västra Götaland kommer att slukas upp av Göteborg-Mölndal, däremot är Skånes expansion norr ut inte alldeles given…

Hur kommer det att gå för den fjärde storstadsregionen Norrköping-Linköping?

Ja, Anders Lidström på Umeå Universitet (som visade bilderna) sa när han pratade arbetsmarknadsregioner vid en träff jag deltog i slutet av veckan, att de lika gärna kommer att slukas upp av Stockholm-Solna. Ostlänken innebär utmärkta möjligheter för Stockholmsregionen att hämta sin arbetskraft i Östergötland.

Anmärkningsvärt är, och lite häftigt, att Vimmerby-Hultsfred-Västervik-Oskarshamn är ritat som egna små kommuner i en icke sammanhängande region.

Man ser tydligt att geografin placerar oss lite mitt emellan.

I och för sig verkar hela Småland ha placerats lite mitt emellan.

Kalmar-Nybros stadsregion skulle aldrig kunna suga upp norra länet på grund av avstånden. Istället är det, åtminstone för Vimmerby-Västerviks del Linköping-Norrköpings stadsregion som kommer att svälla ut också med våra kommuner. Jag skulle tro, att döma av prognoserna att även Jönköping-Nässjö kommer att tas in (trots Jönköpingsbornas motstånd).

För att Kalmar-Nybros arbetsmarknads-och stadsregion ska växa krävs i så fall väl utvecklade kommunikationer norrut, Stångådalsbanan måste gå snabbare och E22 samt rv 34 måste bli bättre.

Det är intressant att man märker ut våra kommuner med namn i kartan. Det tyder på att man inte riktigt kan se i vilka arbetsmarknads- och storstadsregioner vi skulle hamna.

Ser man på dagens kommunikationer är det Linköpings stadsregion som kommer att vara närmast för oss. Man har redan idag en tydlig pendlingsstruktur ända till Kisa, både vad avser vägstandard som kommunikationer. Det är idag en mycket tydlig gräns i det avseendet mellan Östergötland och Småland.

Jag tippar att diskussionen om framtidens arbetsmarknadsområden kommer att bli intensiv inför nästa valrörelse 2018 och också en central fråga.

Får jag skissa en personlig bild av 2100?

I så fall är det bara tre storstads- och arbetsmarknadsregioner kvar. Och snabbtåg tar oss från Vimmerby till Stockholm under timman och dagbesöken från Solna till Astrid Lindgrens Värld görs av både turister och också skolklasser. De senare förlägger en eftermiddagslektion i Vimmerby för att berätta om hur landet präglats av författarinnan Astrid Lindgren som föddes här, ett faktum som gett bygden överlevnadskraft.

Därför är politiken enig om Näs

Vimmerby kommun har tappat från 16.000 invånare till 15.300 på ca 30 år.
Vår granne Hultsfreds kommun har tappat från ca 17.000 till 13.500 på samma tid. I Hultsfreds befolkningssiffror ligger också ca 1.000 flyktingar och ett par hundra högkolestudenter. Utan invandringen hade tappet varit avsevärt större.
Varför har Vimmerbys minskning varit mindre än sin grannkommun? Vi har ju haft samma industrikultur, likartad småföretagssamhet och geografiskt läge?
Svaret på den frågan är Vimmerbys anknytning till Astrid Lindgren.
Genom hennes namn har vi fått en besöksnäring som är den starkast växande branschen i kommunen. Den är ett stark jobbgenerator, framförallt för ungdomar och för medborgare som inte har en akademisk grund. Förstå mig rätt, det jag menar är att branschen har ingångsjobb som inte kräver någon specialutbildning utan bara en bra attityd och vilja att jobba. Just detta är bra för både utlandsfödda och ungdomar.

Besöksnäringens motor, Astrid Lindgrens Värld, har själva ett 50-tal året-runt-jobb och över 400 anställda sommartid. Räknar man årsarbeten skule ALV ha ca 150-200 årsarbeten. Resten av branschen står för resterande, och utan att ha räknat är mitt tips att den samlade besöksnäringen, den som har direkt utkomst, är Vimmerbys största privata arbetsplats idag.
Räknar man in indirekta effekter, så är "turistindustrin" avsevärt större; handeln, framförallt den som saluför lättrörliga konsumentvaror, bland annat livsmedel, har många jobb.
Allt på grund av Vimmerbys anknytning til Astrid Lindgren.

Som kommunstyrelsens heltidsanställde ordförande är jag sannolikt den kommuninvånare som har störst överblick över den breda samhälliga påverkan, och inflytande, som namnet Astrid Lindgren har. Jag tar del av rapporter, jag möter beslutsfattare, intresseorganisationer, andra politiker.
Det är få kommuner som förvaltat sina varumärken så bra som skett i Vimmerby. Sagobröderna ska vi tacka för deras entreprenöriella ådra; utan Rein, Tommy och Per hade vi knappast haft ALV i Vimmerby. Generationer kommer att tacka dem för deras gärning. Vi ska tacka förre kommunalrådet Bengt Johansson, hans kommunstyrelse, för hans/deras förutseende och utmärkta kontakter med Astrid Lindgren själv och för att han vågade driva beslut till gagn för ALV. Vi ska tacka Saltkråkan och ALV:s styrelse/ledning för deras enorma satsningar i vår kommun, och för att de vidmakthåller den höga kvalitén på allt de gör.

Det är min övertygelse att kommunen måste fortsätta stödja utvecklingen av besöksnäringen och den "turistindustri" som tar del av kronorna som hamnar här. Det skapar jobb och jobbtillväxt är det viktigaste för en kommun som inte bara vill överleva, utan också växa.
Av alla de hundratals miljoner som investeras, och alla de hundratals miljoner som läggs här av besökare, lägger Vimmerby kommun 3 miljoner kronor om året i driftstöd till Näs. Kommunen äger bolaget till 100 procent.
Astrids familj, Saltkråkan, lägger 1 miljon kronor årligen till Näs, ett bolag man inte äger, men stöder. Familjen Eriksson upplåter barndomshemmmet gratis till turisterna, visningen där ger direkta inkomster till det kommunala bolaget.
Kommunens insats till Näs är proportionellt liten i förhållande till andra insatser; en tom Karlbergsfastighet kostar 600.000 om året. Den tillkom för att VTab skulle kunna etablera sig i en ny lokal. Till den etableringskostnaden ska också läggas en halvtom VTT-lokal som kostar ca 1,5 Mnkr om året fram till år 2025, den ska också läggas till VTab-elableringen.
Politiken har satsat på låga vatten- och avloppstaxor för livsmedelsindustrin som kostar åtskilliga miljoner, vi subventionerar idag industrimark med åtskilliga tiotals miljoner. Ändå är allt detta bara en bråkdel av vad andra kommuner gör för att underlätta jobbskapande.

Kommunens satsning i turistnäringen är blygsam. Vi anser oss inte har råd med mer då vi börjar varje årsbudget med minus upp mot 10 Mnkr på grund av tidigare beslut.
När vi nu satsar på Trädgårdarna på Näs gör vi det för att öka besöksantalet och därmed stärka bolagets förmåga till intäkter och självfinansiering. Hur många år det tar vet vi inte, men bolaget har en prognos som sträcker sig ytterligare 3-4 år framåt.
Som kommunstyrelsens ordförande, och skattebetalare, är jag dock väldigt nöjd över hur styrelsen arbetat, hur ledning och medarbetare skött sina åtaganden och hur resultatet blivit. Jag är ännnu mer övertygad om att Astrid Lindgrens Näs kommer att nå en ännu större publik, bidra till en fortsatt jobbtillväxt i turistindustrin i Vimmerby kommun och att vår satsning där i ett historiskt perspektiv kommer att ses som blygsam.

Kommunen har en plånbok, den består av skatteinlomster, taxe- och avgiftsinkomster, statsbidrag samt bolagsvinster och utgör sammantaget omkring 1 miljard kronor. Vi är vana att granska mottagaren av varenda enskilda krona och i den granskningen är det full enighet kring att Näs ska ha 3 Mnkr i kommunal finansiering ur den gemensamma plånboken. Var pengarna kommer ifrån dit är i sammanhanget inte relevant. Det kan vara dina eller mina skattemedel, vinster eller taxor.
Att ifrågasätta Näs eller kommunala satsingar där får man gärna sakligt göra. Men för att skapa något måste det finnas en långsiktig trygghet för de som bygger och finansierar investeringen.
Just denna politiska enighet skapar trygghet för Näs, för Saltkråkan och för alla anställda i Vimmerbys turistindustri och därmed kan vi räkna med fortsatta satsningar i vår kommun.
Jobben kommer att växa till sig och därmed också skatteintäkerna.
För paradoxen i resonemanget är att Näs drar in pengar till kommunen i sin samexistens med andra i varumärket Astrid Lindgren.
Vi har förvaltat det politiska arvet efter Bengt Johanssons kommunstyrelse som lade den politiska grunden till jobbtillväxten i besöksnäringen. Det är bara att titta bakåt och reflektera.
Vi kommer att fortsätta förvalta och utveckla detta vidare. Det utveckling vi ser bakåt, ser nuvarande kommmunstyrelse också framåt.

Att kroka arm med Astrid Lindgren

I veckan hade vi  styrelsemöte i Astrid Lindgrens Näs.
Och det är tydligt hur bolaget nu rustar för sin stora satsning på Astrid Lindgrens Trädgårdar.
På mötet presenterades en intern utredning som gjorts om framtidsfrågor, relationer och visioner.
Vi i styrelsen fick anledning att fördjupa oss lite också i Astrid Lindgrens Näs historia.
Själv reflekterar jag över – i princip varje gång jag är ute på Näs – vilken potential denna ”företeelse” utgör för Vimmerby kommun.
Vi har barndomshemmet inom vår kommungräns och det är fullständigt omöjligt för någon att flytta det till ett gärde utanför Stockholm, som man nu gjorde med Hultsfredsfestivalen.
Vad som än händer med Näs, med Astrid Lindgrens Värld, med framtida generationers förhållande till Astrid Lindgren – platsen för hennes födelse, barndom och ungdom är och förblir Vimmerby.
Då vill jag säga; det är inget man sätter in på banken och förvaltar i något mörkt hörn.
Nej, det är något allt fler vill utforska, allt fler vill ha tillgängligt, allt fler vill sätta in i sitt sammanhang. Över generationsgränserna.

Är det då inte självklart att kommunen måste se till att detta utvecklas i allt större ringar, så att alla i kommunen, i regionen kan få del av denna utveckling för med sig?

Näs kommer nu in i en ny fas i sin utveckling. Det etablerade Astrid Lindgrens Näs ska - också - bli Astrid Lindgrens Trädgårdar, kompletteras med ett mer lättkonsumerat besöksmål om uttrycket tillåts, en utökad upplevelse för en allt större målgrupp. En utveckling som kommer att komma alla till del genom ett ökat besöksantal året runt.

Jag tror väldigt mycket på denna satsning. Det styrelsen nu måste göra är att fokusera på marknad och på hur man når potentiella besökare, jämsides naturligtvis med att bygga med så hög kvalité och med så hög attraktionskraft som möjligt.
De rekryteringar som bolaget gjort nyligen pekar mot att man plockar människor ur branschens elitserie. Det känns mycket bra.

Jag är stolt över hur sammanhållen politiken i kommunen är nu rörande Astrid Lindgren-frågorna. Jag har förstått att Astrid Lindgrens familj fått ta emot mycket orättfärdigt i den allmänna debatt som uppstod vid köpet av Astrid Lindgrens Värld. Det är tragiskt att en allmän, bred folklig debatt kan resultera i detta. Men på något sätt blir detta oundvikligt i en så stor fråga som det var lokalt, där också insändarutrymme i lokaltidningar redigeras mycket sparsamt. Många uttryckte inte saklighet, tyvärr.
Inte desto mindre är det ett faktum att debatten skapade sår hos familjemedlemmarna.

Att familjemedlemmarna, trots dessa sår, ändå väljer att satsa i vår kommunen är i mina ögon fantastiskt.

Vi ser att Saltkråkan infriar sina löften om investeringar och vi ser hur familjen Eriksson på Näs tillmötesgår vår önskan om att omgärda deras sommarviste med en besöksträdgård (bara det!).
Och dessutom deltar aktivt i idéarbete och styrelsearbete i Näs.

Familjen hade kunnat sagt nej utan att någon kunnat klandra dem.
Men de väljer att läka såren med att infira sina löften, att öka investeringarna och att åter bjuda in Vimmerbyborna och kommunen till samarbete.
Det är till och med så att när ALV gör, i myndighetsögon, ett fel och får straffavgift på grund av "likhet inför lagen", så tar man det rakt av och fortsätter jobba framåt. Som ex-entreprenör besitter jag tyvärr inte själv de egenskaperna.
Jag hade blivit ordentligt sur om jag satsar 100-tals miljoner kronor i en kommun och ändå får straffavgift för jag missar att skicka in ett antal papper för bygglov på en p-plats. Även om regelverket säger att jag ska det och tjänstemännen/nämnden inte gör fel.
Målmedvetenheten hos ALV överskuggar detta, det är enda förklaringen. Och det hedrar dom.

Familjen kan välja att lägga sina ekonomiska medel på annat. Någon annanstans.  För familjen som förvaltar Astrids arv är möjligheterna oändliga. Man väljer ändå Vimmerby, Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för detta. Och samtidigt känna en stor förpliktelse att vi i Vimmerby måste möta upp! Jag tror vi kan hjälpa till att vidmakthålla bra relationer, genom att kollektivt öka vår samarbetsförmåga i hela kommunen. Och också investera, jämsides med familjen, i upplevelsen av Astrid Lindgrens Vimmerby. Krokar vi arm här blir effekten makalös!

Vi måste se till att ge AL-satsningarna nödvändigt stöd, göra det som står i vår makt på rätt sätt, och samverka/samordna/samarbeta och gärna också vara proaktiva.

Hur städad är vår stad? Har vi tillräckligt med papperskorgar, blommor, parksoffor? Är våra infarter attraktiva, hur ser Vimmerby ut i besökarnas ögon? Är affärerna öppna? Ska vi kroka arm på riktigt så måste vi se till att intrycken av kommunen och oss som bor här är bra.
Allt vi gör för besökarna, gör vi ju också för oss själva! Vackra Vimmerby är lika mycket för oss som för besökarna. Det handlar inte om Astrid Lindgrens-turister ELLER oss som bor här. Det handlar om turister OCH oss som bor här. Allt som görs för turisterna görs också för oss. Vi har nytta av allt.

Det känns som vi börjar kroka arm, som vi når en allt större insikt om hur stor betydelse satsningarna kring Astrid Lindgren har för Vimmerby kommuns utveckling. Det påverkar våra vägar, vår järnväg, vår inflyttning, vår möjlighet att leverera bra välfärdstjänster. I förlängningen våra möjligheter att ha en bra skola, omsorg och - ja, till och med snöröjning.
Besöksningen omsätter nära 500 Mnkr i kommunen och genererar nära 500 årsarbeten. Ganska stor industri redan nu!

Krokar vi arm på riktigt – handel, näringsliv, kommun, myndigheter, Astrid Lindgren-företagen, övrig besöksnäring, regionförbund, lässtyrelse, trafikverk  -  kan den här utvecklingen skapa en mycket ljus framtid inte bara för vår kommun utan också för regionen runt oss.