Socialen blir allt mer trimmad

Budgetarbetet i Vimmerby kommun går in i slutfasen. Majoriteten samlas nu för de sista mötena innan fullmäktiges återremiss ska behandlas av kommunstyrelsen den 2 juni.

Det finns idag ingen tvekan i att vi ska nå 39 Mnkr i besparing och intäktsförstärkningar sammantaget. Det kommer att lägga grunden till ett positivt resultat redan 2016, och ett växande sådant 2017 och 2018.

Samtidigt amorterar kommunen minst 15 Mnkr årligen och amorteringar på den gemensamma kommunkoncernskulden skickas också in från Vemab och Vimarhem. Med det kraftfulla åtgärdspaket majoriteten lägger kommer Vimmerby kommun att snabbt återställa förluståren.

Några viktiga frågor följer dock:

Hur går det med socialens underskott kommande år?

Hur går det med kostnadsökningarna inom äldreomsorgen?

Fortsätter IT-kostnaderna öka?

För att börja med det sistnämnda; den nationella undersökningen ”Kommit” visar på en radikal och dramatisk ökning av IT-kostnaderna de senaste fem åren i hela den offentliga sektorn. Jag tror att vi kan vänta oss en fortsatt generell ökning, även om vi i Vimmerby kommun ska väga varje uppkommet  IT-behov på guldvåg.

Det viktigaste är dock; kan vi hämta hem de ökade IT-kostnaderna i effektiviseringar i verksamheten. I administration är det nog givet, men innovationer kommer att komma inom äldreomsorgen. Där finns potential att hämta hem IT-investeringar i en både förbättrad och billigare verksamhet. Just denna utveckling är en viktig uppgift för Itsam att följa.

När det gäller äldreomsorgen hade vi ett underskott på 11 Mnkr under 2014. Årets tre första kvartal visar på ett fortsatt underskott på ca 9 Mnkr för 2015.

Intressant fråga här är; är äldreomsorgen underbudgeterad eller är vi ineffektiva?

Förvaltningen har gjort en jämförelse (siffrorna från juli 2014) med kommunerna Eksjö, Hultsfred, Kinda, Oskarshamn, Tranås och Västervik, samt jämfört med länet och riket i stort,  som presenterades på kommunstyrelsen i veckan. Noteras ska att i Kindas samtliga siffror ingår inte hemsjukvård, medan det gör det i Eksjös siffror.

Äldreomsorgens kostnad per invånare är lägst i Kinda med 11.998 kronor per invånare medan Vimmerby har näst lägst kostnad, 12.373. Högst ligger Eksjö på 14.084 kronor/invånare.

Även när det gäller jämförelsen kostnad per invånare över 65 år, så ligger Kinda lägst och Vimmerby näst lägst (51.552 Kr/inv). Hemtjänsten jämförs också och här är de stora skillnaderna. Kinda ligger så lågt som 11.355 kr/invånare över 65 år, Vimmerby på 22.632 kr och högst ligger Eksjö på 26.018 kr/inv. Men Vimmerby ligger näst högst så här finns potential till lägre kostnader, samtliga övriga kommuner ligger under eller mycket under Vimmerbys kostnad.

Vård- och omsorgsboendet ligger Vimmerby som väntat lägst, vi hade kvar Eken vid mätningen, men här kommer kostnaden att öka nu i och med de nya boendena.

Vimmerbys äldreomsorg sticker inte ut på något sätt, undantaget hemtjänsten något, så att kostnaderna ökar beror till allra största delen på ett ökat behov. Vi får helt enkelt fler äldre, man blir äldre och därmed kommer också ökat vårdbehov. Vi måste ha ekonomisk kraft att budgetera för detta kommande år.

Hur går det då med de skenande kostnaderna inom IFO. Jo, de fortsätter sticka ut men trenden är bruten. Vi kan idag se att stigningen inte längre sker och sannolikt kommer ett brott nedåt under hösten. De förebyggande instanserna ska ge allt större effekt, och en dyr placering försvinner i höst. Samtidigt ökar antalet anmälningar, men tillgången på egen personal, egna hemmaplanslösningar avgör kostnaderna. Jämfört med våra grannkommuner är det bara Tranås och Eksjö som har högre kostnader än Vimmerby, alla övriga lägre kostnad per inv. Vi ligger över länssnitt och snittet i riket. Om vi då jämför med liknande kommuner som Vimmerby, exempelvis Höör, Säffle, Skurup, Söderköping, Gällivare, Vårdgårda och Vaggeryd så ligger vi rejält över deras kostnad fortfarande. Men vi får glädjas över att de budgetförstärkningar som gjordes inför 2014 börjar ge resultat, kompetens kan rekryteras till arbetet. 

Nu gäller det att hålla i trenden, öka samverkan med skola, föreningsliv, landsting och polis för att gemensamt få ned missförhållanden som kostar kommunen stora pengar och skapar stort lidande hos enskilda individer.
Men Vimmerby är inte ensamt...

Igår lördag kunde vi notera en stor artikel i Vimmerby Tidning där Kinda kommun tar in ”konsulter” för 250.000 kronor i månaden för att klara socialförvaltningens ökade inflöde av anmälningar om barn/vuxna som far illa.

Kindas socialnämnd gick med 8 Mnkr i underskott 2014, i år pekar det mot ett fortsatt underskott, dock lägre.

Noterbart är, att tidigare både ledarskribent och insändare i tidningen, tror att det är verksamhetens fel att kostnaderna växer, snarare än att behoven ökar.

Socialnämnder i hela Sverige har detta problem. Den lag som kom i juni i fjol, som kräver att barnutredningar ska handläggas av utbildade socionomer, har skapat ett stort rekryteringsproblem.

Det innebär att bemanningsföretag (konsulter kallas de för i tidningen) måste tas in för att följa lagkravet när inga söker de ordinaie jobbben.

I Vimmerby har socialförvaltningen sedan några år tillbaka sakta men säkert byggt upp kompetensen, rekryterat framgångsrikt både handläggare och familjehem, Det är glädjande att nämndens strategi håller. Men samtidigt vet vi inget om morgondagen i något avseende.

Nu kommer istället fokus att riktas mot äldreomsorgen som växer i behov, både inom hemsjukvård, hemtjänst och vårdboende.

Om TV-apparaterna på Borghaga...

Vimmerby Tidning gjorde i veckan ett bra reportage inifrån Borghaga. Det var ett reportage som beskrev ett nytt vård- och omsorgsboende och den verksamhet som skulle bedrivas, personal och anhöriga intervjuades.

Någon dag senare kom en artikel som tog upp ”rykten” runt Borghaga. Självklart en tidnings uppgift; många rykten når en tidningsredaktion just för att där vill man veta och belysa. Man kan dock undra hur rykten uppstår. Ett exempel:
Innertaken i Borghaga är så dåliga att det inte går att fästa något i taket, exempelvisen anordning för att kunna hissa upp en åldring ur sängen.
Artikeln beskriver sedan mycket riktigt att det finns en balk i taket som håller 300 kg, lämplig att fästa exempelvis en elektrisk driven fästanordning.
Frågan är givetvis: hur kan ryktet uppstå? Balken syns ju också i taket om man tittar? Om man står i rummet, tittar på taket, ser balken – varför vill man sätta ryktet i rörelse?
Ja, hade jag svaret på människans irrationella beteende och eventuella bevekelsegrunder, så kanske man fått nobelpriset. Men en del rykten runt Borghaga tar verkligen priset. Facebook är givetvis mediet där folk ogenerat sprider rykten och visar upp sin okunskap; i och för sig bättre än i lokaltidningen där det sker anonymt. Men hur svårt är det att fråga? Och inte bara tro?

Tv:n då? De skulle få TV på rummet? Smålandsnytt ryckte ut, trots att kommunen beskrev att det fanns TV i samlingsrummen, tog man en bildvinkel framför en TV där den var helt svart. Och beskrev att det inte fanns någon TV på äldreboendet…

Smålandsnytts allra första beskrivning av Borghaga, ett toppmodernt vård- och omsorgsboende, byggt enligt de senaste anvisningarna från Socialstyrelsen, handlade om att TV i samlingsrummen inte var tillräckligt under några inflyttningsveckor; utan att TV saknades i lägenheterna blev nyheten. Inte med ett ord noterade man att där fanns en TV på andra sidan väggen.
Hur man ska förhålla sig till olika skeenden är givetvis irrationellt det också: tänker ofta på Tage Danielssons och Hasse Alfredssons lysande sketch som alla minns under rubriken ”Rooooger Mooore” där det konstateras att ”Spik i foten, det är blaha blaha det! Den halshuggna adeln under franska revolutionen skulle varit j-ligt glada om de haft en spik i foten… ”
Om nu det krävs att en kommunal välfärd ska drivas helt felfritt och helt utan misstag, att den kan jämföras med raketforskning och drift av kärnkraft när det gäller säkerhet och kontroll, så återstår ändå en mänsklig faktor. Hur vi än vrider oss, hur vi än försöker – i slutänden är det en människa som ska trycka på rätt knapp, göra rätt sak.

Låt mig beskriva bakgrunden till TV-ärendet på Borghaga och varför Tv:n  inte kom in i rätt tid i lägenheterna. Följande ha jag fått till mig av tjänstemännen:

Under hösten tog Vimmerby kommun in offerter på innehållsleverantör till Vimmerby Fiber. Alltså; vem ska leverera program i rutan, signal i telefonen och internet till datorn till alla som har Vimmerby Fiber? En leverantör antogs, allt var frid och fröjd. Leverantören lyckades dock inte fullfölja sitt anbud av skäl jag inte vet. Det innebar dock att kommunen på nytt tvingades göra en upphandling. Nu gällde det att snabba på. Jurister konsulterades och kommunen kunde i läget som uppstod göra en direktupphandling. Det skedde. Ett företag i Stockholm vann denna upphandling. Men i vår demokratiska värld så kan allt överklagas. Så skedde av ett företag som kände sig förfördelat. Tiden rann iväg ytterligare. Överklagandet skulle behandlas i olika instanser. Utslaget kom till kommunens fördel efter en tid. Men sedan ska det vinna laga kraft.
Allt detta medan tiden gick.
Kan inte bolaget dra igång sin installation innan undrar någon?
Vem skulle göra det? Skulle du köpa in alla möbler till din lägenhet/hus innan du visste att du hade ett hus? Nej. Därför köptes allt in i slutet av januari när klagotiden var utgången, nu är det hemma bos vinnande anbudsgivare och nu börjar man installera. Exakt så har den uppkomna situationen beskrivits för mig och jag tror också att det förhåller sig just så, då jag från tid till annan fått rapporter om hur ärendet fortskridit.

Vad är det då man behöver, fibern finns ju redan i Borghaga?
Ja, men en sladd till en lampa ger inget ljus. Du behöver en strömbrytare och du behöver en kontakt där trådarna kan monteras. I fiberns fall; du behöver en mediaomkopplare innanför väggen, där hyresgästen ska sticka in sina kontakter till TV, dator och telefon.
Hur kommer det sig att de fick TV i samlingsrummet då?
Jo, kommunen satte en vanlig TV-antenn på taknocken (vi ville inte borra i det fina nya taket…) och den antennen drog vi provisoriskt så att de fanns antennburen TV i samlingsrummen. Alltså ingen fiber-TV, utan antenn-TV.
Kan inte kommunen kommunicera detta? Jo, där är vi verkligen dåliga i kommunen. Vi bör efter den gångna mandatperiod att insett att många letar fel hos kommunen, man letar fel i varje hörn, varje nytt beslut, varje ny byggnation; felen ska fram offentligt, helst långt innan man tar fram det som är bra. Om det är så, ja då får kommunen förhålla sig till det.
Det borde mötas med en effektiv och proaktiv kommunikation från kommunens sida. Men för alla som inte kan kommunikation är det svårt att tänka före. Man är alltid efterklok.
Att kommunicera är en konst och mycket tidskrävande. Inte desto mindre är det centralt i en kommun eller i offentlig sektor överlag.

Själv har jag mailat till tidningen och skrivit att jag kan förklara TV-strulet. Dock ha jag inte fått den frågan av tidningen. Man har valt att göra andra artiklar. Och jag kan inte skriva insändare om precis allt som tidningen tar upp, jag måste väga tiden och göra det viktigaste under min arbetstid. Det går inte att springa på precis alla bollar. Här gäller det att fler i kommunen, tjänstemän och politiker, är proaktiva och förutser var informationen behövs bäst.

Dessutom kan jag tycka att om det endast är Tv:n på rummet man får vänta på i tre veckor, under tiden man har TV i samlingsrummen, om det bara är detta som strular vid en inflyttning, så kan jag tycka det är överkomligt.
Nu visade besiktningarna av bygget att det finns en hel del att åtgärda succesivt, precis som över allt där den mänskliga faktorn finns inblandad kan det ske misstag.
Kommunen har beställt ett äldreboende och innan vi skriver på att det är köpt letar vi, precis som Svensson när han köper hus, efter dolda fel och eventuella missar.
Jag är fullt förtroende för kommunens medarbetare och deras kvalitetskonsulter i det arbetet.
Jag hoppas få se många positiva reportage och bilder från Borghaga och Vimarhaga i framtiden. Det är verkligen ett fantastiskt fint vård och omsorgsboende.

Hur ska de gamla försörjas?

Jag ska hänga kvar vid äldrefrågan från tidigare blogginlägg.

Denna gång ska det inte handla om Trygghetsboendet, som vi nu ska ta tillbaka på den kommunala agendan så snart som möjligt.

Utan istället resonera kring en rubrik jag såg i Dagens Industri för en tid sedan:

”Frågan är hur pensionärerna ska försörjas?” löd rubriken.

Och den är mer aktuell än någonsin. 

Antalet pensionärer i Vimmerby kommun växer med stora tal. Någonstans såg jag att det nu är över 25 % av kommunens befolkning som är över 65 år.

Det är inte längre en homogen grupp. Tiden då människorna var krokiga i 65-årsåldern är förbi. Många blir till och med förolämpade när de får brev från pensionärsorganisationerna vid peensioneringen, brev de hellre vill ha i 75-årsåldern.

För de flesta känner sig inte som pensionärer när de fyllt 65.

Är de fattiga? Nej, men givetvis finns det fattiga 65-åringar men många, många har bra pensioner, växlar ut bra försäkringar antingen genom jobb eller privat, har villan betald och inga skulder.

Pensionärskollektivet har istället de stora förmögenheterna i Sverige (observera som kollektiv) och jag tror att just detta faktum gör att välfärden runt pensionärerna inte kan byggas ut mer generellt.

Hur ser då ekonomin ut för pensionären idag?

Den genomsnittliga månadspensionen för män, inklusive tjänstepension, är 19 824 kronor (2012 års siffra) vilket är 6 000 kronor mer än för kvinnorna. (Källa: Pensionsmyndigheten).

Tittar man på regional nivå ser man skillnaderna: Danderyd har snitt på 22 722 medan glesbygdskommuner som Dals-Ed och Haparanda bara har mindre än hälften av det beloppet till sina manliga pensionärer.

Det som styr är givetvis arbetad pensionspoäng; männen har högre lön än kvinnorna och får därmed fler pensionspoäng och högre pension.

Det stora skyddsnätet griper in med garantipension och bostadstillägg för dem som handlar för långt ned på skalan.

Framtiden då? Jo, beträffande skillnaden mellan man och kvinna har jag en positiv tro; den löneskillnaden för samma jobb måste utjämnas och man måste kanske också, som facket i kvinnodominerade yrken också nu framför i årets valrörelse, se över den generella lönen i just kvinnodominerade yrken. Om man ska ha kvar ett inkomstbaserat pensionssystem.

Det som däremot är mer svårgörligt är urbaniseringen; den gör att man i Danderyd tjänar mer än i Vimmerby. Pensionssystemet tar inte hänsyn till livsomkostnader. Bor du i Danderyd får du en bättre pension, även om du har samma jobb som i Vimmerby.

Ett annat problem; unga läser allt längre vilket ger ett senare inträde i arbetslivet. Samtidigt som inte många vill yrkesarbeta efter 65 år. Det betyder att allt färre ska försörja allt fler. I en landsbygdskommun som Vimmerby är detta påtagligt.

Lägg därtill; vi lever längre och kommunen tar hand om sin pensionär tio år ytterligare numera, jämfört med bara några decennier tillbaka. Det betyder mer hemsjukvård, mer hemtjänst, fler dyra boenden, mer mat, mer städ etc. etc.

Som ni ser behövs det åtgärder på väldigt många plan, och vi kan knappast tvinga unga att stanna på landsbygden. Det måste motiveras genom att landsbygden får fler tjänstejobb. 

Kanske staten ska lägga alla statliga verk på glesbygden för att motverka urbaniseringen? 

Kanske kommunen ska börja kristallisera ut vad som verkligen är viktigt att i äldreomsorgen, och erbjuda resten till en självkostnad? 

Kanske pensionssparande ska premieras skattevägen istället för att tas bort? 

Kanske både kan och vill många unga ha ett tidigare arbetslivsinträde än 26 år? 

Kanske pensionsåldern ska vara 70 år?

Och hur ska vi fördela resurserna bland äldre idag? När gruppen inte är homogen, varken beträffande hälsa, inkomster eller förmåga hos den enskilde pensionären.

Idag sker de kommunala prioriteringarna i huvudsak mellan två stora konton: Omsorgen om gamla, svaga och människor med stora behov och utbildning och kunskap till unga människor.

Ni får hålla med om att det inte är en lätt prioritering att välja mellan om pengen ska gå till en gammal eller en ung. Men idag är det kommunalt budgetarbete. Visserligen haltande, eftersom staten redan tagit väldigt många beslut som kräver pengar ur vår budget.

Hur de gamla ska försörjas är verkligen en stor framtidsfråga och den börjar redan nu.

En snabbsurf i äldreomsorgens värld

I dagens blogg ska jag surfa omkring lite i äldreomsorgens värld.

Det är ju högst aktuellt för oss i kommunen eftersom vårt nya äldreomsorgsboende ska vara inflyttningsklart i december..

I medierna är äldreomsorgsfrågorna ständigt aktuella och det är säkert mot bakgrund av att vår befolkning blir äldre och äldre, räknat från 65 års ålder och 30 år framåt så är äldrefrågorna relevanta och intressanta.

Ska det vara ett spa på äldreboendet?

När företaget Kavat Vård nyligen öppnade ett boende med spa-profil fylldes platserna snabbt. Aktiviteter som bubbelbad, massage och skönhetsvård får de äldre att må bra, konstaterar verksamhetschefen Anne Lundmark. "Blodtrycket sjunker och att koppla av i vatten gör att man blir väldigt lugn", säger hon till Svenskt Näringslivs nyhetsbrev.

I Vimmerby blir det en solstrand med ljus, ljud och sand. Med all säkerhet blir det också möjlighet till bad. Om det blir bubbler i vet jag faktiskt inte…

Minns ni TV-programmet "Sveriges Bästa Äldreomsorg" som gick i höstas i två delar. Två ”experter” reste runt bland äldreomsorgens boenden och lärde ut sina idéer kring hur äldreomsorg får häögsta betyg av brukarna.

Anna Hellgren är projektledare för nya SVT-satsningen "Sveriges bästa äldreboende" intervjuades i tidningen Veteranen. Anna svarade:
- Vi hoppas att det här ska leda till debatt om äldreomsorgen i Sverige. Vilket värde tillmäter vi de äldre, vem ska jobba inom äldreomsorgen framöver, vilka resurser är vi beredda att satsa? Nu i vår serie om Smedsbergets äldreboende försöker våra experter på olika sätt få personalen att lyfta kvaliteten. Vi har under lång tid byggt upp ett förtroende som gjort att vi har kunnat filma de boende och personalen under ett halvårs tid.

TV-serien slog igenom med buller och bong och det var nog fullsatt i TV-sofforna av människor inom omsorgen som tittade.

Men när socialstyrelsen gör mätningar så vinner man på andra kriterier än det TV-serien visade. Kungälvs kommun vann en mätning:

– Vi har ökat antalet träffpunkter så att de finns på alla våra äldreboenden, säger Gun-Marie Daun (KD), ordförande i sociala utskottet på Kungälvs hemsida. Träffpunkt är en organiserad verksamhet som numera finns på alla äldreboenden i Kungälvs kommun. En aktiveringspedagog leder arbetet. Det pågår verksamheter hela dagen.

– På förmiddagen kan det vara att läsa tidningen tillsammans eller att en trubadur sjunger, säger Agneta Gustafson, kultur- och fritidsansvarig inom äldreomsorgen. På eftermiddagen kan det vara en målarcirkel eller högläsning. Agneta öppnar även för frivilliga som vill bidra med någon aktivitet eller inslag, vad som helst. Det är bara att höra av sig till Agneta och anmäla sig, skriver man vidare på hemsidan och förklarar förstaplatsen:

– En av förklaringarna till vår topplacering är att vi var med i ett arbete inom Göteborgsregionen kallat ”blommande ålderdom” som gav en stark drivkraft och ett nytt tänk, säger Agneta. Hemtjänsten deltog också och att arbetet blev så framgångsrikt beror på att personalen tagit till sig detta och är delaktig.

Personalen har tagit till sig metoden att se till det lilla. Socialdepartementet har tittat på antalet aktiviteter, personal och genomför brukarenkäter.

– Vi har tagit till oss allt vi kan. Med hjälp av statliga medel har vi efter GR-arbetet tagit in personal som utvecklat vårt arbete. Kultur, konst, musik och litteratur, det handlar om att odla vars och ens intresse. Och vi har också fått hjälp av bibliotek och kulturskolan. Vi vill också passa på och tacka all personal som gör ett fantastiskt arbete, säger Agneta och Gun-Marie (KD).

Fackföreningen Vision har också hävdar att chefsutveckling är mycket viktigt. I Vimmerby kommun har kommunchefen haft fokus på just ledarutveckling.

Visions förbundsordförande Annika Strandhäll säger på nätet:

- Chefer inom äldreomsorgen har flest direkt underställda, över en fjärdedel har mer än 44 direkt underställda. Mer än varannan chef inom äldreomsorgen anser att de har för många direkt underställda medarbetare, motsvarande siffra bland de tekniska cheferna är var sjätte. Om inte cheferna har tid att leda, hur ska vi då kunna skapa världens bästa äldreomsorg?

- Den intensiva debatten om vinster i välfärden blir alltmer polariserad och riskerar att skjuta bredvid målet. Det allra viktigaste, kunskap, kvalitet och personal glöms bort när frågan blir ett slagträ för olika politiska ståndpunkter. Därför presenterar Vision, Lärarförbundet och Vårdförbundet fyra åtgärdspunkter för ökad kvalitet i välfärden, sa Annika Strandhäll i SVD Opinion

Vimmerby kommuns kostnader för äldreomsorgen ökar. Dels beroende på att vi snart får ett nytt äldreboende som kostar mer än det gamla, dels för att antalet äldre ökar samt att landstinget lägger över allt mer av sin vårdapparat på hemsjukvården.

Hur rustar vi oss för detta, samtidigt som kvalitén ska bli bättre, brukarna allt nöjdare och kommunens pengar ska räcka till allt mer?

Det, kära läsare, blir det kommande mandatperiodens stora fråga att hitta lösningar på.

Intressant dag på jobbet...

Egentligen är det mycket enkelt. 

Jobbskatteavdraget tas direkt från den statliga skatten, medan välfärden i allt större utsträckning betalas av kommunala skattemedel.

Så nej, jobbskatteavdraget har inte inneburit mindre till vården, skolan och omsorgen.

De som påstår att ”välfärden har monterats ned” i insändare, tidningsartiklar och på sociala medier har fel. Aldrig tidigare – någonsin – har så mycket pengar lagts på välfärd som nu.

Regeringens skattesänkningar hamnar på 130 miljarder sedan 2006, det totala skatteuttaget från stat, landsting och kommun ligger samma period på 1600 miljarder.

Och just jobbskatteavdraget – d.v.s skattereduktionen – tas inte från den kommunala skatten. Inte heller arbetsgivaravgiftssänkningar, Rot och Rut påverkar välfärden i Vimmerby, annat än positivt.

Inga pengar från skola, vård och omsorg i Vimmerby kommun har gått till skattereduktioner.

Välfärden har aldrig kostat så mycket som nu, alternativt aldrig tidigare har så mycket pengar pumpats in till välfärdstjänster som de senaste mandatperioderna.

De kommunala skatteintäkterna har hela tiden stigit, vilket beror på att sysselsättningen i samhället stigit; både antalet arbetade timmar och lön per timma. Detta ger kommunerna mer pengar och eftersom det mesta av skatten är kommunal skatt upp till en viss inkomst, så har kommunerna fått mer än staten. Och eftersom staten sänkt skattetrycket på sin del har flera länder passerat Sverige vad avser skattetryck.

De pengar Vimmerby kommun lägger på välfärden har hela tiden ökat. Precis som i alla kommuner. Sedan 1990 har de kommunala välfärdskostnaderna stigit med 28 procent rensat för prisökningar. Antalet arbetade skattefinansierade timmar har ökat med 13 procent.

Hur kan man få det till att "välfärden monterats ned"?

När antalet anställda inom skola och förskola skars ned skrev vi 1990-tal. Sedan dess har antalet anställda per barn legat still. Dock har lönekostnader ökat.

Kostnaderna har också ökat inom äldreomsorgen. Dock inte tillräckligt mycket som det behövts. 7 procent är ökningen men eftersom åldringarna blivit fler hade 16 procent varit nödvändigt.

Varför har det då inte skett? Jo, det är färre äldre som får del av äldreomsorgens tjänster, flera klarar sig utan dem. Men de som får del av dem kräver mer, d.v.s. de är äldre. 

Behovsprövningen spelar stor roll inom äldreomsorgen.

De mesta pengarna går till de med störst behov, d.v.s. de i särskilda boenden.

Den stora frågan är om resurserna kommer att räcka?

Man tror inte det. Forskare säger att  ”ju större välståndet blir, ju rikare befolkningen blir, desto mer välfärd vill den ha”. 

Det betyder bättre utbildning, mer skola, mer och bättre vård, mer omsorg.

Det är en omöjlig ekvation för kommunerna i framtiden. Priseffekten hjälper lite, kommunen tar ut skatten på lönerna och lönerna höjs och då får kommunen in mer skatt. Skattehöjning tar många kommuner till; snittet ligger nu på 31:86 , en snitthöjning på ca 50 öre sedan år 2000.

Staten höjer statsbidragen men egentligen bara marginellt.

Om vi ska klara välfärden i framtiden och främst omsorgen, måste kommunerna bestämma sig för vad man kan erbjuda och vad man inte kan erbjuda. Man måste ha mod att välja bort och säga nej till sådant som kanske är trevligt att ha, men inte livsnödvändigt.

Kommunen måste också effektivisera sig och det innebär en rad åtgärder för exempelvis omsorgen. Här är sju punkter som jag personligen  tycker är viktiga för den politiska - och administrativa ledningen i Vimmerby kommun. 

1) Använda IT för både stöd och service i större utsträckning. E-samhället måste in i kommunerna på allvar.

2) Klara att leverera inte bara service utan också att servicen upplevs som bra av både brukare och anhöriga. Då måste man hitta ett sätt att schemalägga utan delade turer. Idag är det stora besparingar i delade turer så det är en rent hopplös uppgift. Inte desto mindre måste man hitta sätt att lösa detta på. 

3) Klara att rekrytera bra och också ung arbetskraft. Hur skapa attraktionskraft i välfärdsjobben?

4) Klara att bygga stora boenden som upplevs som små, där servicen kan samlas och ges billigare, men ändå personligt.

5) Klara att bygga Trygghetsboende som kan samla de omsorgsbehövande äldre, där man kan hjälpa och stötta varandra i ett givande socialt interagerande. De äldre själva ger hemtjänsten en hjälpande hand.

6) Barnkullarna ökar, människor i arbetsför ålder minskar, pensionärsgruppen ökar. Hur ska det gå ihop? Vi måste se till att arbetskraftsinvandringen fungerar effektivt, effektiv språkundervisning, attraktiva utbildningar anpassade till välfärdsjobb. Yrkesutbildningar inom välfärdssektorn borde producera välutbildade välfärdsarbetare i större antal.

7) Det offentliga måste se konkurrensutsättning som något positivt, som något som bidrar med idéer och nya sätt att göra saker på. Två konkurrenter utvecklar verksamheten, monopolisten stagnerar den.

Det finns en tröst. Hålls välfärdskraven på bibehållen nivå, då räcker resurserna. Men vem tror det? Och vem tror att inte skolan kommer att vilja ha ökade resurser, att de äldre inte vill ha mer omsorg och att inte den arbetsföra befolkningen inte vill betala mer i skatt?

Snart måndag, en intressant dag på jobbet väntar för kommunens välfärdsmedarbetare!

(Källa: Dagens Samhälle 6/14)

Trygghetsboende för att bryta ensamheten

Äldreomsorgen kommer att bli en stor valfråga också i Vimmerby.

Anledningen är givetvis att antalet äldre ökar i rasande fart, och framförallt allt då antalet äldre över 85 år som i takt med att de blir ännu äldre, behöver mer vård och omsorg.

Intressant är att se hur äldreomsorgen utvecklats på 2000-talet och hur folk blivit allt mer nöjda. Kritik riktas från medborgarna över sjukvård och skola, men när det gäller äldreomsorgen har folk blivit allt mer nöjda.

I årliga intervjuer som Demoskop gör med 3000-4000  medborgare har man ställt frågan om hur nöjda människor är med äldreomsorgen.

-          "På en sjugradig skala var nivån 2,7 år 2003, när vi började och vid motsvarande tidpunkt år 2010 var den 3,4", skriver Anders Lindblom, VD på Demoskop i en debattartikel i Dagens Samhälle.

2013 mätte man den igen och då var den 3,6. Så trots kritiken har graden av nöjdhet över äldreomsorgen förbättrats avsevärt från år 2003.

2011 och 2012 hände dock en dipp, och det var när Caremas drift av Koppargården var som mest debatterad.

Mätningen är ett uttryck för människor bild i allmänhet. Det märks inte minst när Carema-frågan diskuterades.

-         " Det beskriver ju inte utvecklingen bland dem som faktiskt är i behov av äldreomsorg," säger Anders Lindblom men skriver samtidigt: " i den senaste rapporten från 2013 är slutsatsen att de äldre är i stort nöjda med sin vård och omsorg och att nöjdheten har ökat. Nöjdheten med hemtjänsten är 89 procent och med äldreboendet 83 procent medan de som är rent missnöjda är 3 respektive 4 procent. Socialstyrelsens undersökning ger inget stöd för att de privata  skulle vara sämre än de kommunala utförarna."

Vimmerby  kommun lägger ned stora investeringar i sin äldreomsorg just nu, och jag tror det är i sista minuten, då både priser på byggnation och finansiering blir dyrare och antalet äldre kommer att bli fler.

Kostnaderna för äldre kommer att öka åren framöver. Det råder ingen tvekan om. Inte bara att vi blir fler, allt ökade krav på välfärd kommer också och frågan är när man når max vad en kommun kan prestera.

Och hur man kan hitta nya idéer till att både förbättra för de gamla och ändå få ett effektivare användande av de kommunala pengarna.

Kostnaden för äldreomsorgen i Sverige är 80 miljarder per år. I snitt är det cirka en femtedel av kommunernas utgifter.

2008 kom en ny term på en ny form av äldreboende – trygghetsboende.

Boendeformen vände sig till de äldre, över 70 år, som inte behövde den vård som erbjuds på särskilda boenden för äldre, utan snarare söker en social tillvaro som är bättre än den ensamhet de upplever i sina hem. I trygghetsboende ingår inga måltider, omvårdnad eller sjukvård som i särskilda boenden. Men genom hemtjänsten når man ändå full tillgång till detta i Trygghetsboendet, även om det inte finns på plats i huskroppen så att säga. (Det vi bygger nu på Circusplatsen har full omsorg = särskilt boende.)

Trygghetsboenden är alltså ett förstärkt vanligt boende, riktat till äldre och har därför full handikappanpassning, gemensam matsal/aktivitetslokal samt en värdinna som är där på fasta tider.

I Vimmerby kommun såg inte den då styrande majoriteten något behov av detta. Således lät man Vimarhem bygga vanliga lägenheter istället för Trygghetsboende.

2011 tillträdde en ny kommunledning. Tillsammans med (kd) som länge tillsammans med pensionärsorganisationerna önskat Trygghetsboende,  (m), (fp) och (s) har kommunledningen försökt få Vimarhem att göra en utredning om hur Trygghetsboende kan skapas i Vimmerby, i egen, kommunal eller privat regi. Vimarhem har inte gjort utredningen ännu. Dess förre ordförande Tomas Holgersson (c) har överklagat ägaren kommunfullmäktiges beslut  om utredningen och därför anser styrelsen att man inte ska genomföra utredningen.

Utredningen ska framläggas för kommunstyrelsen enligt beslut , också fortlöpande avrapporteringar, men några sådana har inte kommit då Vimarhem beslutat avvakta överklagandet.

Jag kommer nu att lyfta frågan igen i kommunstyrelsen och eftersom majoriteten är så kraftig i fullmäktige (m, fp, kd och s är överens) så borde Vimarhems styrelse fullgjort sitt uppdrag.

Satsningen på Trygghetsboende inleddes 2009 (i Sverige,  undantaget Vimmerby) då Alliansregeringen beslutade om ett investeringsstöd på 500 miljoner kronor – per år – från 2009 till 2012.

2011 förlängdes stödet till 2014. Det går ut nu i december. I Vimmerby är man dock fullt sysselsatt med att avvakta en centerpartistisk ordförande som överklagat en utredningsfas, än att söka möjligheter för att utnyttja investeringsbidragen.

Enligt min personliga mening skulle vi inte bygga annat än Trygghetsboende (som bostadsrätter eller hyresrätter) för överskådlig tid i Vimmerby. Vi ska öka i runda tal från 2000 till 3000 pensionärer i Vimmerby kommun fram till 2030. Trygghetsboenden kan, eftersom de är så byggda från början , lätt omvandlas till andra typer av boenden i takt med att vårdbehovet hos de boende ökar.

Enligt en undersökning riksdagen har gjort , löper de som bor i Trygghetsboende bara halva risken att komma till ett särskilt boende på ålderns höst, jämfört med de gamla som bor i vanliga hyreshus och villa. Äldre mår betydligt bättre i Trygghetsboende, samtidigt som äldreomsorgen är billigare för kommunerna.

Trygghetsboende är ett utmärkt sätt att effektivisera kostnaderna inom omsorgen, vilket är tvunget. Och det säger sig självt: istället för att cykla omkring till 30 behövande hushåll på Kohagen under en dag, kan hemtjänsten gå från lägenhet till lägenhet i Trygghetsboendet.

Det viktigaste till sist: Trygghetsboendet bryter isoleringen för de gamla. Därför mår de bättre. De har kamrater i samma hus, i samma ålder som de kan umgås med, äta med, utöva aktiviteter med.

Kommunledningen driver fortfarande frågan med stöd av ovan nämnda partier. I mars ska vi träffa Riksbyggen för en genomgång vad den privata marknaden kan göra i frågan. I avvaktan på att vårt eget ägda bolag ska rapportera den utredning kommunstyrelsen beslutat om, får kommunstyrelsen ta saken i egna händer.

Det borde få Vimarhems styrelse att fundera.