Dialogen med näringslivet ska öka ännu mer

När Svenskt Näringsliv presenterade sin Näringslivsranking för Sveriges 290 kommuner i april så placerade sig Vimmerby på 179:e plats. Vi fick ett hack i den tidigare uppåtgående trenden. Skärskådar vi siffrorna i detalj så fanns det kriterier där vi var bättre än så. Exempelvis är vi på 59:e plats när det gäller ”företagande” och 91:a plats när det gäller ”marknadsförsörjning”.

Flera kriterier kan vi inte påverka annat än långsiktigt. Sämst är vi på ”Väg, tåg och flyg” och ”Tele och IT-nät” – det sistnämnda har vi tagit tag i, och fattat ett beslut att Vimmerby kommun ska fibreras åren framöver, med start redan i år.

Vad vi också kan se är att när handeln är de som dominerar svaren så faller Vimmerby, när industrin dominerar svaren så stiger Vimmerby i rankning.

Det är en signal att ta vara på givetvis.

Sommarens debatt handlade om ”Cluben”, Linda Carlssons och Hotell Ronjas/Mässhallarnas nattklubbsprojekt onsdag, fredag och lördag.

Polismyndigheten gick på den kommunala miljömyndighetens yttrande, som byggde på klagomål, och stängde uteserveringen kl 24.00 – inne fick man dock fortsätta till 02.30.

Detta har föranlett en del möten men också en del funderingar.

I näringslivsrankingen får ”Tjänstemännens attityder” 209:e plats och ”Tillämpning av lagar och regler”  177:e plats. I Sveriges Kommuners och Landstings undersökning, där endast de som varit i kontakt med kommunens tjänstemän svarat, kom Vimmerby på 14:e plats. Det tyder ändå på att väldigt många är nöjda.

I enskilda fall kan ändå missnöje uppstå, självfallet, och företagaren var i detta fall mycket missnöjd med hur beslutet togs.

Allt går att göra bättre. Jag tror personligen att det främst är kommunikationen och kunskapsutbytet som måste förbättras mellan kommunen och företagarna.

Vår näringslivsenhet har under drygt två år byggt upp en verksamhet med företagsfrukost (ca 70 deltagare i snitt) , med näringslivsråd (handeln, småföretag) och industriråd (större företag). Vi för en bra dialog med företagen där.

I höst växlar man upp tempot med ytterligare arrangemang av typen ”Soffintervjuer”.

Själv kommer jag att ta initiativ till något jag vill kalla för ”Kafferep”.

Jag kommer att bjuda in hotell- restaurang- och nöjesbranschen i kommunen till ett fikamöte i stadshusets cafeteria för att diskutera just tillståndsgivning, regelverk och också förutsättningarna för branschen att verka i Vimmerby. Givetvis blir också myndighetsutövande tjänstemän med flera inbjudna.

Jag tror på dialog. Resonemang.

Jag tror att Vimmerbyborna vill ha, och behöver, ett visst uteliv och behövs det politiska beslut för det måste den debatten föras.

Genom dialogen kan förståelse och hänsyn tas till det mesta.

När det gäller handeln har vi nu en oroväckande utveckling. Det krävs många kreativa och idérika köpmän för att små handelsföretag ska ta fart och flera etableringar ska komma till stånd. Kommunen måste göra sitt för att underlätta etableringar och med den rörelse det nu är i handeln i kommunen har flera lokaler och flera tomter öppnat sig. Förutom två nybyggda etableringsområden.

Här krävs ett samarbete där kommunens tjänstemän starkt kan medverka på olika sätt, framförallt då Näringslivsenheten, men där också Vimmerbys totala attraktionskraft spelar in.

Vi har alla ett ansvar för utvecklingen av kommunen. Hur bidrar vi enskilt till upplevelsen av vår destination? Hur skapar vi attraktionskraft tillsammans?

Handeln tog ett bra och berömvärt initiativ denna sommar med kvällsöppet. Bra för både bofasta och turister. Höjd attraktionskraft, definitivt.

Jag hoppas att jag också kan bjuda in handeln till ett kafferep där vi kan fortsätta dialogen för en ännu bättre utveckling.

 

¨Punkt och slut¨, skrev Vimmerby Tidning...

Jag tycker VT-debatten om kommunens fortbildning är bland de märkligaste mediedebatter jag úpplevt.
En slarvigt och felaktig artikel, som tidningen inte rättar utan istället berättar om felaktigheten en gång till och därefter skriver "punkt och slut" helt i den anda av makt man brukar, förgrenar sig i flera frågor:
- Ska man fortbilda offentligt anställda?
- Ska de få ha kursen på ett konferenshotell/kurshotell?
- Ska den får kosta pengar, typ 6.240 kronor per person?
- Ska kostnaden beskrivas som den faktiska eller ska vi ta med en eventuell framtida kostnad också?
- Ska utbildningsföretagets årsomsättning räknas in?
- Ska vi fortbilda kommunanställda alls? Kanske vi ska ha så dåligt utbildade medarbetare som möjligt?
- Och är kommunanställda verkligen värda en fortbildning?

En så illa underbygd "kampanj" var länge sedan jag såg och jag hoppas att tidningens redaktionschef Alf Wesik och chefredaktör Bengt Ingmarsson tar en funderare över hur fortbildningen ska fungera på den egna redaktionen. Lokaltidningen,vill ägaren,ska vara en allmän angelägenhet och den är viktig för bygden, då bör vi också kunna förmedla när vi tycker den agerar fel.
Att jag vågar skriva detta, som "kommunens högste ansvariga politiker" som tidningen beskriver  mig, undrar ni?
Ja, jag tar mig den friheten. Jag tar gärna kritik och är för det mesta glad över när man upptäcker felaktigheter som vi får chans att rätta till. Men i min uppgift ligger också att rätta till.
Jag kan omöjligt se tidningen trycka till en alldeles korrekt upphandling med taffligt utförd journalistik.

Jag var kort i min rättelse i VT i lördags.
Skälet var att jag ville de skulle publicera den snabbt, ha plats för den.
Men alla vet nog vid det här laget vilket arv vi hade att ta över.
De pensioner de tre kommuncheferna före Leijonram fick var på nära 6 Mnkr. Den sista, den till ekonomichefen, fick de tre politikerna i KS arbetsutskott ej ansvarsfrihet för. Man hade tagit beslut man inte fick.
De tre kommuncheferna la fram ett förslag på avtalspensioner på 21 Mnkr, vari deras egna också låg.
Dessa avtalspensioner lider kommunen av ytterligare några år. De ges alltrså till medarbetare som pensionerats i förtid, finns hemma och inte producerar något åt kommunen.
Som ändå får betala.

Vi ärvde också Industriavtalet, som ger industrin  lägre avloppstaxor på ca 6-7 Mnkr per år (2012), dessa tas ut skattekollektivets kassa.
Dessa avtal löper till 2018.
Vi ärvde också en andrahansuthyrning av Vimmerby Tidnings gamla tryckerifastiget, ett avtal till 2025 tror jag och detger 2012 ett underskott på 600.000.
Vi står med Karlbergsfastigheten till det facila priset på 12 Mnkr, det ska driftas även när det är tomt.
Listan kan göras längre.
Inte nog med att vi behöveruppfylla statens krav på 2 % överskott på skatteintäkten, ca 15 Mnkr, så ska vi börja vår budget med minus enligt ovan.

Som alla säkert förstår är jag ödmjuk inför den utmaning vi ställs inför, och det är tydligt att vi behöver mycket dugliga medarbetare över hela linjen i kommunen.
Det är inte en lokaltidnings uppgift att smörja kommunens maskineri. Men det är tidningen uppgift att förmedla relevanta fakta och kolla sina fakta. Det man nu slarvade med renderade flera spaltmeter med meningslös diskussion.
För vi ska väl fortbilda kommunens anställda?

Kommentar till VT:s ledare idag, fredag

Jag kan inte undgå att kommentera Alf Wesiks ledare i dagens (fredagen 28/9) ledare.
Konsensus är att Wesik anser att de framgångsrika kommunerna bryter mot lagen.
Eller som han uttrycker sig "tar ansvar bortom lagen".
Lagen om offentlig upphandling (LOU), som för övrigt prisats av Wesik i en annan ledare, är en lag som uppenbarligen inte ska gälla i Taxis fall.
Då kan det märkliga uppstå att om vi tar hänsyn till LOU så gör vi fel.
Och om vi struntar i LOU, och gör som vi vill, och någon överklagar och kommunen får göra en rättelse eller blir bötfälld - då är jag säker på att Alf i VT:s ledare skriver: Varför följer ni inte lagen?
Populism är en sak, analys en annan.

De politiska lösningarna är ofta komplicerade, inte alltid enkla. Lagar som är till för att skydda företagssamhet och fri konkurrens, kan ibland slå mot andra.
Det Alf beskriver om Anita Broddesson, kostchef i Klippan, hur hon belönas för att "hon inte låter Lagen om Offentlig Uphandling stå i vägen" är garanterat för att hon funnit en lösning som accepteras av lagen.
Inte att hon bryter mot lagen.
Hon hade aldrig belönats för ett lagbrott.
Det är just den kreativa och lösningsorienteraden organisationen en kommun vill ha.
De innebär inte att man lär sig bryta mot lagen.
Man lär sig söka lösningar som också inryms i lagen.
Det är skillnad.

Kommentarer på texter i VT i veckan

SVAR PÅ INSÄNDARE OCH LEDARE

(Skickad med begäran om införande

till Vimmerby Tidning 13 juli 2012)

Under några dagar har tidningens spalter fyllts med frågor, påstående och en del kritik mot Vimmerby kommuns ledning i olika frågor. Jag är angelägen om att försöka svara på så mycket av detta som möjligt och samlar svaren i detta inlägg.

BETR. KRITIK FÖR AVTAL MED KOSTCHEFEN

Alf Wesik skriver i sin ledare den 12 juli i VT, med anledning av en överenskommelse mellan Vimmerby kommun och den förre kostchefen Mikael Sandberg, att ”nu har ett illaluktande avtal dykt upp i spalterna igen”. Han påstår i ledaren att Mikael Sandberg belagts med munkavle.

Detta är inte sant. Kommunen har ingen rätt, eller ens avsikt, att belägga någon anställd med munkavel.

Sant är däremot att Wesik skriver detta utan att kontrollera källan, utan att efterfråga båda parter.

Att tidningens reporter en och annan gång begår det misstaget, det kan jag svälja, men att tidningens ledarskribent så kategoriskt påstår något som är falskt, på grundval av för dåligt arbete med källorna till informationen, det är anmärkningsvärt.

Där borde det finnas en återhållsamhet och eftertanke.

Wesik skriver att avtal inte verkar vara kommunledningens starkaste gren.

Jag får väl återgälda betyget med att källkritik och informationsinhämtning inte verkar vara tidningens  starkaste gren.

BETR. KRITIKEN RÖRANDE ANTALET RESTAURANGER PÅ TORGET

I samma ledare tar Wesik upp torget och uppgifter i kommunalrådsbloggen. Hans resonemang visar med all tydlighet att han inte har tillräcklig information.

Jag känner inte någon som skulle ta en ekonomisk risk med en restaurang på ett torg utan alkoholservering. Wesik anser att det finns massor som skulle göra det om man släppte etableringen fri.  

Vimmerby kommun har släppt den fri i två avtalsperioder, sammantaget sex år. Inget anbud har inkommit under denna period. Ensamrätten har inte spelat någon roll. Man kan inte få lönsamhet med hänsyn till myndigheternas krav. Detta faktum har undgått Wesik.

Till denna sommar möjliggjordes alkoholservering på torget. Myndighetens krav ändrades nationellt. Två anbud inkom. Inte hundra som Wesik tycks tro. Utan två. Båda av etablerade lokala restauratörer.

För att locka anbud att komma in så erbjöds ensamrätt. Alltså plats för en. Det var uppenbarligen en bra strategi för två stycken nappade och ansåg att man kunde räkna hem detta.

Kommunen har tidigare hjälpt restauranger att bygga uteserveringar (av tillgänglighetsskäl) och de senaste tio åren har centrum förändrats betydligt i det avseendet.

Det finns inget som säger att vi efter nuvarande treårsperiod omvärderar och ser om det kan finnas plats för fler restauranger, likt den foodcourt som moderaterna tidigare föreslagit.

Men det politikerna haft som mål är att få en mångfald på torget, inte bara restauranger utan också caféservering och torghandel.

Det är det vi ser början på nu och vi hoppas att det ska utvecklas under de kommande tre åren.

BETR. BJÖRN BOETHIUS INSÄNDARE

Björn, som jag känner som en insiktsfull människa, noterar inledningsvis raden av tidigare misslyckande vad avser avtal. Jag kan hålla med i detta. När jag tillträdde blev en av  uppgifterna att granska och revidera gamla avtal. Revisorerna har fått göra ett stort arbete här.

Dessa avtal kan man inte alls jämföra med enkla avtal rörande torghandel. Man kan inte döma ut kommunens nuvarande förmåga att skapa avtal, på grundval av att en part som fått fel avtal vägrar göra rättelse.

Man kan inte dra slutsatsen att det bara är värdelöst folk som arbetar i kommunen. Jag tycker inte att det är en seriös nivå.

Vimmerby kommun står sedan 18 månader mitt i en stor organisationsförändring. Kommunledningen bygger om organisationen efter nya förutsättningar. Vi försöker skapa en modern, kapabel och kompetent ledningsorganisation för framtiden. Under resans gång kommer misstag att ske, saker faller mellan stolar, vi får backa och göra om – det är en naturligt ingrediens när man arbetar med människor.

Jag kan lova dig Björn att felet rörande avtalet för torget påverkar kommunens ekonomi avsevärt mindre än andra avtalsmissar som gjorts genom åren. Det är inte mygg och elefanter vi pratar om här. Det är mikroskopiska bakterier och blåvalar.

Vad som också undgår Boethius är att avtalsparten på grundval av sin anbudsgivning borde insett att han inte har rätt till avtalet. Han undgår helt Björns kritik vilket innebär att den moraliska kompassen inte är inkopplad. Det borde den vara.

Mot bakgrund av detta tror jag du missar målet med din insändare. Den betraktas nog snarare som salt i såret, och det uppskattas inte av en kompetens som Vimmerby så väl behöver.

Jag tror att många tunga industriledare i Vimmerby nu vrider sig oroligt och undrar om Vimmerby kan behålla den kompetens som man nu äntligen fått till sig i stadshuset, medan aningslösa tidningsmän och insändarskribenter eldar på debatten i småfrågor.

Kommunen är transparent, den är lyhörd, den har goda syften, den kommunicerar - men det är inte felfri.

Vi väljer att engagera mig i frågor som Storebros konkurs, Stångådalsbanan, ALV:s utveckling… frågor på en annan nivå än på den VT:s ledarskribent och insändarna nu befinner sig. Den felfria offentliga sektor som de efterfrågas finns inte, även om man i tidningen rullar på i veckor när man hittar ett misstag.

Betr. signaturen Åke T,s insändare

Du frågar om det är normalt att man inte läser avtal som firmatecknare. Jo, man läser avtal.

I fallet med torget lästes ett avtal, restaurangavtalet. För glassboden och fisk- och skaldjurshandeln förutsattes att det var skrivna utifrån anbuden. Anbuden var lagda som bilaga, men ett textavsnitt rörande restaurangen hade också kommit med i fiskhandlarens avtal. Ett mänskligt misstag av en tjänsteman.

Avtalsparten utnyttjar detta och vill ha 1,5 Mnkr för att avsäga sig ett avtal han vet,  inte var det han lämnade anbud på. Det är lätt för honom att se, anbudet följde med som bilaga till avtalet.

Som politiker och firmatecknare utgår jag ifrån att avtalen jag får, skrivna av proffs som åtagit sig och är anställda för att skriva avtal, är skrivna korrekt.

Det jag säger är, att skulle jag läsa alla avtalstexter med utgångspunkt från att korrigera felaktigheter så räcker inte mina tidvis 60-80 timmars arbetsvecka som kommunalråd.

Jag behöver i så fall ytterliga tjänstemän. Och om nu den ytterligare tjänstemannen skulle göra fel? Ska vi anställa en till då?

Nej, svaret är att tillit till kompetens måste finnas och kommunledningen kommer att fokusera på frågan för att vidta åtgärder så rutiner fungerar.

Jag kan trösta dig med att jag under mina 25 år som företagare heller inte skärskådat alla avtal som kunniga medarbetare formulerat, innan jag skrivit under dem. Den som säger att man gör det talar inte sanning.

Men jag har heller aldrig skrivit på ett felaktigt formulerat avtal förrän nu. Och det väcker givetvis frågor hos mig själv om hur fortsättningen ska hanteras.

Ansvaret som firmatecknare kan man inte frånsäga sig och det ansvaret tar både jag och kommunchefen.

Du ifrågasätter sedan hur vi sköter våra gemensamma angelägenheter. Ja, bäst är väl att studera vårt resultat. Tidigare års förluster har vänts till vinst och detta årets vinst pekar mot 26 miljoner kronor. Det är tack vare ett kollektivt bra arbete av politiker, kommunala ledare och medarbetare i verksamheterna så väldigt mycket fungerar bra.

Men det är naturligtvis inte intressant för alla.

Dock tror jag att det är viktigt för de som verkligen bryr sig om sin kommun