Glesbygdskommunen ska krympa, med kvalité...

Är man glesbygdskommun ska man sakta kvävas till döds. 

Strypgreppet stavas u r b a n i s e r i n g. Enligt tidningen Dagens Samhälle säger Charlotta Melander, professor i nationalekonomi har urbaniseringen pågått i 200 år och kommer att fortsätta.

Professor Melander har jag tidigare citerat i bloggen. I torsdags fanns hon intervjuad i Dagens Samhälle, en tidning som främst vi i kommuner och landsting läser.

”Om man nu inte vill lägga sig ned och dö då?” som han sa Hasse Alfredson i den berömda sketchen om åldrandets vedermödor. ”Om man nu inte vill sitta i parken och mata duvorna..?”

Melander tycker inte vi ska hoppas på en upprepning av 70-talets Gröna Vågen, som jag för övrigt själv var en del av och köpte ett hus på landet.

Melander igen:

”Det bästa måttet på att en ort är attraktiv är att fler flyttar in än flyttar ut. Befolkningsstorlek,  befolkningstäthet och var man ligger geografiskt är helt avgörande faktorer för regional tillväxt.”

Varför ska vi i Vimmerby inte lägga oss ned och dö? Vi tillhör den mest missgynnade regionen, ingen stambana, ingen europaväg, inget universitet, utflyttade 18-åringar, inga staliga jobb att tala om...

Men så säger Melander:

”Det är förbaskat svårt att göra något åt utflyttningen. Men visst finns det dom son lyckats. Åre är bästa exemplet. De hade vinterturismen men utvecklade också sommarturism. Nu är det en attraktiv plats att bo på året runt."

Just kring detta känner jag mig plötsligt optimistisk! Just därför att kommunen satsar och har satsat mycket på turismen. Astrid Lindgrens Värld är idag bara sommarturism i huvudsak. Men är på väg mot en allt bättre höstsäsong och funderar också på en vintersäsong att utveckla.

Och Astrid Lindgrens Näs som tillsammans med sina trädgårdar har alla möjligheter att utveckla fyra årstidsäsonger direkt efter 2017, då tredje kapitlet är klart.

Turismen är, jämte den småskaliga industrin och våra starka varumärkesindustrier, det som ska minska urbaniseringen hos oss.

Annat som påverkar och som jag tycker är viktigt:

-          - Samverkan med andra kommuner och regioner.

-          - En större orientering mot storstaden, och professor Melander kan aldrig tala sig nog varm för hur viktigt det är att haka på närmaste storstad.

-          - Infrastrukturen, med hjälp av turismen och tillsammans med grannkommuner och region kan vi skynda å förbättringar i infrastrukturen.

Men allt detta tar tid. Generationen nu för ställa in sig på minskad service om vi tappar ännu fler invånare. Även här har Melander en vettig synpunkt:

”De kommuner som har det motigt idag kan inte räkna med att vända trenden fullständigt. Men det kan fundera på hur de behåller livskvalitén för dem som bor kvar. De kan krympa med kvalité. Men då behövs ett mer effektivt samarbete över kommungränserna, och även hjälp av näringsliv och fastighetsägare på platsen. Med hjälp av bättre kommunikationer till starkare regionala centra (Linköping, Kalmar, Växjö, Jönköping reds. anm.) kan de ytterligare öka attraktiviteten."

Tänk, det tror jag stenhårt på.

Talet på Tuna Torg idag

Detta tal hölls på Tuna Torg idag då jag invigde det nya servicehuset.

"Tuna-bor!

Jag är glad att jag blivit inbjuden att få inviga denna fina Servicebyggnad, som enligt de kommunala handlingarna benämns ” servicebyggnad med latrintömningsbrunn, på fastigheten Knastorp 1:33, Tuna Vimmerby kommun”.

I och för sig ska vi inte överdriva en invigning, men själva servicehuset med sina toaletter är ingen liten skitsak.

Tvärtom, den är i hela sin gestalt en symbol för den sammanhållning ni har i Tuna-bygden och all den verksamhet ni byggt upp.

Tiderna förändras, så också en bygds befolkning. Gamla faller bort, andra flyttar ut, åter andra flyttar in. Inom företagsvärlden brukar man säga att ”vår kultur sitter i väggarna” och när det gäller Tuna-bygden kan man verkligen säga att den initiativkraft och rådighet som bygdens folk visar upp verkligen sitter djupt rotad i myllan här.

För det är ju så – inget gör sig självt.

Men i glesbygden, - för i vår kommun bor vi alla i glesbygd, - sker allt oftast så sakta att vi tycker att det inte händer något.

Det finns därför anledning att reflektera och se bakåt, för att registrera vad som gjorts. Att se bakåt är positivt – då kan man hämta den kraft som behövs för att se framåt!

Hur länge har ni haft en Älgpark som drar 25.000 turister?

Hur länge har ni haft en fin, välbyggd stugby med ökat antal bokningar?

Hur länge har ni haft en gång- och cykelväg genom hela samhället?

Hur länge har ni haft Tuna Torg och Servicebyggnaden?

Utöver detta: Turistlägenheter, Lövparken och Tuna Gård, Smalspåret, Honungscafé, Loppis i Falla och alla aktiviteter i hembygdsgården.

Det händer mycket! Det har gjorts mycket!

För mig är det inte frågan om att rädda landsbygden, nej det är mer frågan om att se vilka möjligheter landsbygden erbjuder, bland annat storstadens folk.

Idag är hela Vimmerby kommun en glesbygd. Stockholms stad växer med en busslast om dagen, Stockholms län med två busslaster människor. Varje dag. På ett år har två hela Vimmerby kommun flyttat till Stockholmsregionen.

Av bland annat den anledningen har regeringen beslutat om en höjning av kostnadsutjämningssystemet. Som i allt annat får vi inte tillräckligt, men det blir några miljoner mer för att exempelvis kunna hålla samma klass på barnomsorg och skola som övriga landet.

Men i stort, ja då får kommunen klara sig genom kreativitet och idogt arbete.

Precis så är det för våra kransorter också. Vi ska inte tala om ”Rädda landsbygden” och bli ett offer. Istället ska vi fokusera på våra möjligheter, hitta de idéer som bär och som tillsammans med andra idéer kan vända trenden.

I Vimmerby kommun har vi Astrid Lindgrens Värld som en stor motor och vi har möjlighet att göra hela kommunen, och hela regionen, till, en ”Astrid Lindgrens Värld”. Det finns stora möjligheter att människor vill besöka en sådan region, och också att bosätta sig där.

Människor kommer allt längre ifrån den genuina. När jag arrangerade kräftfisken för mina kunder för många år sedan var det hälften som aldrig sett en levande kräfta. När blir det exotiskt att klappa kor, grisar och får? Kan vi ta betalt för att man ska få lägga sig i gräset på en blomsteräng och äta en närproducerad picknickkorg?

När blir en bonde ett studieobjekt? Jag menar, i Italien får vi betala hos alla vi besöker på en mat- och vinresa; producenterna av osten, köttet, olivoljan, vinet.

När börjar vi forma besöksprodukter som vi har i vardagen och kan ta betalt för?

Det är detta jag menar med att vi inte ska rädda landsbygden, vi ska vända på det och ta fram landsbygdens möjligheter.

Ja, det är möjligheterna vi ska leta efter, inte problemen. För hittar vi möjligheterna så för de oftast automatiskt med sig lösningarna på problemen.

Tuna-bygden är ett fokusområde i Destinationsprojektet och har därför tillförts medel till olika satsningar. Det är kommunens sätt att se det starka engagemang som finns här, det är vårt sätt att försöka hjälpa till och bidra.

Ni i Tuna-bygden sticker ut idag, ni har gått före i mycket, ni har krokat arm och lagt ned åtskilliga timmar på att kunna skapa ett besöksmål.

Ingvar Kamprad sa när ett varuhus slått försäljningsrekord: ta nu en tyst minut och njut, därefter fortsätt göra det ännu bättre.

Så var nöjda med det ni gjort men var inte nöjda i den mån ni tycker allt är färdigt! Fortsätt bygga på attraktionskraften, fortsätt leta efter möjligheter att utveckla ytterligare.

Och ta väl hand om era idésprutor i bygden. Alla såg Torne träsk som ett enda stort istäcke, men Yngve Bergkvist såg isen som ett byggnadsmaterial till sitt hotell.

Vem hade lagt ett stort köpcentrum i Ullared idag? Nån idéspruta typ Göran Karlsson (GeKå) började och ser ni sådana, ge dem allt stöd och uppmuntran ni kan! De är guld värda för en bygd.

Ja, denna servicebyggnad är verkligen en symbol för något större; bygdens starka kraft, starka energi och sammanhållning.

Vi kan ärligt säga att vi tror på Tuna och på kraften här.

Vi är snart på väg med nästa stora investering i den här bygden, och det är fiber för digital kommunikation. Det skapar möjligheter att se på TV, ringa och kommunicera via dator friktionsfritt och massivt.

Somliga av er kommer kanske bara att märka det via en HDTV, somliga via en mycket bra telefonledning – men era företagare kommer att se en väsentlig skillnad när exempelvis broschyrer och filmer ska skickas världen runt med bilder och filmer från både stugby, älgpark och Tuna Torg med denna exemplariska servicebyggnad.

Hur jag än filosoferar kommer jag tydligen tillbaka till servicebyggnaden och dess toaletter.

Ni ser, det är ingen liten skitsak...

Jag vill med detta önska servicebyggnaden lycka till, önska er alla i bygden framgång i era förehavande och därmed förklara denna Servicebyggnad för invigd."

Att kroka arm med Astrid Lindgren

I veckan hade vi  styrelsemöte i Astrid Lindgrens Näs.
Och det är tydligt hur bolaget nu rustar för sin stora satsning på Astrid Lindgrens Trädgårdar.
På mötet presenterades en intern utredning som gjorts om framtidsfrågor, relationer och visioner.
Vi i styrelsen fick anledning att fördjupa oss lite också i Astrid Lindgrens Näs historia.
Själv reflekterar jag över – i princip varje gång jag är ute på Näs – vilken potential denna ”företeelse” utgör för Vimmerby kommun.
Vi har barndomshemmet inom vår kommungräns och det är fullständigt omöjligt för någon att flytta det till ett gärde utanför Stockholm, som man nu gjorde med Hultsfredsfestivalen.
Vad som än händer med Näs, med Astrid Lindgrens Värld, med framtida generationers förhållande till Astrid Lindgren – platsen för hennes födelse, barndom och ungdom är och förblir Vimmerby.
Då vill jag säga; det är inget man sätter in på banken och förvaltar i något mörkt hörn.
Nej, det är något allt fler vill utforska, allt fler vill ha tillgängligt, allt fler vill sätta in i sitt sammanhang. Över generationsgränserna.

Är det då inte självklart att kommunen måste se till att detta utvecklas i allt större ringar, så att alla i kommunen, i regionen kan få del av denna utveckling för med sig?

Näs kommer nu in i en ny fas i sin utveckling. Det etablerade Astrid Lindgrens Näs ska - också - bli Astrid Lindgrens Trädgårdar, kompletteras med ett mer lättkonsumerat besöksmål om uttrycket tillåts, en utökad upplevelse för en allt större målgrupp. En utveckling som kommer att komma alla till del genom ett ökat besöksantal året runt.

Jag tror väldigt mycket på denna satsning. Det styrelsen nu måste göra är att fokusera på marknad och på hur man når potentiella besökare, jämsides naturligtvis med att bygga med så hög kvalité och med så hög attraktionskraft som möjligt.
De rekryteringar som bolaget gjort nyligen pekar mot att man plockar människor ur branschens elitserie. Det känns mycket bra.

Jag är stolt över hur sammanhållen politiken i kommunen är nu rörande Astrid Lindgren-frågorna. Jag har förstått att Astrid Lindgrens familj fått ta emot mycket orättfärdigt i den allmänna debatt som uppstod vid köpet av Astrid Lindgrens Värld. Det är tragiskt att en allmän, bred folklig debatt kan resultera i detta. Men på något sätt blir detta oundvikligt i en så stor fråga som det var lokalt, där också insändarutrymme i lokaltidningar redigeras mycket sparsamt. Många uttryckte inte saklighet, tyvärr.
Inte desto mindre är det ett faktum att debatten skapade sår hos familjemedlemmarna.

Att familjemedlemmarna, trots dessa sår, ändå väljer att satsa i vår kommunen är i mina ögon fantastiskt.

Vi ser att Saltkråkan infriar sina löften om investeringar och vi ser hur familjen Eriksson på Näs tillmötesgår vår önskan om att omgärda deras sommarviste med en besöksträdgård (bara det!).
Och dessutom deltar aktivt i idéarbete och styrelsearbete i Näs.

Familjen hade kunnat sagt nej utan att någon kunnat klandra dem.
Men de väljer att läka såren med att infira sina löften, att öka investeringarna och att åter bjuda in Vimmerbyborna och kommunen till samarbete.
Det är till och med så att när ALV gör, i myndighetsögon, ett fel och får straffavgift på grund av "likhet inför lagen", så tar man det rakt av och fortsätter jobba framåt. Som ex-entreprenör besitter jag tyvärr inte själv de egenskaperna.
Jag hade blivit ordentligt sur om jag satsar 100-tals miljoner kronor i en kommun och ändå får straffavgift för jag missar att skicka in ett antal papper för bygglov på en p-plats. Även om regelverket säger att jag ska det och tjänstemännen/nämnden inte gör fel.
Målmedvetenheten hos ALV överskuggar detta, det är enda förklaringen. Och det hedrar dom.

Familjen kan välja att lägga sina ekonomiska medel på annat. Någon annanstans.  För familjen som förvaltar Astrids arv är möjligheterna oändliga. Man väljer ändå Vimmerby, Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för detta. Och samtidigt känna en stor förpliktelse att vi i Vimmerby måste möta upp! Jag tror vi kan hjälpa till att vidmakthålla bra relationer, genom att kollektivt öka vår samarbetsförmåga i hela kommunen. Och också investera, jämsides med familjen, i upplevelsen av Astrid Lindgrens Vimmerby. Krokar vi arm här blir effekten makalös!

Vi måste se till att ge AL-satsningarna nödvändigt stöd, göra det som står i vår makt på rätt sätt, och samverka/samordna/samarbeta och gärna också vara proaktiva.

Hur städad är vår stad? Har vi tillräckligt med papperskorgar, blommor, parksoffor? Är våra infarter attraktiva, hur ser Vimmerby ut i besökarnas ögon? Är affärerna öppna? Ska vi kroka arm på riktigt så måste vi se till att intrycken av kommunen och oss som bor här är bra.
Allt vi gör för besökarna, gör vi ju också för oss själva! Vackra Vimmerby är lika mycket för oss som för besökarna. Det handlar inte om Astrid Lindgrens-turister ELLER oss som bor här. Det handlar om turister OCH oss som bor här. Allt som görs för turisterna görs också för oss. Vi har nytta av allt.

Det känns som vi börjar kroka arm, som vi når en allt större insikt om hur stor betydelse satsningarna kring Astrid Lindgren har för Vimmerby kommuns utveckling. Det påverkar våra vägar, vår järnväg, vår inflyttning, vår möjlighet att leverera bra välfärdstjänster. I förlängningen våra möjligheter att ha en bra skola, omsorg och - ja, till och med snöröjning.
Besöksningen omsätter nära 500 Mnkr i kommunen och genererar nära 500 årsarbeten. Ganska stor industri redan nu!

Krokar vi arm på riktigt – handel, näringsliv, kommun, myndigheter, Astrid Lindgren-företagen, övrig besöksnäring, regionförbund, lässtyrelse, trafikverk  -  kan den här utvecklingen skapa en mycket ljus framtid inte bara för vår kommun utan också för regionen runt oss.

Framtidens möjligheter oändliga!

Jag ska ta tillfället i akt och resonera lite kring handeln i Vimmerby.
För inte så länge sedan hade Vimmerby Tidning en artikel med näringslivschef Patrik Kinnbom och mig där vi fick lägga våra synpunkter på volymhandeln i grannkommunen, dvs den stora handeln som byggs upp vid infarten till Västervik.
Reaktioner har varit många, de flesta tycker faktiskt att vi ska slå vakt om vår centrumhandel och att förekomsten av volymhandlen inte är så viktig.
Så här skriver en man som flyttat till Vimmerby för några år sedan:

"BEHÅLL handeln i staden annars gör ni samma misstag som många andra städer och tar död på stadskärnan. Det tjänar INTE Vimmerby på."

Frågan är givetvis om man tar död på handeln i stadskärnan om man utvecklar volymhandeln i utkanten av staden?
Ja, många har befarat att så sker, exemplöevis när Tornbyområdet i Linköping (hur stort som helst idag!) och A6-området i Jönköping.
Centrumhandeln har drabbats, men inte alls slagits ut. Istället har valmöjligheterna ökat, shoppingturismen har ökat.
Är det då Vimmerbys väg?

Jag ska drista mig till några förslag som jag tror har stor inverkan på om centrumhandeln ska växa och utvecklas:

1) Handlarna måste vara aktiva och se till helheten. Idag är aktivitetsledaren verksam på Vimmerby Tidning vilket i och för sig är bra; ömsesidighet och samarbete är fruktsamt. Men räcker det med hans arbete? Behövs det ytterligare resurser från handeln?
Jag hoppas att handlarna i kommunens Näringslivsråd, i Svensk Handel etc. tar i och ser till att få mycket energi som möjligt i sitt skrå.
Det är handlarna själva som kan avgöra om det blir framgång eller tillbakagång. Ser man Vimmerby centrum som ett handelsområde kan aktiviteterna vara lika kraftfulla som i ett köpcentrum vilket som helst.

2) Kommunen kan kratta managen, skapa en vackrare, mer inbjudande miljö, men vi kan inte tända marschallen, sopa rent utanför dörren och placera välkomnande grönska vid butiken.
Vi kan heller inte anställa kommunala tomtar som spelar musik på gator och torg vid julskyltningen, ordna så det snöar med snökanoner eller servera glögg och pepparkakor vid rykande grytor. Eller ska vi det? Hur ser man då på handlarnas energi om kommunen skulle stå för aktiviteterna...?
Stadsvandringen som Komedianterna gör sommartid får 100.000 kronor av kommunen. Vi gör det för att ge besökare kunskap om gamla Vimmerby. Ett sätt att "kratta manegen". Kan handlarna koppla sig till stadsvandringen...? Idéer...?

3) Det kommunen måste göra är att se till att det finns många soffor att sitta på, många papperskorgar att lägga skräp i, att gator och torg är städade, att se till att vi har handlarvänliga p-platser och p-platstider, blommor och blad på sommaren och gröna träd och lampor på vintern.
Förra året tändes inte adventsljusen på Rådhustorget. Handeln ville inte köpa marschaller till dem. Vi får se hur det blir denna december. 

4) Det kommunen kan göra är att stadsplanera så att centrumhandeln och volymhandeln flyter samman. Vimmerby stad har en unik möjlighet att få centrumhandeln att flyta ihop med ICA-området och Netto-området. det kan vi diskutera nu när Sobyllakiosken flyttar. Vi kan lägga om gatorna, skapa lediga tomter för etablering av både butiksytor och bostadsrätter (på andra våningen) om vi kan planera på ett bra sätt. Idéerna kan flöda, fönster för utveckling öppnar sig. Tänk er att Konsum vänder på sin entré (eller har två, en åt varje håll)  så den blir mot ICA-området. Rulltrappor upp över parkeringsgaragen in i butiken . En rondell mellan Sibylla och Konsum. Mitt emot Konsum på ledig gatu- och parkeringsmark bygga nytt handelshus med bostadsrätter på andra våningen. En idé som man säkert kan göra smakfullt. Inga beslut har tagits, bara idéer som kan diskuteras.

5) Hur kan volymhandeln knyta sig till centrumhandeln? Jo, vi kan fortsätta bygga volymhandeln bort mot Västra Tullen. Granngårdens nya ägare kan utveckla fler handelshus, plåtladans ägare har ju köpt för att bygga handelshus, mellan Bilteknik och Tullen-fastigheten finns plats och hur kan Tullens fastighet göras om för en ökad volymhandel? Hur länge håller gamla Shell-macken och fastigheten gamla Gulf-macken...? Med handelshus på dessa platser knyts volymhandeln ihop med centrumhandeln. Om Vimmerby kan utvecklas på det sättet så tror jag vi kan fortsätta vara en mycket attraktiv handelsstad.
Men det krävs initiativ, och en marknad som vill satsa.
Från kommunens sida kan vi bidra med planarbete; från årsskiftet blir det fokus på en ny Översiktsplan för Vimmerby stad och då hoppas jag på full fart i dessa diskussioner.

6) Hur knyter vi samman centrum och Astrid Lindgrens Värld? Man märker en ökad irritation i ALV över att centrum stänger samtidigt som parken. Om ALV förverkligar alla sina planer med kanske en miljon besö-kare som resultat; vad hindrar dem då från att bygga eget köptcentrum...?
Vad skulle hindra dem från att bygga fram butiker i sitt eget område. Man har hur mycket mark som helst.
Det är viktigt ur handelns och hela kommunens perspektiv att förbindelsen mellan Astrid Lindgrens Världs boende och park till centrum hålls öppen och är lätt att använda. Men precis som med allt annat; vad lockar turisten att gå upp till Vimmerby centrums stängda butiker? Kommunalt anställda trubadurer...?
Nej, handeln måste ta sig en funderare om hur man kan bidra positivt till våra turisters upplevelse och försöka ha öppet då Astrid Lindgrens Värld har stängt.
Med gemensamma kreativa krafter hittar man säkert en lösning.

7) Lösningen är att Vimmerby kan hitta sitt eget koncept, sina egna butiker, på marknadens egna villkor så de överlever. Vi har en fördel som andra inte har; vi har Astrid Lindgrens hela dragningskraft och den flyttar inte till Kina. Den är och förblir här.
Och även om varumärket är omgärdat med begränsningar, så har vi ännu inte nått en procent av den potential som vi i framtiden kan utveckla runt besökaren som vill uppleva Astrid Lindgrens hembygd och sagovärld.
Nu har Tillväxtverket gett oss 10 Mnkr under tre år, under samma tid ska kommunen lägga 5 Mnkr på turistens upplevelse och nu har Regionförbundets arbetsutskott också föreslagit att man ska lägga 5 Mnkr under tre år. Näringslivet är inbjudet att lägga lika mycket.
OM man tar vara på den här möjligheten; i besöksnäringen, i handeln, i kulturen etc, så kommer turistkronorna att komma alla kommuninvånarna till del också långt in i framtiden.
Kan man vara annat än positiv med sådana möjligheter?!

Fotnot: Du läser väl kommunchefen Carolina Leijonrams blogg också. Just i fredags skrev hon mycket intressant om entreprenörsskap och ledarskap.

En av våra största framgångar!

(Denna torsdagskrönika får ersätta söndagskrönikan denna gång.)

Vimmerby pekas ut som en av Sveriges fem pilotkommuner som ska dra internationella besökare till landet.
Det är något av det största som hänt den här kommunen, åtminstone så länge jag kan minnas.,
Och då tänker jag inte på pengarna. De är välkomna och ska användas men de är absolut inte viktigast.
Om vi betar av pengarna först så ska de fördelas av den styrgrupp som var med i vår ansökan; näringslivschef Patrik Kinnbom ordf,  Mikael Ahlerup ALV, KjellÅke Hansson, Näs samt representanter från besöksnäringen som Brygghuset (restaurangerna) och Stadshotellet (boendeanläggningarna) . Med finns också kommunchef Carolina Leijonram.
Som ni alla minns så har kommunfullmäktige antagit kommunens turiststrategi och i den ska man ta utgångspunkt rent strategiskt.
Pengarna hamnar under kommunstyrelsen men det blir givetvis styrgruppen som gör de övervägande som behövs. Nu gäller det att det kommer in projekt, som kan matchas av privat och offentligt kapital.
För vi ska visa regeringen under treårsperioden att det var rätt att utse Vimmerby! Nu gäller det att alla bjuder till, näringsliv och kommun.

Vilka kan slå  sig för bröstet när det gäller arbetet att få Vimmerby som pilotkommun? En parentetisk fråga i ett helsvetsat gäng, men det ger mig tillfälle att understryka hur viktigt det är att vi kan använda vår individuella styrka i ett team för att skapa dynamik och framgång. Dragare har varit Mikael Ahlerup och KjellÅke Hansson. Ahlerup med sin alldeles fantastiska förmåga till lobbying, att öppna rätt dörrar och kliva över höga trösklar, och Hanssons skicklighet i ansökningsförfarande. Patrik Kinnbom, som är ordförande i Styrgruppen för Destination Vimmerby, (ej att förväxla med styrgruppen för internationaliseringsprojektet) håller ihop det hela på ett mycket bra sätt och har gjort, och fått,  en bra start som näringslivschef.
Fyrtio kommuner kände sig kallade - regeringen såg Vimmerby och fyra andra destinationer. Fantastiskt!

Nu till den verkliga innebörden i denna utnämning: fokus på Vimmerby från statliga verk, statliga och regionala budgetar och från alla de makthavare som styr offentliga medel.

Vi kan trycka upp en kampanjknapp att ha på bröstet i gult och blått där det kan stå;
"Vimmerby, Regeringens Pilotkommun".

Hur ska man kunna säga nej på Trafikverk till satsningar på infrastrukturen i norra länet och till satsning på Stångådalsbanan Kalmar-Linköping?
Från kommunen har vi nu bokat uppvaktning hos Trafikverket den 30 augusti, med anledning av Stångådalsbanans upprustning.
Och mer är att vänta.
Så det stora är strålkastarljuset på Vimmerby som en motor i en utvecklingsregion.
Det kan innebära avsevärda investeringsvärden i kommunen och regionen, både offentliga och privata, åren framöver.

LYSSNARRESAN TILL BULLERBYGATANS GRUPPBOSTAD
Ibland är mina besök på Lyssnarresan väldigt intima. Som idag, torsdag, då jag besökte gruppbostaden på Bullerbygatan där det bara finns nio medarbetare och sju brukare.
Men sådan är kommunens välfärdsproduktion; det kan vara en fotbollsplan för mängder av människor, och det kan vara omsorg från ett par medarbetare runt bara en person.
Inom särskilda boendet finns det brukare med svåra funktionshinder och de behöver mycket personal runt omkring sig. Här finns många eldsjälar, många kommunanställda, som lever i sitt arbete.
Det är kö (en just nu) på den här typen av lägenheter, vi kommer dessutom att få fler brukare de närmnaste åren.
Jag ska därför tillskriva Vimarhem och Omsorgen med en önskan om att de tar upp diskussionen om en byggnation av ett nytt särskilt boende, på en tomt möjlig att bygga totalt sex lägenheter på.
Vimarhem har byggt det alldeles utmärkta gruppboendet på Bullerbygatan (20 år sedan, fortfarande fräscht.). Kommunen bygger vid Villekulla nu. Vimarhem tror jag vore mest lämplig att bygga ett nytt gruppboende.
Men det är ett resonemang som får starta mellan Omsorgen och Vimarhem.
Själv tycker jag tomten bakom Dagcentret vid Lundgatan är den bästa, här når man synergier med dagcenterverksamheten och många slipper transporter, därmed mindre kostnader.

Det är så här med gruppbostäder, att om kommunen inte ordnar dessa så får man betala dyra viten. Ofta baserade på samma kostnad som om man byggt. Det är därför omöjligt att dra på sådana beslut.
Med medarbetarna, som stortrivs på sina jobb, diskuterade jag vardagen och hur arbetet kan te sig. Också det "berömda" turschemat togs upp och jag kan verkligen se problematiken utifrån en heltidsanställning där man är schemalagd mellan kl sju och tio från och till. Eller mellan sju och tio och sedan hemmavarande till halv två för att jobba till halv nio på kvällen.
En tuff dag.
I andra vågskålen ligger; hur ska man klara det annars? Brukaren är ju inte på boendet mitt på dagen?
Ja, det är en nöt Omsorgsförvaltningen och dess schemaläggare får knäcka och vi kanske inte har möjlighet att ordna heltider till alla, trots att vi moderater egentligen vill det, eftersom själva situationen med brukarna bäst lämpar sig för deltidsjobb.
Deltidsjobb är kanske den krassa verkligheten inom viss del av omsorgen.
Det är en fråga som säkert kommer att diskuteras ett tag framöver i den offentliga sektorn.
Ett lärande besök i verkligheten blev det i alla fall!

Svar till Vimmerby Tidning idag

Jag får samtal, mail och påstötningar idag tisdag, om uppgifterna ang. turistbyråns flytt eller inte i Vimmerby Tidnings ledare idag.
Jag vill inte gå i detaljerad polemik med Vimmerby Tidnings chefredaktör i ärendet, annat än att säga att inlägget innehåller motsägelser, icke relevanta påståenden och ett antal antagande som är långt ifrån sannolika. Tvärtom; det chefredaktören antar ska inträffa är hans personliga farhågor.
Jag respekterar att han har och torgför sina åsikter.
Men jag rekommenderar läsaren att avvakta den politiska behandlingen av det hela och jag är säker på att VT:s reporter kan ge en rättvisande och tydlig bild av förslaget, vilket det än blir som politikerna kommer att fatta beslut om.
Läsaren kan vara övertygad om att jag och alla allianspolitiker är lika måna om arbetstillfällen inom handeln som chefredaktören.
Skillnaden är att vi också har ansvar för vård, skola, omsorg och kommunens totala ekonomi.
Debatten om turistbyrån ingår i ett större sammanhang som kommer att skapa både fördelar och jobb för Vimmerbyborna i framtiden.